Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1969
1
Nr 66
Utlåtande i anledning av motioner om översyn av reglerna om
s jukförsäkringsavgift.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 290 av herr Pettersson, Karl Gustav, och fru Landberg samt II: 324 av
fru Lindberg.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär översyn av nu gällande regler för erläggande
av försäkringsavgift och prövning av möjligheten att slopa det i motiveringen
angivna avgiftstillägget».
Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet har avgivit yttranden
över motionerna.
Gällande bestämmelser m.m.
Företagare och andra yrkesutövare som har inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning behöver inte för sådan inkomst tillhöra försäkringen
för tilläggssjukpenning och tilläggspension. För inkomst av annat förvärvsarbete
kan man alltså anmäla undantagande från försäkringen för
tilläggssjukpenning. Sådant undantagande kommer då även att omfatta
tilläggspensioneringen. Anmälan om undantagande kan återkallas med
verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar
sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som återkallat anmälan
om undantagande får sedan inte på nytt göra sådan anmälan.
Inkomst av annat förvärvsarbete skiljer sig från inkomst av anställning
även på det sättet att det finns möjlighet att välja karenstid. En företagare
kan för den del av tilläggssjukpenningen som svarar mot annat förvärvsarbete
antingen ta försäkringen utan karenstid eller välja 3, 33 eller
93 karensdagar. Avgiften blir lägre ju längre karenstid som begärs. Det
finns även möjlighet att byta karenstid. övergång från längre till kortare
karenstid är endast tillåten om den försäkrade har god hälsa och inte fyllt
55 år.
Den som återkallar ett undantagande från försäkringen efter det han
fyllt 50 år eller den som efter denna ålder övergår till kortare karenstid
blir påförd ett avgiftstillägg. Åldersgränsen 50 år tillämpas fr. o. m. i år,
tidigare gällde 40 år. Den grundläggande bestämmelsen härom i 19 kap. 6 §
femte stycket lagen om allmän försäkring (AFL) är utformad så att riks0108869
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 66
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1969
försäkringsverket har möjlighet att generellt bestämma om och med vilket
belopp avgiftstillägg skall utgå. Avgiftstilläggens nuvarande storlek framgår
av följande uppställning.
Avgiftstillägg per månad och 1 kronas tilläggs sjuk penning
Upphörande av undantagande
Försäkringens karenstid
Ålder vid upphörande av
undantagandet ^ dagar eller gg dagar
ingen dag a
50—54 år .............................. 0,50 kr 0,40 kr
55 år och mer ........................ — —
93 dagar
0,25 kr
0,35 kr
Övergång till kortare karenstid
Ålder vid
övergången
50—54 år
Övergång från en karenstid av
33 dagar till
3 dagar eller
ingen dag
93 dagar till
33 dagar
3 dagar eller
ingen dag
0,10 kr 0,15 kr 0,25 kr
Bestämmelsen om avgiftstillägg tillkom efter förslag av 1958 års socialförsäkringskommitté
(SOU 1961:29 s. 260—262). Kommitténs motivering
för tilläggen var bl. a. att dessa jämte 55-årsgränsen och kravet på god hälsa
vid övergång till kortare karenstid skulle förhindra spekulation från de försäkrades
sida. En annan motivering torde vara att sjukligheten efter 40
års ålder tenderar att öka mera markant. Detta förhållande återspeglades
redan i den tidigare lagstiftningen om de allmänna sjukkassorna. Den
innebar att avgiften var högre för den som inträdde i försäkringen efter
40 års ålder eller efter den åldern övergick till en högre sjukpenningklass.
Antalet försäkrade med avgiftstillägg år 1968 utgjorde enligt Försäkringskasseförbundet
ca 8 000. Avgiftstilläggens totalbelopp var ca 290 000
kr., d.v.s. i medeltal ca 35 kr. per försäkrad.
Rem is syttr andena
Försäkringskasseförbundet föreslår att avgiftstilläggen slopas. Förbundet
anser att det administrativa merarbetet med tilläggen inte står i rimlig
proportion till den effekt som dessa är avsedda att ha. Debiteringen av
tilläggen måste göras manuellt medan sjukförsäkringsavgifterna i övrigt
debiteras datamässigt. Till detta kommer att bestämmelserna om tilläggen
är svåra att tillämpa. Förbundet anser för sin del att avgiftstilläggen knap
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1969
3
past heller har någon inverkan när det gäller att förhindra spekulation,
i synnerhet som den försäkrade i allmänhet inte känner till att avgiftstilllägg
påförts honom. Tillägget redovisas nämligen inte separat från den
övriga sjukförsäkringsavgiften på slutskattesedeln.
Riksförsäkringsverket konstaterar att avgiftstilläggen har ekonomiskt
ringa betydelse och verket anlägger samma synpunkter som Försäkringskasseförbundet
i fråga om de administrativa komplikationerna. Verket vill
emellertid inte avskaffa avgiftstilläggen helt och förordar därför att bestämmelser
i AFL får stå kvar. Som skäl för att behålla avgiftstilläggen
anför verket följande.
Den möjlighet som föreligger att välja karenstid (3, 33 eller 93 dagar)
är en försäkringsförmån, som endast tillkommer försäkrade med inkomster
av annat förvärvsarbete. Normalavgiften (utan avgiftstillägg) utgjorde
år 1967 i genomsnitt 1,60, 1,30 0,70 eller 0,40 kr. per månad och 1 kronas
tilläggssjukpenning beroende på om försäkringen gällde utan karenstid
eller med 3, 33 eller 93 dagars karens. Det framstår som naturligt att inom
denna del av den allmänna försäkringen ta ut särskilda avgiftstillägg om
den försäkrade återinträder i försäkringen eller övergår till försäkring
med kortare karenstid, d. v. s. en utvidgad försäkring, vid så hög ålder att
normalavgifterna inte täcker sjuklighetsriskerna. Avgiftstilläggen är sålunda
inte att uppfatta som någon bestraffning utan tillkommer närmast
för att åstadkomma rättvisa de avgiftsbetalande emellan. Dessutom torde
avsikten ha varit att de skall motverka ett långtgående spekulativt utnyttjande
av fördelaktiga karenstidsalternativ, som om ekonomisk kompensationsskyldighet
inte föreligger skulle medföra, att försäkringen blir i motsvarande
mån mindre förmånlig för övriga försäkrade.
Verket anför vidare att administrativa skäl talar för en begränsning av
tillämpningen av tilläggen. Frågan är aktuell inom verket och den lösning
som närmast övervägs är att ta bort tilläggen för dem som är under 50 år.
Riksförsäkringsverket har efter remissyttrandets avgivande — som framgår
av redogörelsen för gällande bestämmelser -—- genomfört detta förslag.
Utskottet
Avgiften för försäkringen för tilläggssjukpenning, såvitt angår inkomst
av annat förvärvsarbete, skall inom en kassa i princip vara lika stor för
alla som tillhör samma sjukpenningklass och har lika lång karenstid. Avsteg
från denna princip görs för försäkrad som varit undantagen från försäkringen
för tilläggssjukpenning och åter träder in i försäkringen efter
det han fyllt 50 år. I sådana fall debiteras ett särskilt avgiftstillägg. Samma
sak gäller för försäkrad som efter fyllda 50 år övergått från längre till kortare
karenstid. För avgifter som avser 1968 och tidigare gäller åldersgränsen
40 år.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1969
I förevarande motioner yrkas att riksdagen skall begära att frågan om
slopande av avgiftstilläggen prövas. Motionärerna menar att tilläggen har
ringa eller ingen ekonomisk betydelse men att de förorsakar ett betungande
administrativt merarbete.
Försäkringskasseförbundet och riksförsäkringsverket har i april i år avgivit
yttranden över motionerna. Förbundet förordar att tilläggen avskaffas,
medan verket föreslår den begränsning i tillämpningen av tilläggen som
sedan genomförts, nämligen att tilläggen endast påförs försäkrade som är
över 50 år. Båda remissinstanserna är överens med motionärerna om att
tilläggen har ringa ekonomisk betydelse och utgör en administrativ belastning.
Som skäl för att trots detta behålla tilläggen har riksförsäkringsverket
framhållit behovet att åstadkomma rättvisa de försäkrade emellan.
Den som vid en högre ålder vill återinträda i försäkringen eller skaffa sig
ett mer omfattande försäkringsskydd bör betala en avgift som täcker de
ökade sjuklighetsriskerna.
Utskottet har förståelse för det resonemang som ligger bakom riksförsäkringsverkets
ställningstagande. Likafullt är det tveksamt om det finns
tillräckliga skäl att behålla avgiftstilläggen. Dessa torde numera avse endast
några tusen försäkrade och har ringa ekonomisk betydelse. Med hänsyn
härtill och då tilläggen inte torde ha någon större inverkan när det gäller
att hindra missbruk av sjukförsäkringen talar goda skäl för att man genomför
den administrativa förenkling av försäkringssystemet som ett avskaffande
av tilläggen skulle innebära. Utskottet ställer sig därför bakom motionärernas
förslag och förordar att man under det pågående rationaliseringsarbetet
inom den allmänna försäkringen tar upp frågan om avskaffande
av avgiftstilläggen. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj :ts
kännedom.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna I: 290 och II: 324
i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 21 oktober 1969
På andra lagutskottets vägnar:
RUTH HAMRIN-THORELL
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg (s),
Wanhainen (s), Österdahl (fp), Kaijser (m), Andreasson (ep), Ivar Andersson
(s), och fru Grethe Lundblad (s);
från andra kammaren: herr Lundberg (s), fröken Wetterström (m),
herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), Göransson (s), fru
Frsenkel (fp), fru Håvik (s) och herr Johansson i Skärstad (ep).
K L Beckmans Tryckerier AB» Stockholm