Kungl. Maj.ts proposition, nr 159 år 1969.
1
Nr 159
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling; given Stockholms slott den 7 november
1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen (1927: 85)
om dödande av förkommen handling.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konnngs och Herres frånvaro:
BERTIL
Lennart Geijer
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt lagen om dödande av förkommen handling kan motbok med annan
bank än postbanken under vissa förutsättningar dödas genom bankstyrelsens
försorg, om på motboken innestår högst 10 000 kr. För dödning av postsparbanksbok
gäller enligt postbanksförordningen oavsett storleken av innestående
belopp i vissa avseenden enklare regler. Ändringsförslaget innebär
att lagens regler görs tillämpliga i fråga om alla bankböcker och anpassas
till den smidigare ordning som hittills gällt för postsparbanksbok. Motsvarande
ändring förordas i fråga om dödning av livförsäkringsbrev.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 159
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1969.
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling
Härigenom förordnas, att 1 och 12 §§ lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 s i
Löpande skuldebrev,--—- —
Denna lag —----------
Angående dödande av förkommen
motbok med postsparbanken gälle
vad särskilt är stadgat.
12
Har motbok rörande tillgodohavande
hos annan bank än postsparbanken
förkommit, och överstiger
tillgodohavandet frånsett löpande
ränta ej tiotusen kronor, äge insättaren
eller hans rättsinnehavare i
stället för att söka motbokens dödande
på sätt förut är sagt påkalla
dess efterlysning genom bankstyrelsens
försorg.
Begär någon sådan efterlysning
och lämnar han trovärdiga uppgifter
om tid och omständigheter under
vilka boken förkommit, äge styrelsen
på sökandens bekostnad verkställa
efterlysningen genom kungörelse
eu gång i allmänna tidningarna
och eu gång i tidning inom orten.
Införandet i allmänna tidningarna
skall äga rum i första numret för
januari, april, juli eller oktober månad.
Har boken icke inom sex månader
från sista kungörandet tillrättakommit
och förekommer ej skälig
anledning antaga att den finnes
^Senaste lydelse 1936:95.
“ Senaste lydelse 1956:250. ''•'' *
---— viss man.
eller obligationer.
§-2
Ilar motbok rörande tillgodohavande
hos bank förkommit, äge insättaren
eller hans rättsinnehavare
i stället för att söka motbokens dödande
på sätt förut är sagt påkalla
dess efterlysning genom bankstyrelsens
försorg.
Begär någon sådan efterlysning
och lämnar hän trovärdiga uppgifter
om tid och omständigheter under
vilka boken förkommit, äge styrelsen
på sökandens bekostnad verkställa
efterlysningen genom kungörelse
i allmänna tidningarna i första
numret för någon av månaderna närmast
efter det efterlysning begärts.
Har boken icke inom sex månader
från kungörandet tillrättakommit
och förekommer ej skälig anledning
antaga att den finnes i behåll, vare
sökanden berättigad att utbekomma
tillgodohavandet; och äge, efter det
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.
3
(Nuvarande lydelse)
i behåll, vare sökanden berättigad
att utbekomma tillgodohavandet;
och äge, efter det medlen sålunda utbetalts,
motboken ej gällande kraft.
Vad i första och andra styckena
stadgas om motbok hos annan bank
än postsparbanken skall äga motsvarande
tillämpning på livförsäkringsbrev,
som icke lyder på högre
belopp än tiotusen kronor. Därvid
skall iakttagas
att efterlysningen------
(Föreslagen lydelse)
medlen sålunda utbetalts, motboken
ej gällande kraft.
Vad i första och andra styckena
stadgas om motbok hos bank skall
äga motsvarande tillämpning på livförsäkringsbrev.
Därvid skall iakttagas
-
--gällande kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. Äldre lag gäller fortfarande,
om efterlysning skett före ikraftträdandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 159
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.
Utdrag au protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 30 oktober 1969.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg
Lidbom, Carlsson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen
om dödande av förkommen handling och anför.
Inledning
Efter verkställd utredning avlämnade poststyrelsen i april 1969 till chefen
för finansdepartementet förslag till ny förordning om postbanken. Med förmälan
att förslaget för sitt genomförande påkallar ändring i lagen (1927: 85)
om dödande av förkommen handling överlämnade styrelsen samtidigt till dåvarande
chefen för justitiedepartementet en promemoria (BA 294/67) med
förslag till ändring i denna lag.
Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av hovrätten för
Övre Norrland, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, fullmäktige i
riksbanken, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
jordbrukskasseförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska
livförsäkringsbolags förening och Folksam.
På grundval av bl. a. poststyrelsens förslag har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag om postbanken. Frågan om proposition i ämnet
kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet senare i dag. Jag
anhåller att nu få ta upp frågan om ändring i lagen om dödande av förkommen
handling, i det följande kallad mortifikationslagen.
Gällande rätt in. m.
Enligt 1 § mortifikationslagen (ändrad 1936:95) kan s. k. presentationspapper,
dvs. handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning
eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, dödas på begäran av den
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1969.
som förlorat handlingen. Som presentationspapper räknas bl. a. motbok med
bank. Dödande av postsparbanksbok har uttryckligen undantagits från lagens
tillämpningsområde.
Förfarandet vid dödande av förkommen handling är enligl 2—9 §§ mortifikationslagen
i huvudsak följande. Skriftlig ansökan om dödande av handlingen
skall inges till rätten. Sökanden skall såvitt möjligt lämna var och eu
som är förpliktad enligt handlingen underrättelse om ansökan. Innan beslut
meddelas i saken kan rätten förelägga sökanden att förebringa utredning om
viss omständighet som kan inverka på saken. Förhör under sanningsförsäkran
kan ske med sökanden. Om denne visat sannolika skäl för att handlingen
förstörts eller på annat sätt förkommit, utfärdar rätten enligt 6 §
offentlig stämning rörande ansökningen. Stämningen skall anslås i rättens
kansli samt införas i Post- och Inrikes Tidningar (allmänna tidningarna)
och, om det befinnes lämpligt, även i tidning inom orten. Införandet i allmänna
tidningarna skall ske i första numret för januari, april, juli eller oktober
månad. Stämningen skall innehålla bl. a. tillkännagivande att den som
innehar handlingen eller vet att den finns i behåll bör anmäla detta för rätten
sist på den dag som fastställts för ärendets fullföljande. Denna skall bestämmas
så att den infaller minst ett och högst två år elter det att stämningen
införts i allmänna tidningarna. Ansökningen är förfallen, om den inte fullföljs
på angiven dag. Rätten skall förelägga sökanden att förebringa utredning
huruvida det efter stämningens utfärdande inträffat någon omständighet
som kan tjäna till upplysning i saken. Om rätten finner att ingenting utvisar
att handlingen finns i behåll, dödas den genom beslut av rätten. Detta
medför alt sökanden utan hinder av att handlingen inte kan företes kan göra
gällande den rätt som grundas på den. Den som är förpliktad enligt handlingen
är vidare skyldig att utfärda en ny handling, som motsvarar den
dödade.
I 12 § mortifikationslagen (senast ändrad 1956: 250) har i första och
andra styckena intagits speciella regler om ett förenklat dödningsförfarande
för motböcker hos annan bank än postsparbanken och med tillgodohavande,
frånsett ränta, om högst 10 000 kr. Den som har förlorat en sådan bankmotbok
kan i stället för att anlita dödningsförfarande inför domstol påkalla
efterlysning av boken genom bankstyrelsens försorg. Sökanden skall då lämna
trovärdiga uppgifter om tid och omständigheter under vilka boken förkommit.
Efterlysningen verkställs på sökandens bekostnad av bankstyrelsen
genom kungörelse en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning inom
orten. Införandet i allmänna tidningarna skall ske i första numret för januari,
april, juli eller oktober månad. Om motboken inte kommit till rätta inom
sex månader från det sista kungörandet och det inte finns skälig anledning
att anta att den finns i behåll är sökanden berättigad att få ut sitt tillgodohavande.
Sedan detta betalats ut gäller motboken inte längre.
Nämnda regler gäller även i fråga om motbok hos centralkassa för jord -
6 Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1969.
brukskredit, se 42 b § lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen (införd
1968:605).
Det förenklade dödningsförfarandet har enligt 12 § tredje stycket mortifikationslagen
(infört 1956: 250) motsvarande tillämpning på livförsäkringsbrev
som inte lyder på högre belopp än 10 000 kr. Efterlysningen verkställs
då av styrelsen för det försäkringsbolag där försäkringen tagits. Om försäkringsfall
inte inträffat gäller att sökanden i stället för att få ut tillgodohavandet
är berättigad att 1''å ett nytt försäkringsbrev. När det nya försäkringsbrevet
blivit utställt har det förkomna inte gällande kraft. Genom bestämmelsens
utformning är det förenklade dödningsförfarandet för försäkringsbrev
begränsat till kapitalförsäkringar (prop. 1956: 134 s. 16).
I fråga om dödande av förkommen postsparbanksbok gäller särskilda regler
i 7 § förordningen (1922:277) angående postsparbanken (ändrad 1965:
223). Har postsparbanksbok förkommit bör detta anmälas till poststyrelsen
med uppgift om tid och omständigheter under vilka boken förlorats. Poststyrelsen
verkställer efterlysning på sökandens bekostnad genom kungörelse
eu gång i allmänna tidningarna och, där det kan ske, en gång i tidning inom
den ort där boken anses ha förkommit. Om motboken inte återfunnits när
sex månader förflutit från det sista kungörandet, får poststyrelsen utfärda
ny motbok i den förkomnas ställe. Efter det att den nya motboken utfärdats
gäller den förlorade boken inte mot postsparbanken.
Poststyrelsens promemoria
Poststyrelsen anför att dess förslag till ny förordning om postbanken innehåller
bl. a. motsvarighet till de enhetliga rörelseregler som sedan den 1
januari 1969 gäller för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor.
Ett genomförande av enhetliga regler för alla banker bör medföra, att
förfarandet för efterlysning och dödning av olika slags bankböcker görs så
enhetligt och enkelt som möjligt. Styrelsen framhåller att postbanken torde
vara den bank som utfärdat det ojämförligt största antalet motböcker och
som därför har den största erfarenheten av efterlysningsförfarande och dödning.
Postbanken har hittills utfärdat cirka 5 milj. motböcker. Av dem anmäls
numera årligen omkring 7 000 som förkomna. Cirka 150—200 av dessa
beräknas ha eu behållning överstigande 10 000 kr. Några gånger har efterlysta
motböcker presenterats för uttag före efterlysningstidens utgång. Innehavaren
har ibland varit i god tro, ibland i ond tro. Såvitt kunnat utrönas har
varken motboksägaren eller postbanken tillfogats förlust genom sådan åtgärd.
Ingenting ger vid handen att risken för förluster skulle vara större i
fråga om motböcker med tillgodohavande över 10 000 kr. Postbanken har
veterligen inte heller gjort någon förlust med anledning av uttag på dödade
motböcker. De uttag som skett har gjorts av personer i god tro.
Kungl. Mnj:is proposition nr 159 år 1969.
7
Mot denna allmänna bakgrund förordar styrelsen att mortifikationslagens
tillämpningsområde utsträcks till att omfatta också dödning av postsparbanksbok
samt att dödningsförfarandet enligt 12 § i lagen anpassas till den
smidigare ordning som nu tillämpas i fråga om postsparbanksbok.
Vad angår den närmare utformningen av förfarandet framhåller poststyrelsen
att efterlysning i ortstidning för postbankens del sedan åtskillig tid i
praktiken inte förekommer. Anledningen härtill är att styrelsen funnit att
sådant kungörande inte bidrar till att motbok kommer till rätta utan bara
vållar besvär och kostnader. Föreskriften i 12 § mortifikationslagen om kungörande
i ortstidning bör därför utgå. Enligt styrelsens uppfattning är också
kravet på kungörande i allmänna tidningarna en ren formalitet utan saklig
betydelse. Det torde emellertid vara befogat att behålla detta krav eftersom
kungörelsedagen ger eu utgångspunkt för beräkning av efterlysningstiden.
Enligt mortifikationslagen gäller f. n. att kungörande i allmänna tidningarna
skall ske i första numret för visst kvartal. Någon motsvarande tidsangivelse
finns inte i postsparbanksförordningen. I avsaknad av sådan regel kungör
postbanken nu förkomna motböcker en gång i månaden. En tillämpning för
postbankens del av mortifikationslagens kungörelseregel skulle innebära att
dödning av postsparbanksböcker kan komma att fördröjas flera månader.
Detta skulle medföra en onödig försämring av postbankens service gentemot
motboksägarna. Styrelsen föreslår därför att 12 § mortifikationslagen ändras
så att kungörande skall ske i första numret för någon av månaderna närmast
efter det att efterlysning av bankbok har begärts.
Styrelsen erinrar om att insättningsmaximum för postbankens motböcker
nu är 100 000 kr. Efter banklagsreformen gäller inte någon legal maximigräns
för övriga banker. Styrelsens förslag till ny förordning om postbanken
innebär alt maximigränsen försvinner också för postbankens del. För dödningsförfarande
enligt 12 § mortifikationslagen gäller alt tillgodohavandet
på bankmotbok inte får överstiga 10 000 kr. frånsett löpande ränta. För dödningsförfarande
enligt 7 § postsparbanksförordningen gäller däremot inte
någon värdegräns. Detta förhållande har enligt poststyrelsen inte medfört
någon olägenhet utan tvärtom varit praktiskt och till fördel för postbankens
kunder. Även om insättningsmaximum slopas befarar styrelsen inte några
negativa följder av ett förenklat dödningsförfarande utan värdegräns. Poststyrelsen
föreslår därför att värdegränsen för bankmotböcker i 12 § mortifikationslagen
slopas.
I detta sammanhang erinrar styrelsen om att banklagsreformen bl. a. medfört
förbud mot s. k. legitimationsklausul i fråga om bankbok. Detta innebär
att bankföretag inte får träffa förbehåll om rätt för banken att åberopa betalning
till annan än rätt innehavare. En sådan regel har styrelsen föreslagit
även för postbankens del. Förbudet mot legitimationsklausul betyder att
risken för rättsförlust till följd av att motbok förkommit, efterlysts och
dödats samt ny motbok därefter utfärdats regelmässigt kommer att träffa
bankföretaget och inte insättaren.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1969.
Remissyttrandena
Poststyrelsens förslag har i stort sett mottagits positivt vid remissbehandlingen.
Förslaget tillstyrks av bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbnnd, Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening och
Folksam. I flera av dessa yttranden framhålls att de gynnsamma erfarenheterna
av dödningsförfarandet för postsparbanksböcker visar att ändringsförslaget
är väl motiverat. Sparbanksföreningen anser ändringarna så angelägna
att de bör genomföras oavsett om poststyrelsens förslag till ny förordning
om postbanken genomförs.
Riksbanksfullmäktige ger uttryck för en mera tveksam inställning. Enligt
fullmäktige finns inte någon nämnvärd risk för rättsförluster på grund
av de föreslagna förenklingarna i mortifikationslagen. Å andra sidan synes
olägenheterna med nuvarande förfarande vara skäligen lättöverkomliga. Det
kan därför ifrågasättas om tillräckliga skäl finns för lagändring. Ändringar
av ifrågavarande slag bör lämpligen göras i samband med en mera allmän
översyn av formella kungörelseförfaranden.
Vissa kritiska synpunkter mot förslaget framförs också av hovrätten för
Övre Norrland och Svenska bankföreningen.
Med anledning av förslaget att föreskriften om efterlysning i ortstidning
skall upphävas anför bankinspektionen att det knappast torde förekomma
att förlorade motböcker kommer till rätta genom annonsering. Bankföreningen
uttalar sig på liknande sätt.
I fråga om förslaget att kungörandet i allmänna tidningarna skall kunna
ske i första numret för varje månad understryker bankinspektionen att ett
bibehållande av bestämmelsen i 12 § mortifikationslagen om kungörande
varje kvartal skulle innebära en försämring av servicen gentemot räkningshavarna
i postbanken, eftersom dödningsförfarandet för deras del skulle förlängas.
Hovrätten för Övre Norrland erinrar om att informationsutredningen i
sitt betänkande Kungörelseannonsering (SOU 1969: 7) föreslagit enhetliga
bestämmelser för kungörelseannonsering. Det bör övervägas om inte
den nu föreslagna ändringen i fråga om kungörelse i allmänna tidningarna
bör anstå till dess motsvarande ändringar kan genomföras i 6 § mortifikationslagen
samt i andx-a liknande lagar och författningar.
Bankföreningen avstyrker förslaget om månadspublicering i allmänna
tidningarna. Enligt föreningen är det önskvärt från bevakningssynpunkt
att motboksefterlysningar publiceras på samma tider som andra mortifikationskungörelser.
Det är många gånger till fördel att ett dödningsärende
inte forceras. Enligt bankernas erfarenheter kommer mellan 30 och 40 procent
av de motböcker, som anmäls förkomna, till rätta innan kungörelse
hunnit utfärdas.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.
I fråga om förslaget att slopa värdegränsen för tillämpning av det förenklade
dödningsförfarandet för bankmotböcker enligt 12 § mortifikationslagen
anför bankföreningen att risken för rättsförlust för tredje man i
praktiken där inte är större än vid den procedur som gäller för presentationspapper
i allmänhet. Bankerna har nämligen ett starkt intresse av att
inte medverka till att deras motböcker dödas utan att det finns sannolika
skäl för att de har förstörts eller förkommit. Enligt bankinspektionen
skulle ett genomförande av förslaget inte innebära att ärenden om dödande
av förkomna motböcker aldrig vidare skulle komma att handläggas inför
domstol. För att det förenklade dödningsförfarandet skall kunna användas
krävs enligt förslaget även i fortsättningen atL trovärdiga uppgifter lämnas
om tid och omständigheter under vilka motboken förkommit. Inte sällan
förekommer fall där kunderna inte kan uppfylla detta krav.
Hovrätten för Övre Norrland vill inte tillstyrka att värdegränsen slopas.
Efter banklagsreformen finns inte något insättningsmaximum för motbok
med bank. Förhållandet blir detsamma för postbankens motböcker om
förslaget till ny förordning om postbanken genomförs. I avsaknad av utredning
om hur ofta övriga banker tillämpat 12 § mortifikationslagen anser
hovrätten av försiktighetsskäl att det förenklade dödningsförfarandet
inte bör tillämpas på motböcker med högre belopp innestående. Med hänsyn
till penningvärdets fall är dock en höjning av värdegränsen motiverad.
Bankföreningen hävdar att det numera inte kan anses rimligt att bankens
styrelse skall fatta beslut om efterlysning av motbok. Det bör utan
risk eller olägenhet kunna tillåtas att styrelsen delegerar dödningsärendet till
annat ansvarigt organ.
Flera remissinstanser tar upp frågan om slopande av värdegränsen också
vid dödande av livförsäkringsbrev enligt 12 § mortifikationslagen. Försäkringsinspektionen,
Svenska försäkringbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags
förening och Folksam anser alla att det finns starka skäl
för en sådan reform och förordar att den genomförs. Riksförbundet och
föreningen har erfarenheten att allmänheten önskar ett snabbare samt
mindre kostnads- och arbetskrävande förfarande vid dödande av förkommet
livförsäkringsbrev. Särskilt gäller detta i fall av stora försäkringsbelopp
där det omständligare dödningsförfarandet f. n. är obligatoriskt. Redan
i samband med införandet av möjligheten till ett förenklat dödningsförfarande
för vissa livförsäkringsbrev framfördes från försäkringshåll den
åsikten att liksom i Danmark och Norge ett förenklat förfarande borde kunna
tillämpas utan någon värdegräns. Överlåtelse av livförsäkringsbrev sker
i mycket begränsad omfattning. Då sådan överlåtelse äger rum innebär den
vanligtvis att en av arbetsgivare tecknad och ägd tjänstepensionsförsäkring
i form av fribrev överförs till anställd som i förtid lämnar sin befattning.
Pantsättning av livförsäkringsbrev sker i flertalet fall till vederbörande försäkringsbolag
som blir panthavare. I övriga pantsättningsfall överlämnas
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1969.
livförsäkringsbrevet vanligtvis som pant till ett kreditinstitut. Försäkringsbolaget
underrättas då regelmässigt om dispositionen, som antecknas hos
bolaget. Också vid pantsättning torde således endast ett ringa antal besittningsändringar
ske som inte är kända för bolaget. För livförsäkringsbrevens
del är risken ringa för förlust i nu berörda sammanhang. Försäkringsinspektionen
uttalar sig i samma riktning och understryker att den förordade
ändringen kan ske utan fara för rättssäkerheten. Folksam anför att ett
inte obetydligt antal försäkringsbrev årligen anmäls förkomna. Antalet
försäkringsbrev som lyder på högre belopp än 10 000 kr. blir allt större för
varje år. Detta innebär att det enkla dödningsförfarandet begränsas i motsvarande
grad. Det är omständligt och dyrbart att döda ett försäkringsbrev
domstolsvägen. Särskilt då ett försäkringsbrev — ehuru lydande på stort
belopp — inte har något större återköpsvärde framstår ett sådant dödningsförfarande
som oproportionellt dyrt. Följden har blivit att försäkringsbolagen
i stor utsträckning utfärdar dubblettbrev i stället för att följa lagens
bestämmelser. Dubblettbrevet gäller under tre år med förbehåll för utbetalning.
Även inom treårstiden kan utbetalning ske mot återbetalningsförbindelse
och, om beloppet inte är ringa, mot borgen. Eftersom något lagligt dödningsförfarande
inte skett, är försäkringsbolagen emellertid även efter treårsperioden
ansvariga mot godtroende innehavare av originalbrevet. Det är
dock ytterligt sällsynt att någon sådan innehavare anmäler sig. Av det betydande
antal dubblettbrev som Folksam utfärdat under årens lopp har
missbruk skett endast i ett par fall och rört obetydliga belopp. Anspråk på
grundval av ett lagligen dödat försäkringsbrev har inte förekommit. Förutsättning
för att missbruk skall kunna ske är att överlåtelse eller pantförskrivning
av försäkringsbrevet inte anmäls till försäkringsgivaren och att
försäkringstagaren anmäler försäkringsbrevet som förkommet. Folksams
erfarenhet tyder på att sådant missbruk knappast förekommer. Om värdegränsen
för försäkringsbrev inte slopas helt bör gränsen i varje fall höjas
avsevärt. Även hovrätten för övre Norrland förordar att beloppsgränsen
höjs.
Departementschefen
Mortifikationslagen innehåller regler om dödande av förkommen handling,
vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla
fullgörande av annan förpliktelse, s. k. presentationspapper. Dödningsförfarandet
handhas i princip av domstol och är förhållandevis omständligt. I
allmänhet dröjer det omkring ett och ett halvt år från det förfarandet inletts
innan handlingen kan dödas. För dödning av motbok med annan
bank än postbanken kan emellertid enligt 12 § lagen i stället tillämpas ett
förenklat förfarande, om på motboken innestår högst 10 000 kr. frånsett rån
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.
ta. Som förutsättning gäller att sökanden kan lämna trovärdiga uppgifter angående
tid och omständigheter under vilka motboken förkommit. I sådana
fall sker efterlysning och dödning genom bankstyrelsens försorg. Styrelsen
skall låta införa kungörelse om efterlysningen i allmänna tidningarna samt
i tidning inom orten. Införandet i allmänna tidningarna skall ske i första
numret för januari, april, juli eller oktober månad. Om motboken inte kommit
till rätta inom sex månader från sista kungörandet har sökanden rätt att
få ut sitt tillgodohavande. Därefter gäller motboken inte längre.
För dödning av postsparbanksböcker gäller enligt postbanksförordningen
särskilda, i vissa avseenden ännu enklare regler. Dödningsförfarandet
handhas av poststyrelsen, som skall införa kungörelse om efterlysning av
postsparbanksboken i allmänna tidningarna och, där det kan ske, i tidning
i den ort där boken anses ha förkommit. Poststyrelsen får utfärda ny motbok,
om den efterlysta motboken inte har återfunnits inom sex månader
efter det sista kungörandet. Sedan ny motbok utfärdats gäller den gamla
inte längre. I avsaknad av särskild föreskrift rörande tiden för kungörelse
i allmänna tidningarna inför poststyrelsen sådana kungörelser en gång i
månaden. Sedan åtskillig tid tillbaka förekommer i praktiken inte efterlysning
i ortstidning.
Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till lag om postbanken.
Förslaget innehåller bl. a. motsvarighet till de enhetliga rörelseregler som
efter banklagsreformen den 1 jaunari 1969 gäller för övriga banker.
Med enhetliga rörelseregler aktualiseras även frågan om gemensamma
bestämmelser för samtliga banker i fråga om dödande av förkommen bankbok.
Poststyrelsen förordar nu att mortifikationslagens tillämpningsområde
utsträcks till att omfatta också motbok med postbanken. Samtidigt föreslås
att reglerna i 12 § om kungörelse vid dödning av vissa bankböcker anpassas
till den ordning som nu tillämpas för postsparbanksböcker samt att nuvarande
värdegräns i paragrafen slopas.
Förslaget har i allmänhet fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen.
Från ett par håll har dock hävdats att de föreslagna ändringarna
lämpligen bör anstå i avvaktan på en mera allmän översyn av formella kungörelseförfaranden.
1 ett yttrande hävdas också att värdegränsen i 12 § visserligen
bör kunna höjas men däremot inte slopas helt.
För egen del anser jag liksom poststyrelsen att det med enhetliga rörelseregler
för alla banker är naturligt och praktiskt med gemensamma regler
för dödande av förkommen motbok. Jag delar styrelsens uppfattning
att mortifikationslagens tillämpningsområde bör vidgas till att omfatta
också postsparbanksböcker. I förslaget till lag om postbanken förutsätts
också en sådan reform.
Informationsutredningens i mars i år avgivna betänkande Kungörelseannonsering
(SOU 1969: 7) innehåller bl. a. principförslag om enhetliga
regler för kungörelseannonsering i skilda sammanhang. Förslaget har ny
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1969.
ligen remissbehandlats. En eventuell framtida reform på grundval av betänkandet
kan enligt min mening inte anses hindra att man nu gör vissa
begränsade ändringar i kungörelseförfarandet vid efterlysning av bankböcker.
Poststyrelsens förslag innebär att efterlysning av förkommen motbok
enligt 12 § mortifikationslagen inte längre skall ske i ortstidning. Enligt styrelsen
bidrar sådant kungörande inte till att förkomna motböcker kommer
till rätta. Från bankhåll redovisas samma erfarenheter. Med hänsyn därtill
biträder jag förslaget.
Kungörande i allmänna tidningarna sker enligt mortifikationslagen f. n.
alltid i första numret för visst kvartal. Poststyrelsens förslag innebär att
efterlysning enligt 12 § mortifikationslagen av förkomna bankböcker införs
i första numret för varje månad. Bankföreningen har häremot invänt
att det från bevakningssynpunkt är önskvärt att motboksefterlysningar
publiceras på samma tider som andra mortifikationskungörelser. Vidare
framhåller föreningen att det många gånger är en fördel att dödningsärenden
inte forceras. Enligt bankernas erfarenheter brukar cirka en tredjedel
av alla förkomna bankböcker komma till rätta innan kungörelse utfärdas.
För egen del vil! jag erinra om att den av poststyrelsen förordade ordningen
för kungörande redan nu tillämpas vid dödning av postsparbanksbok.
Styrelsen redovisar enbart goda erfarenheter av denna ordning. En
övergång från månadspublicering till kvartalspublicering skulle innebära
en försämrad service gentemot postbankens motboksägare, eftersom dödningsförfarandet
då tar längre tid i anspråk. För övriga bankers kunder
skulle å andra sidan ett system med månadspublicering medföra motsvarande
förkortning av förfarandet. Någon fara från rättssäkerhetssynpunkt är enligt
min mening inte förenad med en sådan ordning. Jag biträder därför
poststyrelsens förslag om att kungörelse skall införas i första numret för
någon av månaderna närmast efter det att efterlysning har begärts. En
sådan regel ger möjlighet för vederbörande att låta efterlysningen anstå någon
kortare tid, om det finns anledning antaga att motboken ändå kommer
till rätta.
Maximum för insättning på postsparbanksbok är f. n. 100 000 kr. Enligt
förslaget till lag om postbanken slopas denna gräns. I fråga om motbok med
annan bank gäller numera ingen legal maximigräns.
Till skillnad mot vad som är fallet i fråga om dödning med stöd av 12 §
mortifikationslagen kan dödning av motbok enligt postbanksförordningen
f. n. ske oavsett storleken av innestående belopp. Detta senare förhållande
har enligt poststyrelsen inte medfört någon olägenhet utan tvärtom visat
sig vara praktiskt och till fördel för postbankens kunder. Inte heller efter
ett slopande av insättningsmaximum befarar styrelsen några negativa följder
av nuvarande ordning. I detta sammanhang förtjänar erinras om att
postsparbanksbok enligt förslaget till lag om postbanken skall ställas till viss
13
Kungl. Maj ris proposition nr 159 år 1969.
man samt innehålla alt motboken får överlåtas bara till viss man och att
överlåtelsen bör anmälas hos banken. Vidare får postbanken inte träffa förbehåll
om rätt för banken att åberopa betalning till annan än rätt innehavare
av motbok. Motsvarande gäller redan nu för övriga bankinstitut. Risken för
rättsförlust i samband med dödande av motbok drabbar därför regelmässigt
ingen annan än bankföretaget. Från bankhåll bär man trots detta vid remissbehandlingen
genomgående godtagit poststyrelsens förslag om slopande
av värdegränsen för dödande av motbok enligt 12 § mortifikationslagen.
Mot bakgrund av dessa förhållanden vill även jag ansluta mig till förslaget.
Bankföreningen har i sitt yttrande förordat att dödningsförfarandet av
vederbörande bankstyrelse skall kunna delegeras till annat ansvarigt organ
inom banken. I anledning därav vill jag bara erinra om de möjligheter som
redan nu föreligger enligt 74 § lagen (1955: 183) om bankrörelse att delegera
beslutanderätten i dödningsärenden. Jfr även 39 § lagen (1955: 416) om
sparbanker (ändrad 1968: 602).
Nuvarande möjligheter till förenklat dödningsförfarande i fråga om vissa
motböcker i annan bank än postbanken har enligt 12 § mortifikationslagen
motsvarighet beträffande livförsäkringsbrev. Även här gäller f. n. en värdegräns
på 10 000 kr. Dödningsförfarandet omhänderhas av styrelsen för
det försäkringsbolag där försäkringen har tagits. Under remissbehandlingen
har både försäkringsinspektionen och samtliga hörda försäkringssammanslutningar
hävdat att starka skäl talar för att även nämnda värdegräns
slopas. Dödning av livförsäkringsbrev genom domstols försorg anses nämligen
vara en onödigt dyrbar och omständlig procedur. Försäkringsbolagen
har därför under senare år i stor utsträckning utfärdat dubblettbrev för
förkomna livförsäkringsbrev. Bolagen kan visserligen härigenom inte frita
sig från ansvar mot godtroende innehavare av originalbrevet, eftersom detta
inte har dödats. Systemet har emellertid inte gett upphov till förluster i
nämnvärd omfattning.
Förfarandet med utfärdande av dubblettbrev visar enligt min mening otvetydigt,
att nuvarande möjligheter till dödning av livförsäkringsbrev genom
försäkringsbolagets försorg är alltför begränsade för att fylla det praktiska
livets krav. Detta talar starkt till förmån för förslaget att helt slopa värdegränsen.
Mot en sådan reform skulle möjligen kunna invändas att livförsäkringsbrev,
till skillnad från bankböcker, i betydande utsträckning används
som kredit objekt och att rättsskyddet för långivande tredje man skulle
kunna äventyras genom att ägare av försäkring gör ansökan om dödning arpantsatt
försäkringsbrev. Enligt uttalanden från försäkringshåll under remissbehandlingen
belånas livförsäkringsbrev i flertalet fall genom pantsättning
hos vederbörande försäkringsbolag. Även i övriga fall lär försäkringsbolagen
i allmänhet få besked om pantsättning, vilken då antecknas hos bolaget.
Normalt torde alltså inte finnas någon risk för att vidgad möjlighet
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1969.
till dödande av livförsäkringsbrev genom försäkringsbolagets försorg skulle
medföra rättsförlust för långivaren.
I enlighet med det anförda föreslår jag att värdegränsen i 12 § mortifikationslagen
upphävs även såvitt avser livförsäkringsbrev.
I samband med de ändringar jag nu har föreslagit bör också vissa redaktionella
jämkningar göras i 12 §.
De förordade ändringarna bör träda i kraft samtidigt som förslaget till lag
om postbanken, dvs. den 1 januari 1970.
Jag har i detta ärende samrått med chefen för finansdepartementet.
1 enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling.
Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga.
Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.
15
Bilaga
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling
Härigenom förordnas, att 1 och 12 §§ lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §-x
Löpande skuldebrev,----------viss man.
Denna lag---------eller obligationer.
Angående dödande av förkommen
motbok med postsparbanken gälle
vad särskilt är stadgat.
12 §.:
Har motbok rörande tillgodohavande
hos annan bank än postsparbanken
förkommit, och överstiger
tillgodohavandet frånsett löpande
ränta ej tiotusen kronor, äge insättaren
eller hans rättsinnehavare i
stället för att söka motbokens dödande
på sätt förut är sagt påkalla
dess efterlysning genom bankstyrelsens
försorg.
Begär någon sådan efterlysning
och lämnar han trovärdiga uppgifter
om tid och omständigheter under
vilka boken förkommit, äge styrelsen
på sökandens bekostnad verkställa
efterlysningen genom kungörelse
en gång i allmänna tidningarna
och en gång i tidning inom orten.
Införandet i allmänna tidningarna
skall äga rum i första numret för
januari, april, juli eller oktober månad.
Har boken icke inom sex månader
från sista kungörandet tillrätt
akommi t och förekommer ej skä
1
Senaste lydelse 1936: 95.
2 Senaste lydelse 1956: 250.
Har motbok rörande tillgodohavande
hos bank förkommit, äge insättaren
eller hans rättsinnehavare
i stället för att söka motbokens dödande
på sätt förut är sagt påkalla
dess efterlysning genom bankstyrelsens
försorg.
Begär någon sådan efterlysning
och lämnar han trovärdiga uppgifter
om tid och omständigheter under
vilka boken förkommit, äge styrelsen
på sökandens bekostnad verkställa
efterlysningen genom kungörelse
i allmänna tidningarna i första
numret för någon av månaderna närmast
efter det efterlysning begärts.
Har boken icke inom sex månader
från kungörandet tillrättakommit
och förekommer ej skälig anledning
antaga att den finnes i behåll, vare
sökanden berättigad att utbekomma
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1969.
(Nuvarande lydelse)
lig anledning antaga att den finnes
i behåll, vare sökanden berättigad
att utbekomma tillgodohavandet;
och äge, efter det medlen sålunda utbetalts,
motboken ej gällande kraft.
Vad i första och andra styckena
stadgas om motbok hos annan bank
än postsparbanken skall äga motsvarande
tillämpning på livförsäkringsbrev,
som icke lyder på högre
belopp än tiotusen kronor. Därvid
skall iakttagas
att efterlysningen —• --------
(Föreslagen lydelse)
tillgodohavandet; och äge, efter det
medlen sålunda utbetalts, motboken
ej gällande kraft.
Vad i första och andra styckena
stadgas om motbok hos bank skall
äga motsvarande tillämpning på livförsäkringsbrev.
Därvid skall iakttagas
-
gällande kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.
Kungl. Maj ds proposition nr 159 år 1969.
17
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 6 november 1969.
Närva i''ande :
f.d. justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
justitierådet
Lind,
Martenius,
Bernhard,
Hesser.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet den 30 oktober 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Helga Rossipal.
Lagrådet yttrade:
När mortifikationslagen senast ändrades, vilket skedde genom lagen
1956:250, meddelades vissa övergångsbestämmelser. Dessa innehöll bl. a.
föreskrift alt om motbok vid sistnämnda lags ikraftträdande var efterlyst i
enlighet med äldre bestämmelser dessa fortfarande skulle tillämpas. Ett behov
av liknande föreskrift torde även nu föreligga för fall då förfarandet inletts
före ikraftträdandet men inte slutförts. Lagrådet, som i övrigt lämnar
förslaget utan erinran, hemställer att motsvarighet till den nämnda föreskriften
upptas som övergångsbestämmelse.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 är 1969.
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 7 november 1969.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling.
Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför, att förslaget om
särskild övergångsbestämmelse torde böra godtas.
Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår
riksdagen att antaga lagförslaget med angiven ändring.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
*
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690581