Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

1

Nr 75

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370) jämte motioner.

Propositionen

I proposition nr 162 har Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag ur
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 24 oktober 1969 föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370).

I propositionen föreslås ändring av bestämmelserna om inkomstbeskattning
av pensionsförsäkring som meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse.
Förslaget innebär att försäkringstagarens nuvarande rätt till avdrag
för premie för sådan försäkring slopas och att ersättning som utfaller
på grund av försäkringen blir skattefri i motsats till vad som nu är fallet.
Försäkringen betraktas således i beskattningshänseende inte som pensionsförsäkring
utan som kapitalförsäkring. Dessa bestämmelser föreslås bli tilllämpliga
fr. o. m. 1970 års taxering. För försäkringar som meddelats före
den 1 januari 1969 föreslås äldre bestämmelser gälla om den avtalade premiebetalningen
upphört före nämnda dag. Vidare föreslås möjlighet till
dispens från de nya bestämmelserna för vissa utlänningar m. fl.

Förslaget är motiverat av ett under senare tid ökande intresse för denna
försäkringsform som är ägnad att leda till skatteflykt.

Författningsförslaget har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 75

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
(1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar
till 31 §d

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1. Med pension----— -— eller annorledes.

Med pensionsförsäkring Med pensionsförsäkring
förstås försäkring, enligt vilken icke förstås försäkring, som meddelas i
skola utgå andra försäkringsbelopp här i landet bedriven försäkringsän
rörelse, om andra försäkringsbelopp

icke skola utgå än

1) ålderspension, utgående--- — försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses skälig.

Med efterlevandepension--— personer leva.

Såsom efterlevandepension---vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen---vid omgifte.

Kapitalbelopp, som---av efterlevandepensionen.

Skall enligt -------halvt år.

Med kapitalförsäkring---av försäkring.

Innehåller avtal---en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring, ---Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken---dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall---som huvudförsäkringen.

För att — -—------ ■—- — — med tjänst.

Till livränta —-----— •— fortsatta bestånd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. Äldre bestämmelser gäller
vid 1989 års taxering samt vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

2. Försäkring som före den 1 januari 1969 meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse och som enligt äldre bestämmelser varit att anse
som pensionsförsäkring skall fortfarande anses som sådan försäkring,
om hela premien för försäkringen i enlighet med försäkringsavtalet i dess
lydelse den 31 december 1968 betalats senast sistnämnda dag.

Skall premie för försäkringen i enlighet med försäkringsavtalet i dess
lydelse den 31 december 1968 betalas även efter utgången av år 1968 anses
försäkringen den 1 januari 1969 uppdelad på en pensionsförsäkring och en

1 Senaste lydelse 1967: 665.

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969 3

kapitalförsäkring. Såsom pensionsförsäkring anses därvid sådan del av försäkringen
som svarar mot premie som i enlighet med försäkringsavtalet i
dess lydelse den 31 december 19(58 betalats eller skolat betalas före den 1
januari 1969.

3. Om särskilda skäl föreligger, kan riksskattenämnden på ansökan förklara
att försäkring, som meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse
och som enligt äldre bestämmelser varit att anse som pensionsförsäkring,
fortfarande skall anses som sådan försäkring. Förklaring som nyss
nämnts får meddelas endast om ansökan gjorts antingen av här i landet
bosatt utländsk medborgare, som tecknat sådan försäkring före eller under
sin bosättning i Sverige, eller av svensk medborgare som, efter att
under minst tre år i följd icke ha varit bosatt här i landet och under sådan
tid tecknat försäkringen, bosätter sig i Sverige.

Har riksskattenämnden meddelat förklaring som avses i närmast föregående
stycke kan försäkringen icke övergå till kapitalförsäkring.

Ansökan hos riksskattenämnden avseende försäkring som tecknats innan
försäkringstagaren bosatt sig här i landet skall göras senast den 31 december
året efter det år under vilket försäkringstagaren bosatt sig här
eller, om bosättningen här skett före 1968 års utgång, senast den 31 december
1970. Har försäkringen tecknats under tid då försäkringstagaren är
bosatt här i landet, skall ansökan göras senast den 31 december året efter
det år under vilket försäkringen tecknats.

Mot riksskattenämndens beslut i fråga som avses i denna punkt får talan
ej föras.

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisar utskottet till propositionen.

Motionerna

Yrkanden

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner

1) motionen II: 1308 av herr Bergqvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en allmän översyn av beskattningsreglerna
för P- och K-försäkringar;

2) motionen II: 1309 av herr Lothigius, vari hemställts,

A) att riksdagen med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition nr 162
inte kunnat av riksdagen oförändrad bifallas måtte besluta att inskränka
avdragsrätten för premier avseende pensionsförsäkring i utländsk pensionsanstalt
i enlighet med vad i motionen anförts samt att

B) vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext.

Utskottet har till behandling i detta sammanhang även upptagit den vid
riksdagens början väckta motionen II: 821 av herr Wennerfors, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att punkt 1 av anvis -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

ningarna till 31 § kommunalskattelagen kompletteras med följande stadgande
:

»Utan hinder härav må med pension avses tjänstepensionsförsäkring utformad
enligt avtal, såvida ålderspensions upphörande eller nedsättning inträffar
fr. o. m. den månad, då den försäkrade uppnår 67 års ålder och såvida,
därjämte, det belopp som upphör att utbetalas, eller det belopp varmed
pensionen nedsättes ej överstiger för år räknat 5 gånger basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring vid den tidpunkt då försäkringen tecknades.»

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 49 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av motionen Ii: 821 till innevarande års höstriksdag.

Motivering

II: 821

I punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen har noga angivits
vilka krav som skall vara uppfyllda för att en livförsäkring skall vara
att anse som pensionsförsäkring i lagens mening. Där stadgas bl. a.:

»Skall enligt avtal om pensionsförsäkring ålderspension---— upphöra

eller nedsättas viss tid efter det pensionsåldern inträtt---må denna

tid icke understiga fem år eller, i fråga om ålderspension, som upphör tidigast
då den försäkrade fyllt 63 år, ett och ett halvt år.»

Innebörden är alltså att man inte får avdragsrätt för en försäkring, vars
förmån utgörs av periodiska utbetalningar under en period som understiger
i princip fem år. En mycket vanlig typ av pensionsförsäkring är den s. k.
tjänstepensionen, numera vanligen utformad enligt det s. k. ITP-systemet.
Sådan försäkring är i allmänhet »samordnad» med den allmänna försäkringen,
d. v. s. ålderspensionen (som i regel börjar utbetalas när den anställde
fyller 65 år — beträffande kvinnor dock f. n. 62 år) minskas när
pension enligt lagen om allmän försäkring börjar utgå (vid 67 år) med ett
mot sistnämnda pension svarande belopp. Enligt den ovan citerade lagbestämmelsens
huvudregel — femårsgränsen — skulle sådan anpassad tjänstepension
icke vara att anse som pensionsförsäkring i skattelagens mening.

Enligt de avtal om tjänstepension, vilka 1966 träffats för personal inom
försäkringsbranschen, rekommenderas »bolagen att välvilligt pröva framställning
från tjänsteman, som uppnår pensionsåldern under första halvåret
något av åren 1967—1974, att kvarstå i tjänst längst till den 30 juni
respektive år». Bestämmelsen har tillkommit för att vederbörande anställda
ej i onödan skall gå förlustig ATP-pension enligt viss övergångsbestämmelse.

Sannolikt torde det ofta förekomma, att anställda efter pensionsålderns
uppnående kvarstår i tjänst kortare tid och således i verkligheten får en
högre pensionsålder än 65 år, detta vare sig det finns en avtalsbestämmelse,

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

5

som den nyss citerade, eller icke. Det torde också ofta vara ett samhälleligt
intresse att pensionärens arbetskraft och erfarenhet på så sätt utnyttjas.
Det kan emellertid lätt leda till att tjänstepensionen förlorar sin karaktär av
pensionsförsäkring i kommunalskattelagens mening, nämligen om den faktiska
pensionsåldern överstiger 65 år och 5 ä 6 månader. I fråga om tjänstepensionering
av ITP-systemets typ torde riskerna för missbruk i skatteflyktssyfte
vara mycket obetydliga.

II: 1308

Det kan på goda grunder hävdas att beskattningsreglerna även efter den
i propositionen föreslagna förändringen ger betydande skattefavörer åt de
stora förmögenhetsägarna. P-försäkringar och K-försäkringar har en förmånsställning
jämfört med annan kapitalplacering. För tillgångar som placerats
i sådana försäkringar gäller såväl frihet från förmögenhetsskatt som
att ränteavkastningen på kapitalet är fri från inkomstskatt för försäkringstagaren
— i stället erlägger försäkringsbolaget en skatt som endast utgör ca
20 procent av avkastningen.

Det totala beloppet för tecknade K-försäkringar utgör i dag omkring 20
miljarder kr. År 1967 nytecknades 74 203 K-försäkringar med ett sammanlagt
belopp på 1 663 milj. kr. Motsvarande antal P-försäkringar var 7 264,
och det totala beloppet uppgick här till 1 119 milj. kr. Det totala beloppet
på 2 782 milj. kr. när det gäller den rena nyteckningen i K- resp. P-försäkringar
kan jämföras med motsvarande inbetalningar till försäkringsbolagen
på inemot 1/3 av detta belopp.

Om man bortser från s. k. T-försäkringar var år 1967 inte mindre än 9,6
procent av totala antalet nylecknade K-försäkringar på ett belopp överstigande
100 000 kr. Man kan på goda grunder förmoda att genom den nyteckning
av K-försäkringar som ägde rum detta år undandrogs från förmögenhetsbeskattning
en summa på minst 200 milj. kr. Till detta kan sedan läggas
de pengar som genom avsättning till P-försäkringar inte blev föremål för
förmögenhetsbeskattning.

Vad beträffar kapitalinkomsten anges i propositionen förekomsten av en
viss skattefri ränteinkomst vid K-försäkringar. I dagens läge är en nettoavkastning
på 5—6 procent vanlig. Detta motsvarar en beskattad avkastning
på ca 25—30 procent för en person med 80 procents skatt. Kapitalavkastningen
på K-försäkringar uppgår sammanlagt till över 400 milj. kr. per år.
Det kan från jämlikhetssynpunkt ifrågasättas om inte en viss del av det vid
kapitalförsäkringar utfallande beloppet borde anges som skattepliktig inkomst.
En schablonberäkning skulle här kunna användas. Det är också
önskvärt att P- och K-försäkringar upptas som tillgångar vid förmögenhetstaxeringen.
Därvid bör hemmavarande barns förmögenheter, som är placerade
på likartat sätt, deklareras av föräldrarna så länge barnen är omyndiga.
Det finns också skäl att låta premien för P-försäkring vara avdragsgill en -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

dast upp till ett visst belopp. En reform av P- och K-försäkringens beskattning
bör dock inte utformas så att det uppstår skärpt skatt för småsparare.

II: 1309

Departementschefen har som skäl för förslaget i propositionen åbeiopat
den omständigheten att utländsk försäkringsanstalt i motsats till ett svenskt
försäkringsbolag inte är skyldig att till taxeringsmyndigheterna översända
kontrolluppgift om varje utbetalning på grund av försäkringen och inte heller
skyldig att lämna uppgifter om eventuellt återköp av sådan försäkring.
Några andra motiv för ingreppet i fråga har inte åberopats i propositionen.
För att kunna åberopa sådana skäl måste departementschefen i själva verket
utgå från att alla, som på grund av tjänst eller eljest innehar eller har
för avsikt att skaffa sig pensionsförsäkring i utländsk försäkringsanstalt,
skulle vara presumtiva falskdeklaranter i sådan omfattning att man över
huvud taget inte kan lita på riktigheten av deras i sinom tid avgivna självdeklarationer.
En sådan kategorisk beskyllning mot de svenska arbetare och
tjänstemän som i samband med anställning utomlands eller av annan orsak
fått sin pensionsfråga ordnad genom pensionsförsäkring i utländskt föisäkringsbolag
är upprörande och direkt kränkande för de berörda. Än allvarligare
blir denna beskyllning då det påstås att ett snabbt och effektivt ingripande
är absolut nödvändigt för att stoppa den mer eller mindre organiserade
skatteflykt som förekommer beträffande de utländska pensionsförsäkringarna.
Eftersom sådana försäkringar, i vart fall tidigare, nästan undantagslöst
har tagits i samband med tjänst, skulle detta innebära att de
personer som nu erhåller pension på grund av sådan försäkring utnyttjar
bristen på kontrolluppgift och underlåter att ta upp utfallande pensioner
till beskattning i sådan omfattning att en missbrukssituation kan anses föreligga.

Det är svårt att se hur en sådan förändrad attityd från svensk sida skall
kunna förklaras för alla de länder med vilka vi ingått dubbelbeskattningsavtal
och vilka eftergivit sina anspråk på att beskatta utfallande pensioner
i förvissning om att de enligt internationell kutym kommer att bli beskattade
i bosättningslandet, d. v. s. Sverige. Följden av det framlagda förslaget
skulle bli att Sverige bidrar till skapandet av skatteoaser — en innovation
i det svenska skattesystemet som är helt opåkallad.

Det bör ihågkommas att de utländska försäkringsanstalter som drabbas

_ eller om man så vill gynnas — av den föreslagna bestämmelsen inte är

de som gör ackvisition i Sverige. Tvärtom torde flertalet personer som har
försäkringar i utländska försäkringsbolag ha tecknat sådana genom arbetsgivarens
försorg eller själva under vistelse i det främmande landet. Vidare
kommer med det stora internationella utbyte av arbetskraft som Sverige har
med andra länder många hitflyttande utlänningar att ha pensionsförsäkringar
tecknade i det egna landet. Det bör också understrykas att det finns

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

7

åtskilliga fullt legitima anledningar även för en i Sverige bosatt och verksam
person att teckna en pensionsförsäkring i en utländsk försäkringsanstalt.
Det kan t. ex. ske för att erhålla de utfallande försäkringsbeloppen i
främmande valuta, på grund av förmånligare försäkringsvillkor, på grund
av att han inte kan få någon försäkring i Sverige eller av liknande anledning.
Förlust av rätten till avdrag för erlagd pensionsförsäkringspremie skulle i
många fall göra det omöjligt att tillgodose dessa önskemål. I motsats till
departementschefen anser motionären ett sådant förbud strida mot OECD:s
liberaliseringskod och ha direkt konkurrenssnedvridande verkningar. Motionären
anser sig inte enbart på de i propositionen anförda skälen kunna
tillstyrka bifall till de föreslagna ändringarna, som går långt utöver vad som
erfordras för att tillgodose kontrollaspekten. Det hade varit naturligt att
ställa frågan om man inte kunnat skapa de erforderliga garantierna för att
utfallande pensionsbelopp blir beskattade på ett betydligt smidigare sätt och
utan att bryta sönder den ordning som är gängse i praktiskt taget samtliga
västeuropeiska länder. I likhet med vad som anförts från flera håll bör man
i princip söka införskaffa kontrolluppgifter genom handräckningsförfarande
staterna emellan. Detta är emellertid såsom departementschefen framhållit
en utväg som kan visa sig tidsödande och ofta omöjlig att genomföra.
Andra åtgärder kan därför behöva tillskapas. Dessa bör emellertid inte vara
mer omfattande än nödvändigt. Vårt skattesystem bygger i mycket stor utsträckning
på att den enskildes uppgifter i en deklaration måste godtas utan
stöd av kontrolluppgift från annan. Samma ordning bör i princip gälla beträffande
pensionsförsäkringar i utländska anstalter. Detta hindrar naturligtvis
inte att speciella krav uppställs för att skapa rimliga garantier för att
pensionsbeloppen blir beskattade om vederbörande fortfarande är bosatt i
Sverige då pensionen börjar utbetalas. Likaså bör garantier finnas för att
försäkringen inte utan skattekonsekvenser genom återköp eller på annat
sätt förlorar sin karaktär av pensionsförsäkring. Motionären föreslår att
följande ordning tillämpas.

En allmän regel införs att avdragsrätt för pensionsförsäkring, meddelad
i utomlands bedriven försäkringsrörelse, endast föreligger om försäkringsbrevet
försetts med villkor att återköp av försäkringen inte får ske sedan
försäkringstagaren utflyttat från Sverige, att återköp medan försäkringstagaren
är bosatt i Sverige skall meddelas vederbörande taxeringsmyndighet
samt att uppgift till ledning för försäkringstagarens taxering skall avlämnas
om det årliga pensionsbeloppet överstiger 5 000 kronor. Att dessa villkor uppfyllts
har taxeringsmyndigheterna möjlighet att kontrollera. De torde redan
nu ha möjlighet att begära att försäkringsbrevet företes i original eller avskrift,
då avdrag yrkas för försäkringspremien. De torde vidare ha möjlighet
att även sedan premiebetalningen upphört kräva att få se originalbrevet
för att konstatera att något återköp inte ägt rum.

Försäkringar tagna på grund av tjänst bör kunna undantas. Det enda

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

skäl, som departementschefen kunnat anföra för att — mot praktiskt taget
eniga remissinstanser — låta förslaget omfatta även pensionsförsäkring tagen
i samband med tjänst är att man eljest inte skulle kunna undgå den risk
för skatteflykt som skulle bestå däri att anställda som tillika är aktieägare
i ett fåmansbolag skulle kunna teckna sådana försäkringar. I 10 § lagen om
tryggande av pensionsutfästelser in. m. har givits en särskild bestämmelse,
enligt vilken pensionsstiftelse inte får trygga utfästelse åt arbetsgivare med
bestämmande inflytande över bolag eller förening eller åt efterlevande till
sådana arbetstagare utöver vad som kan anses sedvanligt för arbetstagare
med motsvarande uppgifter eller hans efterlevande. Det hade varit naturligt
att — om man velat göra en begränsning i nu angivna anställdas rätt till avdrag
för pensionsförsäkring — anknyta till nyssnämnda bestämmelse.

Flertalet remissinstanser bär skarpt vänt sig mot att ge lagstiftningen
retroaktiv karaktär. Man måste ihågkomma att åtskilliga personer — förlitande
sig på skattelagstiftningen — tecknat pensionsförsäkringar i utländska
bolag. Deras möjligheter att vid en slopad avdragsrätt för redan erlagda
premier återfå dessa torde i allmänhet vara minimala och deras skattesituation
skulle således bli en helt annan än de haft anledning att räkna med.
Bland dessa fall ingår säkert även sådana där vederbörande försålt sin rörelse
och i enlighet med skattelagstiftarens uttryckliga rekommendationer
använt en större del av överskottet till premier för pensionsförsäkring, allt
i syfte att utjämna progressionens verkningar och för att skapa sig trygghet
på ålderdomen. Några möjligheter för dem att på den korts tid som står till
buds upphäva avtalet med den utländska anstalten, återfå redan erlagda
premier och teckna nytt avtal med svensk anstalt — kanske efter läkarundersökningar
o. d. — torde näppeligen föreligga. Med hänsyn till de begränsningar
som under de senaste månaderna förelegat i valutahänseende
torde det inte vara särskilt sannolikt att försäkring av denna karaktär tecknats
sedan finansdepartementets promemoria framlades. Även möjligheterna
att genom antedatering och andra manipulationer överföra försäkringar till
1969 är begränsade, om taxeringsmyndigheterna då avdrag yrkas för pensionsförsäkringar
i utländska bolag — som de bör — infordrar uppgift om
försäkringens nummer. Denna kontroll hade för de under senare delen av
1969 tecknade försäkringarna kunnat förstärkas med en begäran om avskrift
av försäkringsbrevet, då det rör sig om större belopp. Det är sålunda
väl sörjt för att sådana manipulationer som finansministern vill åberopa
som grund för den föreslagna bestämmelsen kan undvikas. Motionären föreslår
att de av honom föreslagna reglerna skall tillämpas först på försäkringar
som tecknats efter utgången av år 1969.

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

9

Utskottet

I beskattningshänseende indelas livförsäkringar i pensionsförsäkringar
(P-försäkringar) och kapitalförsäkringar (K-försäkringar). Oberoende av
om en P-försäkring tecknats i svensk eller utländsk försäkringsanstalt medges
vid inkomsttaxeringen avdrag för erlagda premier, under det att utfallande
belopp beskattas. I fråga om K-försäkring får däremot premierna inte
dras av vid taxeringen — frånsett vad som ryms inom det s. k. försäkringsavdraget
— och på dylik försäkring utfallande belopp utgör till följd härav
inte skattepliktig inkomst. Däremot är försäkringsanstalt skattskyldig för
avkastningen på inbetalda premier för K-försäkringar. Svensk försäkringsanstait
är skyldig att till ledning för taxeringen avlämna kontrolluppgift på
utbetalade skattepliktiga belopp. Från utländsk försäkringsanstalt erhålls i
regel inte motsvarande uppgift.

Mot bakgrunden av det ökade intresset för utländska P-försäkringar och
svårigheten att vid taxeringen få uppgifter om utfallande pensioner m. in.
beträffande sådana försäkringar föreslås i propositionen, att P-försäkring,
som meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse, skali anses som Kförsäkring
vid beskattningen. Detta innebär att rätten til! avdrag för premier
för dylik försäkring slopas och att ersättning som utfaller på grund av
försäkringen blir skattefri. Bestämmelserna föreslås bli tillämpade fr. o. m.
1970 års taxering. För försäkring som meddelats före den 1 januari 1969
skall äldre bestämmelser fortfarande gälla, om premiebetalningen upphört
före nämnda dag. Skall premie för försäkringen betalas även efter utgången
av år 1968, skall försäkringen uppdelas i en P-försäkring och en K-försäkring.
Om särskilda skäl föreligger äger riksskattenämnden enligt förslaget
meddela dispens från de nya bestämmelserna för utländska försäkringar,
som innehas av här i landet bosatt utländsk medborgare eller av svensk
medborgare, som efter minst treårig utlandsvistelse bosatt sig i Sverige.

Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att strikt upprätthålla
den sedan länge vedertagna principen vid beskattningen av P-försäkringar
att mot avdragsrätt för erlagda premier skall svara skattskyldighet för utfallande
försäkringsbelopp. Från rättvisesynpunkt är det givetvis angeläget att
garantier skapas för att skattskyldigheten verkligen fullgörs. En förutsättning
härför är att utländska försäkringsanstalter kan åläggas att lämna kontrolluppgifter
till svenska beskattningsmyndigheter rörande utbetalade pensionsbelopp
m. m. Som departementschefen framhållit är det emellertid inte
möjligt att genom handräcltningsavtal med andra länder snabbt lösa det
föreliggande kontrollproblemet. Andra åtgärder måste därför tillgripas för
att förhindra missbruk av bestämmelserna. Delade meningar kan givetvis
råda om hur omfattande ingrepp i lagstiftningen som erfordras för att hindra

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

att P-försäkringar tecknas i utländska försäkringsanstalter i skatteundandragande
syfte.

I motionen II: 1309 framhålls sålunda att förslagen i propositionen går
långt utöver vad som krävs för att tillgodose kontrollaspekten. Motionären
föreslår därför att en allmän regel införs att avdragsrätt för pensionsförsäkring,
meddelad i utomlands bedriven försäkringsrörelse, endast skall föreligga
om försäkringsbrevet försetts med villkor att återköp av försäkringen
inte får ske sedan försäkringstagaren utflyttat från Sverige, att återköp
under tid då försäkringstagaren är bosatt i Sverige skall meddelas vederbörande
taxeringsmyndighet och att uppgift till ledning för försäkringstagarens
taxering skall avlämnas om det årliga pensionsbeloppet överstiger
5 000 kr.

Utskottet delar helt departementschefens uppfattning, att kontrollproblemet
inte kan lösas genom att den utländske försäkringsgivaren lämnar
svensk skattemyndighet garanti mot missbruk av P-försäkringar, eftersom
några sanktioner mot eventuella avtalsbrott från försäkringsgivarens sida
inte kan vidtas. Det är med hänsyn härtill nödvändigt att tillgripa andra,
tämligen drastiska åtgärder för att hindra missbruk av bestämmelserna.
Enda möjligheten att effektivt motverka skatteflykt är att, på sätt föreslagits
i propositionen, vid beskattningen jämställa P-försäkring, som meddelats
i utomlands bedriven försäkringsrörelse, med K-försäkring. Eu sådan
anordning medför också den fördelen att nuvarande svårigheter att avgöra
om en utländsk försäkring uppfyller de krav, som i kommunalskattelagen
uppställs för att försäkringen skall anses som P-försäkring i beskattningshänseende,
helt elimineras.

I likhet med många remissinstanser anser motionären vidare att utländska
P-försäkringar, som tagits i samband med tjänst, inte bör omfattas av de
nya bestämmelserna.

En lagstiftning, som syftar till att hindra skatteflykt, måste i princip avse
alla former av P-försäkringar. Om utländska tjänstepensionsförsäkringar
inte omfattas av de nya bestämmelserna lämnas kryphål öppna även i fortsättningen
genom fåmansbolagens möjligheter att utnyttja utländska pensionsförsäkringar
för pensionering av anställda aktieägare. Genom de föreslagna
dispensbestämmelserna har enligt utskottets mening skälig hänsyn
tagits till utländska tjänstepensionsförsäkringar, som tecknats av här bosatta
utlänningar och av utlandssvenskar, som åter inflyttat till Sverige.

Motionären vänder sig också mot att den föreslagna lagstiftningen får retroaktiva
verkningar och föreslår att de nya bestämmelserna endast skall
tillämpas på försäkringar, som tecknats efter utgången av år 1969.

Departementschefen har som motiv för att lagstiftningen skall gälla redan
fr. o. m. 1970 års taxering anfört att risken för skatteflykt under återstoden
av år 1969 och genom antedatering av försäkringsavtal annars är
stor samt att riksbankens valutarestriktioner inte kan betraktas som ett ef -

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969 11

fektivt hinder mot premiebetalning utomlands. Även om vissa erinringar av
principiell natur kan riktas mot den föreslagna retroaktiviteten i lagstiftningen
anser utskottet sig med hänsyn till de starka skäl som åberopats fölen
sådan åtgärd böra biträda förslaget också i denna del.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i propositionen och avstyrker
således bifall till motionen It: 1309.

I motionen II: 1308 begärs en allmän översyn av beskattningsreglerna för
P- och K-försäkringar. Som motivering för yrkandet anförs bl. a. att försäkringsbeskattningen
även med den i propositionen föreslagna ändringen gynnar
personer med stora inkomster och förmögenheter.

Utskottet är medvetet om att bestämmelserna rörande försäkringsbeskattningen
också i andra hänseenden än det som behandlas i propositionen utnyttjas
i skatteundandragande syfte. I detta sammanhang vill utskottet understryka
departementschefens uttalande i propositionen att frågan om beskattningen
av P-försäkringar, som meddelats i här i landet bedriven försäkringsrörelse,
bör ytterligare övervägas. Utskottet vill också erinra om att
kapitalskatteberedningen enligt sina direktiv har att beakta beskattningen
av försäkringar och att beredningen i det betänkande, som inom kort kommer
att avlämnas, bl. a. behandlar dessa frågor. Då motionärernas yrkande
således redan är tillgodosett anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka
utredningsyrkandet i motionen II: 1308.

Som P-försäkring betraktas enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
försäkring, enligt vilken ålders-, efterlevande- eller invalidpension
skall utgå. Med ålderspension avses pension, som fr. o. m. viss
ålder — i regel 55 år — skall utgå högst under den försäkrades livstid. Är
pensionen inte livsvarig måste den för att räknas som ålderspension utgå
under minst fem år eller — i fråga om pension som upphör tidigast då den
försäkrade fyller 63 år — under minst ett och ett halvt år. Syftet med sistnämnda
bestämmelse är att möjliggöra tecknande av P-försäkring, som
skall utgå under tiden mellan verklig pensionsålder och den ålder, 67 år,
då allmän tilläggspension och folkpension börjar utgå.

I den vid vårriksdagens början väckta motionen II: 821 yrkas ett tillägg
till ovannämnda bestämmelser av innebörd att som P-försäkring i skatterättslig
mening också skall anses tjänstepensionsförsäkring, som enligt avtal
upphör eller nedsätts fr. o. m. den månad, då den försäkrade fyller 67
år, och vars årsbelopp inte överstiger fem gånger basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring vid den tidpunkt då försäkringen tecknades. Som motivering
för yrkandet anförs att anställda med rätt till tjänstepension vid 65
år ofta kvarstår i tjänst viss tid efter uppnådd pensionsålder. Om den faktiska
pensionsåldern därvid överstiger 65 1/2 år och pensionen enligt försäkringsavtalet
skall börja utbetalas vid denna tidpunkt förlorar försäkringen enligt
nuvarande bestämmelser sin karaktär av P-försäkring.

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

Den som inträder i pensionsåldern vid 65 år har enligt kommunalskattelagens
bestämmelser möjlighet att utfylla inkomstbortfallet mellan pensionsåldern
och 67 år, då pension enligt lagen om allmän försäkring börjar utgå,
genom att ta en P-försäkring med rätt till avdrag för erlagda premier.
Tjänstepensionsförsäkring enligt det s. k. ITP-systemet är således — i motsats
till vad motionären synes vilja göra gällande — att betrakta som P-försäkring
vid beskattningen.

Med hänsyn till den gynnade ställning som P-försäkringarna intar i beskattningshänseende
är det enligt utskottets mening ett oavvisligt krav att
gränsen mellan sådana försäkringar och K-försäkringar inte utsuddas. Ett
tillgodoseende av yrkandet i motionen skulle medföra att också rena kapitalutbetalningar
kommer att hänföras till P-försäkringar. Utskottet anser för
sin de! ett sådant resultat inte godtagbart. Det är nämligen troligt att en sådan
försäkringsform skulle komma att utnyttjas inte endast i pensioneringssyfte
utan också för att uppnå andra fördelar i skattehänseende än som följer
av gällande bestämmelser på området. Utskottet vill emellertid erinra
om att möjligheter finns att på annat sätt trygga försörjningen under den
korta tid det här är fråga om. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionen II: 821.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

A) med bifall til! Kungl. Maj :ts proposition nr 162 och
med avslag på motionen II: 1309 antar det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370);

B) avslår

1) motionen II: 821 och

2) motionen II: 1308.

Stockholm den 10 december 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson (s),
Lundström (fp), Wärnberg (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Wirmark
(s), Mattsson* (ep), Stadling (s) och Karl Pettersson (m); samt

från andra kammaren: herr Brandt (s), fru Holmqvist (s), herr Vigelsbo
(ep), fru Nettelbrandt* (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström
(s), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m) och Wiklund i Härnösand
(s).

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969 13

Reservationer

lj av herrar Gösta Jacobsson (m), Karl Pettersson (in) och Enarsson
(in), vilka

dels anfört följande:

»Utskottet delar den i motionen II: 1309 uttalade uppfattningen, att förslagen
i propositionen går långt utöver vad som krävs för att tillgodose kontrollaspekten.
Vårt skattesystem bygger i betydande utsträckning på att den
skattskyldiges uppgifter i en deklaration måste godtas utan stöd av kontrolluppgift.
Detta utesluter givetvis inte att speciella krav uppställs för att
skapa rimliga garantier för att pensionsbeloppen från utländska försäklingsanstalter
blir beskattade ävensom att återköp eller sådan transaktion
att försäkringen förlorar sin karaktär av pensionsförsäkring blir underkastad
beskattning enligt gällande lag och författning. Detta skulle emellertid
enligt utskottets mening kunna nas pa eu mera smidig väg än genom propositionens
förslag.

Försäkringar tagna på grund av tjänst bör enligt utskottets uppfattning
helt undantagas. Dessa pensionsbelopp är normalt inte av sådan storleksordning
att det kan bli tal om nagon skatteflykt i egentlig mening och dessutom
medför förslaget betydande nackdelar för både arbetsgivare och anställda.
Kammarrätten har i sitt remissutlåtande anfört bl. a. att den föreslagna
lagstiftningen skulle komma att strida mot den pågående utvecklingen
mot en fri arbetsmarknad i Europa och en fri internationell konkurrens.
Med förslaget stryper man å ena sidan möjligheterna för personer bosatta
i Sverige att teckna försäkring utomlands även om skäl härtill finns,
medan å andra sidan möjligheter öppnas för att personer bosatta i utlandet
får avdrag för premier med mycket stora belopp, som vid bosättning i Sverige
då pensionen börjar utgå blir helt skattefria, ett förhållande sålunda
som helt bryter mot den vanliga principen om samband mellan avdragsrätt
för piemier och beskattning av utgående pensionsbelopp. En sådan bestämmelse
är inkonsekvent och bör inte införas.

Utskottet förordar sålunda att en allmän regel införs, att avdragsrätt för
pensionsförsäkring, meddelad i utomlands bedriven försäkringsrörelse, endast
föreligger om försäkringsbrevet försetts med villkor att återköp av försäkringen
inte får ske sedan försäkringstagaren utflyttat från Sverige, att
återköp under tid då försäkringstagaren är bosatt i Sverige skall meddelas
vederbörande taxeringsmyndighet och att uppgift till ledning för försäkringstagarens
taxering skall avlämnas om årliga pensionsbeloppet överstiger
5 000 kr.»

dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa

att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 162 och motionen II: 1309 antar följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse av punkt 1 av anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen (1928:370):

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969
(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)

Anvisningar
till 31 §.

1. Med pension--— eller annorledes.

Med pensionsförsäkring---försäkringen upphör.

Har försäkring som nu sagts meddelats
i utomlands bedriven försäkringsrörelse
hänförs den till pensionsförsäkring
endast om i försäkringsavtalet
intagits villkor att rätt
till återköp eller belåning av försäkringen
icke skall föreligga och ej
heller rätt till sådan förändring av
försäkringen att den upphör att vara
pensionsförsäkring samt att försäkringsanstalten
åtagit sig att årligen
lämna uppgift till de svenska taxeringsmyndigheterna
om belopp, överstigande
5 000 kronor, som utbetalas
på grund av försäkringen, samt om
ändringar i förmånstagaref örordnande
och annat av betydelse för försäkringens
skattemässiga karaktär. Bestämmelserna
i detta stycke gälla
dock icke försäkring som tagits i
samband med tjänst.

Ålderspension, som---anses skälig.

Med efterlevandepension---personer leva.

Såsom efterlevandepension--— vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen---vid omgifte.

Kapitalbelopp, som---av efterlevandepensionen.

Skall enligt---------halvt år.

Med kapitalförsäkring---av försäkring.

Innehåller avtal---en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,--— Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken--— dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall---som huvudförsäkringen.

För att---------med tjänst.

Till livränta-------fortsatta bestånd.

2) av herrar Lundström (fp), Gösta Jacobsson (in), Tistad (fp), Matts -

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 75 år 1969

son (ep), Karl Pettersson (m), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar
Eriksson i Bäckmora (ep) och Enarsson (m), vilka

dels anfört följande:

»Av principiella skäl anser vi oss inte kunna godkänna en så långtgående
retroaktiv tillämpning av lagstiftningen, som förordats i propositionen.
Många skattskyldiga har under år 1969 tecknat P-försäkringar i utländska
försäkringsanstalter utan avsikt att undandra skatt och förlitande sig på att
nuvarande skattelagstiftning även i fortsättningen skall gälla för redan ingångna
försäkringsavtal. Under den återstående delen av innevarande år
torde dessa försäkringstagare inte ha möjlighet att utan ekonomiska förluster
uppsäga försäkringsavtalen och teckna nya P-försäkringar i svenska
försäkringsbolag. Vi förordar därför att äldre bestämmelser skall gälla för
P-försäkring, som meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse före
den 18 november 1969, d. v. s. den dag då propositionen bordlädes i riksdagen.
»

dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa

A) att riksdagen med anledning av Ivungl. Maj :ts proposition
nr 162 och med avslag på motionen II: 1309 i här berörda
del antar det vid propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) med den
ändringen, att punkt 2 av övergångsbestämmelserna erhåller
följande lydelse:

2. Försäkring som före den 18 november 1969 meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse och som enligt äldre bestämmelser varit att anse
som pensionsförsäkring skall fortfarande anses som sådan försäkring, om
hela premien för försäkringen i enlighet med försäkringsavtalet i dess lydelse
den 17 november 1969 betalats senast sistnämnda dag.

Skall premie för försäkringen i enlighet med försäkringsavtalet i dess lydelse
den 17 november 1969 betalas även efter nämnda dag anses försäkringen
den 18 november 1969 uppdelad på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring.
Såsom pensionsförsäkring anses därvid sådan del av försäkringen
som svarar mot premie som i enlighet med försäkringsavtalet i dess
lydelse den 17 november 1969 betalats eller skolat betalas före den 18 november
1969.

3) av herrar Gösta Jacobsson (m), Karl Pettersson (m) och Enarsson
(m), vilka under hänvisning till innehållet i motionen II: 821 ansett att utskottet
under punkten B 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen II: 821 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär utredning av möjligheten att
utvidga det skatterättsliga pensionsförsäkringsbegreppet i
enlighet med vad i motionen anförts.

MARCU5 BOKTR. STHLM 1969 690028