FiU 1971: 36

Nr 36

Finansutskottets betänkande i anledning av motion om nedskärning
av riksbankens kontorsorganisation.
Motionen

I motionen 1971: 232 av herr Sjönell (c) har hemställts att riksdagen
beslutar att uppdra åt fullmäktige i riksbanken att pröva frågan om en
nedskärning av bankens kontorsorganisation i enlighet med vad som
anförts i motionen.

I motionen framhålls att med den utveckling som banksystemet som
helhet genomgått de senaste decennierna har de löpande kontakterna
mellan riksbanken och övriga banker — liksom för övrigt också mellan
övriga banker inbördes — ändrat karaktär. Övergången till databokföring,
förändringar i värdepappershanteringen och andra faktorer har
lett till att transaktionerna i betydligt mindre utsträckning än tidigare
äger rum ”över disk”. Transaktionerna sker i stället till stor del via
speciella clearingcentraler, oftast som rena bokföringstransaktioner.
Detta innebär enligt motionärens mening att det kan ifrågasättas, om
den stora organisation riksbanken nu har fyller någon självständig
funktion. Riksbanken har möjlighet att anlita andra banker t. ex. då det
gäller att förmedla sedlar och mynt, och mera speciella uppgifter som
banken har torde i regel utan olägenheter kunna överföras till andra
myndigheter och organ. Bankens organisation bör enligt motionären
ses över för att få en smidigare och till dagens förhållanden bättre avpassad
organisation.

Remissyttrande

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från fullmäktige i
riksbanken.

Fullmäktige i riksbanken anför:

Frågan om riksbankens kontorsorganisation och arbetsuppgifterna
inom denna har de senaste decennierna vid upprepade tillfällen och i
olika sammanhang varit föremål för ställningstaganden i riksdagen.

En allmän indragning av kontoren diskuterades sålunda i samband
med inrättandet av en statlig affärsbank (numera Sveriges Kreditbank)
men avvisades i detta sammanhang (prop. 1950: 157). Efter verkställd
utredning inom riksbanken indrogs ett par kontor genom beslut vid 1952

FiU 1971:36

års riksdag (BaU 1952: 35) samtidigt som bankoutskottet underströk
angelägenheten av att kontorsfrågan ägnades fortlöpande och ingående
uppmärksamhet från fullmäktiges sida. Efter förnyad utredning inom
riksbanken åren 1957 och 1958 behandlades kontorsfrågan åter vid
1959 års riksdag (BaU 1959: 44), varvid riksdagen stannade för att avdelningskontor
tills vidare skulle bibehållas på de platser där sådana
var inrättade. Utskottet underströk samtidigt angelägenheten av att
kontoren tillfördes nya arbetsuppgifter. I anledning av att några sådana
arbetsuppgifter ej erhållits upptog riksdagens revisorer kontorsfrågan,
som återigen behandlades vid 1969 års riksdag (BaU 1969: 43). Riksdagen
avvisade därvid förslaget om utredning men underströk att man
därmed icke band sig för bibehållen kontorsorganisation utan fastmera
räknade med att förändringar kunde bli aktuella i framtiden. Därefter
har 1970 års riksdag dels beslutat ersätta avdelningskontoret i Mariestad
med ett nytt kontor i Skövde (BaU 1970: 47) dels avvisat en av
fullmäktige gjord framställning om nedläggning av Vänersborgs-kontoret
(BaU 1970: 73).

Förslag om nya arbetsuppgifter för riksbankens avdelningskontor har
efter kontakter med riksbanken framförts dels av bostadspolitiska organisationskommittén,
som 1961 föreslog att förvaltningen av bostadslånen
och den därmed sammanhängande kamerala verksamheten skulle
överföras på riksbanken, dels av statskontoret som 1966 föreslog att
vissa rutiner i systemet för återbetalning av studiemedel skulle överföras.
Statsmakterna har emellertid icke ansett sig kunna biträda sålunda
framförda förslag (prop. 1962: 1, bil. 7, punkt 76 och SU 1962: 46 samt
prop. 1967: 143 samt II LU 1967: 76).

Fullmäktige utgår från att ställningstagandet vid 1969 års riksdag
alltjämt gäller, nämligen att någon särskild utredning av kontorsfrågan
ej erfordras men att det åligger fullmäktige att fortlöpande uppmärksamma
kontorsorganisationens uppgifter och utformning för att kunna
ta erforderliga initiativ till reformer. Ett uttryck för denna fullmäktiges
bevakning av frågan har varit framställningen om nedläggning av avdelningskontoret
i Vänersborg, låt vara att denna fråga ansågs ”väl tidigt
väckt”. Fullmäktige kommer också i fortsättningen att uppmärksamma
frågan om kontorsnätet med särskilt aktgivande på möjligheten och
lämpligheten att anpassa detta efter möjligen uppkommande ändrade
administrativa eller arbetsmässiga förutsättningar. Möjligheterna att
vinna nya arbetsuppgifter för kontoren får ej heller betraktas som uteslutna,
ehuru givetvis utsikterna är begränsade då det ur en vidare synpunkt
ej kan komma i fråga att överföra arbetsuppgifter som bättre
fullgöres på annat håll.

Fullmäktige, som i sak vill hänvisa till sitt yttrande i frågan av den
30 april 1969 (BaU 1969: 43, s. 6 f) får sålunda — med åberopande
av ställningstagandet vid 1969 års riksdag och framhållande av att frågan
är under bevakning i riksbanken — hemställa att utskottet måtte
föreslå, att den remitterade motionen 1971: 232 om nedskärning av
riksbankens kontorsorganisation ej måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

FiU 1971: 36

Utskottet

Som fullmäktige i riksbanken anför i sitt yttrande har riksdagen uppmärksammat
frågan om riksbankens kontorsorganisation vid upprepade
tillfällen. Ingående behandlades frågan senast vid 1969 års riksdag på
grundval av en granskning som utförts av riksdagens revisorer. Revisorerna
hade föreslagit att en förutsättningslös utredning om betalningsmedelsförsörjningen
under fredsförhållanden skulle verkställas för att
tjäna till ledning för ett slutligt ställningstagande i frågan om riksbankens
kontorsnät.

I sitt utlåtande fann bankoutskottet efter att ha övervägt de olika
parternas — riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken — argumentation
inte skäl förorda en sådan utredning. Detta innebar inte, att
man band sig för att riksbankens kontorsorganisation under någon längre
tidrymd skulle bibehållas vid nuvarande utformning. Fastmer räknade
utskottet med att förändringar kunde bli aktuella i framtiden. Riksdagen
biföll utskottets hemställan.

Finansutskottet konstaterar för sin del att riksdagen grundligt och för
kort tid sedan prövat hela frågan. I den mån nya omständigheter därefter
tillkommit — större risker vid penningtransporter och ev. ökat
sedelbehov som följd av inskränkning i checkernas användbarhet —
talar dessa i viss mån för att man bör gå försiktigt fram i fråga om
rationalisering av riksbankens kontorsorganisation. Frågan om nedskärning
av riksbankens kontorsorganisation bör emellertid enligt utskottet
ägnas fortsatt uppmärksamhet. Det ankommer på fullmäktige i riksbanken
att kontinuerligt bevaka att kontorsorganisationcn är anpassad
till föreliggande behov och att aktualisera erforderliga förändringar.

Utskottet hemställer

att motionen 1971: 232 ej föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 oktober 1971

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut lohansson i Stockholm
(s), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s),
Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Löfgren (fp), Josefsson i
Halmstad (s), Gadd (s), Fågelsbo (c), Lindahl (s), Magnusson i Borås
(m) och Gustafsson i Byske (c).

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710025