Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1970

1

Nr 194

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avveckling av
Marvikenprojektet, m. in.; given Stockholms slott
den 6 november 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att tungvattenreaktorproj ektet Marviken avvecklas.
Efter provdriften har framkommit att tekniska problem och därav föranledda
behov av ändringsarbeten skulle kräva ytterligare betydande insatser.
Vid en avveckling av projektet väntas anslagskostnaderna för detta
stanna vid ca 480 milj. kr. Beräkningen tar inte hänsyn till de intäkter av
ca 65 milj. kr. som väntas inflyta genom försäljning av vissa till projektet
hörande tillgångar, främst tungt vatten.

Vidare föreslås att Marvikens kraftstation byggs om till en oljeeldad kondenskraftanläggning.
Anläggningen, som får en effekt av ca 200 MWe, avses
ingå i statens vattenfallsverks produktionsapparat och väntas kunna
bli färdig hösten 1973. Anslagskostnaden beräknas till 49 milj. kr. Genom
att delar av den nuvarande anläggningen — bl. a. turbingeneratorn — kan
utnyttjas är projektet fördelaktigt från ekonomisk synpunkt. Parallellt med
ombyggnaden avser AB Atomenergi att bedriva viss kärnteknisk provningsoch
experimentverksamhet i den befintliga reaktorn.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 194

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19fr år i970

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 6 november 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,
Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för indnstridepartmentet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avveckling
av Marvikenprojektet, m. m., och anför.

Inledning

Vid 1962 års riksdag fattades principbeslut om att uppföra Marvikens
atomkraftstation på Vikbolandet i Östergötlands län (prop. 1 bil. 12 s. 128,
SU 10, rskr 10). Medel för ändamålet anvisades till statens vattenfallsverk
(Vattenfall). Projektet utgjorde ett led i det svenska utvecklingsarbetet på
atomenergiområdet. Från början planerades en anläggning med en tungvattenreaktor
av tryckvattentyp med en elektrisk effekt av 105 megawatt
(MWe) till en beräknad total anslagskostnad av 320 milj. kr. Projektet
innefattade även möjligheten att genom viss tillbyggnad till reaktorn prova
utvecklingsmöjligheterna för kokardrift. Ställning togs dock i detta skede
inte till den närmare utformningen av reaktorn.

Under våren 1962 redovisade Aktiebolaget Atomenergi (Atomenergi) och
vissa industriföretag, fräinst Allmänna svenska elektriska aktiebolaget
(ASEA), utredningar rörande stora tungvattenreaktorer av kokartyp med
eller utan intern nukleär överhettning. Resultaten betecknades som genomgående
gynnsamma, och de innebar att man till en förhållandevis begränsad
merkostnad skulle kunna ta ett större utvecklingssteg genom att utföra
Marviken som en kokarreaktor.

I enlighet härmed beslöt Vattenfall och Atomenergi på hemställan av delegationen
för atomenergifrågor att detaljprojektera Marviken även i kokarversion.
Resultatet redovisades vid årsskiftet 1962—1963. Därvid framhöll
Vattenfall och Atomenergi att det tekniska underlaget för kokardrift med
mättad ånga kunnat stärkas på flertalet punkter. De tekniska problem som

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1970

3

ålerstod att lösa ansågs ligga inom ramen för vad som kunde accepteras vid
eif utvecklingsprojekt. Problemen i samband med överhettningen ansågs
vara av särskild svårighetsgrad, speciellt beträffande konstruktionen av
överhettarelementen. Det framhölls emellertid att dessa inte utgjorde en fast
del av reaktorn, varför tekniska förbättringar successivt kunde tillgodogöras,
och att anläggningen kunde drivas med mättad ånga utan överhettarelement
till dess utvecklingsarbetet gett resultat. Vattenfall och Atomenergi
föreslog därför, att reaktorn skulle utformas som kokarreaktor med möjlighet
till intern nukleär överhettning. Effekten med och utan överhettning
beräknades till resp. 200 och 140 MWe. Med hänsyn till att projektet i större
utsträckning fick karaktären av utvecklingsarbete föreslogs att Atomenergi
skulle ha ansvaret för reaktordelens finansiering. Anslagskostnaden
för Marvikenstationen i kokarutförandet angavs till 372 milj. kr., varav 150
milj. kr. för reaktordelen exklusive kostnad för tungt vatten. Stationen
väntades kunna bli färdigställd år 1968 och tagen i drift år 1969. Storleken
av det förräntningsbara kapitalet borde fastställas först sedan anläggningen
tagits i kommersiell drift.

Vattenfalls och Atomenergis förslag förordades av delegationen för atomenergifrågor,
varefter frågan underställdes riksdagens prövning våren 1963.
Riksdagen godkände därvid den nya tekniska och finansiella uppläggningen
av projektet (prop. 1963: 72, SU 50, rskr 137). Våren 1964 träffade Atomenergi
med biträde av Vattenfall avtal med ASEA om huvudleverantörskap
för reaktordelen, vilket senare kompletterades med avtal rörande bl. a. utrustning
för överhettning. Vid samma tid lade Vattenfall ut beställningar
för turbinutrustning m. m.

Med hänvisning till att vissa tekniska problem, särskilt beträffande överhettning,
visade sig mera svårlösta än man tidigare räknat med tog Vattenfall
år 1964 upp frågan om verkets fortsatta deltagande i projektet. I augusti
samma år träffades avtal mellan Vattenfall och Atomenergi, enligt vilket
bolaget i princip skulle överta hela det tekniska och ekonomiska ansvaret
för utvecklingsprojektet Marviken. Det förutsattes att Atomenergi skulle
svara för den samlade redovisningen av anläggningen gentemot statsmakterna,
medan Vattenfalls engagemang skulle vara av entreprenadkaraktär. Av
praktiska skäl skulle dock medel för Vattenfalls åtagande av statsmakterna
ställas direkt till verkets förfogande. Den nya ansvarsfördelningen redovisades
för riksdagen, som anvisade medel för att genomföra projektet i enlighet
med de år 1963 beslutade riktlinjerna (prop. 1965: 1 bil. 12 s. 117, SU 10,
rskr 10).

I början av år 1965 sattes arbetet med att uppföra stationen i gång. Montagearbetena
påbörjades i slutet av år 1966 och var i stort sett avslutade
sommaren 1968, då provdrift med lätt vatten inleddes. I augusti 1969 anmälde
Atomenergi att provdriften påvisat behov av justeringar och kompletteringar
av anläggningen. Behovet hade framkommit som resultat av en

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i år 1970

omfattande funktions- och säkerhetsanalys. Reaktorn beräknades nu kunna
tas i drift först under senare delen av år 1970. Vidare anmäldes att
Atomenergi beslutat avstå från möjligheten att utprova intern nukleär
överhettning i stationen.

Den ursprungligen beräknade anslagskostnaden för Marvikenpr oj ektet i
kokarversion uppgick som nämnts till 372 milj. kr., varav 150 milj. kr. för
reaktordelen och 222 milj. kr. för Vattenfalls åtaganden inklusive kostnaden
för tungt vatten. Beräkningen, som avsåg kostnadsläget i augusti
1962, reviderades därefter årligen i samband med Atomenergis och Vattenfalls
anslagsframställningar med hänsyn till aktuellt kostnadsläge. Dessutom
räknades budgetåret 1964/65 kostnaden för Vattenfalls åtaganden upp
med 23 milj. kr. i samband med omläggning av verkets redovisningssystem.

I augusti 1969 beräknades kostnaderna för Marvikenprojektet till sammanlagt
496,1 milj. kr., varav 209,1 milj. kr. för Atomenergi och 287 milj.
kr. för Vattenfall. Ökningen i förhållande till 1962 års kalkyl hänförde sig
till automatiska kostnadshöjningar, allmän varuskatt och den nämnda redovisningstekniska
uppräkningen, så när som på 2,6 milj. kr. avseende
främst de ombyggnadsarbeten i reaktordelen som visat sig nödvändiga efter
provdriften. I prop. 1970: 1 (bil. 15 s. 142) föreslogs att ett motsvarande
belopp skulle anvisas till Atomenergi för budgetåret 1970/71.

Medel till Marvikenproj ektet har fr. o. m. budgetåret 1963/64 anvisats
från investeringsanslaget Kraftstationer m. m. och — såvitt avser reaktordelen
— fr. o. m. budgetåret 1964/65 från ett särskilt investeringsanslag
under fonden för låneunderstöd, benämnt Lån till Aktiebolaget Atomenergi
för uppförande av en atomkraftstation i Marviken. Fördelningen av anslagen
framgår av följande sammanställning. (Enhet milj. kr.)

Budgetår

Reaktordel

Vattenfalls

åtagande

Summa

1963/64 ..........

.......... 11,51

17,0

28,5

1964/65 ..........

.......... 42,0

30,0

72,0

1965/66 ..........

.......... 63,0

33,0

96,0

1966/67 ..........

.......... 42,0

40,0

82,0

1967/68 ..........

.......... 16,0

41,3

57,3

1968/69 ..........

.......... 20,0

83,0

103,0

1969/70 ..........

.......... 12,0

26,5

38,5

206,5

270,8

477,3

1 Överfört till Atomenergi från investeringsanslaget Kraftstationer in. m.

Medlen har ställts till Atomenergis och Vattenfalls förfogande utan förräntningsskyldighet,
varvid avskrivningsanslag till motsvarande belopp anvisats
på riksstaten. Dessutom har till Vattenfall för budgetåret 1969/70
anvisats ett extra avskrivningsanslag med 35 milj. kr. för forsknings- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1970

5

utvecklingskostnader på atomenergiområdet som verket i högre grad än
enskilda kraftföretag tidigare belastats med. Härav har 16,2 milj. kr. hänförts
till Marvikenprojektet. Vattenfalls investerings- och avskrivningsmedel
för Marviken uppgår alltså till 287 milj. kr., vilket svarar mot den i
augusti 1969 beräknade slutkostnaden. Atomenergi har lämnat skuldförbindelser
till staten för de medel som utbetalats till bolaget.

Härutöver har visst utvecklingsarbete för Marviken finansierats över
driftbudgeten från reservationsanslaget till atomenergiverksamhet inom
Aktiebolaget Atomenergi. Dessa arbeten har haft ett nära samband med
Atomenergis allmänna forsknings- och utvecklingsarbete på reaktor- och
bränsleområdet. Särkostnaderna för de på Marvikenproj ektet särskilt inriktade
arbetena kan beräknas till ca 68 milj. kr. t. o. m. budgetåret 1969/70.
Beloppet innefattar Atomenergis insatser för driftförberedelser m. m. samt
vissa komponentutvecklingsarbeten som Atomenergi beställt hos industrin.

Även kostnaderna för bränsleelementen till Marviken har finansierats över
nyssnämnda anslag på driftbudgeten. Dessa kostnader har t. o. m. budgetåret
1969/70 uppgått till 14,2 milj. kr., varav 6,4 milj. kr. för naturligt och
anrikat uran.

Förslag om att avbryta arbetet

I skrivelser den 12 maj 1970 föreslog Atomenergi och Vattenfall att arbetet
med färdigställandet av Marviken som tungvattenreaktorproj ekt skulle
avbrytas och att vissa tillgångar skulle avyttras.

I Atomenergis skrivelse redovisades de utredningar och analyser som
utförts sedan bolaget i augusti 1969 anmält en försening av projektet. Utredningsarbetet
— i vilket deltog personal från Atomenergi, Vattenfall, Aktiebolaget
ASEA-ATOM och vissa konsultföretag — bedrevs fram till mitten
av april 1970 och ledde till följande sammanfattning av de tekniska problemen.

Stabiiitetsegenskaperna hos reaktorhärden var ogynnsammare än som
förutsatts vid den ursprungliga projekteringen. För att en tillräcklig förbättring
av stabiliteten skulle åstadkommas måste bränsleknippet konstrueras
om och bränsleelementens antal och anrikningsgrad ökas. Vidare erfordrades
förändringar i de värmetekniska systemen för avblåsning av ånga
från reaktorn samt för hj älpkylning vid eventuella fel och haverier. Ett nytt
avstängningssystem skulle sannolikt behöva införas. Under ett inledningsskede
av driften skulle stationens effekt troligen få begränsas till 100 MWe.

Vidare framhöll Atomenergi att den nukleära provdriften skulle kunna
avslutas tidigast i början av år 1973. Anläggningskostnaden för projektet
beräknades nu till inemot 520 milj. kr., vartill skulle komma 4 å 6 milj. kr.
för ombyggnad av bränsle och 12 å 13 milj. kr. för Vattenfalls driftorgani -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 194- år 1970

sation under förlängningen av projekttiden. Det tillkommande medelsbehovet
för att fullfölja projektet beräknade sålunda till ca 40 milj. kr.

Beträffande värdet från utvecklingssynpunkt av att färdigställa Marviken
framhöll Atomenergi att marknaden i Sverige för tungvattenreaktorer för
drift med naturligt uran väsentligt försämrats sedan projektets tillkomst,
och bolaget bedömde att denna situation skulle komma att bestå under avsevärd
tid. Även exportmöjligheterna bedömdes vara begränsade. Mot bakgrund
av den svenska reaktorindustrins och kraf tf öre tagens satsning på
lättvattenreaktorer hade Atomenergis eget utvecklingsarbete i allt högre
grad inriktats på denna typ. Enligt bolagets bedömning krävde marknadsutvecklingen
en målmedveten och än starkare inriktning på lättvattentekniken.
Ett fortsatt engagemang i utvecklingen av tungvattenkylda reaktorer
skulle verka splittrande på de begränsade svenska resurserna. Denna bedömning
delades av Atomenergis programråd, i vilket ingår företrädare för
den tillverkande industrin och kraftföretagen.

Vidare framhöll Atomenergi att vissa tillgångar i Marviken skulle kunna
avyttras vid ett beslut om nedläggning. Det tunga vattnet representerade ett
värde av ca 60 milj. kr., medan bränslet väntades kunna inbringa högst 10
milj. kr. En avveckling förutsattes ske i samråd med Vattenfall med samma
ansvarsfördelning som gällt för stationens utförande. Atomenergi föreslog
att kostnaderna för avvecklingen m. m. skulle täckas ur redan beviljade
anslag eller genom avräkning från realisationsinläkterna.

Beträffande utnyttjandet av anläggningen i Marviken redovisade Atomenergi
två möjliga handlingslinjer, dels installation av en oljeeldad ångpanna
för att driva den befintliga turbinen, vilket utreddes av Vattenfall, dels
installation av en lättvattenreaktor. En preliminär utredning rörande det
senare alternativet hade på Atomenergis uppdrag gjorts av ASEA-ATOM.
Atomenergi fann resultaten så intressanta från utvecklingssynpunkt att utredningen
enligt bolagets mening borde föras vidare. Atomenergi avsåg att
återkomma med eventuella förslag i anslagsframställningen för budgetåret
1971/72. Atomenergi föreslog därför att beslut om Marvikens fortsatta
eventuella utnyttjande som kraftstation skulle träffas först sedan ifrågavarande
alternativ redovisats.

I Vattenfalls skrivelse berördes i korthet de tekniska problemen med Marvikenreaktorn.
Enligt verkets bedömning kunde man inte utesluta risken
för att reaktorn med hänsyn till dess säkerhet och stabilitet aldrig skulle
kunna bringas i driftdugligt skick. Under alla förhållanden skulle driftekonomin
bli sämre än man tidigare räknat med. Även om elproduktionen
efter ett första skede kunde räknas som prima kraft skulle ändå sannolikt
anläggningens drift få subventioneras. Vidare framhölls att värdet av erfarenheter
från drift av Marviken skulle bli begränsat med hänsyn till den inriktning
som utbyggnaden av atomkraft i Sverige nu fått.

Kangl. Maj:ts proposition nr 194- år 1970

/

I likhet med Atomenergi förordade Vattenfall en avyttring av bl. a. det
tunga vattnet. Det från produktionsekonomisk synpunkt bästa sättet att
utnyttja tillgångarna i Marviken skulle enligt Vattenfalls mening vara att
uppföra en oljeeldad ångpanneanläggning intill den befintliga turbinen.
Vattenfall avsåg att i augusti 1970 lämna en närmare redovisning av projektet.

Med anledning av Atomenergis och Vattenfalls framställningar medgav
Kungl. Maj :t genom beslut den 27 maj 1970 att arbetet med uppförande av
Marvikens kraftstation med tungvattenreaktor fick avbrytas.

Mot bakgrund av det ovissa läget beträffande Marvikenprojektet fullföljdes
inte behandlingen av Kungl. Maj :ts i prop. 1970: 1 (bil. 15 s. 142) framlagda
förslag om anvisande av ett investeringsanslag av 2,6 milj. kr. till
Atomenergi. På hemställan av statsutskottet (SU 138) beslöt riksdagen att
uppskjuta behandlingen av ärendet till höstsessionen.

Förslag om fortsatt verksamhet

Vattenfall har med skrivelse den 24 augusti 1970 överlämnat eu utredning
angående ombyggnad och utbyggnad av Marvikens kraftstation.

I utredningen föreslås att den nuvarande anläggningen i Marviken förutom
reaktordelen byggs om till en oljeeldad kondenskraftstation. Om arbetet
påbörjas hösten 1970 skulle Marvikens kraftstation redan hösten 1973
kunna producera med en effekt av ca 200 MWe. En sådan ombyggnad skulle
göra det naturligt för Vattenfall att överväga även placering av andra successivt
erforderliga oljeeldade kondenskraftaggregat i Marviken. Härför talar
förutom drifttekniska synpunkter även allmänna lokaliserings- och miljövårdssynpunkter.
Fortsatt verksamhet skulle enligt Vattenfall också göra
det lättare att utnyttja reaktordelen bl. a. för experimentändamål. Eftersom
den nuvarande turbinen i Marviken är dimensionerad för lågt tryck får den
ombyggda anläggningen låg verkningsgrad och kommer därför i första
hand att utnyttjas för toppeffektdrift, dvs. med genomsnittligt kort årlig
drifttid.

Anläggningskostnaderna för den föreslagna ombyggnaden av Marvikenanläggningen
till oljeeldad kondenskraftstation beräknas bli lägre än för en
alternativ kraftutbyggnad. Drift- och underhållskostnaderna förväntas däremot
bli liögre. Vattenfall är berett att påta sig fullt kostnadsansvar för anläggningens
ombyggnad, drift och underhåll på motsvarande sätt som för
andra produktionsanläggningar. Sedan anläggningen tagits i drift bör enligt
Vattenfall övervägas om verket därutöver bör bära någon del av kapitalkostnaderna
för sådana befintliga anläggningsdelar som kommer att
utnyttjas efter ombyggnaden.

Totalkostnaden för ombyggnaden beräknas av Vattenfall till 57,5 milj. kr.,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194- år 1970

varav 22 milj kr. för en ångpanneanläggning inklusive byggnad. Av totalbeloppet
avser 8,5 milj. kr. kostnader som redovisas som driftkostnader
och därför inte påverkar anslagsbehovet. Detta uppgår således till 49 milj.
kr., varav 8 milj. kr. under budgetåret 1970/71 och 10,3 milj. kr. under budgetåret
1971/72.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 har Vattenfall anmält
att avvecklingen av Marvikenprojektet påbörjats genom försäljning av
tungt vatten, varigenom betydande belopp kunnat återvinnas till statsverket.
Vidare framhåller Vattenfall att kostnaderna för investeringen i verkets
andei av anläggningen nu beräknas stanna vid 273,5 milj. kr. som en följd
av beslutet att avbryta arbetena. Detta belopp understiger föregående års
beräkning med 13,5 milj. kr. Vissa likvider återstår att utbetala. Av de anvisade
medlen för Marvikens atomkraftstation beräknas därefter återstå ca 5
milj. kr. Den föreslagna ombyggnaden medför således ett nettobehov av anslagsmedel
med 3 milj. kr. under budgetåret 1970/71. Vattenfall förutsätter
att kostnader för avställning m. m. om ca 2 milj kr. får täckas med intäkter
från försäljningen av avyttringsbara anläggningsdelar, tungt vatten m. m.

I Atomenergis anslagsframställning för budgetåret 1971/72 anmäls att
bolaget för sin del påbörjat avvecklingen med åtgärder för försäljning av
bränslet och undersökning av möjligheten att sälja viss utrustning i reaktorbyggnaden.
Atomenergi beräknar att avyttringarna kommer att täcka
kostnaderna för avvecklingen, varför anslagsmedel härför inte begärs.

Atomenergi framhåller att en grundligare teknisk utredning av möjligheterna
att installera en lättvattenreaktor har bekräftat att en sådan ombyggnad
skulle vara tekniskt genomförbar och av värde för reaktor- och
bränsleutvecklingen. Ingreppen i den nuvarande reaktordelen och vissa andra
anläggningsdelar skulle dock bli stora. En preliminär tidsplan har visat
att färdigställande inklusive provdrift skulle kunna ske först mot slutet av
år 1974. Totalkostnaderna inklusive ränta under byggnadstiden beräknas
uppgå till nära 200 milj. kr. Produktionsvärdet hos den elkraftanläggning
som därigenom skulle erhållas beräknas motsvara högst hälften av detta
belopp. Utvecklingsvärdet har bedömts vara betydande men inte så stort
att det motiverar kostnaderna. De med Atomenergi samarbetande parterna i
Marvikenproj ektet delar denna uppfattning. Atomenergi lägger därför inte
fram något förslag om en lättvattenreaktor i Marviken.

Installationen av en oljeeldad panna i enlighet med Vattenfalls förslag
kommer enligt Atomenergi i stort sett inte att beröra reaktorbyggnaden. Beträffande
den fortsatta användningen av denna har bolaget i samarbete med
Vattenfall börjat undersöka möjligheterna att utföra vissa experiment med
utrustningar avsedda att förhindra eller begränsa verkningarna av felfunktioner
och haverier i reaktorer. Undersökningarna, som i Marviken kan
utföras i full skala, är av betydande värde bl. a. för säkerhetsbedömningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1970

9

och förväntas tilldra sig internationellt intresse. Efter genomförd planering
under hösten 1970 beräknas experimentverksamheten pågå under åren 1971
och 1972. Atomenergis kostnader för denna verksamhet täcks av anslaget till
bolaget för budgetåret 1970/71 och ingår i begärda medel för budgetåret
1971/72.

1 särskild skrivelse den 2 oktober 1970 har Atomenergi hemställt att de
lån om sammanlagt 195 milj. kr., som utbetalats till bolaget för uppförande
av Marvikens kraftstation från Fonden för låneunderstöd, helt avskrivs
och att utfärdade skuldförbindelser återlämnas till bolaget. Atomenergi avser
att i bokslutet för år 1970 skriva ned anläggningen — som i bokslutet för
år 1969 upptagits till 182 872 579 kr. — till noll, vilket kommer att motsvara
det verkliga värdet sedan den planerade försäljningen av viss utrustning genomförts.
Eventuellt oförbrukade medel kommer efter slutlig avräkning att
återbetalas till statsverket.

Departementschefen

Marvikenproj ektet har spelat en central roll i det svenska atomenergiprogrammet.
Projektet utgjorde efter Ågesta ett andra steg i utvecklingen mot
stora kraftproducerande reaktorer. Det har haft som huvudmål att ge svensk
industri den nödvändiga erfarenheten av konstruktion och tillverkning.

Vid principbeslutet år 1962 om att uppföra Marviken förutsattes att stationen
skulle utformas som en tungvattenreaktor av tryckvattentyp, väsentligen
med Ågesta som underlag. Sedan frågan närmare utretts ansåg emellertid
de tre huvudintressenterna i projektet — Vattenfall, Atomenergi och
ASEA — att kokartypen hade större utvecklingsmöjligheter och dessutom
gav förhoppningar om en bättre ekonomi. I enlighet härmed beslöt statsmakterna
år 1963 att Marviken skulle utformas som en tungvattenreaktor
av kokartyp. Projektets utvecklingskaraktär underströks av att reaktorn
konstruerades för utprovning av intern nukleär överhettning, en avancerad
teknik som vid denna tid var föremål för stort intresse. Det förutsattes dock
att reaktorn skulle kunna drivas med enbart mättad ånga tills arbetet på
att lösa vissa problem med överhettningen gett positivt resultat.

På ett tidigt stadium stod det klart att de tekniska svårigheterna med
Marvikenproj ektet var betydande, bl. a. till följd av de särskilda krav som
överhettningen ställde på konstruktionen. Mot bakgrund härav gjordes år
1964 på Vattenfalls initiativ en viss omfördelning av ansvaret för projektet,
innebärande att Atomenergis ansvar för reaktordelen utvidgades till att
omfatta även övriga delar av stationen, för vilka Vattenfall i princip fick
ställning som entreprenör.

År 1965 skedde en omorientering av det svenska atomenergiprogrammet
under intryck av den internationella marknadsutvecklingen, framför allt
lättvattenreaktorernas framgångar i Förenta staterna. Även i Sverige inrik -

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 19b år 1970

tades kraftföretagens intresse alltmer på denna reaktortyp. ASEA fick beställningen
på den första kommersiella atomkraftstationen i vårt land —
Oskarshamnsverket — med en stor lättvattenreaktor av kokartyp. Som en
följd av den ändrade marknadsbilden skedde en successiv förskjutning av
tyngdpunkten i Atomenergis utvecklingsarbete till lättvattenreaktorer, vilket
underlättades av det nära sambandet mellan tung- och lättvattentekniken.
Även sedan intresset för Marviken som prototyp för framtida kraftreaktorer
minskat rådde emellertid enighet mellan berörda parter om att
projektet borde fullföljas med hänsyn till erfarenhetsutbytet, särskilt för
den tillverkande industrin.

År 1968 var stationen i huvudsak färdig. Trots ett intensivt arbete inom
Atomenergi kvarstod vissa olösta problem i fråga om reaktorns utformning.
Detta gällde i första hand överhettningen, som också fått minskat intresse
från marknadssynpunkt och som Atomenergi därför beslöt att avstå från.
Erfarenheterna från provdriften av anläggningen visade att även drift med
mättad ånga var förenad med stora svårigheter. Då Atomenergi i augusti
1969 anmälde en viss försening av projektet räknade bolaget med att svårigheterna
skulle kunna bemästras inom en i stort sett oförändrad kostnadsram.

Den närmare analys som gjordes inom bolaget under vintern 1969—1970
visade emellertid på nödvändigheten av omfattande åtgärder, innebärande
bl. a. utbyte och komplettering av viss utrustning. Tidpunkten då stationen
skulle kunna tas i drift försköts härmed till våren 1973, d. v. s. fyra år
senare än enligt den ursprungliga tidsplanen. Kostnadsökningen beräknades
till totalt ca 40 milj. kr. I mitten av april 1970 beslöt styrelserna för Atomenergi
och Vattenfall att föreslå ett avbrytande av arbetet på tungvattenreaktorprojektet
Marviken och försäljning av vissa tillgångar.

Sedan jag orienterats om projektläget och om olika alternativa handlingslinjer
kom jag till samma uppfattning. Trots att arbetet på Marviken
sannolikt kan fullföljas till en merkostnad, som med hänsyn till projektets
karaktär får anses relativt måttlig, fann jag att kravet på en koncentration
av våra utvecklingsresurser till lättvattenreaktorer talade för att projektet
läggs ned. Sedan Atomenergi och Vattenfall inkommit med framställningar
i frågan medgav Kungl. Maj :t den 27 maj 1970 att arbetet med Marvikenproj
ektet avbröts.

Beslutet om att omedelbart avbryta arbetet på Marviken motiverades av
en strävan att så långt möjligt begränsa kostnaderna för projektet. Det
framstod även som angeläget att minska ovissheten för den berörda personalen.
I enlighet härmed inledde Atomenergi och Vattenfall avyttringen av
sådana tillgångar i Marviken, som kunde realiseras utan att det slutliga
ställningstagandet till frågan om det framtida utnyttjandet av anläggningarna
föregreps. Personal inom såväl projekt- som driftorganisationen överfördes
till uppgifter i samband med andra atomkraftverksprojekt.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 19b år 1970

Även de tillgångar i Marviken som inte utan vidare kan avyttras representerar
vissa värden. Detta gäller bl. a. turbingeneratorn. Redan i samband
med beslutet om att avbryta arbetena angav Atomenergi och Vattenfall
vissa alternativa möjligheter att utnyttja dessa tillgångar. Sedan frågan
närmare undersökts under sommaren 1970 har Vattenfall lagt fram en utredning
om att bygga om Marviken till en konventionell kraftstation med en
effekt av 200 MWe genom att uppföra en oljeeldad panna för drift av den
befintliga turbinen. Anslagskostnaden för ombyggnaden beräknas till 49
milj. kr. Denna kostnad är lägre än för en alternativ anläggning med samma
effekt.

Från Atomenergis sida framfördes tanken på att i reaktorbyggnaden i
Marviken installera en lättvattenreaktor för att bl. a. prova ut konstruktioner
för reaktorer med avancerade prestanda. Sedan en närmare utredning
av detta alternativ visat att kostnaderna skulle bli förhållandevis höga har
emellertid Atomenergi avstått från att lägga fram förslag i frågan. Atomenergi
utreder nu i samarbete med Vattenfall möjligheterna att utnyttja den
befintliga reaktoranläggningen för provningar och experiment i full skala
med säkerhetsutrustning in. m. Kostnaderna för ett sådant program beräknas
preliminärt till ca 3 milj. kr. Verksamheten avses bli bedriven parallellt
med installationen av en oljeeldad panna. Enighet råder således mellan berörda
parter om det framtida utnyttjandet av anläggningarna i Marviken.

Även jag anser att den ombyggnad som Vattenfall föreslagit bör komma
till stånd. Ombyggnaden — som förutsätter prövning enligt miljöskyddslagen
i sedvanlig ordning — kan utföras på förhållandevis kort tid, vilket
är värdefullt i nuvarande kraftförsörjningsläge. Genom att delar av den
befintliga basanläggningen i Marviken utnyttjas ler sig projektet fördelaktigt
även från ekonomisk synpunkt. Såsom Vattenfall framhållit skulle eu
fortsatt verksamhet i Marviken också underlätta provningar och experiment
i reaktorn. Jag vill tillägga att mitt ställningstagande avser endast det nu
aktuella förslaget till ombyggnad. Frågan om senare utbyggnad i Marviken
med nya kondenskraftaggregat måste övervägas mot bakgrund av en mera
översiktlig bedömning.

Jag förordar således att 8 milj. kr. ur investeringsanslaget Kraftstationer
m. m. får användas för ombyggnad av Marvikens kraftstation i enlighet
med Vattenfalls förslag. Ca 5 milj. kr. av det belopp av 6,1 milj. kr., som tidigare
beräknats för Marviken inom Vattenfalls investeringsram för budgetåret
1970/71, kommer att kvarstå oförbrukade under innevarande budgetår.
Med hänsyn härtill beräknar jag den erforderliga höjningen av investeringsramen
till 3 milj. kr. utöver det belopp av 82 milj. kr. som redan
föreslagits i prop. 1970: 165 (bil. 12 p. 2) angående utgifter på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1970/71. Vid bifall till förslagen skulle Vattenfalls
investeringsram för budgetåret 1970/71 således komma att uppgå till
sammanlagt 750 milj. kr. mot f. n. 665 milj. kr. Frågan om förräntningen

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1970

av nu befintliga anläggningsdelar i Marviken bör tas upp först sedan den
nya anläggningen tagits i drift.

Till Marviken som tungvattenreaktorprojekt har t. o. in. budgetåret 1969/
70 över kapitalbudgeten anvisats sammanlagt 493,5 milj. kr., varav till
Atomenergis del 206,5 milj. kr. och Vattenfalls del 287,0 milj. kr. Motsvarande
avskrivningsanslag har anvisats över driftbudgeten. Jag har i beloppet
för Vattenfalls del räknat in 16,2 milj. kr. avseende vissa tidigare investeringar
i Marviken, för vilka särskilda avskrivningsmedel anvisats budgetåret
1969/70.

Anslagskostnaden för projektet beräknades i augusti 1969 till 496,1 milj.
kr. Det då beräknade återstående anslagsbehovet, d. v. s. 2,6 milj. kr.,
hänfördes helt till reaktordelen.

Efter beslutet om att avbryta arbetet har Atomenergi och Vattenfall förhandlat
med leverantörerna om att avsluta träffade avtal. Detta väntas leda
till att anslagskostnaden för projektet kan minskas till 479,3 milj. kr., varav
205,8 milj. kr. för Atomenergis del och 273,5 milj. kr. för Vattenfalls del.
Sistnämnda belopp understiger de till Vattenfall anvisade anslagen med 13,5
milj. kr., som alltså inte behöver tas i anspråk.

Som nyss nämnts har jag förutsatt att det oförbrukade belopp av ca
5 milj. kr. för Marviken som ingår i Vattenfalls nuvarande investeringsram
tas i anspråk för ombyggnaden av stationen. Vissa kostnader för avveckling
av Vattenfalls driftorganisation m. m. bör däremot intill ett belopp av
högst 2 milj. kr. täckas med intäkterna av Vattenfalls försäljning av tungt
vatten in. in., som väntas uppgå till totalt ca 64 milj. kr. Kungl. Maj :t bör
få meddela erforderliga föreskrifter härom. Återstående försäljningsintäkter
tillgodoförs den på investeringsstaten för statens vattenfallsverks fond
uppförda titeln Övriga kapitalmedel.

För Atomenergis del beräknas kostnader för avveckling in. m. uppgå till
ca 1 milj. kr., vilket avses täckas av oförbrukade anslagsmedel samt av intäkter
från försäljningen av vissa tillgångar i anläggningen. Det investeringsanslag
av 2,6 milj. kr., som i prop. 1970: 1 (bil. 15 s. 142) föreslagits
till uppförande av Marvikens atomkraftstation men som ännu inte behandlats
av riksdagen, behöver således inte anvisas.

De anslagskostnader för Marviken som redovisats på kapitalbudgeten beräknas
som nyss sagts till sammanlagt 479,3 milj. kr. för Atomenergi och
Vattenfall, vartill kommer avvecldingskostnader av ca 3 milj. kr. En bedömning
av de verkliga kostnaderna för Marvikenproj ektet måste ta hänsyn
även till utvecklingskostnader hos Atomenergi för Marvikenproj ektet
med ca 68 milj. kr. och till kostnader för tillverkning av bränsle med ca
14 milj. kr. Å andra sidan kan vissa värden i Marviken återvinnas. Vid
sidan av den nämnda försäljningen av tungt vatten in. m. till ett värde av
ca 64 milj. kr. kan en avyttring av bränslet väntas inbringa högst 10 milj.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194 år 1970

13

kr. Vissa utrustningsdelar i Marviken torde också kunna avyttras successivt
utan att möjligheterna till försöksverksamhet begränsas, vilket kan ge intäkter
av någon miljon kr.

En saldering av dessa olika poster ger en totalkostnad för projektet av ca
490 milj. kr. I enlighet med vad som gäller vid redovisning av kostnader
för statliga investeringar har i totalkostnaden inte hänsyn tagits till ränta
under byggnadstiden och liknande kalkylkostnader. Från den angivna totalkostnaden
för projektet bör dras den del av Vattenfalls investeringar i Marviken
avseende bl. a. turbingenerator och transformator som visar sig möjlig
att förränta sedan ombyggnaden till konventionell kondenskraftanläggning
genomförts och anläggningen tagits i drift.

Atomenergi har tagit upp frågan om de skuldförbindelser till staten på
sammanlagt 195 milj. kr., som tidigare lämnats av Atomenergi i samband
med utbetalningen till bolaget av lån till bolagets del av Marvikens kraftstation.
Med hänsyn till omständigheterna bör statens ifrågavarande fordran
på Atomenergi efterges och skuldförbindelserna återlämnas till bolaget. Bolaget
bör därvid åta sig att återbetala eventuella oförbrukade medel till statsverket
efter slutlig avräkning av projektets kostnader.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att godkänna vad jag förordat i fråga om

1. avveckling av tungvattenreaktorproj ektet Marviken,

2. dispositionen av investeringsanslaget Kraftstationer
m. m.,

3. eftergift av viss statens fordran hos Aktiebolaget Atomenergi.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700624