Inrikesutskottets betänkande nr 18 år 1971

InU 1971:18

Nr 18

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare,
m. m., jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Majit har i propositionen 1971: 107 (inrikesdepartementet)
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare,

2. lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande,

3. lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

4. lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare
på den öppna arbetsmarknaden,

5. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för att förbättra den äldre arbetskraftens
sysselsättningsmöjligheter. Dessa åtgärder består dels i en lag om
anställningsskydd för vissa äldre arbetstagare, dels i en lag som ger arbetsmarknadsmyndigheter
och fackliga organisationer möjlighet till insyn
i och inflytande över företagens personalpolitik.

Enligt förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare skall
arbetstagare åtnjuta en uppsägningstid av minst två månader, om han
har fyllt 45 år, minst fyra månader, om han har fyllt 50 år, och minst
sex månader, om han har fyllt 55 år, allt under förutsättning att han
varit anställd hos arbetsgivaren minst 24 månader under de tre senaste
åren närmast före uppsägningen. Arbetstagaren tillförsäkras lön under
uppsägningstiden, och likaså under permitteringstid som överstiger 14
dagar i följd eller 30 dagar under samma kalenderår. Om arbetstagare,
som åtnjuter uppsägningsskydd enligt de nya bestämmelserna, blir uppsagd
på grund av arbetsbrist skall han under en tid av sex månader efter
det han slutade anställningen ha företräde till återanställning hos samme
arbetsgivare. Avtal om inskränkning i dessa förmåner skall vara ogiltigt.

Enligt det andra förslaget - förslag till lag om vissa åtgärder för

1 Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 18

InU 1971:18

att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden
- skall länsarbetsnämnd kunna ålägga arbetsgivare, som sysselsätter
minst fem arbetstagare, att lämna nämnden uppgifter om bl. a.
åldersfördelningen bland de anställda. Nämnden skall kunna ta upp
överläggningar med arbetsgivaren och parternas organisationer i fråga
om sysselsättning av äldre arbetskraft och på grundval av vad som förekommit
vid överläggningarna utfärda anvisningar om åtgärder för att
förbättra sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare. Anvisningarna
kan innebära t. ex. att arbetsgivaren bör ha en viss kvot äldre
bland de anställda. Om anvisningarna inte följs, skall detta anmälas till
arbetsmarknadsstyrelsen. Följs inte anvisningar som arbetsmarknadsstyrelsen
meddelar och får det anses uppenbart att rättelse inte kan åstadkommas
på annat sätt, kan styrelsen som en yttersta åtgärd förordna
att arbetsgivaren får anställa endast sådana arbetstagare som den offentliga
arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit. Bryter arbetsgivaren
mot förordnandet kan han straffas.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft dagen efter den då lagarna
utkommit från trycket.

InU 1971:18

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1 Förslag till '

Lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 24 månader
under de tre senaste åren, äger åtnjuta en uppsägningstid av

1. minst två månader, om han fyllt 45 år,

2. minst fyra månader, om han fyllt 50 år,

3. minst sex månader, om han fyllt 55 år.

Första stycket gäller icke arbetstagare, vars anställning begränsats
till viss tid eller visst arbete, om denna begränsning föranledes av
arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet eller står i överensstämmelse
med praxis inom branschen. Första stycket äger ej heller tillämpning när
arbetstagare uppsäges från tillfällig anställning och efter uppsägningen
får återgå till tidigare anställning hos samme arbetsgivare.

Vid tillämpning av första stycket medräknas anställningstid hos företag
inom koncern som arbetsgivaren tillhör. Har företag överlåtits,
medräknas anställningstid hos förutvarande ägare av företaget eller hos
företag i koncern som förutvarande ägare tillhörde.

2 §

Bestämmelserna i 1 § gäller ej i fråga om arbetstagare som

1. är medlem av arbetsgivarens familj,

2. avlönas uteslutande genom andel i vinst,

3. har företagsledande eller därmed jämförlig ställning,

4. omfattas av sjömanslagen (1952: 530) eller lagen (1970: 943) om
arbetstid m. m. i husligt arbete.

3 §

Åsidosätter arbetstagaren i väsentlig mån sina skyldigheter mot arbetsgivaren,
får denne säga upp anställningsavtalet utan att iakttaga uppsägningstid
enligt 1 §. Detta gäller dock ej, om uppsägningen grundas
enbart på förhållande som arbetsgivaren känt till mer än en månad
före uppsägningen.

4 §

Arbetstagare, som har rätt till uppsägningstid enligt 1 §, är berättigad
till lön under uppsägningstiden även om arbetsgivaren ej kan erbjuda

1* Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 18

InU 1971:18

honom arbete.

Har arbetstagaren utan föregående uppsägning varit permitterad mer
än fjorton dagar i följd eller sammanlagt mer än trettio dagar under
samma kalenderår, är han berättigad till lön för överskjutande permitteringstid.
Vad nu sagts gäller dock ej, om permitteringen är en följd
av att arbetet är säsongbetonat eller eljest till sin natur icke sammanhängande.

5 §

Är arbetstagare enligt 4 § berättigad till lön för tid då arbetsgivaren ej
kan erbjuda honom arbete, får lönen för sådan tid ej understiga det
belopp som skulle ha utgått om han i stället haft semester och varit
berättigad till semesterlön enligt lagen (1963: 114) om semester.

För arbetstagare, som avses i 12 § andra stycket lagen (1963: 114) om
semester, skall vid beräkning av lönens storlek det kalenderår som närmast
föregått uppsägningen eller permitteringen anses som kvalifikationsår
och det för varje dag utgående beloppet utgöra fyra tiondels procent
av arbetsinkomsten hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Om arbetstagaren
icke varit anställd hos arbetsgivaren under hela kvalifikationsåret,
skall för varje dag, som arbetstagaren till följd därav icke
deltagit i arbetet, arbetsinkomsten ökas med ett belopp motsvarande
arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret.

Från lön enligt första eller andra stycket får arbetsgivaren avräkna
inkomst som arbetstagaren under den tid lönen avser förvärvat eller
uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i annan anställning, genom
uppdrag eller genom egen förvärvsverksamhet. Arbetsgivaren får också
avräkna utb ldningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368)
och ålderspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, i den
mån förmånen avser samma tid som lönen och arbetstagaren blivit berättigad
till förmånen efter uppsägningen eller permitteringen.

6 §

Blir arbetstagare, som har rätt till uppsägningstid enligt 1 §, skild
från anställningen på grund av arbetsbrist, äger han under sex månader
därefter företrädesrätt till ny anställning hos samme arbetsgivare
i den verksamhet där han tidigare sysselsatts, under förutsättning
att han kan antagas ha tillräckliga kvalifikationer för det nya arbetet.
Har flera arbetstagare sådan rätt, äger den företräde som varit
anställd längst tid hos arbetsgivaren.

Arbetstagare, som har återanställts på grund av första stycket,
åtnjuter omedelbart anställningsskydd enligt denna lag.

Arbetstagare, som har ålderspension enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring, har ej företrädesrätt till ny anställning enligt denna

InU 1971:18

paragraf. Paragrafen gäller ej heller anställning som tjänsteman hos
staten eller anställning på vilken kommunaltjänstemannalagen (1965:
275) är tillämplig och för vilken avlöningsförmånerna fastställes under
medverkan av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

7 §

Arbetstagares förmåner enligt denna lag får ej inskränkas genom avtal.
Sker det, är avtalet ogiltigt i den delen.

8 §

Arbetsgivare, som ej iakttager vad som föreskrives i denna lag, skall
ersätta arbetstagaren uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas
även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter
är skäligt, får skadeståndets belopp nedsättas. Fullständig befrielse från
skadeståndsskyldighet kan också äga rum.

9 §

Arbetstagare, som vill fordra skadestånd enligt denna lag, skall underrätta
arbetsgivaren om sitt anspråk inom fyra månader efter det att
skadan inträffade samt anhängiggöra sin talan senast två år efter skadans
uppkomst. Grundas anspråket på 6 § räknas tiden från den dag då
annan tillträtt den anställning, till vilken arbetstagaren gör gällande företrädesrätt.

Iakttager arbetstagare ej vad som föreskrives i första stycket är talan
förlorad.

10 §

Mål om tillämpning av denna lag prövas av arbetsdomstolen, om anställningsavtalet
regleras av kollektivavtal, och i annat fall av allmän
domstol. Sådant mål får dock genom avtal hänskjutas till avgörande av
skiljemän.

I fråga om talans väckande och utförande hos arbetsdomstolen gäller
13 § lagen (1928: 254) om arbetsdomstol även om målet ej är sådant
som avses i den lagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

InU 1971:18

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande

Härigenom förordnas, att 86 § lagen (1914:45) om kommission,
handelsagentur och handelsresande skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

86 §.

Är handelsresande anställd i sin huvudmans tjänst, skola i fråga om
hans skyldigheter och rättigheter mot huvudmannen det dem emellan
ingångna avtalet och gällande handelsbruk lända till efterrättelse.

I huvudmannens tjänst anställd
handelsresande må icke, med mindre
rätt därtill följer av avtalet eller
giltig anledning föreligger, utan föregående
uppsägning skiljas från
sin anställning eller själv lämna
densamma. Uppsäges avtalet från
någondera sidan, skall det upphöra
att gälla med utgången av tredje
kalendermånaden efter den, då
uppsägningen skedde. Vad nu sagts
gäller dock ej i den mån annat följer
av lagen (1971:000) om anställningsskydd
för vissa arbetstagare.

Utan huvudmannens lov äge handelsresande, varom i denna paragraf
förmäles, icke under sina resor upptaga köpeanbud eller sluta försäljningsavtal
för annans räkning än huvudmannens.

Skall till handelsresande, som här avses, lön helt eller delvis utgå i
form av provision, skola i fråga om villkoren för provisionens åtnjutande
de i 68-70 §§ för handelsagent givna föreskrifter äga motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

InU 1971:18

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs -

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti
vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Betalning enligt garantin utgår för lönefordran som har förmånsrätt
enligt 17 kap. 4 § handelsbaden och för pensionsfordran som har
förmånsrätt enligt 17 kap. 4 eller 6 a § samma balk. Med lönefordran
jämställes fordran på skadestånd som avses i 17 kap. 4 § handelsbaden.

Har arbetstagare på grund av fordran som avses i första stycket ansökt
om gäldenärens försättande i konkurs, utgår betalning även för
kostnaden härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 § konkurslagen
(1921: 225), för kostnad som arbetstagaren ålagts att utge enligt
188 § samma lag.

Betalning enligt garantin utgår Betalning enligt garantin utgår
för varje arbetstagare med samför varje arbetstagare med sammanlagt
högst ett belopp som motmanlagt högst ett belopp som motsvarar
tre gånger det vid tiden svarar fyra gånger det vid tiden

för konkursbeslutet gällande basför konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen beloppet enligt 1 kap. 6 § lagen

(1962: 381) om allmän försäkring. (1962: 381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men
tillämpas ej beträffande fordran som gjorts eller kunnat göras gällande
i konkurs, i vilken beslut om egendomsavträde meddelats före nämnda
dag.

InU 1971:18

4 Förslag till

Lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare
på den öppna arbetsmarknaden

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Länsarbetsnämnd äger förelägga arbetsgivare som inom länet sysselsätter
minst fem arbetstagare att till nämnden

1. på tider som nämnden bestämmer lämna uppgift om antalet
hos arbetsgivaren sysselsatta arbetstagare samt, för varje arbetstagare,
dennes namn, ålder, kön, nationalitet, arbetsplats och huvudsakliga
arbetsuppgifter,

2. fortlöpande anmäla uppsägningar och permitteringar för längre
sammanhängande tid än fjorton dagar av arbetstagare som omfattas av
lagen (1971: 000) om anställningsskydd för vissa arbetstagare.

Föreläggande enligt första stycket kan förenas med vite. Innan föreläggande
meddelas skall arbetsgivaren och berörda arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer beredas tillfälle att yttra sig.

2 §

Finner länsarbetsnämnd anledning att antaga att arbetsgivare, som
avses i 1 §, sysselsätter färre äldre arbetstagare än vad som är rimligt
med hänsyn till ålderssammansättningen på tillgänglig arbetskraft och
förhållandena i övrigt, bör nämnden överlägga i saken med arbetsgivaren
samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

När skäl därtill föreligger skall nämnden, på grundval av vad som
förekommit vid överläggningarna, meddela arbetsgivaren anvisningar
beträffande åtgärder som bör vidtagas för att bereda äldre arbetstagare
bättre sysselsättningsmöjligheter. Nämnden kan därvid anmoda arbetsgivaren
att i samband med nyanställningar öka andelen äldre arbetstagare
i arbetsstyrkan i enlighet med vad nämnden närmare anger.

3 §

Undandrager sig arbetsgivaren att medverka vid överläggningar inför
länsarbetsnämnden eller följer han ej anvisningar som nämnden meddelat
med stöd av 2 § andra stycket, skall nämnden göra anmälan härom
till arbetsmarknadsstyrelsen.

4 §

Arbetsmarknadsstyrelsen kan ta upp fråga om sysselsättningsmöjligheterna
för äldre arbetstagare hos arbetsgivare, som avses i 1 §, efter

InU 1971:18

anmälan av länsarbetsnämnd eller av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation
eller på eget initiativ.

Styrelsen kan kalla arbetsgivaren och berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
till överläggningar samt meddela sådana anvisningar
som avses i 2 § andra stycket. Styrelsen kan även förelägga arbetsgivaren
att förete handlingar som kan antagas ha betydelse för bedömningen
av arbetsgivarens personalpolitik.

Kallelse av arbetsgivare till överläggningar samt föreläggande för
arbetsgivare att förete handlingar kan förenas med vite.

5 §

Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av arbetsmarknadsstyrelsen
beträffande sysselsättning av äldre arbetstagare och är det med
hänsyn till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkommas
på annat sätt, kan styrelsen förordna, att arbetsgivaren ej får anställa
andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har
anvisat eller godtagit.

6 §

Arbetstagarorganisations medverkan i frågor som avses i denna lag
sker genom företrädare som utses av organisationen.

Beträffande sådan företrädare som är anställd hos arbetsgivaren äger
bestämmelserna i 42-44 §§ arbetarskyddslagen (1949: 1) motsvarande
tillämpning.

7 §

Arbetsgivare som ej iakttager förordnande enligt 5 § dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast efter
anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

8 §

Den som fått del av uppgift som lämnats med stöd av denna lag får
icke obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om enskilt
företags eller enskild sammanslutnings affärs- eller driftförhållanden
eller om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst
ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet
till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

9 §

Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag fores
hos Konungen genom besvär.

Mot styrelsens beslut i fråga som avses i 1 § får talan dock icke föras.

InU 1971:18

10 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

InU 1971:18

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar skall införas en ny paragraf,
22 §, av nedan angivna lydelse.

22 §

Handling i ärende som avses i lagen (1971: 00) om vissa åtgärder för
att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden
må, i den mån den innefattar upplysning om enskilt företags
affärs- eller driftförhållanden eller om enskilds personliga förhållanden,
ej utlämnas tidigare än tjugu år efter handlingens datum, såvida ej, med
hänsyn till det ändamål för vilket utlämnande begäres och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses vara för handen att upplysningen ej
missbrukas till skada för företaget eller den enskilde.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2* Riksdagen 1971. 18 sami. Nr 18

InU 1971:18

Motionerna

Vid riksdagens början väckta motioner

1971:284 av herr Helén m. fl. (fp), vari - såvitt nu är i fråga - yrkas
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa

om undersökningar av åldersstrukturen på större arbetsplatser samt
om systematiska inventeringar av lämpliga arbeten för äldre i enlighet
med i motionen angivna riktlinjer,

1971:1196 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari - med
hänvisning till motiveringen i motion 1971: 750 - yrkas

att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte hemställa om utarbetande
av förslag till lagfäst skydd för arbetstagare att oaktat ålder och minskad
arbetsförmåga genom sjukdom beredas möjlighet att kvarbliva i arbetet.

/ anledning av i propositionen väckta motioner
1971:1450 av herr Bergqvist m. fl. (s), vari hemställs
att riksdagen beslutar att bestämmelserna i 1 § lagen om anställningsskydd
för vissa arbetstagare även skall gälla arbetstagare som omfattas
av sjömanslagen och att således orden »sjömanslagen (1952: 530) eller»
i 2 § 4 stycket utgår ur lagtexten,

1971:1472 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås

A. att riksdagen med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition
1971: 107

dels i första hand måtte antaga följande ändringar i Förslag till Lag
om anställningsskydd för vissa arbetstagare:

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Arbetstagare, som varit anställd hos arbetsgivaren i minst 18 månader
under de tre senaste åren, äger åtnjuta en uppsägningstid av minst sex
månader.

Första stycket gäller (lika med propositionen) förutvarande
ägare tillhörde

dels, därest detta yrkande icke vinner riksdagens bifall, i andra hand
antager följande ändring i ovan anförda förslag:

äger åtnjuta en uppsägningstid av

1. minst två månader, om han fyllt 40 år,

2. minst fyra månader, om han fyllt 45 år,

3. minst sex månader, om han fyllt 50 år.

dels att orden »omfattas av sjömanslagen » i 2 § punkten 4 utgår,

InU 1971:18

B. att riksdagen måtte antaga följande ändringar i Förslag till Lag
om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på
den öppna arbetsmarknaden:

att 3 § erhåller följande lydelse (lika med 5 § i propositionen, dock
med här nedan angivna ändringar)

Följer arbetsgivare ej anvisningar som meddelats av länsarbetsnämnden
beträffande sysselsättning av äldre arbetstagare och är med hänsyn
till omständigheterna uppenbart att rättelse ej kan åstadkommas på annat
sätt, kan länsarbetsnämnden förordna, att arbetsgivaren ej får anställa
andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har
anvisat eller godtagit.

att den i propositionen som 3 § upptagna texten liksom 4 § utgår,
att 7 § i propositionen erhåller följande ändrade lydelse:

Arbetsgivare som ej iakttager förordnande enligt 3 § dömes till böter
eller fängelse i högst 1 år. Allmänt åtal får väckas av länsarbetsnämnd
samt av arbetstagare och!eller arbetstagarorganisation.

att 9 § i propositionen erhåller följande ändrade lydelse:

Talan mot länsarbetsnämndens beslut enligt denna lag föres hos Konungen
genom besvär.

Mot nämndens beslut i fråga som avses i 1 § får talan dock icke förås.

att hos Kungl. Maj:t hemställes att erforderlig omnumrering av paragraferna
företages jämte andra av förslagen i denna motion betingade
ändringar;

C. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna i motionen
anförda synpunkter angående prövning av frågan om länsarbetsnämndernas
sammansättning,

1971:1474 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 107 måtte besluta,
att lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare skall gälla intill
dess vederbörande erhåller ålderspension enligt lagen om allmän försäkring,

att med avslag å förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden uttala
att i enlighet med vad i motionen anförts ytterligare överväganden beträffande
den äldre arbetskraftens sysselsättning sker i samverkan mellan
arbetsmarknadsmyndigheterna och arbetsmarknadens parter,

1971:1475 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), vari hemställs
att riksdagen måtte besluta

att den som blir berättigad till ålderspension enligt lagen om allmän
försäkring inte bör omfattas av lagen om anställningsskydd,

InU 1971:18

att uppdra åt utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. att
överväga former för anställningsskydd med hänsyn tagen till anställningstidens
längd,

att uppdra åt utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. att
framlägga förslag om ökad anställningstrygghet jämväl för säsongsanställda,

att utskottet måtte utarbeta ändringar i lagtexten i enlighet med i denna
motion framlagda förslag,

1971:1476 av fru Fraenkel (fp), vari hemställs

att riksdagen måtte besluta att lagen om anställningsskydd för vissa
arbetstagare skall omfatta jämväl de arbetstagare som omfattas av sjömanslagen,

1971:1477 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971: 107 måtte

I. uttala, att de lokaliserings- och regionalpolitiska insatserna bör förstärkas
skyndsamt i skogslänen och motsvarande områden bl. a. i syfte
att ge äldre arbetstagare ökade sysselsättningsmöjligheter; samt

II. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt övervägande av
ökade möjligheter till vidareutbildning för den äldre arbetskraften,

1971:1478 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), vari hemställs

I. att riksdagen måtte besluta avslå proposition nr 107;

II. att riksdagen, därest yrkandet ovan inte skulle bifallas, måtte besluta 1.

att uppsägningstiden i förslaget till lag om anställningsskydd (1 §)
under punkterna 1, 2 och 3 skall vara resp. 1, 2 och 3 månader samt att
denna bestämmelse inte skall gälla för person med ålderspension enligt
lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2. att, i förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning
av äldre arbetskraft, länsarbetsnämnden och AMS vid beslutsfattande
enligt 1 §, 2 § och 4 § sammanträder i plenum,

3. att 5 § och 7 § i sistnämnda lagförslag utgår,

4. att i sistnämnda lagförslag företrädare för arbetstagarorganisation i
första hand skall samråda med vederbörande arbetsgivare för att lösa
ev. meningsmotsättningar innan länsarbetsnämnd delges situationen,

5. att i sistnämnda lagförslag arbetstagarsidans företrädare skall utses
bland de anställda,

6. att sistnämnda lagförslag inte skall gälla företag med mindre än 25
anställda;

III., därest yrkandena under 1-6 bifalles, vederbörande utskott utarbetar
erforderlig lagtext,

1971:1479 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Jonsson i Mora (fp),
vari hemställs

InU 1971:18

att riksdagen måtte besluta att lagens tillämpningsområde sättes vid
en nedre gräns för arbetsgivare som regelbundet sysselsätter minst 10
anställda.

Utskottet

Allmänt om lagstiftningen

Propositionen innehåller lagförslag som har till syfte att förbättra den
äldre arbetskraftens ställning på arbetsmarknaden. Propositionen består
i huvudsak av förslag till två nya lagar. Det ena innehåller bestämmelser
om anställningsskydd för arbetstagare som är över 45 år. Det föreslås
obligatoriska uppsägningstider varierande mellan två och sex månader
beroende på arbetstagarens ålder. Lagförslaget innehåller vidare bestämmelser
om löneförmåner under uppsägningstid och under permitteringstid
av viss längd. Även rätt till företräde till återanställning regleras i
lagen.

Det andra lagförslaget innehåller bestämmelser som skall ge arbetsmarknadsmyndigheterna
och de fackliga organisationerna möjligheter att
påverka arbetsgivarna att vidta åtgärder för att främja sysselsättningen
av äldre arbetskraft. Förslaget består av ett system med uppgiftsskyldighet,
samrådsförfarande, utfärdande av anvisningar och i sista hand förordnande
om arbetsförmedlingstvång.

Propositionen skall ses mot bakgrund av de växande svårigheter som
möter den äldre arbetskraften. Svårigheterna kan utläsas bl. a. av de
äldres dominans bland de långtidsarbetslösa. Departementschefen konstaterar
att vi nyligen upplevt en högkonjunktur med en ovanligt stark
efterfrågan på arbetskraft men att det inte ens under sådana gynnsamma
konjunkturbetingelser varit möjligt att sysselsätta den friställda äldre
arbetskraften på den öppna arbetsmarknaden i en utsträckning som är
förenlig med samhällets ambitioner. Det finns en risk för kategoriuppdelning
på arbetsmarknaden i en yngre, efterfrågad grupp och en grupp
handikappade eller äldre, som får sysselsättas genom samhällets försorg.

I motionen 1971: 1478 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) yrkas avslag
på propositionen i dess helhet. Motionärerna hävdar att lagförslaget
kan få en motsatt effekt än den åsyftade eftersom företagen kan befaras
bli mindre benägna att anställa äldre arbetskraft. Den snabba strukturomvandlingen
i näringslivet är en starkt bidragande orsak till arbetslösheten
bland de äldre. Härav följer enligt motionärernas mening, att
ansvaret för den äldre arbetskraftens situation bör läggas på samhället
och inte på företagen. I motionen framställs i andra hand yrkanden som
avser ändringar i lagförslagen. Till dessa återkommer utskottet i det
följande.

Motionen 1971: 1474 av herr Bohman m. fl. (m) innehåller ett avslagsyrkande
i fråga om lagen om vissa åtgärder för att främja syssel -

InU 1971:18

sättning på den öppna arbetsmarknaden. Motionärerna anser att ytterligare
överväganden bör göras beträffande den äldre arbetskraftens sysselsättning.
I motionen yrkas att riksdagen skall uttala att sådana överväganden
bör ske i samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och arbetsmarknadens parter.

Utskottet ser de framlagda lagförslagen som ett värdefullt komplement
till andra åtgärder som vidtagits eller planeras inom arbetsmarknadspolitiken
för att förbättra sysselsättningsläget för de äldre. Utskottet
noterar med tillfredsställelse den positiva attityd till äldre arbetskraft
som visats från alla håll vid remissbehandlingen av den promemoria
som ligger till grund för propositionen. På senare tid har också en
del nya vägar prövats i försök att komma till rätta med problemen. Av
särskilt intresse är den försöksverksamhet med anpassningslag som startats
i Västernorrlands län.

Avsikten med förslagen i propositionen är inte att bryta den samverkanslinje
mellan myndigheter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
som är tradition på den svenska arbetsmarknaden. Uppläggningen
av lagen om sysselsättningsfrämjande åtgärder visar att man skall söka
nå resultat i första hand genom överläggningar och frivilliga åtgärder.
Såsom framhållits i propositionen har emellertid ett system som helt
bygger på frivilliga överenskommelser sina givna begränsningar. Avtal
om exempelvis längre uppsägningstider för äldre arbetstagare täcker inte
hela arbetsmarknaden. Lagstiftning kan också vara motiverad med hänsyn
till vissa arbetsgivares obenägenhet att följa rekommendationer vare
sig dessa utfärdas av arbetsmarknadsmyndigheterna eller av arbetsgivareller
näringslivsorganisationer. Förutom huvudskälet att hjälpa de äldre
arbetstagarna kan lagstiftning på det aktuella området vara motiverad
med hänsyn till balansen arbetsgivarna emellan. Om vissa arbetsgivare
tillåts att konsekvent undandra sig ansvaret för äldre arbetskraft kan de
därigenom vinna fördelar på andra arbetsgivares bekostnad.

Utskottet ansluter sig med hänvisning till det anförda till tanken på
lagstiftning på förevarande område. Till följd härav avstyrks förstahandsyrkandet
i motionen 1971: 1478. Utskottet vill också betona att
de framlagda lagförslagen i viktiga hänseenden kompletterar varandra.
På grund härav och vad i övrigt anförts avstyrker utskottet även motionen
1971: 1474 i förevarande del.

Lagförslaget om anställningsskydd

Enligt 1 § i lagförslaget skall arbetstagare åtnjuta en uppsägningstid
av minst två månader, om han fyllt 45 år, minst fyra månader, om
han fyllt 50 år, och minst sex månader, om han fyllt 55 år, allt under
förutsättning att han varit anställd hos arbetsgivaren minst 24 månader
under de tre senaste åren närmast före uppsägningen.

I motionen 1971: 1472 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)

InU 1971:18

yrkas att kvalifikationstiden skall sänkas till 18 månader under en treårsperiod.
I motionen yrkas dessutom en generell uppsägningstid på sex
månader oavsett ålder. Skulle detta yrkande inte vinna bifall hemställer
motionärerna om sänkning av åldersvillkoren för uppsägningstid till 40,
45 och 50 år.

Utskottet är inte berett att nu ta ställning till frågan om införande av
uppsägningstider för arbetstagarna i allmänhet, dvs. oavsett ålder. Den
frågan prövas nämligen av utredningen rörande ökad anställningstrygghet
och vidgad behörighet för arbetsdomstolen. De nu föreslagna lagarna
är närmast att betrakta som en temporär lösning av anställningstrygghetsfrågoma
för äldre arbetskraft i avbidan på resultatet av utredningens
arbete. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet
om generell uppsägningstid oavsett ålder.

När det gäller kvalifikationstidens längd och åldersgränserna kan det
självfallet finnas utrymme för olika uppfattningar. Utskottet godtar den
avvägning som gjorts i propositionen. Det kan bli anledning att återkomma
till frågan sedan man fått erfarenheter av verkningarna av de föreslagna
reglerna. Med det anförda avstyrker utskottet de i detta sammanhang
upptagna yrkandena i motionen 1971: 1472.

I motionen 1971: 1478 begärs att de i propositionen angivna uppsägningstiderna
skall sänkas till en, två respektive tre månader för de i propositionen
angivna åldersgrupperna.

Enligt utskottets mening ger de av motionärerna föreslagna tiderna
alltför kort rådrum för uppsagda arbetstagare. En väsentlig del av fördelarna
med lagstiftningen går därmed förlorad. Utskottet avstyrker
därför motionsyrkandet och förordar bifall till propositionens förslag
beträffande uppsägningstider.

Förslaget innehåller inte någon övre åldersgräns för arbetstagarna när
det gäller reglerna om uppsägningstid. Detta innebär att den som efter
uppnådd pensionålder kvarstår i sin anställning har samma uppsägningstid
som han hade före pensioneringen. Däremot föreslås inte någon
återanställningsrätt för den som har ålderspension från den allmänna
försäkringen.

I motionerna 1971: 1474 av herr Bohman m. fl. (m), 1971: 1475 av
herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) samt 1971: 1478 av herr Hovhammar
m. fl. (m, c, fp) yrkas att ålderspensionärerna skall undantas från lagstiftningen.
Motionärerna anser att den föreslagna lagstiftningen kan få
en negativ effekt för pensionärerna då arbetsgivarna kan befaras vara
obenägna att ha äldre arbetskraft anställd om uppsägningstiden blir så
lång som sex månader. Detta kan leda till att pensionärer får svårt att få
anställning och till att uppsägningar i ökad omfattning sker sex månader
före pensionsålderns inträde.

Pensionärernas ställning diskuterades i samband med utarbetandet av

InU 1971:18

lagförslaget. Departementschefen uttalar för sin del att den omständigheten
att en ålderspensionär genom sin pension har en trygghet för sitt
uppehälle inte synes böra leda till att rätt till ålderspension skall medföra
att arbetstagaren skall riskera att bli friställd med kort varsel. Utskottet
har samma uppfattning som departementschefen att ålderspensionärer
bör åtnjuta trygghet för bestående anställningar och avstyrker alltså
motionsyrkandena. I anslutning till dessa vill utskottet dock tillägga att
den tidigare nämnda utredningen om anställningstrygghet m. m. under
sitt arbete att utforma en generell lagstiftning om anställningstrygghet
torde ha anledning att uppmärksamma verkningarna av den nu föreslagna
reformen, bl. a. i fråga om pensionärerna.

Lagen omfattar inte alla arbetstagare och inte allt slags arbete. Undantagen,
som är av relativt begränsad räckvidd, återfinns i 1 § och 2 §.
Ett av undantagen gäller arbetstagare som omfattas av sjömanslagen.
Det bör emellertid noteras att förslaget till lag om sysselsättningsfrämjande
åtgärder i och för sig gäller för denna grupp arbetstagare. 1
den tidigare behandlade motionen 1971: 1472 samt i motionerna 1971:
1476 av fru Fraenkel (fp) och 1971: 1450 av herr Bergqvist m. fl. (s)
yrkas att undantaget i förslaget till lag om anställningstrygghet skall tas
bort så att även de nämnda arbetstagarna skall komma i åtnjutande av
anställningsskyddet.

Utskottet kan i och för sig instämma i motionärernas uppfattning.
Förhållandena kompliceras emellertid av att ett bifall till motionärernas
förslag måste åtföljas av ändringar i sjömanslagen. Förslag till en helt
ny sjömanslag, som innefattar väsentliga förändringar i sjömännens anställningsförhållanden
m. m., har nyligen lagts fram. Proposition i frågan
kan väntas till 1972 års vårriksdag. Med hänsyn till det anförda och då
förhållandena i åtskilliga hänseenden är speciella när det gäller anställningsförhållanden
till sjöss bör frågan om anställningstryggheten för de
äldre arbetstagarna på detta område lösas i samband med prövningen av
en ny sjömanslag. Utskottet förutsätter att förslag förelägges nästa års
riksdag. Utskottet utgår vidare från att Kungl. Maj:t under mellantiden
är beredd att vidta särskilda åtgärder om sysselsättningsläget för den
akuella gruppen arbetstagare skulle ge anledning därtill. Vad utskottet
anfört i anledning av motionerna bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Lagförslaget om anställningsskydd gäller inte arbetstagare vars anställning
avser viss tid eller visst arbete om begränsningen beror på arbetets
art eller står i överensstämmelse med praxis i branschen. Den föreslagna
lagen är däremot - under förutsättning att kvalifikationskravet är uppfyllt
- tillämplig på säsongarbetare.

I motionen 1971: 1475 yrkas med hänvisning till problem beträffande
beräkning av kvalifikationstider för säsongarbetare att utredningen rö -

InU 1971:18

rande ökad anställningstrygghet m. m. skall lägga fram förslag om ökad
anställningstrygghet för den berörda gruppen. I motionen yrkas dessutom
att utredningen skall överväga former för anställningsskydd med
hänsyn tagen till anställningstidens längd. De frågor motionärerna tagit
upp faller inom ramen för utredningens uppdrag. Med hänsyn härtill
kan det inte anses erforderligt med något riksdagens initiativ i anledning
av motionsyrkandena.

Lagförslaget om sysselsättningsfrämjande åtgärder

Denna lag föreslås omfatta företag som sysselsätter minst fem anställda.
Enligt förslaget skall länsarbetsnämnd kunna ålägga arbetsgivare
att lämna uppgifter om bl. a. åldersfördelningen bland de anställda.
Nämnden skall vidare kunna ta upp överläggningar med arbetsgivaren
och parternas organisationer för att förbättra sysselsättningen av äldre
arbetskraft. Samförståndslösningar skall eftersträvas. På grundval av
vad som förekommit vid överläggningarna skall nämnden kunna utfärda
anvisningar, t. ex. att arbetsgivaren bör ha viss kvot äldre bland de anställda.
Om anvisningarna inte följs eller arbetsgivaren vägrar överlägga
kan förhållandet anmälas till AMS. AMS kan också ta upp frågor
enligt lagen av eget initiativ eller efter anmälan av partsorganisation.
Följs inte anvisningar som AMS meddelar och får det anses uppenbart
att rättelse inte kan åstadkommas på annat sätt, kan AMS som en yttersta
åtgärd förordna att arbetsgivaren får anställa endast sådana arbetstagare
som den offentliga arbetsförmedlingen anvisat eller godtagit.
Bryter arbetsgivaren mot förordnandet kan han straffas med böter eller
fängelse i högst ett år.

I motionen 1971: 1479 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Jonsson i
Mora (fp) samt den tidigare behandlade motionen 1971: 1478 uttalas
att gränsen för företag som skall inbegripas under lagen bör sättas högre
än vid fem anställda. I motionen 1971: 1478 yrkas att lagen inte skall
gälla företag med mindre än 25 anställda och i motionen 1971: 1479
föreslås att gränsen skall sättas vid minst 10 anställda. I den sistnämnda
motionen hävdar motionärerna att deras förslag innebär administrativa
fördelar utan att lagstiftningen förlorar någon påtaglig effekt.

Utskottet är medvetet om att arbetsgivare med en eller ett par anställda
har små möjligheter att vidta åtgärder för att främja sysselsättningsmöjligheterna
för äldre arbetskraft. Av den anledningen har de
minsta företagen undantagits från lagen. Även om vissa skäl och då i
första hand användningen av arbetsmarknadsmyndigheternas resurser
kan tala för att gränsen bör sättas högre än vid fem anställda ansluter
sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker motionsyrkandena.
Enligt utskottets mening ligger det nämligen ett egenvärde i att lagstiftningen
omfattar så stor del av arbetsmarknaden som möjligt. Åtminstone

InU 1971:18

när det gäller möjligheterna att påverka arbetsgivarna till att anpassa
arbetsuppgifterna efter arbetskraftens förutsättningar torde det ha en
direkt betydelse att lagen är tillämplig även på relativt små företag.

I motionen 1971: 1478 yrkas avslag på bestämmelsen om arbetsförmedlingstvång
(5 §) och den därtill knutna straffbestämmelsen (7 §).

Utskottet hänvisar till vad som tidigare anförts beträffande behovet
av ett visst tvångsmoment i lagstiftningen. Utskottet vill ånyo understryka
att tvångsåtgärder är avsedda som ett yttersta medel sedan andra
åtgärder visat sig verkningslösa. Utskottet avstyrker med hänvisning till
det anförda motionsyrkandet och tillstyrker propositionen i motsvarande
del.

I motionen 1971: 1475 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) vänder
man sig mot att fängelse ingår i straffskalan då arbetsgivare inte iakttar
förordnande att endast anställa viss arbetskraft. Det föreslås att vitesföreläggande
eller enbart böter i stället skall övervägas.

Fängelsestraff för nu ifrågavarande brott torde endast bli aktuellt i
rena undantagsfall. I likhet med departementschefen anser utskottet
dock att möjligheten att döma till frihetsstraff bör finnas för särskilt
klandervärda överträdelser, framför allt i fall som kan anses som uppenbar
obstruktion mot lagstiftningen. Att fängelse ingår i straffskalan markerar
dessutom allmänt vikten av att föreskrifter enligt 5 § verkligen
efterlevs. Utskottet godtar alltså propositionen i förevarande del och
avstyrker yrkandet i motionen 1971: 1475.

1 propositionen föreslås att arbetstagarorganisations medverkan i handläggning
av frågor som avses i lagen skall ske genom företrädare som
utses av organisationen (6 §). Organisationen skall enligt förslaget ha
möjlighet att välja företrädare även utanför den krets som är anställd
hos arbetsgivaren. Det finns också möjlighet att utse mer än en företrädare.

I motionen 1971: 1478 yrkas att företrädare för arbetstagarna skall
utses bland de anställda. Som skäl härför anförs bl. a. behovet av kunskaper
om förhållandena på arbetsplatsen.

Departementschefen uttalar att det i praktiken ofta kommer att framstå
som ändamålsenligt att till företrädare för arbetstagarna utse någon
som är anställd på den aktuella arbetsplatsen och då gärna någon som
är företagsombud eller ledamot av företagsnämnden. Utskottet anser det
inte befogat att göra den inskränkningen i organisationernas rätt att utse
representanter som yrkas i motionen och avstyrker med hänvisning till
vad departementschefen anfört det förevarande motionsyrkandet.

Motionen 1971: 1478 innehåller vidare ett yrkande som innebär begränsningar
i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om arbetsmarknadsmyndigheternas
möjligheter att ingripa. Motionärerna yrkar att
företrädare för arbetstagarorganisation i första hand skall samråda med

InU 1971:18

vederbörande arbetsgivare för att lösa eventuella meningsmotsättningar
innan länsarbetsnämnd delges situationen.

Såsom utskottet inledningsvis framhållit är det inte avsikten att de
framlagda lagförslagen skall bryta traditionen med samarbete mellan
arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmarknaden. När det gäller problem
för den äldre arbetskraften på de enskilda arbetsplatserna är det naturligt
att frågorna först behandlas direkt av partema. Utskottet vill
emellertid inte medverka till en lagstiftning som formaliserar handläggningen
och gör myndigheternas aktivitet beroende av ett förhandlingsförfarande
mellan partema. I vissa fall t. ex. när det gäller att påverka
företagen till nyrekrytering av äldre arbetstagare torde det f. ö. ofta te
sig naturligt att initiativet till överläggning tas av arbetsförmedlingen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Motionen 1971: 1472 innehåller förslag till annan ordning än lagförslagets
när det gäller arbetsmarknadsmyndigheternas ingripanden. Motionärerna
anser att ett system med både länsarbetsnämnder och arbetsmarknadsstyrelsen
som verksamma myndigheter medför risk för byråkrati.
Länsarbetsnämnderna bör ensamma få handlägga ärendena i deras
helhet och utrustas med samma befogenheter som AMS föreslås få. I
motionen yrkas vidare ändring i åtals- och besvärsreglerna. Dämtöver
vill motionärerna att riksdagen skall uttala sig för att »löntagarin flytandet»
ökas i länsarbetsnämnderna.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna för arbetsmarknadsmyndigheternas
ingripanden präglas av flexibilitet. Arbetsmarknadsstyrelsen
har exempelvis möjligheter att vidta åtgärder oavsett om det varit
någon aktivitet på det lokala planet. Enligt utskottets mening kan det
inte vara ändamålsenligt att ställa AMS utanför handläggningen av de
aktuella ärendena, bl. a. med hänsyn till den expertis av olika slag som
AMS förfogar över. Intresset av en likformig tillämpning av reglerna
talar också för att AMS bör medverka. Det har inte anförts några bärande
skäl för motionärernas förslag. Någon anledning att i detta sammanhang
ta upp frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning föreligger
inte. Utskottet avstyrker på grund av det anförda motionen i nu behandlade
delar.

Motionerna 1971: 1475 och 1971: 1478 behandlar en annan fråga
som rör handläggningen hos länsarbetsnämnderna och AMS. I motionerna
yrkas att i lagen skall fastslås att beslut om åtgärder enligt lagen
skall fattas av länsarbetsnämnderna och AMS i plenum.

Utskottet utgår ifrån att handläggningen kommer att ske i överensstämmelse
med motionärernas förslag. Utskottet har inhämtat att man
inom Kungl. Maj:ts kansli överväger att för denna fråga ändra instruktionen
för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna (1965:
667). Motionsyrkandena får genom det anförda anses tillgodosedda.
Något initiativ från riksdagens sida är alltså inte erforderligt.

InU 1971:18

Övriga frågor

Beträffande de delar av propositionen sorn inte behandlats ovan har
utskottet inte funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande. Propositionen
tillstyrks alltså även i de avsnitten.

Den i anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1477 av
herr Fälldin m. fl. (c) innehåller inte några ändringsyrkanden beträffande
lagförslagen. Motionärerna begär att riksdagen i anslutning till
behandlingen av propositionen skall uttala att de lokaliserings- och
regionalpolitiska insatserna skyndsamt bör förstärkas i skogslänen och
motsvarande områden bl. a. i syfte att ge äldre arbetstagare ökade sysselsättningsmöjligheter.
Motionärerna yrkar dessutom att riksdagen skall
begära att frågan om ökade möjligheter till vidareutbildning av den äldre
arbetskraften skyndsamt utreds.

Utskottet erinrar om att lagförslagen skall ses som komplement till de
övriga åtgärder som vidtas för att främja sysselsättningen av äldre arbetskraft.
Utskottet anser vidare att de av motionärerna framställda önskemålen
får behandlas i annat sammanhang, då det inte här är fråga om
att anvisa ytterligare anslagsmedel eller göra prioriteringar i förhållande
till andra insatser inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken. I övrigt
får utskottet hänvisa till sina utlåtanden 1971: 3, 1971: 7 och 1971: 15.

Under allmänna motionstiden väcktes ett par motioner som berörde
den äldre arbetskraftens problem. I motionen 1971: 1196 av herr Hermansson
i Stockholm m. fl. (vpk) begärs lagstiftning om anställningstrygghet
för äldre och sjuka arbetstagare. Motionen 1971: 284 av herr
Helén m. fl. (fp) innehåller ett yrkande att riksdagen skall begära att
Kungl. Maj:t föranstaltar om undersökningar av åldersstrukturen på
större arbetsplatser och om systematiska inventeringar av lämpliga arbeten
för äldre.

De redovisade motionskraven har i allt väsentligt blivit tillgodosedda
genom den framlagda propositionen. Beträffande anställningstrygghetsfrågoma
övervägs dessa vidare i pågående utredning. Motionsyrkandena
bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1971: 1474 och 1971: 1478 i
fråga om avslag på förslaget till lag om vissa åtgärder för att
främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1478 i vad avser avslagsyrkande
på övriga delar av propositionen,

InU 1971:18

3. att riksdagen i fråga om generell uppsägningstid på sex månader
och kvalifikationstid med avslag på motionen 1971: 1472
i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

4. att riksdagen i fråga om åldersvillkor med avslag på motionen
1971: 1472 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

5. att riksdagen i fråga om uppsägningstidernas längd med avslag
på motionen 1971: 1478 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfort,

6. att riksdagen bifaller propositionen 1971: 107 beträffande 1 §
i förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare,

7. att riksdagen

A. i anledning av motionerna 1971: 1450, 1971: 1472, såvitt
nu är i fråga, och 1971: 1476 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört angående inordnande i
lagstiftningen av arbetstagare som omfattas av sjömanslagen,
samt

B. med avslag på förevarande yrkanden i motionerna under
A bifaller propositionen beträffande 2 § i förslaget till lag om
anställningsskydd för vissa arbetstagare,

8. att riksdagen i fråga om lagstiftningens tillämpning på pensionärer
avslår motionerna 1971: 1474, 1971: 1475 och

1971: 1478 i motsvarande delar,

9. att riksdagen bifaller propositionen beträffande förslaget till
lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare i den mån
lagen ej behandlats under 6 och 7,

10. att motionen 1971: 1475, såvitt angår uppdrag till utredningen
om anställningstrygghet m. m., inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

11. att riksdagen bifaller propositionen beträffande förslagen till

lag om ändring i lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande,

lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti
vid konkurs,

lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i
rätten att utbekomma allmänna handlingar,

12. att riksdagen med avslag på motonema 1971: 1479 och
1971: 1478, såvitt nu är i fråga, bifaller propositionen beträffande
1 § förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden,

13. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1478, såvitt angår
företrädare för arbetstagarorganisation, bifaller propositionen
beträffande 6 § i det under 12 upptagna lagförslaget,

InU 1971:18

14. att riksdagen i fråga om arbetsförmedlingstvång med avslag på
motionen 1971: 1478 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

15. att riksdagen i fråga om fängelse i straffskalan med avslag på
motionen 1971: 1475 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

16. att riksdagen i fråga om överförande av handläggningsfunktioner
till länsarbetsnämnderna, m. m. med avslag på motionen
1971: 1472 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

17. att riksdagen bifaller propositionen beträffande 3 § och 4 § i
det under 12 upptagna lagförslaget,

18. att riksdagen bifaller propositionen beträffande 5 § i det under
12 upptagna lagförslaget,

19. att riksdagen bifaller propositionen beträffande 7 § i det under
12 upptagna lagförslaget,

20. att riksdagen bifaller propositionen beträffande 9 § i det under
12 upptagna lagförslaget,

21. att riksdagen avslår motionen 1971: 1478 såvitt angår regler
om samråd i första hand mellan arbetsgivare och företrädare
för arbetstagare,

22. att riksdagen bifaller det under 12 upptagna lagförslaget i den
mån det ej behandlats ovan,

23. att riksdagen avslår motionen 1971: 1472 såvitt angår länsarbetsnämndernas
sammansättning,

24. att motionerna 1971: 1475 och 1971: 1478, såvitt angår avgörande
av vissa ärenden i plenum i AMS eller länsarbetsnämnd,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

25. att motionen 1971: 1477 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

26. att motionen 1971: 1196 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

27. att motionen 1971: 284, såvitt nu är i fråga, inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1971

På inrikesutskottets vägnar

KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande:

herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c),
Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad
(c), herrar Fridolfsson (s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m),
Lorentzon (vpk), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Carlström
(fp), Jadestig (s) och Olsson i Asarum (s).

InU 1971:18

Reservationer

1. beträffande avslag på förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden
(punkt 1 i hemställan) av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som
anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Utskottet
ser» och slutar med »förevarande del» bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser sig i princip kunna godta lagstiftning om anställningsskydd
för vissa arbetstagare. Däremot anser utskottet i likhet med
motionen 1971: 1474 att lagförslaget om vissa åtgärder att främja sysselsättningen
av äldre arbetstagare företer så allvarliga brister att de
inte kan accepteras. Om detta förslag genomförs finns nämligen stor risk
för att effekten blir en annan än vad som avses. Förslaget innebär ett
frångående av principen om en fri arbetsmarknad. Tvångsarbetsförmedling
kan inte vara en riktig metod att lösa de äldres sysselsättningsproblem.
Den uppgiftsskyldighet för arbetsgivare som föreslås innebär risker
för en omfattande byråkrati. Att utdöma böter eller fängelse för
arbetsgivare som inte följer arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar kan
inte vara ägnat att främja de goda relationer på arbetsmarknaden, som
är en förutsättning för att åstadkomma bättre förhållanden för den äldre
arbetskraften. Lagförslaget kan knappast stimulera intresset att lokalisera
företag till de delar av landet där arbetslösheten, särskilt bland äldre
arbetstagare, är hög.

På anförda skäl anser utskottet, att den föreslagna lagstiftningen om
sysselsättningsfrämjande åtgärder inte bör genomföras. Utskottet anser
att ytterligare överväganden beträffande de äldres sysselsättningsmöjligheter
i stället bör ske i samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och arbetsmarknadens parter samt i utredningen rörande ökad anställningstrygghet
m. m.»

dels att utskottet bort hemställa

»1. att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 1474 och
1971: 1478, båda såvitt nu är i fråga, avslår propositionen beträffande
förslaget till lag om vissa åtgärder för att främja
sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden.
»

2. beträffande frågan om generell uppsägningstid på sex månader och
kvalifikationstid (punkt 3 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som
anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 17 som böljar med »Utskottet
är» och slutar med »motionen 1971: 1472» bort ha följande
lydelse:

InU 1971:18

»Situationen för den äldre arbetskraften har under senare år tilldragit
sig allt större uppmärksamhet. Påpekandena i dagspress och fackförbundstidningar
om att äldre arbetare sorteras ur produktionsprocessen
och förbigås vid nyanställningar blir allt vanligare. Det gäller i första
hand inom industrin sysselsatta men även inom arbetslivet över huvud
taget. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att lagfäst skydd
måste skapas för den äldre arbetskraften i syfte att skapa tryggare
anställningsförhållanden och bättre möjligheter till sysselsättning. Vad
den förstnämnda frågan beträffar föreslås i propositionen vissa bestämmelser
angående uppsägningstid m. m. Utskottet delar den i motion
1971: 1472 anförda uppfattningen att en viss minsta uppsägningstid inte
endast bör tillkomma de äldre utan gälla generellt på arbetsmarknaden.
En utbredd praxis är att tjänstemännen åtnjuter en uppsägningstid av
sex månader. Med undantag för korttidsanställningar bör sålunda uppsägningstiden
fastställas till sex månader oberoende av ålder. Detta
överensstämmer med de under senare år allt starkare hävdade kraven
om en reell jämlikhet. Likaså finns det anledning att bifalla motionskravet
att kvalifikationstiden skall bestämmas till 18 månader under en
treårsperiod.»

dels att utskottet bort hemställa

»3. att riksdagen i fråga om generell uppsägningstid och kvalifikationstid
med bifall till motionen 1971: 1472, såvitt nu är i
fråga, godkänner vad utskottet anfört».

3. beträffande åldersvillkor (punkt 4 i hemställan) - under förutsättning
att riksdagen avslår reservation 2 - av herr Lorentzon (vpk), som anser
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med
»När det» och slutar med »motionen 1971: 1472» bort ersättas med text
av följande lydelse:

»I fråga om åldersgränserna har LO och andra arbetstagarorganisationer
uttalat sig för en sänkning till 40, 45 resp. 50 år. Samma krav
finns i motionen 1971: 1472. Utskottet instämmer i detta krav och förordar
att lagförslaget justeras i enlighet med motionsyrkandet. De föreslagna
reglerna om kvalifikationstid kan godtas t. v. men torde få omprövas
i samband med att en generell lagstiftning om anställningstrygghet
läggs fram.»

dels att utskottet bort hemställa

»4. att riksdagen i fråga om åldersvillkor med bifall till motionen
1971: 1472, såvitt nu är i fråga, godkänner vad utskottet anfört.
»

InU 1971:18

4. beträffande uppsägningstidernas längd (punkt 5 i hemställan) av herrar
Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 17 i utskottets yttrande som börjar med »Enligt
utskottets» och slutar med »beträffande uppsägningstider» bort ha
följande lydelse:

»Den i motionen föreslagna uppsägningstiden på 1, 2 resp. 3 månader
är en påtaglig förlängning jämfört med nu gällande ordning. Enligt utskottets
mening kan ännu längre uppsägningstider verka ogynnsamt
för såväl arbetstagare som arbetsgivare. Flera branscher har en ordertid
som understiger sex månader och kan således inte förutse verksamhetens
omfattning och inriktning för så långa perioder som propositionens
förslag innebär. Förslaget avser att ge den som sägs upp från sin
anställning ökat rådrum för att skaffa nytt arbete. Eftersom företag normalt
strävar efter att behålla sin arbetskraft torde effekten av förslaget
bli tämligen begränsad. Utskottet vill i stället förorda att åtgärder av stimulerande
natur vidtas för att bereda äldre arbetstagare sysselsättning.»

dels att utskottet bort hemställa

»5. att riksdagen i fråga om uppsägningstidernas längd med bifall
till motionen 1971: 1478, såvitt nu är i fråga, godkänner vad
utskottet anfört.»

Beträffande 1 § förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare
(punkt 6 i hemställan)

5. av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid bifall till reservation
2 bort hemställa

»6. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 1 §
förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare
antar paragrafen i följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Arbetstagare, som varit anställd
hos arbetsgivaren i minst 24 månader
under de tre senaste åren,
äger åtnjuta en uppsägningstid av

1. minst två månader, om han
fyllt 45 år,

2. minst fyra månader, om han
fyllt 50 år,

3. minst sex månader, om han
fyllt 55 år.

Första stycket samme arbetsgiva:

Vid tillämpning ägare tillhörde.»

Utskottets förslag

Arbetstagare, som varit anställd
hos arbetsgivaren i minst 18 månader
under de tre senaste åren
åtnjuter en uppsägningstid av sex
månader.

InU 1971:18

6. av herr Lorentzon (vpk), sorn anser, att utskottet vid bifall till reservation
3 bort hemställa

Kungl. Maj:ts förslag

Arbetstagare, som varit anställd
hos arbetsgivaren i minst 24 månader
under de tre senaste åren,
äger åtnjuta en uppsägningstid av

1. minst två månader, om han
fyllt 45 år,

2. minst fyra månader, om han
fyllt 50 år,

3. minst sex månader, om han
fyllt 55 år.

Första stycket

Vid tillämpning

Utskottets förslag

1 §

Arbetstagare, som varit anställd
hos arbetsgivaren i minst 24 månader
under de tre senaste åren,
äger åtnjuta en uppsägningstid av

1. minst två månader, om han
fyllt 40 år,

2. minst fyra månader, om han
fyllt 45 år,

3. minst sex månader, om han
fyllt 50 år.

samme arbetsgivare,
ägare tillhörde.»

7. av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser, att utskottet

vid bifall till reservation 4 bort hemställa

»6. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 1 §

förslaget till lag om anställningsskydd för vissa arbetstagare

antar paragrafen i följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

Arbetstagare, som varit anställd
hos arbetsgivaren i minst 24 månader
under de tre senaste åren,
äger åtnjuta en uppsägningstid av

1. minst två månader, om han
fyllt 45 år,

2. minst fyra månader, om han
fyllt 50 år,

3. minst sex månader, om han
fyllt 55 år.

Första stycket

Vid tillämpning

Arbetstagare, som varit anställd
hos arbetsgivaren i minst 24 månader
under de tre senaste åren,
äger åtnjuta en uppsägningstid av

1. minst en månad, om han fyllt
45 år,

2. minst två månader, om han
fyllt 50 år,

3. minst tre månader, om han
fyllt 55 år.

samme arbetsgivare.

— ägare tillhörde.»

InU 1971:18

8. beträffande lagstiftningens tillämpning på pensionärer (utskottets motivering)
av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser, att
det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med »Pensionärernas
ställning» och slutar med »om pensionärerna» bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser sig kunna godta att pensionärerna tills vidare inordnas
under lagstiftningen. Utskottet förutsätter emellertid att utredningen
om anställningstrygghet m. m. får fria händer att ompröva frågan mot
bakgrund av de erfarenheter man får av lagstiftningens verkningar. Sexmånadersregeln
för ålderspensionärer kan nämligen få motsatt effekt än
den åsyftade genom att företag inte vågar nyanställa pensionärer på
grund av den långa uppsägningstiden. Förslaget kan dessutom få den för
ålderspensionärerna negativa konsekvensen, att företagare säger upp
dessa tidigare än som annars skulle ha varit fallet.»

9. beträffande tillämpningsområdet för lagen om sysselsättningsfrämjande
åtgärder (punkt 12 i hemställan) av herrar Eriksson i Arvika (fp),
Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), fru Nilsson i Kristianstad (c),
herrar Oskarson (m), Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med »Utskottet
är» och slutar med »små företag» bort ha följande lydelse:
»Möjligheterna att genom lagstiftning på det förevarande området nå
resultat vid mindre företag är begränsade. Det syns därför rimligt att
arbetsmarknadsmyndigheterna inriktar sina resurser på företag som inte
har alltför få anställda. Enligt utskottets mening bör gränsen för lagens
tillämpningsområde sättas något högre än vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Utskottet föreslår i enlighet med motionen 1971: 1479 att från lagen
undantas företag med mindre än tio anställda.»
dels att utskottet bort hemställa

»12. att riksdagen - med bifall till motionen 1971: 1479 och med
avslag på motionen 1971: 1478, såvitt nu är i fråga, samt med
förklaring att viss ändring bör göras i 1 § förslaget till lag om
vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare
på den öppna arbetsmarknaden - antar paragrafen i nedanstående
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

1 §

Länsarbetsnämnd äger förelägga Länsarbetsnämnd äger förelägga

arbetsgivare som inom länet sysselarbetsgivare som inom länet sysselsätter
minst fem arbetstagare att sätter minst tio arbetstagare att till

till nämnden nämnden

1. på tider som nämnden be- 1. på tider som nämnden bestämmer
lämna uppgift om antalet stämmer lämna uppgift om antalet

hos arbetsgivaren sysselsatta arbetshos arbetsgivaren sysselsatta arbets tagare

samt, för varje arbetstagare, tagare samt, för varje arbetstagare,

InU 1971:18

Kungl. Maj:ts förslag
dennes namn, ålder, kön, nationalitet,
arbetsplats och huvudsakliga
arbetsuppgifter,

2. fortlöpande anmäla uppsägningar
och permitteringar för längre
sammanhängande tid än fjorton
dagar av arbetstagare som omfattas
av lagen (1971: 000) om anställningsskydd
för vissa arbetstagare.

Föreläggande enligt

Utskottets förslag
dennes namn, ålder, kön, nationalitet,
arbetsplats och huvudsakliga
arbetsuppgifter,

2. fortlöpande anmäla uppsägningar
och permitteringar för längre
sammanhängande tid än fjorton
dagar av arbetstagare som omfattas
av lagen (1971:000) om anställningsskydd
för vissa arbetstagare.
— yttra sig.»

10. beträffande arbetsförmedlingstvång (punkt 14 i hemställan) av herrar
Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med »Utskottet
hänvisar» och slutar med »motionen 1971: 1475» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet kan inte godta departementschefens förslag om att arbetsförmedlingstvång
skall kunna tillgripas i vissa fall. Ett samarbete mellan
arbetstagare och arbetsgivare som man söker förverkliga genom tvång
måste anses förkastligt. Förslaget är oantagligt från arbetsgivarsynpunkt
eftersom vårt marknadssystem förutsätter att företag fritt och i konkurrens
med andra företag kan välja arbetskraft. Vidare kan åtgärder av
tvingande natur innebära vissa negativa konsekvenser för alla berörda,
vilket arbetsmarknadsstyrelsen framhållit i sitt remissyttrande.

Det är ytterst angeläget att söka bereda äldre personer en tryggad
sysselsättning. Det bör emellertid ske med positiva åtgärder som är ägnade
att stimulera företagen att anställa äldre arbetskraft. En metod som
är värd att överväga är att avskaffa arbetsgivaravgift för äldre arbetstagare.
I konsekvens med det sagda bör även straffbestämmelsen i 7 §
utgå ur lagtexten.»

dels att utskottet bort hemställa

»14. att riksdagen i fråga om arbetsförmedlingstvång med bifall
till motionen 1971: 1478, såvitt nu är i fråga, godkänner vad
utskottet anfört.»

11. beträffande frågan om fängelse i straffskalan (punkt 15 i hemställan)
av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson
i Kristianstad (c), herrar Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp), som
anser

dels att det avsnitt på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med
»Fängelsestraff för» och slutar med »motionen 1971: 1475» bort ha
följande lydelse:

»Enligt utskottets mening är det principiellt felaktigt att tillgripa
fängelse vid den typ av brott det här gäller. Lagstiftningens effektivitet

InU 1971:18

torde inte heller minska om endast böter ingår i straffskalan. Utskottet
tillstyrker alltså yrkandet i motionen 1971: 1475 att fängelse skall utgå
ur straffskalan i 7 §.»

dels att utskottet bort hemställa

»15. att riksdagen i fråga om fängelse i straffskalan med bifall till
motionen 1971: 1475 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört.»

12. beträffande överförande av handläggningsfunktioner till länsarbetsnämnderna
m. m. (punkt 16 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk),
som anser

dels att det avsnitt på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med
»De i» och slutar med »behandlade delar» bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar den i motion 1971: 1472 anförda uppfattningen, att
en grundläggande förutsättning för att uppnå ett rimligare förhållande
när det gäller de äldres arbetsförhållanden ligger i lösningen av frågan
om löntagarmakt i företagen. Bestämmelser av typen § 32 måste i lag
ogiltighetsförklaras. Det är emellertid - som framhålles i åberopade motion
— av stor betydelse hur en lagstiftning i syfte att främja de äldres
arbetsanställning blir utformad. Utfästelser om samråd och överläggning
i företagsnämndsavtal och allmänna uttalanden från företagsledningarnas
sida har i praktiken visat sig inte ha någon betydelse. I stället kan
konstateras - och det är detta faktum som ligger till grund för framläggandet
av proposition nr 107 - att situationen för de äldre arbetarna
i här avsedda sammanhang år för år blivit allt värre. Ett inskrivande
i lag om rapport- och anmälningsskyldighet till länsarbetsnämnd om
andelen äldre arbetare etc., skyldighet att föra överläggningar inför
länsarbetsnämnden, samt stadgande att denna skall kunna 'anmoda’
företagen att anställa äldre arbetare, torde enligt utskottets mening inte
förändra situationen. Först när vad som i propositionen benämnes som
'det yttersta korrektivet’ kommer till användning kan den föreslagna
lagen kunna väntas medföra några påtagliga resultat. Men detta medel
bör som framhålles i motion 1971: 1472 kunna tillgripas redan på
länsplanet. Länsarbetsnämnden bör ha behörighet att förordna om att
arbetsgivaren ej får anställa andra arbetstagare än dem som den offentliga
arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit. Lagen bör därför erhålla
en motsvarande omredigering och utskottet tillstyrker därför de
i motion 1971: 1472 ställda yrkandena härom. Något skäl för en regel
som begränsar åtalsrätten finns inte.

I detta sammanhang måste också observeras den nya och för behandlingen
av för löntagarna viktiga intressen betydelsefulla roll som
länsarbetsnämnderna kommer att spela. Utskottet ansluter sig därför
även till synpunkterna i motionen om behovet av en starkare representation
inom länsarbetsnämnderna från löntagarna och deras organisa -

InU 1971:18

tioner liksom att med arbetsmiljöfrågor väl förtrogna representanter blir
företrädda inom nämnden. En hemställan till Kungl. Maj:t att uppta
frågan om länsarbetsnämndens sammansättning finner utskottet sålunda
vara motiverad.»

dels att utskottet bort hemställa

»16. att riksdagen i fråga om överförande av handläggningsfunktioner
till länsarbetsnämnderna, m. m. med bifall till motionen
1971: 1472 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört».

13. beträffande 3 § och 4 § lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning
av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden ("punkt
17 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid
bifall till reservation 12 bort hemställa

»17. att riksdagen avslår propositionen beträffande 3 § och 4 §
i det under 12 upptagna lagförslaget».

Beträffande 5 § lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av
äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (punkt 18 i hemställan) 14.

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som anser, att utskottet
vid bifall till reservation 10 bort hemställa

»18. att riksdagen avslår propositionen beträffande 5 § i det under
12 upptagna lagförslaget».

15. av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid bifall till reservation
12 bort hemställa

»18. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 5 §
i det under 12 upptagna lagförslaget antar paragrafen i följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

Följer arbetsgivare ej anvisningar
som meddelats av arbetsmarknadsstyrelsen
beträffande sysselsättning
av äldre arbetstagare och
är det med hänsyn till omständigheterna
uppenbart att rättelse ej
kan åstadkommas på annat sätt,
kan styrelsen förordna, att arbetsgivaren
ej får anställa andra arbetstagare
än dem som den offentliga
arbetsförmedlingen har
anvisat eller godtagit.

Utskottets förslag

Följer arbetsgivare ej anvisningar
som meddelats av länsarbetsnämnd
beträffande sysselsättning
av äldre arbetstagare och är
det med hänsyn till omständigheterna
uppenbart att rättelse ej kan
åstadkommas på annat sätt, kan
nämnden förordna, att arbetsgivaren
ej får anställa andra arbetstagare
än dem som den offentliga
arbetsförmedlingen har anvisat eller
godtagit.»

InU 1971:18

Beträffande 7 § lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning
av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (punkt 19 i hemställan) 16.

av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m) som anser, att utskottet
vid bifall till reservation 10 bort hemställa

»19. att riksdagen avslår propositionen beträffande 7 § i det under
12 upptagna lagförslaget».

17. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson
i Kristianstad (c), herrar Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp), som
anser, att utskottet vid bifall till reservation 11 bort hemställa

»19. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 7 §
i det under 12 upptagna lagförslaget antar paragrafen i följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

7 §

Arbetsgivare som ej iakttager Arbetsgivare som ej iakttager
förordnande enligt 5 § dömes till förordnande enligt 5 § dömes till

böter eller fängelse i högst ett år. böter. Allmänt åtal får väckas en Allmänt

åtal får väckas endast efdast efter anmälan av arbetsmark ter

anmälan av arbetsmarknadsnadsstyrelsen.»

styrelsen.

18. av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid bifall till reservation
12 bort hemställa

»19. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 7 §
i det under 12 upptagna lagförslaget antar paragrafen i följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

7 §

Arbetsgivare som ej iakttager Arbetsgivare som ej iakttager
förordnande enligt 5 § dömes till förordnande enligt 5 § dömes till

böter eller fängelse i högst ett år. böter eller fängelse i högst ett år.»

Allmänt åtal får väckas endast efter
anmälan av arbetsmarknadsstyrelsen.

19. beträffande 9 § lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning
av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (punkt
20 i hemställan) av herr Lorentzon (vpk), som anser, att utskottet vid
bifall till reservation 12 bort hemställa

InU 1971:18

»20. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 9 §
i det under 12 upptagna lagförslaget antar paragrafen i följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens
beslut enligt denna lag föres
hos Konungen genom besvär.

Mot styrelsens beslut i fråga
som avses i 1 § får talan dock
icke föras.

Utskottets förslag

Talan mot länsarbetsnämnds beslut
enligt denna lag föres hos
Konungen genom besvär.

Mot beslut i fråga som avses i
1 § får talan dock icke föras.»

20. beträffande länsarbetsnämndernas sammansättning (punkt 23 i hemställan)
av herr Lorentzon (vpk) som anser, att utskottet vid bifall till
reservation 12 bort hemställa

»23. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1472, såvitt angår
länsarbetsnämndernas sammansättning, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i den frågan».

21. beträffande förstärkning av regionalpolitiska insatser m.m. (punkt
25 i hemställan) av herr Nilsson i Tvärålund (c), fru Nilsson i Kristianstad
(c) och herr Mattsson i Skee (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med »Utskottet
erinrar» och slutar med »och 1971: 15» bort ha följande lydelse:
»De äldre arbetstagare, som det här är fråga om, är oftast fast bundna
till sin hemregion. Såsom framhållits i motionen 1971: 1477 bör detta
vid sidan av den regionalpolitiska målsättningen vara ett skäl att
skyndsamt förstärka de lokaliserings- och regionalpolitiska insatserna i
skogslänen och motsvarande områden. Utskottet tillstyrker motionsyrkandet
om ett särskilt uttalande av riksdagen i detta syfte. I motionen
framhålles också, att de äldre arbetstagarna ofta har svårigheter att klara
sig i konkurrensen på arbetsmarknaden, därför att de har sämre utbildning
än de yngre. Utskottet finner det liksom motionärerna angeläget,
att insatserna för den äldre arbetskraftens vidareutbildning förstärks
väsentligt, såväl vad beträffar arbetsmarknadsutbildningen som vuxenutbildningen
i det reguljära utbildningsväsendet och den kursverksamhet,
som drivs av t. ex. bildningsförbunden. Vad utskottet anfört bör
bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»
dels att utskottet bort hemställa

»25. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1477 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

ESSELTE TRYCK, STHLM 71 712150