Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1969
1
Nr 76
Utlåtande i anledning av motioner om införande av beskattning av sjukpenning
och ersättning frän arbetslöshetskassa m. m.
Andra lagutskottet har behandlat tre till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) De likalydande motionerna 1:765 av herr Kaijser och 11:895 av herr Oskarson
m. fl. angående beräkningen av pensionsgrundande inkomst. I motionerna yrkas
»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa att förevarande motion överlämnas
till pensionsförsäkringskommittén för beaktande under dess fortsatta utredningsarbete».
2) Motionen 11:872 av herrar Fälldin och Ahlmark om ändrade regler för ersättning
från arbetslöshetsförsäkring samt sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. I motionen
yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning
och förslag rörande höjning av dagpenning från arbetslöshetsförsäkring och sjukpenning
från sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna och införande av beskattning
av desamma, allt i syfte att göra sjukpenning och dagpenning ATP-grundande och
öka deras värde för långtidsfallen».
Gällande bestämmelser
Beskattningsregler
Enligt 19 § kommunalskattelagen gäller skattefrihet för ersättning som på grund
av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller försäkring enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring tillfaller den försäkrade. Vidare gäller skattefrihet för ersättning
som enligt annan författning utgår vid sjukdom i samband med olycksfall
i arbete eller militärtjänst. För dagpenning från allmän arbetslöshetskassa föreligger
ej heller skattskyldighet. För ersättning som utgår i form av pension eller livränta
gäller däremot skyldighet att erlägga skatt.
Inverkan av sjukdom och arbetslöshet vid beräkning av ATP
Rätten till ATP grundas på inkomst av förvärvsarbete, som försäkrad har i
åldern 16—65 år. För rätt till ATP i form av ålderspension förutsätts att pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. För full ålderspension krävs
enligt huvudregeln att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst 30 år
(trettioårsregeln). Trettioårsregeln tillämpas för dem som är födda år 1924 eller
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969, 9 saml. 2 avd. Nr 76
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1969
senare. För försäkrade, som är födda under något av åren 1896—1914, krävs dock
endast 20 år för full pension (tjugoårsregeln). För dem som är födda under något
av aren 1915—1923 finns avtrappningsregler. Krävs för full pension exempelvis
20 ar och har den försäkrade pensionspoäng för ett mindre antal år, utgör pensionen
sa många tjugondelar av full pension som han har år med pensionspoäng.
Full ålderspension utgör i regel 60 % av produkten av basbeloppet och medeltalet
av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng för mer än 15 år, beräknas pensionen på medeltalet
av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln).
Trettioårsregeln och femtonårsregeln är förmånliga för den försäkrade, eftersom
en persons tid som förvärvsarbetande vanligen är betydligt längre än 30 år. Syftet
med reglerna ar bl. a. att bortfall av pensionspoäng eller minskning av poäng under
nagra år i allmänhet inte skall behöva påverka pensionens storlek. Med dessa regler
ansag man sig vid ATP-systemets tillkomst kunna undvara särskilda regler om
beräkning av pensionspoäng under år då den försäkrade drabbats av inkomstbortfall
på grund av t. ex. sjukdom eller arbetslöshet.
I viss mån annorlunda förhåller det sig för de personer, som berörs av övergangsreglerna
i 15 kap. 1 § AFL, i första hand för dem på vilka tjugoårsregeln
skall tillampas. Bortfall av pensionspoäng för ett år kan för dem betyda en minskning
av pensionen med en tjugondei, och ett år med låg inkomst kan dra ned underlaget
för pensionsberäkningen. För många i de äldre åldersgrupperna har femtonarsregeln
mgen betydelse, eftersom man vid beräkningen av genomsnittspoängen
maste ta med poängen under samtliga år, så snart antalet poängår inte överstiger
15 For att neutralisera inverkan i dessa fall av långvarig sjukdom eller arbetslöshet
har i 15 kap 2 § AFL uppställts vissa specialregler om förmånligare pensionsberaknmg.
Bestämmelserna omfattar försäkrade som under ett år uppburit sjukpenning
under minst 90 dagar eller dagpenning från arbetslöshetskassa under minst
60 dagar eller erhållit utbildningsbidrag eller omställningsbidrag under motsvarande
tid. Reglerna innebär att vid bestämmandet av det poängmedeltal som skall ligga
til grund för pensionen bortses från sådant år med nedsatt inkomst, om medelpoangen
därigenom höjs. Däremot skall året anses som poängår vid tillämpningen
av bestämmelserna om antalet poängår som fordras för full pension. Denna metod
att beräkna pension får för en försäkrad tillämpas under högst tre år.
Livräntor inom yrkesskadeförsäkringen
Yrkesskada som medför nedsättning av arbetsförmågan med minst 10 % grundar
rätt till livränta. Denna beräknas på ett ersättningsunderlag som i allmänhet är
ägre än arbetsförtjänsten. Ersättningsunderlaget är f. n. maximerat till 21 750 kr.
och den högsta livräntan utgör vid full invaliditet 11/12 härav. Livräntans storlek i
de individuella fallen är beroende på graden av invaliditeten. Livränta utgår i princip
under den försäkrades livstid. Efter 67 års ålder blir livräntan 75 % av vad
som tidigare utgått. Yrkesskadelivräntan är samordnad med pensionsförmån från
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1969
den allmänna försäkringen. Pensionen minskas i princip med tre fjärdedelar av
det belopp som utgår i livränta. Om den försäkrade varit invalidiserad till följd
av yrkesskada redan innan han började intjäna de pensionspoäng som ligger till
grund för ATP sker dock ingen samordning gentemot ATP, som alltså inte reduceras
i sådana fall. Samordningen gäller inte heller i vissa fall då en försäkrad med
partiell förtidspension drabbas av yrkesskada efter den tidpunkt från vilken pension
utgår. En försäkrad med partiell förtidspension, som får sin restarbetsförmåga
nedsatt till följd av yrkesskada, får salunda behålla sin förtidspension ograverad vid
sidan om yrkesskadelivräntan under förutsättning att den ökade invaliditeten ej
medför högre partiell förtidspension eller hel sådan.
Tidigare riksdagsbehandling
Beträffande frågans behandling före år 1968 hänvisas till 2LU 1968:65.
Vid fjolårets riksdag väcktes en motion av samma innehåll som motionen 11:872.
Andra lagutskottet behandlade motionen i sitt utlåtande 1968:65. Utskottet redovisade
innehållet i dels femtonars- och trettioårsreglerna, dels bestämmelserna om
förmånligare pensionsberäkning för försäkrade som är sjuka eller arbetslösa lång
tid och inte kan tillgodogöra sig fördelarna av de förutnämnda reglerna. Utskottet
konstaterade med hänvisning till reglerna att motionärernas förslag mycket sällan
skulle medföra att de försäkrade kom i bättre läge vid ATP-beräkningen och anförde
slutligen:
o grund av vad utskottet sålunda anfört synes för flertalet försäkrade icke
några väsentliga fördelar vara att vinna om sjukpenning och dagpenning görs beskattningsbara.
Därtill kommer, att det för närvarande föreligger administrativa
skäl som talar mot en så väsentlig omläggning av systemet som motionärerna förordar.
Det sagda hindrar dock inte att det kan finnas anledning att, när de administrativa
förutsättningarna bedöms föreligga, frågan upptas till prövning. Såsom
bl. a. framgår av uttalande av chefen för socialdepartementet i samband med
1966 års sjukförsäkringsreform har Kungl. Maj:t sin uppmärksamhet riktad på
frågan. Något riksdagens initiativ i anledning av motionen är inte erforderligt.
Utlåtandet godkändes av riksdagen.
Utskottet
I motionen 11:872 yrkas, att sjukpenningen från den allmänna sjukförsäkringen
och från yrkesskadeförsäkringen samt dagpenningen från arbetslöshetsförsäkringen
höjs och görs skattepliktig. Motionärerna vill med sitt förslag uppnå, att förmånernas
värde ökar för dem som lång tid är sjuka eller arbetslösa. De vill också
förbättra dessas ställning inom ATP-systemet genom att ersättningarna från de
berörda socialförsäkringarna blir pensionsgrundande.
Även i motionerna 1:765 och 11:895 pläderar man för förmånligare pensionsberäkning
för sådana som drabbas av lång tids sjukdom under den yrkesaktiva
tiden. Därjämte önskar dessa motionärer att man skall pröva frågan om ATP
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1969
beräkning för dem som har yrkesskadelivränta men kvarstår i förvärvslivet. I motionerna
yrkas att motionerna skall överlämnas till pensionsförsäkringskommittén.
Chefen för socialdepartementet har för en tid sedan uppgivit att en utredning
skall tillsättas om inordnande av sjukpenningen i skattesystemet. Det kan förutsättas
att även andra skattefria socialförsäkringsförmåner såsom ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen kommer att aktualiseras under utredningsarbetet. Motionen
11:872 kommer härigenom att bli tillgodosedd. Det aviserade utredningsarbetet,
som också skall beröra yrkesskadeförsäkringen, får uppenbarligen betydelse
för de problem som tas upp i motionerna 1:765 och 11:895. Det kan därför
inte anses lämpligt att dessa motioner överlämnas till pensionsförsäkringskommittén.
Med hänsyn till det anförda synes det inte heller beträffande dessa motioner
erforderligt med någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet hemställer,
att följande motioner, nämligen
a) 1:765 och 11:895 samt
b) 11:872,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 november 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Hiibinette
(m), Wanhainen (s), Österdahl (fp), Andreasson (ep) och fru Grethe Lundblad
(s);
från andra kammaren: herr Lundberg (s), fröken Sandell (s), herr Svensson
i Kungälv (s), fru Skantz (s), fru Nilsson (ep), fru Fnenkel (fp), herr Åkerlind (m)
och fru Håvik (s).
TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1969