Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1969
1
Nr 75
Utlåtande i anledning av motioner om en speciell form av förtidspension.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 230
av herr Werner och II: 259 av fru Marklund m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har föreslagits, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer att frågan om komplettering av socialförsäkringssystemet
med en speciell förtidspensionsform blir föremål för utredning och att förslag
härom förelägges riksdagen».
Gällande bestämmelser
Förtidspension inom folkpensioneringen utgår till försäkrad, som fyllt 16 år,
för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar
utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan
anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig, har den
försäkrade under vissa förutsättningar rätt till folkpension i form av sjukbidrag.
Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning. Försäkrad,
vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav
återstår, erhåller således hel förtidspension. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre
grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension.
I övriga fall utgår en tredjedel av hel förtidspension. Hel förtidspension
utgör samma belopp som ålderspension, vilken uttages vid 67 års ålder, dvs. 90 %
av basbeloppet. Förtidspension kan i förekommande fall på motsvarande sätt som
ålderspension förhöjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och
invaliditetstillägg. Även pensionstillskott kan utgå till förtidspension, innebärande
en förstärkning av pensionen med 3 % av basbeloppet årligen under tiden 1969_
1978 sa att tillskottet fr. o. m. den 1 juli 1978 utgör 30 % av basbeloppet, dock
med avdrag för eventuellt utgående ATP-pension.
Invaliditetstillägg utgår om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på
grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt
hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllde 63 år. Tillägget utgår vidare,
om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått
63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår också till försäkrad, som uppbär partiell för1
— Bihang till riksdagens protokoll 1969, 9 samt. 2 avd. Nr 75
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1969
tidspension, om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig
nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan
person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel
för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägg utgör 30 % av basbeloppet
Inom tilläggspensioneringen utgår förtidspension för tid före den månad, då
den försäkrade fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom.
De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension är desamma som
inom folkpensioneringen. Invaliditetsgraderingen är också densamma. Förtidspensionen
kan således vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel av hel
pension, beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning.
En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen
är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år, då
pensionsfallet inträffat. Pensionsfallet anses ha inträffat vid den tidpunkt, då
arbetsförmågan blivit nedsatt med minst hälften och nedsättningen tillika kan betraktas
som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.
Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som den
försäkrade skulle bli berättigad till, om han började åtnjuta sådan pension fr. o. m.
den månad då han uppnår 67 års ålder. Härvid skall under vissa förutsättningar
antagas att den försäkrade för varje år, fr. o. m. det ar da pensionsfallet inträffar
t. o. m. det då han uppnår 65 års ålder, tillgodoräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng).
För att antagandepoäng skall fa medräknas fordras, att den försäkrade
antingen vid tidpunkten för pensionsfallet varit eller bort vara placerad
lägst i den sjukpenningklass, som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lika
med det vid årets ingång gällande basbeloppet, eller ock äger tillgodoräkna sig
pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.
Antagandepoäng skall beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det
för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen
beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under
de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen
beräknas på grundval av poängförvärven under samtliga år fr. o. nr. den
försäkrades sextonde år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen
skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år, som sålunda kommer
i fråga, varvid hänsyn i första hand tages till åren med de högsta poängtalen.
Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension
med tillgodoräknande av antagandepoäng, fordras för rätt till förtidspension,
att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år före det år,
under vilket pensionsfallet inträffade. Förtidspensionen beräknas då, på grundval
av föreliggande faktiska pensionspoäng, enligt samma metod som ålderspension.
För full pension krävs 30 poänggivande år.
Föreligger inte förutsättning för pensionsberäkning med antagandepoäng och
har den försäkrade inte heller tjänat in poäng för minst det antal år som krävs för
ålderspension från ATP, har han inte rätt till någon förtidspension inom tilläggspensioneringen
för invaliditet, även om han skulle ha ett eller ett par poängar.
Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1969 3
Antal förtidspensionärer
Från riksförsäkringsverkets statistik för allmän försäkring 1967 kan följande
uppgifter hämtas.
I januari manad 1967 utbetalades från folkpensioneringen hel förtidspension i
134 410 fall, 2/3 förtidspension i 8 402 fall och 1/3 förtidspension i 3 489 fall,
eller tillhopa 146 301 fall. Samtidigt utbetalades sjukbidrag, helt eller partiellt, i
20 847 fall. Invaliditetstillägg utgick till 10 557 förtidspensionärer.
Av de 146 301 förtidspensionärerna var 2 070 under 20 år, 5 599 under 25
år, 9 079 under 30 år och 18 126 under 40 år.
Inom tilläggspensioneringen utbetalades vid samma tidpunkt hel förtidspension
i 25 751 fall, 2/3 förtidspension i 2 118 fall och 1/3 förtidspension i 1 359 fall,
eller tillhopa 29 228 fall. Medelbeloppet av hel förtidspension utgjorde 2 906 kr.
Sjukbidrag, helt eller partiellt, utbetalades till 8 856 försäkrade.
Av de 29 228 förtidspensionärerna var ingen under 20 år, 48 under 25 år, 147
under 30 år och 580 under 40 år.
Motionerna
I motionerna anförs att det kommer att dröja länge innan flertalet förtidspensionerade
kan komma upp i någon högre pensionsnivå. De redan pensionerade
har sällan någon tilläggspension och de som kommer att pensioneras under den
närmaste tioårsperioden kan inte räkna med att erhålla annat än relativt blygsamma
pensionsbelopp. Mot denna bakgrund anför motionärerna:
Det är självklart att även människor som blir handikappade i unga år har
behov av att leva på en standard som överstiger absoluta minimum. De unga
handikappade har liksom alla unga drömmen om att leva med i samhällsgemenskapen
och att kunna ta del av samhällets service utan att i varje ögonblick behöva
söka speciella bidrag.
Det torde också förhålla sig så, att tilläggspensioneringen för de lågavlönade
och flertalet handikappade och långvarigt sjuka tillhör låginkomstgruppema
— vid en förtidspensionering inte kommer att ge kompensation för handikappet
på sådant sätt, att pensionen kommer att tillåta dem att leva ett liv på en levnadsstandardnivå
som för genomsnittet.
Det finns således starka skäl som talar för behov av att komplettera socialförsäkringssystemet
med en speciell förtidspensionsform, vars huvudsyfte bör vara att
unga handikappade och handikappade och sjuka som inte kan komma upp i tillräckligt
höga pensionspoäng (inberäknat antagandepoäng) tillförsäkras en pension
som gör det möjligt för dem att leva ett standardmässigt drägligt liv.
Målsättningen bör vara att ge kompensation för de förluster i form av meddelaktighet
i arbete och samhällsliv som ett livslångt handikapp medför. Målsättningen
bör vara att tillförsäkra de handikappade en sådan pensionsnivå att de kan
köpa de tjänster som de i dag i manga fall måste be om eller via speciella understöds-
och bidragsformer måste ansöka om.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1969
Pcnsionsförsäkringskommittén
I samband med antagandet av lagen om allmän försäkring 1962 fann statsmakterna
att ett slutligt ställningstagande på vissa punkter borde föregås av ytterligare
utredning. En av dessa punkter var fragan om förtidspension åt unga invalider.
I direktiven för den i december 1962 tillkallade pensionsförsäkringskommittén
angavs att kommittén skulle söka finna regler som kompenserade invaliden för
de särskilt ogynnsamma effekter av invaliditeten, som hade samband med att denna
inträtt i ett tidigt skede av livet.
Pensionsförsäkringskommittén har berört denna del av sitt utredningsuppdrag i
det i maj 1968 avlämnade betänkandet »Pensionstillskott m. m.» (SOU 1968: 21).
I betänkandet anför kommittén bland annat följande:
Av redogörelsen i kapitel 3 för kommitténs uppdrag framgår att kommittén
även har att ta ställning till frågan om speciella förmåner till dem som invalidiserats
i unga år. Det erinras i direktiven om att ett tidigare förslag till lösning av
denna fråga genom s. k. gratispoäng inom tilläggspensioneringen givit anledning
till allvarliga betänkligheter. Enligt vad som framhålles bör frågan angripas från
andra och mer generella utgångspunkter. Ytterligare anföres, att man vid en
komplettering av den allmänna pensioneringen på denna punkt bör undvika att
införa nyheter som bryter mot systemets allmänna konstruktion eller eljest mot
dess grundläggande principer. t
I anledning av nämnda uppdrag har inom kommittén diskuterats ett flertal olika
förslag till lösning av frågan. Det har emellertid visat sig vara förenat med ytterligt
stora svårigheter att åstadkomma en godtagbar avgränsning av den grupp som
skulle bli berättigad till förmånen. Varje försök till en speciell lösning för denna
grupp har visat sig medföra socialt svarmotiverade olikheter och orättvisor gentemot
andra pensionärsgrupper. Såsom kommittén understrukit i sin allmänna motivering
i kapitel 7 har det för kommittén framstått som särskilt viktigt att åstadkomma
en generell lösning som omfattar alla pensionärer, alltså även den nu
aktuella gruppen. .
Kommittén har åstadkommit en sådan lösning genom sitt förslag om pensionstillskotten.
Det har också framstått som angeläget att koncentrera de tillgängliga
ekonomiska resurserna på en reform som kommer alla pensionärer tillgodo och
som inte bryter enhetligheten i det nuvarande pensionssystemet. Med hänsyn till
det anförda är kommittén icke beredd att nu föreslå pensionsförbättringar utöver
pensiontillskotten för dem som invalidiserats i unga år. Kommittén har i ett senare
betänkande att enligt nyligen erhållna tilläggsdirektiv göra en översyn av betydelsefulla
familjepensionsfrågor. Härvid måste bland annat prövas pensionsförmånerna
till kvinnor som invalidiserats medan de avhållit sig från förvärvsarbete för att
vårda barn. I samband härmed kan det bli aktuellt att även göra en slutbedömning
av de speciella pensionsproblemen för alla dem som invalidiseras i unga år.
Kommitténs förslag om pensionstillskott har antagits av statsmakterna tidigare
i år (se prop. 1969:38 och 2LU 1969:41).
Utskottet
I förevarande motioner hemställs att frågan om komplettering av den allmänna
försäkringen med en speciell form av förtidspension blir föremål för utredning.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1969
Huvudsyftet med en sådan förtidspension skulle vara att tillförsäkra unga handikappade
samt handikappade och sjuka, som inte kunnat förvärva — faktiskt eller
med stöd av antagandepoängmetoden — tillräckligt höga pensionspoäng, möjlighet
att leva på en standardmässigt sett genomsnittlig nivå.
Redan då lagen om allmän försäkring antogs 1962 var statsmakterna ense om
att ett slutligt ställningstagande på vissa punkter borde föregås av ytterligare utredning.
En av dessa punkter var frågan om förtidspension åt unga invalider. Pensionsförsäkringskommittén
har i sina ursprungliga direktiv ålagts att söka finna
regler om särskilda förmåner till dem som invalidiseras i unga år. På förslag av
kommittén har statsmakterna innevarande år beslutat om särskilda pensionstillskott
som skall utgå till bl. a. förtidspensionärer som saknar eller har obetydlig
ATP. I betänkandet med förslag till denna reform har kommittén uttalat att den
i fortsättningen av sitt arbete med en översyn av familjepensionsfrågor kommer
att få pröva bl. a. pensionsförmånerna till kvinnor som invalidiserats medan de
avhållit sig från förvärvsarbete för att vårda barn. Kommittén har vidare uttalat
att det i samband därmed kan bli aktuellt att även göra en slutbedömning av de
speciella pensionsproblemen för alla dem som invalidiserats i unga år.
Då utredningsuppdrag av det slag motionärerna efterlyser således redan anförtrotts
åt pensionsförsäkringskommittén och kommittén enligt vad utskottet inhämtat
hyser en förhoppning att kunna slutföra sitt arbete i slutet av nästa år, påkallar
motionerna enligt utskottets mening inte något initiativ från riksdagens sida.
Utskottet får därför hemställa,
att motionerna 1:230 och 11:259 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 11 november 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Hiibinette
(m), Wanhainen (s), Österdahl (fp), Andreasson (ep) och fru Grethe Lundblad
(s);
från andra kammaren: fröken Sandell (s), herr Svensson i Kungälv (s), fru
Skantz (s), fru Nilsson (ep), fru Frrenkel (fp), herr Åkerlind (m) och fru Håvik (s).