Nr 134—135
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1969
1
Nr 134
Utlåtande i anledning av vissa motioner om samhällets vårduppgifter
m.m.
(3:e avd.)
Motionerna
Utskottet har behandlat
dels de likalydande motionerna I: 188 av herr Dahlén m. fl. och 11:210
av herr Wedén in. fl. i vad avser hemställan att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t
A. anhåller
1. att ett program måtte utformas för samhällets vårdsektor där ökad vikt
läggs vid förebyggande och eftervårdande insatser och där helhetssyn, integration
och samverkan inom vårdmiljön är målsättningar i enlighet med
vad i motionerna anförts,
2. att en utredning tillsätts för en översyn av den förebyggande vårdens
lokala organisation med beaktande av vad som i motionerna anförts,
B. ger till känna vad i motionerna anförts
1. att ökad vikt vid hälso- och sjukvårdens utformning bör fästas vid den
personliga omvårdnaden av den sjuke,
2. att staten bör ställa större resurser till förfogande för sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI),
3. att byggandet av modellsjukhus bör påskyndas,
4. att förbättrad ersättning bör utgå från statens sida till personer som i
hemvård hjälper den sjuke,
5. att en överarbetning av gällande författningar på hälso- och sjukvårdsområdet
sker så att bl. a. inrättande av fler patienthotell samt dagvård, femdagarsvård,
annan deltidsvård och regelbundna kostnadsfria transporter för
läkarstationer inte försvåras eller försenas av försäkringstekniska skäl utan
tvärtom den öppna och halvöppna vården kan göras mer förmånlig än nn
för patienterna,
6. att stödet till utbildning av hemvårdarinnor byggs ut,
7. att hemvårdarinnornas arbete underlättas och stimuleras bl. a. genom
bidrag till fordon,
8. att eftervården stärks t. ex. genom inrättande av fler behandlingshem
för eftervård,
9. att glesbygdskommittén får i uppdrag att särskilt studera transportproblem
i samband med vårdbehoven,
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 134—135
2
Statsutskottets utlåtande nr ISA år 1969
dels de likalydande motionerna I: 372 av herr Virgin m. fl. och II: 431 av
hei*r Holmberg in. fl. vari hemställts att motionerna överlämnas till den år
1968 tillkallade socialntredningen,
dels de likalydande motionerna I: 544 av herrar Svante Kristiansson och
Wååg och II: 650 av herr Nilsson i Kristianstad m. fl. vari hemställts att
riksdagen i skrivelse till regeringen måtte begära tilläggsdirektiv för socialntredningen
i syfte att få en mera grundläggande omprövning av socialpolitikens
målsättning och inriktning i enlighet med vad som närmare anges
i motionerna,
dels motionen II: 85 av herr Wiklund i Stockholm vari hemställts att riksdagen
ville hos Kungl. Maj :t begära åtgärder, ägnade att stimulera utvecklingen
av en sådan ordning av eftervården inom olika vårdområden att denna
i normala fall inledes med att vederbörande övervakare eller annan lämplig
person — på det allmännas bekostnad — avhämtar den vårdade vid vårdinstitutionen
för att medfölja honom på återresan till bostadsorten och
diskret introducera honom där (främst på arbetsplatsen, i en Länkorganisation
eller i annan stödjande organisation etc.),
dels motionen II: 349 av herr Lundberg i vad avser hemställan att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en prövning
och förslag till förenkling och en snabbare handläggning av socialvårdsfrågor
för att hjälpbehövande på så sätt skulle kunna slippa de psykiska och
ekonomiska påfrestningar som utdragna beredningar innebär,
dels motionen II: 606 av herrar Fridolfsson i Stockholm och Werner vari
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om att åtgärder
vidtages i syfte att åstadkomma ett vidgat samarbete mellan sociala myndigheter
och kristna organisationer.
Utskottets yttrande
Den enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande från december 1967 tillkallade
socialutredningen har enligt sina direktiv till uppgift att förutom en lagteknisk
samordning av de tre sociala vårdlagarna även ta upp frågor rörande
vårdens innehåll och anordningar för att tillgodose vård- och hjälpbehov.
Utredningsuppdraget omfattar därmed även uppgiften att förutsättningslöst
pröva mål och metoder på socialvårdsområdet. En eventuell tveksamhet på
denna punkt torde ha undanröjts i vart fall genom det interpellationssvar
som chefen för socialdepartementet lämnade i andra kammaren den 27 februari
1969.
Samarbetet mellan socialutredningen och den av bl. a. Föreningen Sveriges
socialchefer år 1968 tillsatta kommitté som behandlar socialvårdens
målfrågor har främjats genom personell samordning. En av kommitténs
medlemmar ingår numera som expert i socialutredningen.
Statsutskottets utlåtande nr 13i år 1969
3
Redan på anförda grunder kan syftet med förslaget i motionerna 1: 544
och II: 650 om tilläggsdirektiv för socialutredningen anses helt tillgodosett.
Såväl i de nämnda motionerna som i motionerna I: 188 och II: 210 samt
1:372 och 11:431 har framhållits att ett formulerande av socialpolitikens
målsättningar kräver ytterligare forskning och utredning. Utskottet kan helt
ansluta sig till dessa ståndpunkter. Åtgärder har också vidtagits för att främja
sådana syften.
En till socialdepartementet knuten och under socialministerns ordförandeskap
ställd samarbetskommitté för social forskning har tillsatts år 1969.
Kommittén har till uppgift att ta upp frågor om undersökningar av allmänt
intresse som aktualiseras i det socialpolitiska arbetet och främja samarbete
i sådana frågor mellan förvaltningen och den vetenskapliga forskningen. I
kommittén ingår representanter för forskningen, för statlig och kommunal
förvaltning och för socialhögskolornas elevkår.
Vidare har, enligt det uppdrag som chefen för utbildningsdepartementet
anmälde i årets statsverksproposition, samarbetsnämnden för socialhögskolorna
i samråd med universitetskanslersämbetet och socialstyrelsen lagt
fram förslag som syftar till en precisering av de delar av det socialpolitiska
forskningsområdet som bör prioriteras i fråga om forskningsresurser. Förslaget
bereds inom utbildningsdepartementet.
Underlaget för en målsättningsdiskussion förbättras genom även andra
utredningar än de inledningsvis nämnda. Därmed uppnås den särskilda
prövning av medel och metoder som också krävs för en analys av målfrågorna.
I juni 1968 Iade socialstyrelsen fram ett principprogram för den öppna
sjukvården, vari skisserades organisationen av vårdcentraler för den öppna
sjukvården. Där förutsättes att verksamheten vid vårdcentralerna borde omfatta
såväl hälso- och sjukvård som socialvård. Huvuddragen av programmet
har godtagits av remissorganen. Kungl. Maj :t har uppdragit åt utredningen
angående sjukhusorganisationen m. in. att lägga fram förslag om
statliga åtgärder som behövs för att genomföra en organisation av den öppna
vården utanför sjukhusen som i huvudsak grundas på programmet och en
av socialstyrelsen upprättad promemoria.
I början av år 1969 tillsattes en motsvarande utredning för socialvården,
utredningen om den icke institutionsbundna socialvårdens målsättning och
organisation. Utredningen beaktar och samarbetar med bl. a. socialutredningen
och den av bl. a. Föreningen Sveriges socialchefer tillsatta kommittén.
Chefen för socialdepartementet har i juni 1969 tillkallat en sakkunnig
med uppdrag att utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnaderna, innefattande
dels en samhällsekonomisk analys av sjukvårdskostnadernas utveckling
och dels en teknisk undersökning rörande verkningar individuellt
och kollektivt av nuvarande finansieringsmetoder.
•fl Bihang till riksdagens protokoll 1969. 6 saml. Nr 134—135
4
Statsutskottets utlåtande nr 13b år 1969
Hemställan i motionerna I: 188 och II: 210 att riksdagen skulle hos Kungl.
Maj :t anhålla att ett program utformas för samhällets vårdsektor får med
hänvisning till det anförda anses tillgodosedd så till vida att åtgärder vidtagits
för att skapa erforderligt underlag för att formulera till samhällsutvecklingen
anpassade nya målsättningar. Eu föreslagen riksdagens åtgärd är
därför obehövlig.
Den sistnämnda hemställan innefattar också ställningstaganden till förmån
för vissa huvudprinciper i ett kommande program. De angivna målsättningarna,
helhetssyn, integration och samverkan inom vårdmiljön, är
redan allmänt omfattade och har även fått konkreta uttryck i t. ex. socialutredningens
direktiv, den nya socialstyrelsens organisation, 1968 års ändring
i socialhjälpslagen, öppenvårdsutredningen, narkomanvårdens principer
m. m. Härigenom har också den aktivt uppsökande och förebyggande
vården främjats och vikten av en uppföljande vårdinsats betonats. Motionernas
syfte även i denna del får anses tillgodosett.
Förslaget i motionerna I: 372 och II: 431 att dessa motioner överlämnas
till socialutredningen innefattar ett förordande av ett riksdagens ställningstagande
till förmån för vissa allmänna riktlin jer, avsedda att leda utredningens
arbete.
I motionerna betonas i första hand vikten av att socialpolitikens fortsatta
utbyggnad inriktas mindre på generella stödformer och mer på individuella
åtgärder. Utskottet kan inte biträda en ur en angiven motsättning formulerad
handlingslinje. Det obestridda behovet av ytterligare individuella hjälpinsatser
kan inte tillmötesgås effektivt om inte för grupper av medborgare
gemensamma stödbehov tillgodoses genom vidgade generella åtgärder. De
generella ekonomiska åtgärdernas centrala roll i strävandena att främja
respekt för människans egenvärde och rätten till personlig integritet får inte
heller förbises. Vidare är en fortsatt utbyggnad med dessa medel av ekonomisk
jämlikhet, trygghet och valfrihet en grundläggande faktor för att ge
flera möjlighet att utnyttja sin förmåga och vilja till personligt ansvarstagande.
Motionerna avstyrks därför.
I de sistnämnda motionerna betonas även vikten av att den sociala hjälpverksamhet
som bedrivs av idéella organisationer får ökat stöd från samhällets
sida. I motionen II: 606 föreslås en begäran om åtgärder för att
åstadkomma ett vidgat samarbete mellan sociala myndigheter och kristna
organisationer.
En arbetsgrupp inom den nämnda utredningen om den icke institutionella
socialvården behandlar särskilt frågorna om kontakter med socialvårdens
gränsområden: skola, arbetsmarknad, socialförsäkring, sjukvård, polis, kriminalvård
samt frivilliga, ideella organisationer. En riksdagens åtgärd enligt
förslaget i motionen II: 606 kan inte anses motiverad.
En utredning om den förebyggande vårdens lokala organisation föreslås
i motionerna I: 188 och II: 210 mot bakgrund av önskvärdheten av en ökad
samordning av de förebyggande åtgärderna på det kommunala planet.
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1969
5
Socialstyrelsens år 1969 utfärdade anvisningar i anledning av 1968 års
ändringar i socialhjälpslagen betonar bl. a. att i de kommuner där integrerad
socialvård ännu inte organiserats bör socialnämnderna ta initiativen till
gemensamhetsaktioner. Enligt vad utskottet erfarit har inom socialutredningen
tagits upp frågan om att inför kommunreformens fullföljande med
förtur pröva den lagstiftning som nu kan motverka samordningssyftet. Motionernas
syfte i denna del får anses helt tillgodosett.
Hemställan i motionerna I: 188 och II: 210 om ett tillkännagivande av att
ökad vikt bör fästas vid den personliga omvårdnaden av den sjuke återförs
till åsikten att frågan i vidare utsträckning bör tas upp till debatt och leda
fram till reella förändringar i relationerna mellan alla berörda kategorier.
Utskottet ansluter sig till den i motionerna framförda åsikten. Ett riksdagens
uttalande av föreslagen allmän karaktär måste emellertid anses sakna
praktisk funktion. Frågan måste som förut in i de konkreta organisationsavvägningarna,
främst hos sjukvårdshuvudmännen. Rationalisering av vissa
arbetsuppgifter samt den ökande tillgången på läkare och övrig sjukhuspersonal
verkar i motionärernas syften liksom redan vidtagna åtgärder för särskild
utbildning.
Förslaget i motionerna I: 188 och II: 210 om ett uttalande att staten bör
ställa större resurser till förfogande för sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut (SPRI) avstyrks. De statliga insatserna
utgår enligt ett till och med 1971 gällande avtal som slutits på av riksdagen
godkända grunder. Fråga om ändring av dessa grunder bör behandlas efter
eventuella konkreta förslag i ämnet.
I de sistnämnda motionerna föreslås ett riksdagens uttalande att byggandet
av modellsjukhus bör påskyndas.
Skisser till hela standardsjukhus torde inte nu kunna normaliseras. Inom
SPRI pågår dock aktivt arbete på typplaner och normer för olika sjukhusenheter
m. m. Motionerna avstyrks i denna del.
Motionerna 1:188 och 11:210 innefattar vidare ett förordande av förbättrade
statliga ersättningar till personer som i hemvård hjälper de sjuka.
Den sociala hemhjälpen som handhas av kommunerna har ökat kraftigt
under senare år. Antalet hjälpta åldringar och handikappade år 1969 kan
beräknas till omkring 240 000, vilket jämfört med år 1965 innebär en ökning
med 100 000 hjälpta personer. Även hemsjukvården, som är en landstingsuppgift,
har ökat under senare år. En samordning mellan den sociala hemhjälpen
och hemsjukvården har åstadkommits genom ett principavtal om
samverkan beträffande hemsjukvården som Svenska landstingsförbundet
och Svenska kommunförbundet enats om att rekommendera sina medlemmar.
Enligt detta avtal åtar sig kommunen att ställa sin hemhjälpsorganisation
till förfogande även för hemsjukvård. Ersättning till den sociala hemhjälpspersonalen
utgår enligt avtal. Den rekommenderade samordningen kan
väntas avsevärt underlätta en fortsatt utbyggnad av hemsjukvården. Motionerna
avstyrks därför i denna del.
6
Statsutskottets utlåtande nr 13b år 1969
En regelöversyn som gör den öppna och halvöppna vården mer förmånlig
för patienterna förordas vidare i motionerna I: 188 och II: 210.
Kungl. Maj :t har i propositionen nr 125 föreslagit ändringar rörande sjukvårdsförmånerna
inom sjukförsäkringen m. m. Enligt förslaget skall bl. a.
läkarvårdsersättningen reformeras så att öppen vård blir förmånligare samt
ersättningsreglerna för den slutna vården gälla även halvöppna vårdformer
som dagsjukhusvård, nattsjukhusvård, femdagarsvård och läkarvårdskostnad
under patients vistelser utanför sjukhuset. Vidare rekommenderas sjukvårdshuvudmännen
att svara för resorna till och från sjukhuset för patienter
i deltidsvård under behandlingstiden. Motionsförslaget får härigenom
anses helt tillgodosett.
Utskottet avstyrker även förslagen i motionerna I: 188 och II: 210 angående
uttalanden om utbildning av hemvårdarinnor och underlättande av deras
arbete bl. a. genom bidrag till fordon. Frågorna bör behandlas på grundval
av mer preciserade yrkanden.
I de senast nämnda motionerna förordas även ett uttalande för att eftervården
stärks t. ex. genom inrättande av flera behandlingshem.
Ansvaret för eftervården ligger i princip på socialvården och sjukvårdshuvudmännen.
Enligt en enkätundersökning våren 1969 fanns planer för utbyggnad
av sjukvårdens eftervårdsresurser, i första hand med behandlingshem,
i fem landsting. Inom nykterhets- och narkotikavården utgår statliga
bidrag. Utredningen om den icke institutionsbundna socialvården har arbetsgrupper
för vård, behandling och rehabilitering samt för efterkontroll och
uppföljning. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen som hittills uppmärksamt
följer utvecklingen. Behov av elt föreslaget allmänt uttalande kan inte
anses föreligga.
Motionen II: 85 innefattar ett förordande av en ordning inom den uppföljande
vården som innebär att möjlighet ges till att övervakare eller annan
hämtar den vårdade vid institution och introducerar honom i den nya miljön.
Utskottet ansluter sig till motionärens utgångspunkt för yrkandet, nämligen
att den uppföljande vården bör aktivt och naturligt ansluta till institutionsvården.
Det åberopade systemet att övervakare får kontakt redan under
anstaltstiden verkar i kombination med frigivningsplaneringen i sådan riktning.
Föreskrifter om övervakares uppgifter enligt motionsförslaget kan
dock inte anses lämpliga. Övervakare har möjlighet att få ersättning för
motiverade och icke obetydliga kostnader utöver schablonersättningen. Utskottet
förutsätter att även härmed sammanhängande frågor kan komma
att ytterligare belysas bl. a. av utredningen om den icke institutionsbundna
socialvården och förordar inte något uttalande av föreslaget innehåll.
Förslaget om särskilda studier av transportproblem i glesbygd i samband
med vårdbehov får anses ha i avsevärd mån täckts genom den tidigare verksamma
glesbygdsgruppens allmänna studier och de medel som ställts till förfogande
för inköp av service- och färdbussar. Kungl. Maj :t har rödare ställt
medel till förfogande för ett socialt forskningsprojekt i glesbygd.
Statsutskottets utlåtande nr 13b år 1969
7
I motionen II: 349 begärs förslag till förenkling och snabbare handläggning
av socialvårdsfrågor. Kravet har framställts mot bakgrund av exemplifierad
långvarig behandling av frågor om ersättningar i yrkesskadeförsäkringen.
Det är enligt utskottets mening uppenbart att handläggningen av frågor
om sociala ersättningar redan på grund av sin natur bör vara skyndsam.
Det är dock ofrånkomligt att då ett krav på orsakssammanhang mellan
olycksfall och skada uppställs i lag tillämpningen i åtskilliga fall kräver en
omfattande expertutredning. Utskottet erinrar om den i lagen om yrkesskadeförsäkring
år 1967 till den skadades förmån intagna regeln att orsakssammanhang
skall anses föreligga mellan olycksfall och skada såvida inte betydligt
starkare skäl talar däremot. Utredning pågår om yrkesskadeförsäkringens
administration. Utskottet anser därför alt något riksdagens initiativ inte
är erforderligt.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 544 och II: 650,
2. att riksdagen avslår motionerna 1: 188 och II: 210 i vad
avser ett program för samhällets vårdsektor,
3. att riksdagen avslår motionerna I: 372 och II: 431,
4. att riksdagen avslår motionen II: 606,
5. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och 11:210 i
vad avser utredning om den förebyggande vårdens lokala
organisation,
6. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och II: 210 i vad
avser den personliga omvårdnaden,
7. att riksdagen avslår motionerna 1: 188 och II: 210 i vad
avser sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut,
8. att riksdagen avslår motionerna 1:188 och 11:210 i
vad avser modellsjukhus,
9. att riksdagen avslår motionerna 1: 188 och II: 210 i vad
avser ersättningar i hemvård,
10. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och 11:210 i
vad avser vissa bestämmelser m. m. med anknytning till den
öppna och halvöppna sjukvården,
11. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och 11:210 i
vad avser
a. utbildning av hemvårdarinnor,
b. hemvårdarinnornas arbete,
8
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1969
12. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och II: 210 i
vad avser eftervården,
13. att riksdagen avslår motionen II: 85,
14. att riksdagen avslår motionerna I: 188 och 11:210 i
vad avser vissa transporter i glesbygd,
15. att riksdagen avslår, motionen 11:349 i vad avser
handläggning av socialvårdsfrågor.
Stockholm den 4 november 1969
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 135.
Reservationer
1. beträffande ett program för samhällets vårduppgifter av herrar Axel
Andersson (fp), Per Jacobsson (fp), Nyman (fp), Enskog (fp) och Mundebo
(fp) som anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med »Hemställan
i» och slutar med »anses tillgodosett» bort ha följande lydelse:
»I motionerna 1:188 och 11:210 förordas ett program för samhällets
vårdsektor. Utskottet har redovisat en rad utredningar och arbetsgrupper
som har till uppgift att belysa olika sektorer av vårdområdet. En del av dessa
har tillkommit sedan de sistnämnda motionerna väcktes i början av detta
år. Dessa initiativ kan vara av värde och ge material för bedömningar av
vårdsektorns funktion samt underlätta planeringen. Det material som dessa
utredningar sammanställer bör samordnas och vidare bearbetas för att ligga
till grund för programarbetet inom vårdsektorn. Utredningsarbetet präglas
dock av en betydande grad av splittring. Det finns också skäl för att
uppdraget att studera vissa frågor rörande sjukvårdskostnaderna är av
den omfattningen och karaktären att det bör behandlas i en parlamentariskt
förankrad utredning. Enligt vår mening kvarstår behovet att skapa en samlad
helhetsbild av hela vårdsektorn, en helhetsbild som bygger på delprogram
för olika vårdområden och där förebyggande vård och eftervård starkare
knyts till hälso- och sjukvården och där vårdens målsättning och prioriteringar
inom vårdområdet preciseras. Utskottet anser därför att riks
-
Statsutskotteis utlåtande nr 13-i år 1969
9
dagen hos Kungl. Maj :t bör anhålla att ett program för samhällets vårdsektor
utformas.»
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen med bifall till motionerna I: 188 och
II: 210 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj :t
till känna vad utskottet anfört om ett program för samhällets
vårdsektor,»
2. beträffande allmänna riktlinjer av herrar Virgin (m), Kaijser (in),
Bohman (m) och fröken Ljungberg (m) som anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med »Förslaget i»
och slutar med »avstyrks därför» bort ha följande lydelse:
»I motionerna 1: 372 och II: 431 läggs fram vissa synpunkter på målsättningen
för den framtida socialpolitiken och hemställs att motionerna måtte
överlämnas till socialutredningen. I motionerna betonas bl. a. vikten av att
socialpolitikens fortsatta utbyggnad inriktas mindre på generella stödformer,
mer på individuella åtgärder, att den sociala hjälpverksamhet som bedrivs
av ideella organisationer får ökat stöd från samhället, att den enskilda
människans möjligheter till aktivt medinflytande i planeringen och driften
av olika verksamheter inom den sociala sektorn ökas samt att en mera
serviceinriktad social verksamhet främjas. Utskottet, som anser det vara av
betydelse att även dessa synpunkter beaktas vid de överväganden som sker
inom socialutredningen, tillstyrker motionsyrkandet.»
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen med bifall till motionerna I: 372 och
II: 431 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna att motionerna
bör överlämnas till socialutredningen,»
3. beträffande eftervården av herrar Axel Andersson (fp), Per Jacobsson
(fp), Nyman (fp), Enskog (fp) och Mundebo (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets jdtrande på s. 6 som börjar med »Ansvaret
för» och slutar med »anses föreligga» bort ha följande lydelse:
»Ansvaret för eftervård ligger i princip på socialvården och sjukvårdshuvudmännen.
Ett antal landsting planerar också behandlingshem för eftervård.
Eftervården är för närvarande eftersatt. Den måste starkare knyta an
till den direkta vården. Vårdbehovet är ofta inte tillfredsställt i och med att
patienten lämnar sjukhuset. Han kan ha behov av kurativ hjälp. Återanpassningen
till arbetslivet kan vara svår. Behovet av terapi, rörelseträning,
arbetsträning är mycket stort och tillgodoses nu på ett otillräckligt sätt. Trafikoffer
har ofta en mycket besvärlig väg till återanpassning praktiskt och
psykologiskt till i många fall nya arbetsuppgifter. Samarbetet mellan olika
eftervårdande organ är också otillräckligt. De sociala hjälpinsatserna till
personer som lämnar t. ex. kriminalvården är så gott som obefintliga. Ut
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 134 år 1969
skottet föreslår att riksdagen måtte göra det uttalandet att en fortsatt utbyggnad
av eftervårdens resurser på olika nivåer är angelägen och att socialstyrelsen
bör ägna detta område största uppmärksamhet.»
dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
»12. att riksdagen med bifall till motionerna I: 188 och
II: 210 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj :t
till känna vad utskottet anfört om förstärkning av eftervården,
»