Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1969

1

Nr 61

Utlåtande i anledning av motioner om visst tillgodoräknande av tjänstgöring
på fiskefartyg.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 344
av herrar Tistad och Hermansson samt II: 396 av herr Åberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte föreslå sådan ändring av sjöbefälskungörelsen att deltagande
i fiske på Nordsjön eller avlägsnare farvatten kan jämställas med anställning på
handelsfartyg de 12 månader som erfordras utöver övrig sjötid».

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttrande
över motionerna från sjöfartsstyrelsen. Yttranden har vidare på utskottets
begäran avgivits av Sveriges redareförening och Sveriges fartygsbefälsförening.

Gällande bestämmelser

För behörighet att utöva befäl på fartyg uppställs vissa minimikrav i kungörelsen
den 3 juni 1960 om befäl å svenska handelsfartyg m. m. (sjöbefälskungörelsen).
Kungörelsen, som i väsentliga delar bygger på en äldre förordning i ämnet från
1936, innehåller mycket detaljerade bestämmelser. För vart och ett av fyra fartområden
indelas fartygen i flera grupper. Indelningen bygger i fråga om fartygsbefälet
på fartygens storlek (bruttodräktighet) och i fråga om maskinbefälet på maskinstyrkan.
I kungörelsen skiljs vidare mellan passagerarfartyg och andra fartyg.
För olika fartområden och olika fartyg varierar behörighetskraven.

För att erhålla behörighetsbevis såsom befäl fordras enligt kungörelsen att sökanden
har fullgjort viss praktiktjänstgöring samt att han avlagt kunskapsprov vid
sjöbefälsskola. Fordringarna regleras i 17—28 §§ och varierar för varje behörighetsbevis.
Dessa utgörs av fiskeskepparbrev, fiskeskepparbrev av l:a klass, skepparbrev,
skepparbrev av l:a klass, styrmansbrev, sjökaptensbrev, fartygsmekanikerbrev
för ångfartyg, d:o för motorfartyg, fartygsmekanikerbrev av l:a klass för ångfartyg,
d:o för motorfartyg, maskinteknikerbrev och sjöingenjörsbrev.

I motionerna aktualiseras reglerna om skepparbrev (19 §) och skepparbrev av
l:a klass (20 §). Enligt 19 § krävs i praktikhänseende för erhållande av skepparbrev
att vederbörande har tjänstgjort till sjöss på däck på fartyg om minst 20 tons
dräktighet i fart på Vänern eller Vättern eller i stor kustfart eller visträcktare fart
sammanlagt minst 36 månader, därav minst 12 månader på handelsfartyg om minst
30 tons dräktighet. För erhållande av skepparbrev av l:a klass erfordras enligt 20 §
att tjänstgöring skett på fartyg om minst 30 tons dräktighet i nyss nämnd fart
1 ■— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 61

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1969

sammanlagt minst 42 månader (därav minst 24 månader i stor kustfart eller vidsträcktare
fart) samt att minst 12 månader av tjänstgöringstiden till sjöss har fullgjorts
på handelsfartyg. Med handelsfartyg förstås i detta sammanhang fartyg
som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål
som har gemenskap med handelssjöfarten såsom bogsering, isbrytning, bärgning
eller dykning. Med fiskefartyg förstås enligt kungörelsen fartyg som nyttjas för fiske
eller fångst eller tillgodogörande av vad som fiskats eller fångats.

Någon närmare motivering till kravet på praktik på handelsfartyg för erhållande
av skepparbrev och skepparbrev av l:a klass anfördes inte vid sjöbefälskungörelsens
tillkomst. Enligt vad sjöfartsstyrelsen anfört i sitt remissyttrande torde avsikten
ha varit att man med hänsyn till de särskilda arbetsförhållanden och rutiner,
som råder i handelsfartyg, ville ha en garanti för att den som skall föra befäl på
handelsfartyg, dessförinnan förskaffat sig viss praktik i sådana fartyg. I den tidigare
gällande befälsförordningen från 1936 fanns en generell föreskrift om att för erhållande
av behörighetsbevis skulle minst 12 månaders praktik vara fullgjord i handelsfartyg.

Motionerna

Motionärerna anför inledningsvis att havsfiske och den mindre skeppsfarten har
många gemensamma beröringspunkter. Såväl befäl som manskap till handelsflottan
rekryteras ofta från fiskarebefolkningen. En övergång från havsfiske till fraktfart
vållar för det mesta inga bekymmer för den enskilde sjömannen. Kravet
på minst 12 månaders praktik i handelsfartyg för erhållande av skepparbrev och
skepparbrev av l:a klass utgör dock ett undantag. Enligt motionärernas mening
är kravet i många fall helt omotiverat, t. ex. i sådana fall där vederbörande deltagit
i fiske vid Island, Färöarna, Shetland eller andra områden i Nordatlanten eller
Nordsjön och med landning av fångsterna i tyska, brittiska, holländska eller olika
skandinaviska hamnar. Anställningar på dessa fiskefartyg ställer ofta större fordringar
på den enskilde besättningsmannens ansvar och allmänna kunnighet än anställningar
inom handelsflottan. Motionärerna fortsätter:

Det från flera synpunkter egendomliga kan därför inträffa, att en nordsjöfiskare
som önskar erhålla något av ovannämnda behörigheter lämnar fisket och färderna
på mera avlägsna farvatten för att mönstra ombord på en av färjorna mellan exempelvis
Göteborg och Frederikshavn under 12 månaders tid.

Remissyttrandena

Remissinstanserna avstyrker motionsyrkandet om ändring av de aktuella bestämmelserna
i sjöbefälskungörelsen. Avstyrkandena bör dock ses i belysning av
att sjöbefälskungörelsen enligt remissinstansernas mening i sin helhet är mogen för
en översyn.

Sjöfartsstyrelsen anser att det i och för sig är naturligt att krav på viss praktik
i handelsfartyg uppställs för erhållande av skepparbrev och skepparbrev av l:a
klass med hänsyn till de särskilda arbetsförhållanden och rutiner som råder i han -

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1969

3

delsfartyg beträffande lastning m. m. Å andra sidan framhåller styrelsen att bestämmelserna
i sjöbefälskungörelsen överlag är föråldrade och i behov av revision.
Vid en sådan bör enligt styrelsens mening praktikkraven prövas med hänsyn till
rådande förhållanden och den av motionärerna aktualiserade frågan särskilt beaktas.

Sveriges redareförening anför:

Föreningen delar motionärernas uppfattning, att släktskap råder mellan arbetet
i ett handelsfartyg och ett fiskefartyg, åtminstone vad det gäller sjömanskap. Detta
avspeglas också i 1960 års sjöbefälskungörelse, som i stort sett godtager tjänst i
fiskefartyg som likvärdig med tjänst i handelsfartyg för erhållande av behörighetsbevis.
Anledningen till att icke hela den erforderliga tiden kan fullgöras i fiskefartyg
är uppenbarligen, att förhållandena dock i andra avseenden äro olika och att
det därför ansetts erforderligt, att vederbörande åtminstone skaffar sig någon erfarenhet
av tjänst i ett handelsfartyg, innan han erhåller möjlighet att taga anställning
som behörigt befäl i sådant fartyg.

Föreningen ifrågasätter i fortsättningen av sitt yttrande om nuvarande bestämmelser
kan medföra något praktiskt problem, eftersom skötsamma personer med
fiskeskepparbrev eller fiskeskepparbrev av l:a klass eller med endast avlagda sådana
examina utan större svårigheter kan erhålla anställning på handelsfartyg som obehörigt
befäl. Därigenom kan de skaffa sig den ytterligare praktik, som erfordras
för utbekommande av behörighetshandlingen.

Föreningen anför vidare att frågan om en revidering av sjöbefälskungörelsen är
aktuell. Att föregripa en sådan utredning genom att vidta smärre ändringar i gällande
kungörelse anser föreningen mindre lämpligt. Om en utredning tillkallas bör
denna under sitt arbete kunna beakta vad motionärerna framfört.

Samma synpunkter som redareföreningen avslutningsvis redovisat framkommer
även i yttrandet från Sveriges fartygsbefälsförening.

Översyn av behörighetskraven för sjöbefäi

Den 23 maj 1969 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för kommunikationsdepartementet
att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att se över behörighetskraven för
sjöbefäl och utreda därmed sammanhängande frågor. I direktiven för den sakkunnige
anför departementschefen att den snabba utvecklingen inom handelssjöfarten
medfört att bestämmelserna i sjöbefälskungörelsen blivit föråldrade. På grundval
av en analys av arbetsuppgifterna ombord bör den sakkunnige i första hand överväga
behörighetskrav för sjöbefäl vilkas arbete är av särskild betydelse för fartygets
säkra framförande och handhavande. Det bör övervägas om andra grunder än fartygens
bruttodräktighet och maskinstyrka bör användas som utgångspunkter för behörighetskrav.

Den sakkunnige jämte experter arbetar under benämningen befälsbemanningsutredningen.
Till utredningen har Kungl. Maj:t överlämnat en till Kungl. Maj:t ingiven
framställning av Södermanlands skärgårdsfiskareförbund som gäller tillgodoräknande
i praktikhänseende av tjänstgöring ombord på fiskefartyg.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1969

Utskottet

För att erhålla behörighetsbevis som befäl på svenska handelsfartyg fordras enligt
bestämmelser i sjöbefälskungörelsen dels viss praktisk tjänstgöring till sjöss,
dels viss teoretisk utbildning vid sjöbefälsskola. Kraven i dessa avseenden varierar
för vart och ett av de tolv behörighetsbevis som anges i kungörelsen. För att erhålla
skepparbrev och skepparbrev av första klass fordras minst 36 respektive 42 månaders
tjänstgöring till sjöss. I båda fallen krävs att tjänstgöringen till en tid av
minst tolv månader skall ha fullgjorts på handelsfartyg.

I förevarande motioner yrkas att sjöbefälskungörelsen ändras på sådant sätt att
deltagande i fiske på Nordsjön eller avlägsnare farvatten skall jämställas med tjänstgöring
på handelsfartyg. Enligt motionärerna ställer tjänstgöring på ett fiskefartyg
av detta slag ofta större fordringar på den enskilde besättningsmannens ansvar och
kunnighet än vad som många gånger är fallet vid anställning inom handelsflottan.

Efter det att motionerna väckts har chefen för kommunikationsdepartementet
tillkallat en sakkunnig med uppdrag att se över behörighetskraven för sjöbefäl och
utreda därmed sammanhängande frågor. Till den sakkunnige, som jämte experter
arbetar under benämningen befälsbemanningsutredningen, har överlämnats en till
Kungl. Maj:t tidigare gjord framställning om utvidgad rätt att i praktikhänseende
tillgodoräkna sig tjänstgöring ombord på fiskefartyg.

Utskottet kan sålunda konstatera att det genom nämnda åtgärder redan har sörjts
för att den av motionärerna aktualiserade frågan blir föremål för översyn. Vid sådant
förhållande saknas det anledning för riksdagen att ta något initiativ på grund
av motionerna. Utskottet vill dock för egen del framhålla att den fråga som motionärerna
berör i många fall framstår som en komplikation för en sjöman, som vill
övergå från fiske till tjänstgöring inom handelsflottan. Frågan bör till följd härav
söka lösas utan någon nämnvärd tidsutdräkt.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 344 och II: 396 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 21 oktober 1969

På andra lagutskottets vägnar:

RUTH HAMRIN-THORELL

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg (s), Hiibinette
(m), Wanhainen (s), Österdahl (fp), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s) och
fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Gustavsson i Alvesta (ep), fröken
Wetterström (m), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Frasnkel
(fp), herr Aldén (s) och fru Håvik (s).

TRYCKERIBOLAGET IVAR HÄGGSTRÖM AB, STOCKHOLM 1969