Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969
1
Nr 158
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
postbanken, m. m.; given Stockholms slott den 30
oktober 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag om postbanken,
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga in nehåll
I propositionen föreslås riktlinjer för ett närmare samarbete mellan de
två statsägda bankerna postbanken och Sveriges Kreditbank. Huvudsyftet
med samarbetet är att de båda bankerna genom att samordna sina resurser
på ett flertal områden skall påverka utvecklingen mot en mera effektivt
fungerande kreditmarknad med större valmöjligheter för kunderna.
Förslaget medför vissa organisatoriska förändringar. Den nuvarande postbanksdelegationen
ersätts med en styrelse för postbanken i vilken skall ingå
bl. a. tre styrelseledamöter från kreditbanken. I kreditbankens styrelse skall
ingå tre ledamöter från postbanken.
Vidare föreslås i en lag om postbanken att det system av enhetliga rörelseregler
som sedan årsskiftet gäller för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets
kreditkassor skall gälla även för postbanken.
För att i möjligaste mån åstadkomma konkurrensneutralitet mellan postbanken
och övriga bankinstitut föreslås vidare, med visst undantag för en
övergångstid, att samma balansvärderingsregler som gäller för affärsban
1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 158
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
kerna skall tillämpas av postbanken. Vidare föreslås riktlinjer för kapitalbildning
i postbanken, avkastningskrav och skatt. I samband därmed föreslås
att 25 milj. kr. anvisas på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1969/70.
Den föreslagna lagen om postbanken avses träda i kraft den 1 januari
1970.
Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 11)69
3
Förslag
till
Lag
om postbanken
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser
1 §
Postbanken har till ändamål att driva in- och utlåningsrörelse, att förmedla
betalningar samt att driva annan verksamhet som står i samband
därmed.
2 §
Postbankens statskapital utgöres av stamkapital och statsverkslån.
Stamkapitalet får minskas endast om detta behövs för att täcka förlust,
som uppstått på postbankens rörelse, eller om Konungen av annan orsak
medgivit minskning.
3 §
Postbanken står under tillsyn av bankinspektionen. Bankens förvaltning
och räkenskaper granskas av riksrevisionsverket.
Rörelsen
4 §
Postbanken får ej för egen räkning driva handel med eller, med de undantag
som anges i 5 och 6 §§, förvärva annat än guld, mynt, växlar, checkar,
anvisningar, obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar
utom sådana som medför rätt till betalning först efter utfärdarens
övriga fordringsägare (förlagsbevis).
5 §
Postbanken får förvärva
1. aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom
eller tomträtt, som förvärvats för att bereda banken lokaler för dess inrymmande
eller tillgodose därmed sammanhängande behov, och förlagsbevis,
som utfärdats av sådant bolag,
2. bostadsrätt till lägenhet, om lägenheten skall nyttjas för ändamål, som
anges under 1, eller användes för att bereda bostad åt någon som är anställd
i banken,
3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, över vilken
banken förfogar, eller till lokaler, som banken i övrigt innehar,
4. efter tillstånd av Konungen, aktie i bankaktiebolag, i utländskt bank -
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
företag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan
anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt garantifondbevis
eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som nu nämnts.
Medverkar postbanken vid emission av aktier eller förlagsbevis på den
allmänna marknaden, får banken förvärva aktie eller förlagsbevis som ingår
i emissionen. Sådan aktie eller sådant förlagsbevis skall banken dock
avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet.
Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen förlänga denna frist.
6 §
För att skydda fordran får postbanken dels på offentlig auktion eller
fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller
pantsatt för fordringen dels, om det är uppenbart att postbanken annars
skulle lida avsevärd förlust, såsom betalning för fordran övertaga för fordringen
pantsatt eller annan egendom. Utgöres köpt eller övertagen egendom
av fastighet, gruva, fabrik eller annan liknande anläggning eller fartyg, får
postbanken i utbyte mot sådan egendom med tillhörande lös egendom förvärva
aktie i bolag, som bildats för att förvalta egendomen eller för att fortsätta
en med denna driven verksamhet, eller förlagsbevis, som utfärdats
av sådant bolag. Postbanken får därjämte förvärva aktie i bolag, i vilket
postbanken enligt detta stycke förut förvärvat aktie, om uppenbar fara är
att postbanken annars skulle lida förlust.
Har postbanken enligt första stycket förvärvat aktie i bolag eller av aktiebolag
utfärdat förlagsbevis, får postbanken, om aktiebolaget överlåter sina
tillgångar på annat aktiebolag, byta ut aktien eller förlagsbeviset mot aktie
i det andra aktiebolaget eller förlagsbevis som utfärdats av detta bolag.
Egendom som postbanken förvärvat enligt denna paragraf skall avyttras
så snart det lämpligen kan ske och senast när avyttring kan äga ram
utan förlust för postbanken.
Förvärv enligt denna paragraf skall ofördröjligen anmälas hos bankinspektionen.
7 §
Postbanken skall till täckning av de risker som är förenade med bankrörelsen
ha kapital till visst lägsta belopp. Detta bestämmes i förhållande till
postbankens tillgångar och till garantiförbindelser som banken ingått (placeringar).
Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande
fyra grupper, nämligen
A. 1. inneliggande kassa, checkar, postremissväxlar samt fordringar hos
riksbanken och riksgäldskontoret,
2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighet, allmän kassa eller inrättning,
vars reglemente fastställts av Konungen, eller kreditaktiebolag,
3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa eller annan under
A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag eller
försäkringsföretag med svensk koncession svarar,
4. fordringar för vilka säkerheten utgöres av värdehandling eller fordran,
som anges under A 1—3, och
5. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i värdehandling
eller fordran, som anges under A 1—4,
5
Kungl. Mcij:ts proposition nr 158 år 1969
B. 1. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,
2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag
än som avses under A 3 svarar,
3. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2,
inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet
av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad
som hör till tomträtten, eller
fordran med förmånsrätt på grund av lagen (1966: 701) om förmånsrätt
för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar,
om förmånsrätten får göras gällande på postbankens föranstaltande,
4. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i värdehandling
eller fordran, som anges under B 1—3,
C. 1. fordringar för vilka säkerheten utgöres av
inteckning i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller
tvåfamilj shus eller med flerfamiljshus för vilket statligt bostadslån
utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om inteckningssäkerheten
är förstärkt med borgen och inteckningen ligger mellan sjuttiofem
och etthundra procent av det uppskattade värdet av den
fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till
tomträtten,
inteckning i fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell
verksamhet, eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio
procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i
fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till
tomträtten,
förlagsbevis eller aktie, som noteras vid fondbörs här i landet, eller
borgen, dock ej till högre belopp för varje låntagare än tjugofemtusen
kronor,
2. garantiförbindelser för vilka postbanken fått säkerhet i form av värdehandling,
fordran eller borgensförbindelse som anges under C 1,
D. övriga tillgångar och garantiförbindelser utom sådana som enligt
femte och sjätte styckena skall avräknas från postbankens risktäckande
kapital.
För placeringar, som anges under A, fordras ej risktäckande kapital. I
övrigt skall postbanken vid varj e tidpunkt ha risktäckande kapital till lägst
ett belopp, som motsvarar sammanlagt
en procent av summan av placeringar, som anges under B,
fyra procent av summan av placeringar, som anges under G, och
åtta procent av summan av placeringar, som anges under D.
Tillgång skall tagas upp till bokfört värde och garantiförbindelse till sitt
nominella belopp.
Med postbankens risktäckande kapital avses stamkapital, statsverkslån,
dispositionsfond och balanserade vinstmedel.
Från postbankens risktäckande kapital skall avräknas det bokförda värdet
av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annat
in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan
avräkning skall dock ej ske i fråga om företag där staten är delägare.
Har postbanken väsentligt ekonomiskt intresse i aktiebolag, som uteslu-|-1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt Nr 15S
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
tande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som förvärvats för att
bereda banken lokaler för dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande
behov, skall från postbankens risktäckande kapital avräknas
åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget
och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot
bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.
Med uppskattat värde avses det värde, som postbanken bestämt på grundval
av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel
till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande
av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet
läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet
för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda skäl
föranleder annat.
8 §
Postbanken skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning
tillräcklig kassareserv.
Kassareserven skall bestå av tillgångar som med lätthet kan förvandlas
i pengar och skall tillsammans med inneliggande kassa uppgå till lägst ett
belopp som svarar mot tio procent av postbankens samtliga förbindelser
med undantag av lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband
med återlån enligt fondens reglemente och garantiförbindelser. Nedgår
kassareserven tillfälligt under föreskrivet belopp, skall den snarast ökas
till detta.
Är tillgång som anges i andra stycket pantsatt, får den ej räknas in i
kassareserven. Utgör tillgången säkerhet för avtalad kredit som postbanken
ej begagnat till fullo, får den ändå beräknas till det belopp, som banken enligt
avtalet har rätt att ytterligare erhålla vid anfordran.
9 §
Kredit får beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egendom
eller i form av borgen. Utan säkerhet får dock kredit lämnas till ett
sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tre procent av
summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning. Därutöver
får kredit utan säkerhet beviljas
1. sådan låntagare, som avses i 7 § första stycket A 2 eller 3, samt utländskt
bankföretag,
2. samfällighet som avses i lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar,
såvida krediten ej överstiger belopp för vilket förmånsrätt åtnjutes
på grund av lagen (1966: 701) om förmånsrätt för fordringar enligt
nämnda lag och förmånsrätten får göras gällande på postbankens föranstaltande,
3. näringsidkare i och för hans rörelse, om krediten är kortvarig.
Aktie i bolag, som huvudsakligen förvaltar eller driver handel med aktier
eller som idkar emissionsrörelse, får mottagas som pant endast om aktien
noteras vid fondbörs här i landet. Vad nu sagts gäller även förlagsbevis, som
utfärdats av sådant bolag.
10 §
Postbanken skall ägna särskild uppmärksamhet åt att kredit i sådan omfattning,
att fara kan uppkomma för bankens säkerhet, icke lämnas till samma
låntagare eller till låntagare, som är förbundna med varandra i väsentlig
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
7
ekonomisk intressegemenskap, eller mot säkerhet av aktier eller förlagsbevis,
som utgivits av samma aktiebolag eller aktiebolag som är förenade i
sådan gemenskap som nu nämnts.
Första stycket äger motsvarande tillämpning på borgen och annan garantiförbindelse
till postbanken.
11 §
Om jäv i kreditförhållanden i postbanken meddelas bestämmelser av
Konungen.
12 §
Bestämmelserna om kredit i 9—11 §§ äger motsvarande tillämpning på
garantiförbindelse som postbanken ikläder sig.
13 §
Ställes lån icke att betalas inom ett år, skall postbanken förbehålla sig rätt
att säga upp lånet till återbetalning senast inom sagda tid.
Utan förbehåll enligt första stycket får postbanken
1. bevilja återlån enligt reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning med längre löptid än ett år,
2. utlämna andra lån mot skuldebrev med längre löptid än ett år till ett
sammanlagt belopp, som vid varje tidpunkt svarar mot högst tjugofem procent
av summan av postbankens risktäckande kapital och dess inlåning efter
avdrag för lån som tagits upp hos allmänna pensionsfonden i samband med
återlån.
Förfallotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren
för postbankens förbindelser. Lån som avses i andra stycket 2 får icke
ställas på längre återbetalningstid än tio år. Har för sådant lån icke ställts
säkerhet i fast eller lös egendom, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning
i förhållande till den tid för vilken lånet beviljas.
Postbanken skall förbehålla sig rätt att säga upp lån som avses i andra
stycket till återbetalning senast inom tre månader, om säkerheten för lånet
försvagas i märklig mån eller, i fråga om lån utan säkerhet, om trygghet
icke längre föreligger för låneförbindelsens fullgörande.
Denna paragraf äger icke tillämpning på lån, för vars fulla gäldande staten,
kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar. Tredje stycket
första punkten gäller dock även sådant lån.
14 §
Postbanken får ej vid avtal om kredit eller annars i sin rörelse förbehålla
sig andel i vinst på affär som banken själv icke har rätt att avsluta.
Ej heller får postbanken, om det ej är fråga om utdelning på aktier eller
vad som annars kan tillkomma banken som ägare av aktier, på annat sätt
beredas andel i vinst på verksamhet som banken själv icke får driva.
15 §
När postbanken beviljar kredit, får banken ej göra förbehåll att kreditbeloppet
eller del av detta skall sättas in hos banken för längre tid än sex månader
eller på längre tids uppsägning än sex månader.
16 §
Postbanken får ej utfärda tryckt eller graverad, till innehavaren eller
till viss man eller order ställd förbindelse eller ikläda sig ansvarighet för
sådan förbindelse.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
17 §
Motbok eller annat bevis, som postbanken utfärdar om tillgodohavande på
räkning, skall ställas till viss man och innehålla att överlåtelse får ske endast
till viss man och att överlåtelsen bör anmälas hos banken.
Postbanken får ej träffa förbehåll om rätt för banken att åberopa betalning
till annan än rätt innehavare av motbok.
Om efterlysning och dödande av förkommen motbok finns särskilda bestämmelser.
18 §
Innan postbanken inrättar bankkontor som uteslutande är avsett för bankens
rörelse, skall postbanken inhämta yttrande från nämnden för bankkontorsetablering.
Inrättas bankkontor, skall det omedelbart anmälas hos bankinspektionen.
19 §
Omyndig får utan förmyndares tillåtelse förfoga över medel som den
omyndige själv satt in hos postbanken efter det att han fyllt sexton år. Utan
den omyndiges samtycke får postbanken ej betala ut sådana medel till förmyndaren.
Har förmyndaren fått överförmyndarens tillstånd att omhändertaga
medlen och företett bevis på detta hos postbanken, får den omyndige
ej längre förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall
antecknas på insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller motboken företes
hos banken.
Medel som förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldrabalken får,
utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas ut utan
överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll om detta skett enligt 15 kap.
9 § andra stycket balken. överförmyndaren kan när som helst förordna, att
förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i
motbok, som utfärdats om insättningen, överförmyndare, förmyndare och
god man har på begäran rätt att erhålla bevis om beloppet av de medel, som
sättes in eller står inne, och i förekommande fall intyg att meddelat tillstånd
icke utnyttjats.
Årsredovisning
20 §
Postbanken avger för varje räkenskapsår redovisning för förvaltningen av
bankens angelägenheter genom att upprätta balansräkning avseende bankens
ställning vid räkenskapsårets utgång, vinst- och förlusträkning samt
förvaltningsberättelse med förslag om hur vinst eller förlust skall disponeras.
Räkenskapsåret omfattar kalenderåret.
Balansräkningen, vinst- och förlusträkningen samt förvaltningsberättelsen
fastställes av Konungen.
Den fastställda årsredovisningen skall av postbanken kungöras på lämpligt
sätt och hållas tillgänglig på postanstalterna.
21 §
I fråga om postbankens balansräkning gäller följande.
Tillgångar får icke tagas upp vare sig över verkliga värdet eller till
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
9
högre belopp än det, vartill kostnaderna för deras anskaffning uppgått, om ej
annat följer av denna paragraf.
Andra tillgångar än sådana som är avsedda till stadigvarande bruk för
postbanken får, om upplysning rörande förhållandet lämnas i förvaltningsberättelsen,
tagas upp till högre belopp än som svarar mot kostnaderna för
deras anskaffning, dock ej över verkliga värdet.
Har under räkenskapsåret kostnader lagts ned för att förbättra tillgång,
som är avsedd till stadigvarande bruk för postbanken, eller har sådana
kostnader balanserats från tidigare räkenskapsår, får de inräknas i anskaffningskostnaderna.
Tillgången får annars icke tagas upp till högre belopp än
det vartill den var uppförd i närmast föregående balansräkning. Tillgång som
måste anses äga ett bestående värde väsentligt överstigande nämnda belopp
får dock tagas upp till högst detta värde, om bankinspektionen medgivit det.
I fråga om fast egendom får ej i något fall uppskrivning ske över senast
fastställda taxeringsvärdet.
För fordran, som förfaller eller kan av postbanken sägas upp till betalning
först efter längre tid än ett år, får värdet icke sättas högre än att avkastning
erhålles efter en räntefot som svarar mot det allmänna ränteläget.
Osäkra fordringar tages upp högst till det belopp varmed de beräknas
komma att inflyta. Värdelösa fordringar får icke tagas upp som tillgång.
Förvaltningskostnader får icke tagas upp som tillgång.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna paragraf meddelas av
bankinspektionen.
22 §
I balansräkningen skall tillgångar och skulder fördelas i poster på sätt
som kan anses påkallat med hänsyn till verksamhetens art och god redovisningssed.
Inom linjen skall anmärkas sammanlagda beloppet av postbankens borgens-
och övriga garantiförpliktelser, i den mån de icke tagits upp bland
skulderna. Dessutom skall inom linjen tagas upp det sammanlagda bokförda
värdet av panter som postbanken ställt.
Inom linjen skall också anges de pensionsåtaganden som icke tagits upp
bland skulderna.
23 §
Vinst- och förlusträkning skall ställas upp så, att en tillfredsställande redovisning
erhålles för hur vinsten eller förlusten för räkenskapsåret uppkommit.
Intäkter och kostnader skall fördelas i lämpliga poster.
I vinst- och förlusträkningen skall som kostnad för rörelsen tagas upp det
belopp som efter avräkning enligt företagsekonomiska grunder mellan postverkets
olika rörelsegrenar funnits vara att hänföra till postbanksrörelsen.
24 §
I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det kan ske utan förfång för
banken, upplysning lämnas om sådana förhållanden som är av betydelse för
bedömningen av bankens ställning och resultatet av dess verksamhet samt
styrelsens förvaltning som ej framgår av balansräkningen eller vinst- och
förlusträkningen. Berättelsen skall dessutom redovisa händelser av väsentlig
betydelse för postbanken även när de inträffat efter räkenskapsårets
slut.
10
Kiingl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
Har tillgång som är avsedd till stadigvarande bruk för postbanken skrivits
upp för räkenskapsåret, skall redogörelse lämnas för grunden till uppskrivningen,
för det belopp varmed uppskrivning skett och för användningen av
beloppet. Att upplysning skall lämnas i fråga om andra tillgångar, som upptagits
till högre belopp än kostnaderna för deras anskaffning, föreskrives i
21 § tredje stycket.
Särskilda bestämmelser
25 §
Enskilds förhållande till postbanken får ej obehörigen yppas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970.
Genom lagen upphäves förordningen (1922:277) angående postsparbanken,
förordningen (1924:378) angående postgirorörelsen och reglementet
(1968: 683) om förvaltningen av postbankens medel.
Vid bokslut som sker för tidigare verksamhetsår än 1975 får svenska, fullgoda,
räntebärande obligationer förvärvade före den 1 januari 1970 och räntebundna
lån beviljade före nyssnämnda dag värderas enligt 48 § första
stycket 1 och 2 lagen (1955: 416) om sparbanker i dess lydelse före den 1 januari
1969.
I fråga om avgivande, fastställande och kungörande av redovisningshandlingar
som avser verksamhetsåret 1969 gäller äldre bestämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
11
Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 30 oktober 1969.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom, Carlsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om postbanken,
in. m., och anför.
1. Inledning
Kreditinstitututredningen föreslog i sitt betänkande Samordnad banklagstiftning
(SOU 1967: 64) ett i princip enhetligt system av rörelseregler för
affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Enligt utredningens
mening borde dessa rörelseregler gälla också för postbanken. Utredningen
ansåg att postbankens verksamhet skulle bedrivas på i huvudsak samma
konkurrensvillkor som övriga bankinstitut och att postbanken samtidigt skulle
ges en självständigare ställning. Detta skulle kunna åstadkommas på ett
naturligt sätt om postbanken ombildades till ett aktiebolag som ägdes av
postverket. Utredningen som endast skisserade sitt förslag förutsatte att de
närmare undersökningar av organisatorisk och teknisk art som måste föregå
en reform utfördes av postverket. I remissbehandlingen av utredningens
betänkande framfördes stark kritik mot den föreslagna ändringen av postbankens
organisationsform.
I proposition (1968: 143) angående ändringar i banklagstiftningen föreslogs
på grundval av kreditinstitututredningens betänkande en samordning
och liberalisering av rörelsereglerna för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets
kreditkassor. Samordningen innebar att rörelsereglerna för sparbanker
och kreditkassor i allt väsentligt utformades efter mönster av affärsbankernas
bestämmelser. För postbankens del framlades däremot inget
förslag. I propositionen uttalade jag att enligt min ståndpunkt alla bankinstitut
skall drivas på i princip likartade villkor och att detta skall gälla
även postbanken. Jag förklarade emellertid att jag först sedan viss ytter
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
ligare utredning företagits ämnade anmäla frågan om postbankens ställning
och uppgifter på kreditmarknaden. Propositionen godkändes av riksdagen
(BaU 60, rskr 368). Den nya banklagstiftningen trädde i kraft den
1 januari 1969 (SFS 1968: 601—606).
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 8 mars 1968 tillkallade jag
statssekreteraren i finansdepartementet K.-O. Feldt som utredningsman
med uppdrag att utreda formerna för samarbete mellan postbanken och
Sveriges Kreditbank (kreditbanken). För att postbanken inte skulle komma
i ett sämre konkurrensläge i förhållande till övriga bankinstitut föreslog
jag i avvaktan på att utredningsarbetet skulle slutföras vissa jämkningar
i bestämmelserna för postbanken. Kungl. Maj:t utfärdade härefter
reglementet (1968:683) om förvaltningen av postbankens medel, vilket
gäller från ingången av år 1969.
Utredningsmannen har den 6 december 1968 överlämnat en promemoria
(Stencil Fi 1968: 10) Samarbete postbanken—kreditbanken. Vidare har poststyrelsen
den 9 april 1969 till chefen för finansdepartementet överlämnat
en promemoria Postbanken—Utredning med författningsförslag. Över promemoriorna
har yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket,
bankinspektionen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen, Svenska bankmannaförbundet, Svenska postförbundet,
Postverkets tjänstemannaförbund och Posttjänstemännens förening.
Jag anhåller nu i samråd med chefen för kommunikationsdepartementet
att få ta upp i promemoriorna framförda förslag om samarbete mellan postbanken
och kreditbanken, ändrad organisation av postverket, nya rörelseregler
för postbanken och vissa kapitalbildningsfrågor. Poststyrelsen har
samtidigt med sin promemoria Postbanken—Utredning och författningsförslag
till chefen för justitiedepartementet överlämnat en promemoria med
förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling. Denna fråga har tidigare anmälts av chefen för justitiedepartementet.
2. Samarbets- och organisationsfrågor
2.1 Postbankens och kreditbankens nuvarande organisation, arbetsformer
och verksamhet
2.1.1 Organisation
Postbanken, som är den sammanfattande benämningen för postsparbanken
och postgirot, utgör organisatoriskt en av postverkets tre huvudenheter:
driftenheten, ekonomienheten och postbanken. Samma organ som ombesörjer
den allmänna poströrelsen utför postbanksgöromål. Postbankens
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
serviceorganisation täcker på så sätt hela landet. Det är emellertid att märka
att detta servicenät uteslutande används för inlåningen och betalningsförmedlingen.
Utlåningen ombesörjs centralt av postbanken.
Postverket leds av en styrelse, i det följande kallad poststyrelsen, som består
av generaldirektören som ordförande och sex andra av Kungl. Maj :t
tillsatta ledamöter. Två av dessa skall vara sakkunniga i fråga om kreditväsendet.
Postbanken har en förhållandevis självständig ställning inom
postverket och upprättar eget bokslut. Poststyrelsen fastställer emellertid
postbankens balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse
och beslutar om disposition av vinstmedlen. I ärende som rör postbanken
skall minst en av de ledamöter, som är sakkunniga på kreditväsendets
område, vara närvarande samt därjämte ytterligare minst två ledamöter
av styrelsen, bland dem generaldirektören eller dennes ställföreträdare.
Ärenden om medelsplacering, anskaffning av erforderliga rörelsemedel,
in- och utlåningsränta och andra ärenden, som rör postbankens låneverksamhet,
behandlas och avgörs av postbanksdelegationen. Detta organ består
av generaldirektören, tillika ordförande, postbankschefen och de två av
poststyrelsens ledamöter som är sakkunniga i fråga om kreditväsendet.
Postbanken, som har omkring 5 000 anställda, är under postbankschefen
indelad i tre huvudavdelningar, nämligen en allmän avdelning, en driftavdelning
och en finansavdelning. En bankdirektör är chef för varje avdelning.
Postbankschefen och de tre bankdirektörerna bildar postbankens direktion,
till vilken postbanksdelegationen kan delegera vissa ärenden, som
annars ankommer på delegationen att avgöra.
Kreditbanken är ett av staten helägt bankaktiebolag, vars verksamhet liksom
övriga affärsbankers regleras av banklagens bestämmelser. Banken är
den till storleksordningen tredje av de fem affärsbanker, Svenska Handelsbanken,
Skandinaviska Banken, kreditbanken, Stockholms Enskilda Bank
och Göteborgs Bank, som brukar räknas som storbanker. Kreditbankens
filialnät omfattar 130 kontor fördelade på 71 orter. Kontoren är spridda
över hela landet med viss koncentration till landets södra och mellersta
delar. Kontoren är avdelningskontor eller expeditionskontor. De förra har
egna styrelser och har rätt att själva bevilja krediter upp till vissa fastställda
belopp. De senare saknar styrelser och har oftast ingen eller starkt
begränsad kreditgivningsrätt. Avdelningskontoren sorterar liksom expeditionskontoren
i Stockholmsområdet direkt under huvudkontoret medan
övriga expeditionskontor sorterar under resp. avdelningskontor.
Kreditbankens ledning utövas av en centralstyrelse, som enligt bolagsordningen
skall bestå av högst tolv ledamöter med högst sex suppleanter.
Styrelsen utser inom sig verkställande direktör och vice verkställande direktör.
Antalet ledamöter i centralstyrelsen är f. n. tio.
Under centralstyrelsen utövas den dagliga ledningen av bankens verksamhet
av en direktion med verkställande direktör i spetsen. I direktionen ingår
-)2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 158
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
dessutom centralstyrelsens ordförande, vice verkställande direktör och ytterligare
fyra tjänstemän i banken.
2.1.2 Inlåning och utlåning
Postbankens två rörelsegrenar, postsparbanken och postgirot, har genom
postsparbanks- resp. postgiroförordningen tilldelats särskilda funktioner.
Postsparbankens huvuduppgift är sålunda att »befordra sparsamhet genom
att under statens garanti till förräntning mottaga penningar». Genom denna
bestämmelse accentueras inlåningsrörelsen och därmed postsparbankens
karaktär av sparbank eller folkbank. Huvuduppgiften för postgirot,
som inrättades år 1925, anges vara »att underlätta betalningsrörelsen och befrämja
sådana betalningsmetoder, som äro ägnade att minska användandet
av kontanta penningar». Postsparbanken och postgirot betjänar delvis
olika kundkategorier. Kontoinnehavarna i postsparbanken är till största
delen småsparare. Inlåningen på de vanliga postsparbanksböckerna med en
sammanlagd behållning av 6,6 miljarder kr. är den dominerande inlåningsformen
för postsparbanken. I postgirot, som svarar för ca 90 % av
giromarknaden i landet, utgörs däremot den mest betydelsefulla delen av
kontoinnehavarna av statliga och kommunala institutioner samt privata
företag och organisationer.
Kreditbanken drivs i likhet med övriga affärsbanker efter rent affärsmässiga
grunder och är som tidigare nämnts underkastad samma regler
som gäller för det privata bankväsendet.
På inlåningssidan har postbanken och kreditbanken i stort sett en likvärdig
service. Skillnader finns dock. Exempelvis är postgirot avsevärt mer
vittförgrenat än den bankgirorörelse, i vilken kreditbanken deltar tillsammans
med övriga affärsbanker, sparbankerna och jordbrukskasserörelsen.
Samtidigt bör nämnas att postbanken inte mottar inlåning på checkräkning.
Både postbanken och kreditbanken är genom sin storlek väsentliga faktorer
på kreditmarknaden. Vid utgången av 1967 uppgick postbankens inlåning
till 12,8 miljarder kr., varav ca 5 miljarder kr. hänförde sig till postgirot.
Kreditbankens inlåning uppgick vid samma tidpunkt till 4,7 miljarder
kr. Detta innebär att de statliga bankerna tillsammans svarade för
omkring 1/5 av all inlåning i bankinstituten. Nämnas bör också att postbanken
ensam har större inlåning än något annat svenskt bankinstitut.
Postgirot förmedlade under 1967 betalningar för 788 miljarder kr. Antalet
konton var 688 000. Bankgirot förmedlade samma år betalningar för
ca 53 miljarder kr. Till bankgirot är över 200 000 konton anslutna.
I fråga om placeringssidan förelåg före ikraftträdandet av det nuvarande
placeringsreglementet för postbanken (SFS 1968: 683) väsentliga skillnader
mellan postbankens och kreditbankens möjligheter att göra insättarmedlen
ränteavkastande. Postbanken var sålunda hänvisad till viss specificerad
placering, nämligen i tillgångar som skattkammarväxlar och fullgoda obliga
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
tioner, fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet
svarar som gäldenär, garant eller borgensman, fordringar mot säkerhet
av fullgoda svenska obligationer eller av inteckning i fast egendom
eller tomträtt, fordringar mot annan fullgod säkerhet samt fordringar hos
riksgäldskontoret, bankaktiebolag, utländskt postgiro eller utländsk penninginrättning.
Kreditbanken har alla de placeringsmöjligheter som står
en affärsbank till buds. Postbankens utlåning är till ca 85 % av långfristig
natur. Denna placeringsstruktur är emellertid historiskt betingad och motsvarar
inte den nuvarande placeringsinriktningen. Kreditbankens placeringar
är däremot i princip kortfristiga.
Finansieringen av bostadsbyggandet är en viktig faktor såväl i postbankens
som i kreditbankens utlåning. Under år 1967 beviljades nya krediter
av postbanken till ett belopp av 1,4 miljarder kr. och av kreditbanken med
något över en miljard kr. De båda bankerna svarade därmed tillsammans
för finansieringen av nära 1/4 av hela det under året igångsatta bostadsbyggandet.
En annan viktig sektor i de båda bankernas utlåningsverksamhet är kommunlånen.
Dessa uppgick vid slutet av år 1967 i postbanken till 2 565
milj. kr. eller mer än 20 % av placeringarna. Beloppet motsvarar ca 1/6
av de totala kommunkrediterna. Postbanken är därmed vid sidan av sparbankerna
den största kreditgivaren till kommunerna. Kreditbankens utlåning
till kommunerna uppgick samma år till 119 milj. kr., dvs. ca 4 %
av utlåningen. Av större betydelse är emellertid kreditbankens förmedlingsverksamhet
i fråga om långfristiga krediter till kommunerna.
Tyngdpunkten i kreditbankens placeringar ligger på näringslivskrediter.
Dessa uppgick år 1967 till 1,4 miljarder kr. motsvarande drygt 45 % av
bankens utlåning. För postbankens del inskränker sig näringslivskrediterna
till ett förhållandevis blygsamt innehav av obligationer emitterade av
industri- och trafikbolag.
2.1.3 Övriga rörelsegrenar
Vid sidan om in- och utlåningsverksamheten driver de båda bankerna
en rad andra rörelsegrenar. Viktiga sådana grenar är betalningsförmedling,
utlandsrörelse, datatjänst, ställande av bankgaranti, värdepappershandel,
medverkan vid obligations- och aktieemissioner och notariatverksamhet.
Av dessa rörelsegrenar driver postbanken endast de tre förstnämnda.
2.2 Samarbetspromemorian
2.2.1 Allmänna synpunkter
Utredningsmannen berör i sitt betänkande inledningsvis utvecklingstendenserna
på kreditmarknaden. Det anförs i betänkandet att kraven på kreditmarknadens
förmåga att finansiera stora enskilda projekt skärps. Detta
sammanhänger med den ökande takten i näringslivets koncentra
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
tionsprocess. Vid sidan härav krävs ökad kapacitet för att åstadkomma
samlade lösningar över större områden och med flera företag invecklade.
De nämnda förändringarna i näringslivets finansieringsbehov
har delvis mötts av ekonomisk-politiska åtgärder såsom tillskapandet av
Sveriges investeringsbank AB och har också påverkat den strukturella utvecklingen
på kreditmarknaden och de olika kreditinstitutens politik.
Samarbete mellan flera banker eller kreditinstitut, sammanslagningar av
institut samt tillkomsten av nya institutioner är ett uttryck för detta.
Den antydda koneentrationsprocessen har skapat problem beträffande
möjligheterna att upprätthålla en effektiv konkurrens på kreditmarknaden
och att ge de lånesökande företagen en reell valmöjlighet mellan olika kreditgivare.
Risk finns att låntagarnas möjligheter att välja mellan olika
kreditinstitut inskränks eller vid större projekt t. o. m. försvinner. Utredningsmannen
håller dock för troligt, att andra faktorer har avsevärt större
betydelse än själva koncentrationstendensen för begränsningar av konkurrensen
och bristen på valmöjligheter för kreditkunderna. Dessa faktorer
sammanhänger med den bundenhet, som skapas av de traditionella relationerna
mellan banker och låntagare samt av de olika finansiella kombinationer,
vari en stor del av det svenska näringslivet ingår.
Vid en jämförelse av postbankens och kreditbankens roller på kreditmarknaden
finner utredningsmannen, att dessa bankers inlåningsverksamhet
i stort sett är likartad, men att då det gäller utlåningssidan stora skillnader
finns. Postbanken är enligt sitt placeringsreglemente hänvisad till
viss specificerad utlåning av huvudsaklig långfristig karaktär. Postbanken
spelar således en stor roll för bostadsbyggandets finansiering och har en
snabbt växande kommunal utlåning och annat slags finansiellt samarbete
med kommunerna. Banken har alltså hittills betraktats som till övervägande
del ett kapitalmarknadsinstitut med verksamheten begränsad till angivna
sektorer.
Kreditbanken däremot lyder under de liberalare rörelsereglerna i banklagen
och har därför i likhet med övriga affärsbanker större möjligheter
till differentiering av sina placeringar än postbanken, framför allt i fråga
om affärs- och näringslivskrediter.
Utredningsmannen har utgått från att postbankens rörelseregler kommer
att liberaliseras och samordnas med de rörelseregler som i proposition
till 1968 års höstriksdag (prop. 1968: 143) föreslagits gälla för affärsbanker,
sparbanker och jordbrukskasserörelsen. Om en sådan samordning sker
får postbanken formellt möjlighet att driva samma typ av utlåningsverksamhet
som kreditbanken.
2.2.2 Samarbete postbanken—kreditbanken
Mot bakgrund av utvecklingen mot större och slagkraftigare enheter på
kreditmarknaden och med tanke på det orationella i en samtidig uppbygg
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
nåd av två statliga banker med likartade funktioner är det, framhåller utredningsmannen,
angeläget att möjligheterna till samverkan tas till vara
också inom den statliga banksektorn. Den allmänna målsättningen för de
statsägda instituten bör vara att verka för ökad konkurrens och bättre valmöjligheter
på kreditmarknaden. De nya krav som utvecklingen inom näringslivet
ställer på kreditmarknaden inskärper ytterligare behovet av en
aktiv statlig politik i dessa hänseenden. Därvid bör det vara av stor betydelse
att kunna utnyttja den samlade styrkan och kapaciteten hos de två
statliga bankerna.
Samverkan mellan bankerna bör i första hand inriktas på områden, där
ett gemensamt utnyttjande av resurserna och ett direkt praktiskt samarbete
kan stärka båda bankernas konkurrensförmåga samt befrämja deras
utvecklings- och förnyelsearbete. De kan därigenom bidra till att öka
kreditmarknadens effektivitet — bl. a. när det gäller att tillgodose stora
enskilda kreditbehov. En förstärkt statlig bankgrupp skulle också kunna
erbjuda nya valmöjligheter för kreditmarknadens kunder.
Samarbetet måste givetvis utformas så att det leder till ekonomiskt utbyte
för båda bankerna. Det bör bygga på affärsmässiga principer och präglas
av jämställdhet mellan de två instituten. Samarbetet mellan de två
instituten bör ske med utgångspunkt från de angivna målen och drivas så
att det leder till ett från företagsekonomisk synpunkt optimalt utbyte för
bankerna själva och uppfyller de allmänna krav som samhället ställer.
2.2.3 Former för samverkan
Samarbetet mellan de statsägda bankerna bör enligt utredningsmannens
förslag i första hand gälla utlåningssidan. Angivna områden för samarbete
samt motiv och former för en samverkan är i huvudsak följande.
Ett visst samarbete i fråga om bostadskreditgivning förekommer redan
nu mellan postbanken och kreditbanken. Vid stora byggnadsprojekt
har bankerna gått samman i konsortier för att gemensamt säkerställa
kreditbehovet. En fortsättning och utökning av denna samarbetsform
är naturlig och önskvärd. De statsägda bankernas ambitionsnivå på
detta område måste vara hög och deras kreditgivning bör koordineras med
de bostadspolitiska målsättningarna. I sin byggnadskreditgivning bör bankerna
driva en aktiv priskonkurrens som syftar till en allmän nedpressning
av kostnaderna för byggnadskrediter. Ett led i en sådan politik bör
vara att bankerna prövar möjligheterna att genomföra en formellt eller
reellt integrerad bostadsfinansiering i första hand för det industriella byggandet
genom kreditarrangemang som täcker både byggnadstiden och den
långfristiga finansieringen i linje med de tankegångar som framförts av
delegationen för bostadsfinansiering.
Vad beträffar den långfristiga kredit som ersätter den kortfristiga byggnadskrediten
när byggnadsföretaget färdigställts, är de båda bankerna i
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
stor utsträckning beroende av att få byggnadskrediterna avlyftade till något
bostadsfinansierande institut. Kreditbanken är delägare i ett kreditaktiebolag,
Svensk Fastighetskredit AB, och får sina avlyft genom detta
företag eller genom Bostadskreditkassan.1 Postbanken däremot är i fråga
om avlyft väsentligen hänvisad till det senare institutet. För att de statliga
bankerna skall kunna förverkliga den målsättning på bostadskreditgivningens
område som utredningsmannen skisserat och inom den statliga
bankgruppen åstadkomma en önskvärd integrering av bostadskrediter bör
det övervägas att de båda bankerna gemensamt bildar ett bolag för emission
av bostadsobligationer och avlyft av byggnadskrediter. Därigenom bör den
statliga bankgruppens kapacitet som kreditgivare till bostadsbyggandet väsentligt
kunna förstärkas.
Ett väsentligt mål i samarbetet mellan postbanken och kreditbanken bör
vara att ge ett effektivt bidrag till kreditgivningen till näringslivet. Utredningsmannens
motiv härför är främst det allmänna kravet på ökad konkurrens
och en större valfrihet på detta område samt ett rent företagsekonomiskt
önskemål om en ökad differentiering av postbankens utlåningsstruktur.
En förutsättning för att en samverkan skall komma till stånd är
att möjligheter skapas för postbanken att lämna näringslivskrediter. Som
redan nämnts, har utredningsmannen utgått från att sådana ändringar
kommer att göras i de författningar som reglerar postbankens verksamhet
att banken får i princip samma rörelseregler som övriga bankinstitut.
Det är emellertid, anförs det, inte rimligt att postbanken bygger upp en
fullständig organisation för sådan kreditgivning. Därför bör ett samarbete
etableras som innebär att kreditbankens kreditorganisation utnyttjas av
båda bankerna. Samarbetet bör utformas så att båda bankernas behov av
kundkontakt och fördelar på inlåningssidan kan tillgodoses.
På betalningsförmedlingens område representerar postbanken och kreditbanken
olika system (postgiro resp. bankgiro). I fråga om löneutbetalning
(postlön resp. checklön) är det enligt utredningen angeläget att åstadkomma
en ordning där de statliga bankerna ger en service som innebär tillgång
till de båda bankernas löneutbetalningssystem. I de fall att löneutbetalningen
på ett arbetsställe i princip kommer att baseras på postlön hos postbanken
(resp. checklön hos kreditbanken) bör alltså den enskilde löntagaren
ges valfrihet att i stället välja checklön hos kreditbanken (resp. postlön hos
postbanken) som alternativ. De närmare förutsättningarna härför bör utredas
av bankerna själva.
Vad gäller frågan om förhållandet mellan postgiro och bankgiro ter det
sig, med utgångspunkt från det orationella att arbeta med två girosystem,
lika angeläget att en samverkan också på detta område kommer till stånd
mellan postbanken och kreditbanken. En reglering av detta torde emellertid
kräva en allsidig översyn av hela betalningsförmedlingen i landet.
1 Fr. o. m. 1.1.1969 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
Bankinstituten har under senare år börjat erbjuda tjänster av olika slag
i anslutning till de egentliga banktjänsterna genom s. k. dataservice, exempelvis
löneuträkning och hyresredovisning. Båda de statsägda bankerna har
sådan service i sin verksamhet. Ett samgående på detta område kan innebära
möjligheter till kostnadsbesparingar och ett rationellare utnyttjande
av de gemensamma resurserna. Stora rationaliseringsvinster synes successivt
kunna göras genom en gemensam dataanläggning som kan tillfredsställa
såväl de båda bankernas som deras kunders behov av ADB. Med hänsyn till
att båda bankerna nu har moderna och för deras behov anpassade dataanläggningar
kan detta önskemål inte realiseras på kort sikt.
Ett ökat samarbete bör enligt utredningen kunna inledas även på andra
områden. Den utländska betalningsverksamheten är för postbanken ett viktigt
komplement till postgirot. Moderna postgirosystem har under senare år
byggts upp i ett stort antal länder. Detta möjliggör en enkel och snabb internationell
betalningsförmedling, reglerad inom Världspostunionens ram och
genom bilaterala avtal. Eftersom postbanken och kreditbanken bedriver sin
internationella betalningsförmedling i anslutning till skilda system är samarbetsmöjligheterna
begränsade. Självfallet finns emellertid i fråga om utlandsverksamheten
vissa områden, där samarbete kan etableras, exempelvis
i fråga om arbitrageverksamhet. Dessutom bör postbanken aktivt kunna
sälja de olika former för finansiering av utrikeshandel som ingår i kreditbankens
utlandsrörelse men inte i postbankens.
Kreditbanken bedriver rörelsegrenar som inte återfinns i postbankens serviceverksamhet,
såsom ställande av bankgarantier, medverkan vid obligations-
och aktieemissioner, förmedling av köp och försäljning av aktier och
obligationer samt notariatverksamhet. I fråga om sådana tjänster bör samarbetet
från postbankens sida kunna inriktas på en aktiv försäljning av
bankpartnerns sortiment.
Ett samarbete mellan de båda bankerna bör också ge anledning att försöka
finna nya former av tjänster, som lämpar sig för gemensam produktion
och marknadsföring. Det bör exempelvis kunna vara till fördel för dem
båda att samarbeta vid utförandet av de marknadsundersökningar som kan
behövas som underlag för produktutveckling.
Vad beträffar informations- och reklamverksamhet bör de två bankerna på
detta område söka uppträda som en bankgrupp, postbanken—kreditbanken.
Denna strävan bör inte strida mot att bankerna i andra sammanhang går
fram var för sig.
2.3 Samarbetets organisation
Utredningsmannens förslag utgår från dels att båda bankerna behåller sin
företagsform, dvs. att postbanken även i fortsättningen utgör en huvudenhet
inom postverket, dels att postbanken ges i princip samma rörelseregler
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
som övriga banker. Den nuvarande postbanksdelegationen bör ersättas av en
styrelse för postbanken.
Utredningsmannen föreslår att de båda bankernas ledningsfunktioner
samordnas i viss utsträckning. Kreditbankens styrelse får enligt bolagsordningen
bestå av högst tolv ledamöter. F. n. bestäms riktlinjerna för postbankens
rent bankmässiga verksamhet (placerings- och räntefrågor m. in.)
av den s. k. postbanksdelegationen som består av fyra personer, nämligen generaldirektören
i postverket, postbankschefen och två sakkunniga i fråga om
bank- och kreditväsendet. Samordningen bör ske genom att ett visst antal
styrelseledamöter är gemensamma för postbanken och kreditbanken. Den
grupp av ledamöter som skall vara gemensam för båda styrelserna bör bestå
av sex personer, nämligen generaldirektören och postbankschefen från postbanken,
styrelseordföranden och verkställande direktören från kreditbanken
samt därutöver ytterligare en ledamot från vardera bankstyrelsen.
Postbankens styrelse bör bestå av sju personer med generaldirektören i
postverket som ordförande, de övriga tre ledamöter som nu ingår i postbanksdelegationen
samt tre ledamöter från kreditbankens styrelse. I kreditbankens
styrelse bör enligt förslaget ingå tre ledamöter från postbankens
styrelse.
I samband med dessa förändringar bör befogenheterna för postbankens
ledning väsentligt utvidgas. Detta gäller bl. a. i fråga om postbankens inre
organisation. Även huvudlinjerna i bankens organisation, vilka f. n. är fastställda
av statsmakterna, bör salunda fa fastställas av bankens styrelse.
För att postbanken skall kunna konkurrera med det privata bankväsendet
om dugande krafter för ledande poster i banken bör den vidare ges rätt att
själv kontraktsanställa viss personal. Postbankens styrelse bör också själv
få fastställa bankens vinst- och förlusträkning samt besluta om disposition
av vinstmedlen.
För att trygga den samverkan mellan postbanken och postverket, som utredningsmannen
förutsatt beslå, bör som f. n. viss identitet föreligga mellan
postbankens och postverkets ledning. Som nämnts består postverkets styrelse
av generaldirektören, ordförande, och sex ledamöter.
Den för postbanken och postverket gemensamma gruppen bör liksom f. n.
bestå av generaldirektören och två ledamöter. Med den skisserade organisationen
kommer nyssnämnda styrelse närmast att få karaktären av ett styrelseorgan
för den allmänna poströrelsen.
Vissa frågor, bl. a. sådana som rör postanstalts- och lantbrevbärarorganisalionen
— t. ex. riktlinjer för kontorsetablering, öppethållande, personaldimensionering,
sortimentsntveckling och redovisningssystem — är emellertid
angelägenheter som är gemensamma för allmänna poströrelsen och postbanken.
Dessa frågor bör behandlas i en för verket gemensam styrelse. I
denna styrelse bör ingå de speciella styrelseorganen för allmänna poströrelsen
och postbanken. Den gemensamma styrelsen, som kommer att bestå av
totalt elva ledamöter, bör enligt förslaget benämnas poststyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
21
För att klarlägga hur samarbetet på verkställighetsplanet skall bedrivas
och utformas bör en samarbetsdelegation tillsättas. I delegationen bör ingå
de främsta medlemmarna i resp. banks direktion. Delegationen bör i sin tur
kunna tillsätta arbetsgrupper för speciella frågor. Ansvaret för sammankallandet
av dessa organ kan lämpligen växla för ett år i taget. Det bör ankomma
på bankerna själva att finna formerna för detta samarbete.
2.4 Tidpunkt för genomförandet
Samarbetet bör enligt förslaget komma till stånd så snart det är möjligt.
Enligt utredningsmannens mening är det inte nödvändigt att avvakta den
förordade omorganisation av bankerna vartill såvitt gäller postbanken riksdagens
medgivande behövs. Utredningsmannen föreslår därför att bankerna
snarast utser den förordade samarbetsdelegationen så att samarbetet på de
för detta mest näraliggande områdena snabbt kan komma igång. Samtidigt
härmed bör de ändringar göras i placeringsreglementet för postbanken, vilka
är nödvändiga för att samarbetet på utlåningssidan skall kunna påbörjas.
2.5 Remissyttrandena
2.5.1 Allmänna synpunkter
Utredningsmannens beskrivning av förhållanden och utvecklingstendenser
på kreditmarknaden samt av postbankens och kreditbankens nuvarande
rörelseinriktning har inte mött några gensagor från remissinstanserna.
Förslaget om ett vidgat samarbete mellan postbanken och kreditbanken
tillstyrks av nästan alla remissinstanser, nämligen statskontoret, riksrevisionsverket,
NO, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
Svenska sparbanksföreningen och Postverkets tjänstemannaförbund. Endast
Posttjänstemännens förening avstyrker ett samarbete i föreslagna former,
medan bankinspektionen och Svenska bankmannaförbundet inte tar
ställning i huvudfrågan. Svenska bankföreningen motsätter sig inte en »naturlig
samordning» av de båda bankerna.
Frågan huruvida det föreslagna samarbetet skapar ökade förutsättningar
för fri konkurrens på kreditmarknaden tas upp av några remissinstanser.
Statskontoret anser att kreditbanken kommer att få vissa konkurrensfördelar
jämfört med övriga affärsbanker genom samarbetet med Postbanken,
men finner inte detta olämpligt eller riskabelt. NO ser vissa risker för konkurrenshämningar
genom samarbetet och betonar vikten av att ledningarna
för de båda kreditinstituten beaktar de statliga bankernas betydelse som
aktiv konkurrensfaktor. Sparbanksföreningen finner det tvivelaktigt om
samverkan leder till en för kreditmarknaden nyttig konkurrensstimulans.
Fördelarna med en samordning ligger snarare på det företagsekonomiska
planet.
Riksbanksfullmäktige bedömer de omedelbara fördelarna av samarbetet
•|-3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 158
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969
som tveksamma, men finner det möjligt att samarbetet i framtiden kan bli
företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt fruktbart.
2.5.2 Former för samverkan
Utredningsmannens förslag för utformningen av samarbetet mellan postbanken
och kreditbanken diskuteras i sina delar av remissinstanserna.
Av de remissinstanser som yttrat sig om förslaget om inrättande av ett
nytt emissionsbolag tillstyrker riksrevisionsverket, bankinspektionen,
riksbanksfullmäktige, Svenska bankmannaförbundet och Posttjänstemännens
förening, medan Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen
avstyrker. De sistnämnda två instanserna anser att några nya
resurser skulle inte skapas genom något nytt bolag, och sparbanksföreningen
betvivlar att ett nytt institut skulle kunna bedriva någon aktiv priskonkurrens.
En ytterligare uppdelning av marknaden skulle bara medföra administrativa
merbelastningar.
De flesta remissinstanserna lämnar utredningsmannens förslag om ett
samarbete vad gäller krediter till näringslivet utan erinran.
Riksrevisionsverket anser att det torde bli nödvändigt för postbanken att ha
personal på fältet som kan ge råd och anvisningar i åtminstone enklare kreditgivningsfrågor.
Detta bör särskilt beaktas i samarbetsdelegationens kommande
arbete. Riksbanksfullmäktige finner det rimligt att samarbetet främst
bör avse stora projekt, medan kreditbanken bör ansvara för utlåningen till
mindre och medelstora företag. Fullmäktige anför att fördelarna med en
samverkan är störst i vad gäller stora projekt och att en sådan inriktning
också bäst överensstämmer med postbankens organisatoriska uppbyggnad
och centraliserade kreditgivning.
Svenska bankföreningen avstyrker förslaget att postbankens inriktning
på långfristiga kapitalplaceringar inom bostadsfinansiering och kommunernas
finansiering delvis dirigeras över till den affärs- och företagsmässiga
kreditmarknaden. Det är enligt föreningens mening på det förra området vi
ännu har en utpräglad bristsituation. Den administrativa merbördan som
skulle resultera för postbanken kan knappast heller anses rimlig.
Även bankinspektionen och riksgäldsfullmäktige anser att postbankens
huvudsakliga karaktär av kapitalmarknadsinstitut bör bibehållas.
Utredningsmannens förslag att postbanken och kreditbanken skall samarbeta
vad gäller löneutbetalningssystem tas upp av några remissinstanser.
Sålunda finner statskontoret det naturligt att postbanken söker
utvidga samarbetet att gälla samtliga affärsbanker. Svenska sparbanksföreningen
och Svenska bankmannaförbundet begränsar inte samarbetet till
enbart affärsbankerna. Förbundet tillägger att postbanken bör acceptera
bankgiroanvisningar. Posttjänstemännens förening anför att svårigheter kan
uppkomma av konkurrensskäl om postbanken och kreditbanken får full insyn
i bankgirot resp. postgirot.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
Vad beträffar samverkan på dataområdet ställer sig Svenska bankmannaförbundet
positivt. Riksbanksfullmäktige erinrar om att datatjänster
bedrivs enligt olika system i de båda bankerna, vilket åtminstone på kort
sikt försvårar ett samarbete.
Vad beträffar samverkan i övrigt anför riksbanksfullmäktige att fullmäktige
inte kan finna några skäl för att postbanken skulle delta i arbitrageverksamhet.
Däremot tillstyrker denna remissinstans, liksom riksgäldsfullmäktige och
riksrevisionsverket postbankens deltagande i obligationsemissioner. Svenska
bankföreningen finner det varken behövligt eller rationellt att postbanken
deltar i emissions-, fondhandels- eller notariatverksamhet.
I övrigt anser riksbanksfullmäktige att postbanken och ej enbart kreditbanken
skall få ställa bankgarantier.
2.5.3 Samarbetets organisation
Flera remissinstanser framför alternativa förslag i fråga om organisationen
av samarbetet. Riksgäldsfullmäktige har emellertid inte prövat organisationsfrågan,
medan Svenska bankföreningen inte har någon erinran mot
utredningsmannens förslag.
Riksrevisionsverket och NO (förstahandsyrkande) anser att samarbetet
kan utövas genom den föreslagna samarbetsdelegationen utan att någon
omorganisation görs. Riksrevisionsverket föreslår att vardera postverket
och kreditbanken utser endast en ledamot i det andra företagets styrelse
för att tillgodose behovet av information och insyn.
Poststyrelsen har i sin inledningsvis nämnda promemoria föreslagit att
vardera postbanken och kreditbanken utser två ledamöter i det andra företagets
styrelse. Flera remissinstanser ansluter sig till detta förslag. Så är
fallet med NO (andrahandsyrkande), Riksbanksfullmäktige och Postverkets
t jänstemannaförbund.
Posttjänstemännens förening och statskontoret anser också att endast
två ledamöter i postbankens styrelse bör komma från kreditbankens styrelse.
Som motivering för sitt ställningstagande anför statskontoret att det kan
vara olämpligt att kreditbanken, som mera direkt konkurrerar med de privata
affärsbankerna, får ett alltför dominerande inflytande i postbankens
styrelse. NO menar att en styrelseidentitet enligt utredningsmannens förslag
är ägnad att försvaga de båda bankernas möjligheter att var för sig verka
för ökad konkurrens och bättre valmöjligheter på kreditmarknaden. Riksbanksfullmäktige
framhåller att då »ingen fullständig identitet eftersträvas
mellan ledningarna för de två bankerna synes det också enligt fullmäktiges
mening vara fullt tillräckligt ur sam arbets synpunkt med sammanlagt fyra
gemensamma ledamöter».
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969
2.5.4 Övriga frågor
Riksrevisionsverket anser att ägaren/staten bör fastställa postbankens balansräkning
och vinst- och förlusträkning samt fatta beslut om disposition
av bankens vinst. Bankinspektionen anser att detta bör åligga postverkets
styrelse.
Riksrevisionsverket är vidare av den meningen att postbanksstyrelsen inte
skall få bestämma huvudlinjerna i bankens organisation samt att frågan om
kontraktsanställning, som gäller alla affärsverk, bör lösas i ett större sammanhang.
Postverkets tjänstemannaförbund ansluter sig till förslag som syftar till
rationell organisation, men kan inte biträda förslag som kan försämra nuvarande
anställningsvillkor för postbankens personal. Förbundet har ingen
invändning mot kontraktsanställning av personal i ledande ställning men
kan inte acceptera någon »utjämning» av anställningsvillkor mellan postbanken
och kreditbanken.
2.5.5 Tidpunkt för genomförandet
Riksrevisionsverket anser liksom utredningsmannen att den förordade
samarbetsdelegationen kan starta sitt arbete och att samarbetet mellan de
två bankerna på utlåningssidan kan påbörjas utan att den föreslagna omorganisationen
av bankerna behöver genomföras.
Bankinspektionen framhåller att samarbetet kan inledas och ta form
utan avvaktande av statsmakternas beslut om ny förordning för postbanken.
2.6 Departementschefen
2.6.1 Allmänt
Strukturrationaliseringen och utvecklingen av nya produkter och produktionsprocesser
inom näringslivet leder till att kreditefterfrågan delvis
ändrar karaktär. Kraven på långfristiga krediter ökar och behov uppkommer
av krediter av en storleksordning i enskilda fall som man tidigare haft
att räkna med endast undantagsvis. Kreditväsendet har i betydande utsträckning
anpassats till denna utveckling bl. a. genom tillskapande av nya
kreditkanaler och genom samverkan emellan bestående kreditinstitut. De
viktigaste nya kreditkanalerna har tillkommit genom Allmänna pensionsfonden
och Sveriges investeringsbank AB. För finansiering av stora projekt
förekommer det vidare inte sällan att flera affärsbanker förenar sina resurser.
Samverkan mellan affärsbankerna kan också ta sig uttryck i gemensamt
ägda institut för långfristig bostadsfinansiering.
I promemorian om ökat samarbete mellan postbanken och kreditbanken
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
25
föreslås samverkan på ett flertal konkreta områden. Principen bör enligt
promemorian vara att samverkan mellan de båda bankerna i första hand
inriktas på områden där ett gemensamt utnyttjande av resurserna och ett
direkt praktiskt samarbete kan stärka båda bankernas konkurrensförmåga
samt främja deras utvecklings- och förnyelsearbete. Förslaget utgår från
att postbanken behåller sin företagsform och även i fortsättningen utgör
en huvudenhet inom postverket samt att postbanken i princip ges samma
rörelseregler som övriga kreditinstitut.
Förslaget om ett vidgat samarbete mellan de båda statliga bankerna har
tillstyrkts av nästan alla remissinstanser som yttrat sig i frågan. Några
remissinstanser anser det tveksamt om förslaget leder till ökad konkurrens
och understryker vikten av att ledningarna för de båda bankerna beaktar
de statliga bankernas betydelse som konkurrensfaktor.
Mot bakgrund av de utvecklingstendenser jag nyss kort skisserade framstår
ett ökat samarbete mellan de två statliga bankerna som ett naturligt
led i en politik som syftar till att anpassa organisationen av kreditgivningen
till utvecklingen inom näringslivet och byggnadsverksamheten. De båda
statliga bankerna svarar tillsammans för en kreditgivningskapacitet som
betydligt överstiger något av de privata institutens. De kommer därför i samverkan
att erbjuda ett slagkraftigt alternativ till de privata instituten och
därigenom aktivt bidra till en utveckling av kreditmarknaden i riktning mot
bättre funktionsduglighet och kundservice. Samarbetspromemorians förslag
bör enligt min mening i allt väsentligt genomföras.
En förutsättning för det ökade samarbetet är att postbankens rörelseregler
anpassas till de regler som gäller för övriga bankinstitut. Jag avser
att i det följande lägga fram förslag med denna innebörd.
Promemorian utgår från att postbanken organisatoriskt även i fortsättningen
skali utgöra en huvudenhet inom postverket. Övervägande skäl,
bl. a. de nära relationerna mellan postverket och postbanken, talar enligt
min mening för att postbankens nuvarande ställning inom postverket inte
ändras. Den bör alltså även i fortsättningen ingå som en huvudenhet inom
postverket.
Förslaget nödvändiggör vissa organisatoriska ändringar i ledningsorganen
för postverket och postbanken. Huvuddragen i den nuvarande organisationen
har beslutats av riksdagen. Jag återkommer i det följande till
dessa frågor, som bör underställas riksdagen. Samarbetets närmare innehåll
bör utformas i samråd mellan de båda bankerna och inte regleras genom
beslut av statsmakterna.
2.6.2 Samarbetets innehåll
Samarbetet mellan postbanken och kreditbanken skall enligt samarbetspromemorian
i första hand gälla utlåningssidan. Någon mera genomgripande
förändring i postbankens traditionella inriktning på bostads- och
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969
kommunkrediter åsyftas inte. Jag anser det angeläget att samarbetet utformas
enligt de riktlinjer som förordats i promemorian. Dessa är i korthet
följande.
Ett viktigt område för samarbetet är bostadskreditgivningen. Det framstår
som ett starkt önskemål att det samarbete mellan de båda bankerna
som redan finns fortsätts och utökas. Det är angeläget att kreditgivningen
anpassas till de bostadspolitiska målen och att bankerna genom en aktiv
priskonkurrens bidrar till en allmän nedpressning av kostnaderna för byggnadskrediter.
Möjligheterna att i första hand för de stora fleråriga bostadsprojekten
tillhandahålla bostadskrediter som täcker både byggnadstiden och
den långfristiga finansieringen bör prövas. Bankerna bör bl. a. med hänsyn
härtill och till storleken av deras engagement på bostadskreditgivningens
område tillsammans bilda ett bolag för emission av bostadsobligationer och
avlyft av byggnadskrediter.
De ändrade rörelsereglerna som jag i det följande förordar kommer att
möjliggöra för postbanken att i större utsträckning än f. n. lämna krediter
till näringslivet. En ökad sådan lcreditgivning bör komma till stånd i det
dubbla syftet att öka konkurrensen på denna del av kreditmarknaden och att
av företagsekonomiska skäl ytterligare differentiera postbankens utlåning.
För denna utlåning bör postbanken utnyttja kreditbankens kreditprövningsorganisation.
I fråga om betalningsförmedling representerar postbanken och kreditbanken
olika system, postgiro resp. bankgiro. I fråga om löneutbetalningen
har de båda bankerna genomfört olika system, postlön resp. checklön. Det
är önskvärt att en ordning genomförs som ger den enskilde löntagaren möjlighet
att välja mellan dessa alternativ. Den enskilde löntagaren bör alltså
kunna välja postlön även om arbetsgivarens löneutbetalning baseras på
checklön och vice versa. De närmare förutsättningarna för detta får utredas
av bankerna själva.
De båda bankerna bör eftersträva ett samarbete på dataområdet. Ett samarbete
på detta område kan innebära möjligheter till rationaliseringsvinster.
Med hänsyn till att postbanken och kreditbanken var för sig redan byggt
upp moderna dataanläggningar torde emellertid ett närmare samarbete på
detta område kunna förverkligas först efter en viss tid.
Samarbete bör inledas på alla områden där det kan ge ekonomiskt utbyte
för båda bankerna. Detta kan bl. a. gälla utlandsrörelsen. I de fall den
ena bankpartnern tillhandahåller tjänster som inte ingår i den andra
partnerns verksamhet får resp. bank inrikta sig på en aktiv försäljning av
partnerns sortiment. Som exempel kan anges ställande av bankgarantier,
medverkan vid aktieemissioner, notariatverksamhet m. m.
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969
2.6.3 Samarbetets organisation
Huvuddragen av postverkets och postbankens organisation och huvudlinjerna
i utformningen av deras ledningsfunktioner har godkänts av riksdagen
efter förslag i propositioner åren 1961 och 1964 (prop. 1961: 189, SU 190,
rskr 397 samt prop. 1964: 141, SU 136, rskr 295).
Högsta beslutande instans i postverket är en kollegialt beslutande lekmannastyrelse,
poststyrelsen. Den består av generaldirektören som ordförande
och sex andra av Kungl. Maj :t tillsatta ledamöter. Eftersom poststyrelsens
ansvarsområde innefattar såväl den egentliga poströrelsen som postbankens
verksamhet skall två av styrelsens ledamöter vara sakkunniga i
fråga om bank- och kreditärenden. Poststyrelsen fastställer postbankens
balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltningsberättelse och
beslutar om dispositionen av vinstmedel. Ärenden som berör postbankens
låneverksamhet, t. ex. medelsplacering, fastställande av räntor och anskaffning
av rörelsemedel avgörs av postbanksdelegationen. Denna består, utom
av generaldirektören som är ordförande, av postbankschefen och de två av
poststyrelsens ledamöter som är sakkunniga i bank- och kreditfrågor. Postbanksdelegationen
kan delegera vissa ärenden till postbankens direktion,
som består av postbankschefen och cheferna för postbankens tre huvudavdelningar,
dvs. allmänna avdelningen, driftavdelningen och finansavdelningen.
Kreditbanken är ett av staten helägt bankaktiebolag, vars verksamhet regleras
av banklagens bestämmelser på samma sätt som andra bankaktiebolags.
Banken leds av en centralstyrelse, som enligt bolagsordningen skall
bestå av högst tolv ledamöter. Den dagliga ledningen utövas av en direktion
under ordförandeskap av verkställande direktören. I direktionen ingår vidare
centralstyrelsens ordförande, vice verkställande direktören samt därutöver
fyra ledande tjänstemän i banken.
Det ökade samarbete mellan postbanken och kreditbanken för vilket jag
nyss antytt vissa riktlinjer förutsätter en samordning av ledningen av de
båda kreditinstituten. Utredningsmannen anser att förutsättningarna för
en sådan samordning lämpligen skapas genom att ett visst antal personer
skall vara gemensamma i ledningsorganen för de båda kreditinstituten. Den
nuvarande postbanksdelegationen föreslås i samband därmed bli ersatt med
en styrelse för postbanken, i vilken utöver de fyra nuvarande ledamöterna
skall ingå tre ledamöter från kreditbankens styrelse. På motsvarande sätt
skall enligt förslaget tre ledamöter från postbankens styrelse ingå i kreditbankens
styrelse. Den gemensamma gruppen på inalles sex ledamöter skall
enligt förslaget bestå av dels generaldirektören i postverket och postbankschefen,
dels styrelseordföranden och verkställande direktören från kreditbanken
samt därutöver ytterligare en ledamot från vardera styrelsen. Det
förordas att postbankens styrelse i samband med de angivna förändringarna
ges väsentligt vidgade befogenheter. Huvuddragen av postbankens interna
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
organisation fastställs enligt nuvarande ordning av statsmakterna. Beslutanderätten
i sådana frågor föreslås i fortsättningen ligga hos styrelsen. Denna
skall enligt förslaget fastställa bankens vinst- och förlusträkning och besluta
om disposition av vinstmedel. För att effektivt kunna konkurrera med
det övriga bankväsendet förordas att styrelsen ges rätt att kontraktsanställa
personal i ledande befattningar.
Postbanken skall enligt förslaget även i forsättningen vara anknuten till
postverket som en enhet inom detta. Många frågor, t. ex. riktlinjer för kontorsetablering,
öppethållande och personaldimensionering, kommer därför
att vara gemensamma för den allmänna poströrelsen och postbanken. Frågor
av denna typ bör behandlas i en gemensam styrelse, sammansatt av postverkets
och postbankens styrelse. Denna kommer enligt förslaget att ha
elva ledamöter, dvs. sju från vardera styrelsen, varav tre är gemensamma.
Den närmare utformningen av samarbetet mellan de båda kreditinstituten
föreslås åligga en särskild samarbetsdelegation, i vilken de främsta medlemmarna
i resp. banks direktion skall ingå.
Som jag tidigare redovisat har nästan alla remissinstanser tillstyrkt att
postbanken och kreditbanken inleder ett närmare samarbete. Många har
emellertid synpunkter på sammansättningen av styrelserna för de båda kreditinstituten.
Vissa instanser anser att samarbetet kan åstadkommas genom
den nyssnämnda samarbetsdelegationen och att följaktligen några för de
båda instituten gemensamma styrelsemedlemmar inte behöver utses. Flertalet
remissinstanser ansluter sig emellertid till förslaget om en delvis gemensam
personsammansättning, även om åsikterna om antalet gemensamma
ledamöter varierar.
För egen del anser jag att samarbetet bäst tryggas genom att de båda bankerna
tillförsäkras en tillräckligt omfattande representation i resp. beslutande
organ. Det av vissa remissinstanser framförda förslaget att bankernas
samarbete skulle utformas uteslutande i en samarbetsdelegation kan jag
därför inte biträda. Det är tvärtom enligt min mening väsentligt att de båda
bankerna i största möjliga utsträckning blir representerade i varandras styrelser
för att även i formellt beslutande organ dra upp riktlinjerna för samarbetet.
Den ömsesidiga representationen bör alltså vara så stor som möjligt.
Jag tillstyrker därför förslaget om att antalet gemensamma ledamöter skall
vara sex. Postbanken bör således ledas av en styrelse bestående av sju ledamöter,
nämligen generaldirektören i postverket, tillika ordförande, postbankschefen,
två ledamöter i styrelsen för den allmänna poströrelsen med
sakkunskap i bank- och kreditfrågor samt tre ledamöter från kreditbankens
styrelse. Jag vill i detta sammanhang anmäla att den i promemorian
föreslagna samarbetsdelegationen redan börjat sitt arbete. Jag ämnar senare
föreslå Kungl. Maj :t att utse ordförande i delegationen. Mot förslaget om
ett gemensamt styrelseorgan för den allmänna poströrelsen och postbanken
har jag inte heller någon erinran. Denna styrelse bör i enlighet med förslaget
bestå av elva ledamöter.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
Det vidgade samarbetet och anpassningen av postbankens rörelseregler till
de regler som gäller för övriga kreditinstitut förutsätter en ökad flexibilitet
i postbankens organisation. Som jag nyss antytt fastställs huvuddragen i
denna av statsmakterna. Jag vill i anslutning till utredningsmannens förslag
förorda att postbankens styrelse får befogenhet att i fortsättningen fatta beslut
även om huvudlinjerna i postbankens organisation och rätt att kontraktsanställa
personal i ledande befattningar såsom postbankschef och
direktionsmedlemmar. Jag vill understryka att rätten att kontraktsanställa
vissa ledande befattningshavare gäller exklusivt för postbanken och att den
i fråga om allmänna poströrelsens verksamhet inte innebär någon förändring
i skyldigheten att underställa kontraktsdelegationen motsvarande framställningar.
Postbankens ställning som ett med övriga bankinstitut helt jämförbart
företag motiverar enligt min mening att postbanken ges motsvarande
befogenhet som dessa i fråga om rekrytering av chefspersonal. Befogenheterna
för postbankens styrelse bör däremot inte utsträckas så långt att
styrelsen får rätt att fastställa bankens vinst- och förlusträkning. Beslutanderätten
bör härvidlag förbehållas Kungl. Maj :t.
3. Nya rörelseregler för postbanken
3.1 Gällande rätt
Postbankens verksamhet regleras f. n. genom förordningarna (1922: 277)
angående postsparbanken och (1924: 378) angående postgirorörelsen (PbF
och PgF) samt reglementet (1968: 683) om förvaltningen av postbankens
medel (MplB). 1 fråga om postbankens ställning inom postverket finns
föreskrifter i instruktionen (1965: 841) för postverket.
Postsparbanken, som tillkom på 1880-talet, inrättades för att stimulera
sparandet hos främst mindre inkomsttagare. Därvid kom postverkets kontorsnät
med dess relativt långa expeditionstider att utnyttjas för sparverksamheten.
Enligt 1 § PbF, som i sak varit oförändrad från det postsparbanken började
sin verksamhet, har rörelsen till ändamål att befordra sparsamhet genom
att under statens garanti till förräntning ta emot sparmedel.
I 2—6 §§ ges föreskrifter om förhållandet mellan postsparbanken och insättarna.
I fråga om insättning för en och samma person gäller sedan 1963
ett maximum på 100 000 kr. Poststyrelsen kan dock om särskilda skäl föreligger
fastställa lägre gräns för viss slags inlåning. Insättning skall antecknas
i motbok. Poststyrelsen har rätt att bestämma i vad mån insatta medel
får tas ut omedelbart eller först efter skriftlig uppsägning. Uppsägningstiden
får dock inte i något fall sättas längre än tolv månader. Poststyrelsens befogenheter
och skyldigheter i fråga om postsparbanksrörelsen regleras i hu
-
30
Kungl. Maj ds proposition nr 158 år 1969
vudsak i 10—12 §§. I postsparbanken innestående medel skall styrelsen
förvalta och fruktbargöra enligt grunder som Kungl. Maj :t bestämmer. För
att tillgodose tillfälligt penningbehov för banken får styrelsen begagna kredit
i checkräkning hos riksbanken eller svensk bank eller ta upp lån på annat
sätt. Styrelsen har också rätt att i samband med återlån ta upp lån hos
allmänna pensionsfonden. Styrelsen skall vidare varje år upprätta särskilt
bokslut för rörelsen. Vinst på rörelsen skall tills vidare avsättas till en reservfond.
I övrigt innehåller PbF föreskrifter om dödande av förkommen motbok,
ombud för postsparbanksrörelsen, ränta på insatta medel, preskription, viss
portofrihet och om tystnadsplikt.
Ändamålet för postgirorörelsen, som startade år 1925, anges i 1 § PgF vara
att underlätta betalningsrörelsen och befrämja sådana betalningsmetoder
som är ägnade att minska användandet av kontanta medel. Förutom föreskrifter
om vilka avgifter och villkor i övrigt som gäller för innehavare av
postgirokonto innehåller PgF i övrigt motsvarande bestämmelser som PbF
om förvaltning av innestående medel, upptagande av lån, tystnadsplikt och
avsättning av vinst till reservfond. I fråga om avsättning till reservfond
gäller dock den begränsningen att av vinsten får efter Kungl. Maj :ts bestämmande
årligen högst hälften föras till fonden.
MplR som trädde i kraft den 1 januari 1969 samtidigt med nya rörelseregler
för övriga bankinstitut, innehåller fyra paragrafer. MplR är gemensamt
för postsparbanks- och postgirorörelserna, vilket framgår av uttrycket
postbanken. Detta används nämligen sedan år 1965 som samlingsbegrepp för
båda rörelsegrenarna.
1 1 § MplR anges efter mönster av den nya banklagstiftningens kapitaltäckningsbestämmelser
hur postbankens tillgångar får placeras eller m. a. o.
vilken kreditgivning som banken får bedriva. — Kapitaltäckningsbestämmelserna
är utformade som placeringsregler differentierade i fyra grupper A—D
efter den med placeringarna förenade förlustrisken. Grupp A omfattar placeringar
med ingen eller ringa förlustrisk, exempelvis fordringar hos riksbanken
och riksgäldskontoret, guldkantade obligationer och fordringar för
vilka staten, kommun eller bank svarar. Till grupp B har förts tillgångar
som bedömts innefatta relativt obetydliga men ändock större riskmoment
än placeringar som förts till grupp A. Grupp B omfattar exempelvis fullgoda
obligationer, fordringar hos utländsk bank och fordringar mot betryggande
inteckningssäkerhet. Grupp C och D omfattar mer riskbetonade
placeringar, exempelvis fordringar med säkerhet av inteckningar i industrifastighet
eller aktier och fordringar utan formell säkerhet.
Postbanken får enligt 1 § punkterna 1—3 och 6 MplR i princip placera
medel endast i tillgångar som är att hänföra till grupperna A och B enligt
kapitaltäckningsbestämmelserna. Två undantag gäller emellertid. Postbanken
får lämna ut lån dels enligt 1 § punkten 4 mot annan säkerhet
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
som bedöms vara betryggande till ett sammanlagt belopp som svarar mot
högst fem procent av summan av reservfonden och bankens inlåning, dels
enligt 1 § punkten 5 utan särskild säkerhet (blancokredit) till ett sammanlagt
belopp som svarar mot tre procent av samma summa.
Enligt 2 § MplR får postbanken för att skydda fordran förvärva utmätt
eller pantsatt egendom. Sådan egendom skall banken avyttra så snart det
kan ske utan förlust. Likalydande bestämmelser finns för övriga bankinstitut.
Också 3 § som innehåller bestämmelser om kreditens löptid har
sin motsvarighet i lagstiftningen för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets
kreditkassor.
I 4 § slutligen föreskrivs att postbanken skall hålla en med hänsyn till
rörelsens art och omfattning tillräcklig kassareserv. Kassareserven skall
bestå av likvida tillgångar och uppgå till lägst ett belopp som svarar mot
summan av tio procent av den genomsnittliga kontobehållningen i postgirot
under de tolv sista månaderna, den del av behållningen som överstiger
den genomsnittliga kontobehållningen i postgirot och tio procent av postbankens
övriga förbindelser med undantag av lån hos AP-fonden för återlån.
Om kassareserven tillfälligt nedgår under föreskrivet belopp, skall den
snarast åter ökas till detta. Kassareservbestämmelsen för postbanken stämmer
inte helt överens med motsvarande bestämmelser för övriga bankinstitut.
3.2 Poststyrelsens förslag
Efter att ha utvecklat hur postbankens relationer till det övriga postverket
bör utformas med tanke på en vidgad rörelsefrihet för postbanken och
samarbetet med kreditbanken föreslår poststyrelsen att de enhetliga rörelseregler
som från den 1 januari 1969 gäller för affärsbanker, sparbanker
och jordbrukets kreditkassor i huvudsak skall bli tillämpliga också på
postbanken. De nya rörelsereglerna för postbanken har poststyrelsen närmare
utformat och kommenterat i ett förslag Lill förordning om postbanken.
Förordningen som förutsätts bli beslutad av Kungl. Maj :t och
riksdagen gemensamt men utan lagrådets hörande är avsedd att vara en
motsvarighet till de banklagar som reglerar övriga bankinstituts verksamhet.
Författningen skall ersätta PbF, PgF och MplR.
Den centrala delen av den föreslagna förordningen utgörs av ett avsnitt
som innehåller femton paragrafer om rörelsen. Om man bortser från vissa
jämkningar som föranletts bl. a. av postbankens företagsform stämmer
dessa bestämmelser överens med de rörelseregler som gäller för övriga
bankinstitut. Förslaget i denna del innebär två viktiga nyheter för postbanken.
För det första får postbanken en väsentligt vidgad rörelsefrihet,
vilket bl. a. innebär att banken i fortsättningen kan ägna sig åt alla inom
bankväsendet förekommande verksamhetsgrenar. För det andra innebär
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
förslaget att den statsgaranti som nu gäller för insättarmedlen skall slopas
och att postbanken i stället i fortsättningen skall vara underkastad
samma kapitaltäckningskrav som övriga bankinstitut. Dessa krav innebär
kort uttryckt att mot bankens placeringar och den förlustrisk de medför
skall i banken stå ett riskkapital av viss minsta storlek. Poststyrelsen
framhåller i detta sammanhang att principen om möjligast lika villkor
för konkurrerande statliga och privata företag förverkligas bättre och säkrare
om det statliga företaget underkastas samma krav som ställs på konkurrenterna.
I vissa hänseenden är förhållandena så olika för det statliga
företaget och dess konkurrenter, att samma regler inte kan tillämpas,
men i fråga om kapitaltäckningsreglerna för banken finns enligt styrelsens
mening inget hinder för gemensamma regler.
Poststyrelsen har övervägt i vad mån förordningen om postbanken i likhet
med banklagarna vid sidan av rörelsereglerna skall innehålla också
andra bestämmelser. Därvid har styrelsen diskuterat bl. a. om en motsvarighet
till banklagarnas årsredovisnings- och balansvärderingsregler bör inflyta
i förordningen. Postbanken upprättar f. n. årsredovisning i huvudsak
enligt föreskrifter, anvisningar och praxis, som gäller för affärsverksredovisning.
De balansvärderingsregler som gäller för andra bankinstitut
är av delvis annat innehåll och de utgör dessutom en förutsättning
för tillämpningen av bestämmelserna om kapitaltäckning. Enligt dessa
skall tillgångarna beräknas efter sina bokförda värden. Banklagarnas
värderingsregler är också avsedda att garantera att tillgångar tas upp till
betryggande värden. Poststyrelsen anser med hänsyn till det anförda nödvändigt
att i förordningen om postbanken ta in bestämmelser om årsredovisning
motsvarande de som finns i övriga banklagar.
Enligt poststyrelsens mening bör postbanken i likhet med övriga bankinstitut
vara underkastad tillsyn av bankinspektionen. Föreskrift härom
bör tas in i förordningen. Revisionen av postbanken bör som f. n. ombesörjas
av riksrevisionsverket.
Sammanfattningsvis innebär poststyrelsens förslag att postbanken skall
redovisa kapital i samma utsträckning som andra banker och ha balansvärderingsregler,
som föranleder nedskrivningar av tillgångar med fluktuerande
värden till en nivå, som kan anses betryggande från vanliga
bankmässiga synpunkter. Härigenom kan den formella statliga garantin
mot insättarna slopas. Poststyrelsen förutsätter att postbanken kommer
att bli så konsoliderad att banken i händelse av att den träffas av förluster,
liksom andra bankinstitut skall kunna täcka förlusterna med egna,
dolda och öppet redovisade kapitalreserver utan statsmakternas mellankomst.
Härigenom och genom lagstiftningens utformning i allmänhet kommer
postbanken inte att på samma sätt som f. n. behöva repliera på statens
ansvar för bankens förbindelser.
Kungl. Maj ris proposition nr 158 år 1969
33
3.3 Remissyttrandena
Förslaget till förordning om postbanken har i sina huvuddrag tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Flera remissyttranden
innehåller synpunkter på detaljutformningen av förordningen.
Dessa kommer att behandlas i specialmotiveringen. Bankföreningen finner
en viss modernisering av det för postbanken gällande placeringsreglementet
angelägen men är tveksam om det från hela kreditmarknadens synpunkt
är önskvärt att gå så långt att man inordnar postbanken i det system av
enhetliga rörelseregler som gäller för övriga bankinstitut. En sådan omläggning
tar enligt bankföreningen inte tillräcklig hänsyn till postbankens
särart och den betydelsefulla roll som postbanken nu spelar och även i
framtiden bör spela på marknaden för långfristiga krediter. I viss mån
liknande synpunkter anförs av riksbanksfullmäktige, som dock tillstyrker
förslaget. Fullmäktige understryker att liberaliseringen av postbankens
rörelseregler inte får leda till en uilåningsinriktning som försvårar
eu utveckling i enlighet med gällande ekonomisk-politiska målsättningar.
Problemet med den långfristiga kreditförsörjningen består alltjämt, framhåller
fullmäktige, och bostadsbyggandets långfristiga finansiering möter
fortfarande betydande svårigheter, något som inte minst den senaste tidens
kreditpolitiska åtgärder med likviditets- och placeringsregler är ett
uttryck för. Den ökade frihet i kreditgivningen, som den föreslagna förordningen
innebär, får därför enligt fullmäktige infe tas som intäkt för
något radikalt brott i postbankens traditionella utlåningsinriktning.
Bankinspektionen är inte övertygad om behovet att nu införa den föreslagna
förordningen. Inspektionen erinrar om den liberalisering av postbankens
placeringsreglemente som gäller från den 1 januari 1969 och menar
att vissa förutsättningar för samarbete mellan postbanken och kreditbanken
redan föreligger. Inspektionen hade gärna sett att samarbetets omfattning
närmare belysts innan ställning tas till lagstiftningen om postbanken.
3.4 Departementschefen
Poststyrelsens förslag om nya rörelseregler för postbanken innebär att
postbanken, som kreditinstitututredningen föreslog i sitt betänkande Samordnad
banklagstiftning (SOU 1967:64), ges samma rörelseregler som affärsbanker,
sparbanker och jordbrukets kreditkassor, dock utan att postbankens
företagsform behöver ändras. Förslaget medför i jämförelse med
gällande bestämmelser betydligt vidgade placeringsmöj ligheter för postbanken,
som enligt förslaget skall få ägna sig åt all slags inom bankrörelse
förekommande kreditverksamhet. Vidare innebär förslaget den väsentliga
nyheten att postbanken liksom övriga bankinstitut skall vara skyldig att
hålla ett med hänsyn till placeringarnas art och omfattning tillräckligt
34
Kungl. Maj:ts proposition nr t58 år 1969
riskkapital. Detta krav på kapitaltäckning, som i fråga om övriga bankinstitut
motiverats av en önskan att skydda insättarna för eventuella förluster i
bankernas kreditgivningsverksamhet, motsvaras för postbankens del f. n.
av att staten garanterar insättarmedlen. Poststyrelsen föreslår att denna
garanti skall slopas.
I övrigt innehåller förslaget om nya rörelseregler i huvudsak bestämmelser
om årsredovisning och balansvärdering efter mönster av vad som gäller
för affärsbankerna och föreskrift om att postbanken i likhet med övriga
bankinstitut skall stå under tillsyn av bankinspektionen.
Förslaget om nya rörelseregler för postbanken har i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Bankinspektionen
och bankföreningen har emellertid uttalat viss tveksamhet. Bankinspektionen,
som inte är övertygad om behovet att nu införa den föreslagna förordningen,
framhåller att postbanken redan med nuvarande regler har förutsättningar
för ett samarbete med kreditbanken. Bankföreningen ifrågasätter
med hänsyn till den betydelsefulla roll som postbanken spelar och även
i framtiden bör spela på marknaden för långfristiga krediter om det är
önskvärt att inordna postbanken i det system av enhetliga rörelseregler som
gäller för övriga bankinstitut. Riksbanksfullmäktige, som hör till de remissinstanser
som tillstyrker förslaget, anför i viss mån liknande synpunkter
som bankföreningen och förklarar att den ökade frihet som den föreslagna
förordningen skulle innebära inte får tas till intäkt för något radikalt avbrott
i postbankens traditionella utlåningsinriktning.
Jag har tidigare i den proposition som låg till grund för den samordnade
banklagstiftningen uttalat att alla bankinstitut bör drivas på i princip likartade
villkor och att detta skall gälla även postbanken (se prop. 1968: 143
s. 66). Detta innebär att varje bankinstitut skall ha legal rätt att driva
alla inom bankväsendet förekommande rörelsegrenar och vara underkastat
samma krav på kapitaltäckning och likviditet. Något som ändrar min ståndpunkt
i denna fråga har inte förekommit. Tvärtom talar också det samarbete
mellan postbanken och kreditbanken som jag tidigare föreslagit för att
postbanken inordnas i systemet av enhetliga rörelseregler för bankinstituten.
Om så inte sker skulle samarbetet i fråga om vissa projekt kunna hämmas
genom att postbanken inte hade formell rätt att delta i projektet.
De balansvärderingsregler, som föreslås gälla för postbanken, hör intimt
samman med de föreslagna kapitaltäckningsbestämmelserna och innehåller
preciserade krav på hur bankens tillgångar skall värderas. Enligt dessa värderingsregler,
som motsvarar dem som tillämpas av övriga bankinstitut,
skall för att ta ett exempel postbankens obligationsportfölj tas upp till högst
det verkliga värdet, dvs. marknadsvärdet. Så sker inte nu och postbanken har
f. n. ett betydande nedskrivningsbehov för sina långfristiga placeringar. Tilllämpningen
av kapitaltäcknings- och balansvärderingsbestämmelserna kommer
otvivelaktigt, som också poststyrelsen framhållit, att medföra en nyttig
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
och nödvändig konsolidering av postbanken. Konsolideringen förutsätter
emellertid en viss kapitaluppbyggnad av postbanken. Till kapitaltäckningsfrågan
och problem som hör samman därmed återkommer jag i det följande.
På grundval av det anförda förordar jag att i princip de rörelse- och balansvärderingsregler
som gäller för övriga bankinstitut skall gälla också för
postbanken. Slopandet av den statliga garantin för insättarmedel är enligt
min mening att uppfatta som eu formell ändring. Staten kommer givetvis
också i fortsättningen att reellt ansvara för de medel som satts in i postbanken.
I vilken omfattning postbanken kommer att kunna utnyttja de nya rörelsereglerna
är svårt att förutse. Några drastiska förändringar av den verksamhet
som f. n. är karaktäristisk för postbanken kan knappast antas inträffa.
Marginella förskjutningar i rörelsen och i förhållande till övriga
bankinstitut är däremot sannolika. Sådana marginella förskjutningar är enligt
min uppfattning av väsentlig betydelse för möjligheten att åstadkomma
en bättre fungerande kreditmarknad. Störningar på kreditmarknaden av
den typ, som riksbanken varnar för, skall inte tillåtas uppkomma som följd
av de liberaliserade rörelsereglerna för postbanken eller av samarbetet mellan
de statliga bankerna.
Poststyrelsens förslag om att postbanken skall stå under tillsyn av bankinspektionen
instämmer jag i. Tillsynen behövs visserligen inte enligt det tidigare
sagda till skydd för insättarnas medel men det är av stort värde att
postbanken underkastas tillsyn från samma utgångspunkter som övriga
bankinstitut, inte minst med tanke på samarbetet med kreditbanken.
Eftersom den nya författningen om postbanken är avsedd att beslutas av
Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt bör den betecknas lag. Till frågor
om den närmare utformningen av lagen återkommer jag i det följande.
4» Kapitalbildning, avkastning m. in.
4.1 Gällande ordning
Postbanken ingår som tidigare nämnts organisatoriskt i postverket. Det
statskapital, som verket förvaltar och som i rikshuvudboken är upptaget som
Postverkets fond, bildas genom investeringsanslag över kapitalbudgeten i
riksstaten för förvärv av tillgångar av i huvudsak två slag, fastigheter och
fordon. Finansiering av andra investeringar, t. ex. sorteringsmaskiner, datorer
och andra kontorsinventarier, sker med verkets löpande inkomster.
För postbankens verksamhet upprättas särskilt bokslut. I detta redovisas
dock f. n. inte någon del av postverkets statskapital och de mot detta
svarande tillgångarna. Däremot redovisas där kapital av annat slag, nämligen
en reservfond, som har bildats genom avsättning av i postbankens
rörelse uppkommen vinst. Reservfonden uppgår till 25,4 milj. kr. Senaste
avsättningen till fonden skedde år 1949.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
För postverket anses gälla samma avkastningsskyldighet som för flertalet
andra affärsverk, nämligen att det till statsverket inlevererade överskottet
skall motsvara en tillfredsställande avkastning på det disponerade
statskapitalet, dvs. det kapital, som staten tillskjntit över kapitalbudgeten.
I genomsnitt för den gångna delen av 1960-talet har nettoöverskottet utgjort
ca 11 % av disponerat statskapital.
Genom internfakturering mellan postverkets olika verksamhetsområden
betalar postbanken för samtliga ianspråktagna tjänster. I ersättningen ingår
ränta på den del av statskapitalet som är bundet i tillgångar vilka utnyttjas
av banken. Härigenom fullgör banken sin del av avkastningsskyldigheten.
Hittills under 1960-talet har därutöver en särskild vinstleverans
på 14 milj. kr. skett för verksamhetsåret 1963. I övrigt har överskotten disponerats
för nedskrivning av bankens placeringar.
4.2 Tidigare förslag
Kreditinstitututredningen, vilken jag berört i inledningen, har bl. a. behandlat
frågan om postbankens kapital och avkastning. Utredningen anförde
att en utjämning av skillnaderna mellan postbanken och övriga bankinstitut
i fråga om krav på eget kapital skulle kunna ske genom att redan befintlig
reservfond ökas. Den formella statsgarantin för insättarmedel skulle
härvid avvecklas. Kravet på eget kapital skulle kunna kombineras med ett
krav på avkastning av bankens kapital motsvarande förslagsvis lägst den
normalränta efter vilken avkastningen av statens kapitalfonder beräknas.
I beskattningshänseende skulle i någon mån likställdhet kunna åstadkommas
genom att postbanken ålades att inleverera viss andel av årsvinsten till
statsverket.
Utredningen ansåg dock att frågan om eget kapital, avkastning, beskattning
etc. enklast skulle kunna lösas för postbanken som ett fristående företag
och förordade att postbanken skulle ombildas till ett aktiebolag. I samband
därmed borde postbankens reservfond konverteras till aktier, till vilka
postverket skulle bli ägare. Utredningen förutsatte att bankens vinst vid de
före bolagsbildandet liggande boksluten skulle avsättas till reservfond. Det
ytterligare kapital som skulle komma att erfordras för att motsvara kapitalkravet,
kunde erhållas dels genom utgivande av förlagsbevis, vilka enligt
utredningens förslag i viss utsträckning borde få jämställas med eget kapital
i kapitaltäckningshänseende, dels genom anslag över kapitalbudgeten.
Utredningen påpekade att en från konkurrenssynpunkt väsentlig fördel med
den föreslagna aktiebolagsformen skulle vara att postbanken som aktiebolag
i fråga om skattskyldighet skulle underkastas samma regler som andra
aktiebolag.
Mot utredningens förslag att ombilda postbanken till aktiebolag reserverade
sig tre ledamöter. Även flertalet remissinstanser var negativa till detta
förslag och ansåg att kraven på kapital, avkastning etc. skulle kunna tillgodoses
med bibehållen företagsform för postbanken.
Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969
37
4.3 Poststyrelsens förslag
4.3.1 Kapitalredovisning och avkastningsskyldighet
Poststyrelsen anför att en samordning med andra banker av regelsystemet
i fråga om kapitaltäckning jämte tillämpning av samma balansvärderingsregler
är både möjlig och lämplig. Poststyrelsen anser sig — med stöd
av bl. a. uttalande i prop. 1968: 143 — i princip böra utgå från att de nya
enhetliga rörelsereglerna skall tillämpas även för postbanken. Detta innebär
att banken skall uppfatta sig som ansvarig direkt mot insättarna på
samma sätt som andra banker. Postbanken blir härigenom i behov av kapital
och av konsolidering för att själv kunna garantera insättarnas säkerhet
och därmed fylla sin uppgift enligt det nya systemet.
Poststyrelsen framhåller att en riktpunkt måste vara, att postbanken i
fråga om kapitaluppbyggnad, avkastning m. m., ges sådana villkor att den
vid en allsidig värdering kan sägas bli varken gynnad eller missgynnad i förhållande
till konkurrerande bankföretag. Enligt styrelsens mening talar
tungt vägande skäl för att de företagsekonomiska och övriga riktlinjer, som
framlagts av affärsverksutredningen (SOU 1968:45) skall tillämpas för
postbanken i den mån inte bankverksamhetens särpräglade förutsättningar
kan kräva en särreglering.
I frågan om tillgodoseende av kapitalbehovet till följd av kapitaltäckningsreglerna
anser poststyrelsen att kapital i princip bör anskaffas på två
olika sätt, nämligen genom tillskott av statsmedel eller genom avsättning
av vinstmedel. Styrelsen finner det naturligt med tanke på postbankens
ställning som en del av ett statligt affärsverk, att tillskott av statsmedel utgår
till kapitaluppbyggnaden i banken. Enligt poststyrelsen bör anslag över
kapitalbudgeten, såsom hittills, beviljas för att finansiera sådana anläggningstillgångar,
som erfordras för postbankens verksamhet. Styrelsen anser
det även ligga i linje med de allmänna principiella synpunkter, som
framförts av bl. a. kreditinstitututredningen och affärsverksutredningen, att
anslag över kapitalbudgeten i mån av behov också skall kunna anvisas såsom
särskilda kapitaltillskott för att banken skall kunna uppfylla de krav
som kapitaltäckningsreglerna uppställer.
Med de termer som affärsverksutredningen använder föreslår poststyrelsen
att postbankens statskapital skall utgöras av dels verkskapital, dels
statsverkslån, och att banken skall erlägga utdelning på verkskapitalet och
ränta på statsverkslånet samt därutöver viss motsvarighet till statlig inkomstskatt.
Poststyrelsen föreslår också att — med ändring av gällande ordning —
en särredovisning görs i postverkets räkenskaper så att i postbankens balansräkning
bokförs de tillgångar som används av banken och den del av
statskapitalet som svarar mot dessa tillgångar, samt att banken direkt skall
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969
svara för de ekonomiska förpliktelser, som är förenade med ifrågavarande
kapitaltillskott från statens sida.
Vad beträffar kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel i rörelsen
anför poststyrelsen följande. Avsättning bör kunna ske vid fastställande
av årsbokslutet i den mån behov och möjlighet föreligger att disponera
tillgängliga överskottsmedel för här ifrågavarande ändamål. Härvid
bör hälften av överskottsbeloppet tillföras verkskapitalet och kunna betraktas
som beskattade vinstmedel. Återstoden bör anses som skattemotsvarighet,
vilken emellertid automatiskt återlånas och bokförs som statsverkslån.
Poststyrelsen påpekar också att enligt affärsverksutredningens förslag
skall affärsverkens fondcringar användas som finansieringskälla vid anskaffning
av tillgångar och minska eljest erforderligt investeringsbemyndigande.
Med tanke på syftet med den föreslagna speciella befogenheten att
göra avsättningar anser styrelsen en annan regel böra gälla. Frågan om och
i vad mån gjord avsättning skall påverka investeringsbemyndigande bör
enligt poststyrelsens mening prövas av statsmakterna vid närmast kommande
tillfälle då äskande framställs om anslag över kapitalbudgeten för bankens
behov.
Styrelsen förordar vidare att postbanken bör äga rätt att balansera vinstmedel
och avsätta dylika medel till dispositionsfond, varvid förutsätts att
skattemotsvarighet erläggs till staten. På dispositionsfond och balanserade
vinstmedel bör enligt poststyrelsens uppfattning avkastning till statsverket
inte utgå.
Styrelsen anser att verkskapital, statsverkslån, dispositionsfond och balanserade
vinstmedel bör räknas till postbankens risktäckande kapital.
Poststyrelsens förslag vad gäller kapitalbildning, avkastning m. m. bygger
som framgår av det nämnda i stor utsträckning på affärsverksutredningens
förslag. Styrelsen anser emellertid att dess förslag kan tillämpas
även om affärsverksutredningens förslag i dessa avseenden inte kommer
att genomföras för affärsverken i allmänhet.
4.3.2 Kapitalbehov
Poststyrelsens beräkningar visar att det kapital som skulle erfordras, om
kapitaltäckningsreglerna tillämpats på postbankens placeringar per den
31 december 1968, uppgår till ca 60 milj. kr. Om bankens rörelse antas växa
i samma takt som under de senaste 10 åren (= 8 % per år) kommer behovet
av kapital vid oförändrad placeringsstruktur att stiga till drygt 95
milj. kr. 1975 och till nära 140 milj. kr. år 1980. Ett ökat krav uppkommer
givetvis vid en inriktning mot mera riskbetonade krediter, vilket de nya rörelsereglerna
medger.
I sammanhanget berör poststyrelsen behovet av att skriva ned vissa av
bankens placeringar. En mycket betydande del av bankens placeringar löper
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
med fast ränta och nedskrivningsbehovet fram till år 1975 inklusive nedskrivning
av nytillkommande placeringar uppskattas av styrelsen (i april
1969) till ca 150 milj. kr.
Vad beträffar möjligheten att tillgodose kapitalbehovet genom anslag
över kapitalbudgeten för finansiering av anläggningstillgångar för postbankens
behov redovisar poststyrelsen ett omfattande nybyggnadsprogram,
för vilket kostnaden fram t. o. m. år 1972 beräknas uppgå till 63 milj. kr.
För en senare etapp, som möjligen kan påbörjas före 1975, kan endast
en grov approximation av kostnaderna till ca 50 milj. kr. göras.
Man kan enligt poststyrelsens uppfattning inte räkna med att bankens
behov av risktäckande kapital helt kan tillgodoses genom att banken tillförs
statskapital genom investeringsanslag till byggnadsändamål. Styrelsen
anser sålunda att man vid en realistisk bedömning bör utgå ifrån att den
erforderliga kapitaluppbyggnaden måste ske antingen genom att anslag
anvisas över kapitalbudgeten såsom kapitaltillskott, vilket disponeras som
förlagsmedel, eller genom att vinstmedel jämte skattemotsvarigheten härtill
avsättes för ökning av statskapitalet eller genom att båda dessa två
former för att höja det risktäckande kapitalet utnyttjas.
Enligt poststyrelsens mening bör postbankens strävan vara att successivt
bygga upp det risktäckande kapitalet genom avsättning av vinstmedel jämte
skattemotsvarigheten härtill, varvid dock måste beaktas det ackumulerade
nedskrivningsbehovet fram till år 1975 på ca 150 milj. kr. Under den senaste
tioårsperioden har postbanken redovisat ett genomsnittligt årligt överskott
på 44 milj. kr. Då poststyrelsen föreslår att de nya reglerna om avkastningsskyldighet,
kapitaltäckning och balansvärdering skall börja tillämpas på
banken först efter en viss övergångstid, som utgår den 31 december 1974 och
om man utgår ifrån att banken under övergångstiden kan redovisa årliga
överskott av angiven storlek, kommer banken att fram till år 1975 kunna
disponera medel som väl förslår till att göra såväl nödvändiga nedskrivningar
som för kapitaluppbyggnaden erforderliga avsättningar.
I anslutning härtill framhåller styrelsen att möjligheten att kunna redovisa
årliga överskott av nämnda storlek emellertid är starkt beroende av räntenivåns
utveckling under åren fram till 1975. Detta sammanhänger med att
postbanken har en mycket betydande andel räntefasta placeringar, varför
räntenivåns fortsatta utveckling i hög grad påverkar postbankens ekonomi.
En över en längre period stigande räntenivå leder till påtaglig försämring av
årsresultatet och en påtaglig ökning av nedskrivningsbehovet. Därest utvecklingen
av räntenivån skulle komma att gå i den antydda riktningen, kan
följden enligt styrelsen bli att postbanken under perioden fram till år 1975
inte förmår konsolidera sin ställning i sådan omfattning, att banken uppfyller
de kapitaltäcknings- och balansvärderingsregler, som enligt förslaget då
skall träda i kraft vid nämnda års ingång. I ett sådant läge aktualiseras frågan
att begära särskilda anslag över kapitalbudgeten för att såsom kapital
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
tillskott tillföras det risktäckande kapitalet, så att detta uppgår till erforderlig
storlek. Vidare får prövas i vilken utsträckning fortsatt anstånd med tilllämpning
av balansvärderingsreglerna kan påkallas.
Poststyrelsen har även sökt uppskatta storleken av avkastningsskyldigheten,
nedskrivningsbehovet på grund av nytillkommande placeringar och
behovet av kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel för varje år
under senare hälften av 1970-talet. De verkställda beräkningarna visar att
det sammanlagda beloppet för nämnda ändamål — vid måttliga förändringar
av räntenivån — uppskattas till inemot 30 milj. kr. per år.
4.3.3 Övergångsbestämmelser
Poststyrelsen föreslår att den nya lagstiftningen träder i kraft den 1
januari 1970. Styrelsen framhåller att det överensstämmer med gällande
rättsliga principer att medge bankföretag rådrum för att anpassa sig efter
sådana skärpningar i villkoren för verksamheten som ökade kapitaltäckningskrav
innebär. Det senaste exemplet härpå erbjuder 1968 års lagar om
ändringar i sparbankslagen och jordbrukskasselagen. Båda dessa lagar innehåller
i övergångsbestämmelserna stadganden om uppskov med tillämpningen
av de nya reglerna för kapitaltäckning och kassareserv under en femårsperiod
för sparbanker och centralkassor trots att omställningen för dessa
är mycket mindre genomgripande än för postbanken.
Poststyrelsen anser att postbanken under en övergångstid bör få lättnader
i de skyldigheter, som den skall fullgöra när de nya reglerna och principerna
skall tillämpas fullt ut. Lättnaderna bör innebära befrielse från att under
övergångstiden redovisa risktäckande kapital i den utsträckning, som kapitaltäckningsreglerna
kräver och dessutom dispens från de för bankinstituten
i allmänhet gällande balansvärderingsreglerna.
Poststyrelsen föreslår att övergångstiden bestäms till fem år och att
bankens överskott under övergångstiden utnyttjas dels för att fullgöra de
tidigare eftersatta nedskrivningarna, dels för att öka bankens risktäckande
kapital. Sistnämnda syfte uppnås enligt styrelsens förslag genom avsättningar
till bankens reservfond. Vid övergångstidens slut föreslås reservfonden
tillsammans med den andel av postverkets fond, vilken då enligt styrelsens
förslag skall redovisas på postbanken, bli konverterade till statskapital,
vilket skall ligga till grund för tillämpningen av avkastningsskyldigheten
samt kapitaltäcknings- och balansvärderingsreglerna på banken. Styrelsen
påpekar att avkastningsskyldigheten under övergångstiden skall såsom hittills
fullgöras via postverket.
4.4 Remissyttrandena
4.4.1 Allmänt
Poststyrelsens förslag, att affärsverksutredningens grundtankar tillämpas
även på postbanken, tillstyrks utan reservation av statskontoret. Flera
remissinstanser, riksrevisionsverket, bankinspektionen, riksbanksfullmäk
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
tige, riksgälds fullmäktige och Posttjänstemännens förening, tillstyrker förslaget
men anser att affärsverksutredningens förslag bör slutbehandlas innan
man diskuterar dess tillämpning på postbanken.
Vissa principiella betänkligheter mot att postbanken underkastas krav på
eget kapital m. m. uttalas av bankinspektionen och bankföreningen.
Bankinspektionen anser att det inte är möjligt att etablera en sådan ordning,
att postbanken konkurrerar med övriga bankinstitut på lika villkor
och att postbanken redan i nuvarande företagsform kan inleda ett samarbete
med Sveriges Kreditbank. Inspektionen avstyrker därför de föreslagna bestämmelserna
om eget kapital och kapitaltäckning i postbanken. Den anser
att postbankens överskott i stället tills vidare bör användas för nedskrivningar
och avsättningar till reservfonden. Enligt bankföreningens uppfattning
är full likställdhet i fråga om konkurrensvillkor inte möjlig mellan å
ena sidan postbanken och å andra sidan övriga bankinstitut. Anledningen
härtill anges vara postbankens ställning och funktioner som en del av postverket.
Bankföreningen finner det lämpligt att postbankens regler moderniseras
i vissa hänseenden men ifrågasätter om det är önskvärt att gå så långt
att postbanken inordnas i det system av enhetliga rörelseregler, som gäller
för övriga bankinstitut.
Sparbanksföreningen hävdar att det bästa sättet att åvägabringa konkurrens
på lika villkor är att ombilda postbanken till ett helägt dotterbolag till
postverket. Därigenom skulle banklagens regler komma att gälla för postbanken.
Om detta inte kan ske, kunde i stället sparbankslagen göras tilllämplig
på postbanken.
4.4.2 Avkastningskrav
De avkastningskrav som bör ställas på postbanken diskuteras inte direkt
av remissinstanserna. Emellertid hävdar bankföreningen att de av poststyrelsen
utarbetade reglerna om kapitaltäckning m. m. är ägnade att minska
postbankens nuvarande konkurrensfördelar framför övriga bankinstitut.
Postbanken skulle enligt bankföreningens uppfattning genom att automatiskt
få kapitaltillskott från staten fortfarande ha betydande fördelar i fråga
om kapitalanskaffningen samtidigt som banken skulle undgå de betydande
skatte- och utdelningskrav, som affärsbankerna har att räkna med.
Sparbanksföreningen hävdar att postbanken bör betala motsvarigheten
inte endast till statlig inkomstskatt utan även till kommunalskatt.
4.5 Departementschefen
4.5.1 Inledning
I den för affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor med
verkan fr. o. m. den 1 januari 1969 genomförda samordnade banklagstiftningen
ingår krav på eget kapital som en viktig beståndsdel. I avsikt att
åstadkomma en utjämning av skillnaderna i konkurrensförutsättningarna i
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
fråga om skyldighet att redovisa eget kapital föreslog kreditinstitututredningen
att postbanken skulle ombildas till aktiebolag. Av vad jag tidigare
anfört framgår att jag inte kan biträda detta förslag. Jag förordar emellertid
att samma kapitaltäckningsbestämmelser som för andra bankinstitut ändå
skall tillämpas för postbanken. Det är därför nödvändigt att lösa frågorna
om kapitaluppbyggnad, avkastning och beskattning på annat sätt än kreditinstitututredningen
förutsatt. Jag delar den uppfattning, som framförts av
poststyrelsen och vid remissbehandlingen av kreditinstitututredningens betänkande
av ett flertal remissinstanser, att dessa frågor kan lösas i nuvarande
affärsverksform för postverket.
Vad jag i det följande kommer att förorda om kapitalbildning, avkastning
m. m. bygger i stor utsträckning på affärsverksutredningens förslag
(SOU 1988:45). Jag har ännu inte tagit ställning till detta, .lag anser i
likhet med poststyrelsen men i motsats till vad vissa remissinstanser anfört
att utredningens förslag i dessa hänseenden i princip bör kunna tillämpas
på postbanken.
4.5.2 Kapitalbildning
Poststyrelsen har föreslagit att kapitalbehovet till följd av kapifaltäckningsreglerna
skall tillgodoses dels genom tillskott av statsmedel, dels genom
avsättning av vinstmedel i rörelsen. Med tillskott av statsmedel avses dels
kapitaltillskott avseende anläggningstillgångar för vilka anslag anvisats
över kapitalbudgeten, dels sådana särskilda kapitaltillskott över denna budget
vilka därutöver kan bli nödvändiga för att banken skall kunna uppfylla
de krav som kapitaltäckningsreglerna uppställer.
Kapitaluppbyggnad genom avsättning av vinstmedel i rörelsen bör enligt
poststyrelsen kunna ske i den mån det finns behov och möjlighet att disponera
tillgängliga överskottsmedel för ändamålet. Styrelsen har föreslagit att
hälften av det nödvändiga överskottsbeloppet därvid tillförs den del av statskapitalet
som poststyrelsen liksom affärsverksutredningen betecknat som
verkskapital. Den andra hälften skall automatiskt kunna återlånas. Ett sådant
lån bör enligt förslaget betecknas som statsverkslån. Den föreslagna
metoden är avsedd att tillämpas när kravet på kapitaltäckning gör det nödvändigt
med en ökning av postbankens kapital och behovet inte kan tillgodoses
genom tillskott i form av anslag över kapitalbudgeten för investeringar i
anläggningstillgångar för postbanken. Denna typ av kapitaluppbyggnad är
avsedd att ersätta ett särskilt kapitaltillskott över statsbudgeten enbart för
att uppfylla kraven på kapitaltäckning i postbanken. Poststyrelsen har vidare
föreslagit att postbanken efter erforderliga nedskrivningar och fullgjord avkastningsskyldighet
skall få möjlighet att balansera vinstmedel och att även
avsätta sådana medel till dispositionsfond. Styrelsen har därvid förutsatt att
motsvarighet till statlig inkomstskatt erlagts.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
Jag finner de av poststyrelsen föreslagna principerna lämpliga för att tillgodose
kapitalbehovet i postbanken och anser att de bör kunna läggas till
grund för bankens kapitalbildning. Denna skall alltså i första hand ske genom
att anvisade investeringsanslag för anläggningstillgångar i postbanken
bokförs hos banken. I andra hand avses behovet av kapitalökning bli tillgodosett
genom att erforderlig andel av årsvinsten i samband med bokslutet
avsätts direkt till statskapitalet. Sådan avsättning bör först efter särskilt
beslut av statsmakterna avräknas från eljest erforderligt investeringsbemyndigande.
I tredje hand får behovet fyllas genom särskilt kapitaltillskott
för postbankens räkning över statsbudgeten. På längre sikt torde man kunna
räkna med att kapitaluppbyggnaden helt eller delvis kommer att ske genom
att vinstmedel balanseras eller avsätts till dispositionsfond. Jag förordar
således att kapitalbildningen för postbanken skall ske i huvudsaklig
överensstämmelse med det anförda.
Det kapital, som bildas i postbanken antingen genom direkta anslag över
kapitalbudgeten eller genom direkt avsättning av vinstmedel till statskapitalet,
bör delas upp på det sätt poststyrelsen föreslagit. Halva statskapitalet
bör således betraktas som lån och den andra hälften som eget kapital.
Lånedelen vill jag benämna statsverkslån. Jag anser det naturligt att postbanken
skall betala ränta på sitt upplånade kapital och att ränta på statsverkslånet
skall betraktas som en ovillkorlig kostnad på samma sätt som
andra bankinstituts räntekostnader för upplånat kapital. Statsverkslånet i
postbanken kan närmast jämföras med förlagslån i övriga bankinstitut.
Den del av kapitalet som skall betraktas som eget kapital bör för att undvilka
förväxlingar betecknas som stamkapial. Stamkapitalet i postbanken
blir närmast att jämföra med det kapital som tillförs affärsbank genom nyemission.
Jag återkommer i det följande till frågan om räntenivå och utdelningsnorm
samt till hur kapitalet skall delas upp på stamkapital och statsverkslån
vid övergångstidpunkten.
4.5.3 Kapitalbehov
När det gäller frågan om i vilken omfattning de olika formerna för uppbyggnad
av kapital i postbanken kan komma att utnyttjas har poststyrelsen
framhållit svårigheterna att göra en någorlunda säker framtidsbedömning
på grund av ovissheten om vissa för postbankens ekonomi väsentliga faktorer,
t. ex. räntenivåns utveckling.
Poststyrelsen har föreslagit att den nya lagstiftningen skall träda i kraft
den 1 januari 1970 men samtidigt ansett en övergångstid på fem år nödvändig
under vilken de föreslagna kapitaltäcknings- och balansvärderingsbestämmelserna
ej skall tillämpas. Avkastningsskyldigheten under övergångstiden
skall enligt poststyrelsens förslag som hittills fullgöras via postverket i
övrigt.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
Poststyrelsen räknar med att postbanken genom fastighetsförvärv och
byggnation fram t. o. in. år 1972 kommer att ha tillförts kapital med minst
63 milj. kr. genom anslag över kapitalbudgeten. Styrelsen har vidare beräknat,
att postbanken fram till år 1975, då övergångstiden löper ut, skall kunna
disponera överskottsmedel, som förslår till att göra nödvändiga avsättningar
för kapitaluppbyggnad utöver nämnda 63 milj. kr. Överskotten beräknas
också ge möjlighet till erforderliga nedskrivningar av bankens placeringar
under förutsättning att nedskrivningsbehovet utgör högst ca 150 milj. kr.
och att de årliga överskotten genomsnittligt uppgår till ungefär samma storlek
som under de senaste tio aren, dvs. 44 milj. kr. Styrelsen har emellertid
framhållit, att möjligheterna att uppnå sådana överskott för avsättningar
under den aktuella perioden är starkt beroende av räntenivåns utveckling.
Efter det poststyrelsen avgett sitt förslag har förutsättningarna för beräkningarna
av överskott och nedskrivningsbehov väsentligt ändrats. Detta
beror främst på de förändringar i ränteläget som skett sedan förslaget lädes
fram. Ränteutvecklingen påverkar nämligen i hög grad bankens nedskrivningsbehov
och rörelseöverskott.
Enligt min mening är det angeläget att så snart som möjligt åstadkomma
konkurrens på i stort sett lika villkor mellan postbanken och övriga bankinstitut.
Av detta följer att de nya rörelsereglerna både i den del de avser
liberaliseringar och i den del de innebär ökade skyldigheter för postbanken
helst bör träda i kraft samtidigt. Jag är därför inte benägen att medge så
vittgående undantag från kapitaltäcknings- och balansvärderingsbestämmelserna
som poststyrelsens förslag innefattar. Jag förordar i stället att
postbanken dels tillförs nytt kapital, som gör det möjligt för banken att
llPPfylla kapitaltäckningskravet, dels tillåts att under en övergångstid av
fem år tillämpa de balansvärderingsregler i fråga om obligationer och räntebundna
lån som före den 1 januari 1969 gällde för sparbankerna och som
övergångsvis fortfarande gäller för vissa av dem. Härigenom blir det möjligt
att sätta de nya rörelsereglerna för postbanken i kraft redan den 1
januari 1970. I fråga om innebörden av de nämnda värderingsreglerna vill
jag härnäsa till prop. 1968: 143 s. 251.
Jag förutsätter att postbanken under tiden fram t. o. m. år 1974, sedan
avkastning erlagts enligt vad jag i det följande föreslår, kommer att behöva
använda sina överskott för nedskrivningar av placeringarna så att fr. o. m.
år 1975 samma balansvärderingsregler som gäller för övriga bankinstitut
kan tillämpas också av postbanken.
Enligt vad jag inhämtat beräknas kapitalbehovet i postbanken den 1
januari 1970 på grund av kapitaltäckningsreglerna till drygt 60 milj. kr.
Behovet av risktäckande kapital kan delvis tillgodoses genom att den nuvarande
reservfonden på 25,4 milj. kr. tas i anspråk. Denna fond bör för att
undvika förväxlingar i fortsättningen betecknas dispositionsfond och inte
bli föremål för avkastningsplikt. I samband med framtida finansiella över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1369 45
syner kan fråga uppkomma att konvertera dispositionsfonden till stamkapital.
Den del av postverkets fond, som tillkommit genom investeringsanslag för
tillbyggnad av postgirohuset och därtill hörande markförvärv, kan den 1
januari 1970 beräknas uppgå till 12 milj. kr. Jag föreslår i likhet med poststyrelsen
att tillgångarna och den mot tillgångarna svarande delen av postverkets
fond redovisas i postbankens balansräkning. Denna del av fonden
bör i överensstämmelse med vad jag tidigare föreslagit i fråga om framtida
kapitaltillskott fördelas lika på stamkapital och statsverkslån.
För att kapitaltäckningskravet på drygt 60 milj. kr. skall kunna uppfyllas
den 1 januari 1970 bör på kapitalbudgeten under postverkets fond för budgetåret
1969/70 anvisas ett särskilt anslag på 25 milj. kr. Också detta tillskott
skall i postbankens balansräkning fördelas lika på stamkapital och
statsverkslån.
Den förordade lösningen innebär att postbankens risktäckande kapital
den 1 januari 1970 får följande utseende:
Statsverkslån ca 18,5 milj. kr.
Stamkapital ca 18,5 milj. kr.
Dispositionsfond 25,4 milj. kr.
Under första halvåret 1970 kan det risktäckande kapitalet beräknas öka
med ca 12 milj. kr. genom investeringsanslag för den fortsatta tillbyggnaden
av postgirohuset. Detta tillskott till det risktäckande kapitalet kommer att
skapa utrymme för ytterligare expansion av postbankens verksamhet.
4.5.4 Avkastningskrav
Vad jag i det föregående föreslagit beträffande kapitaluppbyggnad i postbanken
ligger i linje med min uppfattning att kravet på avkastning bör tilllämpas
för postbanken fr. o. m. den 1 januari 1970, då de nya rörelsereglerna
föreslås skola gälla för banken. Jag förordar ett avkastningskrav för
postbanken i vilket skall ingå ränta på statsverkslånet, utdelning på stamkapitalet
och motsvarighet till skatt på vinsten i huvudsak enligt de principer
som föreslagits av affärsverksutredningen.
Statsverkslånet bör ha en löptid och en ränta som motsvarar vad som
gäller för förlagslån som ges ut av övriga bankinstitut.
I fråga om utdelning på stamkapitalet kommer denna att bero på utvecklingen
av postbankens rörelse. Jag anser att riktpunkten tills vidare
bör vara en utdelning på 5 %.
Postbanken är f. n. befriad från skyldighet att erlägga inkomstskatt. För
att i möjligaste mån skapa konkurrenslikhet med övriga bankinstitut vill
jag förorda att postbanken till statsverket erlägger en motsvarighet till den
statliga inkomstskatten. Skattemotsvarigheten bör vara 40 % av den redo
-
46
Kung!. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
visade vinsten, vilket motsvarar statsskatten för afärsbankerna. Jag anser
däremot inte att postbanken skall åläggas att betala kommunal inkomstskatt.
I likhet med vad affärsverksutredningen föreslagit för affärsverken i allmänhet
anser jag att bestämmelser analoga med dem som finns i den s. k.
Annellagen bör tillämpas för postbanken. Detta innebär att utdelning upp
till 5 % på nytillskjutet stamkapital, även sådant som bildats genom direkt
överföring av vinstmedel, blir avdragsgill under en 10-årsperiod.
I ett par remissyttranden har framförts, att poststyrelsens förslag skulle
tillförsäkra postbanken betydande konkurrensfördelar framför övriga bankinstitut
i fråga om kapitalanskaffning och kostnader för det egna kapitalet.
I anledning härav vill jag framhålla att det är svårt att göra rättvisande
jämförelser i dessa avseenden mellan bankinstitut som verkar i skilda associationsrättsliga
former. Jag vill dock hävda att de förpliktelser som kommer
att åvila postbanken enligt vad jag förordat beträffande kapitaluppbyggnad
och avkastning i stort sett torde vara jämförliga med dem som åvilar
andra kategorier av bankinstitut.
5, Lagförslag
På grundval av det anförda har inom finansdepartementet, i samråd med
chefen för kommunikationsdepartementet, upprättats förslag till lag om
postbanken.
6. Specialmotivering
Departementsförslaget bygger väsentligen på poststyrelsens författningsförslag
och innehåller liksom detta fyra avsnitt rubricerade Inledande bestämmelser,
Rörelsen, Årsredovisning och Särskilda bestämmelser. De inledande
bestämmelserna, 1—3 §§, anger postbankens ändamål, kapitaluppbyggnad
och tillsyns- och revisionsmyndigheter. Härefter följer avsnitten om
rörelsen, 4—19 §§, och om årsredovisning, 20—24 §§. Dessa stämmer med
vissa avvikelser överens med vad som gäller för övriga bankinstitut enligt
lagen (1955:183) om bankrörelse, BL, lagen (1955:416) om sparbanker,
SpL, och lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, JkL. Lagförslaget
avslutas med en föreskrift om tystnadsplikt. Till skillnad från poststyrelsens
förslag innehåller departementsförslaget inga bestämmelser om postbankens
ställning inom postverket. Bestämmelser av detta innehåll hör
enligt min mening hemma i instruktionen för postverket. I departements
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1969
47
förslaget finns en bestämmelse om bankkontorsetablering, 18 §, som saknar
motsvarighet i poststyrelsens författningsförslag. I den mån departementsförslaget
innehåller bestämmelser och uttryckssätt som har sin motsvarighet
i övrig banklagstiftning har särskilda kommentarer ansetts onödiga och
jag vill i dessa fall hänvisa till bl. a. prop. 1968: 143.
Inledande bestämmelser
1 §
Paragrafen, som ersätter 1 § PbF och 1 § PgF, anger ändamålet för postbankens
verksamhet. I PbF anges postsparbankens ändamål vara »att befordra
sparsamhet genom att under statens garanti till förräntning mottaga
penningar». Eftersom den sparfrämjande uppgiften måste anses ingå i uttrycket
»driva inlåningsrörelse» har den inte tagits in i ändamålsparagrafen.
2 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om postbankens kapital och har utförligt
behandlats i avsnittet om kapitalbildning.
3 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillsyn och revision. Som jag
framhållit i den allmänna motiveringen bör bankinspektionens tillsyn ha
samma innehåll som i fråga om övriga bankinstitut. Vissa avsteg från denna
princip måste emellertid göras med hänsyn till postbankens företagsform.
De bestämmelser som fordras i fråga om tillsynen är avsedda att behandlas
i tillämpningsföreskrifter som Kungl. Maj :t kan meddela utan riksdagens
medverkan. Såväl bankinspektionen som riksrevisionsverket har framhållit
behovet av att gränserna mellan myndigheternas granskningsuppgifter klarläggs.
Jag anser i likhet med de båda myndigheterna att dessa gränsdragningsproblem
bör kunna lösas av myndigheterna själva efter samråd.
Rörelsen
Avsnittet motsvaras av 54—68 och 70 §§ BL, 23—35 c §§ SpL och 31—42
d§§ JkL.
4—5 §§
Dessa paragrafer reglerar postbankens rätt att förvärva egendom. De har
ingen motsvarighet i gällande lagstiftning för postbanken men stämmer
överens med 54—55 §§ BL, 23—24 §§ SpL och 31—32 §§ JkL med vissa avvikelser
som sammanhänger med postbankens ställning som huvudenhet
inom ett statligt affärsverk.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1969
4 § innebär att postbanken för egen räkning får driva handel med eller
förvärva guld, mynt, växlar, checkar, anvisningar, obligationer och andra
för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, dock inte förlagsbevis.
Bestämmelserna i 5 § bör ses mot bakgrund av att postbanken är underkastad
de allmänna regler som gäller för statliga affärsverks investeringar.
Härvid krävs för investeringar i fast egendom, fordon m. m. att investeringsanslag
anvisas över kapitalbudgeten i riksstaten. Detta innebär att investeringarna
i fråga skall godkännas av Kungl. Maj:t och riksdagen. I
förevarande paragraf föreslås emellertid att postbanken får göra vissa förvärv
med rörelsemedel, dvs. huvudsakligen insättarmedel. De förvärv som
avses är aktier eller förlagsbevis i bolag, som uteslutande har till syfte att
förvalta fast egendom eller tomträtt som anskaffats för banklokaler eller
därmed sammanhängande behov. Vidare avses bostadsrätt till lägenhet, om
den skall användas för nyss nämnt ändamål eller för att bereda bostad åt
någon som är anställd i banken, samt inventarier som anskaffas för rörelsen
eller till fastighet eller lokaler över vilka banken disponerar. Efter särskilt
tillstånd av Kungl. Maj :t skall postbanken också kunna förvärva aktier,
garantifondbevis eller förlagsbevis i sidobolag'', vars ändamål kan anses vara
gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. Slutligen avses postbanken
också få rätt att, när banken medverkar vid emission av aktier eller förlagsbevis
på den allmänna marknaden, få förvärva värdepapper som ingår
i emissionen. Papperet skall dock avyttras så snart det lämpligen kan
ske och normalt senast ett år från förvärvet. Om synnerliga skäl föreligger,
skall bankinspektionen kunna förlänga denna frist.
Paragrafen motsvarar som jag tidigare nämnt de bestämmelser som gäller
för övriga bankinstitut. Den innehåller emellertid inte, till skillnad från
banklagarnas regler, någon rätt för postbanken att direkt förvärva fast
egendom eller tomträtt. Sådana förvärv skall alltså också i fortsättningen
ske med anlitande av investeringsanslag över kapitalbudgeten och godkännas
av Kungl. Maj :t och riksdagen.
Riksrevisionsverket har under remissbehandlingen framhållit att verket
anser att all fast egendom som anskaffas för postbankens räkning, också
om det sker via fastighetsbolag, i princip bör förvärvas medelst investeringsanslag.
Även förvärv av inventarier med ej alltför lågt inköpsvärde och med
lång livslängd bör enligt verket betraktas som anläggningstillgångar och
anskaffas genom investeringsanslag. Verket vill dock ej motsätta sig att
postbanken när speciella omständigheter föreligger får anskaffa anläggningstillgångar
med rörelsemedel.
För egen del anser jag att postbanken när det gäller förvärv av tillgångar,
som anges i den nu behandlade paragrafen, bör ha samma rätt till förvärv
som övriga bankinstitut och att detta avsteg i förhållande till övriga statliga
affärsverk är motiverat med hänsyn till arten av den rörelse som postbanken
bedriver. Förvärv av tillgångar med stöd av paragrafen bör emellertid, som
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969 49
riksrevisionsverket påpekat, lämpligen anmärkas i postbankens förvaltningsberättelse.
Enligt poststyrelsens förslag skulle Kungl. Maj :t besluta om förlängning
av den tid under vilken postbanken får inneha värdepapper som ingår i
emission i vilken postbanken medverkar. Enligt min mening bör frågan
om eventuell förlängning av fristen bedömas av bankinspektionen som har
motsvarande uppgift i fråga om andra bankinstitut.
6 §
Paragrafen ger postbanken rätt att förvärva egendom ifall förvärvet
är nödvändigt för att undvika förlust för banken. Paragrafen svarar mot 2 §
MplR, 56 § BL, 25 § SpL och 33 § JkL. De tre banklagarnas bestämmelser
skiljer sig i vissa hänseenden. Den viktigaste skillnaden är att affärsbankerna
men inte sparbanker och kreditkassor har rätt att ordna förvaltning
genom förvaltningsbolag av förvärvad egendom som utgörs av gruva, fabrik
eller annan liknande anläggning eller fartyg, varvid banken får förvärva
aktier i förvaltningsbolaget och förlagsbevis som detta utfärdat. Med hänsyn
till att postbanken enligt mitt förslag i den allmänna motiveringen skall
bedriva ett nära samarbete med kreditbanken har paragrafen utformats i
nära överensstämmelse med de regler som gäller för affärsbanker.
7 §
Paragrafen, som svarar mot 57 § BL, 26 § SpL och 34 § JkL innehåller
kapitaltäckningsbestämmelser för postbanken. För postbanken har som
nämnts redan i den allmänna motiveringen hittills inte gällt några kapitaltäckningskrav.
I banklagarnas kapitaltäckningsbestämmelser anges ändamålet
med bestämmelserna vara att skydda insättarna. Poststyrelsen har
framhållit att postbankens insättare torde kunna räkna med att de hålls
skadeslösa av staten/ägaren, varför kravet på kapital för postbankens del
bör motiveras med att detta skall tjäna som risktäckning i allmänhet.
Jag ansluter mig till poststyrelsens uppfattning och paragrafen inleds därför
med föreskrift om att postbanken till täckning av de risker som är förenade
med bankrörelsen skall ha kapital till visst lägsta belopp. Postbankens
kapitaluppbyggnad har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen.
Det risktäckande kapitalet utgör för postbankens del stamkapital, statsverkslån,
dispositionsfond och balanserade vinstmedel.
De kapitalkrav som ställs på postbanken stämmer överens med kraven på
kapital hos övriga bankinstitut. Även i övrigt har bestämmelserna utformats
efter mönster i banklagarna. Kapitaltäckningsbestämmelserna har utförligt
kommenterats i prop 1968: 143, s. 95—151 och 230—234.
Bestämmelsen i paragrafens femte stycke om avräkning från det risk -
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
täckande kapitalet av tillskott till andra bankföretag än sådana där staten
är delägare innebär att postbanken i de fall då staten direkt och inte via
exempelvis postbanken eller kreditbanken äger del i företag, som här avses,
jämställs med övriga bankinstitut i kapitaltäckningshänseende
8 §
Denna paragraf innehåller bestämmelser om kassareserv. Den har motsvarigheter
i 58 § BL, 27 § SpL, 35 § JkL och i 4 § MplR.
Enligt banklagarna gäller i fråga om kassareserv dels en kvalitativ regel,
som ålägger instituten att hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning
tillräcklig kassareserv, dels en kvantitativ regel. Denna anger som minimum
för kassareservskyldigheten ett belopp som svarar mot 10 procent av
samtliga förbindelser med undantag av förlagslån, lån i egen fastighet, lån
i samband med återlån samt garantiförbindelser. För postbanken gäller enligt
4 § MplR samma kvalitativa regel som för bankinstituten men i kvantitativt
hänseende gäller att banken förutom en kassareserv som svarar mot
10 procent av inlåningen i postsparbanken skall ha kassareservmedel till
lägst ett belopp som svarar mot summan av 10 procent av den genomsnittliga
kontobehållningen i postgirot under de senaste 12 månaderna och en
del av kontobehållningen som vid varje tidpunkt överstiger genomsnittet.
Poststyrelsen har föreslagit att samma kassareservbestämmelser skall
gälla för postbanken som för övriga bankinstitut.
Paragrafen har i departementsförslaget utformats efter mönster av kassareservbestämmelserna
för övriga bankinstitut. Den jämkningen har emellertid
gjorts att förlagslån och lån mot inteckning i egen fastighet inte nämns
bland de förbindelser som får undantas vid beräkning av kassareservskyldigheten.
Postbanken kan inte ta upp förlagslån och lär inte heller komma
att belåna fastighet som banken förfogar över. Lika med poststyrelsen och
bankinspektionen anser jag det onödigt att behålla den specialregel som f. n.
gäller för postgiromedel. Av den kvalitativa regeln i paragrafen följer att
postbanken skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräcklig
kassareserv. Detta medför att postbanken måste beräkna kassareserven
med hänsyn till tillfälliga inlåningstoppar på postgirot. Att vaka
över att denna beräkning sker med betryggande marginaler tillkommer
bankinspektionen som tillsynsmyndighet.
9—12 §§
Dessa paragrafer handlar om kreditgivningen och motsvaras av 59—62 §§
BL, 28—31 §§ SpL och 36—39 §§ JkL.
Bestämmelserna i 9 och 10 §§ stämmer i sakligt hänseende överens med
motsvarande föreskrifter i banklagarna med den skillnaden, att banklagarnas
förbud att som pant ta emot bl. a. förlagsbevis, som bankinstitutet självt
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
utfärdat, inte finns i lagen om postbanken, eftersom banken inte kommer
att utfärda förlagsbevis.
I 11 § lämnas bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser
om kredit jäv.
För de andra bankinstituten finns bestämmelser om jäv i kreditförhållanden
i banklagarna. Jävsbestämmelserna för affärsbanker och sparbanker riktar
sig dels mot personer som utövar direkt befogenhet med avseende på kreditgivningen,
dels mot vissa andra personer, som utan att ha sådan befogenhet
genom sin ställning kan öva inflytande på banken. Jävsbestämmelserna
gäller också den som är gift med jävig person samt bolag, förening eller annan
sammanslutning, vari personen i fråga eller dennes make i egenskap av
delägare eller medlem har ett väsentligt ekonomiskt intresse. Jävsreglerna för
jordbrukets kreditkassor är mindre omfattande än reglerna för affärsbanker
och sparbanker. F. n. gäller inga bestämmelser om kreditjäv för postbanken.
Poststyrelsen har anfört att jävsregler hittills har saknat aktualitet för
postbankens del dels därför att bankens placeringsregler inte lämnat så
stort utrymme för kreditgivningen, dels för att postbankens ledning som
arbetar under ämbetsansvar i praktiken tillämpat banklagarnas jävsregler.
Styrelsen har vidare framhållit att situationen i viss mån förändrats genom
de friare medelsplaceringsreglerna som numera gäller men anser ändå
inte att regler om kreditjäv behöver meddelas för postbanken. Om sådana
regler skulle införas bör de enligt styrelsens mening meddelas av Kungl.
Maj :t.
Bankinspektionen har under remissbehandlingen framhållit att ämbetsansvar
inte är en fullgod ersättning för jävsbestämmelser och förordar att
det för postbanken meddelas sådana bestämmelser av i princip samma innehåll
som bankernas och sparbankernas. Inspektionen har i sitt remissyttrande
vidare erinrat om de bestämmelser i instruktionen för bankinspektionen
som föreskriver att tjänsteman hos inspektionen, som tar upp kredit hos institut
som står under inspektionens tillsyn, skall ha särskilt tillstånd till detta.
Eu liknande regel är enligt inspektionens mening ett minimikrav, såvitt
gäller de funktionärer inom riksrevisionsverket som kommer att svara för
den externa revisionen av postbanken.
Riksrevisionsverket har under remissbehandlingen med anledning av de
erfarenheter verket har av revisionsarbete framhållit att det är önskvärt att
regler om kreditjäv meddelas för postbanken.
I likhet med bankinspektionen och riksrevisionsverket anser jag att bestämmelser
om kreditjäv bör finnas för postbanken. Enligt min uppfattning
bör dessa bestämmelser kunna meddelas av Kungl. Maj :t utan riksdagens
medverkan. Bestämmelserna bör enligt min mening i stort sett ha
samma innehåll som de som gäller för affärsbankerna. Dessutom bör kreditjäv
gälla också för ledamöterna i styrelsen för allmänna poströrelsen och för
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
de tjänstemän som för riksrevisionsverkets räkning svarar för revision av
postbanken.
Enligt 12 § skall bestämmelserna om kredit tillämpas också på garantiförbindelse
som postbanken ikläder sig.
13 §
Paragrafen behandlar krediters löptid och stämmer överens såväl med
vad som nu gäller för postbanken enligt 3 § MplR som med banklagarnas
bestämmelser (63 § BL, 32 § SpL och 40 § JkL).
14—15 §§
Dessa paragrafer saknar motsvarighet i gällande författningar för postbanken
men stämmer överens med bestämmelserna i 64 och 65 §§ BL, 33
och 34 §§ SpL samt 41 och 42 §§ JkL.
16 §
Enligt denna paragraf får postbanken inte ge ut tryckta eller graverade
förbindelser av löpande natur eller ikläda sig ansvarighet för sådana förbindelser.
Bestämmelser av samma innehåll finns för övriga bankinstitut
i 66 § BL, 35 § SpL och 42 a § JkL. I banklagarna görs undantag för räntebärande
förlagsbevis på minst 100 kr. och beträffande sparbank även för
s. k. sparmärken. För postbanken är förbudet undantagslöst.
17 §
I denna paragraf ges föreskrifter om motbok och annat tillgodohavande
på räkning.
I 2—3 och 5—7 §§ PbF finns bestämmelser om motbok, insättning och
uttagning av medel, granskning av och ränteanteckning i motbok, överlåtelse
av motbok, förlust av motbok samt dödande och efterlysning av förkommen
postsparbanksbok. Bestämmelserna i lagen (1927: 85) om dödande
av förkommen handling är f. n. inte tillämpliga på postsparbanksböcker.
De föreslagna reglerna stämmer överens med bestämmelserna i 67 § BL,
35 a § SpL och 42 b § JkL.
Paragrafen hänvisar liksom motsvarande bestämmelser i banklagarna till
12 § lagen om dödande av förkommen handling som innehåller bestämmelser
om dödande av motbok med bank. Tidigare denna dag har till lagrådet
remitterats ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring
i denna lag. Förslaget innebär bl. a. att reglerna om dödande av motbok
med bank görs tillämpliga även på postsparbanksbok.
18 §
Enligt denna paragraf skall postbanken höra nämnden för banlckontorsetablering,
innan banken inrättar bankkontor som uteslutande är avsett för
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1060 53
bankens rörelse. Dessutom skall banken anmäla till bankinspektionen när
sådant bankkontor inrättas.
Paragrafen svarar mot 68 § BL, 35 b § SpL och 42 c § JkL.
Postbankens rörelse är integrerad i det övriga postverket och drivs endast
i något enstaka fall från kontor som uteslutande sysslar med bankrörelse.
I poststyrelsens förslag har därför inte tagits in någon bestämmelse om
skyldighet för postbanken att inhämta yttrande från nämnden för bankkontorsetablering
när bankkontor inrättas.
Frågan om kontorsetablering har under remissbehandlingen tagits upp
av bankinspektionen och sparbanksföreningen, som båda föreslagit att lika
regler skall gälla för postbanken som för övriga bankinstitut också i detta
hänseende. Jag är av samma uppfattning och har därför i departemenisförslaget
i fråga om etablering av bankkontor utan postal verksamhet föreskrivit
skyldighet för postbanken att inhämta yttrande från nämnden för
bankkontorsetablering.
19 §
I denna paragraf finns bestämmelser om omyndigs medel. I sak motsvarar
de vad som redan gäller för postsparbanken enligt 2 § 3 mom. och 4 § PbF.
Paragrafen stämmer överens med 70 g BL, 35 c § SpL och 42 d JkL.
Årsredovisning
Detta avsnitt behandlar postbankens årsredovisning. Reglerna är med vissa
avvikelser utformade efter mönster av 89—94 §§ BL.
20 §
I paragrafen anges de redovisningshandlingar som postbanken skall upprätta
för varje räkenskapsår/kalenderår. Vidare föreskrivs att Kungl. Maj:t
skall fastställa årsredovisningen och att denna skall av postbanken kungöras
på lämpligt sätt. Paragrafen har motsvarigheter i 89 och 90 §§ BL, 47 §
SpL, 43 § JkL, 11 § PbF samt i instruktionen (1965: 841) för postverket.
Att årsredovisningen skall fastställas av Kungl. Maj :t har närmare behandlats
i den allmänna motiveringen. Tidpunkten för avlämnande av årsredovisningen
bör enligt min mening i möjligaste mån stämma överens med vad
som i detta hänseende gäller för affärsbankerna. Föreskrift härom bör
emellertid inflyta i instruktionen för postverket.
21 §
Denna paragraf innehåller balansvärderingsregler. Motsvarande bestämmelser
finns i 91 § BL, 48 § SpL och 44 § JkL. Enligt föreskrifter i banklagarna
skall vid sidan av balansvärderingsreglerna bokföringslagens be
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
stämmelser gälla för redovisningshandlingar. Jag har ej ansett det lämpligt
att i lagen för postbanken föra in motsvarande hänvisning till bokföringslagen.
Jag utgår från att nödvändiga föreskrifter i fråga om postbankens
bokföring kommer att meddelas av bankinspektionen.
Förevarande paragraf är indelad i åtta stycken varav andra—sjätte styckena
ger regler om hur tillgångarna skall värderas. Av dessa stämmer andra—fjärde
styckena i sakligt hänseende överens med motsvarande regler för
affärsbankerna. Femte stycket behandlar räntebundna fordringar. Postbankens
utlåning är som nämnts i det föregående i hög grad av räntebunden
natur. I jämförelse med affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor
är andelen räntefasta placeringar väsentligt större. Värderingen av
dessa fordringar bör som också poststyrelsen och bankinspektionen påpekat
ske med hänsyn till det allmänna ränteläget. På förslag av bankinspektionen
har jag därför i femte stycket tagit in samma föreskrift som gäller för sparbankerna
enligt 48 § punkten 2 SpL, nämligen att värdet för fordran, som
förfaller eller av postbanken kan sägas upp till betalning först efter längre
tid än ett år, inte får sättas liögre än att avkastning erhålls efter en räntefot
som svarar mot det allmänna ränteläget.
I den allmänna motiveringen har jag föreslagit att postbanken under en
övergångstid av fem år skall få tillämpa de balansvärderingsregler i fråga
om obligationer och räntebundna lån som före den 1 januari 1969 gällde för
sparbankerna.
Sjunde stycket innehåller förbud mot att redovisa förvaltningskostnader
som tillgång.
I sista stycket bemyndigas bankinspektionen att ge tillämpningsföreskrifter.
22 §
Denna paragraf motsvarar 92 § 1 och 3 mom. BL.
23 §
Motsvarighet till första stycket av denna paragraf, som gäller postbankens
vinst- och förlusträkning, finns i 93 § BL.
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke är speciell för postbanken. Den
knyter an till det avräkningsförfarande som tillämpas vid fördelningen av
postverkets kostnader mellan den allmänna poströrelsen och postbanksrörelsen
och innebär att avräkningen skall ske efter företagsekonomiska
grunder samt att de belopp, som därvid påförs postbanksrörelsen, skall tas
upp som kostnad i vinst- och förlusträkningen för banken.
Bankföreningen har betonat angelägenheten av att den ersättning som
postbanken skall utge verkligen beräknas enligt företagsekonomiskt riktiga
grunder. Sparbanksföreningen har sagt sig betvivla möjligheten av att ange
vad som i detta sammanhang är objektivt riktig självkostnad. Föreningen
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
anför att det enda hållbara kriteriet på att ersättningen utgår efter marknadsmässiga
grunder är att ersättningsgrunderna och ersättningsbeloppen
regelbundet redovisas öppet samt att postverket inom de områden där verket
bär monopolställning åläggs att erbjuda samma service på samma villkor
också till övriga bankinstitut. Bankinspektionen har framhållit att det är
svårt att till grund för prissättningen få ett entydigt mått på kostnaderna
för de skilda rörelsereglerna i en verksamhet som poströrelsen, vilken i hög
grad kännetecknas av samproduktion och där de gemensamma kostnaderna
är förhållandevis stora. I vilken utsträckning de gemensamma kostnaderna
i postverket skall få ett uttryck i ersättningen till verket för tjänster, uppdrag
etc. kan, påpekar inspektionen, enligt ett företagsekonomiskt betraktelsesätt
bli beroende av bl. a. konkurrensförhållanden. Kostnadsfördelningen
kan enligt inspektionens mening bli intrikat med tanke på postbankens konkurrenssituation
och den omständigheten att bankrörelsen på postanstalterna
är inflätad i en verksamhet, som till väsentlig del är skyddad av ett
lagfäst monopol. Av dessa skäl finner inspektionen det önskvärt att den
ersättning, som postbanken debiteras för att postverket handhar bankrörelsen,
blir föremål för en opartisk bedömning. Inspektionen för därför fram
tanken att ersättningen skall prövas av en granskningskommission, vari
bankinspektionen och riksrevisionsverket är representerade.
Fördelningen av kostnaderna inom olika rörelsegrenar i postverket och bestämmandet
av den del därav, som skall anses utgöra ersättning för postbankens
utnyttjande av postkontor snätet och för annan service till banken,
bör enligt min mening avgöras genom förhandlingar mellan postverket och
postbanken. Detta bör givetvis inte hindra att bankinspektionen i sin tillsynsverksamhet
och riksrevisionsverket vid sin revision granskar den företagsekonomiska
bedömningen. Av vad nu sagts följer att jag f. n. inte vill
förorda att en särskild granskningskommission inrättas för ändamålet.
24 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om postbankens förvaltningsberättelse.
Den svarar mot 94 § förslå och tredje styckena BL. Som jag nämnt
vid behandlingen av 5 § i departementsförslaget bör av förvaltningsberättelsen
framgå bl. a. i vad mån förvärv av i 5 § avsett slag skett under verksamhetsåret.
Särskilda bestämmelser
25 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt som f. n. finns i
15 § PbF och 14 § PgF. Bestämmelsen kompletteras av 30 § lagen (1937: 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, enligt vilken
handling, varav enskilds förhållande till postsparbanken eller postgiro
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969
rörelsen framgår, ej får utlämnas förrän efter 20 år. Denna bestämmelse och
den här behandlade paragrafen i departementsförslaget utgör motsvarighet
till banklagarnas sekretessbestämmelser i 192 § BL, 98 § SpL och 89 § JkL.
övergångsbestämmelser
Som tidigare nämnts föreslås ändringarna i lagen om postbanken träda
i kraft den 1 januari 1970.
I avsnittet om kapitalbildning har jag förordat att postbanken under en
övergångstid av 5 år skall få rätt att tillämpa balansvärderingsregler som
tidigare gällt för sparbanker och som fortfarande övergångsvis gäller för några
av dem. Bestämmelse av denna innebörd har tagits in i övergångsbestämmelserna.
7. Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att
1) antaga förslag till lag om postbanken,
2) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för samarbete
mellan postbanken och Sveriges Kreditbank,
3) medge att postverket omorganiseras efter i huvudsak
de riktlinjer som jag förordat och att postbanken får de av
mig förordade befogenheterna i fråga om sin organisation,
4) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för kapitalbildning
i postbanken och för postbankens skyldigheter i
fråga om avkastning och utgivande av skattemotsvarighet,
5) till Posthus in. in. på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1969/70 anvisa ett investeringsanslag av
25 000 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690584