Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1969
1
Nr 178
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
Vänerns och Vätterns förbindelse med västerhavet jämte
motioner.
(4:e avd.)
Propositionen
I propositionen nr 122 har Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 27 juni 1969 berett
riksdagen tillfälle att avge yttrande i anledning av vad i statsrådsprotokollet
anförts om Vänerns och Vätterns förbindelse med västerhavet.
I propositionen konstateras att det är samhällsekonomiskt olönsamt att
anlägga en ny kanal för Vänerns förbindelse med västerhavet i sträckningen
Vänersborg—Uddevalla och att en sådan därför inte bör komma till stånd.
Utredningarna visar att Trollhätte kanal till en lägre kostnad kan ges tillräcklig
kapacitet för att täcka behovet av kanaltransporter inom den aktuella
regionen.
Inom vissa ramar är en utbyggnad av trollhätteleden samhällsekonomiskt
lönsam jämfört med alternativet att lägga ned kanaldriften och gå över till
landtransporter med omlastning i kusthamn.
För att underlätta en närmare bedömning av frågan i vilken utsträckning
det är motiverat med sådana utbyggnadsarbeten i trollhätteleden avses statens
vattenfallsverk och sjöfartsverket skola utföra vissa ytterligare tekniskekonomiska
utredningar.
Beträffande Göta kanals västgötadel visar utförda beräkningar att en
utbyggnad inte blir samhällsekonomiskt lönsam. Dess framtida roll i frilufts-
och rekreationssammanhang bör från statens sida bedömas i ett större
sammanhang inom ramen för det totala stödet till sådana ändamål.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 1065 av herr Paul Jansson m. fl. och
II: 1228 av herr Franzén i Motala m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om att en beredning tillsättes för skyndsam
överarbetning av kanaltrafikutredningen med särskilt beaktande av det
material som framlagts i vätterdelegationens senaste utredningar,
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 178
2
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1969
dels de likalydande motionerna I: 1071 av herr Lindblad och II: 1239 avherrar
Tobé och Sellgren vari hemställts att riksdagen med anledning av
förevarande proposition i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anföra att frågan
om utbyggnad av Göta kanals västgötadel får bli föremål för ytterligare
prövning särskilt i vad avser vilka ytterligare kostnader en sådan utbyggnad
skulle kräva jämfört med de kostnader kanalens bibehållande som endast
turistled medför,
dels de likalydande motionerna I: 1072 av herr Harald Pettersson m. fl.
och II: 1238 av herr Jonasson m. fl. vari hemställts att riksdagen i anledning
av propositionen måtte uttala att en mera omfattande utredning än
som hittills gjorts må komma till stånd angående frågan om en kanal mellan
Uddevalla och Vänersborg,
dels motionen II: 1237 av herr Dockered vari hemställts
att riksdagen bifaller propositionen endast med avseende på de föreslagna
begränsade åtgärderna för förbättring av Trollhätte kanal,
att riksdagen samtidigt uttalar att dessa förbättringar inte kan anses
slutligt motsvara behovet av inre sjöfart, vars framtida tekniska förutsättningar
inte är klarlagda av kanaltrafikutredningen,
att riksdagen begär att sjötransporternas samband med samhällsutvecklingen,
deras inverkan på andra trafikgrenar och deras framtida möjligheter
i Sverige utredes genom opartisk svensk och utländsk expertis, obunden av
partsintressen inom sjöfarten, järnvägen och vägväsendet, varvid i första
hand eftersträvas en lösning av väner- och vätterområdets och Mälarens
transportproblem i ett sammanhang såsom en för Mellansverige gemensam
transportfråga i anslutning till den framtida bebyggelseplaneringen och lokaliseringspolitiken
samt att därvid särskilt möjligheterna till en bergkanal
mellan västkusten och Vänern enligt vad som anföres i motionen undersökes
liksom möjligheterna att utnyttja kanalen för vatten- och atomkraftverk,
att medel anslås i en utsträckning för detta ändamål som möjliggör en
helt annan prioritering av Mellansveriges transportfråga i ett större sammanhang
än vad som skett hittills med hänsyn till att kostnaderna för en så omfattande
genomlysning av samhällets transporter, varom här är fråga, måste
anses falla inom det för landet i sin helhet betydelsefulla lokaliseringspolitiska
fältet och inte enbart betraktas som en fråga om viss sjötransport.
Utskottet
Av propositionen framgår att kanaltrafikutredningen för sina bedömningar
av de framtida transporterna och transportvägarna mellan Vättern,
Vänern och västerhavet beräknat den sannolika transportutvecklingen och
undersökt på vilket sätt efterfrågan på transporter bör mötas för att
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1969
3
säkerställa ett samhällsekonomiskt tillfredsställande resultat. Mot bakgrund
av förväntad utveckling av bl. a. näringsliv och befolkning i de aktuella
områdena har utredningen undersökt hur fördelningen av de tyngre
transporterna i framtiden bör ske mellan sjöfart, järnväg och väg. Utredningen
har i detta syfte sökt bedöma lönsamheten för en kanalförbindelse
mellan Vänersborg och Uddevalla samt för olika utbyggnadsalternativ för
Trollhätte kanal och Göta kanals västgötadel. För vänerregionen har också
gjorts en samhällsekonomisk bedömning av ett alternativ, som innebär
att hela regionens transportför sörj ning ombesörjs med landtransportmedel
från och till hamnar belägna vid kusten.
Kostnaderna för den av 1957 års Vänerkommitté föreslagna kanalleden
med sträckningen Vänersborg—Uddevalla har av kanaltrafikutredningen
beräknats komma att överstiga 500 milj. kr. i 1963 års priser. Utredningen
har undersökt vilka trafikvinster som skulle kunna erhållas genom en sådan
kanal jämfört med en trollhätteled som byggts ut till motsvarande
dimensioner samt konstaterat att dessa i princip hänför sig endast till den
tidsbesparing som kan göras vid passagen av den betydligt kortare Vänersborg—Uddevallaleden.
De mycket stora avskrivnings- och räntekostnader
som skulle belasta trafiken på en led mellan Vänersborg och Uddevalla
uppvägs enligt utredningen endast till eu del av dessa transportkostnadsminskningar.
Utredningen anser därför att ett sådant företag måste betraktas
som ett från transportekonomisk synpunkt klart orealistiskt alternativ.
Utskottet kan i princip ansluta sig till utredningens slutsatser och finner
därför i likhet med departementschefen att övervägandena om Vänerns
framtida förbindelse med västerhavet bör koncentreras till nuvarande kanalled.
Härav följer att utskottet inte finner det erforderligt att på sätt i
motionen II: 1237 föreslagits från riksdagens sida begära nya utredningar
i ämnet. Ej heller anser sig utskottet kunna tillstyrka de i nämnda motion
i övrigt föreslagna åtgärderna, varför motionen i fråga avstyrks.
Av samma skäl avstyrker utskottet yrkandet i motionerna I: 1072 och
II: 1238 att riksdagen måtte uttala att en mera omfattande utredning än
som hittills gjorts må komma till stånd angående frågan om en kanal
mellan Uddevalla och Vänersborg.
Beträffande trollhätteleden har utredningen på grundval av gjorda undersökningar
funnit att en utbyggnad av denna är samhällsekonomiskt
lönsam jämfört med alternativet att lägga ned kanaldriften och gå över till
landtransporter med omlastning i kusthamn. I anslutning härtill konstateras
att kostnaderna för ersättande av de nuvarande slussarna vid Trollhättan
— som är mer än 50 år gamla och ansetts böra ersättas senast omkring
år 1975 — beräknats uppgå till ca 100 milj. kr. i 1963 års priser.
I denna summa innefattas en ökning av dimensionerna så att fartyg med
största längd av 115 m och ett djupgående av 6 in kan passera. Utred
-
4 Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1969
ningens slutsats blir att denna investering med god marginal ryms inom den
ram som motsvarar den samhällsekonomiska vinsten av en bibehållen kanaldrift.
Utredningen påpekar vidare att fördelarna av nuvarande transportsystem
sett från transportkundernas synpunkt är väsentligt större än
vad den gjorda trafikvinstkalkylen utvisar. En eventuell överföring av oljetransporterna
till rörledningar skulle emellertid rubba de ekonomiska förutsättningarna
för fortsatt kanaldrift.
Såvitt utskottet kan finna talar såväl transportekonomiska som rent
närings- och lokaliseringspolitiska skäl för ett bibehållande av kanaldriften.
För ställningstagandet till frågan om eventuell utökning av ledens kapacitet
krävs enligt departementschefen ytterligare utredningar av tekniskekonomisk
natur, vilka förutsatts skola utföras av sjöfartsstyrelsen och
statens vattenfallsverk i samråd med bl. a. geoteknisk expertis. Utskottet
finner det angeläget att sådana utredningar kommer till stånd och vill _
med hänsyn till dessa frågors stora betydelse för berörda bygder — understryka
departementschefens uttalande att utredningsarbetet bör bedrivas
skyndsamt. Vad beträffar spörsmålet om överföring av oljetransporter till
rörledningar vill utskottet erinra om det utredningsarbete i härmed sammanhängande
frågor som f. n. pågår inom 1968 års utredning om rörtransport
av olja och gas och vars resultat givetvis kan komma att påverka
bedömningen av utbyggnadsfrågorna för såväl trollhätteleden som
Göta kanals västgötadel.
Vad slutligen beträffar sistnämnda kanaldel har utredningen i sina beräkningar
utgått från att denna efter en eventuell utbyggnad kommer att
integreras med Trollhätte kanal. Utredningen har bl. a. beräknat den
årliga totala trafikvinsten vid en utbyggnad för s. k. paragrafbåtar varvid
dock för investeringarna beräknats en avskrivningstid av endast 25 år mot
40 år för investeringarna i trollhätteleden. Även vid ett så relativt begränsat
utbyggnadsalternativ blir den företagsekonomiska räntabiliteten
enligt utredningens uppfattning mycket otillfredsställande. Vissa av remissinstanserna
har dock ansett utredningens kalkyler på denna punkt vara
ofullständiga och missvisande samt framhåller att motiv föreligger för en
utbyggnad av kanalen. Departementschefen för sin del erinrar om att såväl
utredningen som flertalet remissinstanser varit eniga om att en upprustning
av Göta kanal varken är företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt
motiverad och finner därför inte skäl föreslå statliga åtgärder för att öka
ledens kapacitet. Om kanalen läggs ned som transportled för den kommersiella
sjöfarten erfordras emellertid ändå vissa investeringar för att kanalen
skall kunna drivas för turist- och nöjesbåtstrafik. Beträffande statens eventuella
engagemang härvidlag förklarar sig departementschefen inte beredd
att i förevarande sammanhang lägga fram några förslag.
I anledning av departementschefens sålunda gjorda uttalanden har i motionerna
I: 1065 och II: 1228 yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller
Stal sutskottets utlåtande nr 178 år 1969
5
att en beredning tillsätts för skyndsam överarbetning av kanältrafikutredningen
med särskilt beaktande av det material som framlagts i vätterdelegationens
senaste utredningar. Vidare har i motionerna 1:1071 och
II: 1239 yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anföra att
frågan om utbyggnad av Göta kanals västgötadel bör bli föremål för ytterligare
prövning särskilt i vad avser vilka kostnader en sådan utbyggnad
skulle kräva jämfört med de kostnader kanalens bibehållande som endast
turistled medför.
. .} a < ■
Det av utredningen och i propositionen framlagda materialet synes
onekligen ge vid handen att trafiken på kanalen varken nu eller i framtiden
motiverar några investeringar från statens sida för höjande av ledens
kapacitet. Visst ytterligare material för bedömningen av denna fråga har
emellertid som motionärerna framhåller tillkommit, varjämte vissa av utredningens
bedömningar ur skilda synpunkter ansetts kunna ifrågasättas.
Frågan om täckningen av uppkommande investeringskostnader för kanalens
drivande enbart för turist- och nöjesbåtstrafik samt storleken av
de utgifter som torde bli ofrånkomliga även vid ett totalt nedläggande av
kanaldriften har inte heller närmare klarlagts. Då viss oklarhet sålunda
synes råda i nämnda avseenden ävensom beträffande utvecklingen i stort
av trafiken och dess fördelning på skilda transportmedel m. m. inom
närmast berörda områden finner utskottet det angeläget att en ytterligare
prövning av härmed sammanhängande frågor kommer till stånd.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen II: 1237,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 1072 och II: 1238,
3. att riksdagen i anledning av departementschefens uttalanden
och motionerna I: 1065 och II: 1228 samt I: 1071
och 11:1239 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet anfört beträffande Vänerns och Vätterns förbindelse
med västerhavet.
Stockholm den 2 december 1969
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Birger Andersson (s), Fritz Persson
(s), Rikard Svensson (s), Axel Andersson (fp), Virgin (m), Ivar Johansson
(ep), fru Wallentheim (s), herrar Mårtensson (s), Bertil Petersson (s),
6
Statsutskottets utlåtande nr 178 år 1969
Per Jacobsson (fp), Herbert Larsson (s), Eric Peterson (fp), Björk (s),
Strandberg (m) och Johan Olsson (ep) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (m), Karlsson i Olofström
(s), Almgren (s), Lindholm (s), Mattsson (ep), Johansson i Norrköping
(s), Enskog (fp), Nordstrandh (m), Alemyr (s), Fagerlund (s), Blomkvist
(s), Tobé (fp), Dahlgren (ep), Nilsson i Kristianstad (s) och Sjönell (ep).
Reservationer
1. av herr Birger Andersson (s)
2. av herr Herbert Larsson (s)
3. av herr Blomkvist (s).
ESSELTE AD. STHLM 6B
914553