Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1969
1
Nr 45
Utlåtande i anledning av motioner om utbyggd statlig prognosverksamhet
och ekonomisk planering.
I de likalydande motionerna I: 722 av herr Dahlénm.fl. och 11: 851 av
herr Wedén m. fl. yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall hemställa om
en parlamentarisk utredning med uppgift att lägga fram förslag till en förbättrad
och utbyggd statlig prognosverksamhet och ekonomisk planering i
enlighet med vad som anförs i motionerna.
Motionerna
I motionerna behandlas en rad problem förknippade med statlig ekonomisk
prognosverksamhet och planering. Det konstateras inledningsvis att eh
högt utvecklad ekonomi som den svenska kräver ett betydande mått av koordination
av olika verksamheter inom den offentliga sektorn och ett utvecklat
samarbete mellan denna samt företag, organisationer och enskilda. Denna
samverkan måste baseras på ett konkret ekonomisk-politiskt program, som
skall vara ett uttryck för statsmakternas intentioner för den långsiktiga ekönomiska
utvecklingen.
Beträffande den ekonomiska planeringens syften anförs allmänt, att denna
skall innefatta goda prognoser, klarlägga olika handlingsalternativ och
deras konsekvenser samt befrämja en samordning av olika offentliga åtgärder
och av den statliga sektorns och övriga sektorers handlande. En planering
med denna inriktning vill motionärerna benämna ramplanering. Denna
säges stå i en klar motsatsställning till en socialistisk planering. Motionärerna
redovisar och kritiserar de enligt deras mening karakteristiska dragen
i och konsekvenserna av en dylik planering.
En första förutsättning för att den ekonomiska planeringen skall kunna
vara till verklig nytta för politiken och för den offentliga debatten kring
denna är, anser motionärerna, att de praktiskt intressanta handlingsalternativen
är redovisade. Man kräver därför att de ekonomiska långtidsutredningarna
byggs ut så att utvecklingen i stora drag enligt några alternativa
antaganden blir belyst, och noterar med tillfredsställelse att modeller för
alternativa antaganden är under utarbetande inom sekretariatet för ekonomisk
planering i finansdepartementet.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 sand. Nr 45
2
Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1969
Ett annat krav som motionärerna ställer på långtidsplaneringen är att
denna görs rullande. De pekar därvid på två möjligheter att åstadkomma
detta. Den ena innebär att planen årligen tas upp till prövning, modifieras
och kompletteras samt förskjutes ett år framåt i tiden. Den andra möjligheten
är att med en femårig planperiod nya planer utarbetas vart tredje år så
att planerna kommer att tidsmässigt delvis täcka varandra. Även andra former
för rullande planering bör emellertid enligt motionärerna undersökas.
De hittillsvarande långtidsutredningarna har enligt motionärernas uppfattning
ett begränsat informationsvärde framför allt därför att de inte
kompletteras med viktigare politiska slutsatser från regeringens sida. De
kommentarer som återfinnes i kompletteringspropo-sitionerna anses inte ge
någon verklig upplysning om den statliga politikens inriktning under de
närmaste åren. Motionärerna önskar ett dokument där regeringen redovisar
vilket av de möjliga alternativen för den ekonomiska utvecklingen den anser
mest realistiskt och vilken politik den således avser att söka förverkliga.
Dokumentet avses inte vara bindande i detalj utan skall ange huvudlinjerna
för politiken.
Motionärerna anser att de statliga långtidsbudgeterna för närvarande utarbetas
utifrån alltför begränsade förutsättningar. De förordar att långtidsbudgeten
utvecklas i riktning mot en flerårig »rambudget», i vilken redovisas
en på politiska värderingar grundad angelägenhetsgradering av större
reformer samt regeringens bedömning av de stora finansiella avvägningarna
under de närmaste åren. Rambudgeten skulle framläggas årligen i anslutning
till statsverkspropositionen.
En sektor som den ekonomiska planeringen särskilt måste uppmärksamma
är, understryks i motionerna, arbetsmarknaden. På detta område krävs
såväl kortsiktig som långsiktig planering. I det förra fallet gäller det att
avstämma den beräknade efterfrågan på arbetskraft mot tillgången och upprätta
vad som kunde kallas en nationalbudget i arbetskraftstermer. I den
långsiktiga planeringen bör strävan vara att behandla arbetskraften inte
som en homogen grupp utan uppdelad på yrkesmässiga huvudkategorier.
En sådan metod bedömes vara av intresse inte minst för utbildningsplaneringen,
vilken motionärerna särskilt berör.
I motionerna tas vidare upp till diskussion den ekonomiska planeringens
anknytning till stabiliseringspolitiken. Det konstateras att en viss konflikt
kan råda mellan dessa två aktiviteter, varför det bedöms som angeläget att
planeringen utformas så att de stabiliseringspolitiska medlens mera långsiktiga
verkningar blir belysta. En konsekvens härav är att planeringen bör
behandla inte bara läget vid planperiodens utgång utan även utvecklingen
under loppet av perioden. Vidare bör pris- och inkomstutvecklingen beaktas
och alternativ även för utvecklingen i löpande priser utarbetas. Samordningen
mellan stabiliseringspolitiken och den ekonomiska planeringen innefattar,
anser motionärerna, problem som måste genomarbetas vetenskapligt.
Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1969 $
En betydelsefull uppgift för den ekonomiska planeringen är enligt motionärerna
att väsentligt mera ingående än för närvarande beakta de regional^
utvecklingstendenserna. Härigenom kan ett mera hållbart underlag skapas
för en rationell regionalpolitik. De prognoser som redovisats i den s. k. länsplanering
1.967 anges.kunna bilda en första utgångspunkt för eu förbättrad
regionalpolitisk planering. Motionärerna understryker i detta sammanhang
behovet av en statlig översiktlig plan för markdisposition. • J
Avslutningsvis anför motionärerna att planeringsarbetet för närvarande
är mycket uppsplittrat på en rad olika departement och myndigheter och
att en bättre samordning av den ekonomiska översiktsplaneringen bör efterA
strävas. De uppställer vidare kravet på en god insyn i planeringsarbetet.
Underlag för planeringsbeslut måste redovisas offentligt och i god tid före
det att regeringen avser att fatta de principiella besluten. Flera skäl talar för
att den relevanta faktainsamlingen förläggs till en institution utanför Kungl.
Maj:ts kansli. Enligt motionärerna försämras riksdagens insynsmöjligheter
av att planeringsfrågorna handläggs av olika utskott. Årets riksdag borde
därför tillsätta ett särskilt utskott för att från Kungl. Maj :t infordra alla
relevanta uppgifter om pågående planeringsarbete, sammanställa och bedöma
dessa.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Vid sin behandling förra året av motsvarande motioner lämnade utskottet
(uti. nr 29) vissa uppgifter rörande i motionerna aktualiserade frågor. Härvid
redogjordes för de ekonomiska långtidsutredningarna i Sverige, för långtidsbudgeterna
och för prognosverksamhet på arbetsmarknadsområdet. Vidare
gavs viss information om långtidsplanering i andra länder. Till dessa
redogörelser, som i allt väsentligt fortfarande torde vara aktuella, får utskottet
här hänvisa. Härutöver kan följande kompletteringar göras.
Fysisk riksplanering
Inom kommunikationsdepartementet har sedan 1965 bedrivits ett arbete
på att utveckla metoder för en översiktlig fysisk riksplanering. I juni 1969
publicerade departementet förarbeten och material som framtagits (stencil
K 1969: 13—15). Redovisningen innefattar försök att systematisera begrepp
och termer inom det aktuella området, inledande studier av metoder som
kan användas för att inventera och prognosticera markanspråk samt en
första belysning av rådande utvecklingstendenser och av i olika tidsperspektiv
aktuella typer av konflikter i fråga om markanvändningen.
Beträffande syftena med den fysiska riksplaneringen anges att denna
skall vara ett instrument för att förverkliga uppställda välfärdspolitiskä
mål. Mera konkret skall genom planeringen kartläggas följderna på längre
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr 45
4
Bankoutskottets utlåtande nr ''i5 år 1969
sikt för mark- och vattenanvändningen av nuvarande utvecklingstendenser
och av lokala, regionala och sektoriella planer. Planeringen skall ange omfattning
och läge för efterfrågade fysiska resurser och mot denna bakgrund
kartlägga konkurrerande anspråk och belysa dessas inbördes förenlighet.
Härigenom skall skapas underlag dels för lösning av akuta konflikter, dels
för förhandsprioritering i vissa fall. Konkreta förslag som avviker från den
fysiska riksplanen måste kräva särskild motivering. Vad gäller planens utformning
i övrigt anges att det endast i ringa omfattning torde bli fråga om
att avgränsa speciella markområden för ett bestämt syfte. Däremot bör anges
restriktioner inom olika områden för visst nyttjande.
En första skiss till en översiktlig fysisk riksplan avses bli redovisad senast
1971. Delmaterial kommer att publiceras efter hand som det färdigställs.
Utredning om det statliga budgetsystemet
Chefen för finansdepartementet har nyligen tillsatt en utredning med
uppdrag att göra en översyn av det statliga budgetsystemet (ordförande:
statssekreterare Kjell-Olof Feldt).
Utredningens huvuduppgift är att pröva vilka förändringar som bör vidtas
i det statliga budgetsystemet för att detta skall bli ett så effektivt instrument
som möjligt för att styra användningen av de ekonomiska resurserna
och för stabiliseringspolitiken. I direktiven behandlas även frågan om budgetens
långsiktiga verkningar. Det konstateras att flertalet budgetbeslut har
verkningar på lång sikt samtidigt som möjligheterna till förändringar i olika
verksamheter är relativt begränsade på kort sikt. Utvecklingen härvidlag
anges ha medfört krav på ökad långsiktighet i den statliga planeringen, såväl
beträffande den övergripande planeringen för hela verksamhetsområden
som i fråga om de enskilda myndigheternas planering. Utredningen åläggs
att beakta de krav på budgetsystemet som följer av en ökad långsiktighet
i beslutsprocessen. Vidare skall utredningen bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna
av den långtidsbudget som årligen upprättas överväga metoder för
en förbättrad finansiell planering.
Tidigare behandling av likartade motioner
Vid 1968 års riksdag väcktes av folkpartiet motioner med i allt väsentligt
samma synpunkter som de nu behandlade motionerna och i långa stycken
likalydande med dessa. Utskottet tillstyrkte motionerna (uti. nr 29). Riksdagen
beslöt dock i enlighet med hemställan i en reservation av utskottets
socialdemokratiska ledamöter, i vilken motionerna avstyrktes.
Utskottsmajoriteten anslöt sig genomgående till de synpunkter och önskemål
som framfördes i motionerna.
I reservationen anfördes inledningsvis vissa allmänna reflexioner om den
Bankoutskottets utlåtande nr i5 år 1969
5
ekonomiska planeringens inriktning. Härvid framhölls att avsikten med den
långsiktiga ekonomiska planeringen i Sverige är att skapa en gynnsam miljö
för en snabb utveckling mot höjd produktivitet och ökad trygghet. Syftet är
däremot inte att låsa utvecklingen vid eu detaljerad och fixerad plan för
ekonomin. Grundläggande villkor för den ekonomiska planeringen är med
vissa modifikationer bl. a. fritt konsumtions- och yrkesval samt fri konkurrens
och etableringsrätt. Den centrala planeringens främsta uppgift är, framhöll
reservanterna, att samordna planeringen på olika delområden och nivåer
och att göra erforderliga avvägningar. Den baseras på de bedömningar
som görs i långtidsbudgeten, i särskilda samarbetsgrupper för olika delar
av näringslivet och i de regionala planeringsorganen, vilka i sin tur bygger
på den planering som utförs inom myndigheter, kommuner och företag.
Någon detaljreglering av ekonomin eftersträvas sålunda inte, utan tyngdpunkten
har lagts på samordning och samarbete. Det beskrivna förloppet
har i olika sammanhang karakteriserats som en planerad marknadshushållning.
Reservanterna tog mot denna bakgrund upp till diskussion de i motionerna
framförda resonemangen om olikheterna mellan vad som där betecknades
som en socialistisk planering och vad som kallades liberal planering.
Reservanterna framhöll att motionärernas karakteristik av den socialistiska
planeringen i den mån den avsågs beskriva nuvarande planeringsmetoder
var klart vilseledande. De fann vidare den av motionärerna förordade planeringsmetodiken
svår att förena med motionärernas samtidiga krav på politiska
ställningstaganden i fråga om den långsiktiga ekonomiska utvecklingen
och på ledning av de olika sektorerna inom ekonomin.
Önskemålet om olika alternativ i långtidsutredningarna kunde reservanterna
i och för sig ansluta sig till. Svårigheterna med en sådan arbetsmetod
betonades men dessa bedömdes på längre sikt vara möjliga att bemästra
med hjälp av en ekonometrisk modell som börjat utarbetas. En parlamentarisk
utredning ansågs inte kunna föra problemen närmare en lösning.
Motionärernas uppfattning om önskvärdheten av att långtidsplaneringen
gjordes rullande ansåg sig reservanterna också kunna ansluta sig till. De
erinrade om den avstämning av den senaste långtidsutredningen gentemot
den faktiska utvecklingen som utförts och fann mot den bakgrunden inte
skäl att tillstyrka en parlamentarisk utredning av dithörande problem.
I reservationen togs vidare upp motionärernas krav på en komplettering
av den ekonomiska planeringen med viktigare politiska slutsatser. Reservanterna
ville inte underskatta värdet av politiska ställningstaganden till
olika utvecklingsalternativ men ansåg att motionärerna inte tillräckligt belyst
innebörden i och jiroblemen med sitt förslag. En parlamentarisk utredning
bedömdes inte vara en lämplig form för att lösa dessa problem.
Gentemot de i motionerna framförda önskemålen om en utveckling av
långtidsbudgeten mot en flerårig rambudget, innehållande en angelägen
-
6 Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1969
Jietsgradering av större politiska reformer, framhöll reservanterna att en
Sådan prioritering inte skulle leda till någon större klarhet om denframtida
reformverksamheten. Den allmänna upplysning om de politiska partiernas
prioriteringar som kan utläsas av partiprogram och framgår av partiernas
handlande i riksdagen och annorstädes var enligt reservanterna till fyllest.
De metodproblem i samband med en förbättrad långsiktig arbetskraftsplanering
som aktualiserats i motionerna vär, framhöll reservanterna, sedan
lång tid föremål för utredning, främst inom statistiska centralbyråns prognosinstitut.
Till en del var motionärernas utredningskrav därigenom tillgodosett,
och någon utvidgning av utredningsarbetet i de av dem föreslagna
formerna ansågs inte lämplig. ...
■ Med anledning av motionärernas synpunkter på anknytning mellan den
långsiktiga planeringen och stabiliseringspolitiken och deras önskemål om
en vetenskaplig analys av hur pris- och inkomstutvecklingen skulle kunna
inarbetas i långtidsutredningarna erinrade reservanterna om att de finansiella
aspekterna på den senaste långtidsutredningens reala kalkyler belysts
i~e& särskild utredning, varvid även diskuterats utvecklingen vid alternativa
antaganden om priser och löner. Dessa frågor övervägdes även inom
finansdepartementet, varför något initiativ från riksdagens sida inte bedömdes
vara påkallat.
■ Reservanterna instämde i stort sett i vad motionärerna anfört om angelägenheten
av att en regional aspekt anlades på långsiktsplaneringen. De
underströk att ett omfattande arbete pågick inom detta område och hänvisade
även till den igångsatta regionala planeringen i länen.. : i :! ■
Avslutningsvis framhöll reservanterna att de inte fann det lämpligt att
sammanföra de olika problemkomplex motionärerna tagit upp i en enda parlamentarisk
utredning och därför avstyrkte förslaget härom. Ett vidare utvecklingsarbete
pa den ekonomiska planeringens område fann .reservanterna
däremot motiverat.
Utskottet
De synpunkter och förslag beträffande den centrala ekonomiska planerings-
och prognosverksamheten som framförs i de här behandlade motionerna
överensstämmer i flertalet fall med dem som togs upp i motioner i
Samma ämne vid förra årets riksdag. De konkreta krav som nu åter aktualiseras
gäller bl. a. en redovisning av olika alternativ i långtidsutredningarna, en
rullande planering, en komplettering av långtidsutredningarna med politiska
slutsatser, en utveckling av långtidsbudgeten till en s. k, rambudget, ändrade
metoder för arbetskraftsplaneringen, en bättre samordning mellan planeringen
och stabiliseringspolitiken samt införande av en regional aspekt i
långtidsutredningarna.
Motionärernas krav diskuterades utförligt i den i ett tidigare avsnitt refe -
Bankoutskottets utlåtande nr A5 år 1969
7
rerade, av riksdagen bifallna reservationen till utskottets utlåtande över
förra årets motioner. På vissa punkter anslöt sig reservanterna till motionärernas
synpunkter, medan tveksamhet eller avståndstagande markerades i
andra fall. Förslaget om en parlamentarisk utredning för att behandla de
olika uppslagen avstyrktes. De motiv och slutsatser som härvid redovisades
i reservationen är enligt utskottets mening fortfarande bärande, och utskottet
kan i detta sammanhang hänvisa till dem. Detsamma gäller beträffande
de allmänna reflexioner om den ekonomiska planeringens inriktning som
framfördes i reservationen och den kritik som i anslutning därtill riktades
mot motionärernas resonemang kring vad de kallade »socialistisk» respektive
»liberal» planering. Utskottet finner det emellertid motiverat att på ett
par punkter komplettera diskussionen av motionärernas förslag.
I motionerna understryks bl. a. behovet av en statlig översiktlig plan för
markdisposition. Kritik framförs därvid mot den enligt motionärernas mening
bristande informationen om metoder och målsättningar för den planering
av ifrågavarande slag som bedrivs inom Kungl. Maj ds kansli. Efter
det att motionerna avlämnades har ett fylligt material från det hittillsvarande
arbetet med den fysiska riksplaneringen offentliggjorts. Det har i det
sammanhanget också klargjorts, att en första skiss till en fysisk riksplan
avses bli redovisad senast år 1971. Motionärernas önskemål i vad avser
denna planering synes därmed vara tillgodosedda.
I anslutning till motionärernas synpunkter och krav beträffande den
statliga långtidsbudgeterirtgen vill utskottet notera, att den nyligen tillsatta
budgetutredningen fått i uppdrag att beakta de krav på budgetarbetet som
följer av en ökad langsiktighet i budgetprocessen och att överväga metoder
för en förbättrad finansiell planering.
Motionärerna framför avslutningsvis vissa synpunkter på planeringsverksamheten
som går utöver vad som diskuterades i förra årets motioner.
De anser bl. a. att planeringsarbetet för närvarande är mycket uppsplittrat
på olika departement och myndigheter, och de ställer krav på en bättre
samordning av den ekonomiska översiktsplaneringen. Enligt utskottets mening
är de främsta uppgifterna för den centrala planeringen att samordna
planeringsinsatser på olika delområden och nivåer och att göra erforderliga
avvägningar. Det är naturligt att i den löpande verksamheten ansträngningar
görs för att på bästa säl t tillgodose detta krav. En parlamentarisk utredning
av de härmed förknippade problemen kan utskottet inte finna erforderlig.
Det krav på en god insyn i planeringsarbetet, som ställs i motionerna, kan
utskottet i och för sig instämma i. Utskottet anser dock inte att den praxis
härvidlag som tillämpas ger anledning till någon erinran.
I motionerna framförs till sist förslaget att årets riksdag borde tillsätta
ett särskilt utskott för att från Kungl. Maj :t infordra alla relevanta uppgifter
om det pågående planeringsarbetet samt sammanställa och bedöma
8
Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1969
dessa. Detta förslag saknar aktualitet såvitt avser innevarande års riksdag.
Sammanfattningsvis vill utskottet understryka, att en vidare utveckling
av former och metoder för den ekonomiska prognos- och planeringsverksamheten
självfallet är motiverad. Ett kontinuerligt utvecklingsarbete bedrivs
också i olika sammanhang. Utskottet finner det däremot inte ändamålsenligt
att sammanföra de olika problemkomplex som motionärerna tagit
upp i en enda parlamentarisk utredning.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna I: 722 och II: 851.
Stockholm den 4 november 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s)*, Åke Larsson (s), Åkerlund
(m), Lundin (s), Larfors (s), Thorsten Larsson (ep)*, Wirtén (fp)
och Vilhelm Erik Carlsson (m);
från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (ep)*, Larsson i Umeå (fp), Rask (s), Haglund
(s), Fridolfsson i Rödeby (s) och Stridsman (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Åkerlund (m), Thorsten Larsson (ep), Wirtén (fp), Vilhelm
Erik Carlsson (m), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i
Umeå (fp) och Stridsman (ep), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»De synpunkter och---(= utskottet, första stycket.) —--aspekt
i långtidsutredningarna.
Motionärernas krav diskuterades utförligt av utskottet i dess utlåtande
över förra årets motioner. Utskottet anslöt sig genomgående till de synpunkter
och förslag som motionärerna framfört och förordade att en parlamentarisk
utredning skulle tillsättas med uppgift att göra en grundlig och
förutsättningslös översyn av de uppslag och problem i anslutning till den
statliga prognosverksamheten och ekonomiska planeringen som aktualiserats.
De bedömningar som utskottet därvid redovisade synes alltjämt vara
bärande, och utskottet kan i detta sammanhang hänvisa till dem.
Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1969
9
Sedan motionerna avlämnades har statsmakterna på planeringsområdet
vidtagit vissa åtgärder med anknytning till frågor som motionärerna tagit
upp till diskussion. Behovet av en statlig översiktlig plan för markdisposition
understryks av motionärerna, som även framför kritik mot den bristande
informationen om metoder och målsättningar för den planering av
ifrågavarande slag som bedrivs inom Kungl. Maj :ts kansli. Motionärerna
betonar också att den fysiska planeringen måste samordnas med andra former
av planering. Material från det hittillsvarande arbetet med den fysiska
riksplaneringen har nu offentliggjorts, varvid klargjorts att en första skiss
till en fysisk riksplan avses bli redovisad senast år 1971. Regeringen har
därmed i någon mån tillgodosett framförda krav så till vida som insynen i
planeringsarbetet förbättrats. Kvar står dock enligt utskottets mening bl. a.
frågan om den fysiska planeringens samordning med annan planering såväl
på det centrala som på det regionala planet. De därmed sammanhängande
problemen synes bäst kunna behandlas inom ramen för en parlamentarisk
utredning.
I anslutning till motionärernas synpunkter på den statliga långtidsbudgeteringen
vill utskottet notera, att den nyligen tillsatta budgetutredningen
fått i uppdrag att beakta de krav på budgetarbetet som följer av en ökad
långsiktighet i budgetprocessen samt att överväga metoder för en förbättrad
finansiell planering. Utskottet anser i likhet med motionärerna att långtidsbudgeten
är ett värdefullt hjälpmedel för den ekonomiska politiken.
Åtgärder för att förbättra metoderna i detta planeringsarbete är därför givetvis
att hälsa med tillfredsställelse. Liksom motionärerna anser emellertid
utskottet alt långtidsbudgeten bör kunna utvecklas i riktning mot en
flerårig rambudget, innehållande en angelägenhetsgradering av planerade
större reformer. En förändring av budgetplaneringen i denna riktning antyds
inte i direktiven till budgetutredningen. Kravet på en utredning av frågan
i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer kvarstår sålunda fortfarande
och bör enligt utskottets mening tillgodoses.
Motionärerna anlägger avslutningsvis vissa synpunkter på planeringsverksamheten
som kompletterar och utvidgar diskussionen i förra årets
motsvarande motioner. De anför bl. a. att planeringsarbetet för närvarande
är mycket uppsplittrat på olika departement och myndigheter, och de kräver
en bättre samordning av den ekonomiska översiktsplaneringen. Formerna
för denna samordning bör enligt motionärerna närmare utredas. Utskottet
anser i likhet med motionärerna att samordningsproblemen inom
planeringsverksamheten inte har lösts på ett tillfredsställande sätt och förordar
en utredning av detta problemkomplex.
Utskottet kan vidare ansluta sig till motionärernas krav på en god insyn
i planeringsarbetet och på att berörda organ skall få möjlighet att ge sin mening
till känna på ett tidigt stadium i planeringsprocessen. Motionärernas
10
Bankoutskottets utlåtande nr 45 år 1969
förslag att förlägga faktainsamlingen till en institution utanför Kungl.
Maj :ts kansli är enligt utskottets mening väl värt att närmare övervägas.
För att en mera tillfredsställande prognosverksamhet och ekonomisk
planering skall komma till stånd är det enligt utskottets mening inte tillräckligt
med enbart ett successivt utvecklingsarbete, även om ett sådant givetvis
i och för sig är angeläget. Vad som krävs är en grundlig och förutsättningslös
översyn av hela problemkomplexet, berörande planeringens
målsättning, former och funktioner. I likhet med motionärerna anser utskottet
att en sådan översyn, vid vilken åtskilliga principiella frågor av stor
politisk betydelse kommer att aktualiseras, bör genomföras av en parlamentariskt
sammansatt kommitté.
Utskottet hemställer alltså
att riksdagen med bifall till motionerna I: 722 och II: 851
hos Kungl. Maj :t hemställer om en parlamentarisk utredning
rörande förbättrad och utbyggd statlig prognosverksamhet
och ekonomisk planering i enlighet med vad utskottet
ovan anfört.»
ESSELTE AB. STHLM 69
914535