Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

1

Nr 57

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
översyn av vissa avdragsregler i kommunalskattelagen.

Yrkande

I de likalydande motionerna 1: 129 av herr Schött och II: 235 av herr Thylén
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam
översyn och förslag till ändring av 25 § 3 mom., 32 § 3 inom., 33 §
2 mom., 35 § 3 inom., 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
samt 37 § 1 mom. taxeringsförordningen.

Gällande rätt

Enligt 25 § 3 mom. kommunalskattelagen (KL) får vid schablonberäkning
av inkomst från egnahemsvillor och fastigheter, tillhöriga bostadsföreningar,
bostadsaktiebolag och allmännyttiga bostadsföretag avdrag göras för ränta
på lånat kapital som nedlagts i fastigheten och för tomträtts- eller liknande
avgäld. Sådan ägare av schablonfastighet som är fysisk person eller oskift
dödsbo äger härutöver rätt till ett extra avdrag om 200 kr., förutsatt att
fysisk person eller delägare i dödsboet blivit mantalsskriven på fastigheten
antingen för året näst före taxeringsåret eller för taxeringsåret.

Schablonavdraget får aldrig överstiga schablonintäktens belopp. Avdraget
tillkom 1957 och har tillämpats fr. o. m. 1958 års taxering. Dess ursprungliga
syfte var att förebygga förhöjning av den statliga inkomstskatten med anledning
av de väntade höjningarna av taxeringsvärdena vid 1957 års allmänna
fastighetstaxering.

En skattskyldig, som haft intäkt av tjänst enligt 33 § 2 mom. KL anses
ha haft kostnader för tjänsteintäktens förvärvande till ett belopp av minst
100 kr. Detta avdrag medges således även om kostnaderna understigit 100 kr.
eller om den skattskyldige inte haft några kostnader alls. Avdraget har tillkommit
i syfte att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 57

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

Enligt 35 § 3 inom. KL skall vinst vid försäljning av aktier och andra värdepapper
liksom av lös egendom över huvud taget, som avyttras inom fem år
från förvärvet, beskattas enligt en fallande skala. Vid försäljning under de
två första åren beskattas hela vinsten, medan vid försäljning under de återstående
tre åren den skattepliktiga vinsten reduceras med 25 procent per år
till 75, 50 resp. 25 procent av bruttot.

Vinst vid försäljning av vissa värdepapper drabbas av realisationsvinstskatt,
oberoende av den tid värdepapperen innehafts. Detta gäller bl. a. aktie,
andel i aktiefond, fondandel eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk
förening eller handelsbolag eller liknande rättighet, dock inte aktie
eller andel i bostadsaktiebolag eller bostadsförening. Vinsten beräknas i detta
fall i allmänhet efter schablon till 10 procent av försäljningspriset efter avdrag
för kostnaderna för försäljningen. Denna schablonregel gäller inte vid
omflyttning av organisationsaktier inom en koncern. Kungl. Maj :t äger vidare
rätt att medge dispens helt eller delvis från den schablonmässiga vinstbeskattningen,
om denna kan antas hindra från allmän synpunkt önskvärd
strukturrationalisering. Om den skattskyldige kan göra sannolikt, att försäljningen
skett utan vinst eller med vinst, som inte överstigit 5 procent av
försäljningspriset, skall schablonbeskattning inte heller ske.

Från den schablonmässigt beräknade realisationsvinsten äger skattskyldig
åtnjuta avdrag med 500 kr. Har den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, får avdrag för dem båda
gemensamt åtnjutas med 500 kr. Avdraget får dock aldrig överstiga sammanlagda
beloppet av skattepliktig realisationsvinst.

Schablonavdraget om 500 kr. har tillkommit främst för att begränsa de
fall då undersökning av vinstens storlek kan bli aktuell när det gäller försäljning
av teckningsrätter, fondandelar o. d.

De skattefria bottenbeloppen i inkomstkällan kapital utgjorde ursprungligen
100 kr. för ensamstående och 200 kr. för äkta makar. 1957 höjdes avdraget
till 300 kr. resp. 600 kr. och 1961 — med tillämpning fr. o. in. 1962
års taxering — till 400 kr. resp. 800 kr. Bestämmelserna om schablonavdrag
i inkomstkällan kapital, vilka återfinns i 39 § 3 mom. KL, har tillkommit för
att stimulera sparandet.

Det sociala försäkringsavdraget (46 § 2 mom. KL) uppgick ursprungligen
till 200 kr. för samtliga skattskyldiga. 1950 höjdes avdraget till 400 kr. för
makar. 1955 skedde en ytterligare höjning till 300 kr. för ensamstående och
till 600 kr. för makar och 1961 en höjning till 400 kr. resp. 800 kr.

Genom 1963 års lagstiftning omkonstruerades — med tillämpning fr. o. m.
1964 års taxering — försäkringsavdraget så, att avdrag numera medges
dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp, dock lägst
150 kr. för ensamstående och 300 kr. för makar, dels för under beskattningsåret
erlagda avgifter och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar,

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

dock med viss maximering. För att frivilliga avgifter och premier skulle
inrymmas i avdraget i samma utsträckning som tidigare, bestämdes maximibeloppet
till 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar.

Enligt 32 § 3 mom. KL skall som intäkt av tjänst inte upptas förmån av
mindre värde som utgått i annat än pengar, förutsatt att förmånen kan
antas inte vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete. I anvisningarna
till detta författningsrum lämnas några exempel på förmåner
som avses. Där nämns rabatter vid inköp av varor i arbetsgivarens rörelse,
förfriskningar som utan ersättning tillhandahålls i samband med
arbetet, måltider som genom arbetsgivarens försorg erhålls til! ett lägre pris
än i öppna marknaden och tjänstebostad för vilken hyran bestämts obetydligt
lägre än i orten gällande hyrespris.

Mot denna begränsning av skatteplikten svarar den i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen
(TF) intagna bestämmelsen att arbetsgivare inte behöver
lämna kontrolluppgift på förmåner som utgått i annat än pengar om det
som mottagaren sammanlagt åtnjutit efter avdrag för vederlag uppenbarligen
haft ett värde inte överstigande 400 kr. för helt år.

Enligt sistnämnda författningsrum föreligger i vissa fall inte heller uppgiftsskyldighet
i fråga om ersättning för resa i tjänsten, för representatiÖversättning
eller för traktamentsersättning. På rese- och representationsersättning
behöver sålunda kontrolluppgift inte lämnas om ersättningen i fråga
motsvarar gjorda utlägg som sammanlagt inte överstiger 500 kr. Motsvarande
gäller i fråga om traktamentsersättning som sammanlagt inte överstiger
500 kr. eller inte avser mer än 24 dagar för år räknat.

Frågornas tidigare behandling

1 motioner till 1968 års riksdag yrkades höjning av såväl det extra avdraget
vid schablontaxeringen av en- och tvåfamilj sfastigheter och 500-kronorsavdraget
vid realisationsvinstbeskattningen av aktier som av sparavdraget i
inkomstkällan kapital och det sociala försäkringsavdraget. Till stöd för yrkandena
åberopades bl. a. att en höjning av avdragsbeloppen var ägnad att
stimulera ett frivilligt enskilt sparande. Bevillningsutskottet avstyrkte bifall
till motionerna i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 38 med motiveringen
att varken det extra avdraget i inkomstkällan annan fastighet eller
schablonavdraget vid aktievinstbeskattningen var att anse som sparavdrag
i egentlig mening och att en uppräkning av sparavdraget i inkomstkällan
kapital och av försäkringsavdraget enligt utskottets mening inte var möjlig
från statsfinansiell synpunkt.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

Motionerna

Kommunalskattelagen innehåller bestämmelser om avdrag vilka berör det
stora flertalet skattskyldiga. Gemensamt för dessa avdrag är att de genom
den fortgående penningvärdeförsämringen starkt minskat i betydelse för
den skattskyldige.

Egnahemsägare som är mantalsskriven på sin fastighet är berättigad till
ett extra avdrag på 200 kr. från inkomst av fastigheten.

Från inkomst av kapital äger fysisk person åtnjuta ett extra avdrag med
400 kr. För makar gemensamt är beloppet 800 kr.

För premier och avgifter avseende vissa frivilliga försäkringar medges
avdrag med högst 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar.

De av riksdagen antagna reglerna för aktievinstbeskattning innehåller bestämmelser
om ett särskilt avdrag om högst 500 kr. vid försäljning av aktier
som innehafts mer än 5 år.

Dessa avdragsbestämmelser har tillkommit i avsikt att främja det frivilliga
sparandet. Bristen på kapital, som i så hög grad kännetecknar dagens
samhälle, gör det angeläget att de sparstimulerande åtgärdernas effekt inte
minskar utan i stället ökar. Beträffande det särskilda avdraget vid aktieförsäljning
bör även i detta fall dubbelt så högt avdrag medges för makar
som för ensamstående.

Skattskyldig som haft inkomst som skall deklareras under förvärvskällan
tjänst skall anses ha haft omkostnader till ett belopp av minst 100 kr.

Skattskyldig är vidare inte skyldig att såsom inkomst av tjänst deklarera
sina »mindre» naturaförmåner. Riksskattenämnden utfärdar närmare anvisningar
härför. Värdet av dessa förmåner får, för att skattefrihet skall
föreligga, inte överstiga 400 kr. Beloppets storlek sammanhänger med
bestämmelserna i 37 § TF att arbetsgivare i kontrolluppgifter till ledning
för de anställdas taxering inte skall medta förmåner av detta slag, om värdet
därav inte överstigit 400 kr. (Det bör påpekas att samma undantagsregel
från uppgiftsskyldighet avser högst 500 kr. beträffande vardera ersättning
för resekostnadsutlägg, representationsersättning och traktamentsersättning.
)

Vad beträffar beloppsgränsen på 400 kr. för dessa naturaförmåner har
den varit oförändrad alltsedan bestämmelsens införande. På grund av penningvärdeförsämringen
medför detta att det varje år inträffar att anställda
får betala skatt för förmåner som året innan varit befriade från skatt. Helt
naturligt verkar detta irriterande.

Det syns angeläget att nu berörda avdragsregler i kommunskattelagen
skyndsamt blir föremål för en översyn i syfte att anpassa dem till den penningvärdeförändring
som ägt rum sedan de nuvarande avdragsbeloppens
storlek fastställdes.

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

5

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas en översyn av vissa avdrag i kommunalskattelagen.
De avdrag motionärerna åsyftar är det extra avdraget om
200 kr. vid den schablonmässiga beräkningen av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter,
schablonavdraget om 100 kr. i inkomstkällan tjänst, 500-kronorsavdraget vid schablonberäkning av realisationsvinst på aktier och
andra värdepapper, sparavdraget om 400 kr. för ensamstående och 800 kr.
för gifta i inkomstkällan kapital och schablonavdraget för frivilliga försäkringar,
vilket uppgår till 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för gifta.
Motionärerna menar att alla dessa avdrag genom den fortgående penningvärdeförsämringen
starkt minskat i betydelse för de skattskyldiga och att
avdragen bör anpassas till den penningvärdeförändring som ägt rum sedan
de nuvarande avdragsbeloppens storlek fastställdes. Motionärerna förordar
också uppräkning av den värdegräns om 400 kr. som gäller i fråga om arbetsgivares
skyldighet att uppge förmåner vilka i inkomstkällan tjänst utgått
i annat än pengar.

Av motiveringen i motionerna framgår att enligt motionärernas uppfattning
samtliga ifrågavarande avdrag med undantag av schablonavdraget i
inkomstkällan tjänst tillkommit för att främja det frivilliga sparandet.
Det är emellertid endast schablonavdraget i inkomstkällan kapital som
har rent sparstimulerande syfte. Det extra avdraget vid beräkning av inkomst
av en- och tvåfamilj sfastigheter tillkom ursprungligen för att motverka
en förhöjning av den statliga inkomstskatten till följd av höjda
taxeringsvärden vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Försäkringsavdraget
är av social karaktär, medan 100-kronorsavdraget i inkomstkällan
tjänst och 500-kronorsavdraget vid aktievinstbeskattningen båda tillkommit
för att underlätta deklarations- och taxeringsarbetet.

Enligt utskottets mening talar flera skäl mot ett bifall till motionärernas
yrkanden. De avdragsbestämmelser motionärerna aktualiserat berör så gott
som samtliga skattskyldiga. En generell uppräkning — även en mindre
betydande sådan — kan därför antas komma att medföra ett icke oväsentligt
skattebortfall för såväl staten som kommunerna.

En uppräkning kommer till följd av progressiviteten vid den statliga beskattningen
att gynna inkomsttagare med större inkomster, medan den
för inkomsttagare i lägre inkomstskikt kan beräknas bli av begränsad betydelse.

Härtill kommer att en generell höjning av schablonavdragen, såvitt utskottet
kan bedöma, är ägnad att försvåra genomförandet av en definitiv
källskatt.

På grund av det anförda anser utskottet sig inte kunna biträda förslaget
om en uppräkning av schablonavdragen.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

I motionerna har också aktualiserats ett spörsmål av annan art, gällande
arbetsgivares kontrolluppgifter. Arbetsgivare som utgivit förmåner i annat
än pengar behöver inte lämna kontrolluppgift på dessa förmåner om deras
värde efter avdrag för eventuellt vederlag inte överstiger 400 kr. för helt
år räknat. Denna föreskrift i 37 § taxeringsförordningen sammanhänger
med bestämmelsen i 32 § 3 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen att
som intäkt av tjänst inte skall upptas förmån av mindre värde, som utgått
i annat än pengar, om förmånen inte är avsedd att utgöra direkt vederlag
för utfört arbete.

I prop. 1956: 150 uttalade chefen för finansdepartementet att beloppet
400 kr. valts med tanke på vad som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen
i åtskilliga fall kunde tänkas bli bedömt som skattefritt. A
andra sidan framhölls att detta belopp i och för sig inte innebar någon
norm för värdet på de intäkter som i kommunalskattelagen undantogs från
beskattning. Vad som var att anse som skattefritt borde förbehållas praxis
att avgöra med hänsyn Lill omständigheterna i det särskilda fallet. Understundom
kunde förmåner med sammanlagt lägre värde än 400 ler. helt eller
delvis böra beskattas. I andra fall var det tänkbart att förmåner med
ett sammanlagt högre värde än 400 kr. kunde bedömas såsom icke skattepliktiga.

Riksskattenämnden har i anvisningar till taxeringsmyndigheterna rörande
tillämpning av ifrågavarande bestämmelser (RN 1958 ser. I nr 1) indelat
tjänsteförmånerna i tre olika grupper. Den första gruppen omfattar förmåner
som över huvud taget inte bör beskattas, den andra förmåner vilkas
skatteplikt gjorts beroende av värdet och den tredje gruppen förmåner
som alltid bör beskattas.

Av det anförda framgår att den beloppsgräns i taxeringsförordningen som
motionärerna åsyftar endast i fråga om vissa typer av förmåner bör vara
normgivande för vad som i inkomstskattehänseende skall anses utgöra
skattepliktig intäkt.

Avslutningsvis vill utskottet meddela att — enligt vad utskottet erfarit
— frågan om arbetsgivares uppgiftsskyldighet inom kort kommer att bli
föremål för utredning.

På grund härav anser utskottet sig inte heller kunna biträda motionärernas
förslag i vad avser arbetsgivares kontrolluppgifter.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen avslår motionerna I: 129 och II: 238.

Stockholm den 21 oktober 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969 7

Närvarande

från. första kammaren: herrar John Ericsson (s), Einar Eriksson* (s),
Lundström* (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin* (ep), Wärnberg (s), Tage
Johansson (s), Gösta Jacobsson* (m), Tistad (fp) och Ove Karlsson* (s);
samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (in), Brandt* (s),
Kristenson (s), Carlstein (s), Nyström (s), Wiklund i Härnösand (s),
Marcusson (s), Sundkvist (ep) och Josefson i Arrie* (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet,

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (in) och Magnusson i Borås
(in), vilka

dels anfört följande:

I motsats till majoriteten anser vi att flera omständigheter talar för ett
bifall till motionärernas utredningsförslag. För åtskilliga av de berörda avdragsreglerna
gäller att de tillkommit för relativt lång tid sedan. Försäkringsavdraget
har funnits sedan kommunalskattelagens tillkomst, schablonavdragen
i inkomstkällorna tjänst och kapital tillkom 1955 och det extra
avdraget vid beräkning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter 1957.
Härtill kommer att sistnämnda avdrag, vars syfte var att motverka den
förhöjning av den statliga inkomstskatten som kunde förväntas bli en
följd av höjda taxeringsvärden vid 1957 års allmänna fastighetstaxering,
varit beloppsmässigt oförändrat sedan det infördes och detsamma gäller
schablonavdraget i inkomstkällan tjänst. Sparavdraget i inkomstkällan
kapital fastställdes till nuvarande belopp redan 1961, medan avdraget för
frivilliga försäkringar maximerades till 250 kr. resp. 500 kr. så tidigt som
1963. "

Enligt vår mening är det angeläget att dessa »de många människornas
avdrag» anpassas till den penningvärdeförändring som ägt rum sedan de nuvarande
avdragsbeloppen fastställdes. Det finns därför anledning undersöka
om inte med hänsyn till den fastighetstaxering som nu pågår det extra avdraget
vid schablontaxeringen av villafastigheter bör uppräknas. På grund
av det sparstimulerande syfte, som schablonavdraget i inkomstkällan kapital
har, talar enligt vår uppfattning också starka skäl för en höjning av detta
avdrag. Med hänsyn inte minst till den fortgående penningvärdeförändringen
och till den tid som förflutit sedan de nu gällande avdragsbeloppen
fastställdes bör emellertid också övriga av motionärerna aktualiserade avdragsbestämmelser
bli föremål för en översyn och detsamma gäller den i 37 §
taxeringsförordningen intagna, alltsedan 1957 års taxering tillämpade beloppsgräns
om 400 kr. som gäller i fråga om arbetsgivares skyldighet att
lämna uppgift om förmåner vilka utgivits i annat än pengar.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1969

dels hemställt,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 129 och II: 238

1 skrivelse till Kungi. Maj :t begär skyndsam översyn och
förslag till ändring av 25 § 3 inom., 32 § 3 mom., 33 §

2 inom., 35 § 3 inom., 39 § 3 mom. och 46 § 2 mom. fjärde
stycket kommunal skattelagen samt 37 § 1 mom. taxeringsförordningen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028