Inrikesutskottets betänkande nr 29 år 1971

InU 1971:29

Nr 29

Betänkande i anledning av motioner angående kartläggning
av möjligheterna att arbetsplacera flyktingar med kvalificerad
utbildning, m. m.

Motionerna

1971:110 av herrar Svanberg (s) och Björk i Göteborg (s)

Motionärerna hemställer att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om en systematisk kartläggning av möjligheterna att
placera östeuropeiska flyktingar med omfattande och kvalificerad, ofta
akademisk, utbildning på arbetsuppgifter av särskilt värde för det svenska
samhället.

Motionärerna har det bestämda intrycket att speciella ansträngningar
krävs i fråga om inpassning av de flyktingar de avser med motionen.
Från humanitär synpunkt anser de vara angeläget att ge människor
sysselsättning med hänsyn till deras speciella förutsättningar. Det framstår
som slöseri med en värdefull tillgång att inte fullt ut ta till vara
den kapacitet dessa flyktingar representerar. Genom systematisk kartläggning
och planering borde det enligt motionärerna vara möjligt att
foga in de flyktingar det här gäller på arbetsuppgifter som ger dem
personlig tillfredsställelse och tillför det svenska samhället väsentliga
värden inom vetenskap, teknik och andra områden.

1971:159 av herr Helén m. fl. (fp)

I motionen hemställs — med hänvisning till motiveringen i motionen
1971: 134 —

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att de s. k. intellektuella
flyktingarnas situation utreds, framför allt med avseende
på möjligheterna att förbättra arbetsförmedlingen för dessa, samt

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en översyn av formerna
för förhör med flyktingar enligt vad i motionen anförs.

Med »intellektuella» flyktingar som nämns i yrkandet A. avser motionärerna
främst akademiker som flytt till vårt land av politiska skäl.
De har svårt att få anställningar som svarar mot deras kvalifikationer.
Enligt motionärerna är myndigheter och privata arbetsgivare ofta okunniga
om hur en utländsk examen skall värderas. Ofta får dessa flyktingar
arkivarbeten. Motionärerna menar att det borde vara möjligt att
förmedla arbete av t. ex. utrednings- och forskningsnatur.

1 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 29

InU 1971:29

De intellektuella flyktingarnas problem, i första hand deras möjlighet
att få adekvata arbetsuppgifter, bör utredas. Motionärerna ifrågasätter
om inte arbetsmarknadsverket borde inrätta en särskild förmedling av
arbeten till denna grupp.

Yttrande

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna (i fråga om motionen
1971: 159 i vad avser yrkandet A) från arbetsmarknadsstyrelsen.

Styrelsen erinrar om att genom kollektiva flyktingöverföringar har
sedan 1950 ca 20 000 flyktingar överförts till Sverige. Under samma tid
beräknas ytterligare ca 6 000 flyktingar ha inrest på annat sätt varav
huvudparten under de senaste 2—3 åren i samband med inre politiska
spänningar i Tjeckoslovakien, Polen och Grekland. Styrelsen fortsätter:

Flyktingströmmen har genomgått stora strukturella förändringar under
de senaste 4—5 åren. Från att tidigare till övervägande del ha bestått
av manuell arbetskraft finns i den i dag ett starkt inslag av personer med
akademisk examen, med påbörjade akademiska studier eller med avgångsexamen
från gymnasium. Detta har naturligtvis påverkat de kollektiva
svenska flyktinguttagningama i de mellan- och sydeuropeiska
flyktinglägren. Största antalet intellektuella har dock anlänt till Sverige
från Tjeckoslovakien 1968 och från Polen 1968—1970. Av 2 800 kollektivt
överförda flyktingar 1968—1970 tillhörde 400, dvs. 14 %, akademikergruppen.
Av 1 500 inresta tjecker 1968 beräknades 1 125, dvs.
75 %, tillhöra samma kategori och av under 1968—1970 inresta 2 000
polska judar var ca 1 900, dvs. 95 %, intellektuella. Under åren 1968—
1970 har inrest sammanlagt 6 300 flyktingar, varav 54 % eller 3 400
beräknas tillhöra akademikergruppen.

I gruppen flyktingar med avslutad högre utbildning ingår bl. a. läkare,
tandläkare, tekniker, ekonomer, jurister, fysiker, konstnärliga yrkesutövare
inom film, teater, radio och television, journalister, bokförläggare,
tjänstemän från statlig och kommunal förvaltning, agronomer, jägmästare
och farmaceuter. Ett stort antal tillhör de högre åldersgrupperna.
I många fall har båda makarna akademiska studier bakom sig.

Frånsett studenterna är läkargruppen den bäst omhändertagna. Det
har också funnits ett påtagligt intresse att få denna grupp i arbete så
snart som möjligt.

Förutom bristande språkkunskaper är skillnaden i utbildning samt hög
ålder huvudproblemen, när det gäller arbetsplacering. Bristande kunskaper
om den svenska arbetsmarknaden och de krav som ställs på yrkesutövarna
på olika områden försvårar ofta deras val, när det gäller
placering i annat yrke än det de har utbildning för.

Omskolning till manuella yrken har bland de intellektuella inte omfattats
av något större intresse. Detta kan kanske till viss del förklaras
genom att det inte varit ovanligt i deras hemländer, att personer med

InU 1971:29

intellektuella yrken eller med akademisk utbildning av politiska skäl
tvingats acceptera helt okvalificerade manuella arbeten. Motivet till
flykten kan ha varit en önskan att få arbeta inom det yrke man skaffat
sig utbildning för. Av samma skäl har många ungdomar med avslutad
gymnasieutbildning varit avstängda från möjligheten att bedriva högre
studier och i stället dirigerats till utbildning för ett manuellt yrke.

En katalog över de intellektuella flyktingarnas placeringsmöjligheter
i Sverige kan få ungefär följande utseende:

a) Studerande har i stort sett samma möjligheter till högre studier som
svenska studenter. När det gäller tillträde till spärrad utbildning ingår
de utländska studenterna i en särskild kvot. Även möjligheterna att
finansiera studierna är desamma för flyktingstudenter som för
svenskar.

b) Såväl flyktingar med enbart studentexamen, vilka har för avsikt att
bedriva högre studier, som flyktingar med avslutad akademisk utbildning,
för vilka kvalificerade kunskaper i svenska språket är en förutsättning
för att de skall kunna erhålla anställning i sitt yrke, har
möjligheter att genomgå intensivkurs i svenska språket anordnad vid
universiteten. Studiemedel utgår även till eleverna vid dessa kurser.

c) I varje förläggning finns en arbetsförmedling, som utreder vederbörandes
kvalifikationer och möjligheter till en adekvat arbetsplacering.
Flyktingar som inte vistas på förläggning kan anlita den ordinarie
arbetsförmedlingen.

d) Yrkesvägledare står till förfogande för flyktingar vid förläggningarna.

e) Omskolning till annat yrke kan erbjudas, när vederbörandes utbildning
inte är gångbar på den svenska arbetsmarknaden. För dessa
elever utgår AMS’ utbildningsbidrag.

f) Arkivarbete kan i viss utsträckning ifrågakomma särskilt för äldre
intellektuella, där en omskolning inte är aktuell.

g) Bostadsplacering sker genom socialstyrelsen för dem som på grund
av ålder eller annat skäl ej kan erhålla arbete eller åtgärdas på annat
sätt.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ungdomar som ämnar fortsätta
sina studier har samma möjligheter till högre studier som svenska
studenter, att arbetsförmedlingen ofta lyckats placera ut intellektuella
flyktingar i yrket eller i angränsande yrkesområden men att det i åtskilliga
fall ej funnits möjligheter att placera dem i öppna marknaden.
Detta speciellt om de ej varit intresserade av manuella yrken eller omskolning.
Flyktingar av denna kategori har tills vidare bostadsplacerats
genom socialstyrelsen och/eller anvisats arkivarbete.

InU 1971:29

Utskottet

Under åren 1968—1970 omhändertogs ett ovanligt stort antal flyktingar
som framgår av det yttrande av arbetsmarknadsstyrelsen som
redovisats i det föregående.

En växande -andel av flyktingarna har en god och i många fall mycket
kvalificerad utbildning. Det gäller inte minst om de flyktingar som anlänt
till Sverige vid sidan av de kollektiva uttagningama från flyktinglägren
på kontinenten. De svårigheter som uppstår för sådana flyktingar
att finna sysselsättningar där de fullt ut kan utnyttja sina kunskaper har
uppmärksammats i motionerna. I dessa kritiseras att man inte bättre tar
till vara de speciella kunskaper och färdigheter som flyktingar med kvalificerad
utbildning besitter. Det föreslås särskilda åtgärder i form av
»systematisk kartläggning» av lämpliga placeringsmöjligheter resp. förbättrad
arbetsförmedling.

Utskottet ansluter sig självfallet till motionärernas allmänna uppfattning
att det är angeläget att flyktingar bereds sysselsättning som de finner
meningsfylld och som innebär att vars och ens särskilda färdigheter
kommer till sin rätt. Detta synsätt överensstämmer med principerna för
arbetsmarknadspolitiken. Det äger generell tillämplighet på alla arbetstagare
i landet. Utskottet ställer sig emellertid tveksamt till extraordinära
förmedlingsinsatser för en speciell grupp, vare sig detta sker i den form
som förordas i motionen 1971: 110 eller i motionen 1971: 159. Utskottet
vill erinra om att krav skulle kunna resas och har också rests med sikte
på vidgade insatser för att förbättra sysselsättningssituationen för andra
grupper, t. ex. nyexaminerade akademiker. Enligt utskottets uppfattning
gäller det här en resursavvägning sorn i det löpande arbetet ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen och som för statsmakternas del får göras i
samband med budgeteringen av de medel som skall ställas till arbetsmarknadsverkets
förfogande.

Som redovisas i arbetsmarknadsstyrelsens yttrande har en del av nu
berörda flyktingar tilldelats arkivarbete. I motionen 1971: 159 anses
sysselsättning i sådan form mindre lämplig. Utskottet kan inte utan vidare
dela denna uppfattning. I vissa fall måste det vara realistiskt att
räkna med att enda alternativ till arkivarbete är kontantbidrag till vederbörandes
försörjning. I andra fall kan arkivarbetet ge temporär möjlighet
att förvärva större förtrogenhet med vårt språk och förhållandena
i landet och underlätta övergång till den öppna arbetsmarknaden. Utskottet,
som utförligt behandlat arkivarbetsfrågor i betänkandet InU
1971: 3, vill i sammanhanget ännu en gång understryka att utskottet
gärna ser att åtgärder vidtas för att arkivarbetet i högre grad än hittills
varit fallet blir en sluss ut till adekvata anställningar i reguljära former.
Åtgärder i detta syfte har redan vidtagits.

I följd av det anförda avstyrker utskottet nu behandlade motionsyrkanden.

InU 1971:29

I motionen 1971: 159 tas upp en flyktingfråga av annat slag. Det gäller
formerna för de förhör som hålls med flyktingar som anlänt till landet
på eget initiativ och som skall ligga till grund för beslut om deras
fortsatta vistelse i landet. Sådana förhör hålls av polisen liksom i många
andra fall när det gäller utlänningar, t. ex. utredningar vid fråga om
uppehållstillstånd. Motionärerna anser detta vara en olämplig anordning
och ifrågasätter om inte förhör med flyktingar borde hållas av t. ex. de
kommunala socialförvaltningarna.

Utskottet har erfarit att utlänningsutredningen efter årsskiftet kommer
att avge ett betänkande om rättsliga frågor sammanhängande med
flyktingskap, varvid den av motionärerna aktualiserade frågan kommer
att behandlas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet det aktuella
motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1971: 110 och 1971: 159.

Stockholm den 2 november 1971
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson j Östersund
(s), Nilsson i Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren
(m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn
(s), Oskarson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Carlström (fp), Fransson
(c), Gustafsson i Säffle (c) och Hallgren (vpk).