Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
1
Nr 88
Utlåtande i anledning av motioner om fackrepresentation i skolstyrelse.
Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 83 av herr Karlsson, Helge, m. fl. och 11:99
av herr Lundmark m. fl., i vilka hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av skollagen att viss elevrepresentation
i skolstyrelse möjliggöres»;
2) de likalydande motionerna I: 479 av herr Lindblad och 11:577 av herr
Romanus m. fl., i vilka yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
»att skolstadgan ändras så att eleverna ges rätt till fackrepresentation i skolstyrelserna
på likvärdiga villkor med lärare och skolledare»;
3) de likalydande motionerna 1:497 av herr Palm och herr Karlsson, Göran,
samt II: 527 av herrar Gustafsson i Barkarby och Andersson i Södertälje, i vilka
hemställts att Kungl. Maj:t föranstaltar om en översyn av nu gällande författningar
inom skollagstiftningen så att »full jämställdhet åstadkommes mellan skolstyrelsen
å ena sidan och övriga kommunala styrelser å den andra sidan i fråga om
principen för sammansättningen».
De båda motionsparen I: 479 och II: 577 samt I: 497 och II: 527 innehåller,
utöver de ovan redovisade, vissa andra yrkanden. Dessa yrkanden behandlas av
statsutskottet. En kortfattad redogörelse för nämnda yrkande lämnas i avsnittet
Motionerna nedan.
Andra lagutskottet har, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver, inhämtat
yttrande över motionsyrkandena från skolöverstyrelsen. Vidare har på
utskottets begäran Svenska kommunförbundet yttrat sig över yrkandena.
Motionerna
Motionerna I: 83 och II: 99
I motionerna framhålles, att ett mera permanent engagemang från elevernas
sida i skolstyrelsen med säkerhet skulle vara till gagn för verksamheten och för
eleverna själva. Motionärerna finner det inte vara överraskande att ett antal kommuner
tagit upp spörsmålet och sökt lämpliga former för viss elevrepresentation i
skolstyrelser. Skollagen synes emellertid icke ge stöd för dylik representation, an
1
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt 2 avd. Nr 88
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
för motionärerna vidare, varför en viss revision av skollagen synes påkallad. De bestämmelser
som gäller för lärarnas representation i skolstyrelse synes dem därvid
kunna tjäna som mönster.
Motionerna 1:479 och II: 577
Motionerna innehåller, utöver det i detta utlåtande behandlade yrkandet, hemställan
som avser dels obligatorisk samarbetsnämnd vid grundskolor med högstadium
samt representation vid ämneskonferenser och klasskonferenser för eleverna
vid grundskolas högstadium, dels ock representation för Sveriges Elevers centralorganisation
i skolöverstyrelsens styrelse.
I motionerna erinras om att inom skolöverstyrelsen nu pågår ett omfattande utredningsarbete,
som utförts av arbetsgruppen SISK (samverkan i skolan) och
som avser att fördjupa skoldemokratin och finna nya former för denna. Det är
emellertid angeläget, anför motionärerna, att inte reformarbetet på området avstannar
i väntan på resultatet av pågående utredningar och försök. I det följande
pekar motionärerna på det önskvärda i att man inom ramen för SISK:s arbete
prövar bl. a. möjligheten att i framtiden göra samarbetsnämnden till en styrelse
för den enskilda skolenheten. Härefter lämnar motionärerna en utförlig motivering
till de olika motionsförslagen, som enligt motionärerna bör kunna genomföras
utan dröjsmål. I fråga om elevrepresentation i skolstyrelsen erinras om att
skolledare och lärare har rätt att sända representanter till skolstyrelsens sammanträden,
med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och rätt att anteckna
egen mening till protokollet. Vidare anförs följande.
Det har ifrågasatts om även eleverna skulle ges rätt att utse sådana s. k fackrepresentanter.
På några håll har elevrepresentanter inbjudits av skolstyrelsen. Det
synes dock tveksamt om sådan inbjudan kan göras generellt för flera sammanträden;
förfarandet torde också fordra enhälligt beslut i skolstyrelsen. I varje fall
äger inte på så sätt inbjudna elevrepresentanter samma rättigheter som fackrepresentanterna.
Man kan givetvis diskutera det lämpliga i hela systemet med fackrepresentanter
i en kommunal nämnd. Det förekommer inte i andra nämnder än skolstyrelsen
och har där en historisk bakgrund. Det torde dock vara svårt att motivera fackrepresentation
för lärarna men inte för eleverna. Vi föreslår därför att — inom
ramen för nuvarande system med fackrepresentation — även eleverna ges rätt att
utse representanter i skolstyrelserna på såvitt möjligt likvärdiga villkor.
Motionerna 1:497 och II: 527
Även i detta motionspar framställs yrkanden rörande samarbetsnämnd inom
skolväsendet. Motionärerna vill att sådan nämnd skall göras obligatorisk vid skolenhet,
som omfattar grundskolans högstadium, att samarbetsnämnd skall bestå
av representanter för samtliga personalgrupper vid skolenheten och att samarbetsnämnd
får beslutanderätt i vissa frågor.
Motionärerna framhåller, att samarbetsnämnden är ett naturligt organ för arbetsplatsdemokratin
inom skolenheten och kan i sin tur stimulera till en fördjup
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
3
ning av demokratin inom skolenheten och klassrummet. Företagsnämndsverksamheten
inom en kommun kan sägas fylla motsvarande funktion för hela kommunens
skolväsen som samarbetsnämnderna kan göra för skolenheten. På samma sätt
som samarbetsnämnderna bör utgöras av representanter för alla berörda intressegrupper
inom den enskilda skolenheten vore det önskvärt, anförs i motionerna, om
företagsnämnden kunde sammansättas av representanter inte endast för arbetsgivare
och arbetstagare utan också för eleverna.
Beträffande lärarrepresentationen i skolstyrelsen anförs i det följande.
Fackrepresentationen i skolstyrelsen fyllde, när den inrättades, dels ett behov
av sakkunskap, dels en funktion som företagsdemokratiskt element, innan företagsnämndsverksamheten
var utbyggd. Numera fylls sakkunnigbehovet på annat
sätt, genom föredragande tjänstemän, och behovet av företagsdemokrati genom
de nya företagsnämnderna (FÖN — 68). Frågan om fackrepresentationen i skolstyrelsen
har härigenom kommit i ett nytt läge och bör därför ånyo kunna övervägas.
Otvivelaktigt medför denna representation att skolstyrelsen intar en särställning
bland de kommunala styrelserna på så sätt att den vid sina sammanträden
utgörs av två grupper, den ena politiskt och den andra fackligt vald.
Det förhållandet att lärare och skolledare är representerade i skolstyrelsen utan
att sitta där i egenskap av föredragande har lett till att krav på representation vid
skolstyrelsens sammanträden nu börjat resas också från elevhåll. Några kommuner
har fattat beslut om representation för eleverna på samma villkor som för
lärare och skolledare. Dessa beslut är förståeliga, om man ser till strävandena att
tillförsäkra dem, som berörs av en styrelses beslut, inflytande på och insyn i arbetet.
Som faktor i främjandet av medbestämmanderätten i för eleven närliggande
och konkreta vardagsfrågor torde emellertid sådana åtgärder ha ett begränsat
värde. Representationen för elever och lärare lämnar också de övriga anställda
inom skolväsendet, som inte är lärare, utanför. Samarbetsnämnderna och företagsnämnderna
skulle genom sin sammansättning kunna utvecklas till allsidiga organ
för en utvidgad skoldemokrati. Om däremot denna sammansättningsprincip
utvecklas inom skolstyrelsen, blir denna, i motsats till övriga kommunala styrelser,
en mera korporativt än politiskt sammansatt styrelse, vilket knappast kan
anses önskvärt ur allmän politisk ansvarighetssynpunkt.
Fackrepresentation i skolstyrelse
Enligt 3 § skollagen skall i varje kommun finnas en skolstyrelse och — i allmänhet
— en skolchef.
Gällande lagregler om skolstyrelsen finns i 2 kap. (7—18 §§) skollagen. I skolstadgan,
som innehåller tillämpningsföreskrifter till lagen, meddelas i 2 kap.
1—14 §§ bestämmelser rörande skolstyrelsen.
2 kap. skollagen innehåller, såvitt här är av intresse, i huvudsak följande. I
fråga om skolstyrelsens åligganden gäller att skolstyrelsen skall beakta den allmänna
utvecklingen på skolväsendets område, följa skolväsendets tillstånd inom
kommunen och taga erforderliga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen
tillfredsställande utbildning. Skolstyrelsen skall vidare (a) i den mån sådant
ej tillkommer annan, ombesörja de angelägenheter avseende skolväsendet i kommunen,
vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet, (b) tillse, att verk
1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 88
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
samheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja för samordning
av och enhetlighet i verksamheten, (c) främja pedagogiska försök och lärarnas
fortbildning samt (d) verka för samarbete mellan hem och skola (9 §).
Skolstyrelsen bör samarbeta med myndigheter och andra, vilkas verksamhet berör
styrelsens (11 § andra stycket).
Skolstyrelsen är en obligatorisk kommunal nämnd. Ledamöter och suppleanter
i styrelsen väljs av kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer.
Antalet ledamöter skall dock vara minst sju. Valet är i allmänhet proportionellt.
I avseende å valbarhet, verkan av valbarhetens upphävande och rätt till avsägelse
äger vad som är stadgat i 7 § kommunallagen om fullmäktig motsvarande tilllämpning.
Därutöver gäller att skolchefen inte får utses till ledamot eller suppleant.
I fråga om valperiod, val av ordförande och vice ordförande, sammanträdestid,
suppleants inkallande och närvarande vid sammanträde, beslutsförhet, jäv, förfarande
vid fattande av beslut, m. m. äger vad i kommunallagen (33—42 §§) är
stadgat rörande kommunens styrelse motsvarande tillämpning. Det kan särskilt
påpekas, att i 36 § kommunallagen uttryckligen stadgas, att suppleant äger rätt att
närvara vid styrelsens sammanträde även då han inte tjänstgör i stället för ledamot.
Vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av denna skall skolchefen
närvara. Han äger rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få
sin särskilda mening antecknad till protokollet (16 § första stycket skollagen).
I 16 § andra stycket skollagen stadgas, att Konungen förordnar om rätt för annan
än skolchef att deltaga vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av
denna. I detta hänseende har i skolstadgan meddelats utförliga föreskrifter om
fackrepresentanter och deras närvaro vid sammanträden (2 kap. 5—12 §§). Det
bör påpekas, att skolstyrelsen är den enda kommunala nämnd, som har fackrepresentanter.
Sammanfattningsvis innehåller reglerna om fackrepresentanter följande.
Enligt 2 kap. 5 § skolstadgan äger vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning
av denna fackrepresentanter för andra skolledare än skolchefen samt för
lärare och skolläkare rätt att — liksom skolchefen — deltaga i överläggningarna
men ej i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till protokollet. Om
det finns två eller flera fackrepresentanter för skolledare eller lärare, får endast
en representant för vardera personalgruppen vara närvarande. Särskilda jävsregler
finns. Vid behandling av ärenden om tillsättning, åtal eller disciplinär bestraffning
får fackrepresentant ej närvara, om ärendet rör skolchef eller annan skolledare,
och fackrepresentant för lärarna ej heller, om ärendet rör lärare.
Om utseende av fackrepresentanter bland rektorer, studirektorer, lärare och
skolläkare samt kallelse och inställelse till sammanträde finns utförliga regler i 2
kap. 7—12 §§ skolstadgan. Om det finns flera rektorer under skolstyrelsen, skall
högst tre av dessa vara fackrepresentanter, därav endast en för var och en av följan
grupper av skolor, nämligen (a) grundskolans låg- och mellanstadier, (b) grundskolans
högstadium, gymnasiet och fackskolan samt (c) yrkesskolor. Om det finns
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
5
två eller flera rektorer inom samma grupp, skall de bland sig själva välja en fackrepresentant
och en suppleant. Om grupp, som nyss nämnts, inte företrädes av
rektor som fackrepresentant, men studierektor finns inom gruppen, skall studierektor
vara fackrepresentant. Finns det två eller flera studierektorer, som kan
komma i fråga, skall de bland sig välja en fackrepresentant och en suppleant.
Lärarna får utse högst tre fackrepresentanter. Om skolväsendet omfattar endast
grundskolans låg- och mellanstadier får dock bara en eller två fackrepresentanter
för lärarna utses. Suppleanter till samma antal som ledamöterna får utses. Vid
handläggning av ärenden rörande skolhälsovård eller skolhygieniska förhållanden
i övrigt skall skolläkare vara fackrepresentant (2 kap. 11 §).
Till sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning av denna skall fackrepresentanterna
kallas. Representanterna skall därjämte erhålla uppgift om vilka ärenden
som, enligt vad som kan förutses, skall förekomma till handläggning, och de bör
dessutom, i den mån så lämpligen kan ske, erhålla tillgängliga upplysningar i övrigt
beträffande de ärenden, vid vilkas behandling fackrepresentant äger närvara.
Om det finns två eller flera fackrepresentanter för viss personalgrupp, överenskommes
mellan dem i vilken ordning inställelse till sammanträdet skall äga rum. Är
fackrepresentant hindrad deltaga äger suppleant inträda i hans ställe (2 kap. 12 §).
Rättspraxis rörande elevrepresentation i skolstyrelse
Regeringsrätten har den 28 oktober 1969 avgjort två mål, nämligen ett från
Köping och ett från Lycksele, rörande elevrepresentation i skolstyrelse.
Köpingfallet
Skolstyrelsen i Köping beslöt i november 1968 med 7 röster mot 3 att tillåta
elevrepresentation vid styrelsens sammanträden enligt av ordföranden och vice
ordföranden föreslagna regler. Dessa hade följande innehåll.
Vid sammanträde med skolstyrelsen föreslås för eleverna samma representation
som för lärarkåren.
Elevrepresentanterna utses av eleverna i den ordning varom skolstyrelsen överenskommer
med dessas organisationer. Mandatperiod bör lämpligen omfatta ett
läsår.
Elevrepresentant äger yttranderätt i ärenden, som upptagits på dagordningen
eller eljest av skolstyrelsen företas till behandling på sammanträdet.
Elevrepresentant tilldelas samma rättigheter som lärarrepresentant. Elevrepresentant
får inte närvara vid behandling av ärende rörande i skolväsendet anställd
person eller rörande åtgärder för elevs tillrättaförande.
Det ankommer på skolstyrelsen att före första sammanträdet under mandatperioden
informera elevrepresentanterna om syftet med elevrepresentationen samt
om de regler som gäller för skolstyrelsens arbete bl. a. beträffande innebörden av
att skolstyrelsens sammanträde till sin karaktär är ett slutet sammanträde.
I anledning av besvär över beslutet undanröjde KB den 3 februari 1969 beslutet
enär styrelsen överskridit sin befogenhet.
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
Sedan besvär anförts mot beslutet yttrade regeringsrätten i utslag den 28 oktober
1969 följande.
I 2 kap. 16 § skollagen och 2 kap. 5 § skolstadgan regleras vilka personer som
— utöver ledamöter och suppleanter — äger rätt att deltaga i skolstyrelses sammanträden.
Dessa bestämmelser utgör emellertid icke hinder för skolstyrelse att
tillåta även annan person att deltaga i sammanträde.
Enligt grunderna för de på skolstyrelse tillämpliga bestämmelserna i kommunallagen
krävs dock enhälligt beslut därom och beslutet får icke ges sådan utformning,
att enskild ledamot för kommande sammanträden blir bunden därav.
Enär det klandrade skolstyrelsebeslutet icke uppfyller nyss angivna förutsättningar
och beslutet således står i strid mot allmän lag, fastställer Kungl. Maj:t
det slut som länsstyrelsens beslut innehåller.
Lyckselefallet
Skolstyrelsen i Lycksele stad beslöt den 28 november 1968 enhälligt att under
1969 medgiva att en representant för elevråden vid stadens skolor på försök i
vissa fall får närvara vid skolstyrelsens sammanträden, varvid följande regler för
närvaro skulle gälla.
1. Vid behandling av vissa ärenden må representant för stadens elevråd närvara
för att tillhandagå skolstyrelsen med upplysningar och synpunkter. Elevrepresentant
äger ej deltaga i besluten. Skolstyrelsen må före och/eller under ett
sammanträde meddela att handläggning av visst ärende må ske endast i närvaro
av i skolstadgan föreskrivna ledamöter och fackrepresentanter. 2. Elevrepresentant
må ej närvara då skolstyrelsen behandlar ärende som personligen rör honom
eller någon honom närstående. Vid behandling av ärende om tillsättning, åtal
eller disciplinär åtgärd mot befattningshavare under skolstyrelsen eller åtgärd för
elevers tillrättaförande äger elevrepresentant icke närvara. 3. Elevråd vid stadens
skolor äger utse vardera en representant och suppleant till denne. Finns två
eller flera elevrepresentanter, överenskommes mellan dem vilken som skall närvara
vid behandlingen av visst ärende.
Efter besvär undanröjde KB den 7 februari 1969 beslutet, enär skolstyrelsen
ansågs ha överskridit sin befogenhet.
Regeringsrätten lämnade i utslag den 28 oktober 1969 utan bifall besvär över
KB:s beslut och anförde som skäl härför följande.
På sätt länsstyrelsen anfört är skolstyrelses sammanträden icke offentliga. Detta
förhållande har visserligen icke utgjort hinder för styrelsen att genom enhälligt beslut
tillåta representant för elever att närvara och yttra sig vid visst tillfälle och
ej heller att antaga allmänna regler för sådan representation vid kommande sammanträden
under förutsättning att enhällighet därom föreligger vid varje sammanträde.
Klandrade beslutet är emellertid icke begränsat till sin räckvidd på sätt nu
sagts utan innebär att elevrepresentant skall tillåtas närvara och yttra sig om annat
icke bestämmes. Beslutet måste således anses strida mot allmän lag.
Samarbetsorgan m. m. inom skolan
I detta avsnitt lämnas vissa uppgifter om författningsbestämmelser m. m. som
avser samarbetsorgan i skolan. Redogörelsen är inte avsedd att vara uttömmande,
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
7
och smärre undantag från huvudbestämmelserna har utelämnats. Där ej annat
anges gäller bestämmelserna såväl grundskolan som gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan.
I texten angivna författningsrum hänför sig till skolstadgan.
Klass- och ämneskonferenser (7 kap. 5—12 §§, 13 kap. 1 §, 17 kap. 1 §, 22 kap.
1 §)
För varje klass skall finnas en klasskonferens. Ledamöter av klasskonferensen
är rektor och studierektor samt lärare vilka undervisar i klassen. I klasskonferens
handläggs de frågor, vilka enligt vad i skolstadgan eller eljest föreskrivs skall ankomma
på konferensen. I övrigt skall i klasskonferenser handläggas bl. a. frågor
om elevernas flit och framsteg i studier och om deras uppförande och ordning.
Lärare, vilka undervisar i samma ämne eller på samma stadium eller i samma
årsklass, skall sammankomma till ämneskonferens eller andra erforderliga konferenser.
Ämneskonferens tillkommer särskilt att a) i anslutning till läroplanen närmare
planera kurserna i ämnet och granska lärostoffet i läroböckerna, b) uppgöra plan
för undervisningen i ämnet, c) avgiva förslag om inköp av böcker och annan undervisningsmateriel
i ämnet samt d) pröva behovet av nya läroböcker och avgiva
förslag i anslutning härtill.
Representanter för eleverna i gymnasier, fackskola och yrkesskola skall kallas
att delta i klasskonferenser och ämneskonferenser, som behandlar frågor om planering
av undervisningen eller pedagogisk fråga av allmän karaktär. Elevrepresentant
får dock inte deltaga i besluten.
Elevrepresentant utses av elevrådet, om sådant finnes, och i annat fall genom
val i den ordning som skolstyrelsen bestämmer.
Samarbetsnämnder (13 kap. 2—5 §§, 17 kap. 2 § och 22 kap. 2 §)
Vid gymnasium, fackskola och yrkesskola skall finnas samarbetsnämnd. Nämnden
består av rektor, två lärare, två elever och två andra ledamöter.
Elevrepresentanterna utses i samma ordning som i fråga om klass- och ämneskonferenser.
De ledamöter som inte är självskrivna eller representerar lärare eller
elever utses av skolstyrelsen.
Samarbetsnämnden har att som rådgivande organ främja ett gott samarbete
mellan alla som är verksamma inom skolenheten samt att verka för att eleverna
iakttager god ordning och gott uppförande.
I januari 1967 utfärdade skolöverstyrelsen anvisningar för verksamheten i samarbetsnämnd.
I anvisningarna anförs, att det väsentligaste av nämndens uppgifter
är att överlägga om frågor, som rör trivsel, samarbete, regler för ordning och uppförande
inom skolenheten samt i dessa avseenden verka för goda förhållanden i
skolan. Vidare skall nämnden bl. a. samverka med skolans olika befattningshavare,
elevernas föräldrar och inom kommunen befintliga organ för barna- och ungdomsvård
samt jämväl i övrigt verka för ett gott förhållande mellan skolan och
allmänheten. I anvisningarna konkretiseras de olika uppgifter, som ankommer på
nämnden.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
Skolöverstyrelsen har år 1965 i skriften Arbetstrivsel i skolan rekommenderat
att man utser samarbetsnämnder även i varje skolenhet med högstadium. Sådan
nämnd, som även den är av rådgivande karaktär, bör bestå av representanter för
föräldrar, elever, lärare och skolans övriga personal. Nämnden skall ta upp »problem
i princip, aktualiserade kanske genom att något speciellt inträffat vid skolan,
och diskutera vilka åtgärder som skolan bör vidta för att förhindra ett upprepande».
Nämnden blir sålunda, anförs i skriften, ett självklart forum för diskussion
av och förslag till ett skolans regelsystem. Samarbetsnämnden kan i principiella
frågor, anförs det slutligen, också vara av informativ karaktär och bli ett naturligt
kontaktorgan mellan hemmet och skolan, mellan elever och olika befattningshavare.
SISK
I anslutning till de nästföregående avsnitten må erinras om att skolöverstyrelsen
i februari 1968 tillsatt en utredningsgrupp för att överlägga om frågor rörande
samverkan i skolan, SISK. I utredningsgruppen ingår representanter för organisationer
som företräder elever, skolledare, olika lärarkategorier, ekonomipersonal,
skolsocial personal, föräldrar, skolans huvudmän och den statliga skolförvaltningen.
Skolöverstyrelsen har den 17 juni 1968 beslutat att en av SISK antagen arbetsplan
skall utgöra riktlinjer för utredningens arbete med beaktande av vad chefen
för utbildningsdepartementet i ämbetsskrivelse till skolöverstyrelsen den 17 maj
samma år anfört angående främjande av goda arbetsförhållanden i skolorna. Nämnda
arbetsplan och ämbetsskrivelse redovisas i Aktuellt från skolöverstyrelsen nr
5 år 1968/69.
Under SISK:s första arbetsår har verksamheten huvudsakligen varit inriktad
på att studera samarbetsnämndernas funktion och organisation. På grundval av den
verkställda undersökningen har SISK föreslagit försöksverksamhet under skolåret
1969/70 beträffande samarbetsnämndens organisation och funktion vid gymnasiala
skolor, grundskolans högstadium, folkhögskolor och vårdyrkesskolor/sjuksköterskeskolor.
Skolöverstyrelsen har därefter i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 maj
1969 hemtällt att styrelsen bemyndigas att genomföra försöksverksamhet enligt
SISK:s förslag, i förekommande fall utan hinder av bestämmelser i skolstadgan
och jämförliga författningar och att — om försöksverksamheten visar lämpligheten
härav — obligatorisk samarbetsnämnd och obligatorisk elevmedverkan i klass- och
ämneskonferenser vid grundskolans högstadium införs fr. o. m. skolåret 1970/71.
Kungl. Maj:t har den 13 juni 1969 bemyndigat skolöverstyrelsen att under läsåret
1969/70 bedriva försöksverksamhet i fråga om samarbetsnämnder i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i nyssnämnda skrivelse och
med iakttagande av vissa särskilda föreskrifter. Beträffande utformningen av försöksverksamheten
får utskottet hänvisa till Aktuellt från skolöverstyrelsen nr 66
år 1968/69 och nr 6 år 1969/70.
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969 9
Elevråd m. m.
Elevernas riksorganisation, SECO, åtnjuter statsbidrag.
Den lokala elevvardsorganisationen får i vissa fall stöd av kommunen genom fri
tillgång till kontorsmaskiner och kontorsmateriel. I nya skolor planeras från början
in ett elevrådskontor.
Såsom Kommunförbundet anfört får eleverna genom inrättande av elevråd ett
naturligt organ för tillvaratagande av elevernas intressen i skolan. Samråd med
elevrådet, anför Kommunförbundet — muntligt eller genom remissförfarande —
äger på många håll rum och har visat sig fruktbärande inte bara för det egentliga
skolarbetet utan också för förhållandena på arbetsplatsen.
Företagsnämnder
År 1968 träffades mellan de tre kommunförbunden, å ena sidan, samt Svenska
kommunalarbetarförbundet, SACO och till SACO anslutna organisationer samt
TCO-K, å den andra, en central överenskommelse rörande företagsnämnder. Mellan
parterna skall enligt överenskommelsen gälla Avtal angående företagsnämnden
vid kommunala verk, sjukvårds- och övriga inrättningar — FÖN 68. Avtalet får
lokal giltighet genom särskilt kollektivavtal.
Företagsnämnden är enligt avtalet organ för information och samråd mellan arbetsgivaren
och de anställda (1 §). Nämnden har till uppgift att verka för en ändamålsenlig
och rationellt bedriven verksamhet samt för ökad arbetstillfredsställelse
och god samarbetsanda.
Kommunförbundet framhåller, att formella förutsättningar saknas för att släppa
in elever som ledamöter av företagsnämnden men pekar på att, enligt 25 § i avtalet,
må nämnden, om den är enig därom, låta kalla annan person än arbetstagare
inom förvaltnings- eller arbetsområdet att som sakkunnig höras i visst ärende.
Denna bestämmelse synes enligt Kommunförbundet öppna möjligheten att för ett
sammanträde åt gången kalla elevrepresentant(er) att närvara vid företagsnämndens
sammanträden.
Riksdagsbehandlingen 1962 och 1963
I 1956 års skolstyrelselag och 1958 års allmänna skolstadga reglerades författningsmässigt
de av 1956 års riksdag i samband med skolstyrelsereformen antagna
principerna för fackrepresentationen i skolstyrelsen. Bestämmelserna gällde till
halvårsskiftet 1962, då de med smärre jämkningar överfördes till skollagen (16 §)
och skolstadgan (2 kap. 5—12 §§). Nämnda bestämmelser i skollagen, för vilka
ovan redogjorts, gäller fortfarande. Bestämmelserna i allmänna skolstadgan innebar
i förhållande till de nuvarande reglerna — för vilka likaledes ovan redogjorts
och vilka gäller sedan den 1 augusti 1963 — följande. Samtliga fackrepresentanter
ägde rätt att deltaga i skolstyrelsesammanträde. Vidare hade suppleant för fackrepresentant,
även om han ej kallats att inträda, rätt att närvara vid styrelsesam
-
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
manträde men däremot ej vid avdelningssammanträde. Det förelåg i motsats till
vad som nu gäller inte någon skyldighet att på förhand lämna fackrepresentanterna
uppgifter om vilka ärenden som beräknades skola förekomma till handläggning.
Inte heller fanns någon motsvarighet till den nu gällande föreskriften om att, i den
mån så lämpligen kan ske, fackrepresentanterna bör erhålla tillgängliga upplysningar
i övrigt beträffande de ärenden, vid vilkas behandling fackrepresentant äger
närvara.
Den nuvarande ordningen i fråga om fackrepresentationen, som sålunda genomfördes
den 1 augusti 1963, grundar sig på godkännande av prop. 1963: 119, vilken
framlades i anledning av önskemål som framförts av 1962 års riksdag i samband
med behandlingen av prop. 136 med förslag till skollag m. m.
Beträffande bakgrunden till de nu gällande bestämmelserna må anföras följande.
I prop. 1962: 136 föreslogs ingen ändring av de tidigare antagna principerna
för fackrepresentationen i skolstyrelsen. Vid riksdagsbehandlingen väcktes emellertid
på denna punkt ett flertal motionsyrkanden. Särskilda utskottet var i sitt utlåtande
nr 2 ej berett föreslå, att fackrepresentationen då upptogs till förnyat övervägande.
En vid utskottets utlåtande fogad reservation utmynnade i hemställan av
innebörd att fackrepresentationen avskaffades. Sedan kamrarna stannat i olika beslut
hemställde särskilda utskottet i memorial nr 8, som godkändes av riksdagen, att
kamrarna måtte, samtidigt som de biföll propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t
ge till känna följande synpunkter.
Vid övervägande av möjligheterna till en sammanjämkning av kamrarnas meningar
har utskottet haft att söka åstadkomma en lösning som i rimlig grad tillgodoser
de syften varpå vardera kammarens ställningstagande bygger. Utskottet har
därför funnit sig böra föreslå att den i lagförslaget upptagna bestämmelsen om
bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om fackrepresentation nu bibehålies.
Därjämte vill utskottet förorda, att en begränsning av antalet fackrepresentanter
överväges. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan erforderliga undersökningar
och överväganden gjorts, så snart ske kan för riksdagen framlägga förslag
i denna riktning.
Utskottet vill understryka betydelsen av att ett förtroendefullt samarbete äger
rum mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare. Formerna för detta samarbete
synes senare ånyo böra övervägas under beaktande av principerna för den
kommunala förvaltningen, behovet av pedagogisk sakkunskap i skolstyrelsen samt
befattningshavarnas tj änsteställning.
I prop. 1963: 119 anförde föredragande departementschefen bl. a. följande.
Med anledning av riksdagens uttalande har de aktualiserade spörsmålen rörande
fackrepresentationen närmare övervägts inom ecklesiastikdepartementet. Dessa
överväganden har lett fram till ett förslag till lösning som avser att tillgodose det
av riksdagen i första hand framförda önskemålet om en begränsning av fackrepresentationens
omfattning. Förslaget innebär i korthet att nuvarande antal rektorsoch
lärarrepresentanter i princip bibehålies — alltså högst tre från vardera personalkategorien
jämte suppleanter för dem. Den åsyftade begränsningen erhålles
därigenom att rätt att närvara vid sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning
av denna skall tillkomma endast en representant för rektorerna och en represen
-
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
tant för lärarna, varvid det skall ankomma på representanterna själva att utvälja
vem av dem som skall inställa sig. För att kunna ta ställning till denna fråga skall
fackrepresentanterna i förväg erhålla uppgift om de ärenden som beräknas förekomma
vid sammanträdet, och de bör också få de upplysningar i övrigt, som lämpligen
kan lämnas. Samtidigt föreslås borttagande av den hittillsvarande rätten för
fackrepresentanternas suppleanter att närvara vid sammanträden även i sådana
fall då de inte inträder såsom representanter. Resultatet av förslaget blir således
att, frånsett de ärenden i vilka skolläkaren skall deltaga, regelmässigt högst två
fackrepresentanter får rätt att närvara vid sammanträde.
Beträffande detta förslag har överläggningar hållits mellan företrädare för ecklesiastikdepartementet
samt representanter för Svenska stadsförbundet, Svenska
landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens
centralorganisation. De båda kommunförbunden har därvid förklarat sig
inte vilja motsätta sig att förslaget genomföres i nuvarande läge, men samtidigt
har förbunden med instämmande i de principiella invändningar som framförts
mot fackrepresentationen velat understryka, att den företagna ändringen endast får
betraktas som en övergångsanordning i avvaktan på en slutgiltig lösning av frågan
om formerna för samarbetet mellan skolstyrelsen och den pedagogiska fackkunskapen.
Från personalorganisationernas sida har till förslaget intagits en negativ
ståndpunkt, byggande på uppfattningen att mot fackrepresentationen framförda
invändningar inte kan anses utgöra skäl för en ändring i enlighet med förslaget.
Samtidigt framhålles det utomordentliga värde för skolan som ligger i den av närvarorätten
garanterade möjligheten till kontinuerlig personlig kontakt mellan lekmännen
och fackkunskapen. Personalorganisationerna har emellertid förklarat sig
beredda att, i det läge som uppstått genom riksdagens uttalade önskemål om en
begränsning av fackrepresentationen, föreslå ett slopande av suppleanternas närvarorätt.
Tnnan jag för egen del går att närmare behandla de nu aktualiserade frågorna
vill jag erinra om det självklara förhållandet, att det är hänsyn till skolans eget
bästa som skall bilda utgångspunkten vid bedömningen av vilka lösningar av dessa
frågor på kortare och längre sikt som skall kunna uppnås. Denna omständighet
sedd i belysning av de ifrågavarande spörsmålens starkt kontroversiella natur gör
bedömningen vansklig, och detta synes mig motivera att man inte omedelbart söker
nå en mera slutgiltig lösning utan söker sig fram i etapper. Detta torde också vara
riksdagens mening. Av riksdagens ställningstagande synes nämligen den slutsatsen
kunna dragas, att en förutsättningslös omprövning av fackrepresentationen i dess
helhet, i syfte att eventuellt ersätta den med andra former för samarbetet mellan
lekmännen och pedagogerna, enligt riksdagens mening inte är omedelbart påkallad.
Det finns också några andra omständigheter som talar mot att i nuvarande läge
överväga mera vittsyftande förändringar. Det bör erinras om att systemet med representationen,
sådant det utformades år 1956 och trädde i tillämpning år 1958,
hittills inte varit i funktion ens under en hel mandatperiod för ledamotskap i skolstyrelsen.
Skolstyrelsen kommer under tiden för grundskolans genomförande i kommunerna
att få bära en stor de! av ansvaret för denna verksamhet, och det är därför
av största vikt att samarbetet mellan skolans ledning och dess personal utvecklas
och fördjupas under ömsesidigt förtroende. Åtgärder som innebär större
förändringar berörande styrelsens organisation och verksamhetsformer kan befaras
motverka en gynnsam ordning härvidlag, särskilt om de vidtages under det inledande
skedet av uppbyggnadstiden. Innan mera genomgripande förändringar överväges,
anser jag det därför vara befogat att ännu någon tid avvakta ytterligare erfarenheter.
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
De hittillsvarande erfarenheterna av fackrepresentationen visar emellertid, att
denna, som man också befarade redan år 1956, i många fall blivit alltför vidlyftig.
Härpå har effektiviteten i skolstyrelsernas arbete blivit lidande, framför allt genom
tungroddheten i arbetsformerna men delvis kanske också genom att överbalanseringen
på fackmannasidan på sina håll givit upphov till irritation och konflikter.
Av stor betydelse särskilt med tanke på behandlingen av grundskolefrågorna under
uppbyggnadstiden finner jag vara att det tillkommer sådana samarbetsformer,
som inte endast eliminerar olägenheterna med det hittillsvarande systemet utan
också främjar goda samarbetsförhållanden. Vad som behövs är ett effektivt och
ömsesidigt verkande instrument för utbyte av information och synpunkter mellan
skolstyrelserna och fackkunskapens företrädare. Uppnåendet av detta mål är inte
beroende främst av hur samarbetet författningsregleras utan fastmera av de berörda
organens och befattningshavarnas samarbetsvilja och deras beredvillighet
att, med bortseende från egna eller gruppens intressen, samverka till främjande av
sådana arbetsresultat, som från skolans och undervisningens synpunkt är de bästa
möjliga.
I det följande diskuterade departementschefen därefter de förslag, som lades
fram i propositionen och som, sedan riksdagen godkänt dem (KU 1963: 10), genomfördes
genom ovan nämnda ändringar i skolstadgan från den 1 augusti 1963.
Slutligen anförde departementschefen.
Jag vill i anslutning till den nu föreslagna ändrade ordningen påpeka att denna
inte inverkar på skolstyrelsens eller dess avdelningars möjligheter att, utöver vad
som enligt förslaget skall ske, i enlighet med vad i allmänhet gäller söka kontakt
med företrädare för olika facksynpunkter.
Till sist vill jag uttala den förhoppningen, att det av mig förordade förslagets
genomförande skall verksamt bidraga till att bättre samarbetsförhållanden blir rådande
till båtnad för det viktiga arbete för skolans omdanande som nu pågår. De
erfarenheter som kan vinnas av den nya ordningen torde också kunna förväntas
bli av betydelse, när det gäller att framdeles till förnyat övervägande upptaga frågan
om vilka samarbetsformer av hithörande slag som på längre sikt kan vara bäst
lämpade inom skolväsendet.
För en utförlig framställning av debatten rörande fackrepresentationen hänvisas
i första hand till prop. 1963: 119 och KU 10.
Enkel fråga våren 1969
I riksdagens andra kammare besvarade statsrådet Moberg den 13 februari 1969
en enkel fråga av fru Hjelm-Wallén huruvida chefen för utbildningsdepartementet
var beredd att i positiv anda pröva möjligheterna och formerna för den fackliga
elevrörelsens representation i kommunala skolstyrelser. Statsrådet Moberg anförde.
Frågan huruvida elever lagligen kan ges representation i de kommunala skolstyrelserna
är för närvarande, efter besvär över en enskild skolstyrelses beslut, föremål
för prövning i administrativ ordning. Jag anser mig därför inte för dagen böra
uttala mig om möjligheterna och formerna för sådan elevrepresentation. Jag finner
det dock angeläget att skolstyrelserna utnyttjar möjligheten att söka kontakt
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
13
med företrädare för olika inressenter i skolan, däribland eleverna, i överensstämmelse
med vad som i allmänhet gäller för kommunal nämnd eller styrelse.
Beträffande den åsyftade prövningen i administrativ ordning hänvisar utskottet
till framställningen ovan.
I en replik till fru Hjelm-Wallén uttalade statsrådet Moberg bl. a. att frågan
var en liten del i det problemkomplex, som frågan om en vidgad kommunal demokrati
utgör. Statsrådet Moberg upplyste att inom kommunikationsdepartementet
(kommunfrågorna handläggs numera i civildepartementet) pågick ett förberedelsearbete
i syfte att få till stånd en utredning avseende hela frågan om den kommunala
demokratin och att detta utredningskomplex kommer att påverka den diskuterade
frågan.
Remissyttranden
Skolöverstyrelsen (SÖ) vill för närvarande inte förorda någon ändring av gällande
regler om skolstyrelsens sammansättning. Som grund för detta ställningstagande
anför styrelsen följande.
Förekomsten av fackrepresentation i skolstyrelse talar i och för sig för att även
elever borde vara representerade där. Den nuvarande fackrepresentationen i skolstyrelsen
har emellertid viss hävd och synes vara unik inom det kommunala förvaltningsområdet.
Skulle den förändringen vidtas, att också eleverna fick plats som
fackrepresentanter i skolstyrelsen, skulle det vara naturligt att principen om fackrepresentation
utsträcktes att gälla även inom andra kommunala förvaltningsområden.
En dylik utveckling av det lcorporativa inslaget i kommunala styrelser och
nämnder skulle emellertid rubba det kommunalpolitiska system, som bygger på den
politiska ansvarigheten och vars värde och betydelse ingen ifrågasätter. Den enskilde
politiskt valde ledamoten bör i sina överväganden och inlägg vara fri från
den påverkan, som starka korporativa inslag i styrelse eller nämnd kan föra med
sig.
Den tveksamhet som SÖ känner inför tanken att införa elevrepresentation i skolstyrelse
leder till att den nu förekommande fackrepresentationen av samma skäl
kan ifrågasättas. Härtill kommer att, sedan riksdagen år 1963 fastställde ändrade
grunder för fackrepresentation i skolstyrelse, skolledning med tillhörande skolförvaltning
blivit alltmer utbyggd och kvalificerad och att andra former för medinflytande
skapats på skolans område genom företagsnämnder och samarbetsnämnder.
Erfarenheterna av företagsnämndernas och samarbetsnämndernas verksamhet på
skolområdet är ännu otillräckliga. Företagsnämnden avses fylla behovet av företagsdemokrati
på skolans område inom kommunen. För närvarande saknas dock
formella förutsättningar att ge eleverna plats som ledamöter i företagsnämnd.
Samarbetsnämndens nuvarande sammansättning och funktion är inte heller sådan
att den kan sägas fylla befintliga behov av samverkan inom en skolenhet. Att
adjungera till skolstyrelser och nämnder är en möjlighet. Skolstyrelser har också
utnyttjat den möjligheten i ökad utsträckning för att samråda med t. ex. elever.
SÖ uttalar vidare att om sålunda elevrepresentation i skolstyrelse av skilda orsaker
inte kan förordas, framstår det desto nödvändigare att andra former för elevernas
och andra gruppers medinflytande och medansvar på arbetsplatsen garanteras.
I SÖ:s arbete intar denna fråga en central plats.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
I detta avseende hänvisar SÖ till arbetet inom arbetsgruppen för samverkan i
skolan (SISK), som berett remissärendet. SÖ framhåller, att vid tidpunkten för
avgivandet av remissyttrandet, den 9 april 1969, var riktlinjer för samarbetsnämndernas
ställning och arbete i skolan under utarbetande i SISK och att frågan om
elevrepresentation i ämnes- och klasskonferensen på grundskolans högstadium
också tillhör det komplex av samverkansproblem som SISK aktualiserat och avser
att söka lösa samtidigt med nya anordningar för samarbetsnämnderna.
Beträffande resultatet av SISK:s arbete i här nämnda frågor hänvisar utskottet
till den föregående framställningen.
Styrelsen för Svenska kommunförbundet tillstyrker bifall till yrkandet i motionerna
I: 497 och II: 527, vilket yrkande avser avskaffande av fackrepresentation
i skolstyrelsen. Därvid erinrar styrelsen inledningsvis om att styrelsen för dåvarande
kommunförbund i yttrande över skolberedningens betänkande ställt sig avvisande
till sådan representation. Vidare erinrar styrelsen om riksdagsbehandlingen av frågan
år 1962 och år 1963 samt anför därefter.
Styrelsen har ånyo övervägt de skäl, som rimligen kan anföras till förmån för
fackrepresentationens bibehållande, men därvid inte kommit till annan slutsats än
den tidigare, nämligen att skälen mot det nuvarande systemet klart överväger. Genom
den pågående kommunreformen skapas successivt underlag för en ännu mera
utbyggd och kvalificerad skolförvaltning och skolledning under skolstyrelsen. Dessutom
har det under senare år blivit vanligt att lärarna deltar i företagsnämnd på
skolans område. Denna utveckling har alltså ytterligare försvagat skälen för den
nuvarande obligatoriska anordningen med fackrepresentanter vid styrelsesammanträde.
I det följande behandlar styrelsen frågan om sådan ändring av skollagen och
skolstadgan, att viss elevrepresentation i skolstyrelse möjliggörs på liknande villkor
som gäller för lärare och skolledare. Styrelsen avstyrker yrkandena på följande
skäl.
Styrelsens huvudinställning är, att »eleverna bör ges ökat ansvar och inflytande
i skolan men formerna för detta bör övervägas från olika utgångspunkter». Betydelsen
av elevernas medagerande i skolan har, anför styrelsen, under senare tid
kommit alltmer i blickpunkten. Utvecklingen mot ett ökat medinflytande i skolarbetet
för eleverna anses allmänt värt att uppmuntra. Tanken har tagit sig uttryck
såväl i vissa stadgebestämmelser som i olika åtgärder på kommunernas eget initiativ.
Styrelsen redogör för gällande regler och överenskommelser om klasskonferens,
ämneskonferens, samarbetsnämnd och företagsnämnd samt elevråd. Härefter framhåller
styrelsen att i vissa -— ännu helt fåtaliga — kommuner har skolstyrelsen
beslutat att tillåta elevrepresentant(er) närvara vid skolstyrelsens sammanträden
med vissa betydelsefulla inskränkningar i fråga om vissa typer av ärenden, t. ex.
personal- och disciplinfrågor. I en del andra har införts en form av inofficiellt samråd
mellan representanter för skolstyrelsen och elevorganisationen. Sedan styrelsen
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
15
härefter behandlat frågan om de rättsliga förutsättningarna för elevrepresentation
i skolstyrelsen anför styrelsen för Kommunförbundet sammanfattningsvis följande.
En stimulering av elevrådens verksamhet, livligare deltagande från eleverna i
ämnes- och klasskonferenser och en aktivering av samarbetsnämnderna syns vara
de närmast till hands liggande åtgärderna till främjande av ett ökat medinflytande
för eleverna. För en fortsatt sådan utveckling kommer förbundet att verka genom
sin representation i SISK. Även företagsnämnden torde kunna kalla elever för att
höras som sakkunniga. Härutöver är ju fältet som förut antytts under alla omständigheter
öppet för olika former av inofficiellt samråd. Möjligheterna till utveckling
av elevdemokrati i skolan är således många och hittills i stort sett oprövade.
De här antydda vägarna torde i själva verket också vara effektivare för en väl
fungerande samverkan i skolan än elevnärvaro vid skolstyrelsesammanträden. Om
man med andra ord intensifierar elevmedverkan i de nämnda organen, blir frågan
om elevrepresentation i skolstyrelse av mera underordnat intresse.
Utskottet
I detta utlåtande behandlas sex motioner om fackrepresentation i skolstyrelse för
lärare och elever.
Skolstyrelsen är en obligatorisk nämnd. Vid sammanträde med skolstyrelsen skall
enligt skollagen skolchefen vara närvarande. Vidare äger enligt bestämmelser i
skolstadgan fackrepresentanter deltaga vid styrelsens sammanträden. Fackrepresentanter
utses för andra skolledare än skolchefen samt för lärare. För såväl skolchef
som fackrepresentant gäller att vederbörande har rätt att deltaga i överläggningarna
men ej i besluten samt att få sin mening antecknad i protokollet.
För eleverna finns ingen representation i skolstyrelsen motsvarande lärarnas.
Genom särskilt beslut för varje gång kan emellertid en skolstyrelse bereda representanter
för eleverna tillfälle att närvara och yttra sig vid sammanträde.
I motionerna F 497 och IF 527 yrkas att riksdagen skall begära en översyn av
skolförfattningarna så att full jämställdhet åstadkoms mellan skolstyrelse och
övriga kommunala styrelser i fråga om principen för sammansättningen. Yrkandet
syftar till att fackrepresentationen skall slopas och att insyn och medinflytande för
lärare, elever och andra personalgrupper inom skolområdet ökas genom en utbyggnad
av samarbetsnämndernas och företagsnämndernas verksamhet.
I de övriga motionerna utgår man från att de nuvarande reglerna för lärarnas
fackrepresentation blir oförändrade. Med denna utgångspunkt yrkas i motionerna
I: 83 och II: 99 att riksdagen skall begära förslag till sådan ändring av skollagen
att även viss elevrepresentation i skolstyrelse blir möjlig. I motionerna I: 479 och
II: 577 yrkas att skolstadgan skall ändras så att eleverna ges rätt till fackrepresentation
i skolstyrelse på likvärdiga villkor med lärare och skolledare.
I vissa av motionerna framställs även yrkanden som avser samarbetsnämnderna.
Dessa yrkanden behandlas av statsutskottet.
Inom skolväsendet har under senare delen av 1960-talet från olika håll framställts
krav på att lärare, elever och andra som har sin verksamhet i skolan i ökad
utsträckning bereds möjlighet att påverka förhållandena på arbetsplatsen och den
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
egna arbetssituationen samt att få insyn i frågor som är av betydelse för skolverksamheten.
Att en fördjupad demokrati inom skolan såväl som på andra arbetsplatser
bör komma till stånd torde råda allmän enighet om. Däremot är meningarna
delade om hur målet skall nås.
Utskottet vill erinra om att starka betänkligheter tidigare framförts mot fackrepresentationen.
På begäran av 1962 års riksdag beslöts påföljande år om en begränsning
av denna representation. Därvid uttalades bland annat att då grundskolan
genomförts tillräckliga erfarenheter av fackrepresentationens roll och omfattning
torde ha vunnits för att en slutgiltig ställning till frågan skulle kunna tas. Det
kan numera icke med fog hävdas, att fackrepresentationen måste finnas för att
tillföra skolstyrelsen pedagogisk expertis. Skolområdet är inte så säreget att behovet
av sakkunnig hjälp inte kan tillgodoses på samma sätt som på andra områden
av den kommunala verksamheten. Önskemålet om sakkunskap kan tillgodoses
bland annat genom skolchefen, genom andra tjänstemän som föredragande inför
styrelsen och genom att tillkalla lärare och andra för att lämna upplysningar.
Såsom Kommunförbundet framhåller skapas genom den pågående kommunreformen
successivt underlag för en ännu mera utbyggd och kvalificerad skolförvaltning
och skolledning under skolstyrelsen, vilket jämte andra omständigheter ytterligare
försvagat skälen för den nuvarande fackrerepresentationen.
Det anförda leder till att det inte längre finns tillräckliga skäl att bibehålla speciella
regler av korporativ karaktär för skolstyrelsens sammansättning. För dessa
styrelser bör i fråga om sammansättningen gälla samma principer som är rådande
för andra kommunala nämnder. Enligt utskottets mening bör man nu överge systemet
med fackrepresentanter i skolstyrelse. Utskottet tillstyrker med anledning
härav yrkandet i motionerna I: 497 och II: 527. Detta ställningstagande medför
att utskottet avstyrker motionsyrkandena om utökad fackrepresentation i form av
företrädare för eleverna i skolstyrelsen.
Vad nu sagts innebär inte att utskottet vill inskränka lärarnas möjligheter att utöva
inflytande på förhållandena inom skolan. Tvärtom vill utskottet understryka
vikten av att lärare och andra personalgrupper liksom elever och föräldrar aktivt
deltar i utformandet av skolans verksamhet. Detta bör emellertid tillgodoses inom
skolans område på samma sätt som inom andra områden i samhället, dvs. genom
organ av typen företagsnämnder. Inom skolan finns dessutom ett särskilt forum
för frågor av detta slag, nämligen samarbetsnämnden.
Utskottet hemställer,
A. att riksdagen med bifall till motionerna I: 497 och II: 527,
såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om avskaffande
av fackrepresentationen i skolstyrelse;
B. att följande motioner, nämligen
1) I: 83 och II: 99, samt
2) I: 479 och II: 577, såvitt här är i fråga,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
17
Stockholm den 2 december 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars
Larsson (s)*, Dahlberg (s), Hubinette (m), Eric Carlsson (ep), Wanhainen (s) och
Österdahl (fp);
från andra kammaren: fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Göransson
(s), Ringaby (m), fru Nilsson (ep), fru Enen kel (fp), fru Håvik (s) och herr Olsson
i Mölndal (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
vid utskottets hemställan under A.
av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg (s), Österdahl (fp), Ringaby (m)
och fru Frcenkel (fp), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med orden »Utskottet
vill» och slutar med orden »nämligen samarbetsnämnden», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»År 1962 framhöll särskilda utskottet vid behandlingen av grundskolreformen
betydelsen av ett förtroendefullt samarbete mellan skolstyrelsen och skolans befattningshavare.
Formerna för detta samarbete syntes enligt nämnda utskott senare
ånyo böra övervägas under beaktande av principerna för den kommunala förvaltningen.
Enligt utskottets mening har den nu gällande fackrepresentationen i skolstyrelsen
fungerat väl. Tillgång till den pedagogiska sakkunskap som fackrepresentanterna
utgör för skolstyrelsernas arbete är alltjämt av största betydelse.
Överenskommelsen om företagsnämnderna från år 1968 avser att verka för en
ändamålsenlig och rationellt bedriven verksamhet samt för ökad arbetstillfredsställelse
och god samarbetsanda och berör väsentligen skolans verksamhet utanför det
egentliga pedagogiska arbetet. Företagsnämndsverksamheten kan inte ersätta fackrepresentationen
och de överläggningar som sker i skolstyrelsen om skolans inre
arbete.
I det reformarbete som ägt rum i svenskt skolväsen under de senaste åren har
det varit av stort värde att i skolstyrelsen ha kontinuerlig tillgång till den sakkun
-
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 88 år 1969
skap som fackrepresentationen utgör. Anordningen har också bidragit till att ett
förtroendefullt och gott samarbete skapats mellan skolstyrelsen och lärar- och
skolledargrupperna inom kommunen.
Berörda organisationer har inte beretts tillfälle att yttra sig över de motioner
som kräver ett avskaffande av fackrepresentationen. Ett ensidigt handlande från
riksdagens sida kan komma att uppfattas som ett misstroende mot lärarkåren, vilket
i dagens läge är ytterst beklagligt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 497
och II: 527 i berörd del.
Som utskottet tidigare anfört finns det inte någon representation för eleverna i
skolstyrelsen motsvarande lärarnas representation. Genom särskilt beslut för varje
gång kan emellertid en skolstyrelse bereda representanter för eleverna tillfälle att
närvara och yttra sig vid sammanträde. Detta system tycks fungera utmärkt för såväl
skolstyrelse som elever. Enligt utskottets åsikt är detta en riktig väg att tillgodose
elevernas intressen. Ytterligare erfarenheter av en ökad verksamhet av
nämnda slag bör avvaktas, innan ändring i nuvarande författningsbestämmelser angående
elevrepresentation aktualiseras. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
I: 83 och II: 99 samt motionerna I: 479 och II: 577 i berörd del.»
dels ock att utskottet under A. bort hemställa,
»att motionerna I: 497 och II: 527, såvitt här är i fråga, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd».