Inrikesutskottets betänkande nr 21 år 1971
InU 1971:21
Nr 21
Betänkande i anledning av motion om Iagstadgad rätt
till tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning.
Motionen
I motionen 1971: 154 av herr Berndtson i Linköping m. fl. (vpk) yrkas,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att frågan
om Iagstadgad rätt till tjänstledighet, med bibehållande av de sociala
förmånerna, för deltagande i vuxenutbildning blir föremål för snabb
utredning och att förslag härom snarast förelägges riksdagen.
Rätt till ledighet
Frågan om rätt till ledighet från anställning för deltagande i studier
eller med andra ord om uppsägningsskydd vid bortovaro från arbetet
av nämnda anledning är inte reglerad i lag. Lagstiftning om uppsägningsskydd
förekommer emellertid för andra fall. Sådant skydd erbjuder
1939 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning
av värnpliktstjänstgöring och 1945 års lag om förbud mot arbetstagares
avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. m.
Det finns i princip inte något hinder att i kollektivavtal eller eljest
träffa överenskommelse om rätt till ledighet för studier. Enligt statstjänstemannalagen
och kommunaltjänstemannalagen får för dessa tjänstemannakategorier
avtal dock ej träffas om rätt till annan ledighet än
semester. Däremot finns det inte något hinder att avtalsvägen reglera
frågan om lön under tid då tjänsteman är ledig för studier. Nyligen
har förslag lagts fram om revision av de ovan nämnda bestämmelserna
i stats- och kommunaltjänstemannalagarna.
Enligt det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra
tjänstemän kan lön med B-avdrag utgå till anställd som bedriver studier
under sammanlagt 240 dagar under en tioårsperiod. I vissa fall kan full
lön utgå. När det gäller rätten till tjänstledighet utan lön för studier har
Kungl. Maj:t utfärdat ett cirkulär, SFS 1970: 388. Enligt cirkuläret skall
ansökningar om tjänstledighet behandlas välvilligt. Tjänstledighet får beviljas
i sammanlagt tre år under en tioårsperiod.
Sommaren 1970 gav SAF ut ett delägarcirkulär angående ledighet för
studier. SAF rekommenderar att företagen intar en välvillig inställning
till de anställdas önskemål om ledighet för studier även om dessa avser
utbildning som i första hand syftar till att tillfredsställa den enskildes
1 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 21
InU 1971: 21
2
önskemål och ambitioner. Cirkuläret innehåller dock vissa reservationer
som t. ex. att ledighet för studier inte innebär någon garanti för den
anställde att få återgå till samma arbete eller erhålla samma förtjänst
efter avslutad utbildning.
Den år 1968 tillkallade kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX)
skall utreda studiefinansieringen inom vuxenutbildningen (direktiv: se
Riksdagsberättelsen 1969: U 51).
Vissa sociala förmåner
Åtskilliga sociala förmåner är avhängiga ett anställningsförhållande
eller förvärvsinkomst.
Semester beräknas med utgångspunkt i den tid arbetstagaren utfört
arbete för en arbetsgivares räkning. I princip krävs enligt semesterlagen
minst 8 dagars arbete under en kalendermånad för att semesterrätt
skall föreligga. Grupplivförsäkringar som gäller enligt avtal mellan
arbetsmarknadens parter bygger på att ett anställningsförhållande föreligger.
Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen är uppbyggd på principen
om ersättning för inkomstbortfall. Inplacering i sjukpenningklass sker
med utgångspunkt i den aktuella inkomsten av tjänst eller annat förvärvsarbete.
Vid varaktiga förändringar i inkomstens storlek skall
klassplaceringen justeras. Studerande som inte alls eller endast i ringa
utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete kan teckna frivillig sjukpenningförsäkring
enligt lagen om allmän försäkring. Maximal ersättning
är 15 kr. per dag. Avgiften erläggs av den försäkrade.
Tilläggspensionsförmåner står i motsats till folkpensionsförmåner i
direkt relation till inkomst (av tjänst eller annat förvärvsarbete). Med
dessa båda inkomstslag som utgångspunkt beräknas för varje år pensionspoäng
vilka tillsammans med antalet poängår utgör grunden för
pensionsberäkningen. För full ålderspension krävs 30 pensionsgrundande
år. Under en övergångsperiod gäller ett lägre antal år, varierande mellan
20 och 30. När det gäller att beräkna förtidspension till invalidiserad
försäkrad gäller förmånligare regler med antagandepoäng för den som
antingen är placerad i sjukpenningklass eller tillgodoräknats pensionspoäng
under tre av de senaste fyra åren före pensionsfallet. För övriga
försäkrade beräknas förtidspensionen med utgångspunkt i intjänandetid
och tillgodoräknade pensionspoäng. Änkepension och barnpension från
ATP utgör viss andel av den avlidnes egenpension, dvs. den förtidspension
eller ålderspension som utgick eller skulle ha utgått om rätt till
hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid riksdagarna åren 1968 och 1969 behandlades motioner i vilka yr -
InU 1971: 21
3
kades lagstadgad rätt till tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning.
Motionerna behandlades av andra lagutskottet, 2LU 1968: 70, 1969: 9.
Vid riksdagen år 1968 remissbehandlades de då aktuella motionerna.
Svenska arbetsgivareföreningen avstyrkte lagstiftningskravet. Landsorganisationen
ansåg att behov av lagstiftning inte förelåg men uttalade att,
om det vid utbyggnaden av vuxenutbildningen skulle medföra större
svårigheter att erhålla tjänstledighet än dittills varit fallet, lagstiftning
borde övervägas. Tjänstemännens centralorganisation förordade utredning
av frågan. Innehållet i remissyttrandena återges i 2LU 1968: 70.
Andra lagutskottet avstyrkte motionerna såväl 1968 som 1969. Riksdagen
godkände utskottets ställningstaganden. Utskottet anförde följande
motivering (1968: 70).
Utskottet delar motionärernas uppfattning, att det är önskvärt att man
på olika sätt vidgar möjligheterna till utbildning för vuxna, som under sin
uppväxttid inte kunnat få den utbildning de har förutsättning att tillgodogöra
sig. En av de mest angelägna reformerna är att lösa de studiesociala
problemen. Denna fråga är föremål för utredning. Då det gäller det av
motionärerna upptagna problemet må erinras om att en riktpunkt för
utbyggnaden av vuxenutbildningen är att utbildningen skall erhållas på
sådant sätt att produktionsbortfallet begränsas. Studier på deltid kommer
därför att åtminstone tills vidare vara den dominerande studieformen.
Det finns på grund härav anledning anta, att önskemål från anställda om
ledighet från tjänsten för studier inte sällan kommer att vara så begränsade
till tidslängd och omfattning, att problemet i det enskilda fallet kan
lösas efter överenskommelse med arbetsgivaren. I sammanhanget kan
också framhållas att arbetsgivare ofta har intresse av att anställda fortbildar
sig, vilket givetvis underlättar sådana överenskommelser. I den
mån behov av mera generella regler för rätt till ledighet för studier visar
sig föreligga bör — i överensstämmelse med utskottets inställning till
andra likartade arbetsmarknadsproblem — frågorna lösas i första hand
genom avtal mellan berörda organistioner på arbetsmarknaden. Det kan
också påpekas, att såsom framhållits under remissbehandlingen en lagfäst
rätt till tjänstledighet för studier — eller rätt till uppsägningsskydd
vid bortovaro av nämnda anledning — även skulle kunna medföra betydande
nackdelar för arbetstagarna som grupp betraktad. Till följd
av de förpliktelser arbetsgivarna skulle åläggas mot dem, vilka utnyttjade
sin rätt till tjänstledighet, skulle nämligen arbetstryggheten för övriga
anställda kunna försämras. Problem av samma karaktär uppstår
självfallet även vid en reglering av frågan avtalsvägen men i dessa fall
finns uppenbarligen större möjligheter än vid en lagstiftning att ta hänsyn
till de skiftande förhållandena inom olika sektorer av arbetsmarknaden.
Riksdagen har vid flera tillfällen och senast i år tagit ställning till motioner
med begäran om utredning rörande möjligheterna att bereda den
enskilde rätt att under den aktiva tiden i arbetslivet ta ut längre sammanhängande
ledighet, s. k. sabbatsperioder. En av motiveringarna för
ett sådant system har varit att det skulle ge tillfälle till vidareutbildning
och studier. Motionerna har avslagits varvid man hänvisat till kostnads
-
InU 1971:21
4
aspekter samt pekat på möjligheten att lösa frågan avtalsvägen. En redogörelse
för frågan finns intagen i socialutskottets betänkande 1971: 17.
Utskottet
I förevarande motion behandlas anställdas möjligheter att delta i
vuxenutbildning. Motionärerna yrkar att efter snabb utredning förslag
skall föreläggas riksdagen om lagstadgad rätt till ledighet och bibehållande
av sociala förmåner i samband med sådan utbildning.
Utskottet vill för sin del understryka vikten av att samhälle och företag
på olika sätt främjar möjligheterna för vuxna till vidareutbildning.
Frågan om rätt till ledighet från arbetet är otvivelaktigt av central betydelse
i sammanhanget. Även om man i princip ställer sig bakom de
enskilda arbetstagarnas rätt till ledighet för studier kan det inte förnekas
att en ovillkorlig sådan rätt kan medföra avsevärda problem på berörda
arbetsplatser. Det gäller exempelvis vid längre tids frånvaro av anställda
i nyckelpositioner. Generellt sett är problemen större på arbetsplatser
med få anställda. Dessa aspekter gör att uppmärksamhet också måste
ägnas frågan om anställningstrygghet för anställda som utför arbete
i de ledigas ställe.
Utskottet är av samma mening som riksdagen hävdade åren 1968 och
1969, nämligen att i första hand avtalsvägen bör prövas för att lösa
frågan om rätt till ledighet från arbetet för deltagande i vuxenutbildning.
En sådan metod ger bättre möjligheter än generellt verkande lagstiftning
att anpassa lösningar till förhållandena på olika slag av arbetsplatser.
Utskottet har inhämtat att förhandlingar om de i motionen aktualiserade
frågorna pågår mellan SAF, LO och TCO. Resultatet av dessa
förhandlingar bör avvaktas innan statsmakterna tar något initiativ.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen och
hemställer
att riksdagen avslår motionen 1971: 154.
Stockholm den 26 oktober 1971
På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON
Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund
(s), herr Johansson i Simrishamn (s), fru Ludvigsson (s), herrar
Stridsman (c), Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Fransson (c),
Ekinge (fp) och Olsson i Asarum (s).
InU 1971:21
5
Reservation
av herr Lorentzon (vpk) som anser
dels att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 4 som börjar med
»Utskottet vill» bort ha följande lydelse:
»Vuxenutbildningen har de senaste åren expanderat starkt. Det innebär
dock inte att man vid rekryteringen till utbildningen i önskvärd
grad lyckats nå de grupper som det är mest angeläget att stödja, i första
hand personer som enbart fått folkskoleutbildning. En av orsakerna
härtill är säkerligen att man inte i tillräcklig omfattning stimulerat
dessa grupper till studier. Ett grundläggande krav måste vara att man
garanterar de vuxenstuderande anställningstrygghet, dvs. rätt att återgå
till tidigare anställningar, och sociala förmåner under studietiden.
Alltsedan 1968 har riksdagen beträffande rätten till ledighet från arbetet
hänvisat till att frågan bör lösas avtalsvägen. Någon sådan lösning
har inte kommit till stånd. Enligt utskottets mening är det hög tid att
åtgärder vidtas och utskottet biträder därför motionärernas krav på
lagstiftning. Även andra skäl talar för att lagstiftningsvägen är den
mest ändamålsenliga. Avtal kommer sålunda inte att omfatta hela
arbetsmarknaden, vilket måste anses rimligt. Det förefaller också lämpligast
att tillgripa lagstiftning när det gäller de sociala förmåner som
är berörda, eftersom dessa i dag i allt väsentligt är reglerade i lag.»
dels att utskottet bort hemställa
»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 154 i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär att frågan om lagstadgad rätt till tjänstledighet,
med bibehållande av de sociala förmånerna, för deltagande
i vuxenutbildning blir föremål för snabb utredning
och att förslag härom snarast förelägges riksdagen».