Inrikesutskottets betänkande nr 25 år 1971 InU 1971: 25

Nr 25

Betänkande i anledning av motion om åtgärder för att bereda pensionärer
sysselsättning inom industrin.

Motionen

I motionen 1971: 1108 av herr Ekinge m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande
möjligheterna att bereda pensionärer sysselsättning inom industrin och
annan verksamhet i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

Motionärerna anför bl. a. att många upplever ingången i pensionsåldern
som synnerligen svår. Avskärandet av förbindelserna med arbetslivet
upplevs som negativt och friheten att få rå sig själv får gärna en
underordnad betydelse. Till detta kommer svårigheterna att anpassa livsföringen
till de lägre inkomster som pensioneringen medför.

Samhället har sökt stimulera sysselsättning och aktivitet bland pensionärer
men ofta har denna verksamhet fått en alltför hobbybetonad utformning.
En meningsfull sysselsättning knuten till industriell produktion
och inpassad i industrin skulle enligt motionärerna säkerligen vara ett
verksamt medel både att tillvarata den arbetskraftsreserv de pensionerade
utgör och att mildra övergången från aktiv verksamhet till pensionärstillvaron.
Försök med sådan verksamhet har gjorts i bl. a. Holland.

Motionärerna föreslår att en försöksverksamhet åstadkoms genom
samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen och ett antal företag i någon
av de större städerna. Verksamheten bör omfatta endast pensionärer.
Arbetstiden bör anpassas så att ingen behöver arbeta mer än tre timmar
per dag. Övriga anställningsvillkor förutsätts bli reglerade genom överenskommelse
med arbetsmarknadens parter. Lönen bör vara lika för alla.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande sysselsättning för pensionärer Med

åberopande av delvis samma skäl som i nu föreliggande motion
föreslogs i motionerna 1967:1: 521 och II: 641 (c) en särskild förmedlingsverksamhet
för pensionärer. Förmedlingen skulle inriktas på
bl. a. att förmedla tillfälliga arbeten för att tillgodose å ena sidan temporära
behov av arbetskraft hos företag och å andra sidan önskemål om
arbete mera tillfälligtvis från pensionärernas sida. Förmedlingen avsågs
också kunna lämna information till personer som inom kort skulle avgå
med pension om de möjligheter till arbete som kunde finnas. Vidare
föreslogs i motionerna en försöksverksamhet i syfte att klarlägga pro 1

Riksdagen 1971.18 sami. Nr 25

InU 1971:25

2

blem och förutsättningar vid mera omfattande anställning av pensionärer
inom den statliga verksamheten.

Motionerna avslogs av riksdagen (SU 1967: 11 p. 7).

I motionerna 1970:1: 44 och II: 48 (fp) om åtgärder för att bereda de
äldre sysselsättning och trygghet föreslogs bl. a. utredning om åtgärder
som samhället kan vidta för att underlätta för äldre som så önskar att
fortsätta sitt yrkesliv.

Bland de åtgärder motionärerna tänkte sig ingår stimulans från samhällets
sida till verksamhet för äldre av det slag som prövats i Holland,
bidrag till företag som anställer arbetskraft över viss ålder och positivare
attityd till anställning av äldre i offentlig tjänst. Enligt motionärerna
kunde även av samhället arrangerad yrkesverksamhet, t. ex. i form av
skyddade verkstäder, vara en tänkbar utväg.

Motionsförslaget tillstyrktes i yttranden av en minoritet i Svenska
kommunförbundets styrelse, av Tjänstemännens centralorganisation och
av Svenska arbetsgivareföreningen. Avstyrkande yttranden avgavs av
Svenska kommunförbundets styrelse (majoriteten) och Landsorganisationen
i Sverige. Socialstyrelsen anmälde tveksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen
redovisade i sitt yttrande ett utförligt material till belysning av
frågan men tog inte ställning till utredningsförslaget.

Allmänna beredningsutskottet underströk starkt i sitt utlåtande (ABU
1970: 46) vikten av att effektiva åtgärder vidtas i syfte att äldre människor
som så önskar och förmår skall kunna stanna kvar i sina sysselsättningar
och att de som önskar byta arbete skall kunna integreras i
arbetslivet på olika områden. Det är härvid inte minst betydelsefullt att
söka motverka de betänkligheter mot att behålla eller anställa äldre arbetskraft
som fortfarande kommer till uttryck hos såväl privata som
offentliga arbetsgivare. Utskottet erinrade härefter om att utskottet i
utlåtande över föregående år avgivna motioner om åtgärder för att lösa
den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor framhållit att hithörande
frågor i hög grad är i blickpunkten och tilläde att utskottet inte är
berett att anvisa några nya vägar för lösning av problemen. I en sammanfattning
anförde utskottet vidare:

Utskottet vill avslutningsvis anföra att utskottet helt ansluter sig till
motionernas allmänna syfte att förbättra de äldres situation. De äldre
måste tillerkännas samma rätt till ekonomisk och social trygghet som
andra medborgare och få lika del i standardhöjningen som dessa. De bör
vara likaberättigade med andra när det gäller goda bostäder, effektiv
hälso- och sjukvård och rätten till arbete såväl som till stimulerande och
meningsfylld fritid och rekreation och till kulturupplevelser av olika
slag. Stor vikt bör läggas vid att deras kontaktbehov blir tillgodosett och
att gränserna mellan dem och yngre generationer inte markeras. I motionerna
har framförts förslag som synes utskottet beaktansvärda. Som
framgår av ovan lämnade uppgifter pågår emellertid en avsevärd aktivitet
för att lösa de i många fall mycket svåra problem som här anmäler
sig. Enligt utskottets mening kan motionerna till inte oväsentliga delar

InU 1971:25

3

anses besvarade härmed och utskottet har därför begränsat sig till att
ange vissa önskemål i några särskilda i motionerna upptagna frågor
nämligen beträffande informationen till och om de äldre, pensionärernas
rätt till medinflytande vid ålderdomshemmen, kartläggningen av de äldres
förhållanden samt prövning av utformningen av statsbidragen till
olika boendeformer för de äldre, med sikte bl. a. på ökade möjligheter
till modernisering av äldre ålderdomshem och stöd även till anläggande
av dagcentra. Vad utskottet härom anfört synes böra ges Kungl. Majit
till känna.

Utskottet

De äldres sysselsättningssituation har under senare år kommit att uppmärksammas
i allt högre grad och olika åtgärder har vidtagits för att
förbättra deras ställning på arbetsmarknaden. Under åberopande av såväl
arbetsmarknadsmässiga som sociala skäl föreslås i motionen en utredning
av möjligheterna att bereda pensionärer sysselsättning framför
allt inom industrin. Motionärernas tanke är att arbetsmarknadsstyrelsen
i samarbete med ett antal företag i några av de större städerna
skulle ordna deltidsarbete för pensionärer.

Förslaget är ett av flera uppslag för att förbättra de äldres sysselsättningssituation
som prövades vid förra årets riksdag och då lämnades
utan bifall.

Utskottet har förståelse för motionens syfte och kan allmänt instämma
i motionärernas bedömning av betydelsen av att meningsfylld sysselsättning
kan beredas pensionärer. Det är angeläget att aktiviteter ordnas
för att ge omväxling i tillvaron och minska riskerna för den isolering
som kan uppstå när den dagliga närvaron i arbetslivet upphör.

När det gäller sysselsättning i form av anställning på hel- eller deltid
anser utskottet att frågan bör lösas i första hand genom att arbetstagare
i pensionsåldern i de fall det är möjligt och lämpligt får fortsätta sin
anställning. Detta liksom pensionärers möjligheter att själva eller med
biträde av arbetsförmedlingen skaffa sig nya anställningar är självfallet
beroende av växlingarna i efterfrågan på arbetskraft.

I fråga om dessa äldre arbetstagares anställningstrygghet kan erinras
om att den av riksdagen i våras antagna lagen om anställningsskydd
för vissa arbetstagare (SFS 1971: 199), såvitt avser det förlängda uppsägningsskyddet,
även gäller dem som efter uppnådd pensionsålder kvarstår
i sin anställning. Dessa har alltså en uppsägningstid på sex månader.

Motionärernas förslag tar sikte på särskilda sysselsättningsskapande
åtgärder för pensionärer. Vid bedömning av detta uppslag kan man inte
undgå att beakta de svårigheter som sedan lång tid föreligger att på
den öppna arbetsmarknaden placera äldre arbetslösa, som inte nått pensionsåldern,
och handikappade. Trots stödinsatser av olika slag är de

InU 1971: 25

4

uppnådda resultaten blygsamma. Mot denna bakgrund är det rimligt
att de resurser som står till buds inriktas på svårplacerad arbetskraft
som ännu inte nått pensionsåldern. Utskottet är med hänsyn till det
anförda inte berett att tillstyrka motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971: 1108.

Stockholm den 26 oktober 1971

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund
(s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar Stridsman
(c), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Fransson (c), Ekinge
(fp) och Olsson i Asarum (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 1 0044