Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969
1
Nr 44
Utlåtande över riksdagens revisorers framställning med anledning
av verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
uppgifter och ställning inom det statliga biblioteksväsendet
jämte motioner.
Riksdagens revisorer har i skrivelse till riksdagen den 27 mars 1969 föreslagit
att riksdagen skall föranstalta om en omprövning av riksdagsbibliotekets
ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet, grundad
på en allsidig bedömning av riksdagens, statsförvaltningens och den samhällsvetenskapliga
forskningens behov av biblioteksresurser. Utredningen
bör enligt revisorernas mening vara förutsättningslös i organisatoriskt hänseende
och därvidlag omfatta tre huvudalternativ, nämligen bibehållande av
bibliotekets ställning som ett riksdagens verk, dess uppgående i den inre
riksdagsförvaltningen och dess överflyttning till statsverket. Särskild hänsyn
anges böra vid de organisatoriska övervägandena tas till konsekvenserna
för riksdagens lilteraturför sörj ning. Den föreslagna utredningen anses böra
tillsättas genom riksdagens försorg och få parlamentariskt inslag samt bedrivas
i samråd med statskontoret och statens råd för vetenskaplig information
och dokumentation.
En minoritet, bestående av fyra revisorer, har, såsom framgår av ett till
skrivelsen fogat protokollsutdrag, reserverat sig mot revisorernas beslut.
Reservanterna föreslår att frågan om ökad samordning mellan riksdagsbibliotekets
och övriga statliga biblioteksenheters arbetsuppgifter och frågan
om riksdagsbibliotekets inordnande i den inre riksdagsförvaltningen
närmare utreds med utgångspunkt i att riksdagen behåller huvudmannaskapet
för riksdagsbiblioteket. Utredningen bör enligt reservanterna tillsättas
av riksdagen samt bedrivas under medverkan av riksdagsbiblioteket och
riksdagens förvaltningskontor och i samråd med statens råd för vetenskaplig
information och dokumentation.
Revisorernas framställning jämte därtill hörande bilagor har med särskild
paginering fogats till detta utlåtande. Bilagorna är en inom revisorernas
kansli utarbetad granskningspromemoria samt yttranden över denna
från styrelsen för riksdagens förvaltningskontor, styrelsen för riksdagsbiblioteket,
statskontoret, riksbibliotekarien, universitetskanslersämbetet, statens
råd för vetenskaplig information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 samt. Nr ii
2
Bankoutskottets utlåtande nr H år 1969
I anledning av framställningen har väckts
dels de likalydande motionerna 1: 1033 av herr Alexanderson och fröken
Mattson samt II: 1190 av herr Wennerfors, vari hemställes att framställningen
icke skall föranleda till någon riksdagens åtgärd,
dels de likalydande motionerna I: 1034 av herr Ernulf m.fl. och II: 1189
av herrar Johansson i Trollhättan och Tobé, vari hemställes att riksdagen
vid behandlingen av framställningen skall uttala att huvudmannaskapet för
riksdagsbiblioteket fortfarande skall ligga hos riksdagen.
Över framställningen har utskottet inhämtat yttrande från styrelsen för
riksdagsbiblioteket. Yttrandet har intagits i detta utlåtande som bilaga
(s. 7f.).
Utskottet
Det förslag till utredning av riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter
som riksdagens revisorer framlagt baseras på en inom revisorernas kansli
verkställd undersökning, vars resultat presenterats i en granskningspromemoria.
Över denna har revisorerna, såsom deras instruktion föreskriver,
inhämtat yttranden innan de själva fattat slutligt beslut i ärendet. Revisorernas
ställningstagande innebär följande. Som ett alternativ har upptagits
en organisation enligt vad som rekommenderats i promemorian, innefattande
överflyttning av riksdagsbiblioteket till den Kungl. Maj :t underställda
statsförvaltningen. Vid sidan härav anges två andra alternativ, nämligen
överförande av biblioteket till den inre riksdagsförvaltningen och bibehållande
av dess nuvarande ställning som ett riksdagens verk. Valet mellan de
olika organisationsalternativen föreslås skola träffas på grundval av en
förutsättningslös utredning, verkställd av en genom riksdagens försorg tillsatt
kommitté med parlamentariskt inslag. Revisorernas förslag är inte enhälligt.
En minoritet, bestående av fyra revisorer, påyrkar i en reservation
att utredningsarbetet som utgångspunkt skall ha att riksdagen behåller huvudmannaskapet
för biblioteket.
Frågan om huvudmannaskapet är sålunda ett av huvudspörsmålen i den
nu aktualiserade diskussionen om biblioteket. I nära samband därmed står
frågan om vilka funktioner biblioteket skall fullgöra. Vidare berörs frågan
om bibliotekets lokalisering.
Lokaliseringsfrågan har, sedan revisorerna avgav sin framställning, behandlats
av riksdagen vid prövning av en skrivelse från styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor angående riksdagens lokalfrågor på längre sikt
m. m. (BaU 1969: 26). I lokalprogrammet för ett framtida permanent riksdagshus
skall enligt riksdagens beslut ingå lokaler för ett i fråga om de centrala
biblioteksfunktionerna odelat riksdagsbibliotek. Däremot skall, såsom
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969
3
blir fallet redan när biblioteket vid 1970 års slut flyttas till de provisoriska
riksdagslokalerna vid Sergels torg, huvudparten av bokmagasinen förläggas
annorstädes än till riksdagens hus, där endast den nyare, mest frekventa
litteraturen skall förvaras. Bibliotekets samlingar av äldre litteratur kommer
sålunda inte att uppta kostnadskrävande utrymmen inom riksdagens
hus. För deras förläggning torde olika alternativ få komma att prövas. I detta
sammanhang synes frågan om huvudmannaskapet för biblioteket ha
ringa betydelse.
Bibliotekets tjänster är för närvarande inriktade på tre huvudkategorier
av avnämare, nämligen riksdagens ledamöter och organ, den Kungl. Maj :t
underställda statsförvaltningen samt forskning och undervisning. Revisorerna
finner det klarlagt att bibliotekets tjänsteproduktion endast till en
mindre del kommer riksdagen och dess organ direkt till godo och anser det
sannolikt att endast en mycket liten del av bokbeståndet annat än i undantagsfall
efterfrågas för riksdagsbruk. Härvidlag åberopas bl. a. fördelningen
av bibliotekets utlåning under en tioårsperiod, dock utan att någon analys
göres av utvecklingen under perioden. De kritiska synpunkter på den i promemorian
redovisade statistiken som forskningsbiblioteksrådet anfört i sitt
yttrande hade enligt utskottets mening förtjänat att i högre grad bli beaktade.
Ett studium år för år av utlåningens omfattning och fördelning ger vid
handen att riksdagens utnyttjande av biblioteket på senare tid tilltagit i avsevärd
mån. Att riksdagens efterfrågan på biblioteksservice framgent kommer
att minska eller få en snävare inriktning synes föga sannolikt.
Revisorerna tycks — även om de föreslår en i organisatoriskt hänseende
förutsättningslös utredning — närmast vilja tänka sig att riksdagens litteraturbehov
skall tillgodoses genom ett uteslutande för dess bruk avsett
referensbibliotek. Om inte den boksamling som direkt står till riksdagens
förfogande radikalt inskränkes, något som knappast skulle vara förenligt
med revisorernas uttalande att riksdagens litteratur för sörj ning »under alla
förhållanden inte får undergå någon försämring», måste en sådan anordning
uppenbarligen medföra en betydande dubbelanskaffning -— till riksdagens
referensbibliotek och till ett för andra avnämare tillgängligt bibliotek — av
litteratur som nu utan svårighet kan utnyttjas såväl för riksdagens som för
statsförvaltningens och forskningens behov. Även på personalområdet kan
vid en sådan organisation betydande merkostnader uppstå. Det måste enligt
utskottets mening vara mera rationellt att riksdagens biblioteksservice
ombesörjs av en organisation med stora men också allsidigt utnyttjade resurser.
Från denna utgångspunkt synes den lämpligaste lösningen vara att
riksdagsbiblioteket kvarstannar under riksdagens huvudmannaskap och
bibehåller i huvudsak nuvarande kombination av olika funktioner.
Ett huvudmotiv för förslaget om bibliotekets överförande till statsverket
synes vara att härigenom skulle skapas bättre förutsättningar för att biblioteket
kan fylla funktionen som centralt förvaltningsbibliotek. Utskottet
4
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969
fäster stor vikt vid denna funktion och finner det angeläget att en mera
aktiv insats kan göras på detta område. Enligt utskottets mening bör det
emellertid vara möjligt att med bibehållande av biblioteket som en del av
riksdagsförvaltningen skapa sådana regler och former för verksamheten
att anspråken i detta hänseende blir tillgodosedda. Även i övrigt bör önskemål
som gäller bibliotekets roll inom det statliga biblioteksväsendet kunna
prövas oberoende av huvudmannaskapet. Hithörande frågor torde i icke
ringa utsträckning aktualiseras i samband med den undersökning rörande
de vetenskapliga biblioteken som statskontoret är sysselsatt med och som
omfattar även riksdagsbiblioteket. Utskottet vill här notera att revisorerna
möjligen uppfattat statskontorets utredningsuppgifter med avseende på
riksdagsbiblioteket såsom mera begränsade än vad riksdagen avsett. I sitt
yttrande över revisorernas särskilda berättelse om riksdagsbiblioteket 1967
uttalade bibliotekets styrelse, att en betydande rationaliseringsmöjlighet
syntes föreligga genom ökat samarbete mellan biblioteken, särskilt inom
närbesläktade ämnesområden. Detta uttalande underströks av bankoutskottet,
som i sitt av riksdagen godkända utlåtande över berättelsen (1967: 62)
uttryckte förhoppningar att de av biblioteksstyrelsen berörda samordningsproblemen
skulle genom statskontorets utredning komma närmare en lösning.
Vad utskottet här anfört kan sammanfattas sålunda. Såväl riksdagens
behov av en välutrustad biblioteksservice som vikten av att det för riksdagen
intressanta litteraturbeståndet kan rationellt utnyttjas talar för att
riksdagsbiblioteket kvarstannar under riksdagens huvudmannaskap. Även
under denna förutsättning bör kunna genomföras reformer med avseende
på bibliotekets funktioner, så att bibliotekets resurser blir bättre utnyttjade
för statsverksamhetens och forskningens samlade behov. Utrymmesoch
lokaliseringssynpunkter synes med den lösning av bibliotekets lokalfrågor
som nu är aktuell inte ha någon avgörande betydelse för ställningstaganden
till dess organisation.
Uppgiften att föreslå reformer i antytt syfte faller delvis på statskontorets
pågående undersökning, vilken såvitt gäller riksdagsbiblioteket bör
fortsättas enligt redan givna direktiv. Särskilt må påpekas att denna undersökning
genom att bl. a. avse möjligheterna att utnyttja ADB-tekniska
hjälpmedel i biblioteksarbetet bör få stor betydelse för riksdagsbibliotekets
dokumentationsverksamhet. Vissa samordningsfrågor rörande riksdagsbiblioteket
torde emellertid vara av sådan karaktär att de bör göras till föremål
för särskild utredning. Den principiella grundvalen för och ändamålet
med en sådan utredning torde utskottet ha i huvudsak angivit med vad som
anförts ovan. Utredningen bör kunna utgå från statskontorets undersökningsresultat
efterhand som dessa presenteras — en nulägesrapport avseende
riksdagsbiblioteket kan enligt vad utskottet erfarit väntas föreligga i
februari 1970 — och till viss del bedrivas parallellt med statskontorets un
-
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969 5
dersökning. Bland i sammanhanget intressanta spörsmål som denna berör
kan här ytterligare nämnas universitetsbiblioteksfunktionen i Stockholm
på det samhällsvetenskapliga området och organisationen av viss bibliografisk
publikationsverksamhet. Med hänsyn till räckvidden av statskontorets
biblioteksorganisatoriska uppdrag kan uppgiften för den av utskottet
förordade utredningen bli relativt långsiktig.
Medan utredningen såsom ovan sagts bör utgå från förutsättningen att
riksdagsbiblioteket skall kvarstanna under riksdagens huvudmannaskap
bör den vara oförhindrad att vad gäller bibliotekets ställning inom riksdagsförvaltningen
pröva olika lösningar. Revisorerna har därvidlag pekat på
möjligheten att inordna biblioteket i den inre riksdagsförvaltningen. Med
hänsyn till att den nuvarande organisationsformen garanterar Kungl. Maj:t
visst medinflytande över bibliotekets utveckling och att samordningen mellan
riksdagsbiblioteket och det Kungl. Maj :t underställda biblioteksväsendet
är en huvudfråga för utredningen måste konsekvenserna av en ändring
av bibliotekets status givetvis noga övervägas. Utan att ett slutligt ställningstagande
på denna punkt föregripes torde kunna vidtagas åtgärder för ett
vidgat ianspråktagande från bibliotekets sida av förvaltningskontorets service
och prövas om nuvarande relationer mellan biblioteket och riksdagens
upplysningstjänst är lämpligt utformade.
Det utredningsuppdrag som utskottet här angivit torde böra anförtros
åt en parlamentariskt sammansatt kommitté, som till sig får knyta erforderlig
expertis, Att utse ledamöter i kommittén torde under sedvanliga
förutsättningar få ankomma på talmanskonferensen. Lämpligt torde vara att
riksdagsbibliotekets styrelse och styrelsen för förvaltningskontoret blir företrädda
i kommittén. Kommittén skall, som ovan sagts, nära samarbeta
med statskontoret. Därutöver erfordras givetvis samråd med och bistånd
av ett flertal institutioner. Någon närmare precisering härvidlag synes icke
erforderlig.
Med vad utskottet anfört har utskottet tillstyrkt motionerna I: 1034 och
II: 1189 samt avstyrkt motionerna I: 1033 och II: 1190.
Utskottet hemställer alltså
att riksdagen i anledning av riksdagens revisorers förevarande
framställning med avslag på motionerna I: 1033
och II: 1190 samt med bifall till motionerna I: 1034 och
II: 1189 uppdrar åt talmanskonferensen att föranstalta om
utredning rörande riksdagsbiblioteket i enlighet med vad
utskottet ovan anfört.
Stockholm den 4 november 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
6
Bankoutskottets utlåtande nr H år 1969
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s)*, Åke Larsson (s), Lundin
(s), Larfors (s), Brundin (m)*, Wirtén (fp) och Vilhelm Erik Carlsson
(m);
från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s), Franzén i
Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep)*, Larsson i Umeå (fp), Rask (s),
Fridolfsson i Rödeby (s) och Stridsman (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969
7
Bilaga
Till Bankoutskottet
Härmed får styrelsen för riksdagsbiblioteket lämna den 30 maj 1969 begärt
yttrande över riksdagens revisorers framställning med anledning av
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets uppgifter och ställning inom
det statliga biblioteksväsendet.
Styrelsen far i första hand hänvisa till sitt till revisorerna avgivna
yttrande över den i ärendet upprättade granskningspromemorian samt därutöver
anföra följande.
Riksdagsbibliotekets tjänster utnyttjas, vare sig man ser till de aktuella
förhållandena eller beaktar det historiska perspektivet, i första hand av
riksdagen, dess ledamöter och organ, i andra hand av Kungl. Maj :ts kansli
och den övriga statsförvaltningen och i tredje hand av undervisning och
forskning. De båda förstnämnda kategorierna torde tillsammans representera
mer än hälften av de tjänster biblioteket ställer till förfogande och de
bör med hänsyn till såväl likheten i behov som lokaliseringssynpunkter
betraktas som en enhetlig avnämargrupp. Detta kommer även till uttryck
i den nu gällande administrativa anordningen med en styrelse, där
ordföranden tillsättes av Kungl. Maj:t och ledamöterna av riksdagen. Det
må i detta sammanhang framhållas, att riksdagens andel redan enligt det
förebragta materialet visat en stigande trend och under senare år uppgått
till omkring en fjärdedel samt att den icke »mätbara» och indirekta delen
av bibliotekets tjänster på grund av de lokala förhållandena i huvudsak
kommer riksdagen till godo. Särskilt må nämnas det faktum, att upplysningst
jänsten dagligen utnyttjar biblioteket i betydande omfattning både
beträffande dess samlingar och dess tjänstemän.
Att ställa bibliotekets tjänster till förfogande även för forskning och
undervisning har tett sig naturligt i den mån detta icke verkat hindrande
på dess nyss nämnda grundläggande funktioner. Utvidgningen till denna
nya avnämarkategori har väl i någon mån medfört en ökning av bibliotekets
organisation och samlingar men härigenom har man kunnat tillgodose ett
viktigt behov på ett rationellt och mindre kostnadskrävande sätt än genom
att utbygga det allmänna biblioteksväsendet i full omfattning på det
samhällsvetenskapliga området.
Det är riktigt att stora delar av bibliotekets samlingar efterfrågas mera
sällan och därför icke behöver förvaras i nära anslutning till riksdagens
lokaler. Så är även redan nu förhållandet, då avsevärda delar av samlingarna
överflyttats dels till statens biblioieksdepå och dels till lokaler i kvarteret
Vinstocken. Detta förhållande kan komma att än mer accentueras vid
överflyttningen till det provisoriska riksdagshuset, där biblioteket kommer
att disponera lokaler om ca 1 000 kvm. Styrelsen anser det möjligt att
inom en sådan ram få plats med den viktigaste och oftast anlitade delen
av samlingarna samt arbetsplatser för tjänstemännen, men anser det fullständigt
orealistiskt att riksdagens behov skulle kunna tillgodoses inom ra
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 44 år 1969
men för ett mindre s. k. referensbibliotek, skisserat till ca 400 hyllmeter.
Det av riksdagen nu godkända lokalprogrammet för det definitiva riksdagshuset
för enkammarriksdagen utgår också från ett utrymmeskrav, motsvarande
vad som tillgodoses i det provisoriska huset.
Enligt styrelsens mening skulle det vara till stor nackdel för såväl riksdagens
som statsförvaltningens behov av bibliotekstjänster om biblioteket
inordnades i det allmänna biblioteksväsendet. Styrelsen avstyrker därför en
utredning med en dylik målsättning. Däremot vill styrelsen icke motsätta
sig en utredning av det slag, som förordats av en minoritet bland revisorerna.
Dock må framhållas, att detta alternativ, som bl. a. syftar till ett återförenande
av biblioteket och upplysningstjänsten under samma administrativa
ledning, så till vida går i motsatt riktning mot majoritetsförslaget som
det skulle innebära ett upphävande av Kungl. Maj:ts inflytande på bibliotekets
förvaltning. Inom ramen för en sådan utredning kunde emellertid
den lämpliga omfattningen och inriktningen av riksdagsbibliotekets verksamhet
samt lokalproblemen bli närmare belysta.
Stockholm den 9 oktober 1969
Å styrelsens för riksdagsbiblioteket vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
KUNGL BOKTR. STHLM 1969 690029
RIKSDAGENS REVISORER
Till riksdagen
Sedan riksdagens revisorer beslutat att verkställa en undersökning av
riksdagsbibliotekets uppgifter och ställning inom det statliga biblioteksväsendet,
har inom revisorernas kansli utarbetats en granskningspromemoria i
ämnet. I promemorian, vilken bifogas denna skrivelse som bilaga 1, lämnas
en översiktlig redovisning av riksdagsbibliotekets resurser och dessas nuvarande
användning. Vidare refereras aktuella uttalanden om de behov som
föreligger dels av en samordnad biblioteksservice inom den centrala statsförvaltningen,
dels av en utbyggd och systematiserad samhällsvetenskaplig
dokumentation och information. Mot denna bakgrund skisseras ett
förslag att genom överflyttning av riksdagsbiblioteket till den Kungl. Maj :t
underställda förvaltningen möjliggöra att dess resurser inriktas på att tillgodose
nämnda behov. För riksdagens bibliotekstjänst förutsätts ett välutrustat
referensbibliotek. Det förordas att en närmare utredning enligt dessa
riktlinjer genomförs av statskontoret, som redan har ett mera begränsat
undersökningsuppdrag rörande riksdagsbiblioteket.
Över granskningspromemorian har inhämtats yttranden från riksdagens
förvaltningskontor, styrelsen för riksdagsbiblioteket, statskontoret, kungl.
biblioteket (riksbibliotekarien), universitetskanslersämbetet, statens råd för
vetenskaplig information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet.
Yttrandena närsluts som bilaga 2—8. Det i promemorian framlagda
principförslaget har vunnit anslutning av statskontoret, riksbibliotekarien
och universitetskanslersämbetet, vilka samtliga tillstyrker en utredning på
grundval av detta. Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation
samt forskningsbiblioteksrådet förordar — utan att ta ställning i frågan
om riksdagsbibliotekets administrativa tillhörighet — en förutsättningslös
prövning av riksdagens, statsförvaltningens och den samhällsvetenskapliga
forskningens behov av biblioteks- och dokumentationstjänster. Riksdagens
förvaltningskontor avvisar en ändring av huvudmannaskapet för riksdagsbiblioteket
och uttalar sig för en utredning om dess inordnande i den
inre riksdagsförvaltningen. Bibliotekets huvuddel anses dock böra förläggas
utanför riksdagshuset. Styrelsen för riksdagsbiblioteket slutligen avstyrker
bestämt att den i granskningspromemorian föreslagna utredningen kommer
till stånd.
Revisorerna tillställde 1967 års riksdag en särskild berättelse över en av
dem företagen granskning av riksdagsbibliotekets personalorganisation och
1—690200
2
därmed sammanhängande förhållanden. Berättelsen utmynnade i ett förslag
om en översyn av bibliotekets organisation och arbetsformer, vilket ledde
till att statskontoret fick i uppdrag att i samband med en åt verket tidigare
anförtrodd utredning om de vetenskapliga bibliotekens inre organisation
verkställa en undersökning även av riksdagsbiblioteket. Denna undersökning
har ännu inte påbörjats. I sitt yttrande över den nu föreliggande granskningspromemorian
har biblioteksstyrelsen riktat kritik mot att revisorerna
i detta läge aktualiserat ett ärende, som enligt styrelsens mening »undanrycker
grundvalen» för nämnda undersökningsuppdrag. Revisorerna vill
härtill framhålla, att den fråga revisorerna nu upptagit till behandling har
en helt annan räckvidd än det tidigare ärendet. Medan detta avsåg endast
en rationalisering av riksdagsbibliotekets arbetsformer inom en given yttre
organisatorisk ram och med oförändrat ansvarsområde, har den aktuella
granskningen tagit sikte på möjligheten att utan bundenhet till bestående
administrativa former på ett effektivare sätt utnyttja bibliotekets resurser
i ett vidare sammanhang. Att en häremot svarande utvidgning av
statskontorets utredningsuppdrag i och för sig skulle vara fullt förenlig med
den tidigare begärda undersökningen av biblioteket bestyrks av statskontorets
eget remissyttrande, i vilket statskontoret förklarar sig berett att i
samband med denna undersökning även pröva frågor om huvudmannaskap
och verksamhetsform för riksdagsbiblioteket.
Den av revisorerna föranstaltade granskningen i ärendet får anses ha
visat att riksdagsbibliotekets litteraturtjänst, så långt den är mätbar, har
relativt liten omfattning i betraktande av storleken av bibliotekets samlingar
och övriga resurser. Det synes också klarlagt att endast en mindre del av
bibliotekets tjänsteproduktion kommer riksdagen och dess organ direkt till
godo. Av statistiken över s. k. hemlån, som visserligen inte ger en fullständig
redovisning av den serviceinriktade verksamheten, framgar att under
den senaste tioårsperioden riksdagen inklusive hela riksdagsförvaltningen
svarat för mindre än en femtedel av antalet utlånade volymer. Revisorerna
håller också för sannolikt att endast en mycket liten del av bokbeståndet
annat än i undantagsfall efterfrågas för riksdagsbruk. Vad särskilt avser
upplysningstj änstens normalt inte registrerade användning av riksdagsbiblioteket
har en i förvaltningskontorets remissyttrande redovisad undersökning
gett vid handen att upplysningstjänsten replierar på dess samlingar
i avsevärt mindre utsträckning än på andra informationskällor. Förvaltningskontoret
har därav dragit den slutsatsen att tillgång till riksdagsbibliotekets
samlade resurser i riksdagshuset inte är motiverad av upplysningstj
änstens behov.
Ovan redovisade förhållanden ger revisorerna anledning att ifrågasätta
om inte riksdagsbiblioteket är överdimensionerat från riksdagens synpunkt
och om således inte riksdagens omedelbara behov av bibliotekstjänster skulle
kunna tillgodoses på ett mindre utrymmes- och kostnadskrävande sätt. I
3
granskningspromemorian har som alternativ till det nuvarande riksdagsbiblioteket
i dess egenskap av serviceorgan åt riksdagen uppställts ett referensbibliotek,
som till uppbyggnad och verksamhetsform skulle vara inriktat
enbart på riksdagens betjänande. Organisatoriskt skulle referensbiblioteket
sammankopplas med upplysningstjänsten och integreras med dess dokumentationssystem.
Förvaltningskontoret kan sägas ha så till vida ansluttit
sig till denna linje som i dess remissyttrande upptagits och förordats ett
tidigare övervägt förslag att klyva riksdagsbiblioteket i en utanför riksdagshuset
lokaliserad huvuddel och ett därunder sorterande referensbibliotek i
anslutning till riksdagens lokaler.
I likhet med förvaltningskontoret anser revisorerna att riksdagens omedelbara
litteraturbehov bör kunna tillgodoses av ett uteslutande för dess
bruk avsett referensbibliotek. Om detta från början ges en väl avvägd sammansättning
och förvärv och utgallring sköts på ett följsamt sätt, torde i
riksdagsarbetet uppkommande efterfrågan på bibliotekstjänster i de flesta
fall där kunna direkt mötas även inom en relativt begränsad storleksram.
Inlåning av litteratur skulle behöva förekomma mera sällan. Det kan under
sådana förhållanden enligt revisorernas mening ifrågasättas om tillräcklig
anledning finns att konstruera referensbiblioteket som en filial till en utanför
riksdagshuset liggande biblioteksinstitution, vars tjänsteproduktion dock
huvudsakligen skulle vara inriktad på andra avnämare. Liksom t. ex. Kungi.
Maj :ts kansli borde riksdagen vid behov kunna utnyttja det utflyttade riksdagsbiblioteket
— jämsides med andra biblioteksinrättningar — även utan
denna administrativa sammanbindning. En samordning av referensbiblioteket
med upplysningstj änsten synes vara en mera naturlig lösning särskil t
med hänsyn till de möjligheter denna har att kontinuerligt följa och även
föregripa riksdagens informationsbehov. Härigenom skulle också förvaltningskontorets
önskemål om inordnande av riksdagens biblioteksservice i
den inre riksdagsförvaltningen på ett enkelt sätt tillgodoses.
Som visats i granskningspromemorian föreligger ett påtagligt behov av
central service och reglerade samarbetsformer hos statsförvaltningens biblioteksenheter.
Det gäller här ett gammalt problem som vid upprepade tillfällen
uppmärksammats utan att någon egentlig lösning kunnat uppnås. Vidare
har utanför den traditionella biblioteksverksamhetens ram särskilt under
senare tid framställts krav på systematiska åtgärder för förbättrad information
och dokumentation på det samhällsvetenskapliga området under medverkan
av bibliotek med denna förvärvsinriktning. I remissyttrandena har
vikten av att hithörande frågor grundligt prövas understrukits av bl. a. statens
råd för vetenskaplig information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet.
Även revisorerna anser det vara en angelägen uppgift att få till stånd en
rationell organisation av de biblioteks- och dokumentationstjänster som
efterfrågas av statsförvaltningen och den samhällsvetenskapliga forskning
-
4
en. En betydande del av förefintliga resurser på området utgörs av riksdagsbibliotekets
rikhaltiga samlingar och dess för sådana uppgifter lämpligt
skolade personal. Det är därför naturligt att tanken på att bygga vidare på
denna grund kunnat, såsom skett, uppkomma i skilda sammanhang. Enligt
revisorernas mening finns det avgjort anledning att, som föreslagits i granskningspromemorian
och tillstyrkts av de flesta remissinstanserna, undersöka
möjligheterna att utforma riksdagsbibliotekets ansvarsområde i överensstämmelse
med nämnda önskemål.
När frågan om riksdagsbibliotekets medverkan i ovan berörda sammanhang
aktualiserats, har den uppfattningen framskymtat att bibliotekets administrativa
särställning som ett riksdagens verk är ett hinder för ett reglerat
samarbete mellan detta och till statsverket hörande organ. Att ett sadant
samarbete hittills kommit till stånd endast i mycket ringa omfattning kan
möjligen tas som en bekräftelse härpå. I granskningspromemorian har med
utgångspunkt i detta förhållande framförts tanken på att upphäva riksdagsbibliotekets
särställning genom att överflytta det till den Kungl. Maj :t
underställda förvaltningen. Gentemot detta har förvaltningskontoret hävdat
att de fördelar som promemorians förslag syftar till skulle kunna vinnas
även om riksdagen förblir huvudman för riksdagsbiblioteket. En liknande
uppfattning har biblioteksstyrelsen givit uttryck åt.
Revisorerna vill inte bestrida att en ökad samordning av önskat slag skulle
vara möjlig även utan den ifrågasatta förändringen av riksdagsbibliotekets
administrativa status. Å andra sidan synes längre gående åtgärder av mera
permanent karaktär starkt befrämjas av att huvudmannaskapet för berörda
institutioner görs enhetligt. Revisorerna syftar härmed på de fördelar
detta skulle innebära i form av en samlad avvägning av det statliga biblioteksväsendets
resursbehov i samband med budgetbehandlingen och ökade
rationaliseringsmöjligheter i fråga om organisatoriska omstruktureringar
och personalomflyttningar. Resultatet härav skulle otvivelaktigt bli ett
bättre utnyttjande av bibliotekens totala kapacitet. Klart synes också vara
att en författningsmässig reglering underlättas om Kungl. Maj :ts förordningsmakt
får täcka hela förvaltningsområdet i fråga.
Revisorerna har ovan ifrågasatt om inte riksdagens litteraturförsörjning
med fördel skulle kunna övertas av ett från riksdagsbiblioteket helt skilt
referensbibliotek. Om detta skulle befinnas vara en rationell åtgärd, synes
föga anledning finnas att behålla det från direkt befattning med riksdagens
biblioteksservice befriade riksdagsbiblioteket under riksdagens huvudmannaskap.
Förvaltningskontoret har i sitt remissyttrande som stöd för sitt
ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan hänvisat till att det knappast
finns något parlament som inte förfogar över ett eget bibliotek. Då uttalandet
inte torde få uppfattas så, att det skulle vara en prestigesak för riksdagen
att förfoga över en stor boksamling oberoende av dess praktiska
nytta, synes från denna synpunkt intet finnas att invända mot den lösning
av riksdagens biblioteksfråga som revisorerna funnit utgöra ett möjligt alter
-
5
nativ. Inte heller i övrigt har, såvitt revisorerna kunnat finna, påvisats några
hinder av mera principiell innebörd mot en omprövning av riksdagsbibliotekets
ställning och uppgifter enligt ovan angivna riktlinjer.
Från förvaltningskontorets och biblioteksstyrelsens sida har i sammanhanget
erinrats om riksdagsbibliotekets uppgifter i egenskap av riksdagens
arkivmyndighet. Funktionen torde i huvudsak innebära förvaring av riksdagshandlingar
från de senaste årtiondena, i den mån de arkivbildande organen
själva inte ombesörjer detta. Det bör inte vålla några praktiska svårigheter
att, om riksdagsbiblioteket inte längre skulle ingå i riksdagsförvaltningen,
på lämpligt sätt fördela arkivalierna mellan riksarkivet och förvaltningskontoret,
som redan har ansvaret för sitt eget arkiv.
Sammanfattningsvis kan konstateras att av de i granskningsärendet hörda
remissinstanserna alla utom en, biblioteksstyrelsen, uttalat sig för en utredning
om riksdagsbiblioteket i någon form. Med hänvisning härtill får
revisorerna föreslå att riksdagen föranstaltar om en omprövning av riksdagsbibliotekets
ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet,
grundad på en allsidig bedömning av riksdagens, statsförvaltningens och den
samhällsvetenskapliga forskningens behov av biblioteksresurser. Revisorerna
har ovan redovisat vissa skäl som talar för en närmare samordning mellan
riksdagsbiblioteket och institutioner med motsvarande verksamhet inom
den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Utredningen bör dock enligt
revisorernas mening vara förutsättningslös även i organisatoriskt hänseende.
Huvudalternativen synes vara dels bibehållande av bibliotekets nuvarande
ställning som ett riksdagens verk, dels dess uppgående i den inre
riksdagsförvaltningen enligt förvaltningskontorets förslag, dels ock dess
överflyttning till statsverket. Särskild hänsyn bör vid de organisatoriska
övervägandena tas till konsekvenserna för riksdagens lifter atur för sörj ning,
som under alla förhållanden inte får undergå någon försämring. Vid en organisatorisk
lösning som innefattar bortflyttning av riksdagsbiblioteket från
riksdagens hus bör således riksdagen för sitt omedelbara litteraturbehov
tillförsäkras fortsatt tillgång till ett eget bibliotek av referenslyp.
Den föreslagna utredningen bör i beaktande av frågans betydelse för riksdagens
arbetsförhållanden tillsättas genom riksdagens försorg och få parlamentariskt
inslag. Den bör bedrivas i samråd med statskontoret, vars uppdrag
att undersöka riksdagsbibliotekets inre organisation bör kvarstå, och
statens råd för vetenskaplig information och dokumentation. Det är önskvärt
att utredningen inriktas på att så snart som möjligt framlägga underlag
för ett principiellt ställningstagande av riksdagen. Stockholm den 27 mars
1969.
På riksdagens revisorers vägnar:
BERTIL von FRIESEN
/Per Dahlberg
Protokollsutdrag, utvisande vid frågans behandling anmäld reservation, bifogas.
6
Utdrag av protokoll, fört vid sammanträde med riksdagens revisorer
torsdagen den 27 mars 1969 kl. 9.00.
§ 50
Föredrogs bordlagd tilläggspromemoria till granskningspromemoria nr
6/1968 från 2:a avdelningen ang. riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter
inom det statliga biblioteksväsendet (principförslag) och beslöts att till
riksdagen skulle avlåtas skrivelse av den lydelse som framgår av bilaga 1 till
protokollet.
Mot beslutet anfördes reservation av herrar Nils Theodor Larsson, Ragnar
Sveningsson och Bertil von Friesen samt av fröken Karin Wetterström, vilka
ansåg att skrivelsen bort ha den lydelse som framgår av bilaga 2 till protokollet.
Vid protokollet:
Bo Erikson
Justerat
Bertil von Friesen
Bestyrks i tjänsten
Gunnar Vinterskog
7
Bilaga 2 till protokoll, fört
vid sammanträde med riksdagens
revisorer torsdagen
den 27 mars 1969 kl. 9.00.
Till riksdagen
Sedan riksdagens revisorer beslutat att verkställa en undersökning av
riksdagsbibliotekets uppgifter och ställning inom det statliga biblioteksväsendet,
har inom revisorernas kansli utarbetats en granskningspromemoria
i ämnet. I promemorian, vilken bifogas denna skrivelse som bilaga 1, lämnas
en översiktlig redovisning av riksdagsbibliotekets resurser och dessas
nuvarande användning. Vidare refereras aktuella uttalanden om de behov
som föreligger dels av en samordnad biblioteksservice inom den centrala
statsförvaltningen, dels av en utbyggd och systematiserad samhällsvetenskaplig
dokumentation och information. Mot denna bakgrund skisseras ett
förslag att genom överflyttning av riksdagsbiblioteket till den Kungl. Maj :t
underställda förvaltningen möjliggöra att dess resurser inriktas på att tillgodose
nämnda behov. För riksdagens bibliotekstjänst förutsätts ett välutrustat
referensbibliotek. Det förordas att en närmare utredning enligt dessa
riktlinjer genomförs av statskontoret, som redan har ett mera begränsat undersökningsuppdrag
rörande riksdagsbiblioteket.
Över granskningspromemorian har inhämtats yttranden från riksdagens
förvaltningskontor, styrelsen för riksdagsbiblioteket, statskontoret, kungl.
biblioteket (riksbibliotekarien), universitetskanslersämbetet, statens råd för
vetenskaplig information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet.
Yttrandena närsluts som bilaga 2—8.
Det i promemorian framlagda principförslaget har vunnit anslutning av
statskontoret, riksbibliotekarien och universitetskanslersämbetet, vilka
samtliga tillstyrker en utredning på grundval av detta. Statens råd för vetenskaplig
information och dokumentation samt forskningsbiblioteksrådet
förordar — utan att ta ställning i frågan om riksdagsbibliotekets administrativa
tillhörighet — en förutsättningslös prövning av riksdagens, statsförvaltningens
och den samhällsvetenskapliga forskningens behov av biblioteksoch
dokumentationstjänster. Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
avvisar en ändring av huvudmannaskapet för riksdagsbiblioteket och uttalar
sig för dels en utredning om dess inordnande i den inre riksdagsförvaltningen,
dels en omlokalisering av bibliotekets huvuddel till plats utanför riksdagshuset.
Styrelsen för riksdagsbiblioteket slutligen avstyrker bestämt att
den i granskningspromemorian föreslagna utredningen kommer till stånd.
8
Revisorerna tillställde 1967 års riksdag en särskild berättelse över en av
dem företagen granskning av riksdagsbibliotekets personalorganisation och
därmed sammanhängande förhållanden. Berättelsen utmynnade i ett förslag
om en översyn av bibliotekets organisation och arbetsformer, vilket ledde
till att statskontoret fick i uppdrag att i samband med en åt verket tidigare
anförtrodd utredning om de vetenskapliga bibliotekens inre organisation
verkställa även en undersökning av riksdagsbiblioteket. Statskontorets förstnämnda
större utredning har inledningsvis inriktats på en översiktlig kartläggning
av universitetsbibliotekens arbetsfördelning och vissa arbetsrutiner
samt en förberedande studie rörande möjligheterna att utnyttja ADB
som hjälpmedel i biblioteksarbetet. Undersökningen rörande riksdagsbiblioteket
har ännu inte påbörjats.
Till skillnad från riksdagens beslut om en översyn av riksdagsbibliotekets
arbetsformer med anledning av revisorernas berättelse till 1967 års riksdag,
vilken översyn av Kungl. Maj :t uppdragits åt statskontoret, aktualiseras i
granskningspromemorian även frågan om en överflyttning av huvudmannaskapet
för riksdagsbiblioteket från riksdagen till Kungl. Maj:t. I granskningspromemorian
har nämligen antagits att riksdagsbibliotekets karaktär
av ett riksdagens organ skulle utgöra hinder mot en förbättrad och utbyggd
biblioteks- och dokumentationsservice åt förvaltning och samhällsvetenskaplig
forskning, uppbyggd på riksdagsbiblioteket med hänsyn till omfattningen
och inriktningen av dess boksamlingar samt storleken och den speciella skolningen
av dess personal. Mot detta antagande har invändningar rests av både
styrelsen för riksdagsbiblioteket och styrelsen för riksdagens förvaltningskontor.
Riksdagsbibliotekets styrelse anser att den nu aktualiserade frågan
undanrycker grundvalen för det nyligen åt statskontoret lämnade utredningsuppdraget.
Förvaltningskontorets styrelse hävdar att de fördelar som
i granskningspromemorian antas förenade med en anknytning av riksdagsbiblioteket
till förslagsvis kungl. biblioteket kan vinnas även med riksdagen
som huvudman. Styrelsen uttalar att det inte är ett riksdagens intresse att
avhända sig sitt bibliotek i en tid, då riksdagen bl. a. med bifall till konstitutionsutskottets
hemställan hos Kungl. Maj :t begärt att grundlagberedningen
skall överväga frågan om riksdagens informationsbehov och styrelsen håller
på med en utredning av frågan om utnyttjande av ADB i riksdagsarbetet.
Styrelsen framhåller som sin principiella uppfattning att riksdagsbiblioteket
i första hand skall betjäna riksdagen och dess organ men att dess ställning
som ett riksdagens verk torde vara unik även internationellt sett och
att bibliotekets överförande till den inre riksdagsförvaltningen förutsättningslöst
bör prövas. Styrelsen förordar emellertid en långtgående service
och rationell arbetsfördelning inom hela det statliga biblioteksväsendet.
I likhet med styrelsen för riksdagens förvaltningskontor anser revisorerna
att riksdagens omedelbara litteraturbehov bör kunna tillgodoses av ett
uteslutande för dess bruk avsett referensbibliotek. Revisorerna noterar i det
-
9
ta sammanhang att styrelsen i sin skrivelse till riksdagen den 25 februari
1969 om riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m. (s. 19) uttalar att ytbehovet
för riksdagsbiblioteket i ett om- eller nybyggt riksdagshus härigenom
torde kunna reduceras från 3 175 kvm till högst 400 kvm. Ett ökat utnyttjande
av riksdagsbibliotekets resurser från den övriga statsförvaltningens
och forskningens sida förutsätter dock enligt revisorernas mening inte att
riksdagsbiblioteket byter huvudman. På denna punkt delar revisorerna den
uppfattning som kommit till uttryck i yttrandet från förvaltningskontoret.
Riksdagsbiblioteket har sedan år 1918 de facto ställning som centralt förvaltningsbibliotek.
Härtill kommer, som även styrelsen för riksdagsbiblioteket
framhållit i sitt utlåtande, enligt revisorernas mening att ledamöternas
förbättrade arbetsvillkor kan antas öka riksdagens relativa andel i bibliotekets
utnyttjande.
Med hänsyn till vad här anförts anser revisorerna att frågan om en utredning
av ökad samordning mellan riksdagsbibliotekets och övriga statliga
biblioteksenheters arbetsuppgifter bör prövas med utgångspunkt i att riksdagen
behåller huvudmannaskapet för riksdagsbiblioteket. En sådan utredning
finner revisorerna motiverad. Revisorerna ansluter sig dessutom till
styrelsens för förvaltningskontoret mening att riksdagsbibliotekets inordnande
i den inre riksdagsförvaltningen bör närmare utredas. Med hänsyn
till dessa revisorernas ställningstaganden bör utredningen tillsättas av riksdagen.
Utan att gå närmare in på formerna för utredningen vill revisorerna
uttala att den bör bedrivas under medverkan av riksdagsbiblioteket och
riksdagens förvaltningskontor och i samråd med statens råd för vetenskaplig
information och dokumentation. Det åt statskontoret lämnade uppdraget att
undersöka riksdagsbibliotekets arbetsformer bör lämnas orubbat.
Revisorerna föreslår således att riksdagen bibehåller huvudmannaskapet
för riksdagsbiblioteket, att frågan om ökad samordning mellan riksdagsbibliotekets
och övriga statliga biblioteksenheters arbetsuppgifter och om
riksdagsbibliotekets inordnande i den inre riksdagsförvaltningen närmare
utreds samt att utredningen tillsätts av riksdagen. Stockholm den 27 mars
1969.
10
Bilaga t
RIKSDAGENS REVISORER
ANDRA AVDELNINGEN
Granskningspromemoria nr 6/1968
(Utredningen beslutad den 28 maj 1968)
Riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det statliga
biblioteksväsendet
Allmän bakgrund
Riksdagsbiblioteket är (sedan år 1918) ett riksdagens verk. Kungl. Maj :t
utser ordförande i verkets styrelse, i vilken därjämte ingår två av riksdagen
valda ledamöter. För biblioteket gäller ett av riksdagen år 1966 fastställt
reglemente (med år 1967 vidtagen ändring).
Riksdagsbiblioteket disponerar lokalutrymmen för arbetsplatser och förvaring
av böcker och arkivalier i riksdagshuset. Betydande delar av boksamlingarna,
som för närvarande uppgår till ca 9 500 hyllmeter, förvaras på annat
håll, i statens biblioteksdepå i Håbo kommun samt i lokaler som disponeras
av riksdagen i kvarteren Vinstocken och Rosenbad. I det blivande
byggnadskomplex vid Sergels torg till vilket riksdagen skall provisoriskt
överflytta i slutet av år 1970 har lokaler reserverats även för riksdagsbiblioteket.
Otillräckliga förvaringsutrymmen torde dock nödvändiggöra en fortsatt
spridning av samlingarna.
Riksdagsbibliotekets personalorganisation omfattar för närvarande 23
tjänster, varav åtta i bibliotekariekarriären.
I gällande riksstat har för riksdagsbiblioteket anslagits 1 175 000 kronor,
varav 760 000 kronor till avlöningar, 275 000 kronor till bokinköp och bokbindning
och 140 000 kronor till omkostnader. Därtill kommer lönekostnadspålägg,
lokalhyror och andra dolda kostnader.
Riksdagsbiblioteket har under efterkrigstiden haft en stark tillväxt i fråga
om samlingar och personal. Den ökade resursbelastningen har föranlett riksdagen
att vid två tillfällen föranstalta om utredningar rörande biblioteket i
rationaliserings- och besparingssyfte.
Vissa av riksdagsbibliotekets styrelse framställda yrkanden om höjt avlöningsanslag
och ytterligare lokalutrymme i riksdagshuset föranledde ett
beslut av 1954 års riksdag om utredning av bibliotekets ställning och uppgifter
inom det statliga biblioteksväsendet. Utredningen, som anförtroddes åt
en kommitté under ordförandeskap av andra kammarens talman, ledde,
trots det vittsyftande mandatet, inte till några mera genomgripande reformförslag.
Dess viktigaste resultat var det av 1957 års riksdag beslutade inrättandet
av den ovan nämnda biblioteksdepån för förvaring av mindre frekvent
litteratur från Stockholms- och uppsalabiblioteken, varigenom riksdagsbibliotekets
behov av ökat magasinsutrymme i riksdagshuset för tillfället
11
kunde reduceras. Samtidigt godtog riksdagen en av kommittén föreslagen
indragning av ett antal tjänster, dock endast i samband med naturlig avgång
och under hänsynstagande till slutligt bestämd omfattning av vissa arbetsuppgifter.
Till dessa uppgifter hörde bl. a. utarbetandet av årsbibliografien
över offentliga publikationer, som handhafts av riksdagsbiblioteket sedan
början av 1930-talet men vars överflyttning till bibliografiska institutet vid
lmngl. biblioteket enligt kommittén borde tagas under övervägande. Organisation
och verksamhetsformer lämnades i övrigt reellt och i stort sett orörda.
Gällande föreskrifter samlades efter översyn i ett reglemente.
I särskild berättelse till 1967 års riksdag konstaterade riksdagens revisorer
att riksdagsbibliotekets personal vuxit starkt sedan 1957 års riksdagsbeslut
— i jämförelse med den då fastställda »normalstaten» nära nog till
det dubbla — utan att någon motsvarande ökning av arbetsuppgifterna syntes
ha inträffat. Revisorerna förordade en översyn av bibliotekets organisation
och arbetsformer. Riksdagen, som uttryckligen instämde i revisorernas
bedömning, beslöt att hos Kungl. Maj :t hemställa om uppdrag åt statskontoret
att i en åt kontoret kort dessförinnan anförtrodd större utredning om
de vetenskapliga bibliotekens inre organisation inordna även en undersökning
av riksdagsbiblioteket. Statskontoret har sedermera fått sitt utredningsuppdrag
utvidgat på sätt riksdagen begärt. Organisationsundersökningen av
riksdagsbiblioteket torde kunna påbörjas tidigast i mitten av år 1969.
1967 års riksdag har även uttalat att riksdagsbiblioteket förutsattes vid
uppkommande vakans inte återbesätta ledigbliven tjänst utan mycket noggrann
prövning av behovet därav.
Riksdagsbibliotekets uppgifter och verksamhetsformer
Historiskt sett har riksdagsbiblioteket utvecklats ur ett hand- och referensbibliotek
för riksdagsarbetet. Först år 1918 beviljades den Kungl. Maj :t
underställda förvaltningen stadgeenlig tillträdes- och lånerätt, låt vara att
detta endast var en bekräftelse på en långvarig fast praxis. Enskilda forskare
erhöll formellt och uttryckligen tillgång till biblioteket så sent som
år 1957, ehuru även denna kategori obehindrat kunnat utnyttja det åtminstone
sedan slutet av 1800-talet. Belysande för den författningsmässiga eftersläpningen
är att riksdagsbibliotekets utländska nyförvärv ända sedan år
1886 redovisats i den för de offentliga vetenskapliga biblioteken gemensamma
accessionskatalogen.
Enligt 2 § i riksdagsbibliotekets reglemente är biblioteket »främst avsett
för riksdagen, dess delegationer och verk, kyrkomötet, Kungl. Maj :ts kansli
och de centrala ämbetsverken samt av Kungl. Maj :t förordnade eller jämlikt
Kungl. Maj :ts bemyndigande tillsatta kommittéer». I den mån dessa
uppgifter inte åsidosättes skall biblioteket därjämte betjäna dem som bedriver
forskning eller allvarliga studier. I reglementets 16 § stadgas om företrädesrätt
till boklån för i första hand riksdagens ledamöter och i andra
hand för tjänstemän hos riksdagen och dess verk eller representanter för
kyrkomöte, Kungl. Maj:ts kansli, centralt ämbetsverk eller kommitté. (Sistnämnda
bestämmelse, som alltså enligt sin ordalydelse jämställer riksdagens
tjänstemän med den Kungl. Maj :t underställda förvaltningen i en andra
prioritetsgrupp, står inte i överensstämmelse med motiven, enligt vilka
»riksdagens ledamöter och organ» bör äga företrädesrätt framför förvaltningens
och forskningens representanter. Så torde också stadgandet tillämpas.
)
Innebörden av riksdagsbibliotekets särskilda inriktning på riksdagens och
12
förvaltningens betjänande preciseras i reglementets § 10, som stadgar att
riksdagsbiblioteket bör företrädesvis omfatta sådana arbeten i rätts- och
samhällsvetenskap av vilka de i 2 § avsedda organen är i behov för utövandet
av sin verksamhet. Förvärvspolitiken bör syfta till största möjliga fullständighet
i fråga om vissa närmare angivna litteraturgrupper1, varjämte
biblioteket bör »verka som ett specialbibliotek inom litteraturområdena
statskunskap och juridik». Sistnämnda stadgande får ses i samband med
ett av 1957 års riksdag gjort uttalande att en planmässig arbetsfördelning i
fråga om litteraturanskaffningen bör eftersträvas mellan riksdagsbiblioteket
och andra bibliotek och innebär en provisorisk bestämning av det förras
roll i en sådan samordning. Frågan om en allmän fördelningsplan för de
svenska vetenskapliga biblioteken — aktualiserad bl. a. genom ett departementschefsuttalande
i 1965 års statsverksproposition — har emellertid ännu
inte fått någon lösning. De ytterligare begränsningar i riksdagsbibliotekets
förvärvsinriktning som kan förekomma grundar sig således inte på någon
fast överenskommelse med andra inhemska bibliotek. I sammanhanget kan
nämnas att kungl. biblioteket enligt en av Kungl. Maj :t år 1966 meddelad
föreskrift skall vara lokalt forskningsbibliotek inom de rättsvetenskapliga,
humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnesområdena.
Utöver ovan redovisade hänsynstagande i fråga om anskaffning och tillhandahållande
av litteratur i traditionella former är riksdagsbibliotekets
tjänster endast i ringa mån särskilt inriktade på riksdagen och förvaltningen.
Bibliotekets publikationsverksamhet, som huvudsakligen omfattar årsbibliografien
över offentliga publikationer och en likaledes årlig förteckning
över nyförvärv, får anses ha ett allmänt informativt syfte. Detsamma gäller
väsentligen — även om viss anknytning till riksdagens intressen här föreligger
— den av biblioteket sedan ett antal år tillbaka bedrivna insamlingen
av fotografier av och biografiska uppgifter om riksdagsledamöter liksom i
samband därmed stående medverkan vid utgivning av en riksdagsmatrikel.
Speciell uppmärksamhet mot riksdagen visas däremot genom distribution
till plenisalens bänkar av nyhetslistor och utställningar av ny litteratur i
montrar i närheten av kamrarnas klubbrum. Riksdagsbiblioteket vårdar
även det särskilda handbiblioteket för ledamöterna och boksamlingarna i
klubbrummen samt medverkar vid anskaffning av litteratur åt riksdagens
utskott m. fl. riksdagsorgan.
Mellan åren 1955 och 1966 utövades även verksamheten vid riksdagens
upplysningstjänst inom ramen för riksdagsbiblioteket. Denna institution,
som numera ingår i den inre riksdagsförvaltningen som en enhet inom riksdagens
förvaltningskontor, är ett organ för information och utredning uteslutande
till tjänst för riksdagens ledamöter och organ. Riksdagsbiblioteket
har alltjämt kvar en viss basfunktion gentemot upplysningstjänsten.
Ovan har nämnts de former av samarbete med andra bibliotek som består
i riksdagsbibliotekets hävdvunna deltagande i den gemensamma accessionskatalogen
över utländsk litteratur samt dess intressentskap i statens biblioteksdepå.
Vidare deltar riksdagsbiblioteket i Stockholmsbibliotekens samarbetsnämnd,
som utöver en allmän funktion som kontakt- och remissorgan
särskilt behandlar frågor som rör de inbördes låneförbindelserna, bl. a. den
1 Beskrivningen av dessa litteraturgrupper i gällande reglemente av år 1966 avviker från den
av 1957 års riksdag fastställda formuleringen. Denna ändring — liksom ett par andra samtidigt
införda — torde inte vara avsiktlig utan bero på att vid 1966 års revision den av 1957 års riksdag
godkända lydelsen förväxlats med motsvarande kommittéförslag (båda versionerna tryckta
i BaU 35/1957).”
13
av kungl. biblioteket administrerade bokbilsservicen. Enligt nämndens stadgar
är chefen för riksdagsbiblioteket »referent» för de centrala förvaltningsorganens
bibliotek. I övrigt torde den samverkan med övriga vetenskapliga
bibliotek som enligt 6 § i reglementet skall eftersträvas inte vara institutionaliserad.
Riksdagsbibliotekets utmjttjande
De proportioner i vilka de tre avnämarkategorierna riksdag, förvaltning
och forskning utnyttjar riksdagsbibliotekets tjänster kan statistiskt belysas
endast såvitt gäller hemlånen. Enligt den redovisning som lämnas i bibliotekets
årsberättelser1 fördelar sig dessa lån under den senaste 20-årsperioden
på följande sätt (i avrundade procenttal).
1948—1957 1958—1967 1948—1967
Riksdag .................. 13 17 15
Förvaltning .............. 31 28 29
Forskning ................ 56_55_5(3
100 100 100
Riksdagens andel i riksdagsbibliotekets totala tjänsteproduktion kan antagas
vara något större än tabellens tal ger vid handen liksom troligen även
förvaltningens avnämarroll på detta sätt underskattas.
Förvaltningen och särskilt forskningen torde även svara för en betydligt
bredare efterfrågan än riksdagen.
Av visst intresse vore att kunna jämföra riksdagsbibliotekets utnyttjandegrad
med andra vetenskapliga bibliotek och då främst specialbibliotek med
samhällsvetenskaplig inriktning. Tyvärr är materialet även här bristfälligt.
I nedanstående tabell har emellertid gjorts ett försök att i detta syfte sammanställa
vissa relevanta uppgifter om jämte riksdagsbiblioteket fem sådana
bibliotek. Uppgifterna avser år 1967 respektive budgetåret 1966/67.2
Bokbe- |
Till- |
Personal |
Anslag f. |
Utlåning |
|
stånd |
växt |
inköp o. |
(hemlån |
||
(meter) |
(meter) |
bindn. (kr.) |
i vol.) |
||
Riksdagsbiblioteket................ Handelshögskolans i Stockholm biblio- |
9 486 |
185 |
22,5 |
275 000 |
18 555 |
tek ............................ |
3 414 |
101 |
13 |
100 000 |
30 603 |
Statistiska centralbyråns bibliotek . . |
2 500 |
62 |
8 |
25 000 |
6 242 |
Statens psyk.-ped. bibi............. |
2 026 |
66 |
6,5 |
70 000 |
10 964 |
Soc.vetensk. bibi................... Handelshögskolans i Göteborg biblio- |
ca 1 800 |
ca 40 |
4,5 |
77 000 |
ca 17 000 |
tek ............................ |
ca 1 750 |
ca 54 |
5 |
50 000 |
8 878 |
1 I årsberättelserna — för åren 1948—1954 har använts den på dessa byggande tabellen i BaU
35/1957 s. 28 — redovisas tio låntagarkategorier med över perioden något skiftande benämningar
och växlande ordningsföljd. De har här sammanförts till tre huvudgrupper, varvid — enligt
ordningen i ''senaste årsberättelse — de två första betecknats som Riksdag, de fyra följande som
Förvaltning och de övriga som Forskning.
2 Uppgifterna har hämtats ur officiell statistik med tillägg och — i fråga om utlåningstalen —
justeringar på grundval av från vederbörande bibliotek direkt inhämtade upplysningar. I fråga
om t. ex. tillväxt och utlåning hade det varit önskvärt att lägga en längre period till grund för
jämförelsen men detta har stött på svårigheter. De i tabellen redovisade talen torde dock inte
vara alltför missvisande. — Om socialstyrelsens bibliotek har det tyvärr inte varit möjligt att
erhålla uppgifter.
14
Av de jämförda biblioteken har riksdagsbiblioteket det överlägset största
bokbeståndet. Handelshögskolans i Stockholm bibliotek, som kommer närmast,
har endast en dryg tredjedel av dess samlingar. Även i fråga om de
icke kumulativa resursfaktorerna har riksdagsbiblioteket en klar ledning,
särskilt i vad gäller bokanslaget. Utlåningen, som dock endast kunnat jämföras
med avseende på hemlånens antal, visar en avvikande bild. Handelshögskolans
i Stockholm tal överstiger riksdagsbibliotekets med ca 70 procent
och även de övriga biblioteken — utom statistiska centralbyråns — redovisar
i förhållande till inte bara bokbestånd utan även tillväxt och personal
avsevärt större utlåningsfrekvens. Detta tyder på relativt låg utnyttjandegrad
hos riksdagsbiblioteket och ger det karaktär av depåbibliotek.
De utländska parlamcntsbibliotekens ställning
Det sätt på vilket utländska parlaments litteratur för sörj ning organiserats
skiftar i hög grad från land till land. De olika lösningar som valts synes i
regel vara historiskt betingade. Bl. a. torde det vetenskapliga biblioteksväsendets
allmänna omfattning och differentieringsgrad vid tiden för parlamentsbibliotekens
tillkomst och tidigare utveckling ha haft stor betydelse
för den gestaltning dessa erhållit. Även mera tillfälliga omständigheter kan
dock i många fall ha spelat in. Systematiska överväganden vid vilka parlamentets
biblioteksbehov noggrant analyserats och bedömts från dess egna
förutsättningar torde vara sällsynta.
I dagens läge kan parlamentsbiblioteken ordnas efter en vid skala med
hänsyn till resursernas storlek och användbarkretsens omfattning. I skalans
ena ände hamnar då de bibliotek som visserligen har ett parlament till huvudman
och även har särskilda parlamentariska servicefunktioner men som
först och främst fyller ett nationalbiblioteks uppgifter. Dit hör parlamentsbiblioteken
i USA och Japan. Den största kontrasten till dessa jätteinstitutioner
bildar de boksamlingar som huvudsakligen tjänar som hand- och
referensbibliotek åt parlamentens ledamöter och tjänstemän. Dit hör t. ex.
de brittiska, franska och italienska parlamentsbiblioteken. Även de danska
och norska parlamentsbiblioteken har en liknande karaktär, men genom
att de i viss utsträckning är tillgängliga även för förvaltningsfolk och forskare
närmar de sig den stora mellangrupp av parlamentsbibliotek som är
öppna även för allmänheten på mer eller mindre inskränkande villkor. Mellan
vissa bibliotek i den sistnämnda gruppen och landets övriga vetenskapliga
bibliotek råder en någorlunda fast arbetsfördelning. Finlands riksdagsbibliotek
är ett exempel.
I sammanhanget kan även erinras om det allmänna litterära serviceorgan
för parlamenten, International centre for parliamentary documentation,
som inrättats i Geneve inom den interparlamentariska rörelsens ram.
Någon direkt ledning för föreliggande granskningsärende kan inte hämtas
ur utländskt jämförelsematerial.
Den centrala statsförvaltningens biblioteksförsörjning
Att förvaltningsorganen år 1918 erhöll tillträdes- och lånerätt i riksdagsbiblioteket
medförde inga institutionella förbindelser mellan detta och förvaltningens
eget biblioteksväsen, om man inte dit hänför bestämmelsen att
Kungl. Maj :t utser ordföranden i bibliotekets styrelse. Ett år 1923 framlagt
utredningsförslag som syftade till en långt gående organisatorisk samordning
och att ge riksdagsbiblioteket ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner
ledde ej till något resultat. Anledningen härtill synes ha varit det
15
motstånd som från åtskilliga myndigheters sida restes mot i förslaget förordade
inskränkningar i förfoganderätten över de egna boksamlingarna, ett
motstånd som bl. a. motiverades med den konstitutionella boskillnaden
mellan Kungl. Maj :ts och riksdagens förvaltning. Den negativa inställningen
uteslöt dock inte önskemål om ett samarbete i friare former, t. ex. centralkatalogisering
genom riksdagsbibliotekets försorg samt råd och hjälp i biblioteksfrågor.
Även 1954 års kommitté prövade frågan om ett närmare samarbete mellan
riksdagsbiblioteket och verksbiblioteken men avvisade tanken på en författningsmässigt
reglerad samorganisation och ansåg även en centralkatalog
över verkens bokbestånd vara överorganisation. Som förebildlig samarbetsform
hänvisade kommittén i stället till den hjälp med vissa bibliotekssysslor
som ett antal statsinstitutioner under årens lopp erhållit genom avtal
med tjänstemän i riksdagsbiblioteket och fann det för övrigt överflödigt att
föreslå några särskilda åtgärder med avseende på bibliotekets verksamhet i
förhållande till ämbetsverkens boksamlingar.
Under senare år har samverkan mellan riksdagsbiblioteket och verksbiblioteken
förekommit huvudsakligen i form av råd och hjälp vid de gallringar
som tid efter annan aktualiserats hos de sistnämnda.
I en år 1963 framlagd utredning — huvudsakligen avseende stockholmsuniversitetets
biblioteksproblem — redovisade riksbibliotekarien vissa av
honom iakttagna brister hos verksbiblioteken i stockholmsområdet. Många
av dessa bibliotek bedömdes inte vara i stånd att ge moderinstitutionerna
önskvärd service bl. a. beroende på avsaknad av biblioteksutbildad personal.
Detta hade medfört sådana olägenheter som mindre planmässiga inköp, oekonomisk
bokbindning och oförmåga att utnyttja de centrala biblioteksinstansernas
tjänster. Särskilt hos de mindre biblioteksenheterna brottades man
med svårbemästrade magasineringsproblem. Den bristande effektiviteten
medförde även att samlingarna, i vilka det fanns åtskilligt unikt eller svåråtkomligt
bokmaterial, inte kunde på önskvärt sätt komma forskningen till
godo. Vid en enkätundersökning hade från flertalet berörda institutioners
sida spontant givits uttryck åt önskemål att få till stånd samarbete med
större bibliotek och komma i åtnjutande av centrala serviceresurser.
För avhjälpande av bristerna föreslog riksbibliotekarien att en gemensam
instans för Stockholms statliga bibliotek skulle inrättas i form av en nämnd
bestående av representanter för centraladministrationen och huvudstadens
biblioteksvärld, för det löpande arbetet biträdda av ett par till kungl. biblioteket
knutna assistenter. Nämnden skulle ha till uppgift bl. a. att biträda
de mindre statliga biblioteken med informationer, råd och praktiska åtgärder,
att genom utnyttjande av redan existerande servicemöjligheter bidraga
till en rationalisering och effektivisering av dessa institutioners verksamhet
och att genom anvisningar och bistånd vid förvärvsverksamhet, gallring,
bokbindning och allmän bokvård åstadkomma en starkare effekt av de disponibla
anslagsmedlen. På längre sikt kunde man tänka sig en mera intensifierad
verksamhet, som emellertid skulle kräva en central bas för institutionstjänst.
Ett flertal remissinstanser anslöt sig till riksbibliotekariens bedömning
av läget vid verksbiblioteken och av behovet av samarbetsåtgärder.
Kungl. biblioteket har haft tillfälle att framlägga ytterligare synpunkter
i frågan i remissyttrande över en vid 1966 års riksdag väckt motion om regelmässig
inspektion och inventering av statliga myndigheters bibliotek efter
mönster av gällande ordning på arkivväsendets område. I yttrandet fram
-
16
liölls att behovet av en central tillsynsmyndighet för verksbiblioteken på senare
år av olika skäl starkt accentuerats.
Den statliga verksamhetens väldiga ökning har rent automatiskt inneburit
en betydande expansion för statsförvaltningens bibliotek. Parallellt
härmed kan konstateras en ökad insikt om behovet av snabb och effektiv
dokumentation inom de fackområden där resp. myndigheter är verksamma.
Vidare har litteraturtjänstens ökade omfattning lett till ett påtagligt behov
av centrala åtgärder i rationaliseringssyfte. Genom en striktare arbetsfördelning
mellan de olika biblioteken i fråga om tidskriftsabonnemang- och
bokinköp skulle sålunda otvivelaktigt i några fall besparingar kunnat göras.
På motsvarande sätt skulle enhetliga normer för inbindning och andra
bibliotekstekniska åtgärder utan tvekan innebära en viktig rationalisering.
Även arkivens gallringsproblem har sin motsvarighet på bibliotekssidan.
Många verksbibliotek innehåller utrymmeskrävande sviter av i stort sett
inaktuella tidskrifter, offentligt tryck etc, som i vissa fall torde kunna utmönstras,
i andra fall däremot kan komma till nytta genom att placeras i
andra bibliotek eller i statens biblioteksdepå. Avgörandet av ärenden av detta
slag kräver emellertid biblioteksmässig sakkunskap och överblick.
Yttrandet utmynnade i förslag om att riksbibliotekarien skulle få i uppdrag
att i samråd med statskontoret utarbeta en promemoria rörande de
statliga myndigheternas bibliotek och deras behov av central tillsyn och
service. Motionen föranledde emellertid inte någon riksdagens åtgärd. I
statsutskottets av riksdagen godkända motivering hänvisades till att motionens
syfte i viss mån blivit tillgodosett genom den institutionstjänst som
föregående år inrättats vid kungl. biblioteket för biträde i biblioteksfrågor åt
Stockholms universitets institutioner inom främst de humanistiska och
samhällsvetenskapliga sektionerna. Värdet av denna inrättning borde enligt
utskottet prövas någon tid innan ytterligare åtgärder på området vidtoges.
Den ovan nämnda institutionstjänsten har numera börjat anlitas även av
statliga verk. På grund av bristande personalresurser har emellertid institutionstjänstens
insatser i dessa fall måst inskränkas till facklig rådgivning
samt biträde vid uppställning och gallring av boksamlingar.
Samhällsvetenskaplig dokumentation och information
Förslag som syftar till den vidareutveckling och framåtintegrering av
det traditionella biblioteksväsendet som numera vanligen betecknas som
»dokumentation och information» är ingen nyhet på det samhällsvetenskapliga
området.1 Frågan har emellertid särskilt aktualiserats under senaste
tid genom de nya framkomstmöjligheter som den moderna tekniken
skapat.
Ämnet upptogs till behandling i en år 1967 framlagd promemoria, utarbetad
av en av forskningsberedningen tillsatt arbetsgrupp. Den samhällsvetenskapliga
dokumentationen är, framhålles det i promemorian, ett viktigt
led i olika myndigheters och andra samhällsorgans arbete. De behöver
få fullständig och snabb kännedom om gjorda, pågående och planerade
undersökningar på olika områden för att kunna följa utvecklingen inom
vetenskap och forskning och dra nytta av dess resultat. Å andra sidan
är det värdefullt för den vetenskapliga forskningen att bli informerad om
de praktiska problem som övervägs och utreds inom samhällsorganen
och på annat håll. Arbetsgruppen understryker att rationell dokumenta
1
För senare år se t. ex. Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, 1952, s. 65 not 2—3
och SOU 1964: 59 s. 53.
17
tion är en viktig förbindelselänk mellan forskning och praktiskt reformarbete
och utgör en av förutsättningarna för en effektiv ekonomisk och
social politik.
I promemorian diskuteras olika aspekter på ett samhällsvetenskapligt
dokumentationssystem som omfattar inte bara färdigställt material utan
även pågående och planerad verksamhet. I organisatoriskt avseende övervägs
i första hand anknytning till bibliotek i egenskap av allmänna serviceorgan
åt både forskning och praktisk verksamhet. Med hänsyn till
omfattning och inriktning kommer kungl. biblioteket och riksdagsbiblioteket
närmast i fråga som central dokumentationsenhet. Kungl. biblioteket
utgör redan i vissa avseenden ett centralt insamlings- och registreringsorgan
för riket. Enligt arbetsgruppen kan biblioteket dock för närvarande
inte bedriva den mera detaljerade samhällsvetenskapliga dokumentationsverksamhet
som forskningens och det praktiska arbetets behov
och intressen kräver. Inte heller riksdagsbiblioteket anses emellertid kunna
tjänstgöra som central samhällsvetenskaplig dokumentationsenhet »med
hänsyn till sin särställning i administrativt hänseende». Resonemanget leder
fram till ett förslag att tillskapa en fristående dokumentationsenhet
under utbildningsdepartementet med uppgift att centralt svara för och
leda den dokumentationsverksamhet på det samhällsvetenskapliga området
som bör förekomma i landet. På enheten skulle ankomma att fungera som
upplysningscentral samt att katalogisera och klassificera allt svenskt och
till landet inkommande utländskt material. Den fortsatta och mera detaljerade
dokumentationsverksamheten och informationen skulle bedrivas vid
specialbibliotek på området, bl. a. riksdagsbiblioteket, enligt en fördelningsplan.
Till arbetsgruppens förslag hörde även att en nämnd för dokumentationsfrågor
skulle inrättas för att fortlöpande följa utvecklingen på det
samhällsvetenskapliga området. På denna punkt synes önskemålen numera
ha blivit tillgodosedda genom tillkomsten av ett råd för vetenskaplig information
och dokumentation i samband med den av årets riksdag beslutade
utökningen av det statliga stödet till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete. Rådet, som har samordnande, planerande och rådgivande
uppgifter, skall täcka samtliga ämnesområden, således även det samhällsvetenskapliga.
Den moderna, på maskinella metoder byggande informations- och dokumentationsverksamheten
uppmärksammas även i en av forskningsbiblioteksrådet
nyligen framlagd rapport med preliminära synpunkter på en
fördelningsplan för de svenska forskningsbiblioteken. Rådet pläderar för
integrering av allmänna dokumentationsåtgärder med biblioteksväsendet.
Den maskinella dokumentationen måste enligt rådet centraliseras inom
varje ämnesområde och då naturligast till ett bibliotek, som samtidigt lämpligen
ges huvudansvaret för litteraturförsörjning inom det berörda området.
Sammanfattning och slutsatser
Riksdagsbiblioteket tillskapades ursprungligen för att tillgodose i riksdagsarbetet
uppkommande litteraturbehov. Även om andra avnämarkategorier
efter hand fått tillgång till dess tjänster, markeras fortfarande den
speciella samhörigheten med riksdagen, bortsett från att biblioteket ingår
i riksdagens förvaltningsorganisation, genom stadgad företrädesrätt till
boklån. Å andra sidan är det inget tvivel om att riksdagens ledamöter och
2—690200
18
organ sedan länge är i minoritet bland riksdagsbibliotekets nyttjare. Som
bibliotekets styrelse själv i visst sammanhang framhöll år 1965 dominerar
numera klart dess uppgifter som förvaltnings- och forskningsbibliotek.
Riksdagsbibliotekets alltmer utpräglade funktion av depåbibliotek för
samhällsvetenskaplig litteratur har inneburit en accelererande ökning av
dess samlingar. Under de senaste tio åren har tillväxten utgjort en hyllkilometer.
De magasineringssvårigheter som denna utveckling skapar har
man sökt bemästra genom bortflyttning av lågfrekventa delar av bokbeståndet
från riksdagshuset, främst till statens biblioteksdepå. Möjligheterna
att tillgripa denna utväg torde dock vara begränsade och kan under
alla förhållanden ge endast tillfällig lättnad. Till bilden liör även att riksdagen
avses komma att inom de närmaste 10—15 åren byta lokaler två
gånger. En dubbel flyttning också av riksdagsbiblioteket kan endast bidraga
till att accentuera utrymmesproblemet.
Den övervägande delen av riksdagsbibliotekets bokbestånd torde vara av
mycket ringa intresse för riksdagen. Åtskilligt torde från dess synpunkt
kunna rent av betecknas som en tyngande död massa. Samtidigt som riksdagsbiblioteket
sålunda i denna mening har överflödig kapacitet saknar det
resurser för den längre gående informationsservice av vilken riksdagens ledamöter
visat sig alltmer ha behov. Den arbetsenhet inom riksdagsförvaltningen
som tillskapats för detta ändamål, riksdagens upplysningstjänst, utnyttjar
visserligen i sin tur riksdagsbibliotekets tjänster i viss utsträckning.
För att kunna fullgöra sina informations- och utredningsuppgifter har
emellertid upplysningstjänsten i stigande omfattning måst bygga upp egna
samlingar av grundmaterial, som till stor del inte har konventionell bibliotekskaraktär.
Ett bakåtintegrerande dokumentationssystem med snabb
access har börjat växa fram som gör repliering på riksdagsbiblioteket
mindre betydelsefull. På längre sikt väntas anknytning komma att ske till
de ADB-baserade databanker som planeras inom statsförvaltningen och på
andra håll.
Vad ovan sagts pekar på bristande överensstämmelse mellan riksdagsbibliotekets
resurser och deras utnyttjande å ena sidan och motsvarande
behov av tjänster hos riksdagen å den andra. De båda utredningar om
riksdagsbiblioteket som med relativt kort mellanrum påkallats av riksdagen
kan i viss mån tolkas som ett uttryck för en sådan uppfattning.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är den vida formuleringen av
1954 års kommittéuppdrag — att utreda riksdagsbibliotekets ställning och
uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet. Som ovan nämnts fick utredningen
en mera begränsad omfattning. Det synes nu finnas ännu
större anledning att ta upp frågan i hela dess vidd till förutsättningslös
prövning.
Det har redan konstaterats att riksdagsbiblioteket utnyttjas vida mer
av förvaltningsfolk och forskare än av riksdagen. Den formella företrädesrätten
till boklån för bibliotekets huvudman har knappast inneburit något
praktiskt hinder för utomstående avnämare. Riksdagsbibliotekets tjänster
gentemot dessa har emellertid väsentligen inskränkt sig till att på begäran
tillhandahålla litteratur och meddela i sammanhang därmed stående upplysningar.
Vad särskilt förvaltningen angår föreligger ett omvittnat stort behov av
medelbar biblioteksservice i form av råd och hjälp vid skötseln av de
egna verksbiblioteken. I detta avseende synes i princip ingen ändring ha
skett sedan förvaltningsfrågan första gången blev aktuell på 1910-talet,
19
ehuru kraven på litteraturförsörjning sedan dess har allmänt skärpts. Att
riksdagsbibliotekets insatser på detta område förblivit så begränsade — huvudsakligen
biträde vid gallringar — torde sammanhänga med dess i konstitutionellt-administrativt
hänseende avvikande ställning, som kunnat upplattas
som hinder för en institutionaliserad, i synnerhet författningsmässigt
reglerad samverkan. Härpå tyder bl. a. att luingl. biblioteket genom sin institutionstjänst
börjat anlitas som centralt serviceorgan av verksbiblioteken,
fastän formellt mandat härför saknas.
Av gemensamt intresse för förvaltning och samhällsvetenskaplig forskning
är att få till stånd en vidareutveckling av den konventionella bibliotekstjänsten
till dokumentations- och informationssystem med plats för
maskinella metoder. Enligt det förslag i ämnet som framlagts av eu forskningsberedningens
arbetsgrupp skulle de primära arbetsuppgifterna i ett
sådant system för det samhällsvetenskapliga området anförtros åt ett för
ändamålet nytillskapat centralorgan, medan olika specialbibliotek skulle
svara för övrig verksamhet. Till denna organisatoriska lösning har arbetsgruppen
kommit efter att ha först prövat men själv avvisat möjligheterna
alt lägga huvudfunktionerna direkt på en biblioteksinstitution, varvid endast
kungl. biblioteket och riksdagsbiblioteket ansetts kunna komma i fråga.
Det enda skäl som därvid anförts för att utmönstra det senare som huvudman
är dess administrativa särställning. Forskningsbiblioteksrådet förordar
däremot som den naturligaste organisationsformen för maskinell dokumentation
att den för varje ämnesområde centraliseras till ett bibliotek med
huvudansvar även för litteraturförsörjningen.
Som torde ha påvisats föreligger behov av förbättrad och utbyggd biblioteks-
och dokumentationsservice åt förvaltning och samhällsvetenskaplig
forskning. För närvarande saknas organisatoriskt underlag för tillgodoseende
av detta behov. Vid skilda tillfällen har möjligheterna att lägga uppgifter
av detta slag på riksdagsbiblioteket övervägts. Med hänsyn till omfattningen
och inriktningen av dess boksamlingar och storleken och den
speciella skolningen av dess personal synes det i och för sig naturligt alt
bygga vidare på denna institution. Allt talar också för att dess tjänstekapacitet
skulle kunna utnyttjas i mycket högre grad med sådana funktioner.
Hittills har emellertid dess karaktär av ett riksdagens organ ansetts utgöra
ett hinder för en sådan lösning. Frågan uppkommer då om inte denna administrativa
särställning kan upphävas genom överflyttning av riksdagsbiblioteket
till den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen.
En grundförutsättning för att riksdagsbiblioteket skall kunna utskiljas
ur riksdagsförvaltningen måste vara att någon försämring av riksdagens
litteraturförsörjning därigenom inte åstadkommes. För att undvika detta
krävs främst att ett rikhaltigt referensbibliotek kvarblir eller tillskapas i
riksdagens lokaler, endast avsett för ledamöternas och riksdagsorganens
bruk. Ett sådant bibliotek kan skisseras på följande sätt.
Referensbiblioteket ges en mot riksdagens behov så nära som möjligt
svarande sammansättning, varvid bl. a. försörjningen med tidnings- och tidskriftsmaterial
samt aktuell politisk litteratur bör särskilt uppmärksammas.
Genom kontinuerlig utgallring av föråldrad eller eljest överflödiggjord
litteratur hålls det inom rimlig storleksram. I vilken utsträckning och på
vilka villkor hemlån skall tillåtas är en praktisk fråga som får lösas efter
avvägning av användarnas olika önskemål och med hänsyn till särskilt ledamöternas
bekvämlighet. Detsamma gäller förhållandet till ledamöternas
handbibliotek, om ett sådant anses böra bibehållas. Inlåning hör vid behov
20
kunna verkställas från andra bibliotek. Som en utgångspunkt för beräkning
av referensbibliotekets omfattning kan hänvisas till att man i samband med
en tilltänkt lokal bortflyttning av riksdagsbiblioteket år 1966 beräknade att
400 hyllmeter skulle vara tillräckligt för en motsvarande boksamling.
Ansvaret för referensbibliotekets skötsel synes lämpligen kunna läggas
på riksdagens förvaltningskontor genom upplysningstjänsten, som kan antas
bli dess största omedelbara brukare och i vars dokumentationssystem
det kan naturligt inordnas. Möjlighet bör finnas att beställa bibliotekstekniska
tjänster från fackorgan. Även de speciella riksdagsanknutna arbetsuppgifter
som nu fullgörs av riksdagsbiblioteket torde utan svårighet kunna
övertas av upplysningstjänsten eller eventuellt annan enhet inom förvaltningskontoret.
...
Om sålunda de negativa verkningarna av riksdagsbibliotekets avskiljande
från riksdagsförvaltningen synes kunna neutraliseras, står å andra sidan
även från riksdagens synpunkt fördelar alt vinna med en sådan omorganisation.
Som ovan framhållits har riksdagsbiblioteket en omfattning som vida
överstiger riksdagens behov och ställer dessutom ständigt växande brav på
utrymme. Dess personal har befunnits ha svällt under senare år på ett
svårkontrollerat sätt. Genom bibliotekets administrativa särställning har
riksdagen vid sin prövning av dess anslag inte haft det underlag som en
samlad avvägning av det statliga biblioteksväsendets resursbehov erbjuder.
Riksdagsbibliotekets övergång till statsverket skulle befria riksdagen från
den omedelbara befattningen med dylika problem. Att likaså inte obetydliga
belopp bortfaller på riksdagens huvudtitel är av mindre intresse, då det ju
från statsfinansiell synpunkt är likgiltigt var i riksstaten utgifterna for
riksdagsbiblioteket upptas.
Vad avser den närmare inplaceringen av riksdagsbiblioteket i den allmänna
statliga biblioteksorganisationen finns flera tänkbara alternativ. Här
skall endast pekas på möjligheten att anknyta det nya förvaltningsbiblioteket
till kungl. biblioteket. Eventuellt kan därvid den samorgamsation mellan
sistnämnda bibliotek och stockholmsuniversitetets biblioteksinstitutioner
som kan väntas komma till stånd inom en nära framtid tjäna som mönstei.
Fördelarna skulle vara att en klarare avgränsning mellan nationalbibliotekets
och specialbibliotekets uppgifter, t. ex. i fråga om bibliografisk produktion,
kunde åstadkommas samt att organisatoriskt underlag skapas for intimare
samverkan mellan förvaltningen och den samhällsvetenskapliga forsknin«en
i biblioteks- och dokumentationshänseende. Även formerna for den
centrala servicen åt verksbiblioteken samt förbindelserna med fristående
samhällsvetenskapliga specialbibliotek kan tänkas bli gestaltade på olika
sätt. Utslagsgivande bör här bli vad som bäst motsvarar de krav som stalls
på ett modernt dokumentations-och informationssystem.
Det förslag till principlösning av den gamla förvaltningsbiblioteksfragan
som i det föregående framlagts måste självfallet kompletteras med en näimare
utredning om konsekvenserna i olika avseenden och om olika praktiska
problem som måste lösas, bl. a. lokalfrågor. Enligt ett nyligen gjort uttalande
av statskontoret kommer den pågående översynen av do vetenskapliga
bibliotekens inre organisation att bl. a. inriktas på sådana frågor som samordning
och arbetsfördelning i organisatoriskt och administrativt avseende
mellan olika biblioteksenheter i stockholmsområdet. Det synes naturligt att
denna översyn, som på visst sätt redan berör riksdagsbiblioteket, får omfatta
även en prövning av det alternativ till bibliotekets nuvarande ställning
och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet som här skisserats.
21
RIKSDAGENS
FÖRVALTNINGSKONTOR
13.2. 1969
Bilaga 2
Riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet
(principförslag). Granskningspromemoria nr 16/1968
Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor får med anledning av remiss
i rubricerade ärende anföra följande.
När frågan om riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter — eller snarare
dess uppgifter och ställning — inom det statliga biblioteksväsendet under
de senaste 50—60 åren aktualiserats, har orsakerna härtill skiftat.
Vid något tillfälle t. ex. år 1912 har frågan främst aktualiserats med anledning
av itrågasatt utvidgning av tillträdes- och lånerätten och föranlett förslag
om bibliotekets ombildning till ett centralt förval tningsbibliotek samt
resulterat i formellt utvidgad tillträdes- och lånerätt (prop. 1918: 314 ). Vid
andra tillfällen t. ex. år 1954 har frågeställningen uppkommit med anledning
av ökade anspråk på anslag till personal och på utrymme.
Genomgående har utredningarna och riksdagen emellertid slagit vakt om
riksdagens huvudmannaskap för biblioteket. 1912 års kommitté uttalade
sålunda att biblioteket borde ha karaktären av ett riksdagens och den
centrala förvaltningens bibliotek och inriktas på de uppgifter, som det i
denna egenskap hade att fylla. Bankoutskottet underströk i sitt av riksdagen
godkända utlåtande 1957:35 »att riksdagsbibliotekets huvuduppgift i fortsättningen
såsom hittills bör vara att betjäna riksdagen samt dess delegationer
och verk, ävensom kyrkomötet, Kungl. Maj:ts kansli, de centrala
ämbetsverken och statliga kommittéer. Företrädesrätt till boklån bör tillkomma
riksdagens ledamöter och organ». I det av riksdagen antagna reglementet
för riksdagsbiblioteket fick även enskilda forskare formell tillgång
till detta.
När riksdagsbibliotekets lokalisering under 1960-talet övervägts (se t. ex.
BaU 1965: 62, 1966: 41 och 47), har frågan om huvudmannaskapet för biblioteket
inte aktualiserats.
Det nu framlagda principförslaget innefattar i sistnämnda hänseende långtgående
organisatoriska förändringar, nämligen att riksdagen avhänder sig
sitt bibliotek som föreslås bli inordnat i den Kungl. Maj :t underställda allmänna
biblioteksorganisationen. Styrelsen vill som företrädare för riksdagens
centrala förvaltningsmyndighet först uppta detta principförslag till
övervägande. Därefter kommer styrelsen att redovisa sina synpunkter på
lokaliseringen.
Huvudmannaskapet
Det ligger i sakens natur att ett modernt parlament behöver en effektiv biblioteksservice
likaväl som en rationell inre förvaltning i övrigt. Ett sammansatt
konstitutions- och bankoutskott uttalade också vid den nuvarande
förvaltningsorganisationens tillkomst: »De stegrade krav, som utvecklingen
kommit att ställa på riksdagen och dess ledamöter, måste föranleda en vä
-
22
sentlig förstärkning av riksdagens egna administrativa resurser» (KBaU
1966: 1 s. 8). Med det sagda har styrelsen även uttalat sin principiella ståndpunkt
till denna form av bibliotekstjänst, nämligen att den sakligt sett är
att hänföra till den inre riksdagsförvaltningen. Den svenska konstruktionen
med parlamentets bibliotekstjänst organiserad som ett riksdagens verk och
alltså formellt tillhörande den yttre riksdagsförvaltningen torde internationellt
sett vara unik.
Såvitt styrelsen har sig bekant torde det inte finnas många, om ens något,
parlament som inte förfogar över ett eget bibliotek. Enligt uppgifter, tillgängliga
inom förvaltningskontoret genom en av upplysningstjänsten år
1968 verkställd enkät, disponerar nedannämnda parlament egna bibliotek
av följande omfattning.
Antal volymer
Australien ...................................... 45 000
Canada.......................................... 350 000
Danmark........................................ 80 000
Finland.......................................... 325 000
Frankrike........................................ 600 000
Grekland........................................ 1 100 800
Indien.......................................... 400 000
Italien (deputeradekammaren) .................... 500 000
Japan .......................................... 2 292 000
Nederländerna .................................. 108 000
Norge .......................................... 100 834
Nya Zeeland .................................... 300 000
Polen .......................................... 250 000
Storbritannien House of Commons ................ 100 000
Sverige ........................................ 300 000
Republiken Sydafrika ............................ 100 000
Förbundsrepubliken Tyskland...................... 425 000
Tyska demokratiska republiken.................... 60 000
Ungern ........................................ 435 000
Österrike........................................ 180 278
Självfallet får man omge denna statistik med reservationer för historiskt
betingade eller andra särskilda orsaker till exempelvis anmärkningsvärda
relationer mellan parlamentets och parlamentsbibliotekets storlek och söka
förklaringen i det senares ställning av nationalbibliotek e. dyl. Faktum kvarstår:
vederbörande parlament är huvudman för ett bibliotek av angiven omfattning.
Styrelsen vill också erinra om de uppgifter som riksdagsbiblioteket har i
egenskap av riksdagens arkivmyndighet (utom för förvaltningskontoret, i
vars instruktion denna uppgift ålagts kontoret självt).
Även med beaktande av svenska förhållanden måste med hänsyn till det
anförda uppenbarligen synnerligen vägande skäl förebringas, innan riksdagen
i enlighet med principförslaget avhänder sig huvudmannaskapet för
riksdagsbiblioteket. Sådana skäl har enligt styrelsens mening inte anförts
i granskningspromemorian. De som fördelar åberopade konsekvenserna av
att riksdagsbiblioteket som centralt förvaltningsbibliotek anknyts till förslagsvis
Kungl. biblioteket, t. ex. i fråga om bibliografisk produktion, samverkan
mellan förvaltningen och samhällsvetenskaplig forskning, formerna
för central service åt verksbiblioteken etc. torde kunna vinnas även med
riksdagen som huvudman för biblioteket.
Det är inte ett riksdagens intresse att avhända sig sitt bibliotek i en tid,
då riksdagen med bifall till konstitutionsutskottets hemställan hos Kungl.
23
Maj:t begärt att grundlagberedningen skal! överväga frågan om riksdagens
informationsbehov (KU 1968: 38), då styrelsen för sin del bl. a. i samband
med riksdagshusfrågan prövar frågan om utvidgad sekreterarservice åt ledamöterna
(BaU 1968: 47), då riksdagen uppdragit åt styrelsen att utreda
frågan om utnyttjande av ADB i riksdagsarbetet (BaU 1966:52) och då
parlamenten i Norden och även utanför omprövar sina arbetsformer.
Härmed är inte sagt att riksdagsbibliotekets även enligt styrelsens mening
f. n. delvis »döda» massa av i och för sig värdefull litteratur inte både kan
och bör levandegöras i den formen att den aktivt utbjudes till — utöver
riksdagen — förvaltningen och forskningen. Tvärtom vill styrelsen på denna
punkt göra sig till tolk för en uppfattning, som förutsätter långtgående service
och rationell arbetsfördelning inom hela det statliga biblioteksväsendet.
Enligt styrelsens mening kan sådana, med hänsyn till bl. a. i biblioteken
investerat kapital, närmast självklara mål för bibliotekstjänsten uppnås
även utan den för riksdagsbiblioteket nu gällande, om riksbanken påminnande
dubbelställningen, som kommer till uttryck i att Kungl. Maj :t förordnar
ordförande i riksdagsbibliotekets styrelse.
Av styrelsens inledningsvis anförda principiella uppfattning om riksdagsbibliotekets
uppgift — att i första hand betjäna riksdagen och dess organ —
och om bibliotekets härav betingade ställning i riksdagens organisation —
att sakligt höra hemma i den inre, ej den yttre riksdagsförvaltningen — följer
att riksdagsbibliotekets nuvarande organisation, ca 50 år gammal, bör
omprövas förutsättningslöst.
Utan närmare utredning är styrelsen nu allenast beredd att skissera en
organisation för riksdagsbiblioteket med riksdagen alltjämt som huvudman.
Skissen innebär att riksdagsbibliotekets uppgifter inordnas i den inre riksdagsförvaltningen
och att biblioteket organisatoriskt uppgår i riksdagens
förvaltningskontor, förslagsvis som en ny arbetsenhet. En följd härav blir
att bibliotekets ledning kommer att utses av riksdagen allena. Några olägenheter
härav för förvaltningen och forskningen lär inte kunna befaras.
Härför talar förhållandena i praxis före 1918 års formella reglering av biblioLekets
uppgifter och ställning.
Det torde vara uppenbart att vissa fördelar för riksdagen, dess ledamöter
och organ, och för administrationen kan vinnas med en sådan organisation.
Upplysningstjänsten som i viss mån replierar på biblioteket utgör redan nu
en arbetsenhet inom förvaltningskontoret, en del av riksdagsbibliotekets
personaladministration, t. ex. avtalstillämpning med avlönings- och pensionsuträkning,
ombesörjes redan nu instruktionsenligt av förvaltningskontoret,
riksdagsbibliotekets lokalfrågor handläggs av kontoret och kontoret
bereder och prövar bibliotekets anslagsframställningar. Funktionellt talar
således flera skäl'' för ett inordnande av riksdagsbiblioteket i den inre riksdagsförvaltningen
samtidigt som t. ex. personalorganisationerna påtalat
vissa olägenheter som är förenade med nuvarande splittring på två organ —
biblioteket och förvaltningskontoret — av vissa naturligt sammanhängande
uppgifter för riksdagsorgan förlagda till samma hus.
Under åberopande av det anförda anser styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
att riksdagen alltjämt skall vara huvudman för riksdagsbiblioteket
men förordar att bibliotekets överförande till den inre riksdagsförvaltningen
närmare utreds.
24
Lokaliseringen
Förvaltningskontorets styrelse har hittills vid upprättande av lokalprogram
för riksdagen både i riksdagshusprovisoriet vid Sergels torg och i ett
permanent riksdagshus medtagit riksdagsbibliotekets lokalbehov i planeringen.
Åtgärderna har godkänts av riksdagen (jfr BaU 1968: 9, 47 och 63
resp. 48 och 54).
Lokalprogrammet innefattar för riksdagsbiblioteket en programyta vid
Sergels torg av ca 1 000 m2 och i ett permanent riksdagshus 3 175 in2. Under
provisorietiden förutsätts lokaler i kv. Vinstocken (f. d. Skandinaviska banken)
vid Gustav Adolfs torg, som redan nu disponeras av biblioteket, stå till
dess förfogande.
Med hänsyn till riksdagsbibliotekets betydande lokalbehov bar redovisningen
i granskningspromemorian (s. 6) av bibliotekets konsumenter betydande
intresse. Även om statistiken över bibliotekets bokförda utlåning
inte ger en adekvat bild av olika kategoriers utnyttjande av biblioteket, något
som även antyds i promemorian och som lättast bestyrkes med hänvisning
till bibliotekets kopieringsverksamhet för riksdagens räkning, ger riksdagens
relativt ringa andel i konsumtionen av bibliotekets tjänster anledning
att ompröva frågan om hela biblioteket bör förläggas i ett permanent
riksdagshus.
När frågan om utflyttning av riksdagsbiblioteket senast var aktuell, tillmätte
styrelsen de förutsebara kraven på ett referensbibliotek i riksdagshuset
för riksdagsledamöternas och särskilt upplysningstjänstens behov stor
betydelse, om hela riksdagsbiblioteket skulle flyttas från riksdagshuset. Styrelsen
förordade därför en begränsad utflyttning av biblioteket, som också
på hemställan av bankoutskoltet beslöts av riksdagen (BaU 1966: 47). Bankoutskottet
tillmätte den fortsatta tillgången inom riksdagshuset till bibliotekets
samlade service ett icke ringa värde.
En inom upplysningstjänsten i anslutning till förevarande remiss företagen
referensstudie visar nu att upplysningstjänstens beroende av riksdagsbiblioteket
har avtagit även om fördelarna av tillgången till dess samlade
litteratur på nära håll är uppenbara.
Upplysningstjänstens arbete bygger på muntlig och skriftlig information.
Den muntliga är av utomordentlig betydelse men skall i detta sammanhang
ej beröras. Den skriftliga informationen bygger på tillgång — inom givna
tidsramar — till optiska dokument av följande art:
Grafiska — boktryckta, offsettryckta, stencilerade, maskinskrivna eller
fotokopierade tidskrifter, böcker, kartotek, skrivna dokument, etc.
Illustrativa — filmer, bilder, teckningar, kartor, etc.
Informationsbehovet kan antingen vara dokumenterat i form av referenser
eller vara av allmänt orienterande art. I det följande kommenteras båda
arterna av informationsbehov.
En genomgång av 200 informationsuppdrag som tagits emot av upplysningstjänsten
tiden oktober—december 1968 har skett, varvid observerats
vilka referenser som gjorts. Perioden valdes därför att hänvisningarna
fr. o. in. hösten 1968 görs utförligare än tidigare. Urvalet av informationsuppdragen
har skett slumpmässigt. Totala antalet mottagna ärenden under
denna tid var 692. Urvalet var således ca 30 %.
Referenserna fördelades på reproduktionsförfarande, ålder och proveniens
(riksdagsbiblioteket — upplysningstjänsten och övriga informationskällor).
Totala antalet referenser i stickprovet var 837 vilket innebär att i genomsnitt
varje informationsuppdrag innehöll 4,2 referenser.
Referenserna fördelade sig på proveniens sålunda:
Referens
Antal |
"o |
|
Upplysningstjänsten.............. |
........ 611 |
73,0 |
Riksdagsbiblioteket .............. |
........ 80 |
9,6 |
Övriga informationskällor.......... |
........ 146 |
17,4 |
Summa |
837 |
100 |
Upplysningstjänstens grad av självförsörjning i dokumentationshänseende
var således betydande totalt sett.
En analys av referensernas fördelning i tiden och efter proveniens visar
följande
T.o.m. 1959 |
1960- 1964 |
1965 |
1966 |
1967 |
1968 |
Okänd ålder |
Summa |
|||
Totalt |
Jan- |
Jul- |
||||||||
jun |
dec |
|||||||||
Upplysningstjänsten |
54,3 |
84,8 |
63,0 |
89.4 |
78,4 |
66,2 |
62.1 |
70,0 |
33,3 |
73,0 |
Riksdagsbiblioteket |
32,6 |
11,4 |
22,2 |
4,0 |
3,6 |
9,4 |
11,5 |
7,5 |
6,7 |
9,6 |
källor .......... |
13,0 |
3,8 |
14,8 |
6,6 |
18,0 |
24,3 |
26,4 |
22,5 |
60,0 |
17,4 |
Summa .......... |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
100 |
Antal ............ |
46 |
105 |
27 |
151 |
in |
382 |
182 |
200 |
15 |
837 |
Den högsta relativa andelen för riksdagsbiblioteket återfinns i gruppen
för de äldsta dokumenten (före 1960). Den lägsta relativa andelen av de
färskaste referenserna (1968, speciellt juli—december) kan som synes hänföras
till biblioteket — 11,5 % januari—juni, 7,5 % juli—december och totalt
för året 9,4 %. Motsvarande total för upplysningstjänsten är drygt 66 %
och för övriga proveniens drygt 24 %.
En fördelning av referenserna efter ålder och reproduktionsförfarande
ges i följande sammanställning.
T.o.m. |
1960- |
1965 |
1966 |
1967 |
1968 |
Okänd |
Totalt |
|||
1959 |
1964 |
ålder |
||||||||
Totalt |
Jan- |
Jul- |
Antal |
0/ /O |
||||||
jun |
dec |
|||||||||
Boktryck........ |
. 45 |
103 |
26 |
144 |
97 |
287 |
152 |
135 3 |
705 |
84.2 |
Riksdagstryck. ... |
7 |
59 |
5 |
125 |
67 |
94 |
47 |
47 — |
357 |
42,7 |
SOU............ |
9 |
1 |
2 |
2 |
9 |
9 |
- - |
23 |
2,7 |
|
SFS ............ |
. 15 |
11 |
5 |
4 |
8 |
2 |
1 |
1 — |
45 |
5,4 |
SOS ............ |
8 |
4 |
1 |
— |
3 |
6 |
1 |
5 — |
22 |
2,6 |
Tidningar ...... |
91 |
35 |
56 — |
91 |
10,9 |
|||||
Tidskrifter ...... |
5 |
6 |
5 |
3 |
11 |
52 |
34 |
18 — |
82 |
9,8 |
Böcker.......... |
10 |
14 |
9 |
10 |
6 |
33 |
25 |
8 3 |
85 |
10,2 |
Offset, stencil, foto- |
||||||||||
kopia, etc..... |
1 |
2 |
1 |
7 |
14 |
95 |
30 |
65 12 |
132 |
15,8 |
Totalt .......... |
. 46 |
105 |
27 |
151 |
in |
382 |
182 |
200 15 |
837 |
100 |
Tabellen visar att de utan jämförelse viktigaste dokumenten i referenshänseende
utgörs av riksdagstrycket (närmare 43 % av alla referenser).
Därnäst i betydelse kommer offsettryckta och stencilerade dokument, framför
allt färska sådana (närmare 16 % av alla referenser). Sedan följer i fallande
ordning (färska) tidningar (10,9 %), annat officiellt tryck än riksdagstryck
(SFS, SOU och SOS —- 10,7 %), böcker 10,2 % och tidskrifter,
framför allt färska.
26
En fördelning på proveniens och ålder av tidningar, tidskrifter, böcker
samt offsettryck och stenciler visas i följande sammanställning.
T.o.m. |
1960- |
1965 |
1966 |
1967 |
1968 |
Okänd |
Summa |
|||
1959 |
1964 |
ålder |
||||||||
Totalt |
Jan- |
Jul- |
||||||||
jun |
dec |
|||||||||
Upplysningstj änsten |
1 |
6 |
5 |
4 |
7 |
144 |
55 |
89 |
5 |
172 |
Tidningar........ |
66 |
27 |
39 |
— |
66 |
|||||
Tidskrifter........ |
3 |
8 |
4 |
4 |
— |
11 |
||||
Böcker .......... |
1 |
4 |
1 |
2 |
2 |
13 |
9 |
4 |
1 |
24 |
Offset etc......... |
2 |
1 |
2 |
5 |
57 |
15 |
42 |
4 |
71 |
|
Riksdagsbiblioteket .. |
9 |
12 |
6 |
6 |
4 |
34 |
21 |
13 |
1 |
72 |
Tidningar ........ |
4 |
— |
4 |
— |
4 |
|||||
Tidskrifter........ |
5 |
3 |
1 |
1 |
3 |
18 |
11 |
7 |
— |
31 |
Böcker .......... |
4 |
9 |
5 |
5 |
1 |
11 |
9 |
2 |
1 |
36 |
Offset etc......... |
1 |
1 |
— |
— |
1 |
|||||
Övriga källor........ |
6 |
4 |
4 |
10 |
20 |
93 |
48 |
45 |
9 |
146 |
Tidningar ........ |
21 |
8 |
13 |
— |
21 |
|||||
Tidskrifter........ |
3 |
1 |
2 |
8 |
26 |
19 |
7 |
— |
40 |
|
Böcker .......... |
5 |
1 |
3 |
3 |
3 |
9 |
- 7 |
2 |
1 |
25 |
Offset etc......... |
1 |
5 |
9 |
37 |
14 |
23 |
1 |
60 |
||
Totalt.............. |
.. 16 |
22 |
15 |
20 |
31 |
271 |
124 |
147 |
15 |
390 |
Tidningar ........ |
91 |
35 |
56 |
— |
91 |
|||||
Tidskrifter........ |
5 |
6 |
5 |
3 |
11 |
52 |
34 |
18 |
— |
82 |
Böcker .......... |
.. 10 |
14 |
9 |
10 |
6 |
33 |
25 |
8 |
3 |
85 |
Offset etc......... |
1 |
2 |
1 |
7 |
14 |
95 |
30 |
65 |
12 |
132 |
De i tabellen upptagna dokumenten kommenteras här i fallande referensordning
samt med hänsyn till proveniens.
Av de 132 referenserna till offsettryck etc. svarade upplysningstjänsten
för 71 (främst färskt material — juli—december 1968), gruppen »övriga» informationskällor
för 60 (också övervägande färskt) men biblioteket endast
för 1 referens.
Av de 91 referenserna till (färska) tidningar svarade upplysningstjänsten
för 66, övriga källor för 21 och biblioteket för 4.
Av de 85 referenserna till böcker svarade biblioteket för 36, »övriga» för
25 och upplysningstjänsten för 24.
Av de 82 referenserna till tidskrifter svarade »övriga» för 40 (främst avseende
åren 1967 och 1968), biblioteket för 31 och upplysningstjänsten för
11.
Tabellen tyder således på att i fråga om de för upplysningstjänsten viktigaste
dokumenten i referenshänseende, offsettryck etc. och tidningar, är
upplysnings t j än sten s grad av självförsörjning relativt stor. Biblioteket spelar
i dessa avseenden en underordnad roll.
I fråga om böcker är antalet referenser störst som hänför sig till biblioteket.
Talen är dock långt ifrån överväldigande, 36 av 85 referenser.
På tidskriftsområdet slutligen är gruppen »övriga» den ledande som källa
för upplysningstjänstens referenser. Upplysningstjänsten är här klart distanserad.
De viktigaste dokumenten för upplysningstjänsten i referenshänseende
utgörs av (i fallande ordning):
— riksdagstrycket
— offsettryck, stenciler, etc.
— tidningar
— annat officiellt tryck än riksdagstryck (exempelvis SFS, SOU, SOS)
27
— böcker
— tidskrifter.
Sammanfattningsvis visar referensstudien att endast i fråga om böcker är
riksdagsbiblioteket den ledande källan för upplysningstjänsten men inte
med klart dominerande tal.
Referensstudien ger emellertid inte en uttömmande bild av upplysningstjänstens
informationsbehov.
Upplysningstjänsten har ett allmänt informationsbehov som inte alllid
kommer till uttryck i referenser eller riksdagsbibliotekets utlåningsstatistik.
Det gäller härvidlag tillgång till dokument (böcker och tidskrifter) som ger
allmän överblick av det etablerade vetandet inom ämnen med vilka man
inte tidigare är förtrogen samt dokument som ger faktainformation, inträngande
information och nyhetsinformation.
I dessa hänseenden är riksdagsbibliotekets boksamlingar och ca 950 löpande
svenska och utländska tidskrifter en ovärderlig informationskälla.
Resultatet av denna undersökning ger vid handen att tillgång till riksdagsbibliotekets
samlade service inom riksdagshuset inte kan motiveras med företrädesvis
upplysningstjänstens behov. Riksdagsledamöternas och de interna
riksdagsorganens in. fl. behov torde i betydande utsträckning kunna tillgodoses
genom ett referensbibliotek, inkluderande handbibliotek, med läsplatser
jämte en låneexpedition. Återstoden av riksdagsbiblioteket torde
utan alltför stora olägenheter kunna förläggas utanför ett permanent riksdagshus
och, om detta lokaliseras till Helgeandsholmen, utanför denna.
Med anledning av riksdagsbibliotekets ytbehov i ett riksdagshus och riskerna
för en alltför omfattande bebyggelse på Helgeandsholmen har styrelsen
vid förberedelserna för den av riksdagen beslutade arkitekttävligen om riksdagens
hus allvarligt övervägt att utesluta bibliotekets huvuddel ur lokalprogrammet
och tävlingen. Efter vad som nu framkommit och med hänsyn
till ändå kvarstående lokalproblem för riksdagen anser styrelsen att riksdagsbiblioteket,
bortsett från ett tillräckligt fylligt referensbibliotek med
läsplatser samt en låneexpedition och vaktmästeri, bör lokaliseras utanför
riksdagshuset och, om detta förläggs till Helgeandsholmen, utanför denna.
Härigenom torde programytan för biblioteket kunna reduceras från 3 175 in2
till några hundra m2. Styrelsen avser att vidta åtgärder i denna riktning.
Kungl. byggnadsstyrelsen framlade i mars 1968 en idéplan med principiella
riktlinjer för lokalanvändning och byggnadsåtgärder på Riddarholmen.
Enligt idéplanen kommer Riddarholmen att få karaktären av »judiciell»
holme, dit domstolar, riksdagens ombudsmän, riksåklagaren, lagrådet, lagberedningen
m. fl. rättsvårdande organ lokaliseras. Under hand har förvaltningskontoret
inhämtat från byggnadsstyrelsen att riksdagsbibliotekets huvuddel
skulle kunna beredas samlade lokaler i f. d. Riksarkivets hus, som
f. n. tjänstgör som arkivdepå för Riksarkivet. En sådan lösning skulle enligt
styrelsens uppfattning vara mycket lämplig både med hänsyn till riksdagsbibliotekets
rätts- och samhällsvetenskapliga litteratur och kringliggande
domstolar och myndigheter och med hänsyn till närbelägenheten för riksdagen
vid en förläggning till Helgeandsholmen eller ev. Nedre Norrmalm
samt byggnadens inredning på grund av det ändamål den hittills tjänat.
Härvid förutsätts dock att byggnaden invändigt moderniseras.
S ammanfat tn in g
Sammanfattningsvis anser styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att
granskningspromemorians innehåll och vad som framkommit vid ärendets
beredning inom förvaltningskontoret inte ger tillräcklig anledning för riks
-
28
dagen att frånhända sig huvudmannaskapet för riksdagsbiblioteket, att riksdagsbibliotekets
inordnande i den inre riksdagsförvaltningen bör närmare
utredas samt att huvuddelen av riksdagsbiblioteket under alla förhållanden
bör lokaliseras utanför ett permanent riksdagshus och, om detla förläggs till
Helgeandsholmen, utanför denna och sålunda inte omfattas av den av riksdagen
beslutade arkitekttävlingen om riksdagens hus.
RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR
På styrelsens vägnar:
SIGURD LINDHOLM
/Sture Lannefjord
STYRELSEN FÖR
RIKSDAGSBIBLIOTEKET
29
Bilaga 3
I anledning av remiss den 4 december 1968 av granskningspromemoria angående
riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det statliga biblioteksväsendet
får Styrelsen för riksdagsbiblioteket härmed anföra följande.
Styrelsen avser att i detta yttrande huvudsakligen uppehålla sig vid den
i promemorian aktualiserade principiella frågan. Härjämte överlämnas och
åberopas även en av överbibliotekarien upprättad P. M. innehållande tillrättalägganden
och kompletteringar av vissa uppgifter i granskningspromemorian
(Bil. A). Till ytterligare belysning av frågan överlämnas vidare utdrag
av protokoll vid sammanträde med bibliotekets företagsnämnd1, där olika
av bibliotekets tjänstemän framförda synpunkter återges.
Den i granskningspromemorian aktualiserade principfrågan gäller huruvida
riksdagsbiblioteket med sina nuvarande uppgifter och omfattning bör
kvarstå såsom ett riksdagens organ eller överflyttas, även lokalmässigt, till
den allmänna statsförvaltningen och inordnas i dess bibliotekssystem. Kvar
i riksdagen skulle då endast bli ett mindre referensbibliotek, skisserat till
c:a 400 hyllmeter.
Denna fråga bör uppenbarligen i första hand ses från riksdagens synpunkt.
I andra hand bör statsförvaltningens behov av bibliotekets tjänster och slutligen
även allmänna biblioteksorganisatoriska aspekter beaktas. Styrelsen
vill i detta yttrande bemöda sig att framför allt bedöma frågan från synpunkten
av riksdagens behov.
För styrelsen synes det vara en självklar sak, att riksdagen har ett oundgängligt
behov av nära och bekväm tillgång till ett bibliotek inom de ämnesområden,
som täcks av riksdagsbiblioteket, och av en helt annan omfattning
än det skisserade referensbiblioteket. Icke minst måste det vara betydelsefullt
att ha tillgång till service av väl kvalificerad bibliotekspersonal och att
ha biblioteket direkt tillgängligt under kammarplena i möjligaste omfattning.
En viss del av riksdagens dokumentations- och informationsbehov tillgodoses
nu genom upplysningstjänsten, vilken utvecklats som en del av riksdagsbiblioteket
och enligt styrelsens mening även i framtiden bör bibehållas
i nära anknytning till detta, men upplysningstjänsten tillgodoser dock huvudsakligen
den mera rutinmässiga informationen, till stor del genom sammanställningar
och upplysningar ur riksdagstryck och annat officiellt tryck.
I den mån mera kvalificerade tjänster påkallas måste upplysningstjänsten
i stor omfattning falla tillbaka på biblioteket och därtill kommer alltid ett
påtagligt behov för såväl utskott som enskilda riksdagsledamöter av tillgång
till såclan mera speciell litteratur, som icke kan rymmas inom referensbibliotekets
ram.
Om man söker bedöma den sannolika framtida utvecklingen torde man
kunna konstatera, att riksdagsledamöterna i allt större utsräckning har såväl
ambition som kompetens att själva studera sådant material, som biblioteket
kan tillhandahålla, och den kommande för fattningsr ef ormen torde
1 Här ej avtryckt.
30
komma att påskynda en utveckling i sådan riktning. En sådan praktisk detalj
som att alla riksdagsmän inom kort kommer att disponera egna arbetsrum
verkar i samma riktning och framför allt kan den antas avsevärt öka
lånefrelcvensen. I stället för att som nu studera materialet i handbiblioteket
eller läsesalen kommer man att låna litteratur för studium på arbetsrummet.
I fråga om ett erforderligt biblioteks omfattning må ytterligare framhållas,
att det är av stort värde att ha direkt tillgång till alla statliga officiella publikationer.
Det synes vidare vara självklart att riksdagen skall ha tillgång till
viktigare främmande länders parlamentstryck, vilket kräver avsevärt utrymme.
Att dylikt tryck bör handhas och förvaras av en riksdagens egen
institution synes även naturligt.
I den remitterade promemorian beröres kortfattat de främmande parlainentsbibliotekens
ställning. Det väsentligaste som kan hämtas ur denna redogörelse
är att alla främmande parlament av betydelse synes ha tillgång
till egna bibliotek. De brittiska, franska och italienska parlamentsbiblioteken,
som i promemorian omnämnes som »boksamlingar som huvudsakligen tjänar
som hand- och referensbibliotek åt parlamentsledamöter och tjänstemän»,
torde samtliga ha en omfattning, jämförlig med eller överstigande det
svenska riksdagsbibliotekets.
Enligt granskningspromemorian betjänar riksdagsbiblioteket f. n. till ungefär
lika delar å ena sidan riksdagen och statsförvaltningen och å den
andra forskningen (och undervisningen). Då hemlånen, som i promemorian
framhålles, icke torde ge ett representativt utslag för denna jämförelse torde
man böra räkna med att den förstnämnda kategorin överväger som avnämare
av bibliotekets tjänster. Inom denna offentliga sektor är det uppenbart,
att riksdagen tar bibliotekets tjänster i anspråk i avsevärt större grad
och omfattning än den centrala förvaltningen. Den senare är dessutom fördelad
på ett stort antal enheter. Bibliotekets huvuduppgift är sålunda att betjäna
offentliga institutioner och för dessa är det av stor betydelse att ha
nära och bekväm tillgång till biblioteket. Då de centrala förvaltningsmyndigheterna
i stor utsträckning är och med säkerhet också kommer att förbli
förlagda i Stockholms centrala delar är det uppenbart att förläggningen av
biblioteket inom riksdagens lokaler är från dessa synpunkter rationellt och
värdefullt.
För riksdagens del är måhända det väsentligaste intresset knutet till detta
nära lokala samband. Emellertid synes även den administrativa ställningen
med en styrelse, vars majoritet författningsenligt består av riksdagsledamöter,
samt bankoutskottet som anslags- och i övrigt överordnad myndighet
vara av stort värde. Ett nära organisatoriskt samband med upplysningstjänsten
är även oundgängligt och det kan måhända ifrågasättas om det var
en rationell åtgärd att administrativt skilja upplysningstjänsten från biblioteket.
För endast något mer än ett år sedan begärde riksdagen efter förslag av
revisorerna att statskontoret i samband med annan utredning även skulle
undersöka riksdagsbibliotekets inre organisation. Därvid förutsattes uppenbarligen
icke annat än att riksdagsbiblioteket fortfarande skulle bestå som
en riksdagens institution. Det synes egendomligt att nu innan denna utredning
slutförts aktualisera en frågeställning, som undanrycker grundvalen
för det nyligen lämnade utredningsuppdraget.
I anslutning till vad i granskningspromemorian påpekats om dubbla
flyttningar av riksdagsbiblioteket under de närmaste 10—15 åren må fram
-
31
hållas, att detta förhållande kommer att inträffa även om promemorians
uppslag skulle genomföras. Den första flyttningen till det provisoriska riksdagshuset
är nämligen så nära förestående (lokalerna är redan projekterade
och snart under byggnad), att denna flyttning är ofrånkomlig. Den andra
flyttningen skulle senare ske antingen till ett permanent riksdagshus eller,
om promemorians uppslag genomföres, till något annat ställe.
Vad sålunda framhållits avser frågans bedömning från riksdagens och i
någon mån från förvaltningens synpunkt. Härtill skall läggas endast några
ord om bedömningen från allmänna bibliotekssynpunkter. I detta avseende
gäller det sålunda framför allt bibliotekets funktion som forskningsbibliotek
och dess samarbete med andra bibliotek. Som framgår av granskningspromemorian
har biblioteket kommit att i stor omfattning tjäna som ett forskningsbibliotek
på det samhällsvetenskapliga området. Såvitt styrelsen kunnat
finna har denna funktion, som kan sägas vara en biprodukt till dess
funktion i de offentliga institutionernas tjänst, icke haft några olägenheter
av den nuvarande organisationsformen. Styrelsen kan icke heller finna,
att bibliotekets nuvarande administrativa ställning skulle utgöra något avgörande
hinder för att det i närmare sam organisation med upplysningstjänsten
skulle kunna inordnas i en framtida organisation för maskinell dokumentation
och information.
Under åberopande av det anförda får styrelsen bestämt avstyrka att den i
granskningspromemorian föreslagna utredningen kommer till stånd.
Stockholm den 5 februari 1969
Å styrelsens för riksdagsbiblioteket vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
RIKSDAGSBIBLIOTEKET
STOCKHOLM
ÖVERBIBLIOTEKARIEN
Bilaga A
P. M.
angående riksdagens revisorers granskningspromemoria av den 4
december 1968
Uttalandet att riksdagsbiblioteket har otillräckliga förvaringsutrymmen,
som skulle nödvändiggöra en fortsatt spridning av samlingarna är oriktigt.
Riksdagen har tillgodosett sitt bibliotek med bokmagasin i sådan utsträckning,
att någon ytterligare spridning under överskådlig tid rimligtvis ej kan
behövas.
Riksdagsbibliotekets personalorganisation omfattar 22 tjänster. En befattningshavare
åtnjuter f. n. ett års tjänstledighet.
Av anslagen till riksdagsbiblioteket åtgår ungefär 15 % av bokanslaget till
anskaffning av litteratur för riksdagens olika handbibliotek. Med omkostnadsanslaget
bestrides bl. a. utgifter för kopiering och därmed sammanhängande
driftskostnader, huvudsakligen för riksdagens räkning. Uttrycket
»dolda kostnader» torde få anses föråldrat och böra ersättas med »komplementkostnader»,
numera redovisade i riksstaten. Det kan beträffande lokal
-
32
hyror förtjäna att nämnas, att riksdagens förvaltningskontor f. n. disponerar
det ena av valven i kvarteret Vinstocken.
Redovisningen av riksdagsbiblioteket berörande utredningar, av vilka
ingen ifrågasatt riksdagens huvudmannaskap, ådagalägger, att riksdagen i
slutet av år 1967 beslutat en undersökning genom statskontorets försorg i
enlighet med förslag av riksdagens revisorer. På grundval av 1954 års utrednings
betänkande år 1956 hade revisorerna funnit anledning att granska
utvecklingen av bibliotekets arbetsuppgifter i förhållande till dess personalstat.
Vad som inträffat under de månader som förflutit till den 28 maj
1968, vilket kunnat motivera ytterligare en utredning med utgångspunkt
från redan kända fakta i samma betänkande är obekant och redovisas ej
heller i granskningspromemorian.
Under rubriken riksdagsbibliotekets uppgifter och verksamhetsformer
omnämnes den årliga bibliografien över officiellt tryck som exempel pa
att »riksdagsbibliotekets tjänster endast i ringa mån [är] särskilt inriktade
på riksdagen och förvaltningen». Att beteckna arbetet med redovisningen av
Sveriges tryckta statliga publikationer på detta sätt är ett omdöme, som i
varje fall strider mot bankoutskottets uttalande 1934, då utskottet tog ställning
till denna uppgift för riksdagsbiblioteket. Med anledning av svårigheterna
att få kännedom om statliga publikationer hade väckts ett förslag
av biblioteksstyrelsen om upprättande och tryckning av en årlig bibliografi
över det genom statens försorg utgivna trycket. Förslaget, vilket rönte allmänt
bifall, föranledde att Kungl. Maj:t föreskrev pliktleverans till riksdagsbiblioteket
för hithörande publikationer, vilken princip sedermera utsträckts
till stencilerade publikationer i viss omfattning. Sedan den första
årgången av förteckningen färdigställts, lann dock Kungl. Maj :t att tryckning
ej borde ske med anlitande av till dess förfogande stående medel. Biblioteksstyrelsen
hänsköt frågan till riksdagen, som biföll följande förslag
av bankoutskottet: »Utskottet delar den av styrelsen för riksdagsbiblioteket
uttalade uppfattningen, att en årligen utkommande bibliografi över Sveriges
offentliga publikationer skulle vara av värde för riksdagens och statsförvaltningens
arbete. Utskottet får därför tillstyrka, att styrelsen för riksdagsbiblioteket
bemyndigas dels att gå i författning om tryckandet av det i huvudsak
redan färdigställda manuskriptet till en dylik bibliografi, omfattande
åren 1931—1933, dels ock att tills vidare låta utarbeta och till trycket befordra
liknande bibliografier för kommande år».
Förteckningen över nyförvärv, som också inkluderas i granskningspromemorians
omdöme om årsbibliografien, utgör i enlighet med riksdagens
egen föreskrift en uppgift för biblioteket, genom vilken för övrigt även förtecknandet
av de viktigaste av sådana statliga publikationer som ej framställs
genom tryckförfarande ombesörjes.
Riksdagsbibliotekets arbete med biografiska uppgifter om riksdagens ledamöter
på grundval av riksdagens upprepade uttalanden räknas också till
»tjänster endast i ringa mån inriktade på riksdagen och förvaltningen»,
ehuru det dock antydes att en »viss anknytning till riksdagen här föreligger».
Det är anmärkningsvärt att en promemoria upprättad inom ett riksdagens
verk kan uttrycka sig så om ett annat riksdagens verk i dess strävan
att verkställa ett riksdagens beslut. Det uppgives, att riksdagsbiblioteket
anordnar »utställningar av ny litteratur i montrar i närheten av kamrarnas
klubbrum», medan det här rör sig om framläggandet av litteratur med lånesedlar,
som direkt kan lånas av riksdagens ledamöter. Det uttalas i kanske
icke alltför preciserade ordalag, att »riksdagsbiblioteket har alltjämt kvar
33
eu viss basfunktion gentemot upplysningstjänsten». Det härvid antydda
förhållandet karakteriserades av riksdagens organisationsutredning 1966 på
så sätt att det i själva verket f. n. beträffande riksdagsbiblioteket vore så,
att upplysningstjänsten behövde daglig tillgång till material som finnes
däri.
Riksdagsbibliotekets arkivfunktion omnämnes ej.
Beträffande de utländska parlamentsbiblioteken talas i granskningspromemorian
om »boksamlingar som huvudsakligen tjänar som hand- och referensbibliotek
åt parlamentens ledamöter och tjänstemän. Dit hör t. ex. de
brittiska, franska och italienska parlamentsbiblioteken». Uttalandet torde
böra kompletteras med att de franska och italienska parlamentsbiblioteken,
fyra till antalet, vardera är större än det svenska riksdagsbiblioteket, och
att de båda engelska parlamentsbiblioteken redovisar ett bokbestånd på inemot
200 000 volymer.
Det förklaras i granskningspromemorian, att »någon direkt ledning
för föreliggande granskningsärende kan inte hämtas ur utländskt jämförelsematerial».
Det kan dock inte undgå att observeras, att parlamentens
bibliotek är av betydande storleksordning och ofta inkluderar motsvarigheten
till upplysningstjänsten. Under alla omständigheter ges av promemorian
exempel på hand- och referensbibliotek för vissa utländska parlament,
vilkas bokbestånd har en volym i förhållande till vilken de i promemorian
föreslagna 400 hyllin, för den svenska riksdagen framstår i stark kontrast.
Beträffande den centrala statsförvaltningens biblioteksförsörjning redovisar
granskningspromemorian 1954 års riksdagsbibliotekskommittés uttalande
i frågan på följande sätt: »Även 1954 års kommitté prövade frågan om ett
närmare samarbete mellan riksdagsbiblioteket och verksbiblioteken men
avvisade tanken på en författningsmässigt reglerad samorganisation och ansåg
även en centralkatalog över verkens bokbestånd vara överorganisation.
Som förebildlig samarbetsform hänvisade kommittén i stället till den hjälp
med vissa bibliotekssysslor som ett antal statsinstitutioner under årens lopp
erhållit genom avtal med tjänstemän i riksdagsbiblioteket och fann det för
övrigt överflödigt att föreslå några särskilda åtgärder med avseende på
bibliotekets verksamhet i förhållande till ämbetsverkens boksamlingar».
Det synes naturligt, att statsförvaltningens bibliotek i enlighet härmed anlitar
det centrala förvaltningsbiblioteket, som riksdagsbiblioteket enligt riksdagens
beslut utgör, samt att kungl. biblioteket, som granskningspromemorian
framhåller, saknar »formellt mandat härför», vilket alltså riksdagsbiblioteket
har.
Granskningspromemorian upptager frågan om samhällsvetenskaplig dokumentation
och information till kortfattat omnämnande i anslutning till
en inom forskningsberedningen 1967 framlagd promemoria. Här skall blott
konstateras, att ifrågavarande promemoria icke hittills överlämnats till riksdagsbiblioteket
för yttrande.
I granskningspromemorians »sammanfattning och slutsatser» heter det
om riksdagen och dess bibliotek: »Å andra sidan är det inget tvivel om att
riksdagens ledamöter och organ sedan länge är i minoritet bland riksdagsbibliotekets
nyttjare. Som bibliotekets styrelse själv i visst sammanhang
framhöll år 1965 dominerar numera klart dess uppgifter som förvaltningsoch
forskningsbibliotek». Med hänvisning till ovan lämnade uppgifter må
den förmodan uttalas, att i själva verket riksdagen är den främste av bibliotekets
nyttjare. Beträffande biblioteksstyrelsens uttalande 1965 gäller, att
3—690200
34
vid detta överbibliotekarien ej medverkat och att det liksom granskningspromemorian
helt grundar sig på traditionell lånesedelsstatistik.
Riksdagsbibliotekets företagsnämnd har i sammanträde den 17 januari
1969 utförligt behandlat riksdagsbibliotekets nyttjande, liksom även huruledes
riksdagen vid olika tillfällen, då bibliotekets förhållanden prövats,
stannat vid att riksdagens bibliotek skall följa riksdagen. Företagsnämndens
protokoll föreslås skola bifogas till biblioteksstyrelsens yttrande.
Det föreligger ett förslag till lösning av i granskningspromemorian berörda
problem. Det egentliga yrkandet går närmast ut på att detta förslag
skall göras till föremål för ytterligare utredning genom statskontorets försorg.
De i granskningspromemorian redovisade argumenten utgör icke en tillräcklig
grund för det framlagda förslaget utöver de utredningar som riksdagen
redan beslutat. Statskontoret föreslås göra en utredning av riksdagens
arkiv- och biblioteksproblem i organisatoriskt avseende. Granskningspromemorian
innebär i nu nämnt avseende ett förslag, som av riksdagens revisorer
eventuellt avses att överlämnas till riksdagen, som har att överväga,
om det kan anses lämpligt att besluta en hemställan hos Kungl. Maj :t att
vidtaga den erforderliga ändringen av direktiven för statskontorets utredning,
som från att omfatta inre organisation skall utsträckas att även gälla
yttre organisation. Det bör i detta sammanhang erinras om ett uttalande
av departemntschefen till 1968 års riksdag: »I avvaktan på resultatet av
den utredning som statskontoret fått i uppdrag att företa och som också
skall ta upp [kungl.] bibliotekets centrala uppgifter är jag inte beredd att
förorda några förslag som innebär en ändring i nuvarande organisation
vare sig för forskningsbiblioteksrådet eller kungl. biblioteket». (Statsverkspropositionen
bil. 10 s. 60.) I årets statsverksproposition upprepas uppgiften
om ett »uppdrag att se över de vetenskapliga bibliotekens inre organisation»
(bil. 10 s. 335). Det synes vara mer angeläget att upptaga frågan om ledningen
av de vetenskapliga biblioteken i stort, varvid må hänvisas till det
förslag, som framlagts i Norge, där stortinget i denna eller nästa månad har
att taga ställning till ett gentemot biblioteken fristående riksbibliotekarieämbete.
Stockholm den 30 januari 1969
LARS FRYKHOLM
35
STATSKONTORET
30.1. 1969
Bilaga 4
Remiss 4.12.1968 angående riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom
det statliga biblioteksväsendet (principförslag). Granskningspromemoria
nr 6/1968
Allmän bakgrund
Statskontoret har tidigare i remissyttrande dels 1.7.1968 angående socialvetenskapliga
bibliotekets och statens psykologiska-pedagogiska biblioteks
organisation m. m., dels 17.10.1968 angående lokalprogram för »Stockholms
universitet in. m. Huvudbibliotek» behandlat biblioteksorganisatoriska frågor.
Ämbetsverket ansåg i det sammanhanget det inte realistiskt att på sikt
behålla flera separata biblioteksenheter för litteraturservice till samhällsvetenskaplig
forskning och högre utbildning i stockholmsområdet. Praktiska
skäl talade enligt verkets uppfattning för att redan nu samordna de socialvetenskapliga
och psykologisk-pedagogiska biblioteksenheterna — såväl organisatoriskt
som funktionellt — med andra samhällsvetenskapliga biblioteksenheter
vid universitetet.
i 1969 års statsverksproposition (bil. 10 s. 334) behandlas bl. a. vissa
biblioteksfrågor som sammanhänger med universitetets och socialhögskolans
kommande utflyttning till Frescati.
Föredragande statsrådet anför härvid bl. a. följande:
»Utgångspunkten är härvid att kungl. biblioteket — i enlighet med vad
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet anförde i prop. 1965: 1 (bil.
10 s. 81, SU 8 s. 24 rskr 8) — skall fungera som universitetsbibliotek åt
universitetet i Stockholm utom vad gäller det naturvetenskapliga ämnesområdet.
Mot denna bakgrund framstår universitetskanslersämbetets förslag att
socialvetenskapliga biblioteket och statens psykologisk-pedagogiska bibliotek
skall integreras i den planerade biblioteksorganisationen i Frescati som
följdriktiga.
Vad gäller socialvetenskapliga biblioteket finner jag skälen för den av
universitetskansler sämbetet föreslagna integrationen i den planerade biblioteksorganisationen
i Frescati övertygande. Socialhögskolan och vissa samhällsvetenskapliga
institutioner vid universitetet beräknas, som jag nämnt,
redan höstterminen 1970 flytta till nya lokaler på Frescatiområdet. De åtgärder
som behövs för att då ge högskolan och universitetsinstitutionerna
god biblioteksservice måste därför förberedas redan under nästa budgetår.
Kungl. biblioteket bör med hänsyn till dess funktion som universitetsbibliotek
inom bl. a. det samhällsvetenskapliga ämnesområdet, ha huvudansvaret
för uppbyggnaden inom detta område av biblioteksverksamheten i Frescati.
Socialvetenskapliga biblioteket bör därför vid början av nästa budgetår inordnas
i kungl. bibliotekets organisation».
Statskontorets översyn av de vetenskapliga bibliotekens inre organisation
bär påbörjats under hösten 1968. Undersökningarna har inledningsvis inriktats
på en översiktlig kartläggning av universitetsbibliotekens arbetsför
-
36
delning och vissa arbetsrutiner samt en förberedande studie rörande möjligheterna
att utnyttja ADB som hjälpmedel i biblioteksarbetet.
En rapport härom sammanställs för närvarande inom verket. Som ett led
i det fortsatta utredningsarbetet kommer statskontoret att kartlägga och
analysera riksdagsbiblioteket, vars organisation verket har att utreda enligt
särskilt beslut av Kungl. Maj :t.
Riksdagsbibliotekets uppgifter och verksamhetsformer
Ursprungligen hade riksdagsbiblioteket endast till uppgift att ge biblioteksservice
åt riksdagens ledamöter och organ. Efter hand har andra avnämarkategorier
kommit att dominera bland bibliotekets kunder även om ledamöterna
och riksdagens egna organ behållit företrädesrätten bl. a. till boklån.
Biblioteket har att bevaka och anskaffa vissa i dess stadga närmare angivna
litteraturgrupper av intresse för riksdag och förvaltning samt att i
övrigt »verka som ett specialbibliotek inom litteraturområdena statskunskap
och juridik». Den övervägande delen av bokbeståndet synes emellertid, som
framgår av promemorian, numera ha jämförelsevis litet intresse för riksdagen.
Biblioteket har närmast karaktär av depåbibliotek.
Bland annat mot bakgrund av riksdagens förestående flyttning till nya
lokaler finner statskontoret det angeläget, att en omprövning av riksdagsbibliotekets
ansvarsområde och organisatoriska särställning kommer till
stånd i huvudsak efter de riktlinjer som skisseras i promemorian. Om riksdagen
så finner lämpligt, är statskontoret berett att i samband med översynen
av bibliotekets organisation — även pröva frågor rörande huvudmannaskap
och verksamhetsform för riksdagsbiblioteket.
På vissa punkter vill statskontoret redan i detta sammanhang aktualisera
konkreta åtgärder. Kungl. biblioteket har numera även till uppgift att vara
lokalt forskningsbibliotek för rätts- och samhällsvetenskapliga ämnen vid
Stockholms universitet. Riksdagsbibliotekets traditionella ansvar som specialbibliotek
inom litteratur områdena statskunskap och juridik kan därför
lämpligen redan nu avvecklas och dess resurser härför överföras till kungl.
biblioteket, förslagsvis fr. o. m. budgetåret 1970/71. Vidare förordar statskontoret,
att juridisk och statsvetenskaplig speciallitteratur utan direkt intresse
för den löpande verksamheten inom riksdag och centralförvaltning
avsöndras och överförs till kungl. biblioteket eller statens biblioteksdepå.
En sådan inventering fordrar emellertid ingående biblioteksteknisk sakkunskap
och bör därför lämpligen uppdras åt riksdagsbibliotekets styrelse eller
särskild tillkallad biblioteksexpertis.
Vid handläggningen av detta ärende bar närvarit avdelningschef Rydén
och byrådirektör Höglund, föredragande.
GÖSTA BRUNO
O. Höglund
37
RIKSBIBLIOTEKARIEN
KUNGLIGA BIBLIOTEKET
Den 20 januari 1969
Bilaga 5
Anmodad att inkomma med yttrande angående granskningspromemorian
nr 6 rörande Riksdagsbiblioteket får jag härmed för Kungl. biblioteket anföra
följande:
Redogörelsen för bibliotekets utveckling och aktuella situation synes mig
korrekt liksom jag i allt väsentligt är beredd att ansluta mig till de i ett
avslutande parti framförda preliminära reformförslagen. Vad rör det historiska
avsnittet skulle jag dock vilja inlägga en viss tillrättaläggande reservation
i fråga om en notis angående 1954-års kommitté. Det sägs (s. 2) om
kommitténs framlagda utredning att den »trots det vittsyftande mandatet
inte [ledde] till några mera genomgripande reformförslag». Förslagen synas
mig något mera radikala än promemorian gör gällande.
Den direkta anledningen till kommitténs tillsättande var bibliotekets lokalfråga,
där den dåvarande överbibliotekarien under hand hade yrkat på
riksbankshusets utrymning och apterande som magasinsbyggnad för biblioteket.
Detta knappast helt realistiska förslag aktualiserade för riksdagen
hela problemet, men lokalfrågan kom för kommittén alt intaga en central
ställning. Frågan löstes av utredningen efter internationella förebilder genom
det förslag, som senare ledde till inrättandet av Statens biblioteksdepå.
Denna har visat sig vara en utmärkt rationaliseringsfaktor på lokalområdet
för huvudstadens forskningsbibliotek; om Riksdagsbiblioteket i tillräcklig
utsträckning utnyttjat denna avlastningsmöjlighet må här lämnas osagt.
I fråga om personalen framlade utredningen ett relativt radikalt nedskär -ningsförslag, vilket senare med Riksdagens medgivande frångåtts. I fråga om
Riksdagsbibliotekets bibliografiska huvuduppgift uttalades av utredningen
att dess samordning med motsvarande uppgifter vid Kungl. biblioteket i
tramtiden borde aktualiseras; så har inte skett men kommitténs intentioner
är otvetydiga. Under gången av dess arbete föreslogs av en enskild ledamot
(riksgäldskommissarien Widlund) att Riksdagsbiblioteket borde inlemmas
i Kungl. bibliotekets organisation med avskiljande för Riksdagens bruk av
ett mera begränsat handbibliotek. Undertecknad, som följde stora delar av
kommitténs arbete som tillkallad biblioteksexpert, ansåg sig vid denna tid
ännu icke beredd att då arbeta för detta förslag. Arbetet med Kungl. bibliotekets
^organisation och konsolidering hade nyss inletts, och biblioteket
kunde ännu icke tänkas påtaga sig så stora och nya uppgifter. Läget har
emellertid numera blivit radikalt förändrat. Jag vill härvid i korthet redogöra
för vissa f. ö. även till en del i granskningspromemorian beaktade faktorer,
som tillkommit under senare tid och som starkt påverkar huvudstadens
bibliotekssituation och förhållandet mellan Riksdagsbiblioteket och
Kungl. biblioteket.
1. Billåneservice (sedan 1954) och depåverksamhet (sedan 1961) har givit
det samlade bokbeståndet en större flexibilitet och starkt reducerat betydelsen
av var olika materialgrupper förvaras.
2. Statsmakterna har fr. o. m. budgetåret 1965/66 givit KB preliminära
38
resurser för en instituiionstjänst för Stockholms universitet. Denna har
som ett led i en experimentverksamhet i anslutning till mitt förslag av 1963
även utnyttjats som institutionstjänst för ett 15-tal statliga verk och institutioner
utom universitetet. Dessa har efter spontan hänvändelse biståtts vid
t. ex. katalog, bindnings- och gallringsfrågor. Erfarenheten har klart visat, att
eu dylik verksamhet i större skala skulle medföra en betydande rationaliseringsvinst
och att KB är fullt kapabelt att svara för den.
3. KB:s bibliografiska verksamhet har utbyggts och det är utan tvivel
möjligt att i centraliserande syfte inlemma ytterligare katalog- och bibliografiuppgifter
häri, bl. a. genom att överta uppgifter från andra institutioner
— under förutsättning givetvis att tillräckliga personal- och lokalresurser
ställes till förfogande.
Granskningspromemorian, som (s. 2) refererar riksdagsbiblioteksutredningens
nyssnämnda tanke att överflytta det löpande utarbetandet av årsbibliografien
över offentliga publikationer till bibliografiska institutet vid
Kungl. biblioteket, berör inte denna fråga vidare i promemorian. På s. 11 ff
behandlas en annan bibliografisk angelägenhet, frågan om det behov av
centralt ordnad samhällsvetenskaplig dokumentation och information som
gör sig gällande bl. a. i syfte att ge myndigheter etc. kännedom om forskningens
resultat och informera forskningen om de praktiska problem som
finns inom samhällsorgan etc., ett ämne som behandlats i den 1967 inom
forskningsberedningen utarbetade promemorian »PM angående informations-
och dokumentationsfrågor inom samhällsvetenskaperna». I denna
PM har frågan om den samhällsvetenskapliga dokumentationens organisatoriska
anknytning till något existerande bibliotek övervägts, närmast Kungl.
biblioteket eller Riksdagsbiblioteket. Det konstateras att Kungl. biblioteket
bedriver registrering och klassificering av svenskt tryck (bl. a. även duplicerat
material) och att registreringen, vad tidskrifter beträffar, avser dessa
publikationer som sådana, medan de enskilda artiklarna ej registreras och
klassificeras. »Bevakningen av det samhällsvetenskapliga området kan således
göras inom ramen för Kungl. bibliotekets verksamhet». I det följande
resonemanget framhålles att en mera detaljerad dokumentationsverksamhet
inom samhällsvetenskaperna, som helt tillgodoser behov och intressen
hos dem som arbetar inom forskning och praktisk verksamhet, kräver att
utgivna publikationer så snabbt som möjligt finnes till förfogande och att
verksamheten också bör kunna upplysa om pågående eller planerade undersökningar
etc. Det säges också att en så definierad verksamhet inte för
närvarande (markerat här) kan ingå i Kungl. bibliotekets fortlöpande arbetsuppgifter.
Det bör i anslutning till dessa uttalanden framhållas att Kungl. biblioteket
är väl medvetet om behovet av vidgad service i bibliografiskt och dokumentationssammanhang
och att biblioteket vid flera tillfällen påpekat önskvärdheten
att bibliografiska institutets uppgifter utvidgas såväl med avseende
på ej tillräckligt tillgodosedda behov av nationalbibliografisk karaktär
som med avseende på sådana av ämnesbibliografisk karaktär, i sistnämnda
fall närmast inom de mera »nationella» ämnesområdena, såsom svensk historia,
litteraturforskning, geografi etc. Synpunkter på dessa önskemål har
utvecklats senast i bibliotekets petita för budgetåret 1969/70, där medel
äskats för en utredning och försöksverksamhet som skulle avse en samlad
planering av fackbibliografiska uppgifter av nationell natur samt skapande
av en fortlöpande registreringsverksamhet med central litteraturgenomgång
och excerpering, teknisk redigering och andra med produktionen sam
-
39
manliängande uppgifter. Som helt självklart betraktas härvid att frågan om
automatisk databehandling för framställning av såväl maskinläsliga dataregister
som av tryckta publikationer snabbt utredes.
inom ramen för en enligt de antydda linjerna vidgad verksamhet vid bibliografiska
institutet bör det te sig ändamålsenligt att med den nuvarande
verksamheten integrera sådana nationalbibliografiska uppgifter som förtecknandet
av de av statliga organ utgivna publikationerna, av i tidskrifter och
tidningar ingående material etc., liksom att omhänderha den dokumentation
som avser svensk publiceringsverksamhet inom humanistiska och samhällsvetenskapliga
områden; en effektiv och väl utbyggd sådan dokumentation
bör innefatta även registrering av pågående och planerad forskning inom
landet. Självfallet är att enhetlig och ändamålsenlig samordning också bör
ske med sådan dokumentations- och upplysningstjänst som avser utländskt
(internationellt) material på hithörande ämnesområden.
I granskningspromemorian (s. 17) framhålles beträffande Riksdagsbibliotekets
roll i den samlade statliga biblioteksverksamheten, att flera tänkbara
alternativ kan övervägas. Sedan Riksdagen fått ett referensbibliotek av föreslagen
karaktär (s. 16), synes förslaget att låta återstoden av Riksdagsbibliotekets
boksamlingar övergå i statsförvaltningens och forskningens tjänst
välmotiverat. Det torde vara ytterst tveksamt om samhället skall belastas
med lokalkostnader inom Stockholms city och senare eventuellt på Helgeandsholmen
för stora och för det löpande riksdagsarbetet ej relevanta bokmassor,
vars lokala disponering ju också medför avsevärda flytt- och transportkostnader.
I granskningspromemorian pekas på möjligheten att anknyta
det nya förvaltningsbiblioteket till Kungl. biblioteket. Ett dylikt förslag nödvändiggör
en mera ingående undersökning och planläggning av vissa lokaloch
personalproblem, varvid hänsyn bör tagas såväl till ett ändamålsenligt
utnyttjande av Statens biblioteksdepå som till den pågående omformningen
inom huvudstadens biblioteksorganisation genom integration mellan Kungl.
biblioteket, vissa andra biblioteksenheter och Stockholms universitet. Det
förefaller mig mycket önskvärt, att en dylik undersökning snarast kommer
till stånd.
UNO WILLERS
UNIVERSITETSKANSLERSÄMBETET
24.1. 1969
Bilaga 6
Yttrande över granskningspromemoria angående riksdagsbibliotekets
ställning och uppgifter
Såsom framgår av granskningspromemorian dominerar numera klart
riksdagsbibliotekets uppgifter som förvaltnings- och forskningsbibliotek.
Likväl föreligger det ett behov av förbättrad biblioteks- och dokumentationsservice
åt förvaltning och samhällsvetenskaplig forskning. En prövning av
frågan om riksdagsbibliotekets administrativa ställning och inplacering såsom
ett förvaltningsbibliotek i den allmänna statliga biblioteksorganisationen
är därför i hög grad befogad. Ämbetsverket ansluter sig till tanken att
statskontoret, som för närvarande gör en översyn av de vetenskapliga bibliotekens
inre organisation, bör få sitt uppdrag utvidgat till att omfatta även
de i granskningspromemorian redovisade problem som sammanhänger med
en förändring av riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter.
I ärendets handläggning har deltagit universitetskanslern Rosén och avdelningsdirektören
Sönnerlind, föredragande.
För universitetskanslern
KERSTIN SÖNNERLIND
STATENS RÅD FÖR VETENSKAPLIG
INFORMATION OCH
DOKUMENTATION
41
Bilaga 7
Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation med yttrande
över Granskningspromemoria nr 6/1968 från Riksdagens Revisorer,
2:a avdelningen
SAMMANFATTNING
Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK)
framhåller — utan att ingå på riksdagsbibliotekets administrativa tillhörighet
— betydelsen av att riksdagsbibliotekets ställning och ansvarsområde
inom det vetenskapliga biblioteksväsendet omprövas. Rådet förordar att hela
frågan om samordning av forskningens, förvaltningens och riksdagens informationsresurser
underkastas en förutsättningslös prövning, sedan de totala
informationsbehoven klarlagts. Vidare påyrkas förbättring och utveckling
av dokumentationen i fråga om riksdagens och förvaltningens intresseområde.
YTTRANDE
Rådet finner den i granskningspromemorian redovisade genomgången av
riksdagsbiblioteket intressant och värdefull. Det synes önskvärt att riksdagsbibliotekets
funktion och ställning tas under omprövning med tanke på
samordningen av biblioteksresurserna. Behovet av samordning inom det
statliga biblioteksväsendet har under det senaste decenniet blivit alltmera
uttalat. Möjligheten till teknisk och organisatorisk samordning av forskningens,
förvaltningens och riksdagens informationsresurser bör förutsättningslöst
prövas sedan samtliga informationsbehov och därmed sammanhängande
krav på tekniska resurser klarlagts. Tillväxtproblemet i riksdagsbiblioteket
berörs i granskningspromemorian, varför rådet vill understryka
att detta måste ses i sitt sammanhang i Scandia-planen. Rådet anser det viktigt
att arbetet med denna plan påskyndas inom underkommittén för riksdagsbiblioteken,
och att man från svensk sida tar initiativ för detta. Rådet finner
det även angeläget att förhandlingar snarast upptas mellan de svenska bibliotek,
som ansvarar för den samhällsvetenskapliga forskningens behov, så att
ansvars- och fördelningsfrågan förs framåt. Rådet är berett att biträda med
förslag till en lösning i dessa frågor, då arbete härpå ej längre kan anstå.
Den utredning, som statskontoret företar om de operativa funktionerna, föreslår
rådet skall utsträckas till att omfatta riksdagsbibliotekets organisatoriska
ställning.
I anslutning till granskningspromemorian vill rådet i övrigt anföra följande.
Dokumentationen på det samhällsvetenskapliga området är sedan långtid
försummad. Det vore värdefullt om den del av den samhällsvetenskapliga
dokumentationen, som berör riksdagen och förvaltningsapparaten kan
förbättras. Rådet är av den uppfattningen att en del av denna verksamhet
bör ske med maskinella hjälpmedel. För den skull är det angeläget att det
42
statliga utredningsväsendets promemorior, arbetsprotolcoll, skrivelser m. m.
utformas efter ett enhetligt mönster. För samtliga dessa bör på försättsbladet
klart framställas ursprung, innehåll, datum etc. En sammanfattning
skall alltid finnas på försättsbladet, om ej särskilda skäl däremot kan anföras.
PJiktavlämning av det sålunda förbättrade försättsbladet med sammanfattning
till riksdagsbiblioteket bör införas. Arbete på utformande av
riktlinjer i detta avseende bör påbörjas. Härigenom skapas förutsättningar
för inmatning av denna information i ett mekaniserat system utan tidsödande
och kostnadskrävande insatser av kvalificerad personal.
Av synnerlig vikt är vidare, att en allmän klassificeringsplan skapas för
den allmänna statsförvaltningen. Frågan om den lämpliga formen bör bli
föremål för utredning i samband med den pågående maskinella försöksverksamheten.
Betydelsen av att det svenska och nordiska materialet uppfångas
av systemet och delges intresserade inom riksdag och förvaltning bör framhållas.
För att upplysningstjänst och riksdagsbibliotek skall kunna ge bästa service,
vore det av värde om man hade god kännedom om företagna, pågående
och även planerade utredningar. Rutiner bör därför skapas för delgivning
till dokumentationsenheten, och ett register över pågående utredningar bör
upprättas. Försöksverksamheten med maskinella dokumentationsmetoder
för riksdagen bör förläggas till riksdagsbiblioteket för att kunna kopplas till
det material som inkommer dit.
Stockholm den 29 januari 1969
HANS HÅKANSSON
ordf. i rådet
Eskil Möller
rådets sekreterare
43
FORSKNINGSBIBLIOTEKSRÅDET
Bilaga 8
Stockholm den 14 februari 1969
Forskningsbiblioteksrådet har anmodats att avgiva ett yttrande över
Granskningspromemoria nr 6/1968 från riksdagens revisorer, 2:a avdelningen
behandlande riksdagsbibliotekets ställning och uppgifter inom det
statliga biblioteksväsendet. Forskningsbiblioteksrådet får med anledning
bärav anföra följande:
I särskild berättelse avgiven av riksdagens revisorer till 1967 års riksdag
(BaU 62/1967, bil. A) påtalades den personalökning som ägt rum vid riksdagsbiblioteket
jämfört med den av riksdagen 1957 fastställda personalstaten
och revisorerna för sin del fann att en under perioden motsvarande ökning
av bibliotekets arbetsuppgifter icke inträffat. I anledning härav påfordrade
revisorerna en utredning och föreslog att riksdagsbiblioteket skulle
innefattas i statskontorets utredning rörande de vetenskapliga bibliotekens
organisation. Riksdagsbiblioteksstyrelsen riktade flera anmärkningar mot
revisorernas berättelse men välkomnade ändå »en utredning om de vetenskapliga
bibliotekens organisation» (Bil. B.). Bankoutskottet hemställde hos
riksdagen att riksdagen måtte hemställa hos Ivungl. Maj:t att uppdrag gavs
åt statskontoret att verkställa utredning rörande riksdagsbiblioteket. Efter
skrivelse från riksdagen har statskontoret sedermera fått sina direktiv utvidgade
att omfatta även riksdagsbiblioteket.
Sedan sålunda beslut fattats att riksdagsbibliotekets organisation skall utredas
av statskontoret har emellertid genom den nu aktuella granskningspromemorian
från riksdagens revisorer frågan väckts om riksdagsbibliotekets
ställning inom det svenska biblioteksväsendet. Att revisorerna nu vill
vidga frågeställningen synes huvudsakligen sammanhänga med den långsiktiga
planeringen av riksdagens lokaler och med frågan om samhällsvetenskaplig
dokumentation.
Granskningspromemorian avser att vara ett principförslag. Den pekar på
förefintliga problem och ger förslag till tänkbara lösningar, som ett fortsatt
utredningsarbete kan leda till.
I granskningspromemorian ser man pessimistiskt på möjligheterna att
fortsättningsvis i riksdagshuset inrymma ett bibliotek av riksdagsbibliotekets
omfattning. Man påvisar samlingarnas nuvarande storlek (ca 9 500
hyllmeter) och den snabba tillväxttakten (senaste tioårsperioden har de
vuxit med en hyllkilometer). Man anser att möjligheterna till deponering
främst då i statens biblioteksdepå är begränsade och att de under alla förhållanden
kan ge endast tillfällig lättnad (s. 13). Problematiken kring riksdagsbiblioteket
accentueras dessutom av att riksdagen under den närmaste
10—15 årsperioden skall byta lokaler två gånger varvid biblioteksflyttningarna
drar stora kostnader.
Forskningsbiblioteksrådet vill i detta sammanhang erinra om att de
långsiktiga lokalfrågorna för riksdagsbiblioteket redan 1954 var en av huvudfrågorna
för den då tillsatta riksdagsbiblioteksutredningen. Den dåvarande
utredningen uttalade beträffande en ifrågasatt utflyttning av biblio
-
44
leket från riksdagshuset att lokalfrågan i stället torde kunna lösas genom
inrättande av eu biblioteksdepå utanför storstadsområdet, där mindre
frekventa delar av samlingarna från riksdagsbiblioteket och andra central L
belägna Stockholmsbibliotek kunde förvaras.
I den nu framlagda promemorian hävdas emellertid att riksdagsbibliotekets
samlingar i sin helhet är »av så ringa intresse för riksdagen» (s. 13)
att det motiverar en total utflyttning från riksdagshuset. Bibliotekets nuvarande
karaktär av samhällsvetenskapligt depåbibliotek framträder enligt
promemorian, då man ställer samlingarnas omfattning i relation till bibliotekets
utnyttjande.
Riksdagens utnyttjande av biblioteket är så ringa att det endast kan motivera
ett referensbibliotek inom riksdagshuset, som ett komplement till den
där befintliga upplysningstjänsten. Man tänker sig att detta referensbibliotek
bl. a. skall omfatta tidnings- och tidskriftsmateriel samt aktuell politisk
litteratur. Som ram anges 400 hyllmeter varur gallring av föråldrad litteratur
fortlöpande skall göras.
För det nuvarande riksdagsbibliotekets del föreslår man att det överflyttas
»till den Kungl. Maj :t underställda statsförvaltningen» (s. 15). Man pekar
därvid på möjligheten att anknyta »det nya förvaltningsbiblioteket» till
Kungl. biblioteket eller låta det ingå i den samorganisation som väntas för
Stockholms universitets bibliotek.
För en riktig bedömning av riksdagens utnyttjande och behov av biblioteksservice
spelar helt naturligt bibliotekets lånestatistik en stor roll. Den
statistik på vilken promemorian grundar sina slutsatser beträffande riksdagens
och andra lånekategoriers utnyttjande av biblioteket är enligt forskningsbiblioteksrådets
uppfattning ej helt tillfredsställande. Det skulle varit
av intresse att se, om förskjutningar mellan olika låntagarkategorier skett
med utgångspunkt från 1954 års siffror. Tyvärr ger inte promemorians
statistikuppgifter vägledning härvidlag, då man där endast ger procenttal
för sammanhängande tioårs- och tjugoårsperioder. För att komplettera bilden
har forskningsbiblioteksrådet ur 1954 års årsberättelse och 1968 års till
riksdagen ingivna berättelse hämtat följande siffror. »Riksdagen» hade
1954 943 hemlån, som utgjorde 10 % av hela antalet lån (9 889); 1968 utgjorde
motsvarande siffra 4 052 lån, som utgjorde 24 % av hela antalet lån
(17 050).
För att klargöra att den avsevärt högre andelen av riksdagslån under senaste
år ej är av tillfällig karaktär kan nämnas att dessa hemlån utgjorde
1965: 1 666, 1966: 2 197 och 1967: 3 517. Dessa siffror kan i och för sig
knappast påverka det ställningstagande till det nuvarande riksdagsbibliotekets
utflyttning ur riksdagshuset, som göres i granskningspromemorian och
som forskningsbiblioteksrådet finner väl motiverat, men de föranleder forskningsbiblioteksrådet
att ställa sig tveksamt till den i promemorian föreslagna
ramen för riksdagens eget bibliotek. Den kan endast vara giltig under
förutsättning att »referensbiblioteket» i själva riksdagshuset försörjes av ett
näraliggande »huvudbibliotek». Ett sådant förslag utarbetades just i eu
»Utredning ang. utflyttning av riksdagsbiblioteket till kv. Vinstocken» 1966
(BaU 1966 nr 47). Rådet menar, att man i granskningspromemorian ej tillräckligt
beaktat det stigande intresse riksdagen ovedersägligen visat biblioteket
och därför måste, på denna punkt, en analys göras av såväl de enskilda
riksdagsledamöternas som riksdagsförvaltningen litteraturbehov.
Därvid måste även hänsyn tagas till sådana förhållanden som är mer svårgripbara
i siffror, nämligen att riksdagen och den centrala förvaltningen
45
har haft och måste anses ha rätt till en särskilt omfattande litteraturservice.
Vad frågan om samhällsvetenskaplig dokumentation och information beIräffar
hämtar granskningspromemorian sina synpunkter främst ur den
promemoria som en arbetsgrupp tillsatt av forskningsberedningen under
1967 utarbetat. Denna promemoria har inte varit föremål för behandling av
remissinstanser, ej heller har den blivit offentligt diskuterad. Forskningsbiblioteksrådet
finner av den omständigheten det vara mycket vanskligt att
i sak taga ställning till de resonemang som förs i granskningspromemorian
(s. 11—12) som i sin tur bygger på forskningsberedningens arbetsgrupps
utkast och förslag till åtgärder. Som granskningspromemorian omtalar har
forskningsbiblioteksrådet i samband med sin rapport om en fördelningsplan
för de svenska forskningsbiblioteken uttalat som sin mening att dokumentationsåtgärder
bör integreras med biblioteksverksamheten. Det synes
rådet naturligt att vid tillkomsten av ett förvaltningsbibliotek i en föreslagen
samarbetsorganisation detta bör anförtros att centralt svara för och
leda den samhällsvetenskapliga dokumentationsverksamheten i landet.
Frågan om det fortsatta utgivandet av Årsbibliografien över Sveriges offentliga
publikationer bör ses i sammanhang med de i föregående stycke
nämnda samhällsvetenskapliga dokumentationsfrågorna. Här kan dock nu
påpekas att bibliografiska institutet redan sedan länge har det centrala ansvaret
för insamling och redovisning av nationellt material och det förefaller
rimligt, att även ämnesinriktade periodiska förteckningar läggs in i denna
verksamhet.
Slutligen skall här beröras frågan om den centrala förvaltningens biblioteksverksamhet
som i den aktuella promemorian fått stort utrymme (s.
8—It). Även om frågan inte har direkt med den centrala problematiken om
riksdagsbibliotekets ställning att göra, är det ändå välkommet att den behandlas.
Det framgår av granskningspromemorians framställning att bägge
de institutioner, som kunnat göra en insats, nämligen kungl. biblioteket
och riksdagsbiblioteket, här har hämmats av frågans oklara läge och av
bristande resurser. Tack vare den vid kungl. biblioteket nu inrättade institutionstjänsten
har en organisatorisk bas för en sådan verksamhet tillkommit.
Forskningsbiblioteksrådet anser, att detta är ett område där ett intimt
samarbete mellan den expertis och erfarenhet som riksdagsbiblioteket representerar
och den organisation som nu finns vid kungl. biblioteket skulle
kunna leda fram till att en central tillsynsmyndighet för verksbiblioteken
äntligen skapas.
Sammanfattningsvis vill forskningsbiblioteksrådet framhålla vikten av att
frågorna om hur riksdagens, den centrala statsförvaltningens, forskningens
och den högre undervisningens behov av fullgod litteraturservice på de
samhällsvetenskapliga och rättsvetenskapliga områdena bäst skall tillgodoses
blir föremål för en allsidig utredning. Dessa frågor som innefattar delproblem
rörande såväl litteratur försörj ning som dokumentation som övrig
bibliografisk verksamhet, har ännu icke penetrerats tillräckligt för att forskningsbiblioteksrådet
skall vara berett att taga ställning till granskningspromemorians
principförslag. Forskningsbiblioteksrådet förordar därför
att statskontoret utöver sitt nuvarande uppdrag att se över riksdagsbibliotekets
organisation och arbetsformer även får i uppdrag att, med beaktande
av vad som här ovan anförts, utföra en allsidig utredning av ovannämnt
slag. Det blir därvid även nödvändigt att utreda det nuvarande riksdagsbibliotekets
ansvarsområde, organisatoriska ställning och därmed sammanhängande
frågor om huvudmannaskap för biblioteket. Med hänsyn till
46
de byggnadsfrågor, som inom en snar framtid i olika etapper aktualiseras
för riksdagen, förordar forskningsbiblioteksrådet att denna utredning bedrives
skyndsamt och med förtursrätt inom statskontoret.
Ovanstående remissvar har vid sammanträde den 12 februari 1969 behandlats
av rådet in pleno.
För forskningsbiblioteksrådet
UNO WILLERS
Thomas Tottie
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690200