Kiingl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970
1
Nr 175
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
linjesjöfart på Gotland; given Stockholms slott den
23 oktober 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om linjesjöfart på Gotland.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Bengt Norling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att skapa garantier för en tillfredsställande transportförsörjning
för Gotland till lägsta möjliga kostnader föreslås i propositionen, att linjesjöfart
mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland skall få bedrivas
endast efter tillstånd av Kungl. Maj :t. För tillstånd fordras dels att behov
föreligger av den ifrågasatta trafiken, dels att sökanden har förutsättningar
att driva en på en gång serviceinriktad och företagsekonomiskt rationell trafik.
Taxor och turplaner skall enligt förslaget fastställas av Kungl. Maj :t
eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Även i övrigt kan bestämmas
särskilda villkor. Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 februari
1971.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 175
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970
Förslag
till
Lag
om linjesjöfart på Gotland
Härigenom förordnas som följer.
1 §
Linjesjöfart på Gotland får bedrivas endast efter särskilt tillstånd.
Fråga om tillstånd prövas av Konungen.
2 §
Med linjesjöfart på Gotland avses i förvärvssyfte bedriven sjöfart i regelbunden
trafik mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland.
3 §
Tillstånd får meddelas endast för sjöfart som kan anses vara till nytta
för näringslivet och befolkningen på Gotland och som är behövlig från allmän
synpunkt.
För tillstånd kräves att den som skall bedriva sjöfarten har personella,
ekonomiska och tekniska förutsättningar att driva verksamheten på ett
företagsekonomiskt tillfredsställande sätt och så att kraven på god transportförsörjning
tillgodoses.
4 §
Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare. Det kan förbindas med
särskilda villkor och föreskrifter.
5 §
För sjöfart som omfattas av tillstånd skall Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer fastställa taxor och turplaner. Därvid skall beaktas
de krav som kan ställas med hänsyn till de i 3 § angivna grunderna
för tillstånd.
6 §
Tillståndshavare är skyldig att befordra passagerare och gods enligt fastställda
taxor och turplaner. Sådan skyldighet föreligger dock icke om befordran
hindras av förhållanden, som tillståndshavaren ej orsakat eller kunnat
avvärja eller om eljest godtagbart skäl att underlåta befordran föreligger.
7 §
Tillståndshavare är skyldig att lämna erforderliga uppgifter för fastställande
av taxa och turplan och för kontroll i övrigt av att tillståndshavaren
fullgör sina åligganden enligt denna lag. , nv
Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970
3
8 §
Åsidosätter tillståndshavare i väsentlig mån sina åligganden enligt denna
lag eller enligt villkor eller föreskrift, som förbundits med tillståndet, kan
detta omedelbart återkallas.
Tillstånd som meddelats tills vidare upphör i annat fall än som avses i
första stycket att gälla ett år efter det att tillståndet återkallats.
Återkallas icke tillstånd och anmäler tillståndshavaren att han icke önskar
utnyttja tillståndet, upphör det att gälla ett år därefter, om det icke meddelats
för viss tid och den tiden utgår dessförinnan.
9 §
Till böter dörnes
1. den som driver linjesjöfart på Gotland utan att ha rätt till det,
2. den som i samband med ansökan om tillstånd lämnar veterligen oriktig
uppgift,
3. tillståndshavare som ej iakttar skyldighet, som åvilar honom enligt
denna lag, eller som bryter mot villkor eller föreskrift, som förbundits med
tillståndet för honom,
4. tillståndshavare som i de avseenden som anges i 7 § lämnar veterligen
oriktig uppgift.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1971. Taxa och turplan skall dock
fastställas att gälla först fr. o. m. den 1 april 1971.
1-f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 175
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1970
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet på Stockholms slott den 23 oktober 1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson, Feldt.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om linjesjöfarten
på Gotland och anför.
De allmänna trafikpolitiska riktlin jer som antagits av statsmakterna syftar
till att för landets olika delar trygga en tillfredsställande transportförsörjning,
som medger företagsmässig effektivitet och sund utveckling av
transportmedlen. I denna målsättning ligger att skapa betingelser för en
samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportsektorn. Det förutsätter
för det första att de företag —• statliga och enskilda — som arbetar på
transportmarknaden skall kunna driva sin verksamhet i former som säkrar
att transporterna fördelas på trafikgrenar och trafikföretag med hänsyn
till dessas verkliga kostnads- och kvalitetsförutsättningar. Det innebär, att
transportföretagen inom en trafikgren inte onödigtvis skall hindras eller
hämmas genom regleringar, som utgör en diskriminering i förhållande
till andra transportföretag inom samma eller annan trafikgren. Det förutsätter
också att prissättningen inom de olika trafikgrenarna skall ge uttryck
för de reella kostnaderna.
Syftet med en sålunda utformad statlig trafikpolitik är att — genom förekomsten
av olika trafikgrenar och trafikföretag och genom ett samspel och
en tävlan mellan dessa under rättvisande kostnadsförutsättningar — åstadkomma
en marknad för transporttjänster som är så effektiv som möjligt.
Därmed följer inte, att trafikpolitiken kan eller får begränsas till insatser
som enbart kan försvaras utifrån företagsekonomiska lönsamhetskriterier.
Målet är som nämnts att trafiksektorn skall kunna utvecklas på ett samhällsekonomiskt
riktigt sätt. Detta innebär, att de statliga insatserna inom
transportsektorn skall kunna ske med beaktande av de lokaliserings-, arbetsmarknads-
och allmänt näringspolitiska målsättningarna. I anslutning
härtill bör inom ramen för den trafikpolitiska målsättningen arrangemang
Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1070 5
vid behov kunna vidtas, soin gör det möjligt att få samhällsmotiverade
transporttjänster utförda av trafikföretag med ett kostnadsansvar för sin
verksamhet.
Exempel på ett sådant arrangemang är det transportstöd till de norra
delarna av landet, som enligt beslut av innevarande års riksdags vårsession
skall träda i tillämpning den 1 januari 1971. Genom transportstödet har
man velat främja de regionalpolitiska strävandena att utjämna fraktkostnaderna
och därmed skapa mera likartade förutsättningar för näringslivet i
olika delar av landet. Med den utformning stödet fått har rimliga garantier
också skapats för att det verkligen kommer näringslivet och allmänheten
till godo genom att det inte påverkar de grundläggande marknadsbetingelserna
för och balansen mellan de transportgrenar och transportföretag som
deltar i trafikarbetet.
I fråga om målsättningen att för Gotlands del trygga en tillfredsställande
transportförsörjning har man att beakta de speciella näringsgeografiska och
andra förhållanden, som påverkar utformningen och omfattningen av transporterna
mellan Gotland och övriga delar av landet.
Med Gotlands specifika läge följer dess starka beroende av sjötransporter
och detta gäller i särskild grad godstrafiken. Den icke reguljära trafiken,
som ombesörjs av tank- och trampfartyg, är kvantitetsmässigt dominerande
och omfattar i huvudsak massgods, såsom kalksten, cement, bensin och
oljor, gödningsämnen, fodermedel, spannmål och trävaror. Den reguljära
godstrafiken är visserligen kvantitativt betydligt mindre till sin omfattning
— ca 130 000 ton per år — men representerar samtidigt den del av godstransporterna
som från såväl försörjnings- som näringspolitisk utvecklingssynpunkt
tilldrar sig särskilt intresse. Den omfattar i huvudsak högvärdigt
stycke- och vagnslastgods samt vissa jordbruksprodukter. Med hänsyn
främst till den fortlöpande försämringen av småtonnagets konkurrensbetingelser
kan det inte uteslutas att framöver en mindre del av massgodstrafiken
kan komma att föras över till den reguljära båttrafiken. Från fraktkostnadssynpunkt
är det godstransporterna i den reguljära båttrafiken,
vilka av näringslivet och allmänheten på Gotland upplevs som särskilt betydelsefulla
och för vilkas förbilligande särskilda statliga ekonomiska insatser
krävs.
I fråga om persontrafiken gäller att flyget — bl. a. genom de särskilda
rabatter som erbjuds — i allt större utsträckning tagit över de fasta, över
hela året fördelade persontransporterna, medan beträffande turistresorna
transporterna med båt alltjämt är klart dominerande. Det kan nämnas, att
antalet passagerarresor med Rederi AB Gotland (Gotlandsbolaget) år 1968
var omkring 330 000, varav ungefär 50 000 företogs av personer bosatta på
Gotland. Med angivna förhållanden följer de starka säsongmässiga svängningarna
i resandetrafiken med båt. Antalet överskeppade motorfordon utgjorde
ca 110 000, huvudsakligen personbilar.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1970
Den reguljära sjötrafiken har tidigare ombesörjts av flera rederier. En
koncentration har emellertid ägt rum, och sedan april 1967 — då Rederi AB
Pool övertogs av Gotlandsbolaget — svarar sistnämnda bolag i huvudsak
för den reguljära båttrafiken mellan Gotland och fastlandet. Den trafik som
bedrivs av AB Sjölinjer är endast av mindre omfattning. I fråga om Gotlandsbolaget,
som från Visby året runt trafikerar fastlandshamnarna Nynäshamn,
Södertälje och Oskarshamn, ombesörjs trafiken nästan helt med färjor. Den
begränsade trafik som handhas av AB Sjölinjer går mellan Visby och Stockholm
med mindre, konventionellt lasttonnage. I den dominerande färjetrafiken
har under senare år formerna för godsets befordran väsentligt förändrats.
En snabb övergång har skett till bilbur et gods, varmed här avses
sådant gods som under sjötransporten varit upplastat på lastbilar, släpvagnar
eller semitrailers.
Samtidigt som det framstår som angeläget att även för Gotlands del möta
det krav som ligger i den allmänna trafikpolitiska målsättningen att trygga
en samhällsekonomiskt tillfredsställande transportförsörjning, gäller — som
framhållits i det föregående — att Gotland i fråga om sin trafikstruktur
markant avviker från det transportmönster, med vilket trafikpolitiken eljest
arbetar. Någon konkurrenssituation i förhållandet mellan flera trafikgrenar
föreligger sålunda av naturliga skäl inte i godstrafiken mellan Gotland och
fastlandet. Inte heller föreligger någon egentlig konkurrenssituation mellan
flera transportföretag i fråga om de reguljära, sjögående gods- och persontransporterna.
Detta sammanhänger med trafikunderlagets relativt sett begränsade
omfattning, vilken verkar för en företags- och resurskoncentration i
den reguljära sjötrafiken. Om detta kan sägas att koncentrationen inte bara
är en följd av trafiksituationen utan en förutsättning för att trafikarbetet
skall kunna drivas på ett rationellt sätt och utan onödigt höga frakter och
passageraravgifter.
På detta förhållande kan anläggas två aspekter. Å ena sidan framstår det
som ett allmänt intresse att på lämpligt sätt säkra den nödvändiga koncentrationen
och samordningen av trafikarbetet. Å andra sidan följer härmed
en monopolsituation, som ställer särskilda krav på det företag som ombesörjer
trafiken. Det gäller ett tillräckligt tillgodoseende av det gotländska
näringslivets och den gotländska allmänhetens behov i fråga om trafikuppläggningen
överhuvud med avseende på linjedragning, turtäthet etc., anspråken
på att gods- och persontransporter sker till rimliga och lämpligt
avvägda taxor osv. För att säkerställa att skäliga krav härvidlag beaktas
är en fortlöpande samhällelig insyn i verksamheten motiverad, liksom möjligheter
för det allmänna att om nödvändigt påverka trafikförhållandena.
Skälen för ett samhälleligt inflytande förstärks ytterligare i ett läge, då
staten förklarat sig beredd att göra särskilda, ekonomiska insatser för att
reducera fraktkostnaderna i den reguljära trafiken mellan Gotland och fastlandet.
En förutsättning för sådana insatser är rimligen, att transportapparaten
företagsmässigt och i fråga om insatta resurser är avpassad till trans
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970
portbehoven. Vidare bör garantier finnas för att bidragen knyts till en på en
gång rationell och serviceinriktad trafikuppläggning och taxesättning och att
de kommer allmänheten och näringslivet på Gotland till godo i form av
relativt sett lägre taxor.
Den tillståndsgivning och de möjligheter till samhälleligt inflytande i
övrigt, som jag i enlighet härmed föreslår i det följande, är motiverad oberoende
av om det trafikföretag som har huvudansvaret för ifrågavarande
trafik drivs i enskild eller statlig regi. Den är följaktligen också oberoende
av resultatet av överläggningar med Gotlandsbolaget om betingelserna för ett
förvärv av bolaget. I båda fallen bör man säkra en optimal dimensionering
av transportapparaten och det inflytande över exempelvis taxesättningen
som är en förutsättning för en ändamålsenlig omfattning och inriktning av
en statlig bidragsgivning.
I fråga om storleken av en statlig insats i syfte att reducera taxorna är
jag ännu inte beredd att framlägga något konkret förslag. Storleken av ett
sådant bidrag får lämpligen bedömas i anslutning till den i det följande
förutsatta prövningen av taxesättningen, därvid bl. a. får beaktas de möjligheter
i taxehänseende som ifrågavarande trafikföretags egen ekonomiska
ställning kan inrymma. Som resultat av sådana överväganden avser jag att
senare återkomma i bidragsfrågan.
Med hänsyn till det anförda vill jag föreslå en författning smässig reglering
av den reguljära sjötrafiken på Gotland. De allmänna förutsättningarna
och villkoren för sådan trafik bör enligt min mening ges i en särskild lag.
Särskilt tillstånd skall krävas för att driva linjesjöfart på Gotland. Med
linjesjöfart avser jag därvid i förvärvssyfte bedriven sjöfart i regelbunden
trafik mellan Gotland och svensk hamn utanför Gotland. Fråga om tillstånd
bör prövas av Kungl. Maj :t. För att erhålla sådant skall krävas att den
trafik, som omfattas av en ansökan om tillstånd, kan anses vara till nytta
för näringslivet och befolkningen på Gotland och att det från allmän synpunkt
finns behov av ifrågavarande trafik för en tillfredsställande transportför
sörj ning. Tillstånd bör beviljas endast den som har personella, ekonomiska
och tekniska förutsättningar att driva trafiken på ett företagsekonomiskt
tillfredsställande sätt och så att kraven på en god transportförsörjning
tillgodoses.
Jag vill i anslutning härtill framhålla, att någon anledning inte föreligger
att ifrågasätta Gotlandsbolagets möjligheter att få tillstånd. Det bör vidare
konstateras, att även om största koncentration och samordning i trafikarbetet
framstår som önskvärda, detta inte bör hindra att i speciella fall —
som beträffande AB Sjölinjer — vissa kompletterande trafikinsatser kan
göras av annat trafikföretag än det som bär huvudansvaret för den reguljära
sjötrafiken. Prövning får härvidlag ske från fall till fall med hänsyn
till vad som ter sig lämpligt och rationellt från transportförsörjningssynpunkt.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1970
Vid prövning av ansökan får bedömas om tillstånd bör beviljas för viss
tid eller tills vidare. Tillstånd skall kunna förbindas med särskilda villkor
eller föreskrifter. För trafik som omfattas av tillstånd bör fastställas taxor
och timplaner som tillgodoser de krav som kan ställas med hänsyn till de
tidigare angivna grunderna för tillståndsprövningen. Taxor och turplaner
bör ta hänsyn såväl till rimliga servicekrav som till vad som är företagsekonomiskt
skäligt.
Tillståndshavare bör vara skyldig att befordra passagerare och gods i enlighet
med fastställda taxor och turlistor. Härifrån måste givetvis göras
undantag för hinder som beror på omständigheter, varöver tillståndshavaren
inte råder, exempelvis hårt väder eller ishinder, eller för hinder som i
övrigt kan anses ursäktliga.
Taxor och turplaner, som fastställs av Kungl. Maj :t eller myndighet som
Kungl. Maj :t bestämmer, bör prövas på grundval av förslag och utredning
som tillståndshavare framlägger. Även i övrigt bör tillståndshavaren vara
skyldig att tillhandahålla underlag och ge den insyn i verksamheten som
erfordras för kontroll av att tillståndshavaren fullgör sina åligganden.
Om tillståndshavaren i väsentlig mån åsidosätter sina åligganden bör
tillståndet kunna återkallas omedelbart. I övrigt bör tillstånd kunna återkallas
endast om det meddelats tills vidare. I sådana fall synes det skäligt
att tillståndshavaren får viss tid på sig för den omställning av sin verksamhet
som han kan tvingas till på grund av återkallelsen. Denna tid kan lämpligen
bestämmas till ett år.
Som framgått av det föregående medför ett trafiktillstånd inte endast
rättigheter utan också skyldigheter. Det är därför rimligt att även tillståndshavaren
skall kunna bli fri från tillståndet. För att det allmänna i
förekommande fall skall kunna hinna ordna ersättningstrafik bör tillståndet
och den därav följande trafikerings- och transportplikten inte upphöra
förrän ett år efter det att tillståndshavaren anmält att han inte längre önskar
utnyttja tillståndet.
Den som driver trafik utan att ha erforderligt tillstånd eller som i samband
med ansökan om tillstånd lämnar oriktiga uppgifter bör straffas med
dagsböter. Samma straff bör kunna utmätas för den som bryter mot villkor
eller föreskrift, som åvilar vederbörande enligt ifrågavarande lag eller som
förbundits med tillståndet.
Lagen bör lämpligen träda i kraft den 1 februari 1971. Erforderlig utredning
för bedömning av taxor och turplaner kan dock inte vara klar förrän
något senare. Taxor och turplaner bör därför fastställas att gälla först
fr. o. in. den 1 april 1971.
Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1970
9
Hemställan
I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats
förslag till lag om linjesjöfart på Gotland.
Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Ggllensten
KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700568