Bankoutskottets utlåtande nr 40 ur 1969
1
Nr 40
Utlåtande i anledning av motioner om översyn av exportfinansieringen.
I de likalydande motionerna I: 333 av herr Virgin in. fl. och II: 442 av herr
Holmberg in. fl. yrkas all riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa
bl. a. att Kungl. Maj :t måtte låta företaga eu översyn beträffande exportkreditfinansieringen
i vad avser såväl institutionell ram och formella
regler som tillämpade arbetsformer.
Den i motionerna föreslagna hemställan till Kungl. Maj :t omfattar ytterligare
tre punkter. En av dessa, om upprättande av en finanspolitisk beredskapsplan,
har behandlats av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 50.
De andra två punkterna, om en breddning och aktivering av aktiemarknaden
och om emissionskontrollens avskaffande, har bankoutskottet behandlat
i sitt utlåtande nr 16.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna, såvitt nu är i fråga,
från fullmäktige i riksbanken, exportkreditnämnden, AB Svensk exportkredit,
Svenska bankföreningen och Sveriges allmänna exportförening.
Motionerna
Motionärerna framhåller alt det svenska näringslivet till följd av den inhemska
marknadens begränsade storlek måste i hög grad vara inriktat på
exportförsäljning. Sveriges ekonomiska framtid beror, anför de, på landets
möjligheter att hävda sig på de internationella marknaderna.
En faktor av betydelse för exportens utveckling är de finansieringsmöjligheter
som står i huds. Under senare år har, framhålles det, kredittiderna
i den internationella handeln förlängts avsevärt, särskilt i fråga om mera
kostnadskrävande kapitalvaror. I samband med export till de underutvecklade
länderna förekommer mycket långa krediter. De problem som sålunda
skapats för många företag utgjorde bakgrunden till att AB Svensk exportkredit
bildades.
Stödet av en jämn och konsekvent exportkreditgivningspolitik är enligt
motionärerna av stor betydelse för exportföretagens försäljning. Möjligheten
till förhandsbesked om att en viss finansiering kan påräknas skulle innebära
en väsentlig förbättring av nuvarande förhållanden.
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 8 sand. Nr 40
9
Bankoutskottets utlåtande nr M år 1969
Tidigare behandling av frågan
Samma yrkande om översyn av exportfinansieringen som i de nu behandlade
motionerna har framställts av högerpartiet respektive moderata
samlingspartiet i partimotioner vid de två närmast föregående årens riksdagar.
Bankoutskottet uttalade år 1967 (uti. nr 33, s. 20) att motionärerna
inte anfört några faktiska skäl för sitt yrkande och alt utskottet inte heller
i annan ordning blivit övertygat om att den begärda översynen var erforderlig.
Utskottet avstyrkte därför motionsyrkandet, vilket också avslogs av
riksdagen. År 1968 konstaterade utskottet (ull. nr 28), alt motionärerna
inte anfört några nya skäl för sitt förslag, och avstyrkte detta. Riksdagen
följde även denna gång utskottet. Högerpartiets respektive moderata samlingspartiets
representanter i utskottet stödde vid båda tillfällena i reservationer
motionärernas förslag.
Uppgifter i anslutning till motionerna
AB Svensk exportkredit tillkom år 1962. Bakgrunden härtill var eu konstaterad
tendens till förlängning av kredittiderna i den internationella handeln.
Bolaget har ett aktiekapital av 100 milj. kr., varav hälften tillskjutits av
staten och hälften av affärsbankerna. Dess uppgift är att medverka vid
finansieringen av svensk export av varor och tjänster genom utlämnande
av lån och ställande av garantier för sådana lan samt att genom egen upplåning
anskaffa medel för finansieringsverksamheten. Bolagets styrelse består
av nio ledamöter, av vilka staten utser fyra och affärsbankerna fem,
därav en efter förslag av Sveriges kreditbanks styrelse. En av styrelsens
ledamöter förordnas av Kungl. Maj :t att vara dess ordförande.
Lån från bolaget skall enligt bolagsordningen lämnas på bestämd tid. Den
maximala löptiden för lånen är tjugo år. För lånen skall vara ställd betryggande
säkeihet.
Bolagets upplåningsrätt utgörs av ett belopp motsvarande summan av
dels dess kassa och vissa tillgodohavanden, dels nio tiondelar av nominella
värdet av sådana bolagets fordringar som i fråga om politiska och kommersiella
risker är säkerställda av exportkreditnämndens garanti, dels ett belopp
motsvarande sex gånger bolagets eget kapital. Eftersom aktiekapitalet är
100 milj. kr. har bolaget en upplåningsrätt om minst 600 milj. kr. och eu
utlåningskapacitet om minst 700 milj. kr. För närvarande uppgår utlåningskapaciteten
till drygt 860 milj. kr.
Bolagets utestående krediter den 31 augusti 1969 uppgick till ca 650 milj.
kr., varav 420 milj. kr. hänförde sig till varvsindustrin och 230 milj. kr. till
annan industri. Vid samma tidpunkt belöpte sig bolagets upplåning till ca
515 milj. kr. Upplåningen har under bolagets hela verksamhetstid till alldeles
övervägande del skett i form av reverslån hos allmänna pensionsfonden.
Bolagets nyutlåning har under åren 1966—1968 uppgått till resp. ca
Bankoutskottets utlåtande nr åt) år 1969
3
165 milj. kr., 190 milj. kr. och 140 milj. kr. Under år 1969 har hittills lånats
ut nära 230 milj. kr.
Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har meddelats alltsedan
hudgetåret 1933/34. Prövning och avgörande av frågor om sådan garanti
ankommer på exportkreditnämnden, vars ledamöter förordnas av Kungl.
Maj :t. Statsgaranti kan beviljas i Sverige verksam företagare för täckning
av förlust i samband med export eller lagerhållning utomlands och för lån
som lämnas av svensk bank eller annan svensk kreditgivare i anledning av
export eller lagerhållning utomlands. Garanti kan även beviljas bank eller
annan kreditgivare för täckning av förlust på grund av lån som lämnas i
samband med export. Garanti får avse högst 90 procent av förlust eller avtalat
vederlag för export. Den som får garantin skall betala en premie härför,
avvägd med hänsyn till olika inverkande omständigheter.
Maximibeloppet för statens betalningsansvar för statsgarantier har höjts
upprepade gånger och är för närvarande enligt riksdagens bemyndigande
5 miljarder kr., varav 800 milj. kr. bär reserverats för garantigivning på
särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska
utveckling, s. k. u-garantier.
Exportkreditnämnden meddelar beslut om bifall till ansökan om statsgaranti
i regel i form av en garantiutfästelse. Denna är ett erbjudande från
nämnden att utfärda garanti på i utfästelsen angivna villkor. På grundval
av utfästelsen får sökanden, sedan exportkontrakt slutits eller export verkställts,
en garantiförbindelse, genom vilken nämnden på statens vägnar
ikläder sig garantiansvar. Vid utgången av juni 1969 belöpte sig nämndens
garantiutfästelser till 2 165 milj. kr. och dess garantiåtaganden till 1 496
milj. kr. Löptiderna för de krediter nämnden garanterat har på senare år
successivt förlängts.
Remissyttrandena
Fullmäktige i riksbanken erinrar om att bolagsordningen för AB Svensk
exportkredit år 1967 setts över och ändrats, varvid bl. a. den maximala löptiden
för krediterna utsträcktes. Vad gäller formerna för upplåningen anför
fullmäktige att det enligt deras mening inte finns något hinder för bolaget
att vid ökat behov om så anses lämpligt och möjligt uppta obligationslån.
Frågan huruvida bolaget bör lämna förhandsbesked till potentiella låntagare
om en viss finansiering kan påräknas uppfattar fullmäktige som en företagsekonomisk
fråga, som fullmäktige inte anser sig böra ta ställning till.
Med angiven motivering finner fullmäktige den av motionärerna begärda
översynen av exportfinansieringen icke påkallad.
Inom fullmäktige har herr Burenstam Linder reserverat sig till förmån
för motionärernas yrkande.
4
Bankoutskottets utlåtande nr W år 1969
Exportkreditnämnden lämnar i sitt remissyttrande en redogörelse för den
sedan slutet av 1950-talet tydliga tendensen till allt längre kredittider vid
exporttransaktioner. Som huvudsakliga faktorer bakom denna utveckling
nämns dels u-ländernas ökande behov av långfristiga krediter, dels konkurrensen
mellan industriländerna om nya marknader. Denna konkurrens gäller
även öststatsmarknaderna. Krav har framställts på ökat statligt stöd i
exportländerna för att täcka risker vid export och underlätta finansieringen.
Nämnden återger internationell statistik över utvecklingen under senare
år av sådana exporttransaktioner för vilka statligt stöd lämnats i form av
exportkrediter eller kreditgarantier med en kredittid överstigande fem år
och konstaterar att en mycket kraftig ökning av dessa ägt rum. Vid fördelning
på importländer är uppgången störst för öststaterna och minst för
u-länderna.
Nämnden uppger sig i sin verksamhet under de senaste åren ha registrerat
en relativt sett ökande efterfrågan på garantier och krav på längre kredittider.
Nämnden har i viss mån anpassat sin garantigivning till dessa krav.
Det får dock enligt nämndens uppfattning anses vara ett svenskt intresse
att restriktivitet iakttas beträffande kredittidens längd. Vid nämndens prövning
av enskilda fall i detta avseende har förekomsten av utländsk konkurrens
tillmätts stor betydelse.
AB Svensk exportkredit (SEK) konstaterar att bolaget i regel kunnat bifalla
de låneansökningar som inkommit i den mån de fallit inom ramen för
bolagets verksamhet.
Beträffande upplåningen konstateras atl bolaget liksom övriga kreditinstitut
som arbetar på den s. k. långa marknaden lid efter annan fått räkna
med vissa väntetider, ibland på några månader. Härom anförs vidare:
I nuvarande läge på kapitalmarknaden har SEK liksom andra kreditinstitutioner
stark känning av knapphet på medel. Under förutsättning att
upplåning jämväl i fortsättningen kan erhållas från AP-fonden och att detta
kan ske med tillräckliga belopp och på tider, som någorlunda kan synkroniseras
med löptiderna för SEIv:s utlåning, bör SEK även i fortsättningen
kunna ge exportörerna erforderlig trygghet för refinansiering i rimlig omfattning
av förekommande exportkrediter för tyngre kapitalvaror. Med hänsyn
till AP-fondens kontinuerliga tillväxt borde det icke vara alltför optimistiskt
att antaga att refinansiering på den svenska marknaden av exportkrediter
skall kunna fortgå i sådan utsträckning, att SEK kan bidraga till
att ge exportörerna den finansiering som är nödvändig för att de skall kunna
hävda sig i den internationella konkurrensen om relativt långfristiga exportkrediter.
Vad gäller förhandsbesked om exportkrediter konstaterar bolaget att
önskemål härom flera gånger framförts från exportörernas sida. Behovet
har då motiverats med att man redan under förhandlingarna om en export
-
Bankoutskottets utlåtande nr åO år 1969
5
affär önskade säkerhet för att i anbud till köparen angivna krediter skulle
kunna refinansieras då leveransen fullgjorts och till en i förhandsbeskedet
angiven räntekostnad. Bolaget uttalar i denna fråga:
För alt förhandsbeskedet skall kunna täcka detta behov erfordras att detsamma
är för SEK bindande men att exportören skall ha frihet avböja refinansieringserbjudandet,
därest exportaffären icke kommer till stånd. De
exportaffärer, varvid behovet av förhandsbesked ter sig mest angeläget, torde
vara av betydande storleksordning, varför SEK icke kan förväntas utan motsvarande
upplåning vara i stånd tillhandahålla refinansiering. För den skull
är SEK för avgivande av förhandsbesked nödsakat söka en beskedet motsvarande
utfästelse från institution på kapitalmarknaden.
Som torde framgå av det förut sagda är innebörden av förhandsbesked,
att institutionen binder sig för att efter utgången av exportvarans tillverknings-
och leveranstid, som icke sällan sträcker sig över ett flertal år, tillhandahålla
kredit i angiven omfattning och till en räntekostnad, som fixerats
mer eller mindre skönsmässigt inför ovissheten om det allmänna ränteläget
i en förhållandevis avlägsen framtid. Ett sådant förhandsbesked torde med
nuvarande förhållanden på kapitalmarknaden icke kunna erhållas på ett för
SEK och dess kunder tillfredsställande sätt.
Sammanfattningsvis anser sig AB Svensk exportkredit i avsaknad av mera
konkreta anvisningar om innebörden i motionärernas påstående om behovet
av en översyn av exportfinansieringen ha svårt att bedöma om särskilda
åtgärder från statsmakternas sida är påkallade.
Svenska bankföreningen finner det knappast föreligga något behov av
ytterligare specialinslitutioner för kreditstöd till exporten utöver AB Svensk
exportkredit och exportkreditnämnden, genom vilka staten nu medverkar
vid exportfinansieringen. Någon ändring av de formella reglerna för AB
Svensk exportkredits verksamhet anser föreningen inte vara påkallad, och
önskvärda förändringar av bolagets kreditpolitik säges kunna genomföras
av styrelsen inom den gällande bolagsordningens ram. För exportkreditnämndens
del aktualiseras, säger föreningen, tid efter annan önskemål att
dess möjligheter till garantigivning skall utvidgas i ett eller flera avseenden.
Dessa önskemål brukar då på olika vägar framföras till Kungl. Maj :t. På
detta sätt blir, framhålles det, regelsystemet föremål för fortlöpande uppmärksamhet
och successiv revision. Bankföreningen säger sig ha svårt att
tro att något mera skulle kunna vinnas genom en engångsöversyn verkställd
av ett särskilt utredningsorgan.
Sveriges allmänna exportförening anser att frågan om förutsättningarna
för företagens exportkreditgivning kräver fortlöpande uppmärksamhet med
hänsyn till de strukturella och konjunkturella förändringar som äger rum
på den internationella marknaden för kapitah^aror och tyngre utrustning.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 40 år 1969
I Sverige måste detta ske inom ramen för den allmänna kreditpolitiken. Föreningen
anser det också väsentligt att svenska myndigheter söker få till
stånd överenskommelser mellan industriländerna som begränsar utnyttjandet
av kreditgivningen som ett vapen i den internationella konkurrensen.
Enligt Exportföreningens uppfattning föreligger de institutionella och
formella förutsättningarna för en smidig exportkreditgivning från såväl
affärsbankerna som AB Svensk exportkredit. I fråga om arbetsformerna
och mera speciellt möjligheten till förhandsbesked om krediter från AB
Svensk exportkredit säges en vidare utveckling vara påkallad. Denna bör
dock ske genom utformningen av bolagets kreditpolitik, för vilken styrelsen
är ansvarig.
Då det gäller exportkreditnämnden sker enligt föreningens uppfattning
inom nämnden en fortlöpande omprövning av praxis.
Exportföreningen finner på angivna grunder att en särskild utredningknappast
är det ändamålsenliga medlet att komma till rätta med de problem
inom exportfinansieringen som motionerna berör.
Utskottet
Ett väsentligt drag i den internationella ekonomiska utvecklingen är den
växande konkurrensen på exportmarknaderna. Även kreditmöjligheter och
kreditvillkor har kommit att spela en allt större roll som konkurrensmedel
vid export. Detta förhållande får särskild betydelse för en av utrikeshandeln
så beroende ekonomi som den svenska och ställer ökade krav på exportföretagen.
De problem, som därvid kan uppkomma och som till någon
del aktualiseras i de nu behandlade motionerna, har diskuterats i flera sammanhang,
bl. a. vid Svenska bankföreningens årsmöte år 1966.
De här berörda utvecklingstendenserna har av naturliga skäl uppmärksammats
av statsmakterna, och särskilda åtgärder har vidtagits bl. a. på
det institutionella planet. Sålunda har i samverkan med affärsbankerna
ett företag, AB Svensk exportkredit, inrättats för att tillgodose vissa kreditbehov
vid svensk export. Vidare har formerna för den statliga garantigivning
som handhas av exportkreditnämnden översetts och den ekonomiska
ramen härför successivt utökats.
Utskottet har de två senaste åren haft att ta ställning till motionskrav på
en översyn av exportfinansieringen och därvid inte funnit en sådan översyn
erforderlig. Utskottet anser det särskilt värt att understryka att ingen av de
remissinstanser, som nu beretts tillfälle att yttra sig över motionärernas
ånyo framförda yrkande, har ställt sig bakom detta. Remissinstansernas
uppfattning synes vara att de institutionella förutsättningarna för en smidig
exportkreditgivning föreligger och att de problem som kan finnas lämpligen
bör lösas av de berörda parterna själva. Utskottet har inte funnit skäl
för en annan bedömning och hemställer alltså
Bankoutskottets utlåtande nr W år 1969
7
att riksdagen avslår motionerna I: 333 och II: 442, såvitt
nu är i fråga.
Stockholm den 28 oktober 1969
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Åkerlund
(m), Nils Theodor Larsson (ep)*, Lundin (s), Larfors (s), Brundin (m)
och Wirtén (fp);
från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Hagnell (s)*, Franzén i
Motala (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s),
Haglund (s) och Stridsman (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Åkerland (in), Brundin (in) och Regnéll (in), vilka ansett att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»En tilltagande konkurrens på exportmarknaderna är ett påtagligt och
väsentligt inslag i den internationella ekonomiska utvecklingen. En konsekvens
häiav är att kreditmöjligheter och kreditvillkor vid exportförsäljningen
har blivit allt viktigare som konkurrensmedel. Karakteristiskt är
att kredittiderna i den internationella handeln avsevärt förlängts under
senaie år. Kredittider på mera än tio år är, som framhålles i motionerna,
inte ovanliga. I samband med export till de underutvecklade länderna kan
ännu mycket längre krediter förekomma.
De angivna förhållandena medför problem för de svenska exportföretagen
och ställer ökade krav på krediter. Tendenserna är likartade utomlands.
Många länder har vidtagit särskilda åtgärder, tyvärr ofta med inslag
av subventioner, för alt skapa gynnsamma förutsättningar för företagens
exportfinansiering. Härigenom har möjligheterna för det svenska näringslivet
att konkurrera på lika villkor med utländska företag påverkats negativt.
Utskottet finner det därför angeläget att de svenska företagens möjligheter
till exportfinansiering närmare ses över. En sådan översyn bör lämpligen
inledas med eu kartläggning av de önskemål om reformer på exportfinansieringens
område som kan finnas inom exportföretagen, översynen
8
Bankoutskottets utlåtande nr 60 år 1969
bör i övrigt avse regelsystemet för exportkreditgivningen, den praxis som
tillämpas inom denna ram och kreditgivningskapaciteten.
Motionärerna anser att en väsentlig förbättring av nuvarande förhållanden
skulle uppnås om det hleve möjligt att erhålla förhandsbesked om huruvida
en viss finansiering kunde påräknas. Av det remissyttrande som
Sveriges allmänna exportförening avgivit framgår att föreningen delar denna
bedömning. AB Svensk exportkredit finner dock att dylika förhandsbesked
skapar vissa problem. Utskottet anser det angeläget att dessa problem
las upp till behandling vid den föreslagna översynen. En tillfredsställande
lösning skulle få stor betydelse inte endast för de i detta sammanhang
oftast nämnda stora exportindustrierna, såsom varvsföretagen, utan
även för mindre och medelstora industriföretag med utvecklingsbara exportmöjligheter.
I övrigt kan det enligt utskottets mening finnas skäl att se över inte bara
den kreditgivning som sker genom AB Svensk exportkredit utan även regler
och praxis på exportkreditnämndens område.
Utskottet hemställer alltså
att riksdagen med bifall till motionerna I: 333 och II: 442,
såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj :t hemställer om en översyn
beträffande exportfinansieringen i enlighet med vad
utskottet här anfört.»
ESSELTE AB, STHLM 69
014528