Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 1968
1
Nr 168
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 och 4 §§ skattestrafflagen den 11
juni 1943 (nr 313), m. m.; given Stockholms slott den
8 november 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ skattestrafflagen den It juni 1943
(nr 313),
2) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 16 juni 1961 (nr 332)
om handräckning vid taxeringsrevision.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådan komplettering av skattestrafflagen att denna
blir tillämplig även när oriktig uppgift i deklaration eller därmed jämförlig
handling till ledning vid fastställande av mervärdeskatt är ägnad att
leda till oriktig återbetalning av sådan skatt. Vidare föreslås att lagen om
handräckning vid taxeringsrevision görs tillämplig även på skatterevision
som avser mervärdeskatt. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 168
2
Kangl. Maj. ts proposition nr 168 år 1968
1) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313)
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ skattestrafflagen den It juni 19431
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Var som i deklaration till ledning
vid fastställande av skatt uppsåtligen
lämnar oriktig uppgift ägnad att för
honom eller den han företräder leda
till frihet från skatt eller till för låg
sådan, dömes för falskdeklaration till
böter eller fängelse i högst två år.
Böterna skola bestämmas till högst
fem gånger det belopp, som genom
den oriktiga uppgiften undandragits
eller, om uppgiften följts, skulle hava
undandragits, dock minst fyrahundra
kronor, där ej skattebelopp
som nyss nämnts understiger etthundra
kronor.
Lika med
Var som i deklaration till ledning
vid fastställande av skatt uppsåtligen
lämnar oriktig uppgift ägnad att för
honom eller den han företräder leda
till frihet från skatt, till för låg sådan
eller till oriktig återbetalning av
skatt, dömes för falskdeklaration till
böter eller fängelse i högst två år. Böterna
skola bestämmas till högst fem
gånger det belopp, som genom den
oriktiga uppgiften undandragits eller
oriktigt återbetalats eller, om uppgiften
följts, skulle hava undandragits
eller oriktigt återbetalats, dock minst
fyrahundra kronor, där ej skattebelopp
som nyss nämnts understiger
etthundra kronor,
skriftlig försäkran.
4
Den som förskyllt fängelse må, efter
omständigheterna, dömas att gälda
straffskatt med högst tre gånger
det belopp, som undandragits eller
kunde hava undandragits.
§•
Den som förskyllt fängelse må, efter
omständigheterna, dömas att gälda
straffskatt med högst tre gånger
det belopp, som undandragits eller
oriktigt återbetalats eller kunde hava
undandragits eller oriktigt återbetalats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
1 Senaste lydelse av 1 och 4 §§ se 1964:197.
Kungl. Maj. ts proposition nr 168 år 1968
3
2) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 16 juni 1961 (nr 332) om
handräckning vid taxeringsrevision
Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 16 juni 1961 om handräckning
vid taxeringsrevision skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
11
Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision
skall även äga tillämpning
i fråga om granskning enligt
9—11 §§ förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning
samt kontroll enligt 78 § 1 mom.
uppbördsförordningen och 7 § tredje
stycket förordningen angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension,
in. m.
§•
Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevison
skall även äga tillämpning
i fråga om skatterevision enligt
28 § förordningen om mervärdeskatt,
granskning enligt 9—11 §§ förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
samt kontroll
enligt 78 § 1 mom. uppbördsförordningen
och 7 § tredje stycket förordningen
angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension, m. m.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet på Stockholms slott den 18 oktober 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lange, Kling,
Johansson, Holmqvist, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad lydelse
av 1 och 4 §§ skattestrafflagen, in. m., och anför.
Inledning
En allmän omsättningsskatt enligt mervärdeskatteprincipen kommer enligt
beslut av vårriksdagen (prop. 100, BeU 45, rskr 294) att avlösa den nuvarande
allmänna varuskatten den 1 januari 1969. Bestämmelserna om
den nya skatten, mervärdeskatten, finns i förordningen den 6 juni 1968 (nr
430) om mervärdeskatt (MF). MF innehåller även bestämmelser om övergången
från allmän varuskatt till mervärdeskatt.
Kungl. Maj :t föreslår i prop. 1968: 137 till höstriksdagen vissa ändringar
i MF. Dessa ändringar gäller i första hand sådana delar där riksdagen gjorde
förbehåll för förnyad prövning när mervärdeskatten antogs. Vidare gäller
de föreslagna ändringarna bl. a. övergångsbestämmelserna där syftet är
att eliminera retroaktiva verkningar av mervärdeskatten. Samtliga ändringar
är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1969.
I samband med övergången till mervärdeskatt aktualiseras frågan om
tillämpning av skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313) och lagen den 16
juni 1961 (nr 332) om handräckning vid taxeringsrevision.
Mervärdeskatteprincipen
En utförlig redogörelse för mervärdeskatten som beskattningsform finns
i mervärdeskattepropositionen (prop. 1968: 100) och i bevillningsutskottets
betänkande (BeU 45) över denna. Även i prop. 1968: 137 redovisas principerna
för mervärdeskatten. Jag hänvisar i första hand till dessa redogö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968 5
relser och avser här att lämna endast mera kortfattade uppgifter om den
nya beskattningsformen.
Mervärdeskatt utgår vid omsättning inom landet av skattepliktiga varor,
byggnader och tjänster. Skatten utgår vidare vid införsel till landet av skattepliktiga
varor. Vid utförsel ur landet utgår däremot ingen mervärdeskatt
på exportörens utgående omsättning. Denne har emellertid som skattskyldig
till mervärdeskatt rätt att lyfta av all sådan skatt på förvärv inom landet
för sin exportverksamhet.
För den nya beskattningsformen är det karakteristiska att varje omsättning
beskattas effektivt endast till den del omsättningen motsvarar den värdeökning
(det mervärde) som det skattepliktiga objektet undergår hos varje
skattskyldig i produktions- och distributionskedjan. Detta åstadkommes
genom att den skattskyldige vid sin redovisning till staten för skatten får
dra av den skatt som hänför sig till hans förvärv för verksamhet som omfattas
av skattskyldigheten (s. k. ingående skatt). Avdraget görs från skatten
på egen skattepliktig omsättning (s. k. utgående skatt). Redovisningen
sker liksom i fråga om allmän varuskatt genom deklaration för bestämda
redovisningsperioder. I varje sådan deklaration skall den skattskyldige sålunda
till staten redovisa skillnaden mellan utgående skatt och ingående
skatt för redovisningsperioden. Detta motsvarar skillnaden mellan den
skatt han tagit ut av sin kund och den skatt han själv har att betala till sin
leverantör.
Självfallet kan med ett sådant system den skattskyldige ha att redovisa
större ingående än utgående skatt. Den skattskyldige har då enligt särskilda
regler i MF rätt att från staten återfå mellanskillnaden. I verkligheten
motsvarar sålunda vad som återbetalas i regel del av den skatt som den
skattskyldige erlagt till leverantörer men i vissa fall, exempelvis beträffande
renodlade exportföretag, hela den ingående skatten för redovisningsperioden.
Sammanfattningsvis innebär vad jag här anfört att skattskyldigs redovisning
för mervärdeskatt kan avse antingen skatt som den skattskyldige skall
betala till staten eller skatt som den skattskyldige får tillbaka genom återbetalning
från staten.
Den löpande redovisningen för mervärdeskatt på grundval av deklaration
avser redovisning av slutlig skatt för redovisningsperioden. Till skillnad
mot vad som gäller i fråga om allmän varuskatt sker ingen årlig taxering
till mervärdeskatt. I stället fastställs skatten för varje redovisningsperiod
genom fastställelsebeslut. Eftersom taxeringsförfarandet sålunda slopats
utgör i fråga om mervärdeskatt s. k. skalterevision det kontrollmedel som
motsvarar taxeringsrevision beträffande exempelvis den allmänna varuskatten.
Särskilda bestämmelser finns om handräckning vid taxeringsrevision
men saknas i fråga om skatterevision.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968
Skattestrafflagen
Den som lämnar oriktig uppgift i deklaration eller annan jämförlig handling
till ledning vid fastställelse av mervärdeskatt träffas enligt 66 § MF
av straffansvar enligt skattestrafflagen. Enligt 68 § andra stycket MF gäller
dock den avvikelsen från skattestrafflagens bestämmelser, att åtal för brott
som avses i denna lag får väckas endast efter anmälan av länsstyrelsen.
Förutsättningen för straffansvar enligt skattestrafflagen är att den oriktiga
uppgiften är ägnad att leda till frihet från skatt eller till för låg skatt.
Detta betyder i fråga om redovisning för mervärdeskatt att straffansvar enligt
skattestrafflagen kan uppkomma när den utgående skatten överskjuter
eller bort överskjuta den ingående och den oriktiga uppgiften är ägnad att
leda till att överskjutande skatt undandras.
Skattestrafflagen innehåller emellertid ingen bestämmelse som föreskriver
straffansvar när oriktig uppgift i deklaration eller annan jämförlig
handling är ägnad att leda till högre återbetalning av skatt än som rätteligen
bör ske. I lagen finns ej heller någon straffbestämmelse som reglerar
ansvarsfrågan när den oriktiga uppgiften kan leda till återbetalning när
sådan inte till någon del bör göras.
Straffet för falskdeklaration är enligt skattestrafflagen böter eller fängelse
i högst två år. Vårdslös deklaration föranleder enligt samma lag böter
eller, vid synnerligen försvårande omständigheter, fängelse i högst sex månader.
Bötesbeloppen bestäms på visst sätt i förhållande till det undandragna
beloppets storlek. Påföljden bortfaller om den misstänkte inte häktats
eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från den dag brottet begicks.
Bevillningsutskottet framhåller i sitt av riksdagen godkända betänkande
över förslaget till MF att någon skillnad i fråga om ansvar inte bör föreligga
mellan den som genom oriktig uppgift får för låg skatt och den som
genom sådan uppgift får oiåktig återbetalning. Utskottet förordar att skattestrafflagen
omarbetas så alt den blir tillämplig även på återbetalningsfallen.
Departementschefen. Inledningsvis vill jag nämna att i prop. 1968: 137
föreslås sådan ändring av 68 § andra stycket MF, att brott mot 66 § förordningen,
dvs. brott mot skattestrafflagen, skall kunna åtalas även utan anmälan
av länsstyrelsen. Det är här fråga om förhållandevis grova brott och
en sådan ordning är därför motiverad. Härtill kommer att övriga brott mot
skattestrafflagen ligger under allmänt åtal.
Frågan om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift i deklaration eller
annan jämförlig handling utreds f. n. av en särskild kommitté, skattestrafflagutredningen.
Kommittén tillsattes år 1966 och kan enligt inhäm
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968
7
tad uppgift bex-äknas avsluta sitt arbete och lämna betänkande med förslag
i ämnet under år 1969. Man bör därför inte nu företa någon mera genomgripande
ändring av skattestrafflagen. Enhetliga bestämmelser bör emellertid
som utskottet framhållit gälla beträffande den som lämnar oriktig
uppgift, oavsett om uppgiften är ägnad att till hans förmån leda till för låg
skatt, till frihet från skatt eller till oriktig återbetalning av skatt. Sådana
enhetliga bestämmelser kan erhållas genom en sådan komplettering av
skattestrafflagen att denna blir tillämplig även när den oriktiga uppgiften
är ägnad att leda till oriktig återbetalning. Kompletteringen får anses vara
av sådan art att den utan olägenhet kan genomföras utan att skattestrafflagutredningens
förslag avvaktas.
Böterna bör bestämmas med utgångspunkt i det skattebelopp som har
återbetalats felaktigt på grund av den oriktiga uppgiften eller som skulle ha
återbetalats felaktigt om uppgiften följts. Är den oriktiga uppgiften ägnad
att leda till såväl undandragande av skattebelopp som oriktig återbetalning
bör böterna bestämmas med utgångspunkt i summan av det undandragna
och det oriktigt återbetalade beloppet.
Under åberopande av vad jag här anfört förordar jag ändring av 1 och
4 §§ skattestrafflagen. Ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1969.
Lagen om handräckning vid taxeringsrevision
Bestämmelserna om taxeringsrevision finns i 56—58 §§ taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr 623). Förordningen den 1 december 1959
(nr 507) om allmän varuskatt hänvisar i 42 § till dessa paragrafer. I 57 §
taxeringsförordningen föreskrivs att förste taxeringsintendenten beslutar
om taxeringsrevision och att sådan beslutanderätt kan ges även åt förste
revisionsintendenten i Stockholms län.
Skatterevision enligt 28 § MF utgör i fråga om mervärdeskatten en motsvarighet
till taxeringsrevision. Att MF inte känner termen taxeringsrevision
sammanhänger med att mervärdeskatt inte fastställs genom något taxeringsförfarande
utan genom ett system med fastställelsebeslut. Länsstyrelsen
meddelar enligt 28 § MF beslut om skatterevision. Paragrafen innehåller
ingen hänvisning till 57 § taxeringsförordningen. Avsikten är dock att förste
taxeringsintendenten skall meddela beslut om skatterevision när denna skall
ske tillsammans med taxeringsrevision. Det kan emellertid även förväntas
förekomma åtskilliga fall då en sådan samordnad revision inte behövs men
där en skatterevision ändå är motiverad. Det kan gälla revision av endast
en eller ett par redovisningsperioder under det löpande året. För sådana fall
bör chefen för länsstyrelsens inervärdeskattekontor kunna besluta om skatterevision
på länsstyrelsens vägnar. I övrigt gäller enligt 28 § MF 56 och
58 §§ taxeringsförordningen i tillämpliga delar.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968
Lagen om handräckning vid taxeringsrevision reglerar handräckningsförfarandet
vid taxeringsrevision bl. a. enligt förordningen om allmän varuskatt
samt vid exempelvis granskning enligt förordningen den 3 april 1959 (nr 92)
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och kontroll enligt förordningen
den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av avgifter enligt
lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. De bestämmelser som
avser handräckning vid taxeringsrevision i egentlig mening, dvs. när den
reviderade skatteredovisningen avser skatt som fastställts genom taxering,
är införda i 1—10 §§ lagen om handräckning vid taxeringsrevision. I 11 §
anges sedan de övriga slag av revisioner där samma handräckningsförfarande
skall tillämpas men där något taxeringsförfarande inte förekommit. Lagen
är emellertid i sin nuvarande lydelse inte tillämplig i fråga om handräckning
vid skatterevision enligt 28 § MF.
Departementschefen. Samma handräckningsförfarande bör kunna tillgripas
vid skatterevision enligt 28 § MF som vid taxeringsrevision enligt förordningen
om allmän varuskatt. Bestämmelser med sådan innebörd hör
naturligen hemma i lagen om handräckning vid taxeringsrevision. I It §
lagen finns hänvisningar till granskning och kontroll av skatt och avgift
enligt vissa andra författningar som gör handräckningsförfarandet tillämpligt
också vid sådan granskning och kontroll. Jag föreslår därför sådant tilllägg
till nämnda paragraf att lagen blir tillämplig även i fråga om skatterevision
avseende mervärdeskatt.
De nuvarande bestämmelserna om handräckning vid taxeringsrevision
enligt förordningen om allmän varuskatt berörs inte. Dessa bestämmelser
måste nämligen vara i kraft ännu några år med hänsyn till att eftertaxering
till allmän varuskatt även efter utgången av år 1968 kan bli aktuell inom tid
som nämns i 115 § taxeringsförordningen. Ej heller i övrigt påverkas bestämmelserna
i lagen om handräckning vid taxeringsrevision.
Den föreslagna kompletteringen av 11 § lagen om handräckning vid taxeringsrevision
bör träda i kraft den 1 januari 1969.
Hemställan
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till
1) lag om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ skattestrafflagen den 11 juni 1943
(nr 313);
2) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 16 juni 1961 (nr 332)
om handräckning vid taxeringsrevision.
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968
9
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Margit Edström
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968
Bilaga
1) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313)
Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ skattestrafflagen den 11 juni 19431
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1
Var som i deklaration till ledning
vid fastställande av skatt uppsåtligen
lämnar oriktig uppgift ägnad att för
honom eller den han företräder leda
till frihet från skatt eller till för låg
sådan, dömes för falskdeklaration till
böter eller fängelse i högst två år.
Böterna skola bestämmas till högst
fem gånger det belopp, som genom
den oriktiga uppgiften undandragits
eller, om uppgiften följts, sknlle hava
undandragits, dock minst fyrahundra
kronor, där ej skattebelopp
som nyss nämnts understiger etthundra
kronor.
Lika med------
(Föreslagen Igdelse)
Var som i deklaration till ledning
vid fastställande av skatt uppsåtligen
lämnar oriktig uppgift ägnad att för
honom eller den han företräder leda
till frihet från skatt, till för låg sådan
eller till oriktig återbetalning av
skatt, dömes för falskdeklaration till
böter eller fängelse i högst två år. Böterna
skola bestämmas till högst fem
gånger det belopp, som genom den
oriktiga uppgiften undandragits eller
oriktigt återbetalats eller, om uppgiften
följts, skulle hava undandragits
eller oriktigt återbetalats, dock minst
fyrahundra kronor, där ej skattebelopp
som nyss nämnts understiger
etthundra kronor.
— skriftlig försäkran.
4 §•
Den som förskyllt fängelse må, efter
omständigheterna, dömas att gälda
straffskatt med högst Ire gånger
det belopp, som undandragits eller
kunde hava undandragits.
Den som förskyllt fängelse må, efter
omständigheterna, dömas att gälda
straffskatt med högst tre gånger
det belopp, som enligt 1 § första stycket
ligger till grund för bestämmande
av böter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Senaste lydelse av 1 och 4 §§ se 1964:197.
Kungi. Maj. ts proposition nr 168 år 1968
11
Bilaga
2) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 16 juni 1961 (nr 332) om
handräckning vid taxeringsrevision
Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 16 juni 1961 om handräckning
vid taxeringsrevision skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
11
Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision
skall även äga tillämpning
i fråga om granskning enligt
9—11 §§ förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning
samt kontroll enligt 78 § 1 mom. uppbördsförordningen
och 7 § tredje
stycket förordningen angående uppbörd
av avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension,
m. m.
(Föreslagen lydelse)
§■
Vad i denna lag stadgas om taxeringsrevision
skall även äga tillämpning
i fråga om skatterevision enligt
28 § förordningen om mervärdeskatt,
granskning enligt 9—11 §§ förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
samt kontroll
enligt 78 § 1 mom. uppbördsförordningen
och 7 § tredje stycket förordningen
angående uppbörd av avgifter
enligt lagen om försäkring för allmän
tilläggspension, in. in.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 4 november 1968.
N ärvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,
regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Conradi.
Enligt lagrådet den 1 november 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet den 18 oktober 1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att
lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet
inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om ändrad lydelse av 1 och 4 §§
skattestrajf lagen den 11 juni 1943 (nr 313) och 2) lag angående ändrad lydelse
av 11 § lagen den 16 juni 1961 (nr 332) om handräckning vid taxeringsrevision.
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av kammarrättsassessorn F. B. Stening.
Lagrådet yttrade:
Skaltestraff lagen
4 §•
Uttrycket »det belopp, som enligt 1 § första stycket ligger till grund för
bestämmande av böter» syftar på det belopp, som femdubblat utgör bötesmaximum,
men skulle kunna läsas så att det tillika innefattar en hänvisning
till det belopp om 400 kronor vartill böterna i vissa fall minst skall bestämmas.
För att den avsedda innebörden skall framgå klart föreslår lagrådet
att straffskatten anges uppgå till högst tre gånger det belopp som undandragits
eller oriktigt återbetalats eller kunde ha undandragits eller oriktigt
återbetalats.
Lagen om handräckning vid taxeringsrevision
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Kungl. Maj:ts proposition nr 168 år 1968
13
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 8 november 1968.
N ärva rån de:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 1 och 4 §§ skattestrafflagen den 11 juni 19''i3
(nr 313),
2) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 16 juni 1961 (nr 332)
om handräckning vid taxeringsrevision.
Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.
Den av lagrådet föreslagna ändrade utformningen av 4 § skattestrafflagen
synes böra godtas.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga lagförslagen med den förordade ändringen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680522