Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1969

1

Nr 64

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av reglerna
i barnavårdslagen angående s. k. återflyttning.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 293 av fru Wallentheim m. fl. samt II: 326 av herr Svensson i Kungälv och
fru Skantz.

I motionerna behandlas frågor om skyldighet för barnavårdsnämnd att
förordna om övervakning bl. a. vid s. k. återflyttning. I motionerna, vilka är
likalydande, har hemställts »alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa att motionen överlämnas till 1967 års socialutredning att behandlas
med förtur».

Gällande bestämmelser

I 25 § barnavårdslagen anges grunderna för barnavårdsnämnds skyldighet
att vidta tillrättaförande åtgärder, och i 26—29 §§ lämnas anvisningar om
de medel som därvid skall komma i fråga. Enligt 25 § a) har barnavårdsnämnd
att ingripa om någon, som ej fyllt aderton år, misshandlas i hemmet
eller eljest där behandlas på sådant sätt, att hans kroppsliga eller själsliga
hälsa utsättes för fara, eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas
eller annan fostrares olämplighet som fostrare eller bristande förmåga
att fostra honom. Enligt 25 § b) skall vidare ingripande ske om någon,
som ej fyllt tjugo år, på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt,
underlåtenhet att efter förmåga ärligen försörja sig, missbruk av rusdrycker
eller narkotiska medel eller av annan jämförlig anledning är i behov av
särskilda tillrättaförande åtgärder från samhällets sida. Barnavårdsnämnd
skall såvitt möjligt åstadkomma rättelse genom förebyggande åtgärder.
I detta avseende kan enligt 26 § komma i fråga hjälpåtgärder, innefattande
råd och stöd, förmaning och varning, föreskrifter rörande den underåriges
levnadsförhållanden samt övervakning. Vilka föreskrifter som kan komma
i fråga anges i 27 §. övervakare har enligt 28 § att fortlöpande följa den
underåriges utveckling och uppmärksamma hans levnadsförhållanden samt
att söka befordra vad som kan vara till gagn för honom. Övervakning står
under tillsyn av barnavårdsnämnd. Beslut om övervakning gäller tills vidare
men skall omprövas med högst ett års mellanrum. Övervakning upphör senast
då den underårige fyller tjugo år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 64

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 är 1969

Om det visar sig att förebyggande åtgärder, som vidtagits, inte medför
rättelse eller om sådana åtgärder bedömes vara gagnlösa, skall enligt 29 §
den underårige omhändertagas för samhällsvård. Den omhändertagne skall
enligt 36 § barnavårdslagen överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig
anstalt; då han omhändertagits av anledning som avses i 25 § b), får
han intagas i ungdomsvårdsskola.

Barnavårdsnämnden skall förklara samhällsvården avslutad, så snart
ändamålet med vården får anses uppnått (42 §). Beträffande den som omhändertagits
enligt 29 § må enligt 43 § första stycket barnavårdsnämnden,
om så anses lämpligt, meddela beslut om villkorligt upphörande av samhällsvården.
Sådant beslut innebär att samhällsvården försöksvis avslutas. Efter
beslutet må vården när som helst återupptagas, om så erfordras för att uppnå
dess syfte. I 43 § andra stycket finns det stadgande, som främst behandlas
i motionerna. I lagrummet sägs, att i samband med villkorligt upphörande
av samhällsvård »må» nämnden meddela en eller flera sådana föreskrifter
som avses i 27 § samt förordna om övervakning. Föreskrift eller förordnande
om övervakning skall ej gälla för längre tid än till dess samhällsvården
slutligt upphör.

I 44 § barnavårdslagen stadgas bl. a., att i samband med villkorligt upphörande
av samhällsvård skall barnavårdsnämnden tillse, att den omhändertagne
kommer i tillfredsställande levnadsförhållanden.

Omhändertagande för samhällsvård kan ske — förutom med stöd av 29 §
— enligt 31 §. Denna paragraf avser dels de s. k. värnlösa barnen, dvs. barn
som förlorat sina föräldrar eller övergivits av dem, dels ock nödställda samt
sjuka och svaga barn, som kan omhändertagas med föräldrarnas samtycke.
Det allmännas befattning med den omhändertagne skall i dessa fall upphöra
när föräldrarna så önskar. Fortsatt omhändertagande enligt 29 § kan dock
ske. Ovannämnda regler om övervakning blir då tillämpliga.

Slutligen må här nämnas, att närmare föreskrifter om övervakning enligt
barnavårdslagen meddelats i kungörelse den 28 oktober 1960 (nr 593).

Motionerna

Motionerna innehåller i huvudsak följande.

Efter en hänvisning till reglerna i 43 § första stycket barnavårdslagen om
villkorligt upphörande av samhällsvård — för vilka regler redogörs i avsnittet
Gällande bestämmelser — anför motionärerna.

När det gäller fosterbarn aktualiseras oftast återflyttning sedan föräldrarna
(eller ensam mor eller far) vid besök visat sig ha »så mycket gemensamt»
med barnet att man finner skäl för återplacering. Vid beslutsfattandet
om återplacering kan viss osäkerhet om utfallet av åtgärder föreligga. Där
förutsättningarna bedömts som mycket goda kan vardagens påfrestningar
efter hand rasera positiva attityder och föresatser och spoliera såväl de
vuxnas som barnets förmåga till anpassning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1969

3

Härefter framhåller motionärerna, att ordet »må» i 43 § andra stycket
barnavårdslagen — där det heter, att i samband med villkorligt upphörande
av samhällsvård må nämnden meddela en eller flera sådana föreskrifter
som avses i 27 § samt förordna om övervakning — ej sällan misstolkas och
tydes så att övervakning ej erfordras. Enligt motionärernas mening är det
angeläget att barnavårdsnämnd vinner förvissning om att den vidtagna åtgärden
var riktig eller om motsatsen är fallet kan ingripa snabbt för att
förebygga ytterligare skada. Med tanke på mångfalden av exempel på för
tidig eller felaktig återflyttning bör lagens 43 § erhålla en skärpt skrivning.
Ordet »må» bör utbytas mot ett ovillkorligt skall såvitt avser övervakning
med tillägget att det åligger barnavårdsnämnd att genom övervakare följa
ärendets utveckling.

I motionerna tas vidare upp en annan fråga, som gäller övervakning
enligt barnavårdslagen, nämligen övervakning efter konstaterad barnmisshandel.
Motionärerna anför, att sedan barnet efter läkarbehandling återställts
fysiskt och psykiskt bänder det att barnet utan vidare sänds tillbaka hem
till förälder, föräldrar eller annan vårdnadshavare vars sadistiska läggning
ådagalagts. Därest mot förmodan indikation för omhändertagande inte anses
föreligga med anledning av misshandel bör, anför motionärerna, föreskrivas
i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd, som obligatoriskt blir underrättad
av vederbörande läkare, skall — under alla omständigheter — genom övervakare
förvissa sig om att barnet icke på nytt löper risk att bli misshandlat.

Beträffande utredningen av de båda frågorna rörande övervakning enligt
barnavårdslagen, som i enlighet med det sagda behandlas i motionerna,
anför motionärerna, att socialutredningen skall göra en allmän översyn av
barnavårdslagen, däri inbegripet det materiella innehållet i lagen. Eftersom
översynen skall omfatta även nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen
torde emellertid utredningsarbetet bli långvarigt. Med hänsyn härtill synes
det motionärerna påkallat, att »punktvisa förbättringar» i här angivna avseenden
företas. Motionerna bör därför överlämnas till socialutredningen
och behandlas med förtur.

Socialufredningen

Enligt Kungl. Maj ds bemyndigande den 8 december 1967 har chefen för
socialdepartementet tillsatt en utredning som skall företa en allmän översyn
av den sociala vårdlagstiftningen, varvid möjligheterna att sammanföra nykterhetsvårdslagen,
socialhjälpslagen och barnavårdslagen förutsättningslöst
bör undersökas. Utredningsdirektiven är mycket omfattande (se Riksdagsberättelsen
1969 s. 134). Utredningsarbetet skall förutom en lagteknisk samordning
av de tre sociala vårdlagarna omfatta frågor rörande vårdens innehåll
och anordningar för att tillgodose vård- och hjälpbehov. Den översyn av
barnavårdslagen som skall ingå i den allmänna översynen av vårdlagstift -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 dr 1969

ningen bör avse även det materiella innehållet, de nuvarande barnavårdsorganens
funktioner och funktionsförmåga, lämpligheten och verkningarna
av i lagen angivna åtgärder, vård och behandling m. m. I direktiven pekas
i anslutning härtill på vissa särskilda frågor inom barnavården, som bör
utredas.

I direktiven uttalas slutligen att eftersom det är önskvärt att angelägna
reformer inte uppskjuts bör utredningen i den mån så finns motiverat och
lämpligt framlägga delförslag innan arbetet slutförts.

Utredning rörande barnmisshandel

En av socialstyrelsen tillkallad utredning har i februari 1969 avgivit ett
betänkande angående barnmisshandel. Betänkandet — till vars förslag socialstyrelsen
i allt väsentligt anslutit sig — har remissbehandlats och är nu beroende
på Kungl. Maj ds prövning.

I betänkandet redovisas en studie av 119 fall, i vilka enligt utredningens
uppfattning barn utsatts för misshandel av föräldrar eller vårdare. På grundval
av det bearbetade materialet föreslås en råd åtgärder till förebyggande
av barnmisshandel, såsom undervisning av medicinalpersonal och socialvårdspersonal,
upplysning av allmänheten, inrättande av en särskild nämnd
för dessa frågor inom socialstyrelsen, ökad tillgång till juridisk sakkunskap
hos barnavårdsnämnderna, registrering av barnmisshandelsfall, skyldighet
för läkare på förlossningsanstalt att anmäla nyfött barn till barnavårdscentral
samt bättre samarbete mellan barnavårdscentral och barnavårdsnämnd.

Utskottet

I detta utlåtande behandlas två frågor som rör övervakning enligt barnavårdslagen.

I fråga om barn som är omhändertaget för samhällsvård gäller att vården
skall förklaras avslutad så snart ändamålet med vården får anses uppnått.
Om så anses lämpligt får barnavårdsnämnden meddela beslut om villkorligt
upphörande av samhällsvården. Detta innebär, att samhällsvården försöksvis
avslutas men att vården när som helst får återupptagas, om så erfordras för
att uppnå dess syfte. I samband med ett sådant villkorligt beslut får nämnden
— men är inte skyldig — förordna om bl. a. övervakning.

Motionärerna angriper sistnämnda regel. De menar att övervakning skall
vara obligatorisk och att i lagen därutöver bör tilläggas att det åligger barnavårdsnämnd
alt genom övervakare följa ärendets utveckling. Lagändringen
är nödvändig, menar motionärerna, för att, sedan barnet flyttat tillbaka till
sin ursprungliga miljö, barnavårdsnämnden alltid skall kunna ingripa snabbt
om det visar sig att så är nödvändigt. Den nuvarande regeln har ofta tolkats

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1969 5

så att övervakare inte behöver förordnas vid villkorligt upphörande av samhällsvården.

I motionerna tas även upp en annan fråga som rör övervakning enligt
barnavårdslagen. Om ett barn, som misshandlats i hemmet, inte omhändertas
för samhällsvård utan får komma tillbaka till det egna hemmet efter vederbörlig
vård, bör, menar motionärerna, övervakare ovillkorligen förordnas
så att nämnden kan förvissa sig om att barnet inte på nytt löper risk att bli
misshandlat. En sådan ovillkorlig skyldighet att förordna övervakare bör
inskrivas i barnavårdslagen.

Motionärerna vill, att socialutredningen med förtur skall utreda de i
motionerna behandlade frågorna.

Det är självfallet av stor vikt, att barnavårdsnämnden med uppmärksamhet
följer utvecklingen i hemmet i sådana fall, som motionärerna åsyftar.
Erfarenheterna visar, att övervakning kan vara av största betydelse för att
barnavårdsnämnden skall kunna följa ärendet och snabbt ingripa då behov
därav uppkommer. Det kan därför, som motionärerna föreslår, finnas skäl
att pröva om de nuvarande reglerna i förevarande avseende är lämpligt utformade.
Det ingår i socialutredningens uppgift att se över bl. a. det materiella
innehållet i barnavårdslagen. Utredningen har således att pröva även
nämnda frågor. Utskottet vill vidare framhålla, att en arbetsgrupp inom
socialstyrelsen är sysselsatt med att utarbeta nya råd och anvisningar för
barnavårdsnämndernas handläggning av ärenden rörande barnmisshandel.
I det sammanhanget kommer arbetsgruppen att få ta upp frågorna om i
vilken utsträckning övervakare bör förordnas. Arbetsgruppen skall enligt
vad utskottet inhämtat arbeta med sådan skyndsamhet att resultatet av
gruppens överväganden kan väntas i början av nästa år. Med hänsyn härtill
saknas anledning för riksdagen att hemställa att socialutredningen med
förtur skall behandla frågorna.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:293 och 11:326 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 oktober 1969

På andra lagutskottets vägnar:

RUTH HAMRIN-THORELL

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg (s),
Wanhainen (s), Österdahl (fp), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s), fru
Grethe Lundblad (s) och herr Blomquist (m);

från andra kammaren: herr Lundberg (s), fröken Wetterström (m),
herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), Göransson (s), fru Frank el
(fp), fru Håvik (s) och herr Johansson i Skärstad (ep).

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1969