Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

1

Nr 89

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till särskilt olgcksfallsskydd för värnpliktiga m. fl.,
jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 30 oktober 1969 dagtecknad proposition, nr 154, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden föreslagit riksdagen att godkänna de av föredragande
departementschefen föreslagna grunderna för ett särskilt olycksfallsskydd
för värnpliktiga m. fl.

I samband med propositionen har utskottet behandlat sex i anledning av
densamma väckta motioner.

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås ett särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga, vapenfria
tjänstepliktiga och vissa civilförsvarspliktiga som skadas under
tj änstgöring.

Det särskilda olycksfallsskyddet skall utgå vid skada som medför bestående
arbetsoförmåga. Vid fullständig invaliditet utfaller en engångsersättning
med 150 000 kr. och vid partiell invaliditet ett i motsvarande mån
lägre belopp.

Reformen föreslås skola genomföras den 1 januari 1970 och avse även
skador som inträffat år 1969.

Statens kostnader för det särskilda militärskadeskyddet föreslås skola
bestridas från det under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Vissa
ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. De årliga
kostnaderna beräknas till omkring 1,5 milj. kr.

Av propositionen redovisas i det följande endast vad föredragande departementschefen,
statsrådet Andersson, anfört.

Motionerna

1) I motionerna I: 1127 av herr Svanström och herr Pettersson, Axel
Georg, samt II: 1301 av herrar Dahlgren och Andersson i Knäred yrkas, att
riksdagen måtte besluta »att det särskilda olycksfallsskyddet skall omfatta
jämväl personer, som deltar i frivillig utbildning, som är till gagn
för landets försvar; samt att ersättning skall utgå vid full invaliditet med
1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 89

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

ISO 000 kr. i 1969 års penningvärde och vid partiell invaliditet med ett i
motsvarande mån lägre belopp».

2) I motionerna 1:1128 av herr Österdahl m.fl. och 11:1302 av fru
Frsenkel yrkas, »att riksdagen måtte uttala att olycksfallsskyddet även
skall omfatta hemvärnsmän och annan personal som deltar i frivillig tjänstgöring
och som omfattas av militärersättningsförordningens bestämmelser,
såframt kollektiv olycksfallsförsäkring inte är gällande, samt att olycksfallsskyddet
jämväl bör omfatta resor mellan tjänstgöringsort och hemort
och vice versa i samband med beviljad permission».

3) I motionen II: 1303 av herr Åkerlind yrkas, att riksdagen skall begära
»utredning av möjligheterna att utsträcka det föreslagna olycksfallsskyddet
för värnpliktiga m. fl. även till inträffade skador före den 1 januari
1969».

4) I motionen II: 1304 av herrar Åkerlind och Enarsson yrkas, att riksdagen
»beslutar att det i propositionen föreslagna olycksfallsskyddet bör
gälla på samma villkor även för frivilliga försvarsorganisationer».

Departementschefen

Värnplikten, som utgör grunden för vårt försvar, är en medborgerlig
skyldighet. Värnpliktstjänstgöringen kräver personliga uppoffringar av vår
manliga befolkning, vilket får återverkningar även inom familj och samhälle.
Det är en obligatorisk tjänstgöring som redan i fred fullgörs av alla
kategorier av den manliga befolkningen. Den värnpliktige fullgör sin militärtjänstgöring
under förhållanden som avsevärt skiljer sig från hans vanliga
civila liv. Han har inte som den anställde möjlighet att förhandla om
sina förmåner. Vidare saknar han tillgång till och möjlighet att skaffa sig
de kollektiva trygghetsanordningar som finns på arbetsmarknaden. Samtidigt
medför de alltmer ökade kraven på användbarhet hos den enskilde soldaten
i ett modernt krig både i fråga om personlig färdighet och tjänstgöring
i förband inte bara särskilda påfrestningar för den värnpliktige utan också
risker för skador under övningar och annan utbildning.

Den ekonomiska kompensation som militärersättningsförordningen ger
vid sidan av övriga sociala trygghetsanordningar är av stor betydelse. Som
framgår av den tidigare redogörelsen för bestämmelserna i militärersättningsförordningen
får den som skadas under värnpliktstjänstgöring emellertid
inte alltid ersättning som fullt ut motsvarar hans förlorade arbetsförtjänst.
Ersättning utgår inte heller för s. k. ideell skada, dvs. för sveda
och värk samt lyte eller annat stadigvarande men. I särskilda fall kan möjlighet
finnas att skadeståndsvägen få ut kompletterande ersättning av staten.
Staten är emellertid enligt gällande skadeståndsrättsliga regler inte alltid
ersättningsskyldig för en olycka som inträffat under värnpliktstjänstgö -

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969 3

ring. Dessutom är förfarandet för prövning av ett skadeståndsanspråk ofta
tidsödande.

Frågan om att bereda de värnpliktiga tillfredsställande ersättning för
skador som de ådrar sig under sin tjänstgöring har sedan många år behandlats
i olika sammanhang utan att nagon lämplig lösning kunnat nås. Från
riksdagens sida har upprepade gånger framställts önskemål om att statens
ansvar för de värnpliktiga skall utvidgas. Med hänsyn till vad jag nyss anfört
om värnpliktstjänstgöringens natur finns det särskild anledning att en
värnpliktig som skadas får gottgörelse efter generösa grunder. Det allmänna
bör lägga sig särskild vinn om att i möjlig mån kompensera dem som
drabbas av olycksfall under värnpliktstjänstgöring. Jag betraktar en reform
som ger de värnpliktiga ett förbättrat ekonomiskt skydd som synnerligen
angelägen. Detta skydd bör få formen av ett särskilt olycksfallsskydd. Det
bör omfatta inte bara värnpliktiga utan också vapenfria tjänstepliktiga och
vissa civilförsvarspliktiga som fullgör obligatorisk tjänstgöring.

När det gäller utformningen av det särskilda olycksfallsskyddet är en
möjlig lösning att staten genom lagstiftning åläggs ett strikt ansvar för militärskador
och motsvarande skador samt att ersättning utgår enligt gällande
skadeståndsregler. Detta alternativ innebär i princip att den skadade eller
hans efterlevande får full kompensation för inkomstbortfall samt ersättning
för sveda och värk och lyte eller annat stadigvarande men oberoende
av om någon är vållande till skadan eller ej. Enligt min mening bör man
emellertid inte nu genomföra en skadeståndsrättslig reform inom detta speciella
område som föregriper eller försvårar en kommande reformering av
gällande regelsystem om ersättning för personskada i allmänhet.

Det särskilda olycksfallsskyddet bör i stället utformas efter mönster av
det frivilliga kollektiva olycksfallsförsäkringssystem som regelmässigt förekommer
inom det civila arbetslivet. Skyddet bör emellertid regleras i offentligrättslig
ordning på samma sätt som det statliga förarskyddet. Med
denna principiella utgångspunkt föreslår jag att olycksfallsskyddet för värnpliktiga
m. fl. utformas enligt följande.

Olycksfallsskyddet bör gälla för skada till följd av olycksfall som värnpliktig
ådrar sig under värnpliktstjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring.
Skyddet bör gälla även för skada till följd av olycksfall som vapenfri
tjänstepliktig ådrar sig under vapenfri tjänst och inskriven civilförsvarspliktig
under tjänstgöring i det allmänna civilförsvaret eller viss tjänstgöring
vid krigsmakten. Begreppet olycksfallsskada bör ges samma innebörd
som i yrkesskadeförsäkringen. Olycksfallsskyddet bör omfatta skador som
inträffar under själva tjänstgöringen samt under inrycknings- och utryckningsresor
men inte skador som inträffar utanför förläggningen under ledighet
och fritid. För sådana skador finns inte anledning att utöka det allmänna
grundskydd som militärersättningsförordningen och motsvarande
bestämmelser för civilförsvaret samt annan socialförsäkring ger. Vid döds1*
—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 2 avd. Nr 89

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

fallsskador får den statliga grupplivförsäkringen anses ge godtagbar ersättning.
Det särskilda olycksfallsskyddet bör vidare inte avse skada som inträffar
under tid då landet är i krig. Inte heller bör ersättning utgå till den
som skadat sig med uppsåt.

Ersättning på grund av det särskilda olycksfallsskyddet bör utgå vid bestående
arbetsoförmåga på grund av skadan. Vid fullständig invaliditet bör
till den skadade utgå ersättning med 150 000 kr. och vid partiell invaliditet
bör ett i motsvarande mån lägre belopp utgå. Ersättningsbeloppen föreslås
inte bli värdesäkrade utan bör i framtiden kunna ändras och anpassas till
det kollektiva olycksfallsförsäkringssystemet och det statliga förarskyddet.

I fråga om invaliditetsersättningen innehåller flertalet kollektiva olycksfallsförsäkringar
en definition av invaliditetsbegreppet och fastställda invaliditetsgrader
för mer allmänt förekommande kroppsskador. I förevarande
fall behövs inte motsvarande reglering. Som utgångspunkt för invaliditetsersättningen
på grund av det särskilda olycksfallsskyddet bör kunna tjäna
den invaliditetsbedömning som f. n. tillämpas inom militärersättningsförordningen.
Vid bestämmande av ersättningen bör skälig hänsyn kunna tas
till olägenheter av olika slag som skadan medfört för den skadade. Särskilda
omständigheter som graden av lyte eller annat stadigvarande men bör få inverka
på bedömningen. Eftersom invaliditetsersättning enligt militärersättningsförordningen
och motsvarande bestämmelser för civilförsvaret kan
prövas om vid väsentligt ändrade förhållanden, bör motsvarande möjlighet
finnas i fråga om böjning av redan fastställd ersättning från det särskilda
olycksfallsskyddet.

Det kollektiva olycksfallsförsäkringssystemet ger i vissa fall speciella
ersättningar vid invaliditet, nämligen rehabiliteringstillägg, bidrag till ökade
vårdkostnader och ersättning för proteser och andra hjälpmedel. Behovet
av sådana ersättningar är för nu ifrågavarande skadefall redan tillfredsställande
tillgodosett genom militärersättningsförordningen och andra anordningar
i samhällets regi. Med hänsyn härtill saknas anledning att låta
det särskilda olycksfallsskyddet inrymma någon motsvarighet.

Det särskilda olycksfallsskyddet bör inte samordnas med andra förmåner
av social natur som utgår av statsmedel vid invaliditet. Invaliditetsersättning
enligt kungörelsen (1969: 113) om statligt förarskydd bör dock
avräknas. Vidare bör i fall då staten är skadeståndsskyldig tillses att den
sammanlagda ersättningen till den skadade i princip inte kommer att överstiga
vad som motsvarar fullt skadestånd. Därför bör vid utbetalning av ersättning
enligt olycksfallsskyddet förbehåll göras av innebörd att ersättningen
kan komma att avräknas från framtida skadestånd av staten. I övrigt
saknas anledning att i detta sammanhang lösa samordningsproblemen särskilt
för denna del av den statliga sektorn. Hur effektivt det sammanlagda
ekonomiska skyddet för en värnpliktig bör vara får tas upp i samband med
frågan om en generell lösning av enskilds rätt till ersättning för skada.

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

5

Ärenden som avser det särskilda olycksfallsskyddet bör handläggas av
försvarets civilförvaltning, den centrala förvaltningsmyndighet inom krigsmakten
som handhar en stor del av övrig skadereglering inom krigsmaktens
verksamhetsområde. Civilförvaltningen bör i alla nu avsedda ärenden vara
skyldig att höra försvarets skaderegleringsnämnd och riksförsäkringsverket.

Jag vill i detta sammanhang särskilt betona vikten av att invaliditetsersättningarna
fastställs så snabbt som omständigheterna medger det. Den
invaliditetsgrad som kan förutses bli bestående för framtiden bör i regel
kunna fastställas slutgiltigt senast sedan ett tillvänjningsår förflutit efter
det att den egentliga läkningsprocessen upphört. Skäligt förskott bör utbetalas
i de fall då invaliditetsgraden inte kan fastställas genast. Som förut
sagts bör fastställd slutlig ersättning för nedsatt arbetsförmåga kunna höjas
om arbetsförmågan försämras ytterligare i väsentlig mån till följd av skadan.

Den föreslagna reformen bör genomföras den 1 januari 1970 men avse
även skador som inträffat år 1969.

Kostnaderna för det särskilda olycksfallsskyddet kan bestridas från det
under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Vissa ersättningar i
anledning av skador vid militär verksamhet m. m. Anslaget är för innevarande
budgetår uppfört med 2,6 milj. kr. Det är av naturliga skäl omöjligt
att med någon grad av exakthet ange kostnaderna för det föreslagna särskilda
olycksfallsskyddet. Enligt uppgift från riksförsäkringsverket bestämde
verket under åren 1963—1968 förstagångsersättning för invaliditet i genomsnittligt
70 fall årligen. Ersättningarna avsåg värnpliktiga och vapenfria
tjänstepliktiga som skadats under sådan tjänstgöring som är ersättningsgill
enligt militärersättningsförordningen. Ersättningarna inbegriper alltså även
vissa skador under ledighet och fritid. I fråga om civilförsvarspliktiga bestämde
verket under samma tid motsvarande ersättningar i endast ett fåtal
fall. Beträffande de förstagångsersättningar för invaliditet som bestämts år
1968 kan tilläggas att den genomsnittliga invaliditetsgraden enligt en grov
uppskattning utgjorde 30 %. Vid bedömande av kostnadsökningen bör beaktas
att det föreslagna olycksfallsskyddet medför den konsekvensen att skadeståndsersättningar
till värnpliktiga m. fl. torde minska i omfattning och
storlek samt att förekommande ersättning som utgår på grund av det statliga
förarskyddet skall avdragas från nu ifrågavarande ersättningsbelopp.
Olycksfallsskyddet täcker inte heller skador utanför förläggningen under ledighet
och fritid. Med dessa utgångspunkter räknar jag med att de årliga
kostnaderna för det särskilda olycksfallsskyddet blir omkring 1,5 milj. kr.

Utskottet

Det ekonomiska skyddet för skador i samband med värnpliktstjänstgöring
har i vissa hänseenden varit mindre tillfredsställande. Visserligen innebär

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

militärersättningsförordningen vid sidan av de gängse socialförsäkringarna
ett betydande ekonomiskt skydd vid skador men detta skydd är inte fullständigt.
Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse den nu framlagda propositionen,
som innebär att ett särskilt olycksfallsskydd införs för värnpliktiga
och vissa därmed jämställda tjänstepliktiga. Skador som medför
bestående arbetsoförmåga föreslås berättiga till ersättning med ett engångsbelopp,
som vid fullständig invaliditet skall utgöra 150 000 kronor.

Olycksfallsskyddet skall enligt förslaget omfatta värnpliktiga, vapenfria
tjänstepliktiga och vissa civilförsvarspliktiga. I motionerna I: 1127 och
II: 1301, I: 1128 och II: 1302 samt II: 1304 framställs yrkanden som går ut
på att olycksfallsskyddet skall utsträckas till att omfatta personal som frivilligt
tjänstgör inom försvaret. Motionärerna hänvisar till att militärersättningsförordningen
omfattar sådan personal och att jämställdhet bör råda
mellan olika personalkategorier i fråga om rätt till ersättning vid skador.

Den bärande tanken bakom propositionens förslag är att det speciella
olycksfallsskyddet skall omfatta sådana personer som av samhället direkt
ålägges viss tjänstgöring. Övriga grupper inom försvaret får — för den händelse
kronan ej är skadeståndsskyldig — tillgodoses med de förmåner de
tillförsäkrats enligt avtal eller militärersättningsförordningen. Sistnämnda
förordning har f. ö. sin motsvarighet i yrkesskadeförsäkringen inom det
civila arbetslivet. Utskottet är för sin del berett att ansluta sig till den avgränsning
av den ersättningsberättigade personkretsen som görs i propositionen
och avstyrker således motionsyrkandena. I sammanhanget bör dock
framhållas att utskottet inte betraktar propositionens förslag som den definitiva
lösningen av frågan om ersättning för skador inom försvaret. Det
finns anledning anta att problemet kommer att tas upp i ett större sammanhang
i samband med den pågående reformeringen av skadeståndsrätten.

I motionerna I: 1128 och II: 1302 tas också en annan fråga upp som rör
avgränsningen av olycksfallsskyddet. I propositionen föreslås att detta skall
omfatta skador som inträffar under själva tjänstgöringen samt under inrycknings-
och utryckningsresor. I det nämnda motionsparet yrkas att skyddet
skall omfatta jämväl hemresor i samband med permission.

Vid resor av det slag som omtalas i motionerna åtnjuter vederbörande
skydd för skador genom militärersättningsförordningen. Enligt utskottets
mening finns det inte tillräckliga skäl att vid de aktuella resorna därutöver
tillämpa det särskilda olycksfallsskyddet. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet.

I propositionen föreslås att reformen skall genomföras den 1 januari 1970
men avse också skador som inträffat år 1969. I motionen II: 1303 begärs
utredning av möjligheten att låta olycksfallsskyddet omfatta skador som
inträffat även före den 1 januari 1969. Motionären anser att man eventuellt

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

7

bör utge ersättning i äldre fall efter särskild prövning.

Utskottet hyser principiella betänkligheter mot retroaktiv tillämpning av
det slag som föreslås i propositionen. Med hänsyn till att retroaktiviteten
begränsats till skador under innevarande år anser sig utskottet dock inte
böra motsätta sig propositionen i förevarande del. Utskottet är däremot inte
berett att förorda utredning om utvidgning av retroaktiviteten och avstyrker
därför motionsyrkandet. Utskottet förutsätter emellertid att man från kronans
sida har en generös attityd vid prövning av rätt till skadestånd i fall
inträffade före år 1969.

I motionerna I: 1127 och II: 1301 yrkas att olycksfallsskyddet skall värdesäkras
i förhållande till 1969 års penningvärde. Maximibeloppet 150 000 kronor
bör alltså enligt motionärerna justeras vid förändringar i penningvärdet.

Vid engångsersättningar av det slag det här gäller synes det inte behövligt
med indexreglering. Utskottet utgår emellertid från att Kungl. Maj :t vid
behov föranstaltar om uppräkning av maximibeloppet. Dessutom vill utskottet
erinra om vad ovan sagts angående reformeringen av skadeståndsrätten,
vilket innebär att det särskilda olycksfallsskyddet inom en inte alltför
avlägsen framtid kan komma att omprövas. Utskottet avstyrker alltså
de i detta sammanhang behandlade motionerna.

Utöver vad ovan anförts har propositionen inte givit utskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 1127 och
II: 1301 samt I: 1128 och II: 1302, samtliga i motsvarande
delar, ävensom motionen II: 1304 bifaller propositionen nr
154 i fråga om frivillig personals inordnande i olycksfallsskyddet; B.

att riksdagen med avslag på motionerna I: 1128 och
II: 1302, i motsvarande del, bifaller propositionen i fråga om
olycksfallsskyddets tillämpning vid resor;

C. att riksdagen med avslag på motionen II: 1303 bifaller
propositionen i fråga om reformens retroaktiva giltighet;

D. att riksdagen med avslag på motionerna I: 1127 och
II: 1301, i motsvarande del, bifaller propositionen i fråga om
värdesäkring av olycksfallsskyddet; samt

E. att riksdagen bifaller propositionen i övrigt.

Stockholm den 9 december 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit

såvitt angår frågorna under A och B i utskottets hemställan

från första kammaren: herrar Strand (s), Dahlberg (s), Hubinette
(m), Eric Carlsson (ep)*, Wanhainen (s)*, Österdahl (fp), Ivar Andersson
(s) och Axelson (fp)*;

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep)*, fröken Sandell
(s), herr Svensson i Kungälv (s), fru Fraenkel (fp)*, herrar Åkerlind
(m), Aldén (s), fru Håvilc (s) och herr Olsson i Mölndal (s).

såvitt angår ärendet i övrigt

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Dahlberg (s), Hubinette (m), Österdahl (fp), Andreasson (fp), Ivar
Andersson (s) och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herrar Svensson i Kungälv
(s), Åkerlind (m), Aldén (s), fru Håvik (s), herrar Johansson i Skärstad
(ep) och Olsson i Mölndal (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) vid A i utskottets hemställan av herrar Hubinette (m), Österdahl (fp),
fru Frsenkel (fp) och herr Åkerlind (m), som ansett

dels att det avsnitt på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med orden
»Den bärande» och slutar med orden »av skadeståndsrätten» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Behovet av ett särskilt olycltsfallsskydd i militär verksamhet har uppkommit
som en följd av de speciella risker som är förenade med sådan verksamhet.
Utskottet finner det naturligt att all personal som utsätts för skaderisk
också omfattas av olycksfallsskyddet. Det finns inte anledning att i detta
hänseende göra någon skillnad mellan å ena sidan värnpliktiga och å andra
sidan personal som frivilligt gör en insats för rikets försvar. Utskottet tillstyrker
alltså motionsyrkandena om utsträckning av olycksfallsskyddet till
frivillig personal. De kostnadsökningar detta förslag kan medföra torde bli
jämförelsevis begränsade och inte rubba vad departementschefen anfört
angående reformens finansiering.»

dels att utskottet under A bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 1127 och
II: 1301 samt II: 1304 ävensom i anledning av motionerna
I: 1128 och II: 1302, samtliga i motsvarande del, måtte som
sin mening ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört
om frivillig personals inordnande i olycksfallsskyddet.»

2) vid B i utskottets hemställan av herrar Eric Carlsson (ep), Österdahl
(fp) och fru Frsenkel (fp), som ansett

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

9

dels att det avsnitt på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med orden »Vid
resor» och slutar med orden »alltså motionsyrkandet» bort ersättas med text
av följande lydelse :

»Ett av huvudskälen för det framlagda förslaget till olycksfallsskydd för
värnpliktiga och därmed jämställda är att samhället ålagt vederbörande viss
tjänstgöring. Hemresor som värnpliktiga företar vid permissioner är en
direkt följd av tj änstgöringsplikten. Utskottet anser i konsekvens härmed
att det särskilda olycksfallsskyddet bör omfatta skador som inträffar även
vid resor från och till hemmet i samband med permission.»

dels att utskottet under B bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 1128 och
II: 1302, i motsvarande del, måtte som sin mening ge Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört om olycksfallsskyddets
tillämpning vid resor i samband med permission.»

3) vid C i utskottets hemställan av herrar Hiibinette (m) och Åkerlind
(m).

ESSELTE AB, STHLM 69

614598