Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1969
1
Nr 63
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl.
Maj.ts proposition angående riktlinjer för omorganisation
av den centrala skatteförvaltningen jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1969: 127 har Kungl. Maj :t hemställt att riksdagen beslutar
att den centrala skatteförvaltningen omorganiseras den 1 januari 1971
enligt i propositionen förordade riktlinjer.
I propositionen föreslås att en central förvaltningsmyndighet, riksskatteverket,
inrättas för den centrala ledningen av beskattnings-, uppbörds- och
folkbokföringsväsendet i landet. Verket ersätter nuvarande riksskattenämnden,
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden samt kontrollstyrelsen.
Riksskatteverket övertar vidare de uppgifter som nu ankommer på kupongskattekontoret
och allmänna ombudet hos den mel! a n k o m in u n a 1 a prövningsnämnden.
I verket inordnas också sjömansskattekontoret, som dock
fortfarande avses vara placerat i Göteborg. Verkets styrelse skall bestå av
verkschefen som ordförande och lekmannaledamöter.
Ärenden angående förhandsbesked, bindande förklaringar och vissa dispenser
skall inom riksskatteverket avgöras av en särskild nämnd med i
stort sett den sammansättning som den nuvarande riksskattenämnden har.
Kupongskattenämnden, sjömansskattenämnden och energiskattenämnden
knyts organisatoriskt till riksskatteverket. Omorganisationen föreslås ske
den 1 januari 1971.
Förslag rörande organisationens närmare utformning och författningsförslag
avses skola föreläggas 1970 års riksdag.
Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till propositionen.
Motionerna
Yrkande
Med anledning av propositionen har väckts de likalydande motionerna
I: 1079 av herrar Gösta Jacobsson och Yngve Nilsson samt II: 1247 av herrar
Enarsson och Magnusson i Borås, vari hemställts,
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 63
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 196t)
atl riksdagen med ändring av Kung]. Maj:ts proposition nr 127 beslntai
att riksskattenämnden bibehålls som självständig enhet, samt
att uppgifterna uppdelas mellan riksskattenämnden och riksskatteveiket
i enlighet med vad i motionerna anförts.
Motivering
Enligt landskontorsutredningens uppfattning borde riksskattenämnden
bibehållas med enbart judiciella funktioner medan de fiskala uppgifterna i
fråga om taxering, uppbörd m. in. borde sammanföras till det nya verket.
Riksskattenämnden skulle således kvarstå som en helt fristående organisation
för de dömande uppgifterna, dvs. ärenden rörande förhandsbesked och
bindande förklaringar samt dispenser och anvisningar rörande den materiella
tillämpningen av skatteförfattningarna. Däremot borde anvisningar
av praktisk och formell natur handläggas av det nya verket.
Denna utredningens uppfattning om en av rättssäkerhetsskäl beiingad
uppdelning av de dömande och fiskala uppgifterna delades av riksskattenämnden
och praktiskt taget alla övriga remissinstanser. Endast en remissmyndighet
hade annan mening och ansåg att det nya verket boide besluta
i dispensfrågor och meddela anvisningar även i materiellt hänseende.
Departementschefen har för sin del ansett att man borde sa långt som
möjligt koncentrera de centrala skattefunktionerna och inte överbetona
uppgifternas mer eller mindre tramträdandc judiciella eller tiskaliska karaktär.
Han synes mera fästa avseende vid organets uppgift att sörja för att
verksamheten hos olika skattemyndigheter blir effektiv och mindre fästa sig
vid rättsäkerhetsaspekterna. Två från varandra skilda centralorgan skulle
enligt departementschefens uppfattning ge upphov till en konstlad motsättning
som inte gagnar någon.
Enligt motionärernas mening finns all anledning att göra en åtskillnad
mellan judiciella och fiskala uppgifter. Om den motsättning som departementschefen
inte önskar skall kunna undgås, förutsätter detta uppenbarligen
att riksskattenämnden mer eller mindre slaviskt följer de av riksskatteverket
upprättade anvisningarna, ett resultat som departementschefen knappast
kan finna önskvärt.
Motionärerna anser därför att utredningens, av det övervägande antalet
remissinstanser tillstyrkta lörslag om en uppdelning i ett riks skatteverk och
en riksskattenämnd har så starka skäl för sig, att det inte bör frångås. 1
främsta rummet är detta eu fråga om rättssäkerhet; de centrala anvisningarna
blir i realiteten vägledande under lang tid, även om de inte loimellt
är bindande. Såväl myndigheternas som allmänhetens inställning till dylika
anvisningar kan emellertid ändras, om de utfärdas inom eif centralt verk
utan resonans hos de organisationer som har representanter i nuvarande
riksskattenämnd. Även av praktiska skäl är det angeläget att anvisningarna
behandlas av riksskattenämnden. Dels utgör förekomsten av representanter
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 196!)
3
för olika organisationer en garanti för att anvisningar utfärdas på de områden
som i främsta rummet är angelägna och dels erhålles automatiskt,
utan ett omfattande remissförfarande, i många frågor sakuppgifter av betydelse
för ärendets avgörande. Man skulle vidare slippa sådana situationer
som att riksskattenämnden anser sig tvingad frångå de av riksskatteverket
utfärdade anvisningarna.
Skulle den av departementschefen föreslagna ordningen bibehållas är det
uppenbart att den som deltagit i beslut rörande utfärdande av anvisningar
inte får vare sig i egenskap av ordförande eller ledamot av riksskattenämnden
delta i förhandsbesked i motsvarande fråga. Om anvisningarna förlorar
sin nuvarande ställning är det sannolikt att de skattskyldiga i ökad omfattning
kommer att begära förhandsbesked i frågor som behandlats i anvisningarna.
Det är från jävssynpunkt olämpligt att riksskatteverkets chef
skall vara ordförande i nämnden och därmed i realiteten vara bunden av
sina avgöranden i anvisningsärendet. Ordförandeskapet i nämnden bör under
alla förhållanden utövas av någon som inte har anknytning till riksskatteverket.
Utskottet
I propositionen föreslås på grundval av landskontorsutredningens betänkande
Skatteförvaltningen (SOU 1967:22) att en central förvaltningsmyndighet,
riksskatteverket, inrättas fr. o. in. den 1 januari 1971 för den centrala
ledningen av beskattnings-, uppbörds- och folkbokföringsväsendet. Avsikten
är att flertalet centrala skattemyndigheter skall sammanföras till
ett ämbetsverk. I verket skall således inordnas riksskattenämnden, centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden, kontrollstyrelsen, kupongskatte- och
sjömansskattekontoren och allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden.
Däremot föreslås inte någon omedelbar omorganisation av
landskontoren vid länsstyrelserna eller av kontrollstyrelsens lokalförvaltning
på det sätt som utredningen förordat. I propositionen aviseras att ett
flertal av de åtgärder som aktualiserats av utredningen eller vid remissbehandlingen
av utredningens betänkande skall bli föremål för ytterligare överväganden,
varför det aktuella principbeslutet i huvudsak avser frågan om en
central skattemyndighet.
Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning att en central
skattemyndighet bör kunna bidra till en samordning och effektivisering av
skatteväsendet men vill samtidigt som sin uppfattning uttala att det nu
framlagda förslaget endast bör ses som en första etapp i den totala omorganisation
av skatteväsendet som utredningen förordat.
I fråga om den centrala organisationen överensstämmer departementschefens
förslag i huvudsak med vad utredningen och flertalet remissinstanser
förordat. Beträffande riksskattenämndens fortsatta funktion har emel
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1969
lertid departementschefen föreslagit en annan lösning än utredningen. Utredningen
föreslog att riksskattenämnden skulle bestå som en fristående
myndighet och i huvudsak överta de judiciella uppgifter som nu ankommer
på skilda organ. Nämnden skulle alltså behandla ärenden om förhandsbesked,
lämna bindande förklaringar beträffande mervärdeskatt, bevilja vissa
dispenser och meddela anvisningar rörande den materiella tolkningen av
författningsbestämmelser. Syftet med att bibehålla nämnden var främst att
därigenom skulle skapas en klar boskillnad mellan judiciella och fiskaliska
uppgifter. Departementschefen anser emellertid att tillskapandet av två olika
centralorgan skulle motverka strävandena att så långt som möjligt koncentrera
de centrala skattefunktionerna. Han anser att man inte bör överbetona
uppgifternas mer eller mindre framträdande judiciella eller fiskala
karaktär och föreslår i stället att inom verket skall finnas eu särskild
nämnd, med verkschefen som ordförande, där ärenden rörande förhandsbesked,
bindande förklaringar och vissa dispenser avgörs, medan däremot verket
skall meddela alla anvisningar, alltså även dem som avser tolkning av
författningsbestämmelser.
I motionerna I: 1079 och II: 1247 yrkas med hänvisning till utredningens
förslag att riksskattenämnden skall bestå som en särskild enhet med enbart
judiciella uppgifter. Motionärerna åberopar främst rättssäkerhetsskäl och
menar att riksskattenämndens goda anseende skulle äventyras om de fiskaliska
synpunkterna skulle bli avgörande vid utfärdandet av materiella anvisningar.
Utskottet kan inte dela motionärernas farhågor på denna punkt utan ansluter
sig till departementschefens uppfattning att anvisningarna bör meddelas
av verket, medan en mot riksskattenämnden svarande nämnd inom
verket bör få avgöra de rent judiciella frågorna. Redan svårigheterna att avgöra
vilka anvisningar som skall anses vara av rent praktisk och vilka som
skall anses vara av judiciell natur måste medföra problem. Härtill kommer
att det centrala skatteverket kommer att utfärda anvisningar på en rad
skatteområden som för närvarande ligger utanför riksskattenämndens kompetensområde,
exempelvis i fråga om punktskatterna, där i vissa fall den
nuvarande beskattningsmyndigheten har långtgående bemyndiganden i
skatteförfattningarna att anvisningsvägen reglera frågor av stor räckvidd
för de skattskyldiga. Utskottet finner övervägande skäl tala för att ett centralt
ämbetsverk bör äga rätt att utfärda anvisningar inom sitt kompetensområde
och att det inte kan anföras tillräckliga skäl för att undanta det blivande
riksskatteverket från denna rätt. Från rättssäkerhetssynpunkt finns
inte heller anledning befara att de fiskaliska synpunkterna skulle få en sådan
dominans i anvisningarna att de skattskyldigas intressen därigenom
blir åsidosatta. De skattskyldiga bär alltid möjligheten att genom överklagande
av beslut i skatteärende eller av förhandsbesked få sina synpunk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1969
5
ter i vederbörlig ordning prövade och beaktade. De av riksskatteverket meddelade
anvisningarna måste givetvis anpassas till rättspraxis. Såvitt utskottet
kan bedöma måste den blivande chefen för ett sådant verk därför
ha intresse av att meddelade anvisningar inte i någon betydande omfattning
måste ändras i enlighet med prejudikat i skattemål. Motsatsen skulle
nämligen innebära att både han och verket förlorade i anseende. Härtill
kommer i fråga om förhandsbeskedsärendena, att de som i nämnden företräder
de skattskyldigas intressen skulle ha möjlighet att uttrycka sina avvikande
uppfattningar, oavsett hur majoriteten inom nämnden ser på frågan.
Utskottet medger dock att det kan uppkomma en konfliktsituation för
verkschefen, om han deltagit i beslut rörande anvisningar inom visst ämnesområde
och sedan i ärende om förhandsbesked avseende samma eller liknande
fråga fungerar som ordförande i nämnden. I sådant fall kan verkschefen
utan tvivel antas söka styra nämndens beslut så, att det kommer att
korrespondera med anvisningarna. En sådan konfliktsituation kan undvikas
om man i de instruktioner som skall gälla för verket och dess nämnd
tar in föreskrifter om att ordföranden i nämnden inte äger delta i behandlingen
av ärende när han i sin egenskap av verkschef kan antas vara bunden
av ett tidigare beslut. Utskottet förutsätter att den pågående utredningen om
riksskatteverkets organisation beaktar dessa synpunkter.
Med det anförda tillstyrker utskottet att den centrala skatteförvaltningen
omorganiseras i enlighet med de i propositionen förordade riktlinjerna och
avstyrker således bifall till motionerna.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen
1. med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 127 beslutar
att den centrala skatteförvaltningen omorganiseras
den 1 januari 1971 enligt de i propositionen förordade riktlin
j erna,
2. avslår motionerna I: 1079 och II: 1247.
Stockholm den 18 november 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK BRANDT
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 63 år 1969
Närvarande
från första kammaren: herrar Einar Eriksson (s), Lundström (fp),
Yngve Nilsson (in), Wärnberg (s), Gösta Jacobsson (m), Wirmark (s),
Mattsson (ep), Arne Pettersson (s), Annerås (fp) och Ove Karlsson (s);
samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist* (s), Kristenson
(s), Nyström (s), Eriksson i Bäckmora (ep), Hammarsten (s), Josefsson i
Halmstad (s), Enarsson (in), Börjesson i Falköping (ep) och Ahlmark*
(fp).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Gösta Jacobsson (in),
Mattsson (ep), Annerås (fp), Eriksson i Bäckmora (ep), Enarsson (m),
Börjesson i Falköping (ep) och Ahlmark (fp), som
dels anfört följande:
Enligt vår mening måste det från rättssäkerhetssynpunkt anses vara av
vikt att de fiskaliska och judiciella uppgifterna så långt det är praktiskt
möjligt hålls åtskilda inom skatteväsendet. Riksskattenämnden har genom
sin hittillsvarande verksamhet tillvunnit sig ett betydande förtroende genom
att i sina anvisningar mera se till de praktiska förhållandena än till de fiskaliska
intressena. Även vid en omorganisation bör man söka bevara de inslag
i den nuvarande organisationen som visat sig vara av värde och som
åtnjuter de skattskyldigas förtroende. Det finns därför inga vägande skäl
för att i strid mot landskontorsutredningens av flertalet remissinstanser tillstyrkta
förslag överföra vissa av de judiciella uppgifterna till det blivande
riksskatteverket och låta andra sådana frågor avgöras av en nämnd inom
verket, när det redan finns en organisation som visat sig väl ägnad för judiciella
uppgifter.
dels ansett att utskottet bort hemställa
att riksdagen
1. med bifall till motionerna I: 1079 och II: 1247 beslutar
att riksskattenämnden skall bestå som en självständig enhet
med enbart judiciella uppgifter på sätt landskontorsutredningen
föreslagit samt
2. i övrigt med bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr
127 beslutar att den centrala skatteförvaltningen omorganiseras
den 1 januari 1971 enligt de i propositionen förordade
riktlinjerna.
KUNGL. BOKTR. STHIM 1969 690028