Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

1

Nr 154

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m.m.; given Stockholms slott den
25 oktober 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),

2) förordning om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni
1951 (nr 440),

3) förordning angående ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § förordningen
den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändrade regler för allmän fastighetstaxering,
som skall ske nästa gång år 1970. De nya reglerna grundar sig på förslag
av 1966 års fastighetstaxeringskommittéer i betänkandet SOU 1968: 32.

Ändringarna är av teknisk natur. De innebär i huvudsak följande.

Delvärdena för jordbruksfastighet, vilka nu är jordbruksvärde, skogsvärde
samt tomt- och industrivärde, ersätts med delvärdena jordbruksvärde,
skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar samt
exploateringsvärde.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 151

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Det införs ett nytt förenklat förfarande för beräkning av skogsvärde på
fastigheter med en skogsmarksareal som understiger 25 hektar, i norrlandslänen
50 hektar.

Ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd befrias från en del administrativt
arbete. Detta läggs i stället, i överensstämmelse med vad som gäller
vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, på lokal skattemyndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

3

l:o) Förslag
till
Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att punkt 7 av anvisningarna till 9 § och punkt
8 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen den 28 september 19281
skall upphöra att gälla, dels att 6 § 2 mom., 7—10 §§, 22 § 1 mom., 24 §
1 mom., punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 §, punkterna 2—4 av anvisningarna
till 10 § samt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § lagen skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till anvisningarna till
10 § lagen skall fogas två nya punkter, 4 a och 4 b, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

2 m o m. Taxering skall ej ske av 2 m o m. Taxering skall ej ske av
fastighet, som avses i 5 § 2 och 4 fastighet, som avses i 5 § 1 mom. c),
mom. 2 och 4 mom.

7 §•

Fastighet taxeras--—---annat ändamål.

Användes fastighet-----annan fastighet.

Ligger fastighet
Under jordbruk
Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret
särskilt upptaget fiskeri
taxeras såsom annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

eller skogsbruk,
till jordbruk.

I jord- eller fastighetsregistret särskilt
upptaget fiskeri taxeras såsom
annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Varje taxeringsenhet----särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är---—---i övrigt;

b) frälseränta och i jord- eller fas- b) i jord- eller fastighetsregistret
tighetsregistret särskilt upptaget fis- särskilt upptaget fiskeri;

keri;

c) byggnad eller------tillförlitligen bedömas.

Tillhöra delar — —----av taxeringsenheten.

Ingå i------eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av 9 § och punkt 4 av anvisningarna till 9 § se 1951: 438, av 10 § se 1963:
682, av 22 § 1 mom. och punkt 2 a av anvisningarna till 22 § se 1962:163, av 24 § 1 mom. se
1954: 51 samt av! punkterna 5 och! 7 av anvisningarna till 9 § och av punkterna 2—4 av anvisningarna
till 10 § se 1932: 291.

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §•

Taxeringsvärde skall,---(allmänna saluvärdet).

Område, som-----— — — allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas till tjugu
gånger det belopp, varmed räntan beräknas
utgå.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Vid taxering-------redovisas, nämligen:

för jordbruksfastighet: för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed
förstås fastighetens värde, utom värdet
av växande skog, under förutsättning
att fastigheten användes för
jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

skolande därvid särskilt angivas
vad av jordbruksvärdet som belöper
å skogsmark (skogsmarksvärde);

b) skogsvård e, varmed förstås
värdet av växande skog; samt

c) tomt- och industrivärd
e, varmed förstås värde, som fastigheten
eller del därav äger utöver
jordbruksvärdet och skogsvärdet på
grund därav, att till fastigheten hörande
mark kan tillgodogöras för annat
ändamål än jordbruk med binäringar
eller skogsbruk;

för annan fastighet:
a) markvärde eller — ----

a) jordbruksvärde;

b) skogsbruksvärd e;

c) värde av övrig mark;

d) värde av särskilda
tillgångar;

e) exploateringsvärde;
för annan fastighet:

(särskilt maskinvärde).

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Från bruttointäkten — •—■ -— — å fastigheten;
arrende, som fastighetens brukare arrende, som fastighetens brukare
haft att därför utgöra, samt frälse- haft att därför utgöra, samt annan
ränta eller annan avgäld, som skolat avgäld, som skolat utgå av fastighe -

utgå av fastigheten; ten;

ränta å--------—tillhörande fördelningsledningar.

Har skog------- — tidigare medgivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har växande------av upplåtelsen.

Hemmavarande barn,---tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening----nämnda gottgörelse.

24 §.

1 m o m. Till intäkt---eller naturtillgångar;

avgäld med mera dylikt, som in- avgäld med mera dylikt, som influtit
från fastigheten; flutit från fastigheten.

(rälseränta.

Har fastighet------30 §2 mom.

Förmån av-------särskilt redovisas.

Anvisningar
till 9 §.

4. För jordbruksfastighet---fastighet (skogsvärderings instruktion).

Dylik fastighet------å skogsmarken.

Sasom skogsmark skall, pa
sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,
upptagas all icke
odlad mark som, vare sig den vid
tillfället är skogbärande eller ej, är
lämplig att använda för skogsproduktion.
Till skogsmark räknas icke
s. k. impediment; sådan marks värde
skall medräknas vid värdesättning
av fastigheten i övrigt.

Särskild förmån å skogsmarken,
såsom skogsbete, möjlighet
till jakt, byggnad å skogen, i den mån
densamma ej bör anses inbegripen i
sådant normalt byggnadsbestånd å
taxeringsenheten, som inräknas i de
för inägorna tillämpade enhctsvärden,
servitutsrätt eller dylikt, skall
uppskattas för sig med särskilt belopp,
och värdet av dylik förmån
skall sålunda ej inräknas i det skogsmarksvärde,
som enligt 10 § skall
särskilt angivas. Vid dylik uppskattning
skall alltid iakttagas, att uppskattning
sker till det värde förmånen
har för den taxeringsenhet, varom
fråga är. Om rationellt skogsbruk
bedrives å skogsmarken, må betesvärde
åsättas endast såframt betet
plägar utnyttjas. Därest å skogsmark,
varå rationellt skogsbruk ej

Såsom s k o g s in a r k skall, på
sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,
upptagas all icke
odlad mark som, vare sig den vid
tillfället är skogbärande eller ej, är
lämplig att använda för skogsproduktion.
Till skogsmark räknas icke
s. k. impediment; sådan marks värde
skall medräknas vid uppskattning
av värde av övrig mark.

Särskild f ö r in å n på skogsmarken,
såsom möjlighet till jakt,
byggnad på skogen, servitutsrätt eller
dylikt, skall uppskattas för sig
med särskilt belopp och ingå i värde
av särskilda tillgångar. Värdet av dylik
förmån skall sålunda ej inräknas
i det skogsmarksvärde, som enligt
punkt 3 av anvisningarna till 10 §
skall särskilt angivas. Vid dylik uppskattning
skall alltid iakttagas, att
uppskattning sker till det värde förmånen
har för den taxeringsenhet,
varom fråga är. Sådan byggnad som
är behövlig för skogsbruksdrift åsättes
intet särskilt värde. Dennas värde
anses ingå i skogsvärdet. Skogskojor
och liknande mera tillfälliga
byggnader åsättas intet särskilt värde,
utan anses deras värde ingå i
skogsmarkens värde.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 154- år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

bedrives, bete ej plägar utnyttjas,
torde detta i regel visa, att betet för
ifrågavarande fastighet har så obetydligt
värde, att anledning att särskilt
uppskatta detsamma saknas.

Skogskojor och liknande mera tillfälliga
byggnader åsättas intet särskilt
värde, utan anses deras värde
ingå i skogsmarkens värde.

Har på----— ---—-—- till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller — -— -— likartat ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes
i allmänhet blott å sådan jordbruksfastighet,
å vilken finnes vattenfall,
brytvärdig fyndighet, torvmosse
e. dyl. eller som är belägen i närheten
av större stad eller i tillväxt varande
industri-, järnvägs- eller annat
tätare bebyggt samhälle. Men
även närbelägenhet till gruv- eller
vattenkraftsanläggning, badortsanläggning
eller annat sådant företag
kan medföra, att i fastighetens allmänna
saluvärde ingår ett mervärde
av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen
å en dylik ort fortskrider,
behöver närbelägen därför lämpad
mark tagas i anspråk för nya bostäder,
industriella anläggningar m. m.

Vid uppskattning-------exploatering m. m.

Beträffande i-------här ovan.

Ett dylikt högre värde förefinnes i
allmänhet blott på sådan jordbruksfastighet,
som är belägen i närheten
av större stad eller i tillväxt varande
industri-, järnvägs- eller annat
tätare bebyggt samhälle. Men även
närbelägenhet till gruv- eller vattenkraftsanläggning,
badortsanläggning
eller annat sådant företag kan medföra,
att i fastighetens allmänna saluvärde
ingår ett mervärde av ifrågavarande
art; i den mån utvecklingen
å en dylik ort fortskrider, behöver
närbelägen därför lämpad mark tagas
i anspråk för nya bostäder, industriella
anläggningar m. m.

till 10 §.

2. Vid angivande av j o r d bruksvärde
har man att utgå ifrån att
fastigheten i fråga användes till jordbruk
med binäringar eller skogsbruk.
Med denna förutsättning skall
såsom jordbruksvärde upptagas värdet
av fastighetens hela ägoområde
i åker, tomt- och trädgårdsmark,
äng, skogsmark — dock utan att värdet
av därå växande skog medräknas
— övrig mark såsom vägar, mossar,
myrar, kärr, m. m., samt till fastigheten
hörande vattentäckt område,
ävensom värdet av jordägaren
tillhöriga mangårds- och driftbygg -

2. Med jordbruksvärde förstås
fastighetens värde av annan produktiv
mark än skogsmark med de
byggnader och andra anläggningar,
som äro behövliga för jordbruksdrift.
Vid angivande av jordbruksvärde
har man att utgå ifrån att fastigheten
i fråga användes till jordbruk
med binäringar. I jordbruksvärdet
skall ingå värdet av fastighetens
hela ägoområde i åker, tomtoch
trädgårdsmark och ängs- och betesmark
samt byggnad som tillhör
jordägaren och är behövlig för jordbruksdriften,
såsom mangårds- och

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

nader, såsom bostadsbyggnad för
ägare eller brukare med tillhörande
s. k. ekonomibyggnader, samt byggnader
uppförda för ägares eller brukares
bekvämlighet och trevnad, såsom
lusthus, bad- och båthus, stall
för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar-
eller inspektorsbyggnad,
drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader,
stall, ladugård, ladu- och
logbyggnader, smedja o. dyl., bostäder
för skogsförvaltare, skogvaktare
eller annan skogspersonal samt för
skogsarbetare, ävensom byggnader,
avsedda för sådan verksamhet, som
är att hänföra till jordbrukets binäringar.

Om dylika---såsom jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande
skall ur totalvärdet urskiljas och
särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde
för all i taxeringsenheten
ingående dylik mark, beräknat
enligt de i punkt 4 av anvisningarna
till 9 § angivna grunder. I vederbörande
taxering slängd skall särskilt
antecknas dels värde å bete på skogsmark,
beräknat enligt de i punkt 4
av anvisningarna till 9 § angivna
grunder, dels värde å övriga i jordbruksvärde
ingående särskilda förmåner,
såsom byggnader, i den mån
ej hänsyn till desamma tagits vid tilllämpning
av enhetsvärden eller eljest
gällande allmänna taxeringsgrunder,
eller särskilda naturtillgångar,
vartill särskild hänsyn tagits
vid taxeringen, m. m.

3. Såsom skogsvärde utföres
värdet av den växande skogen å all
i fastigheten ingående skogsmark,
uppskattat enligt de grunder, som
angivas i punkt 4 av anvisningarna
till 9 §.

(Föreslagen lydelse)

driftbyggnad samt byggnader, avsedda
för jordbrukets binäringar.

3. Med skogsbruksvärde
förstås fastighetens värde av växande
skog med de byggnader och anläggningar,
som åro behövliga för
skogsbruksdrift, samt värde av
skogsmark. Såsom skogsbruksvärde
upptages värdet av den växande skogen
på all i fastigheten ingående
skogsmark (skogsvärdet) och värdet
av skogsmarken (skogsmarksvärdet).
I skogsvärdet ingår värdet av
de byggnader och andra anläggning -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

4. T o m t- och industrivärd
e redovisas i fall, då på grund av
att jordbruksfastighet kan tillgodogöras
för annat ändamål än jordbruk
med binäringar eller skogsbruk
ett särskilt värde tillkommer densamma
utöver jordbruks- och skogsvärde,
och utföres med det belopp,
som utgör skillnaden mellan å ena
sidan det enligt 9 § åsatta totala
taxeringsvärdet och å andra sidan
jordbruks- och skogsvärde.

Därest tomt- och industrivärde belöper
allenast å viss del eller vissa
delar av en fastighet, iakttages, att
sådan del eller sådana delar till läge
och storlek angivas i vederbörande
taxeringslängd. Befinnes fastighet till
särskilda områden hava olika tomtoch
industrivärden, skall likaledes
sådant i längden angivas.

(Föreslagen lydelse)

ar, som äro behövliga för skogsbruksdrift.
Skogsvärde och skogsmarksvärde
skola uppskattas enligt
de grunder, som angivas i punkt 4 av
anvisningarna till 9 §. Vid bestämmandet
av skogsbruksvärdet skall
skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet
och särskilt angivas.

4. Med värde av övrig
mark förstås fastighetens värde
av icke produktiv mark samt värde
av vattentäckt område som hör till
fastigheten. Med icke produktiv
mark avses sådan mark som på
grund av sin beskaffenhet ej kan
ekonomiskt utnyttjas för jordbruk
eller skogsbruk.

4. a. Med värde av särskilda
tillgångar förstås fastighetens
värde av sådana särskilda förmåner
eller naturtillgångar o. d.,
som skulle verka höjande på köpeskillingen
vid en överlåtelse. Häri inräknas
exempelvis värdet av sådana
byggnader och anläggningar, som ej
kunna anses behövliga för jordbruks-
eller skogsbruksdrift, värdet
av grusfyndigheter, jakt och fiske
samt servitutsrätt.

4. b. Med exploateringsvärd
e förstås det värde, som fastigheten
eller del därav äger utöver
jordbruksvärde, skogsbruksvärde,
värde av övrig mark samt värde av
särskilda tillgångar på grund av att
mark som hör till fastigheten kan
tillgodogöras för bebyggelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15-i år 1968

9

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om exploateringsvärde belöper endast
på viss del eller vissa delar av
en fastighet, skall sådan del eller sådana
delar till läge och storlek angivas
i fastighetslängden. Ha särskilda
områden på en fastighets olika
exploateringsvärden, skola dessa
likaledes angivas i längden.

till 22

2. a. Avdrag medgives för sådan
värdeminskning å till jordbruket eller
till dess binäringar eller till
skogsbruket hörande driftbyggnader,
därunder inbegripna för driften nödiga
bostadsbyggnader, som dessa
även med normalt underhåll och aktsam
vård äro underkastade. Avdraget
bör bestämmas till viss procent
av byggnadens värde. Detta skall anses
vara lika med anskaffningskostnaden.
Kan denna icke visas, skall
såsom byggnads värde anses två
tredjedelar av det under beskattningsåret
gällande taxerade jordbruksvärdet,
minskat med däri ingående
skogsmarksvärde, i den mån
det överstiger 25 000 kronor, samt
med skäligt värde å mera betydande
naturtillgångar och särskilda förmåner.
Dessa anses såsom mera betydande,
om värdet därå överstiger en
tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet.
Procenttalet bör bestämmas
olika allt efter den tid en byggnad
av ifrågavarande art anses kunna
för sitt ändamål utnyttjas. Vid bestämmande
av denna tid skall vederbörlig
hänsyn tagas exempelvis därtill,
att en av arrendator uppförd
byggnad enligt arrendeavtalet icke
skall vid arrenderättens upphörande
lösas av jordägaren (jfr punkt 7 av
anvisningarna till 29 §).

Såsom för —- — —
Fasta maskiner -—
Därest inkomst —

2. a. Avdrag medgives för sådan
värdeminskning å till jordbruket
eller till dess binäringar eller till
skogsbruket hörande driftbyggnader,
därunder inbegripna för driften nödiga
bostadsbyggnader, som dessa
även med normalt underhåll och aktsam
vård äro underkastade. Avdraget
bör bestämmas till viss procent
av byggnadens värde. Detta skall anses
vara lika med anskaffningskostnaden.
Kan denna icke visas, skall
såsom byggnads värde anses två
tredjedelar av summan av under beskattningsåret
gällande taxerat jordbruksvärde,
skogsmarksvärde, värde
av övrig mark och värde av särskilda
tillgångar, minskat med skäligt
värde av mera betydande naturtillgångar
och särskilda förmåner.
Skogsmarksvärdet inräknas dock
med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar
och särskilda förmåner anses
såsom mera betydande, om värdet
därav överstiger en tiondedel av
ovannämnda summa. Procenttalet
bör bestämmas olika allt efter den
tid en byggnad av ifrågavarande art
anses kunna för sitt ändamål utnyttjas.
Vid bestämmande av denna tid
skall vederbörlig hänsyn tagas exempelvis
därtill, att en av arrendator
uppförd byggnad enligt arrendeavtalet
icke skall vid arrenderättens
upphörande lösas av jordägaren (jfr
punkt 7 av anvisningarna till 29 §).
nödig bostadsbyggnad.

---- — första stycket.

— — om jordbruksfastighet.

lf Bilxang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 15-1

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången
vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Äldre bestämmelser om frälseränta
gäller alltjämt beträffande frälseränta som finns vid utgången av
år 1968.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

11

2:o) Förslag
till

Förordning

om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440)

Härigenom förordnas, dels att avdelning A, avdelning B punkterna 1, 5
och 10 samt avdelningarna F och G skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni
19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

A. Allmänna värderingsgrunder

--—- — — där bedrivas.

—----—- skogen hänförts.

---framtida avverkningar.

-— —-----att utröna

----följande sätt.

för skogsbruket,
det avverkas.

Skogsmark med--

Skogens avkastning -

Eftersom det---

Om det-----

För taxeringen -—-•—

Uppskattning sker —

Särskilda värden--

I viss nedan angiven ordning beaktas
onormal förekomst av kalmark.

Att särskilda förmåner å skogsmark
— såsom skogsbete, möjlighet
till jakt, andra byggnader å skogen
än skogskojor och liknande mera
tillfälliga byggnader, servitutsrätt
o. dyl. — skola beaktas i annan ordning
än i denna instruktion angives,
framgår av punkt 4 av anvisningarna
till 9 § och punkt 2 av anvisningarna
till 10 § kommunalskattelagen.

Att särskilda förmåner på skogsmark
— såsom möjlighet till jakt,
sådan byggnad på skogen, som ej är
behövlig för skogsbruksdrift, servitutsrätt
o. dyl. — skola beaktas i annan
ordning än i denna instruktion
angives, framgår av punkt 4 av anvisningarna
till 9 § och punkt 4 a av
anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

1. Vad som förstås med skogsmark.

Såsom skogsmark skall upptagas —---för skogsproduktion.

Såsom skogsmark skall däremot ——— frösådd in. m.

Till skogsmark -------kan påräknas.

Värdet av mark som icke skall Värdet av mark som icke skall
upptagas såsom skogsmark även- upptagas såsom skogsmark skall, på
som, i förekommande fall, av bete å sätt framgår av punkt 4 av anvis 1

Senaste lydelse av avdelning A och avdelning B punkt 5 se 1956: 179 samt av avdelning F
se 1964: 116.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

skogsmark skall, på sätt framgår av
punkt 4 av anvisningarna till 9 §
kommunalskattelagen, inräknas i
värdet av fastigheten i övrigt.

(Föreslagen lydelse)

ningarna till 9 § kommunalskattelagen,
inräknas i värde av övrig mark.

5. Virkesförrådets uppskattning.

a) Det å------ädel lövskog).

medtagas ej.

b) Virkesförrådet skall

c) Därest det

Sådan summarisk uppskattning
som ovan sagts må ej ske, där tillfredsställande
uppgifter för en fullständig
uppskattning äro för handen.

därigenom äventyras.

d) För taxeringsenhet i Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län
med mindre än 50 hektar skogsmark
samt för taxeringsenhet i övriga delar
av landet med mindre än 25 hektar
skogsmark får i stället för den
summariska uppskattning som anvisas
under c) virkesförrådet uppskattas
såsom hänförligt till en av tre
eller fyra virkesförrådsklasser och
det förråd av grov barrskog som ingår
i virkesförrådet bedömas som i
procent uttryckt hänförligt till en av
tre eller fyra grovleksklasser. Lövskogens
andel anses därvid ingå i
skoqsvärdet med qenomsnittliq procentandel.

e) Sådan summarisk uppskattning
som sagts under c) eller d) får
ej ske, om tillfredsställande uppgifter
för en fullständig uppskattning
äro för handen.

10. Skogsmarksvärdet.

10. Skogsmarksvärdet.

Skogsmarksvärdet beräknas---antagna sammansättningen.

Å skogsmark------ovan sagts.

Det med —--■ —-----------å skogen.

Utgöres skogsmark till större eller
mindre del av sammanhängande kalmarksområden,
vilka av ålder ligga
skoglösa och ej kunna göras skogbärande
utan kulturåtgärder, må värdet
av dessa områden nedsättas till
lägst hälften av det enligt ovan angivna
bestämmelser uppskattade
värdet. Därest det kan antagas att av
den skogsmark å en taxeringsenhet,
som återstår sedan dylika sammanhängande
kalmarksområden undantagits,
mer än fem procent utgöres

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

13

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

av kalmark, må värdet å så stor del
av den återstående kalmarken, som
överskjuter fem procent, reduceras
med en tredjedel.

Därest skogsmarken--- — en tredjedel.

jenom nedsättning som i de bada
föregående styckena sagts må dock
värdet å den skogsmark nedsättningen
avser ej nedbringas under
det värde som skulle tillkomma marken
vid användning för annat ändamål
än skogsbruk, häri ej inbegripet
värdet av sådan förmån å skogsmarken
som enligt punkt 4 av anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen
ej skall inräknas i skogsmarkens
värde.

För sådana---— ---där a

Genom nedsättning som i föregående
stycke sagts må dock värdet av
den skogsmark nedsättningen avser
ej nedbringas under det värde som
skulle tillkomma marken vid användning
för annat ändamål än
skogsbruk, häri ej inbegripet värdet
av sådan förmån på skogsmarken
som enligt punkt 4 av anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen ej
skall inräknas i skogsmarkens värde.

''ivas.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar

Före varje----—-

Ide-------

De lokala skogstaxeringsanvis
ningarna skola ock innefatta hjälptabeller
för taxering av skogsmark
och växande skog, så uppställda att
därur för vanligen förekommande
fall direkt kunna för olika ifrågakoxnmande
omkostnadsklasser utfinnas
skogsvärde per kubikmeter
samt skogsmarksvärde per hektar.
Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar
för beräkning av motsvarande
värden även i andra fall än de
normalt förekommande, såsom då
särskild reduktion av värdet skall
ske på grund av tekniska fel eller
onormalt höga allmänna kostnader
för skogsbruket eller då särskilt avdrag
varom ovan sagts skall ske vid
markvärdets bestämmande. Särskilda
hjälptabeller skola upprättas för
taxeringen vid sådan summarisk
uppdelning av virkesförrådet som
omförmäles under B. i punkt 5 c).

Den omständigheten •—

å markvärdet.

— växande skog.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna
skola ock innefatta hjälptabeller
för taxering av skogsmark
och växande skog, så uppställda att
därur för vanligen förekommande
fall direkt kunna för olika ifrågakommande
omkostnadsklasser utfinnas
skogsvärde per kubikmeter
och skogsvärde per hektar samt
skogsmarksvärde per hektar. Hjälptabellerna
böra innehålla upplysningar
för beräkning av motsvarande
värden även i andra fall än de
normalt förekommande, såsom då
särskild reduktion av värdet skall
ske på grund av tekniska fel eller
onormalt höga allmänna kostnader
för skogsbruket eller då särskilt avdrag
varom ovan sagts skall ske vid
markvärdets bestämmande. Särskilda
hjälptabeller skola upprättas för
taxeringen vid sådan summarisk
uppdelning av virkesförrådet som
omförmäles under B. i punkterna 5
c) och d).

finnas ändamålsenligt.

14

Kungl. Maj:ts proposition, nr 154 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd

Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd
skogsmarkens
areal och virkesförrådet, fördelat på
trädslag och förrådsgrupper, i förekommande
fall enligt de mera summariska
grunder som angivas under
B. i punkt 5 c), och bedömer markens
godhetsgrad samt skogens avsättningsläge
(omkostnadsklass).
Uppskattningen kontrolleras såvitt
möjligt mot tillgängliga uppgifter
från riksskogstaxeringen eller eljest
rörande virkesförråd m. m. I hjälptabell
utfinner nämnden de skogsvärden
per kubikmeter växande skog
och de skogsmarksvärden per hektar
skogsmark, som skola tillämpas
i varje särskilt fall. Taxeringen
verkställes med ledning därav, med
de avvikelser som föranledas av bestämmelserna
under B. här ovan
samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd
skogsmarkens
areal och virkesförrådet, fördelat på
trädslag och förrådsgrupper, i förekommande
fall enligt de mera summariska
grunder som angivas under
B. i punkterna 5 c) och d), och bedömer
markens godhetsgrad samt
skogens avsättningsläge (omkostnadsklass).
Uppskattningen kontrolleras
såvitt möjligt mot tillgängliga
uppgifter från riksskogstaxeringen
eller eljest rörande virkesförråd
m. in. I hjälptabell utfinner nämnden
de skogsvärden per kubikmeter
växande skog eller de skogsvärden
per hektar samt de skogsmarksvärden
per hektar skogsmark, som skola
tillämpas i varje särskilt fall.
Taxeringen verkställes med ledning
därav, med de avvikelser som föranledas
av bestämmelserna under B.
här ovan samt de lokala skogstaxeringsan
visningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första
gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

15

3:o) Förslag
till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § 1 mom. och 4 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. och 4 § förordningen den 26 juli 1947
om statlig förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen--- —- tillgångar upptagas:

a) fastighet, frälseränta inbegri- a) fastighet;
pen;

b) tomträtt, vattenfallsrätt;---—- berättigades livstid eller för tid, som

icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång.

4 §•

Värdesättning av---- meddelade bestämmelser.

Fastighet, frälseränta inbegripen, Fastighet upptages till det taxeupptages
till det taxeringsvärde, som ringsvärde, som vid nämnda tid vid

nämnda tidpunkt var för den- punkt var för densamma gällande,

samma gällande. Var sådant värde Var sådant värde då ej åsatt eller har

då ej åsatt eller har under beskatt- under beskattningsåret omständig ningsåret

omständighet inträffat, het inträffat, som kan under taxe som

kan under taxeringsperioden ringsperioden påkalla förändrad vär påkalla

förändrad värdering, uppta- dering, upptages fastigheten till det

ges fastigheten till det taxeringsvär- taxeringsvärde, som för taxerings de,

som för taxeringsåret bliver den- året bliver densamma åsatt.

samma åsatt.

Tomträtt eller — — — normala förhållanden.

Lös egendom, -------- är nedlagd.

Fordran, som löper------förfallen ränta.

Fordran, som ej---— — — upptages icke.

Värdepapper, som-----normala förhållanden.

Annan för —-----under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av------och IV.

Rättighet, som------år motsvarat.

År rättighet — —---— yngstes ålder.

Andel i------i likvidation.

Övrig lös —------normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första
gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Äldre bestämmelser om
frälseränta gäller alltjämt beträffande frälseränta som finns vid utgången av
år 1968.

1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. se 1966: 726.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

4:o) Förslag
till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att 144 § 2 mom., 150 § 3 mom. och 159 §
taxeringsförordningen den 23 november 19561 skall upphöra att gälla, dels
att 131 § 1 mom., 133 § 1 inom., 135 § 1 och 2 mom,, 136 § 1 mom., 139 § 1
och 2 mom., 143 § 2 mom., 144 § 1 mom., 145 och 147 §§, 148 § 3 mom., 149
och 151—153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 163 § 1 mom., 172 §
samt 173 § 1 och 2 mom. liksom rubriken omedelbart före 147 § förordningen
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till förordningen
skall fogas två nya paragrafer, 135 a och 155 §§, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

131 §.

1 m o in. För allmän---finnas fastighetstaxeringsnämn d

er.

Fastighetstaxeringsnämnds verksamhetsområde är fastighetstaxering
sdistrikt.

Fastighetstaxeringsdistrikt skall ----ett fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av Indelning i distrikt verkställes av
länsstyrelsen senast den 30 april länsstyrelsen senast den 1 mars
året näst före taxeringsåret. året näst före taxeringsåret.

133 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består--sju ledamöter.

Ordföranden och--- -—• —--i fastighetstaxeringsdistrikt.

I övrigt -—- —------- — valda ledamöter.

Därest med-------

Består fastighetstaxeringsdistrikt -Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
jämte suppleanter, eu
för varje ledamot, skall förrättas senast
den 30 juni året näst före taxeringsåret.
I samband med valet må
av kommunalfullmäktige en av ledamöterna
utses att på kommunens bekostnad
deltaga uti de i 144 § 1 inom.
och 145 § omförmälda sammanträdena.

Om utgången----------

- vara fem.

---olika kommunerna.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
jämte suppleanter, en
för varje ledamot, skall förrättas senast
den 30 juni året näst före taxeringsåret.
I samband med valet må
fullmäktige utse en av ledamöterna
att på kommunens bekostnad deltaga
uti de i 144 § 1 mom. och 145 § omförmälda
sammanträdena.

de valda.

1 Senaste lydelse av 131 § 1 mom., 135 § 2 mom., 144 §4; inom., 147 och 149 §§, 150 §
3 inom., 151—153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 172 §, 173 § 1 mom. och rubriken
omedelbart före 147 § se 1963:683, av 133 § 1 mom. se 1964:53 samt av 135 §1 mom., 145 §,
148 § 3 mom. och 159 § se 1965: 753.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

17

(Nuvarande lydelse)

135

1 in o in. Länsstyrelsen förordnar
senast den 30 april året näst före det
år, då allmän fastighetstaxering äger
rum, erforderligt antal personer
inom länet, som genom sin verksamhet
kunna antagas besitta sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering,
(fastighetstaxeringsomb
u d) att inom områden, som länsstyrelsen
bestämmer, samordna arbetet
i fastighetstaxeringsnämnderna.
Fastighetstaxeringsombuds verksamhetsområde
skall vara så stort, som
omständigheterna lämpligen medgiva,
och omfatta flera fastighetstaxe -

ringsdistrikt. Ett fastighetstaxeringsdistrikt
må ej uppdelas mellan
olika fastighetstaxeringsombud. Fastighetstaxeringsombud
må icke vara
ledamot av fastighetstaxeringsnämnd
i länet.

Det åligger
2 in o in. I län, där länsstyrelsen
så finner erforderligt, förordnar

(Föreslagen lydelse)

1 in o m. Länsstyrelsen förordnar
senast den 1 mars året näst före det
år, då allmän fastighetstaxering äger
rum, erforderligt antal personer
inom länet, som genom sin verksamhet
kunna antagas besitta sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering,
(fastighetstaxeringsombud)
att inom områden, som länsstyrelsen
bestämmer, samordna arbetet
i fastighetstaxeringsnämnderna.
Fastighetstaxeringsombuds verksamhetsområde
skall vara så stort, som
omständigheterna lämpligen medgiva,
och omfatta flera fastighetstaxe -

ringsdistrikt. Ett fastighetstaxeringsdistrikt
må ej uppdelas mellan olika
fastighetstaxeringsombud. F astighetstaxeringsombud
må icke vara ledamot
av fastighetstaxeringsnämnd i
länet.

—- —■ — arbetets fortskridande.

2 m o in. I län, där länsstyrelsen
så finner erforderligt, förordnar
länsstyrelsen senast den 1 mars året
näst före år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, två personer
(konsulenter för taxering
av vatten fallsfastighet)
att vid nämnda taxering biträda
nämnderna, såvitt angår taxering av
outbyggda vattenfall, kraftverk och
regleringsdammar. Av konsulenterna
skall den ene företräda taxeringsteknisk
och den andre vattenkraftteknisk
sakkunskap.

länsstyrelsen senast den 30 april året
näst före år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, två personer
(konsulenter för taxering
av vattenfallsfastighet)
att vid nämnda taxering biträda
nämnderna, såvitt angår taxering av
outbyggda vattenfall, kraftverk och
regleringsdammar. Av konsulenterna
skall den ene företräda taxeringsteknisk
och den andre vattenkraftteknisk
sakkunskap.

Konsulenterna skola------vid taxeringen.

Konsulent äger,----------i beslut.

135 a §.

Det åligger lokal skattemyndighet
att

1) ombesörja sortering av inkomna
deklarationer och andra uppgifter,

2) svara för längdföring av fastighetstaxeringsnämnds
beslut och i
fastighetslängden anteckna skiljaktig
mening av ordföranden,

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3) ombesörja att anmäld eller på
annat sätt känd förändring i äganderätten
till fastighet, som skall upptagas
i fastighetslängd, införes i denna
längd,

b) översända deklarationer samt
utdrag av protokoll och övriga handlingar
som inkommit från fastighetstaxering
snämnd till länsstyrelsen senast
den 31 mars under taxeringsåret
samt fastighetslängderna på den
tid och i den ordning Kungl. Maj:t
föreskriver,

5) i den omfattning Kungl. Maj:t
eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt
medverka vid taxeringsarbetet.

§•

1 m o in. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som
avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller
4 mom. kommunalskattelagen, av
fastighetens ägare utan anmaning
avgivas deklaration (allmän
fastig hetsdeklaration).
Därest fastighet innehaves av någon,
som enligt 47 § kommunalskattelagen
är att anse såsom ägare eller är
i ägares ställe skyldig att erlägga
skatt för garantibelopp för fastigheten,
skall vad nu sagts om ägare i
stället gälla sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas —--fastställt formulär.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla----och anskaffnings kostnader.

Är jordbruksfastighet-----eller innehavaren.

Kungl. Maj:t-------statistiskt ändamål.

1 m o in. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som
avses i 5 § 2 inom. eller 5 $ 4 mom.
kommunalskattelagen, av fastighetens
ägare utan anmaning avgivas
deklaration (allmän fastighetsdeklaration).
Därest fastighet
innehaves av någon, som enligt
47 § kommunalskattelagen är att
anse såsom ägare eller är i ägares
ställe skyldig att erlägga skatt för
garantibelopp för fastigheten, skall
vad nu sagts om ägare i stället gälla
sådan innehavare.

139

1 m o in. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet
avlämna de till myndigheten,
enligt vad därom är särskilt
stadgat, överlämnade lagfartsförteckningarna
för tiden från och med
den 1 juli året näst före det, då allmän
fastighetstaxering senast ägde
rum, till och med den 30 juni det år,
då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall----

1 m o m. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet
avlämna de till myndigheten,
enligt vad därom är särskilt
stadgat, överlämnade avskrifterna av
lagfartsbevis för tiden från och med
den 1 juli året näst före det, då allmän
fastighetstaxering senast ägde
rum, till och med den 30 juni det år,
då uppgiften skall avlämnas.

— skall avlämnas.

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

2 in o m. Uppgifter enligt 1 mom.
skola avlämnas senast den 20 juli
året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, samt ingivas
till länsstyrelsen i det län, där
fastigheten är belägen.

Uppgifterna skola

(Föreslagen lydelse)

Byggnadsnämnd skall underrätta
lokal skattemyndighet om beviljat
byggnadslov inom myndighetens
verksamhetsområde senast en månad
efter det att beslutet om byggnadslov
meddelades.

2 m o in. Uppgifter enligt 1 inom.
första och andra styckena skola avlämnas
senast den 20 juli året näst
före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, samt ingivas till länsstyrelsen
i det län, där fastigheten

är belägen.
— uppgifter avser.

143

2 m o in. Före sammanträde, varom
i 144 § 1 mom. förmäles, har
landskamreraren att på grundval av
de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats,
och de upplysningar, som
eljest kunna vinnas, verkställa undersökning
rörande fastigheternas
allmänna saluvärde å länets landsbygd.
Länsstyrelsen äger kalla lämpligt
antal personer med ingående
kännedom om fastighetsvärdena att
därvid tillhandagå landskamreraren
med upplysningar.

144

1 m o in. Senast den 15 augusti
året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola
efter kallelse av länsstyrelsen
ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
å länets landsbygd, de
ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd,
som av kommunalfullmäktige
därtill utsetts enligt 133 § 1
mom. sjätte stycket, de ledamöter
i sådan nämnd, som utsetts av
landstingskommunens förvaltningsutskott,
ävensom fastighetstaxeringsombuden
sammanträda inför
landskamreraren å en eller flera
lämpliga orter för förberedande
överläggningar rörande tillämpningen
av de allmänna grunderna vid
den förestående allmänna fastighetstaxeringen;
och äger länsstyrelsen

2 mom. Före sammanträde, varom
i 144 § 1 mom. förmäles, har
landskamreraren att på grundval av
de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats,
och de upplysningar, som
eljest kunna vinnas, verkställa undersökning
rörande fastigheternas
allmänna saluvärde. Länsstyrelsen
äger kalla lämpligt antal personer
med ingående kännedom om fastighetsvärdena
att därvid tillhandagå
landskamreraren med upplysningar.

§•

1 m o in. Senast den 20 september
året näst före det, då allmän
fastighetstaxering skall äga rum,
skola efter kallelse av länsstyrelsen
ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna,
de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd,
som utsetts enligt
133 § 1 mom. sjätte stycket, de
ledamöter i sådan nämnd, som utsetts
av landstingskommunens förvaltningsutskott,
samt fastighetstaxeringsombuden
sammanträda inför
landskamreraren på lämplig ort
för förberedande överläggningar om
tillämpningen av de allmänna grunderna
vid den förestående allmänna
fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen
kan till dessa sammanträden
kalla även andra personer, som på
grund av sin verksamhet eller av

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 åt 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till dessa sammanträden kalla jämväl
andra personer, vilka på grund
av sin verksamhet eller eljest kunna
antagas äga sakkunskap rörande
fastighetsvärdena inom länet eller
delar därav eller ock särskilt rörande
värdering av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör
landskamreraren för priserna vid
försäljning av fastigheter inom länet
under tiden efter senaste allmänna
fastighetstaxering och för de
slutsatser beträffande fastigheternas
allmänna saluvärde, som enligt
hans mening kunna dragas av dessa
priser, så ock för övriga av honom
kända förhållanden av beskaffenhet
att inverka på nämnda värde. Därjämte
skall landskamreraren framlägga
jämlikt 143 § 1 mom. andra
stycket upprättat förslag till lokala
skogstaxeringsanvisningar ävensom,
i den mån så finnes erforderligt, förslag
till särskilda anvisningar jämväl
i andra hänseenden, såsom angående
redovisningen av olika ägoslag,
värdesättning av övrig mark
och bete å skogsmark samt enhetliga
grunder för taxeringen av annan
fastighet med mera. Avser sammanträdet
överläggning angående
taxeringen inom allenast viss del av
länet, skola redogörelserna och förslagen
därefter lämpas.

För sådana --------

145

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna
och övriga
anvisningar för fastighetstaxeringen
kommit fastighetstaxeringsombudet
och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
tillhanda och innan
nämnderna börja det egentliga
arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet,
efter samråd med förste taxeringsintendenten
angående tid och
plats, sammankalla ordförandena
och de av länsstyrelsen och landstingskommunens
förvaltningsutskott

annan anledning kunna antagas äga
sakkunskap om fastighetsvärdena
inom länet eller om värdering av
fastigheter.

Vid sådant sammanträde redogör
landskamreraren för priserna vid
försäljning av fastigheter inom länet
under tiden efter senaste allmänna
fastighetstaxering och för de
slutsatser om fastigheternas allmänna
saluvärde, som enligt hans mening
kunna dragas av dessa priser,
samt för övriga förhållanden av beskaffenhet
att inverka på nämnda
värde. Därjämte skall landskamreraren
framlägga det förslag till lokala
skogstaxeringsanvisningar som
upprättats enligt 143 § 1 mom. andra
stycket samt i behövlig utsträckning
förslag till särskilda anvisningar
i andra hänseenden, såsom angående
förfarandet vid bestämmande
av olika delvärden samt enhetliga
grunder för taxeringen av jordbruksfastighet
och fastighet med mera.
Avser sammanträdet överläggning
angående taxeringen inom endast
viss del av länet, skola redogörelserna
och förslagen därefter
lämpas.

för taxeringen.

§•

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna
och övriga
anvisningar för fastighetstaxeringen
kommit fastighetstaxeringsombudet
och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
tillhanda och innan
nämnderna börja det egentliga
arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet,
efter samråd med förste taxeringsintendenten
angående tid och
plats, sammankalla ordförandena
och de av länsstyrelsen och landstingskommunens
förvaltningsutskott

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

21

(Nuvarande lydelse)

utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna
inom sitt verksamhetsområde
ävensom de ledamöter i
dessa fastighetstaxeringsnämnder,
som enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket
utsetts att deltaga i sådant sammanträde,
till överläggningar rörande
det förestående taxeringsarbetet.
Vid överläggningarna bör uppmärksamhet
ägnas åt åtgärder för befordrande
av likformig taxering
samt åt spörsmål, som kunna förväntas
vålla fastighetstaxeringsnämnderna
svårigheter.

(Föreslagen lydelse)

utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna
inom sitt verksamhetsområde
ävensom de ledamöter i
dessa fastighetstaxeringsnämnder,
som enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket
utsetts att deltaga i sådant sammanträde,
till överläggningar rörande
det förestående taxeringsarbetet.
Även andra ledamöter i nämnderna
få kallas om särskilda skäl föreligga.
Vid överläggningarna skola förenämnda
anvisningar, särskilt de däri
angivna värderingsgrunderna, genomgås.
Uppmärksamhet bör ägnas
åt åtgärder för befordrande av likformighet
och rättvisa i taxeringen
samt åt spörsmål, som kunna förväntas
vålla fastighetstaxeringsnämnderna
svårigheter.

IV. Om fastighetstaxeringsnämnder- IV. Om fastighetstaxeringsnämnder -nas verksamhet nas verksamhet m. m.

147 §.

Länsstyrelsen har att vaka över
att fastighetstaxerings arbetet inom
länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger förste taxering sintendenten
att övervaka fastighetstaxeringsnämndernas
och fastighetstaxeringsombudens
arbete samt att vid
behov lämna råd, upplysningar och
anncd bistånd.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande -— — — dess fullgörande,

2) mottaga, ordna och granska 2) mottaga och granska deklara deklarationer,

uppgifter och andra tioner, uppgifter och andra handhandlingar,
lingar,

3) vidtaga åtgärder--- — uppgifters införskaffande,

4) tillse att anmälda eller eljest
kända förändringar i avseende å
äganderättsförhållandena bliva iakttagna
och införda i fastighetslängden,

5) kalla nämndens ledamöter till
sammanträde, leda nämndens arbete
samt vid sammanträdena föra ordet
och vara föredragande,

6) ombesörja förandet av närnn -

4) kalla nämndens ledamöter till
sammanträde, leda nämndens arbete
samt vid sammanträdena föra ordet
och vara föredragande,

5) ombesörja förandet av nämn -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

dens protokoll och längder samt övriga
göromål av expeditionell art,
samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål.
Vid fullgörande-------

(Föreslagen lydelse)

dens protokoll samt övriga göromål
av expeditionell art,

6) avgiva yttranden i besvärsmål.
— kan anvisas.

148 §.

3 in o in. Förste taxeringsintendenten
eller av honom beordrad
tjänsteman äger närvara vid sammanträde
med fastighetstaxeringsnämnd
till fullgörande av vad honom
åligger enligt 172 §, jämförd med
59 §.

Fastighetstaxeringsombud äger--

3 mom. Förste taxeringsintendenten
eller av honom beordrad
tjänsteman äger närvara vid sammanträde
med fastighetstaxeringsnämnd
till fullgörande av vad honom
åligger enligt 147 § andra stycket.

--i besluten.

149 §.

Vid fastighetstaxeringsnämndens
första sammanträde skall ordföranden,
innan taxeringsarbetet tager sin
början, avgiva noggrann redogörelse
ej mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden
fastställda enhetsvärden
och övriga värderingsgrunder,
såvitt distriktet berör, än även rörande
de köp av jordbruksfastighet
inom distriktet, som förekommit under
tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering,
samt de slutsatser
beträffande fastigheternas allmänna
saluvärde i orten, som enligt ordförandens
mening kunna dragas av de
vid dessa köp tillämpade priser. Finnas
inom distriktet fastigheter med
skog, bör i redogörelsen tillika lämnas
upplysning rörande det virkesförråd,
som i medeltal per hektar
finnes inom länet eller vederbörlig
del därav, och dess fördelning på
trädslagsklasser och förrådsgrupper
samt, i förekommande fall, trädslag
ävensom rörande innehållet i övrigt
av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Vid fastighetstaxeringsnämndens
första sammanträde skall ordföranden,
innan taxeringsarbetet tager sin
början och i närvaro av fastighetstaxering
sombudet, avgiva noggrann
redogörelse för värderingsgrunder
och andra anvisningar, som fastighetsprövningsnämnden
fastställt och
som berör distriktet samt de slutsatser
om fastigheternas allmänna
saluvärde i orten, som enligt ordförandens
mening kunna dragas av
priser som tillämpats vid fastighetsköp
under tiden efter senaste allmänna
fastighetstaxering. Finnas inom
distriktet fastigheter med skog,
skall i redogörelsen även ingå upplysning
om det virkesförråd, som i
medeltal per hektar finnes inom det
område av länet, vari distriktet är
beläget, samt virkesförrådets fördelning
på trädslagsklasser, förrådsgrupper
och om det har betydelse
trädslag inom samma område.

151 §.

Vad i----------—- beträffande fastighetstaxeringsnämnd.

Beslut må--------------ifrågavarande taxering.

Ordföranden har att i fastighets- Anser ordföranden att värde bort
längden angiva det värde, han ansett åsättas annorlunda än fastighets -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i ar 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

böra föreslås, i de fall, då fastighetstaxeringsnämndens
beslut utfallit på
annat sätt.

Annan ledamot,--------

Av nämnden — —---—---

152

Fastighetstaxeringsnämndens arbete
bör taga sin början senast den
5 oktober året näst före taxeringsåret,
dock att vad nu sagts icke har
avseende å Stockholm. Arbetet skall
vara avslutat i länen senast den 25
mars och i Stockholm senast den 15
juni under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära
beslut om taxeringsvärden
skall föreligga färdigt senast den 25
januari under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande
skall senast den 31 sistnämnda
månad med allmänna posten tillsända
ägare eller därmed likställd
innehavare av skattepliktig fastighet
underrättelse om det för fastigheten
preliminärt upptagna taxeringsvärdet.
Underrättelsen skall även innehålla
upplysning, att ägaren eller innehavaren
av fastigheten äger senast
den 25 påföljande februari till fastighetstaxeringsnämndens
ordförande
avgiva skriftliga erinringar mot förslaget
ävensom att särskild underrättelse
om det slutliga beslutet icke
kommer att utsändas, därest erinringar
icke avgivas eller det prelimi -

taxeringsnämnden beslutat, skall
han på deklaration eller därvid fogad
handling angiva det värde, han
ansett böra åsättas, samt i protokollet
anteckna de fall, i vilka detta
skett. Utdrag av protokollet i detta
hänseende skall därefter tillställas
den lokala skattemyndigheten så
snart det kan ske.

----av protokollet.

—---till protokollet.

§•

Fastighetstaxeringsnämndens arbete
bör taga sin början senast den 5
oktober året näst före taxeringsåret.
Arbetet skall vara avslutat senast den
25 mars under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära
beslut om taxeringsvärden
skall föreligga färdigt senast den 25
januari under taxeringsåret. Senast
påföljande dag skall nämndens ordförande
ha tillställt lokal skattemyndighet
samtliga fastighetsdeklarationer.
Sedan lokal skattemyndighet infört
fastighetstaxeringsnämndens
preliminära beslut till taxering i fastig
het släng den skall myndigheten så
snart det kan ske återsända deklarationerna
till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall senast
den 31 januari under taxeringsåret
underrätta ägare eller därmed
likställd innehavare av skattepliktig
fastighet om det taxeringsvärde för
fastigheten som preliminärt upptagits.
Underrättelsen skall även innehålla
upplysning, att ägaren eller
innehavaren av fastigheten äger senast
den 25 påföljande februari till
fastighetstaxeringsnämndens ordförande
avgiva skriftliga erinringar
mot förslaget samt att särskild underrättelse
om det slutliga beslutet
icke kommer att utsändas, om erinringar
icke avgivas eller det preliminärt
upptagna taxeringsvärdet

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

(Nuvarande lydelse)

närt upptagna taxeringsvärdet oförändrat
fastställes. Därjämte skall underrättelsen
innehålla upplysning om
vad som skall iakttagas vid anförande
av besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.

Sedan fastighetstaxeringsnämnden
preliminärt åsatt fastigheterna i distriktet
taxeringsvärden, skall fastighetslängden
under tio dagar viss angiven
tid på dagen hållas tillgänglig
inom kommunen å lämplig kommunal
expedition, med rätt för ägare
eller därmed likställd innehavare av
fastighet inom distriktet att på sätt
och inom tid, som i nästföregående
stycke stadgas, avgiva erinringar,
åliggande det ordföranden att sådant
i vederbörlig ordning kungöra.

(Föreslagen lydelse)

oförändrat fastställes. Därjämte
skall underrättelsen innehålla upplysning
om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens
beslut om
taxeringen.

Sedan de preliminärt åsatta taxeringsvärdena
blivit upptagna i fastighetslängden
skall längden under
tio dagar viss angiven tid på dagen
hållas tillgänglig inom kommunen
på lämplig kommunal expedition,
med rätt för ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet inom
distriktet att på sätt och inom tid
som angives i föregående stycke avgiva
erinringar. Lokal skattemyndighet
skall efter samråd med ordförande
i fastighetstaxeringsnämnd senast
den 10 februari under taxeringsåret
utfärda kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet skall så
snart det kan ske efter den 25 februari
översända fastighetslängden
till fastighetstaxeringsnämndens
ordförande.

153 §.

Sedan tiden--------— besluta härom.

Nämndens beslut skola, där de
skilja sig från de preliminära besluten,
antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängden underskrives,
sedan taxeringarna slutligt fastställts,
av fastighetstaxeringsnämndens
ordförande och de ledamöter,
som utsetts att justera nämndens
protokoll.

154

2 m o m. Senast den 31 mars eller
vad angår Stockholm den 21 juni
skall fastighetstaxeringsnämndens

Nämndens beslut skall, om det
skiljer sig från det preliminära beslutet,
antecknas och meddelas till
lokal skattemyndighet i den ordning
som föreskrives av Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

När taxeringarna slutligt fastställts,
skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande ofördröjligen
meddela detta till den lokala skattemyndigheten
samt återsända fastighetslängden
och fastighetsdeklarationerna.
Lokal skattemyndighet antecknar
i längden slutligt beslut som
skiljer sig från preliminärt beslut
och underskriver därefter längden.

§•

2 mom. Senast den 31 mars skall
fastighetstaxeringsnämndens ordförande
till länsstyrelsen insända fas -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

25

(Nuvarande lydelse)

ordförande till länsstyrelsen insända
fastighetsdeldarationerna och övriga
handlingar ävensom fastighetstaxeringsnämndens
protokoll. Fastighetslängderna
skola avlämnas å den tid
och i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver.

3 in o in. Fastighetslängderna i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift,
skola vara att tillgå för landskamreraren,
taxeringsintendent och fastighetsprövningsnämnden
samt i den
ordning, Kungl. Maj :t föreskriver,
utom vad angår Stockholm, offentligen
framläggas inom vederbörande
kommun under minst 14 dagar före
den 15 maj under taxeringsåret.

160

1 in o in. Fastighetsprövningsnämnds
arbete skall vara avslutat senast
den 31 oktober under taxeringsåret,
i Stockholm den 30 november.

(Föreslagen lydelse)

tighetstaxeringsnämndens protokoll
och övriga handlingar.

3 m o m. Fastighetslängd i huvudskrift
eller bestyrkt avskrift skall
i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver
offentligen framläggas inom
kommunen under minst 14 dagar före
den 15 maj under taxeringsåret.

155 §.

Kungl. Maj:t meddelar de närmare
föreskrifter om fas tighet staxeringsnämnds
och fastighetstaxeringsombuds
arbete som behövas utöver
bestämmelserna i denna förordning.

§•

1 m o in. Fastighetsprövningsnämnds
arbete skall vara avslutat senast
den 31 oktober under taxeringsåret.

163 §.

1 m o m. över beslut-----—- vederbörande kommun.

Besvären skola-------prövningsnämndens kansli.

Besvären skola vara inkomna Besvären skola vara inkomna se i

länen senast den 15 maj un- nast den 15 maj under taxeringsåret,
der taxeringsåret och

i Stockholm senast den 10
augusti under taxeringsåret.

172 §.

Utöver vad--------allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt
2 och 3 mom. ävensom 17—19 §§
med för taxeringsnämnder och prövningsnämnder
gemensamma bestämmelser
samt med föreskrifter om
riksskattenämnden in. in.,

2) 46 § angående------

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom.
liksom 17—19 §§ med för taxeringsnämnder
och prövningsnämnder gemensamma
bestämmelser samt med
föreskrifter om riksskattenämnden
in. m.,

--myndighet in. in.,

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

3) 47—50 §§ angående gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter, dock att
samtliga ledamöter av vederbörande
beskattningsnämnd, så ock konsulent
för taxering av vattenfallsfastighet
äga deltaga i granskningen av deklarationer
och uppgifter, som avlämnats
till ledning vid allmän fastighetstaxering,

b) 59 och 72 §§ angående taxeringsnämndernas
verksamhet,

5) 123—125 §§ angående viten,
samt

6) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.

(Föreslagen lydelse)

3) 47—50 §§ angående gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter, dock att
samtliga ledamöter av fastighetstaxeringsnämnd,
så ock konsulent för
taxering av vattenfallsfastighet äga
deltaga i granskningen av deklarationer
och uppgifter, som avlämnats
till ledning vid allmän fastighetstaxering,

b) 123—125 §§ angående viten,
samt

5) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.

173 §.

1 m o in. Bestämmelserna i------skall iakttagas.

1) Vad i 129 § 1 mom.------av vattenfallsfastighet.

2) Vad i 129 § 5 mom.--------av upplysningar,

de personer, som till sammanträde
enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt
inkallats av länsstyrelsen eller
till sammanträde enligt 145 § inkallats
efter länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse
inställt sig till sådant sammanträde,
varom förmäles i 144 § 1 eller
2 mom. eller 145 §, samt

de personer,---— — andra stycket.

3) Vad i----------i fastighetsprövningsnämnd.

2 mom. I 165 §------ —- av Kungl. Maj :t.

Angående gottgörelse av statsmedel
för verkställande av undersökning,
varom i 159 § förmäles, förordnar
Kungl. Maj:t.

de personer, som till sammanträde
enligt 144 § 1 mom. särskilt inkallats
av länsstyrelsen eller till sammanträde
enligt 145 § inkallats efter
länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse
inställt sig till sådant sammanträde,
som angives i 144 § 1 mom.
eller 145 §, samt

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

Kangl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

27

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 25 oktober 1968.

N är vara n de:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Kling, Johansson^
LIolmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser
för allmän fastighetstaxering, m. m. och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering, som i princip äger rum vart femte år, skall
ske år 1970. Den senaste allmänna fastighetstaxeringen ägde rum år 1965.
Kungl. Maj :t har uppdragit åt sakkunniga och experter1 att undersöka taxeringsutfallet
för såväl jordbruksfastighet som annan fastighet vid 1965 års
allmänna fastighetstaxering. Dessutom skulle utrönas behovet av ändrade
bestämmelser för fastighetstaxering. De sakkunniga, som arbetat i två samordnade
grupper och som antagit den gemensamma benämningen 1966 års
fastighetstaxeringskommittéer, har överlämnat dels en sammanställning av
huvudresultat beträffande skattepliktiga fastigheter inom kommuner, kommunblock
och län (SOU 1968: 31), dels ett betänkande, kallat Fastighetstaxeringens
regler och organisation, som innehåller förslag till vissa ändringar
rörande fastighetstaxeringen (SOU 1968: 32, kallas i fortsättningen
kommittéförslaget).

Kommittéernas författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga.

1 Genom beslut den 13 maj 1966 tillkallades professorn Erik Hagberg, lantbruksdirektören
Tage Sköld och numera landskamreraren Arne Steneborn för undersökningen beträffande
jordbruksfastighet samt professorn Erik Carlegrim, landskamreraren Seth Manhem
och kanslirådet Ulf Thorselius för undersökningen beträffande annan fastighet.
Samtidigt uppdrogs åt Hagberg och Carlegrim att vara ordförande i resp. grupp av sakkunniga
samt åt Steneborn att tillika vara expert åt den senare gruppen. Den 27 januari
1967 resp. den 1 februari 1968 förordnades numera överingenjören Bertil Hall och byråchefen
Eric Hallman att biträda de sakkunniga såsom experter. Sakkunniggrupperna har
upprättat ett gemensamt kansli, vari biträtt kammarrättsassessorn Ulla Wadell (fr. o. m.
den 4 mars 1968) och förste länsassistenten Äke Edbladh (fr. o. m. den 2 december 1968).

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Över kommittéförslaget har efter remiss yttranden avgetts av kammarkollegiet,
statskontoret, kammarrätten, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån
(SCB), bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskattenämnden,
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), statens vattenfallsverk,
chefen för försvarsstaben, fortifikationsförvaltningen, statens vägverk,
domänstyrelsen, lanlbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
statens naturvårdsverk, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,
bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning, tekniska högskolan i
Stockholm, skogshögskolan, centralnämnden för fastighetsdata, länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Bleskinge,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges industriförbund,
Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadsliypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan,
Föreningen Sveriges fögderichefer, Kooperativa förbundet (KF),
Riksförbundet landsbygdens folk (RLF), Samfundet för fastighetsvärdering,
Skogsindustriernas samarbetsutskott, Svensk industriförening, Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Föreningen Sveriges taxeringsintendenter.

Sveriges lantbruksförbund och RLF har såsom sina yttranden hänvisat
till ett utlåtande som upprättats av lantbrukets skattedelegation.

Ett flertal remissinstanser har överlämnat yttranden som de i sin tur infordrat
från underlydande myndigheter eller organ.

ALLMÄNNA SYNPUNKTER M. M.

Fastighetstaxeringens betydelse

Fastighetstaxeringens ursprungliga syfte var att ta fram underlag för
beräkning av den kommunala fastighetsskatten. Fastighet och inkomst
bildade det kommunala inkomstunderlaget. Den moderna fastighetsbeskattningen
är däremot uppbyggd som ett s. k. garantiskattesystem. Kommunen
garanteras vid den kommunala inkomstbeskattningen ett visst skatteunderlag,
som står i relation till det totala taxeringsvärdet av det samlade
fastighetsbeståndet inom kommunen. Garantiskattesystemet utgör sålunda
en kombination av objekt- och inkomstskatt. Denna beskattnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 29

princip har funnits sedan år 1920 men har modifierats vid skilda tillfällen.
Det nuvarande systemet infördes år 1953. I samband därmed sammanfördes
fastighetsskatten även formellt med den kommunala inkomstbeskattningen,
och de tidigare debetsedlarna för fastighetsskatt utfärdades
därefter ej längre.

Fastighetstaxeringen har betydelse även i ett flertal andra avseenden
som är väsentliga för beskattningen. Av betydelse är därvid de avgöranden
som sker i fråga om fastigheternas beskattningsnatur, dvs. frågan om de
tillhör kategorin jordbruksfastighet eller kategorin annan fastighet än jordbruksfastighet.
Bestämmelserna om beräkning av inkomst är nämligen olika
för de båda fastighetskategorierna. Inom kategorin annan fastighet finns
dessutom särskilda regler för fastigheter som betecknas såsom en- och tvåfamilj
sfastigheter. Intäkt av sådan fastighet har sedan år 1953 schablonmässigt
uppskattats till en viss bestämd procent av taxeringsvärdet. Enligt
en lagändring, som gäller fr. o. m. 1968 års taxering (SFS 1966: 696), skall
sådan intäkt bestämmas efter en procentsats, som differentieras med hänsyn
till taxeringsvärdets storlek. Intäkten skall sålunda motsvara 2 % av
den del av en fastighets taxeringsvärde, som ej överstiger 100 000 kr., 4 %
av den del av taxeringsvärdet, som överstiger 100 000 kr. men ej 200 000 kr.,
och 8 % av den del av taxeringsvärdet, som överstiger 200 000 kr. Reglerna
om schablonbeskattning torde numera gälla mer än hälften av sammanlagda
antalet skattepliktiga fastigheter i landet.

Det taxerade byggnadsvärdet utgör i de flesta fall avskrivningsunderlag
för byggnader vid beräkning av inkomst av sådan annan fastighet där intäkten
inte uppskattas efter schablon. Detta värde är avskrivningsunderlag
också vid beräkning av inkomst av rörelse när avskrivningen inte kan ske
på grundval av anskaffningsvärdet. På liknande sätt utgör i många fall del
av en fastighets jordbruksvärde avskrivningsunderlag vid beräkning av inkomst
av jordbruksfastighet. Även värdeminskningsavdrag på skog kan bestämmas
med utgångspunkt från de skogliga värden som fastställts vid
taxeringen. Vidare kan nämnas att taxeringsvärdena i vissa fall har betydelse
för fördelning av den skattskyldiges inkomster mellan olika kommuner.

I detta sammanhang bör även nämnas de år 1967 antagna reglerna om
beräkning av realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastigheter
(SFS 1967: 748). Enligt dessa regler får den skattskyldige om han innehaft
fastigheten mer än 20 år ta upp såsom avdragsgillt ingångsvärde 150 %
av det taxeringsvärde som gällde för fastigheten 20 år före avyttringen i
stället för den köpeskilling som han betalade vid förvärvet. Möjlighet att
åberopa taxeringsvärdet som ingångsvärde finns även i vissa andra situationer
vid realisationsvinstbeskattningen. Motsvarande bestämmelser kan gälla
för beräkning av fastighets ingångsvärde i samband med beskattningen av
inkomst vid yrkesmässig försäljning av fastighet.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Vid den statliga förmögenhetsbeskattningen skall en fastighets värde i
princip tas upp till det taxeringsvärde som gällde vid beskattningsårets utgång.
Vid beräkning av arvs- och gåvoskatt skall såsom värde av fast
egendom i princip tas upp det taxeringsvärde, som åsatts egendomen året
näst före skattskyldighetens inträde. Även ett antal avgifter och skatter till
staten beräknas med utgångspunkt i de värden som åsatts vid fastighetstaxering,
bl. a. skogsvårdsavgiften, som beräknas på det sammanlagda värdet
av skogsmark och växande skog, samt lagfartsstämpel på grund av bestämmelser
i stämpelskatteförordningen den 21 maj 1964 (nr 308).

En med beskattningsregler besläktad bestämmelse återfinns i lagen den
3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar. Enligt bestämmelsen, som är
en huvudregel, skall de fastigheter som ingår i en vägförening bidra till föreningens
utgifter i förhållande till fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden.

Många författningar utanför skatterätten anknyter till taxeringsvärdena.
Så har taxeringsvärdet betydelse för olika regler om belåning av fastighet
mot inteckningssäkerhet och för fördelning av inteckningsansvar vid gemensamma
inteckningar. Vidare föreskrivs i förköpslagen den 8 december
1967 (nr 868), som avser kommunal förköpsrätt, att sådan rätt inte får
utövas om den sålda fastigheten är mindre än 3 000 kvadratmeter och har
ett lägre taxeringsvärde än 200 000 kr.

Av annan lagstiftning, vars rättsverkningar på ett avgörande sätt påverkas
av bedömningar och åtgärder i samband med fastighetstaxering, bör
ytterligare nämnas jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290). Enligt
denna lag gäller som huvudregel att fastighet som är taxerad såsom jordbruksfastighet
inte får förvärvas utan särskilt tillstånd av lantbruksnämnd.
Bestämmandet av fastighets beskattningsnatur är betydelsefullt även i det
avseendet att inkomst av jordbruksfastighet kan vara pensionsgrundande
vid beräkning av allmän tilläggspension, vilket däremot ej inkomst av
annan fastighet är. Vidare är de arealuppgifter som förs in i fastighetslängderna
vid fastighetstaxeringen i vissa fall avgörande för möjligheten att
erhålla s. k. övergångsbidrag.

Även för andra sektorer av samhällslivet har fastighetstaxeringen med
tiden kommit att spela en allt större roll. För såväl statliga och kommunala
organ som det privata näringslivet och enskilda institutioner — särskilt
på fastighetsmarknadens område — har fastighetstaxeringens resultat visat
sig vara av stort intresse. De arealuppgifter som lämnas i fastighetslängderna
är av vikt bl. a. som källa för statistiska redovisningar och vid jordbrukspolitiska
överväganden i skilda sammanhang.

Statistik- och kostnadsuppgifter

Vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen, 1965 års allmänna fastighetstaxering,
uppgick det sammanlagda taxeringsvärdet på jordbruksfas -

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

tighet och annan fastighet till omkring 164 miljarder kr. Av detta belopp
föll ca 26 miljarder kr. eller ungefär 16 % av det sammanlagda taxeringsvärdet
på jordbruksfastigheterna och återstoden, ca 137 miljarder kr. eller
ungefär 84 % av det sammanlagda taxeringsvärdet, på annan fastighet.

Dessa tal kan jämföras med motsvarande siffror vid den närmast föregående
allmänna fastighetstaxeringen, 1957 års allmänna fastighetstaxering.
Det sammanlagda taxeringsvärdet på jordbruksfastighet och annan
fastighet var då ca 86 miljarder kr. Omkring 22 miljarder kr. avsåg jordbruksfastigheter
och omkring 64 miljarder kr. annan fastighet. Det sammanlagda
taxeringsvärdet i landet ökade således med 90 % från år 1957
till år 1965. För jordbruksfastigheternas del steg taxeringsvärdet med 20 %
och beträffande annan fastighet var ökningen 113 %.

Mellan de senaste två allmänna fastighetstaxeringarna ökade lantbruk svärdet,
dvs. jordbruksvärdet reducerat med värdena för skogsmark och
övrig mark, med 28 % för hela landet. Skogsbruksvärdet, som utgör summan
av skogsmarksvärdet och skogsvärdet, höjdes under samma tid med
9 %. Tomt- och industrivärdet steg med 163 %. Åkervärdet, som redovisas
under jordbruksvärdet, åsattes vid 1965 års allmänna fastighetstaxering ett
27 % högre belopp inom landskommunerna än vid motsvarande taxering år
1957.

Det totala markvärdet på annan fastighet steg mellan åren 1957 och 1965
med 106 % och byggnadsvärdet något mer, nämligen med 115 %. Markvärdets
andel av det totala taxeringsvärdet på annan fastighet var nära nog
densamma, 19 %, vid båda taxeringstillfällena. År 1965 uppgick sammanlagt
för landet markvärdet till omkring 25 miljarder kr. och byggnadsvärdet
till omkring 112 miljarder kr.

Det sammanlagda antalet skattepliktiga fastigheter (taxeringsenheter)
i landet var år 1965 1,8 milj. eller 21 % högre än år 1957. Antalet jordbruksfastigheter
minskade under perioden 1957—1965 med 8 % och utgjorde
år 1965 20 % av det sammanlagda antalet skattepliktiga fastigheter.
Av antalet fastigheter av kategorin annan fastighet var i runda tal
78 % en- och tvåfamilj sfastigheter och 11 % hyres- och industrifastigheter.
Resten utgjordes av obebyggda fastigheter.

Totalutgifterna för 1965 års allmänna fastighetstaxering uppgick till ca
25 milj. kr. I beloppet ingår även landstingens och kommunernas kostnader.

Propositionens uppläggning m. m.

Av den föregående redogörelsen framgår att fastighetstaxeringsvärdena
har en väsentlig användning främst inom beskattningen men också inom
andra områden. De förenklingar och schabloniseringar som under senare år
skett inom inkomstbeskattningen har i flera fall möjliggjorts genom ökad
användning av taxeringsvärdena. Med hänsyn till den omfattande betydelse

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

som den allmänna fastighetstaxeringen har synes den ofrånkomlig trots att
den kräver mycket stora arbetsinsatser och förorsakar avsevärda kostnader
för det allmänna. Dessa kostnader bör bl. a. ses mot bakgrunden av att den
del av den kommunala inkomstskatten för landet i dess helhet som belöper på
effektiva garantibelopp vid 1958 års taxering — då den senaste undersökningen
gjordes — uppgick till ca 130 milj. kr.

Med den utgångspunkten att allmänna fastighetstaxeringar skall ske
också i fortsättningen är det desto angelägnare att ta tillvara alla möjligheter
till besparingar i fråga om arbete och kostnader samtidigt som man
måste bevara huvudprincipen om jämnhet och rättvisa i taxeringen. Det
kommittéförslag som nu föreligger till behandling är föranlett av önskemålet
om sådana besparingar och om förbättringar i värderingsprinciperna.

Kommittéförslaget innehåller förslag i en mängd olika frågor. Förslagen
innebär emellertid inte några genomgripande förändringar i det nuvarande
systemet för fastighetstaxering. Av tidsskäl har kommittéerna haft möjlighet
att lägga fram förslag till endast mera begränsade åtgärder för att förbättra
fastighetstaxeringen. Kommittéerna fortsätter emellertid sitt arbete
med sikte på att ha utfört en fullständig översyn av fastighetstaxeringssystemet
i god tid före 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Av de frågor som tas upp i förslaget är inte alla av den beskaffenheten
att avgörandet kräver riksdagens medverkan. I stor utsträckning, särskilt i
vad gäller värderingsförfarandet och utformandet av blanketter m. m„ behandlas
frågorna i anvisningar och rekommendationer från riksskattenämnden
eller taxeringsmyndigheter.

De frågor som är av den karaktären att de kan föranleda ändring av författning
som tagits med riksdagen eller som av annat skäl kräver riksdagens
medverkan kommer jag att ta upp till närmare behandling i särskilda
avsnitt i det följande. De författningar i vilka sålunda föreslås ändringar
är kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370; KL), skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 1951 (nr 440; Skvl), förordningen den 26 juli
1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt och taxeringsförordningen den
23 november 1956 (nr 623; TF). Här avser jag att lämna mina synpunkter
på andra frågor som berörts i kommittéförslaget eller kommit upp vid remissen,
i den mån de kan antas vara av allmänt intresse.

Synpunkter i vissa särskilda frågor av allmänt intresse

Det skatterättsliga fastighetsbegreppet

Till en början vill jag erinra om att det skatterättsliga fastighetsbegreppet
inte stämmer överens med det civilrättsliga begreppet fast egendom. De
civilrättsliga reglerna var tidigare intagna i lagen den 24 maj 1895 (nr 36
s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra. Denna lag är numera
upphävd och hav ersatts med lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

33

är fast egendom. Fastighet i KL:s mening är vad som enligt 1895 års lag är
att hänföra till fast egendom samt byggnad, även om den skulle ansetts som
lös egendom enligt nämnda lag. Det skatterättsliga fastighetsbegreppet utreds
f. n. av särskild sakkunnig (Riksdagsberättelsen 1968: Fi 38). Utredningen
torde inte bli färdig i sådan tid att nya bestämmelser hinner träda i
kraft före 1970 års allmänna fastighetstaxering. Kommittéförslaget utgår
också från att det skatterättsliga fastighetsbegreppet skall gälla oförändrat
vid nämnda fastighetstaxering.

Beskattningsnaturen

En fastighet kan taxeras antingen som jordbruksfastighet eller som annan
fastighet. Frågan om en fastighets beskattningsnatur bär, som jag framhållit
i det föregående, betydelse inte bara för själva fastighetsbeskattningen.
Frågan är avgörande även vid inkomstbeskattningen, vid beräkning
av pensionsgrundande inkomst och för t. ex. giltigheten av fastighetsköp.
Beskattningsnaturen bestäms av fastighetens faktiska användning.

Enligt uppgift från kommittéerna ger gränsdragningen mellan de båda fastighetskategorierna
ofta anledning till tvist. Två typer av besvärsmål som
rör gränsdragning mellan jordbruksfastighet och annan fastighet har haft
särskilt stor aktualitet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering och tidigare.
Den ena typen rör spörsmålet när en fastighetsägare tillhörig byggnad på
jordbruksfastighet skall anses utgöra en särskild taxeringsenhet och åsättas
särskilt taxeringsvärde. Den andra hänför sig till frågan om en viss
lägsta arealgräns för vad som enligt KL bör hänföras till jordbruk. Den senare
frågan behandlades särskilt vid det s. k. Stockholmsmötet före 1965 års
fastighetstaxering. Därvid gjordes följande uttalande: »Särskilt med hänsyn
till jordförvärvslagen bör beskattningsmyndigheterna noggrant pröva,
huruvida fastigheterna enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen är att
hänföra till jordbruksfastighet eller till annan fastighet. Hänsyn till sökandens
rent personliga önskemål bör icke tagas vid klassificeringen. Någon
särskild minimigräns, under vilken fastigheterna skall räknas som annan
fastighet, hör icke bestämmas.» Beträffande denna typ av besvär torde i de
fall då redovisningsenheten innehas av den ursprunglige jordbrukaren enligt
praxis fastigheten ej överföras från jordbruksfastighet till annan fastighet,
även om jordbruk bedrivs i ringa omfattning. Fråga har emellertid uppkommit
om andra bedömningsgrunder bör tillämpas i de fall då äganderätten
övergått till person, för vilken fastigheten huvudsakligen har ett annat
värde än som jord- och skogsbruk. Främst avses de fall då mindre fastigheter
till övervägande del används för fritidsändamål eller liknande. Någon
enhetlig praxis torde ej föreligga beträffande dessa frågor. Men även då större
jordbruksenheter innehas av sådana ägare som nyss nämnts uppkommer
problem med enhetens skattenatur. Taxeringsmyndigheterna har vid såda2
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

na tillfällen ibland taxerat ägarens byggnad såsom annan fastighet och resten
av fastigheten som jordbruksfastighet. I sådana fall torde dock enligt
vad kommittéerna framhållit KL:s bestämmelser och allmän praxis peka på
att ägarens byggnad inte skall taxeras särskilt som annan fastighet, om den
fastighet på vilken mangårdsbyggnaden eller annan byggnad för ägarens
räkning är belägen anses såsom jordbruksfastighet.

Ett särskilt problem utgör frågan om taxeringen av s. k. grönområden
eller områden för friluftsändamål. Det har förekommit att sådant område
taxeras såsom annan fastighet. Fastigheten kan därvid ha ansetts använd
för annat ändamål än jordbruk och skogsbruk eller också kan bestämmelserna
i 7 § tredje stycket KL ha tillämpats. Enligt sistnämnda regel skall en
fastighet, om den ligger oanvänd, taxeras såsom jordbruksfastighet, om det
inte är påtagligt att den är avsedd att användas för annat ändamål än jordbruk
eller skogsbruk. Någon enhetlig praxis för bedömning av sådana grönområdens
beskattningsnatur torde inte föreligga.

En omständighet, som i praktiken försvårat gränsdragningen mellan
jordbruksfastighet och annan fastighet, har varit att man vid taxering av
mindre jordbruksenheter, som för innehavaren har sitt huvudsakliga värde
såsom bostadsfastighet, vanligtvis kommit till ett högre taxeringsvärde om
man hänfört taxeringsenheten till annan fastighet än om den ansetts vara
j ordbruksf astighet.

Kommittéerna har utgått från att man vid översyn av värderingsreglerna
för jordbruksfastighet och annan fastighet kan åstadkomma en sådan samordning
av dessa regler att taxeringsvärdets storlek för en enhet inte väsentligt
skall påverkas av om den hänförs till jordbruksfastighet eller annan
fastighet. Konsekvenserna av valet av beskattningsnatur kommer då
främst att få betydelse utanför fastighetsbeskattningen.

För att uppnå en enhetligare tillämpning av reglerna för bestämmande
av skattenatur har kommittéerna ansett det vara önskvärt att de lagregler
som finns kompletteras med rekommendationer av riksskattenämnden
om gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet.
Såsom underlag för utformningen av dessa rekommendationer har kommittéerna
redovisat följande synpunkter.

Taxeringsenhet som inte är bebyggd med för bosättning ändamålsenligt
bostadshus av god beskaffenhet bör normalt, oberoende av areal och
ägare, taxeras som jordbruksfastighet, om det inte är påtagligt att den är
avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

Taxeringsenhet bebyggd med för bosättning ändamålsenligt hus av
god beskaffenhet bör oberoende av ägare taxeras som annan fastighet
vid en areal understigande ca 1 hektar åker eller ock ca 5 hektar produktiv
skogsmark eller ängs- och betesmark eller övrig mark.

Taxeringsenhet bebyggd med för bosättning ändamålsenligt bostadshus
av god beskaffenhet och med en åkerareal mellan ca 1 och 5 hektar åker

35

Kungi. Maj. ts proposition nr lök år 1968

bör taxeras med utgångspunkt från faktisk användning. Detta innebär att
så länge åkermarken brukas av ägaren eller av annan för jordbruksändamål
bör enheten — såväl mark som byggnader — anses som jordbruksfastighet.
Då så inte är fallet bör enheten hänföras till annan fastighet.

Taxeringsenhet bebyggd med bostadshus och med en areal överstigande
ca 5 hektar produktiv mark bör regelmässigt taxeras som jordbruksfastighet.

Om på skattepliktig jordbruksfastighet finns byggnad som uppenbarligen
är avsedd att stadigvarande användas för annat ändamål än för normal
jord- och skogsbruksdrift synes den, om den ej är att hänföra till
överbyggnad, enligt kommittéerna böra tas upp som särskild taxeringsenhet.

De angivna arealgränserna har av kommittéerna ansetts böra övervägas
närmare bl. a. mot bakgrund av jordbrukspolitiska ställningstaganden.

Även i de fall marken ådragit sig ett betydande övervärde på grund av
förväntningar om en kommande exploatering har kommittéerna ansett
sig kunna konstatera en oenhetlig praxis vid bestämmande av beskattningsnatur.
Beträffande sådan mark har rekommendationer rörande gränsdragningen
ansetts böra ges följande huvudsakliga innehåll.

Fastighet eller fastighetsdel som fått ett övervärde på grund av framtida
bebyggelsemöjligheter synes böra taxeras som jordbruksfastighet intill
dess det blivit slutligt avgjort att marken skall användas för bebyggelseändamål.
Detta torde i normalfallet innebära att stadsplan eller byggnadsplan
har fastställts eller att för områdets bebyggande behövliga investeringar
i väsentlig omfattning påbörjats. Då sådan överföring äger rum,
bör den omfatta såväl de direkta bebyggelseområdena som parkmark och
s. k. grönområden.

Kommittéernas förslag till underlag för utformningen av rekommendationer
beträffande gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan
fastighet har vunnit gillande från åtskilliga remissinstanser som yttrat
sig i frågan. Andra har emellertid ansett det mindre lämpligt att låsa
fast arealgränser eller att låta beskattningsnaturen vara beroende av bebyggelsens
kvalitet. Man har ansett att större hänsyn bör tas till fastighetens
faktiska användning och syftet med innehavet.

En bidragande orsak till att frågan om beskattningsnaturen fått sådan
betydelse är att olika regler gäller i inkomstskattehänseende för fastighetskategorierna
som förvärvskällor. Spörsmålet diskuterades i riksdagen år
1967 (se BeU 1967: 17). Jag är i detta sammanhang inte beredd att föreslå
ändrade regler i KL. Det ankommer på riksskattenämnden att utforma
rekommendationer i ämnet.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Köpeskillingsstatistiken

En fråga som kommittéerna ägnat ingående uppmärksamhet rör tillvägagångssättet
vid användandet av köpeskillingsstatistiken som grund
för en lyftning av taxeringsvärdenivån. Frågan har stor betydelse för taxeringen
av såväl jordbruksfastighet som annan fastighet.

Vid de s. k. Stockholmsmötena ges rekommendationer bl. a. om den eftersträvade
taxeringsvärdenivån, varvid för vissa fastighetstyper rekommenderats
en närmare angiven procentuell höjning av de tidigare gällande
genomsnittliga taxeringsvärdena.

Rekommendationerna grundar sig på köpeskillingsstatistik, varur man
kan utläsa relationer mellan faktiskt betalda köpeskillingar vid s. 1c. representativa
köp och de taxeringsvärden som åsatts vid föregående allmänna
fastighetstaxering. Relationen uttrycks antingen som kvoten mellan köpeskillingarna
och taxeringsvärdena (köpeskillingslcoefficient) eller som det
procenttal varmed köpeskillingarna genomsnittligt överstiger samma taxeringsvärden
(överprisprocent). Detta innebär exempelvis att en lcöpeskillingskoefficient
på 1,45 motsvaras av en överprisprocent på 45.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxering förelåg när rekommendationerna
avgavs under våren och sommaren 1964 statistiska uppgifter om
överprisprocenten för vart och ett av åren 1957—1963, dvs. för sju år.
Situationen på fastighetsmarknaden hade under denna period för flertalet
län och fastighetstyper medfört en successiv ökning av prisnivån,
vilket i den statistiska redovisningen tagit sig uttryck i successivt ökande
köpeskillingskoefficienter respektive överprisprocent.

Rekommendationerna om skäligt nivålyft i förhållande till 1957 års
värden utformades i princip på följande sätt. Först fastställdes på grundval
av köpeskillingsstatistiken — och med uppdelning på skilda fastighetstyper
— den genomsnittliga överprisprocenten för perioden 1957—1963.
Detta genomsnitt minskades därefter med ett bestämt antal procentenheter
— olika för olika fastighetstyper. Det procenttal som sålunda erhölls
utgjorde den procentuella ökning av tidigare taxeringsvärde som
enligt rekommendationerna borde eftersträvas vid 1965 års fastighetstaxering.
Denna regel skulle tillämpas inom de olika länen med anpassning
till de överpriser som redovisats i statistiken för resp. län. Hänsyn
skulle tas även till skillnader i genomsnittlig prisnivå för olika delar av
länen liksom för fastigheter av olika storlekslclasser och beskaffenhet.

I kommittéförslaget har denna metod för bedömning av skälig taxeringsvärdenivå
diskuterats med utgångspunkt i kravet på jämnhet i taxeringen
och bl. a. anförts. Taxeringsvärdet skall författningsenligt knytas
till fastighetens allmänna saluvärde, även om man bl. a. med hänsyn till
osäkerheten i värderingen och risken för nedgång i fastighetsvärdena under
kommande taxeringsperiod uppskattar taxeringsvärdet med relativt

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 754 år 1968

stor försiktighet. En jämn taxering borde därför — vid given säkerhet i
statistisk mening vid bestämmandet av saluvärdet — utmärkas av att relationen
saluvärde/taxeringsvärde är oberoende av fastighetens karaktär
och belägenhet. En på detta sätt definierad, jämn taxering, torde också
uppfattas som en rättvis taxering, eftersom i sådant fall den relativa skillnaden
mellan fastighetens bedömda saluvärde och det faktiskt åsatta taxeringsvärdet
är lika för alla berörda fastigheter.

Eftersom utgångspunkten för rekommendationerna utgjordes av den
genomsnittliga prisnivån för hela perioden 1957—1963 är det enligt kommittéförslaget
uppenbart att de kunde variera kraftigt från län till län
och olika fastighetstyper emellan såvitt gällde relationen mellan prisnivån
vid periodens slut år 1963 och den eftersträvade taxeringsvärdenivån.
Följande sifferexempel har lämnats för att klargöra detta förhållande.

Överprisprocent

År Område I Område II Område III

1957 .................. 50 20 20

1958 .................. 50 30 20

1959 .................. 50 40 25

1960 .................. 50 50 38

1961 .................. 50 60 57

1962 .................. 50 70 80

1963 .................. 50 80 110

1957/63 .............. 50 50 50 I

I exemplet har de tre områdena samma genomsnittliga överprisprocent
(50 %), men utvecklingen under perioden har försiggått på olika sätt.
Område I uppvisar konstant prisnivå under hela perioden, område II
en jämn stegring och område III en progressiv stegring av priserna för
ifrågavarande fastighetstyp. Denna skilda prisutveckling har medfört att
prisnivån för periodens sista år ligger 50, 80 resp. 110 % över det tidigare
taxeringsvärdet trots att periodgenomsittet i alla tre fallen är 50 %. Om den
generella nedräkningen av genomsnittsnivån bestäms — i visst fall — till 10
procentenheter kommer rekommendationen att avse en höjning av den tidigare
taxeringsvärdenivån med 40 %. En sådan rekommendation, heter det i
kommittéförslaget, leder till högst varierande relationer mellan faktisk prisnivå
år 1963 och de värden som eftersträvades för 1965 års taxering. 1965
års taxeringsnivå skulle sålunda överstiga de tidigare taxeringsvärdena med
40 % under det att de faktiska priserna år 1963 överstiger dessa värden med
50, 80 resp. 110 %. Om vidare prisnivåerna inom de tre områdena fortsatt
att förändras på likartat sätt åren 1964 och 1965 som under den period
som kan överblickas när rekommendationerna avges, sägs än större olik -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

heter mellan de tre områdena komma att föreligga när det gäller skillnaderna
mellan faktisk prisnivå år 1965 och samma års taxeringsvärdenivå.

Den praktiska konsekvensen av den hittills använda metoden blir enligt
kommitléförslaget att taxeringsnivån blir betydligt lägre i förhållande
till den faktiska prisnivån inom framför allt storstadsregioner, där prisstegringen
normalt är kraftigast, än inom orter med lugnare prisutveckling.

I kommittéförslaget diskuteras ett nytt tillvägagångssätt vid användandet
av köpeskillingsstatistiken. Det framhålls därvid att önskemålen om
jämn och rättvis taxering principiellt leder till kravet att man — med ledning
av den kända utvecklingen — bör göra en prognos om en sannolik
genomsnittlig prisnivå för respektive fastighetstyper och områden för
den period under vilken taxeringsvärdena skall gälla. Den eftersträvade
taxeringsvärdenivån bör enligt förslaget därefter bestämmas såsom en
viss procentuell andel av den prognosticerade prisnivån. Det är uppenbart,
framhålls det i förslaget, att stora svårigheter föreligger att förutsäga den
framtida prisnivån. I praktiken måste därför största vikt knytas till den
prisnivå som är känd och statistiskt dokumenterad vid tiden för rekommendationernas
utfärdande även om viss hänsyn kan och bör tas till förmodade
framtida prisförändringar. Även vid bedömning av det statistiska
materialet sägs betydande osäkerhet uppkomma beroende inte minst på
det relativt ringa underlag i form av fastighetsförsäljningar som står till
buds. Man kan därför inte acceptera ett enstaka årsmedeltal för överpriserna
såsom ett mått på prisnivån under detta år — tvärtom måste utvecklingen
under hela perioden beaktas vid ställningstagande rörande prisnivån
vid periodens slut. I sammanhanget måste även uppmärksammas
den stora spridning i överpriser som föreligger även inom i och för sig
enhetliga områden och fastighetsgrupper, heter det i förslaget.

Hänsyn till de allmänna försiktighetskraven vid åsättande av taxeringsvärde
bör enligt kommittéförslaget lämpligen tas genom rekommendationer
om nedräkning av förutsedd eller konstaterad prisnivå med visst
procenttal. Därigenom uppnås den jämnhet i taxeringen som man av rättviseskäl
eftersträvar. Ett förfarande med sänkning av konstaterad överprisprocent
med givet antal procentenheter sägs däremot principiellt leda
till ojämn taxeringsvärdenivå såsom detta definierats vid diskussionen
i det föregående.

Genom den omläggning av köpeskillingsstaListiken som genomförts
med verkan fr. o. in. redovisningsåret 1965 och som innebär en större differentiering
avseende såväl fastighetstyper som geografisk belägenhet, finns
enligt kommittéförslaget numera bättre möjligheter än tidigare att få ett tillförlitligt
underlag för bedömningar om prisnivån. Det sägs emellertid vara
motiverat att sett på längre sikt — införa ytterligare differentiering av
prisstatistiken för annan fastighet. För att underlätta framtagandet av en

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

sådan har kommittéerna föreslagit införandet av ett system för klassificering
av fastighetsbeståndet. Detta förslag ämnar jag beröra något ytterligare
i det följande.

När det gäller jordbruksfastighet tillkommer ytterligare en synpunkt.
De allmänna rekommendationerna för jordbruksfastighet vid Stockholmsmötet
i maj 1964 innebar att höjningen av jordbruksfastigheternas taxeringsvärden
vid 1965 års fastighetstaxering skulle uppgå till ca 25 % för
landet i dess helhet, dvs. 10 enheter lägre än den genomsnittliga överprisprocenten
för perioden 1957—1963 enligt köpeskillingsstatistiken. Det
synes därvid ha förutsatts, att denna procentuella höjning skulle avse de
totala taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter.

I kommittéförslaget har rekommendationerna för jordbruksfastigheterna
granskats. Det heter därvid att nyssnämnda förutsättning, nämligen att
den procentuella höjningen skulle avse de totala taxeringsvärdena för
jordbruksfastigheter, i och för sig står i full överensstämmelse med det
förhållandet att köpeskillingsstatistiken härrör från jordbruksfastigheter
som normalt innehåller såväl jordbruks- som skogsbruksdel. Emellertid,
heter det vidare, skall skogsbruksdelens värde uppskattas efter en metod,
som saknar direkt anknytning till köpeskillingsstatistiken. Normerna
för fastställande av skogsbruksvärdet, som utgör summan av värdena
av skogsmarken och den växande skogen, har vid 1965 års fastighetstaxering
för riket i dess helhet resulterat i höjningar av skogsbruksvärdena
med mellan 8 och 9 %. Eftersom skogsbruksvärdet totalt sett för hela
riket utgör ungefär hälften av det totala taxeringsvärdet för jordbruksfastigheter,
måste den återstående delen av taxeringsvärdena höjas betydligt
mera än 25 % för att jordbruksfastigheternas värden totalt skulle
ökas med eftersträvade 25 %.

De givna rekommendationerna har medfört, framhålls det i kommittéförslaget,
att jordbruksfastigheternas lantbruksdel fått tjäna som en regulator
för att man skulle nå den höjning av de totala taxeringsvärdena,
som i och för sig varit motiverad enligt köpeskillingsstatistiken. Detta
kan ha lett till en ojämn taxering såväl mellan olika län som mellan fastigheter
med olika sammansättning i fråga om jord och skog. Lantbruksdelens
taxeringsvärden kan i vissa fall ha blivit för höga, eftersom man
ställ t kravet att förändringen av det totala taxeringsvärdet skulle bestämmas
med ledning av köpeskillingsstatistiken samtidigt som man bestämt
skogsdelens värde med utgångspunkt från delvis andra aspekter.

Med tanke på detta till synes otillfredsställande förhållande bör enligt
kommittéförslaget övervägas en sådan utformning av rekommendationen
inför 1970 års fastighetstaxering att den överprisprocent som finns enligt
köpeskillingsstatistiken skall — efter vederbörliga reduktioner för uppfyllande
av försiktiglietskravet — användas för bestämmande av enbart
lantbruksdelens värdehöjning.

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Korainittéförslagets behandling av frågan om hur köpeskillingsstatistiken
skall användas har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Beträffande
jordbruksfastigheter sammanhänger den kritik som framförts
ofta med att man har ifrågasatt lämpligheten av att ha två olika värdebegrepp:
ett avkastningsvärde för skogsmark och växande skog samt ett
saluvärde för återstoden. Man har pekat på svårigheten att finna s. k.
representativa köp. Å andra sidan har man framhållit att de rekommendationer
som gavs till den föregående allmänna fastighetstaxeringen i
vissa fall lett till orimliga resultat. Beträffande annan fastighet har även
uttryckts farhågor för att en prognosticering skulle ge osäkra resultat.

De grundläggande principerna för taxering av fastighet gavs redan
av skogsbeskattningskommittén i dess förslag till förordning om allmän
fastighetstaxering år 1922 (förslaget tryckt som bilaga till prop. 1921: 214).
Dessa principer kan i stort sett alltjämt sägas gälla. Den enda ändringen
av betydelse är övergången till den s. k. nya skogsvärderingsmetoden
fr. o. in. 1957 års allmänna fastighetstaxering.

I fråga om taxeringsvärden har visserligen en markant förskjutning av
tyngdpunkten i fastighetsbeståndet mot kategorin annan fastighet ägt
rum. Vid taxeringen år 1913 uppskattades taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter
till 3,5 miljarder kr. och för annan fastighet till 4,8 miljarder
kr. Jordbruksfastigheterna svarade därmed för ca 42 % av det sammanlagda
fastighetstaxeringsvärdet. Som jag tidigare nämnt utgjorde
jordbruksfastigheternas motsvarande andel av det sammanlagda fastighetstaxeringsvärdet
vid 1965 års fastighetstaxering ca 16 %. Skogsbruksvärdet,
dvs. det sammanlagda värdet på skogsmarken och den växande
skogen, utgjorde vid samma fastighetstaxering ungefär 43 % av totalvärdet
på jordbruksfastigheterna. Betydelsen av det relativt invecklade och
arbetskrävande förfarandet för bestämning av skogsbruksvärdet har således
minskat, om man ser frågan enbart ur fastighetsbeskattningens synvinkel.
Emellertid är de skogliga värden som uppskattas enligt gällande
regler av betydelse även för lantbrukarnas inkomstbeskattning. Jag vill
erinra om att jag enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 maj 1964
tillkallat tre sakkunniga för översyn av bestämmelserna om skogsbeskattningen
(Riksdagsberättelsen 1965:1 24). Utredningsarbetet beräknas snart
vara avslutat men ämnet är komplicerat och något slutligt ställningstagande
från min sida kan inte ske innan arbetet med fastighetstaxeringen
måste påbörjas. Den skillnad i uppskattningsgrunder som f. n. gäller måste
således bestå åtminstone vid 1970 års fastighetstaxering. Kommittéförslagets
ståndpunkt att man vid beräkning av överprisprocenten inte skall ta hänsyn
till prishöjningar som avser skogsbruksdelen anser jag på grund härav godtagbar
i princip.

Beträffande användandet av köpeskillingsstatistiken i övrigt vill jag
framhålla att vissa av ojämnheterna i taxeringsutfallet kan bero på det

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

41

relativt långa tidsavstånd som förflöt mellan de båda sista allmänna fastighetstaxeringarna.
Man bör således försöka undvika att skjuta upp fastighetstaxeringarna.
Det finns dessutom anledning att räkna med betydande
förbättringar i den statistiska redovisningen. Den förbättrade fastighetsklassificering
som kommittéförslaget innebär och som jag skall beröra i det följande
torde också vara ägnad att leda till ett jämnare taxeringsresultat.

Enhetsvärden för jordbruksfastighet

Reglerna i KL om beräkning av jordbruksvärdet är i huvudsak intagna
i 9 och 10 §§ samt i punkterna 1, 2 och 4 av anvisningarna till 9 § och i
punkt 2 av anvisningarna till 10 §. Dessa regler överensstämmer i stort
med de regler som antogs år 1921 till ledning för 1922 års allmänna fastighetstaxering.
Däri angavs bl. a. att till ledning för beräkningen av jordbruksvärdet
skulle finnas enhetsvärden för de olika ägoslagen per ytenhet
med hänsyn tagen till markens godhetsgrad. De närmare reglerna för
utarbetandet av enhetsvärdena lämnas i TF.

Av redogörelsen för taxeringsutfallet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering
framgår att värdet av inägomarken med till jordbruksdriften hörande
byggnader är helt dominerande. Detta värde uppgår till ca 14 miljarder
kr. av ett totalt jordbruksvärde av något mer än 16 miljarder kr.
Enligt redogörelsen var fördelningen av värdena på de ägoslag m. in. (utom
skogsmarken) som ingår i jordbruksvärdet följande:

Varken KL eller andra författningar som berör taxeringen innehåller
någon definition av ägoslagen åker, tomt och trädgård, ängsmark och
betesmark. På deklarationsblanketterna har emellertid lämnats vissa definitioner.
Utformningen av dessa definitioner sägs i kommittéförslaget
dock ha lett till olika tolkning. De anvisningar rörande gränsdragningen
mellan de olika ägoslagen, som i vissa fall lämnats i länen, har inte sällan
varit skiljaktiga. I förslaget efterlyser man en bättre precisering av gränsdragningen
mellan ägoslagen.

Det framhålls vidare i kommittéförslaget att fastighetstaxeringens ägoslagsdefinitioner
skiljer sig från de definitioner som tillämpades vid den
senaste jordbruksräkningen. En överensstämmelse mellan ägoslagsbegreppen
vid fastighetstaxering och jordbruksräkning sägs böra eftersträvas.

1 fråga om åker med byggnader som hör till jordbruksdriften
anförs följande i kommittéförslaget. Enhetliga regler gäller för
nära nog hela riket beträffande värderingen av jordbruksfastigheter med
2f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

Åker med byggnader................

Tomt och trädgård ................

Ängs- och betesmark................

Övrig mark........................

Särskilda förmåner och naturtillgångar..

13 288 milj. kr.

435 » »

461 » »

73 » »

404 » »

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

ringa åkerareal, såtillvida att för dessa byggnaderna värderas för sig och
åkern för sig. I flertalet län anges den övre arealgränsen till fem hektar.
Dock anges i sex län två hektar och i ett län åtta hektar som sådan gräns.

Vid taxering av jordbruksfastigheter med större åkerareal har olika metoder
använts för att ange enhetsvärden, framhålls det vidare i kommittéförslaget.
Sålunda har rekommendationen i TF att till ledning för
värdesättningen ange »vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag,
godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning av normalt
byggnadsbestånd» följts i flertalet län i Göta- och Svealand samt i
Gävleborgs län. Denna metod — som i taxeringssammanhang brukar gå
under benämningen den konventionella metoden — innebär att värdet av
de byggnader som hör till jordbruket räknas in i de angivna hektarvärdena.
Ett sådant hektarvärde kan alltså betecknas som »värde av bebyggd
åker». Detaljutformningen av metoden kan varieras på olika sätt.
Speciellt för Göteborgs och Bohus län har principen vidareutvecklats, varvid
särskilda regler för korrektion av normalenhetsvärden utformats. Vid
sidan av den konventionella metoden används — framför allt i norrlandslänen
men även i Västmanlands, Värmlands och Kopparbergs län — en
metod som innebär att värdering av åkerjord och byggnader sker separat
med ledning av särskilda enhetsvärden för åker respektive byggnader. Metoden
kallas oftast norrlandsmetoden.

Båda metoderna synes enligt kommittéförslaget i och för sig kunna
leda till likvärdiga taxeringsresultat. Vid en enkät som gjorts har man
från länsstyrelsernas sida förklarat sig i stort sett nöjd med den metod
man använt inom respektive län. Det kan dock anföras, heter det vidare i
förslaget, att en fastighets totala saluvärde —• vartill taxeringsvärdet författningsenligt
skall ansluta sig — inte på objektiva grunder kan uppdelas
i värden på de olika beståndsdelar varav fastigheten består. Av denna
anledning kan den konventionella metoden anses mera logiskt uppbyggd
än norrlandsmetoden. Vidare är den köpeskillingsstatistik som ligger
till grund för bedömningar av genomsnittlig taxeringsvärdenivå baserad
på priser, som betalats för hela jordbruksfastigheter innehållande bl. a.
kombinationen åker/byggnader. Köpeskillingsstatistik som omfattar huvudsakligen
åkermark finns i betydligt mindre utsträckning. Beträffande
jordbrukets byggnader lär man bara undantagsvis kunna basera en prisstatistik
på marknadsmässiga förhållanden. Å andra sidan, heter det i
förslaget, är man i värderingssammanhang ofta tvingad att göra uppskattningar
av värdet på fastigheters beståndsdelar separat och därefter beräkna
totalvärdet med utgångspunkt i beståndsdelarnas värden. Så måste
t. ex. ske beträffande fastigheter som innehåller såväl åker som skog. Vidare
kan sägas att den utveckling inom jordbrukets område som ägt rum framför
allt under senaste årtiondet och som bl. a. innebär snabba förändringar

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

av fastighetsindelningen medfört att den fasta bindningen mellan åkermark
och byggnader successivt upplösts. Enligt förslaget finns därför i större utsträckning
än tidigare skäl att räkna med en självständigare prisbildning
för åkermark respektive byggnader.

I själva verket torde behovet av en annan metod än den konventionella
för taxering av jordbruksfastigheters åker och byggnader ha växt fram
ur svårigheterna att enligt den konventionella metoden — med den utformning
den merendels fått — beräkna ett skäligt värde på mindre jordbruksfastigheter,
sägs det i kommittéförslaget. Detta gäller framför allt sådana
fastigheter som närmar sig karaktären av bostadsfastigheter. För sådana
fastigheter ligger det huvudsakliga värdet i byggnaderna och det måste
enligt förslaget anses stötande att uttrycka detta byggnadsvärde per hektar
åker. I dessa fall bör en värdering ske av byggnaderna för sig och av
marken för sig på det sätt som nu sker i samtliga län. Motsvarande problem
uppträder — fastän med mindre styrka — även för större fastigheter.
Vid varierande fastighetsstorlek växlar byggnadernas andel i totala
värdet liksom i genomsnittsvärdet per hektar bebyggd åkermark. I de
fall den konventionella metoden används måste vederbörlig hänsyn tas till
detta förhållande liksom även till inflytandet på värdet av varierande byggnadskvalitet
och utrustningsstandard, heter det i förslaget.

Vid granskningen av utfallet av 1957 års fastighetstaxering (SOU 1963:
14) gavs stort utrymme åt frågan om byggnadsbeståndets inflytande på
taxeringsvärdet för åkern. Därvid uttalades bl. a. den uppfattningen att
taxeringsnämndernas arbete måste underlättas av att de hade tillgång
till byggnadsdifferentierade enhetsvärden, som på ett riktigt sätt uttryckte
värdeskillnaderna mellan olika godhetsklasser av byggnader. Sådana värden
har enligt kommittéförslaget också fått ökad användning vid 1965 års
fastighetstaxering. Av de län som använt den konventionella metoden har
byggnadsdifferentierade enhetsvärden tillämpats av samtliga utom två.

I kommittéförslaget rekommenderas att anvisningar, baserade på den
konventionella metoden, utformas så, att olika enhetsvärden uttryckligen
anges inte bara för skilda storleksklasser och jordartsförhållanden utan
även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning. Detta kan
ske förslagsvis genom angivande av tre eller fem byggnadsklasser. Det
sägs att det inte är tillräckligt att till de enhetsvärden för »normalt byggnadsbestånd»
som tas upp i anvisningar för länen endast foga kommentaren
att enhetsvärdena bör justeras i de fall fastighetens byggnadsbestånd
är bättre eller sämre än normalt. Erfarenhetsmässigt sker sådan justering
inte i tillräcklig omfattning i det praktiska taxeringsarbetet, framhålls det
i förslaget.

Enligt kommittéförslaget kommer senare att redovisas specialanalyser
som avser anpassningen av enhetsvärdena till olika värdepåverkande fak -

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

torer vid 1965 års fastighetstaxering. Resultatet av denna analys torde,
sägs det, ytterligare kunna belysa frågan om tillämpligheten av skilda värderingsmetoder.
Jag har inhämtat att dessa analyser skall redovisas under
våren 1969.

Beträffande ägoslaget t o in t och trädgård erinras i kommittéförslaget
om att 1961 års fastiglietstaxeringsutredning föreslagit att åker
samt tomt och trädgård skulle värderas gemensamt och även redovisas
gemensamt i fastighetslängden. Detta förslag bifölls inte med hänsyn till
att det skulle påverka prövningen av huruvida och med vilka belopp arealtillägg
skall utgå.

De värderingsregler för tomt och trädgård som finns i anvisningarna
för de olika länen har enligt uppgift i kommittéförslaget i det närmaste
genomgående anknutits till värderingen av åker med byggnader, varvid
som norm angetts det värde som upptagits för den bästa åkerjorden. Vid
tolkningen av denna regel har i vissa fall uppkommit tveksamhet om
därmed menas värdet av den bästa åkerjorden inom länet, inom det område
vari fastigheten är belägen eller den bästa åkerjorden på fastigheten.
Arealmässigt är ägoslaget tomt och trädgård i allmänhet av liten omfattning,
varför värdesättningen normalt endast i ringa grad har betydelse
från taxeringssynpunkt. Det synes därför enligt förslaget fullt acceptabelt
att taxeringen sker enligt enkla schablonregler. I syfte att undanröja
tveksamhet vid taxeringsarbetet och att erhålla enhetlighet bör dock en
för hela riket gemensam princip rekommenderas i centrala anvisningar,
heter det i förslaget.

Till ägoslaget ängs- och betesmark hänförs mark av mycket
skiftande beskaffenhet, irån kultiverad betesmark till sådan hagmark som
närmar sig skogsmark. Med anledning av den stora olikheten i ängs- och
betesmarkens produktivitet och svårigheten i övrigt att bedöma värdet för
en fastighet av ängs- och betesmark utöver en viss mindre basareal av
ägoslaget, torde det enligt kommittéförslaget knappast utan omfattande
utredningar vara möjligt att utarbeta någon generell anvisning för värderingen
av detta ägoslag. Den önskvärda likformigheten vid värderingen
synes enligt förslaget endast kunna uppnås genom sådan kontroll som
riksskattenämnden har att företa av huruvida de föreslagna värdena per
ytenhet i och för sig samt vid en jämförelse mellan de i de olika länen
rekommenderade värdena kan vara skälig.

Vid remisshehandlingen har man inte gjort någon erinran mot kommittéförslagets
rekommendation om en bättre precisering i fastighetsprövningsnämndernas
anvisningar av gränsdragningen mellan de olika ägoslagen.
Även jag delar kommittéförslagets uppfattning på denna punkt. Jag vill
också framhålla betydelsen av att definitionerna samordnas med de definitioner
som man använder vid jordbruksstatistiken.

Beträffande ägoslaget åker bär åtskilliga synpunkter anlagts på frågan

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 15A år 1968

om värderingsmetoden. .lag vill erinra om att jag tog upp frågan i prop.
1963: 197, som också gällde förenklingar i förfarandet vid allmän fastighetstaxering.
Jag anförde därvid bl. a. att frågan om åsättande av särskilda
byggnadsvärden vid taxering av jordbruksfastighet hänger samman med
frågan om beräkning av värdeminskning på byggnaderna och hänvisade
till den promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om avdrag för
värdeminskning på jordbrukets driftsbyggnader som avgetts av skattelagssakkunniga.
Eftersom promemorian då övervägdes inom finansdepartementet
var jag inte beredd att ta definitiv ställning till ett förslag att särskilda
byggnadsvärden skulle åsättas. Jag anförde också att ett uppskov
med definitivt beslut i frågan skulle ge möjlighet att i samband med 1965
års fastighetstaxering låta företa provtaxeringar eller eljest ytterligare
belysa konsekvenserna av den föreslagna metodens genomförande.

Av kommittéförslaget framgår att ytterligare specialanalyser behövs för
att kunna belysa frågan om de olika värderingsmetodernas tillämplighet.
En sådan fortsatt undersökning har rekommenderats också av en del remissinstanser.
Jag anser det olyckligt att föregripa en sådan undersökning
genom att ta slutlig ställning till förmån för en viss värderingsmetod
redan i detta sammanhang. Förhållandena är således i princip desamma
som vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Jag ansluter mig
till rekommendationen i kommittéförslaget att anvisningar som grundas
på den konventionella metoden skall utformas så att olika enhetsvärden
uttryckligen anges inte bara för skilda storleksldasser och jordartsförhållanden
utan även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning.

Avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket

Avdraget för allmänna kostnader i skogsbruket avser enligt Skvl kostnaderna
för skogsbrukets förvaltning och bevakning, skogens vård, föryngrings-
och skyddsåtgärder, väg- och dikesunderhål! samt skogsindelning
liksom sådana kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft
som inte inryms i direkta avverknings- och transportkostnader. Avdraget
avser även vissa skatter. Avdraget uppgår till 33 % av skogskubikmeterpriset.

Enligt kommittéförslaget bör utformningen av avdraget för allmänna
kostnader omprövas till 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Vid remissförfarandet har allmänt vitsordats att nuvarande regler om
avdrag för allmänna kostnader bör ses över. På vissa håll har man beklagat
att kommittéförslaget inte innehåller en konkret lösning redan
nu. Det har t. o. in. begärts att den kommitté som behandlat frågan skulle
få i uppdrag att lämna förslag på en interimistisk lösning.

Det är även enligt min mening angeläget att frågan om avdrag för allmänna
kostnader i skogsbruket löses på ett tillfredsställande sätt. Nuvarande
regler har lett till ojämnheter, speciellt mellan de norra och södra

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 754 år 1968

delarna av landet. De skyddsåtgärder som vidtogs inför 1965 års allmänna
fastighetstaxering (se SFS 1964: 117) har visat sig inte vara tillfyllest.
En omläggning av de regler som finns i avd. B punkt 7 Skvl om avdrag för
allmänna kostnader fordrar emellertid omfattande förarbete. Detta förarbete
torde inte hinnas med före 1970 års fastighetstaxering utan först till 1975
års taxering. Jag avvaktar f. n. prisutvecklingen på virke i olika delar av
landet innevarande höst och den sammanställning av dessa priser som jag
avser låta göra. Nästa års riksdag avser jag att föreslå sådana jämkningar i
den prisnivå som ligger till grund för beräkningen av skogsbruksvärdet att
de tidigare nämnda ojämnheterna mellan norra och södra Sverige i möjlig
mån försvinner.

En- och tvåfamiljsfastigheter

Av redogörelsen över utfallet av 1965 års allmänna fastighetstaxering
framgår att ca 80 % av det totala antalet skattepliktiga taxeringsenheter av
annan fastighets natur utgjordes av en- och tvåfamiljsfastigheter. Det är
alltså ett mycket stort antal fastighetsägare som berörs av taxeringen av sådana
fastigheter. Taxeringsvärdet för fastigheter av detta slag har vidare
en speciell betydelse i inkomstbeskattningssammanhang, eftersom intäkt
från sådan fastighet efter år 1953 schablonmässigt beräknas såsom viss
procentuell andel av det senast åsatta taxeringsvärdet. Sedan nya regler för
intälctsberäkningen numera införts, innebärande differentiering av procentsatsen
för skilda taxeringsvärdeklasser, har denna betydelse accentuerats.

Några regler för taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter utöver dem som
lämnas för annan fastighet i allmänhet ges inte i KL eller i anvisningarna
till denna lag. Taxeringen har därför till övervägande delen skett på grundval
av de anvisningar som fastställts för varje fastighetstaxering och för
varje län.

Till ledning för taxeringen av en- och tvåfamiljsfastigheter som utnyttjas
som permanentbostad har i fastighetsprövningsnämndernas anvisningar intagits
rekommendationer av skilda slag. I första hand kan nämnas de
rekommendationer om genomsnittligt nivålyft med visst procenttal i förhållande
till tidigare taxeringsvärdenivå som grundats på köpeskillingsstatistik.
Procenttalet anger sålunda främst den eftersträvade taxeringsvärdenivån
och avser egentligen inte att ge ledning för taxering av den individuella
fastigheten. I det praktiska taxeringsarbetet torde dock procenttalet
inte sällan — framför allt för äldre hus — ha använts för direkt bestämning
av taxeringsvärdet genom uppräkning med detta procenttal av det tidigare
taxeringsvärdet.

Vid sidan av dessa generella rekommendationer rörande taxeringsvärdenivån
ges i fastighetsprövningsnämndernas anvisningar mer eller mindre
ingående vägledningar rörande det direkta taxeringsarbetet. Därvid har

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968

uppmärksamheten i första hand ägnats åt taxering av fastighetens byggnadsdel
under det att anvisningarna om markvärdet i allmänhet varit mycket
kortfattade.

Beträffande byggnadsvärdets bestämmande har anvisningarna nästan genomgående
avsett metoder som utgår från kostnaderna för uppförande av
byggnad. De givna rekommendationerna utmynnar i allmänhet i tabeller
över å-priser per kubikmeter byggnadsvolym eller kvadratmeter byggnadsyta
för skilda byggnadstyper och byggnadsåldrar. Man har därvid utgått
från tabeller som ursprungligen gjordes upp till 1957 års allmänna fastighetstaxering
för att användas i förstadssamhällen omkring Stockholm. Dessa
tabeller utarbetades av ingenjören Anders Assis, och tabeller av denna typ
har av denna anledning i taxeringssammanhang kommit att gå under beteckningen
Assistabeller. Omräkningen av tabellernas riktvärden har skett lokalt.

I vissa län har metoden för bestämning av byggnadsvärdet fått en modifierad
utformning rent tekniskt — i ett län genom grafiska metoder —
men principen synes genomgående ha varit att bestämma värdet med utgångspunkt
i byggnadskostnaderna. Även när hänvisning skett till de värderingsnormer
som använts vid statlig belåning föreligger anknytning till
byggnadskostnaderna. På vissa håll har rekommendationerna utformats så,
att särskilda riktvärden angetts för vissa orter och för viss typ av byggnad,
varefter angetts vissa regler för korrigering av dessa riktvärden för andra
byggnadstyper och olika åldersklasser.

I de län där Assistabeller utarbetats torde dessa normalt ligga till grund
för taxeringen utom beträffande äldre villor och villor med mera specifik utformning.

Anvisningarna för markvärden är vanligen mycket allmänt hållna. Statistik
för ortsprisnivå synes endast i undantagsfall ha redovisats. Däremot
har getts allmänna hänvisningar till ortsprisnivå och markvärdestegring.
I den mån särskilda metoder rekommenderats för framräkning av markvärdet
har dessa oftast utgått från ett visst värde per kvadratmeter tomtmark.
För särskilt stora tomter har i vissa län förordats reduktion av detta kvadratineterpris.
Härutöver har ibland rekommenderats ett fast tillägg, som avser
att täcka kostnader för anslutning till gatu-, vatten- och avloppsnät o. d.
Slutligen förekommer i några län hänvisning till förteckningar över kostnader
för tomtmark, vilka i samband med bedömning för statlig långivning
godkänts av länsbostadsnämnd.

Frågan om anpassningen av totalvärdet till den allmänna saluvärdenivån
har i allmänhet inte behandlats i anvisningarna. Det kan dock förutsättas
att denna fråga såvitt möjligt beaktats vid utarbetande av olika former
av hjälptabeller för uppskattning av byggnadsvärdena.

För fastigheter avsedda för fritidsändamål har i vissa fall tabeller och

48

Kiingl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

andra värderingsnormer angetts i anvisningar från fastighetsprövningsnämnd.
Dessa är dock genomgående betydligt mindre utförliga än för fastigheter
avsedda för permanent boende. Allmänna rekommendationer om
generell förändring av taxeringsvärdenivån — grundade på köpeskillingsstatistik
— har i allmänhet lämnats.

I kommittéförslaget görs den bedömningen att anvisningarna för värdesättning
av en- och tvåfamilj sfastigheter fått en utformning som i många
avseenden varierar från län till län. Även i de fall man utgått från samma
principiella betraktelsesätt har ofta olika metoder och tabellutformning
kommit till användning. Den granskning av förslag till anvisningar som
riksskattenämnden författningsenligt har att företa och som siktar till
jämnhet i taxeringen har på detta sätt försvårats, heter det i förslaget.

Enligt kommittéförslaget bör även den värderingsmetodik som tillämpas
för en- och tvåfamilj sfastigheter ses över och i första hand ta sikte på dels
att få till stånd en mera marknadsanpassad bestämning av markvärdet,
dels att genom centralt utarbetade hjälptabeller för byggnadsvärdet underlätta
anpassningen till önskad taxeringsvärdenivå för fastigheten i dess
helhet.

Vid en sådan översyn bör enligt kommittéförslaget beaktas följande. Vid
bestämmandet av värdet på mark skall alltid tas särskild hänsyn till tomtplatsens
läge inom orten, dess storlek och kommunaltekniska standard.
Därtill kommer att man ofta måste beakta markens byggnadstekniska förutsättningar,
tomtplatsens form och speciella läge m. in. Den genomsnitlliga
tomtplatsens värde vid olika lägen inom orten bör för större samhällen
alltid illustreras på en karta. Till tomtplatsens storlek torde hänsyn behöva
tas endast då storleken mera markant avviker från vad som är normalt. Vidare
bör beaktas att värdet av större tomtplatser ofta är beroende av om
tomtplatserna går att dela. Med kommunalteknisk standard avses enligt
förslaget utformningen av behövliga vägar samt anläggningar för vatten
och avlopp. I de fall fastighetsägaren har ytterligare kostnader för sådana
anordningar, t. ex. i form av anslutningsavgifter, sägs detta böra iakttas
vid taxering. Bestämmandet av markens värde bör ske på i huvudsak samma
sätt både då det gäller en bebyggd en- och tvåfamilj sfastighet och då
fråga är om fastighet, som avses att bebyggas med villabyggnad.

Beträffande värdering av byggnad framhålls i kommittéförslaget att
man har anledning att skilja mellan äldre och yngre byggnader. För byggnad
yngre än 30 ä 40 år sägs taxeringsvärdet liksom hittills böra bestämmas
med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden för en likvärdig byggnad.
Värderingsmetodiken bör härvid med utgångspunkt i återanskaffningskostnaden
uppbyggas så att det totala taxeringsvärdet i möjligaste
män återspeglar hela fastighetens saluvärde. De förhållanden som i första
hand bör beaktas vid en sådan värderingsmetodik är utformningen, storleken,
standarden samt åldern eller den återstående livslängden.

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 5 i år 1968

49

En byggnads utformning, heter det vidare i kommittéförslaget, bestäms
i första hand av om byggnaden är uppförd i ett eller flera plan, med eller
utan källare samt med eller utan inredd vind. Det synes tillräckligt att
man liksom hittills hänför byggnaden till någon av ett tiotal grundtyper.
Byggnadsvärdets variation med hänsyn till om fastigheten utgör enfamilj svilla,
tvåfamilj svilla, parhus, radhus, kedjehus, friliggande fritidshus eller
sammanbyggt fritidshus är i stor utsträckning okänd. Om den fastighetsklassificering
som rekommenderats i förslaget kommer till stånd får man
underlag för att vid efterföljande taxeringar även beakta de skiljaktigheter
som kan föreligga i detta hänseende. F. n. synes det enligt förslaget befogat
att skilja endast mellan friliggande byggnad för permanent bostadsändamål,
sammanbyggd byggnad för permanent bostadsändamål och fritidshus.

För att ange storleken av en byggnad torde det enligt kommittéförslaget
vara nödvändigt att bestämma byggnadsytan och/eller lägenhetsytan.

Standarden synes lämpligen böra anges i vissa klasser. Man kan, heter
det vidare i kommittéförslaget, böra överväga att låta deklaranterna uppge
byggnadernas tekniska utrustning i flera avseenden på i princip sådant
sätt att vid taxeringsförfarandet kan tillämpas sådan värderingsmetod
som utarbetats av försäkringsbolagens förvärderingskommitté och som
används för att bestämma försäkringspremien vid fullvärdeförsäkringar
av en- och tvåfamilj shus.

Byggnads värdeminskning med hänsyn till ålder och bruk kan för fastigheter
som nybyggts eller genomgripande ombyggts under de senaste 30
å 40 åren före taxeringstillfället i allmänhet beräknas schablonmässigt
med utgångspunkt i en normal livslängd, sägs det i kommittéförslaget. För
äldre hus och sådana som varit utsatta för särskilt stark förslitning synes
ändamålsenligare att göra en bedömning av sannolik återstående livslängd.
Motsvarande bör, sägs det vidare, gälla beträffande byggnad som av något
skäl inte kan få kvarstå mer än under viss begränsad tidsperiod.

Äldre byggnader kan ofta vara mycket svåra att värdera, eftersom deras
utformning i många fall inte utan vidare kan hänföras till någon av
de angivna grundtyperna, och byggnadernas återstående livslängd ofta är
beroende av möjligheterna att genomföra standardhöj ande reparationer,
framhålls det ytterligare i kommittéförslaget. I de fall sådana reparationer
anses ekonomiskt berättigade kan taxeringen lämpligen ske med ledning
av det sannolika värdet efter reparationen — fastställt enligt den hjälptabell
som avser då närmast jämförbara fastighetstyp — minskat med reparationskostnaderna.

överarbetningen av hittills använda lijälptabeller bör enligt kommittéförslaget
syfta till upprättande av stommar för de tabeller som skall fastställas
av fastighetsprövningsnämnd. För att kunna återge de skilda sätt
på vilka en saluvärdenivå kan utbildas inom olika byggnadskostnadszoner
och inom orter med olika utvecklingsmöjligheter måste hjälptabeller upp -

50

Kungi. Maj:ts proposition nr 15''i år 1968

rättas för bl. a. skilda byggnadskostnadsnivåer och eventuellt för de skilda
sätt varpå byggnadens ålder kan påverka dess värdeminskning.

Valet av lämplig hjälptabell med hänsyn till önskad taxeringsvärdenivå
liksom upprättandet av en markvärdekarta anses i kommittéförslaget böra
underlättas genom att man för varje bebyggelseområde utser vissa typfastigheter,
för vilka fastighetstaxeringsnämnden mycket noggrant diskuterar
bestämmandet av såväl totalvärdet som markvärdet. Valet av typfastighet
bör i möjligaste mån ske så att dessa byggnader överensstämmer med de
byggnadstyper kring vilka lijälptabellerna uppbyggts.

Remissinstanserna har i allmänhet ställt sig positiva till en förbättrad
metod för värdering av en- och tvåfamilj sfastigheter i enlighet med de
riktlinjer som dragits upp i kommittéförslaget. På något håll har man
dock ställt sig tveksam till lämpligheten av att skilja mellan en- och tvåfamiljsfastigheterna
å ena sidan och flerfamilj sfastigheterna å andra sidan.
Riskerna för ojämnheter i fråga om gränsfallen har påvisats. För min del
anser jag kommittéförslaget väl genomtänkt på denna punkt. Det ankommer
på riksskattenämnden att meddela närmare anvisningar.

Flerfamiljs- och affärsfastigheter

För taxering av bostadsfastigheter lämnas i punkt 1 av anvisningarna
till 9 § KL regler som kompletterar de generella reglerna för värdering
av annan fastighet. Värderingen av bostadsfastigheter sker sålunda enligt
en avkastningsmetod. Det värde man får fram vid hjälp av denna metod
avser fastighetens totala värde, dvs. summan av mark- och byggnadsvärdet.
Metoden innefattar en kalkyl för beräkning av nuvärdet av de
framtida nettoavkastningar av en fastighet som kan påräknas under hänsynstagande
till de särskilda förhållanden som råder för fastigheten. Den
avkastningsmetod som sålunda anvisats i KL är en nettokapitaliseringsmetod.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxering rekommenderades vid Stockholmsmötet
att värdering av flerfamiljs- och affärsfastigheter skulle ske
genom kapitalisering'' av en bruttohyra. I andra hand rekommenderades
att man i den utsträckning som var möjlig och lämplig borde använda sig
av en sådan form av räntabilitetskalkyl som närmast motsvarade kapitalisering
av nettohyran.

I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar angavs genomgående att
man vid taxering av hyreshusen — till vilka räknades flerfamilj sfastigheter,
kombinerade bostads- och affärsfastigheter samt rena affärsfastigheter
— skulle tillämpa en avkastningsmetod utformad så, att kapitalisering
skedde av en bruttoavkastning beräknad på skilda sätt och efter
varierande procenttal inom de olika länen. Vidare angavs i vissa läns anvisningar
att man borde använda sig av någon form av räntabilitetskalkyl
för kontroll vid värderingen. Emellertid har i taxeringsmaterialet, redovi -

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

sas det i kommittéförslaget, ej dokumenterats att sådana nettoavkastningskalkyler
genomförts. De mål från 1965 års fastighetstaxering som
såvitt gäller taxering av hyreshus fullföljts till kammarrätten har medfört
ändringar av de överklagade besluten i stor utsträckning, framhålls
det i förslaget.

I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar har överlag lämnats endast
allmänt hållna regler för uppskattningen av markvärdet. I vissa läns
anvisningar har angetts att byggnadsvärdet på nyligen bebyggda fastigheter
bör sättas till i allmänhet 85—90 % av byggnadskostnaderna.

En aktuell värderingsfråga, heter det fortsättningsvis i kommittéförslaget,
som endast i ringa mån berörs i anvisningarna gäller taxeringen
av saneringsfastigheter (exempelvis rivningsfastigheter i storstäders cityområden)
och bebyggda exploateringsfastigheter. Vid en strikt tillämpning
av regeln i punkt 5 av anvisningarna till 10 § KL, enligt vilken byggnadsvärdet
skall utgöra skillnaden mellan en fastighets allmänna saluvärde
i dess helhet och markvärdet, skulle dessa saneringsfastigheter och
exploateringsobjekt endast åsättas markvärde. Rent allmänt torde enligt
förslaget kunna sägas att äldre fastigheter ofta har åsatts ett relativt sett
för lågt markvärde.

I kommittéförslaget framförs den åsikten i princip att förfarandet vid
taxering av flerfamiljs- och affärsfastigheter bör ändras. Följande synpunkter
på det framtida förfarandet redovisas.

Beräkningen av totalvärdet för en bebyggd flerfamiljs- och affärsfastigliet
sker i vanliga fall genom en avkastningskalkyl. För att denna skall ge
ett godtagbart resultat bör den genomföras med beaktande av fastighetens
intäkter, drifts- och underhållskostnader, byggnadernas återstående livslängd
samt — med hänsyn till erforderlig avskrivning på byggnadsdelen —
även fastighetens markvärde. Detta bestäms därvid med utgångspunkt från
saluvärdet på obebyggd tomtmark. Anknytningen till en önskad taxeringsvärdenivå
kan ofta ske på ett tillfredsställande sätt genom valet av kalkylräntefot.
Då fastighetens totala värde och dess markvärde bestämts kan
byggnadsvärdet — i enlighet med gällande regler — beräknas som skillnaden
mellan dessa värden.

Vid bestämmandet av markens värde skall normalt alltid särskild hänsyn
las till tomtplatsens storlek, form och läge i orten, dess byggnadsrätt samt
dess kommunaltekniska standard. Därtill kommer att man ofta måste beakta
markens byggnadstekniska förutsättningar. Erfarenhetstal beträffande prisnivån
för obebyggda tomtplatser uttrycks antingen i relation till tomtytan,
till tillåten våningsyta ovan mark eller till tillåten våningsyta för bostäder,
kontor och affärslokaler. Oavsett vilket sätt som tillämpas vid beräkning av
markvärdet bör använda erfarenhetstal inom större samhällen alltid illustreras
på särskild karta.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Vid beräkning av en fastighets totalvärde enligt nettokapitaliseringsprincipen
bör enligt kommittéförslaget i första hand följande faktorer vara kända
beträffande den enskilda byggnaden.

1. Hyresintäkt

2. Lägenlietsyta

3. Omkostnadsklass

4. Ålder eller återstående livslängd

Därtill kan i det särskilda fallet behöva beaktas föreliggande ombyggnadsmöjligheter,
aktuellt underhållsläge m. in.

Taxeringen bör enligt kommittéförslaget i princip utgå från den totala
verkliga hyresintäkten. I de fall hyresreglering gäller avses härmed grundhyran
inklusive generellt tillägg och eventuell tilläggskompensation liksom
bränslekostnader samt avgifter för vatten och avlopp.

Uppskattningen av drifts- och underhållskostnaderna synes kunna underlättas
genom centralt upprättade tabeller över dessa kostnaders storlek per
kvadratmeter lägenlietsyta för bostäder och lokaler vid varierande ålder,
heter det vidare i kommittéförslaget. För att man skall kunna beakta de
olika förutsättningar som föreligger för drift och underhåll inom olika orter
vid varierande byggnadsstorlek och byggnadsutformning in. in. synes tre
eller fem omkostnadsklasser behöva införas. Drifts- och underhållskostnaderna
för en byggnad skulle således kunna beräknas med ledning av den
totala lägenhetsytan, fördelad på bostäder och lokaler, samt aktuell omkostnadsklass
och ålder.

Byggnads värdeminskning med hänsyn till ålder och bruk torde beträffande
fastighet, som nybyggts eller genomgripande ombyggts under de senaste
30 å 40 åren, i taxeringssammanhang kunna beräknas schablonmässigt
med utgångspunkt i en normal livslängd av ca 60 år, framhålls det i
kommittéförslaget. För äldre byggnader och sådana som varit utsatta för
särskilt stark förslitning synes mera ändamålsenligt att fastställa byggnadens
återstående livslängd. Motsvarande resonemang gäller för byggnad
som av något skäl inte kan få stå kvar mer än under en viss begränsad
tidsperiod. Den återstående livslängden sägs alltid böra bestämmas med
beaktande av vilka ombyggnadsmöjligheter som föreligger.

Då man sålunda bestämt markvärdet, den totala hyresintäkten, den uppskattade
drifts- och underhållskostnaden samt byggnadens ålder eller återstående
livslängd, heter det fortsättningsvis i kommittéförslaget, återstår
bestämningen av en kalkylräntefot för att en fullständig avkastningskalkyl
skall kunna upprättas. Denna bestämning bör ske så att man får fram
önskad taxeringsnivå. Beräkningen av byggnadsvärdet kan enligt förslaget
i princip ske på det sätt som framgår av följande schema.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

53

Beräkningsschema för byggnadsvärdet.
Årslcalkyl:

Intäkter

Kostnader

Räntekostnad för markvärdet

1 X | A | — ......

Drifts- o. underhållskostnad
3 X | B | =

Överskott

Byggnadsvärdet:
Kapitaliserat värde

Korrektion för eftersatt underhåll

Byggnadsvärde

Teckenförklaring:

Direkta ingångsdata

1 = Markvärdet

2 = Totalhyran

3 = Lägenhetsytan

Ur tabeller hämtade ingångsdata

A = Kalkylräntefoten

B = Drifts- och underhållskostnaden per kvadratmeter lägenhetsyta

C = Omräkningstalet

De tabeller som behövs för att beräkna värdefaktorerna A, B och C, förutsätts bli fastställda
av fastighetsprövningsnämnd.

Faktorn A används dels för beräkning av räntekostnaden för markvärdet enligt årskalkylen,
dels såsom ingångsdata vid bestämning av tillämpligt omräkningstal för fastighetens
byggnadsdel (faktor C). Faktorn A fastställs för varje bebyggelseområde med
hänsyn till önskad taxeringsvärdenivå och kan behöva varieras för fastigheter med olika
utnytt j andeändamål.

Faktorn B utvisar den drifts- och underhållskostnad som är tillämplig för bebyggelseområdet,
uttryckt i kronor per kvadratmeter lägenhetsyta. De tabeller som behövs för
att bestämma faktorn B synes kunna upprättas centralt och bör för bostäder och lokaler
omfatta tre eller fem omkostnadsklasser. Dessa klasser ger därvid uttryck för de
skilda förutsättningar beträffande drifts- och underhållskostnader som kan föreligga
inom olika orter och vid varierande byggnadsstorlek och byggnadsutformning. Utformningen
av sådana tabeller kan exempelvis ske på följande sätt.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968

Omkost-

nadsklasss

Byggn.-

användn.

ithyres

t

ithyres

Byggnadens

åldersklass

111 "i

1

2

3

4

5

6

Bostäder

V

(B)

K

1

Lokaler

V

(L)

K

V

B

K

2

V

L

K

B

V

K

3

V

L

K

Med byggnadens åldersklass skulle därvid kunna avses följande:

1. Byggnader uppförda 1970—1960.

2. » » 1960—1940.

3. » * före 1940, med en återstående livslängd av minst 20 år.

4. » » » 1940, med en återstående livslängd av 10—20 år.

5. » » » 1940, med en återstående livslängd av 5—10 år.

6. » » i) 1940, med mindre än 5 års återstående livslängd.

Faktorn C utvisar det omräkningstal som är tillämpligt för bebyggelseområdet. Valet
av omräkningstal bestäms i första hand av kalkylräntefoten och åldersklassen. Detta tal
är därvid helt enkelt att betrakta som en kapiialiseringsfaktor med räntesatsen lika med
kalkylräntefoten och antalet år lika med beräknad återstående livslängd. Emellertid kan
man i beräkningen av omräkningstalet vid behov infoga ett hänsynstagande till förväntade
framtida ändringar i hyresnivån. De tabeller som behövs för beräkning av faktorn C
och vilka tabeller synes böra upprättas centralt kan därvid exempelvis ges följande utformning.

Kalkyl-

räntefot

Förväntade

hyresnivåänd-

ringar

3yggnadens åldersklass

1

2

3

4

5

6

+ 10 %

+ 5 %

6 %

± o

- 5

- 10 %

+ 10 %

+ 5 %

V %

± 0

- 5 %

- 10 %

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

Enligt kommittéförslaget sker beräkningen således på det sättet att man
först från de totala intäkterna drar de uppskattade årliga drifts- och underhållskostnaderna
samt räntekostnaderna för markvärdet. Härigenom får
man fram det årliga överskott som står till förfogande för förräntning av
byggnadskapitalet. Om intäkterna inte räcker till för att lämna ett överskott,
bör taxeringsenheten följaktligen inte åsättas något byggnadsvärde. Om däremot
ett överskott uppstår, skall detta räknas om till ett kapitalvärde med
hänsyn b!, a. till den återstående livslängden. Det värde som man sålunda
får kan slutligen behöva korrigeras med hänsyn till t. ex. fastighetens skick
i underhållshänseende m. m.

Kommittéförslaget innebär en rekommendation om övergång till ett nettokapitaliseringsförfarande
snarast möjligt. Man synes dock, heter det vidare,
vid 1970 års taxering behöva behålla den nuvarande metodiken med
en bruttokapitalisering främst med hänsyn till svårigheterna att bedöma
den tidsåtgång och arbetsbelastning som ett nettokapitaliseringsförfarande
medför vid taxeringsarbetet. Härigenom ges också möjlighet att pröva den
föreslagna metodiken genom provtaxeringar i anslutning till 1970 års taxering.
Den föreslagna nettokapitaliseringsmetodiken synes även — efter i
stort sett samma anvisningar som avses gälla för provtaxeringarna — kunna
användas vid de kontrollberäkningar som sker inom nämnderna i samband
med taxeringen enligt bruttokapitaliseringsförfarandet.

Vid remissbehandlingen har allmänt erkänts att nettokapitaliseringsmetoden
leder till bättre resultat än bruttokapitaliseringsmetoden, förutsatt
att grundmaterialet är riktigt. Man har också allmänt den inställningen att
den medför ökat arbete för både deklaranterna och taxeringsmyndigheterna.
Några har dock oreserverat förordat en övergång redan vid 1970 års fastighetstaxering
till nettokapitaliseringsmetoden. Andra har funnit den ökade
arbetsbelastningen utgöra ett avgörande skäl mot att lämna det nuvarande
förfarandet. Kommittéförslagets rekommendation om att provtaxeringar bör
ske med den nettokapitaliseringsmetod som jag här har redovisat har vunnit
allmänt gillande. Min uppfattning stämmer i princip överens med den uppfattning
som kommit till synes i förslaget. Det ankommer på riksskattenämnden
att pröva frågan om den närmare utformningen av metoden.

Industrifastigheter

Utöver de allmänna värderingsregler som ges i 9 § KL har i punkt 1 av
anvisningarna till nämnda paragraf tagits in en särskild regel för värdering
av industrifastigheter. Denna typ av fastigheter kan endast undantagsvis
värderas efter en avkastningsmetod eller med utgångspunkt från
erlagda köpeskillingar. Enligt den kompletterande värderingsregeln kan det
vid värdesättning av industrifastigheter exempelvis visa sig lämpligt att
utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade anskaffningskostnaden,
som förvandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penning -

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

värdet samt byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid
in. m. Den sålunda anvisade s. k. anläggningskostnadsmetoden torde i taxeringsarbetet
vara den vanligast förekommande metoden för värdering av industrifastigheter.
Metoden kan innebära att man vid värdesättningen utgår
från en faktisk eller beräknad anläggningskostnad för byggnaderna med tilllägg
för kostnader för fasta maskiner m. in. eller också från en beräknad
nybyggnadskostnad, varefter reduktion skall ske med hänsyn till ålder, förslitning
och återstående beräknad varaktighetstid. Vid värderingen aktualiseras
bl. a. frågan om bestämning av lämpliga index- och avskrivningsnormer.

Vid Stockholmsmötet inför 1957 års allmänna fastighetstaxering rekommenderades
såsom lämplig index- och avskrivningsnorm vid värderingen
av industrifastigheterna tabeller för index och avskrivning som var avsedda
för taxering av kraftverk varvid en reducering av de erhållna
värdena med 15—20 % skulle ske. Vid Stockholmsmötet år 1964 utgick
man i stället från att man i allmänhet skulle använda de byggnadsindextabeller
som försäkringsbolagen begagnar sig av, nämligen Svenska skadeförsäkringsföreningens
byggnadskostnadsindex resp. maskinprisindex, med
nedräkning av erhållna värden med 15—20 %. Efter viss utredning uttalade
emellertid riksskattenämnden att de indextabeller som utarbetats för taxering
av vattenfallsfastigheter borde kunna användas vid taxering av industrifastighet
även vid 1965 års taxering men då med en reduktion av de erhållna
värdena med 5—10 %.

I anvisningarna för de olika länen har anläggningskostnadsmetoden
överlag rekommenderats för värderingen av industrifastigheterna. I vissa
län har emellertid rekommenderats användning av index för vattenfallsfastigheterna,
medan däremot i andra län försäkringsbolagens index kommit
till användning.

I kommittéförslaget lämnas beträffande taxering av industrifastigheter
följande allmänna synpunkter.

Taxeringen av obebyggda industrifastigheter kan normalt ske på likartat
sätt som taxeringen av obebyggda hyres- och affärsfastigheter, nämligen
med utgångspunkt från erfarenhetstal uttryckta i kronor per kvadratmeter
tomtyta eller kronor per kvadratmeter tillåten våningsyta. Däremot
uppkommer ofta stora svårigheter vid taxeringen av bebyggda industrifastigheter.
Detta sammanhänger främst med att värdet av byggnaderna
kan vara mycket starkt beroende av företagets lönsamhet och ibland
av lönsamheten inom vederbörande bransch. Så är särskilt fallet då byggnaderna
är uppförda på sådant sätt att de endast har begränsad användbarhet
för annat ändamål. När byggnaderna har en sådan utformning att
de kan nyttjas för ett flertal olika ändamål är däremot möjligheterna att
stödja taxeringen på ett marknadsvärde större. Detta kan ske antingen
direkt genom beräkning av ett saluvärde för fastigheten eller indirekt

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 57

genom bestämning av en marknadsmässig hyra för lokalerna. Om detta
inte är möjligt återstår att bedöma taxeringsvärdet med utgångspunkt från
återanskaffningskostnaderna på en likvärdig byggnad.

I detta sammanhang erinras i kommittéförslaget om de ändringar av
begreppet fasta maskiner eller om den eventuella utmönstringen av detta
begrepp som kan bli en följd av den pågående utredningen om det skatterättsliga
fastighetsbegreppet. Eventuella förändringar får en viss betydelse
för värderingen av främst industrifastigheter. Av det totala taxeringsvärdet
för annan fastighet, ca 137 miljarder kr., utgjorde enligt redogörelsen
för taxeringsutfallet vid 1965 års taxering i runda tal 7 miljarder
kr. särskilt maskinvärde. Vidare anförs i kommittéförslaget att det då
det gäller industrifastigheter och specialfastigheter av skilda slag är svårt
att ge enhetliga riktlinjer för gränsdragning mellan vad som är att hänföra
till byggnad och vad som är markanläggning. Därför måste, sägs det,
tills vidare ett avgörande ske från fall till fall i dessa gränsdragningsfrågor.
Mestadels torde man böra ta hänsyn till det ändamål för vilket taxeringsenheten
används eller avses att användas. Byggnad eller anläggning, som
krävs för den aktuella användningen, synes ej böra ingå i markvärdet, såvida
den inte är av direkt grundförbättringsnatur, heter det i förslaget.

För värderingen av vattenfallsfastigheter, som utgörs av
eller vari helt eller delvis ingår outbyggda vattenfall, vattenkraftverk eller
regleringsdammar med huvudsakligt syfte att reglera vattnets avrinning
till förmån för kraftproduktionen vid nedströms belägna vattenfall, finns
utförliga regler i punkt 3 av anvisningarna till 9 § KL och punkt 6 av anvisningarna
till 10 § samma lag. Till varje allmän fastighetstaxering fastställer
Kungl. Maj:t särskilda anvisningar till ledning vid uppskattning
av värdet av outbyggt vattenfall (fallvärde) och utfärdar centralt utarbetade
tabeller för index och avskrivning m.m. vid uppskattning av värdet
av kraftverk och regleringsdammar.

För övriga specialfastigheter har ej lämnats några kompletterande
värderingsregler i KL. Ej heller har Stockholmsmötet, riksskattenämnden
eller fastighetsprövningsnämnderna, annat än i undantagsfall,
lämnat några rekommendationer eller anvisningar för taxeringen av dessa
fastigheter. Till specialfastigheter räknas skilda fastighetstyper, såsom
trädgårdsmästerier, grusfastigheter, bensinstationer, hotell m. fl.

För att en så rättvis och enhetlig taxering som möjligt skall kunna ske
av de typer av specialfastigheter som här berörts måste enligt kommittéförslaget
särskilda experter medverka vid utformningen av anvisningar
för värderingen.

Av de remissinstanser som särskilt tagit upp frågan om taxering av de
specialfastigheter som här berörs har de flesta instämt i de synpunkter
som anlagts i kommittéförslaget. Svensk industriförening har emellertid
föreslagit att en central expertgrupp med representanter för skattemyn -

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

digheterna och näringslivets organisationer snarast tillsätts för att utforma
mer detaljerade föreskrifter för taxering av industrifastigheter med tillbehör.
Enligt min mening är det f. n. inte lämpligt att frångå det system som
nu tillämpas, dvs. med särskilda experter som utses av varje länsstyrelse.
Värderingssystemet kan emellertid behöva ses över sedan utredningen om
det skatterättsliga fastighetsbegreppet lagt fram sitt förslag.

Jag vill i detta sammanhang upplysa om att jag den 27 augusti 1968
uppdragit åt fyra sakkunniga1 att utarbeta förslag till särskilda anvisningar
att vid 1970 års allmänna fastighetstaxering användas vid taxering
av vattenfallsfastighet.

Vissa andra värderingsfrågor

I kommittéförslaget har berörts bestämmelsen i punkt 5 av anvisningarna
till 10 § KL enligt vilken vid taxering av annan fastighet byggnadsvärdet
skall utföras med ett belopp som utgör skillnaden mellan fastighetens
allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet. Det sägs att
om särskilda metoder utformas för direkt bestämning av ett separat byggnadsvärde,
stora krav ställs på samordningen mellan dessa metoder och
de värdefaktorer som används å ena sidan samt den eftersträvade taxeringsnivån
å andra sidan. Det ifrågasätts om tillräcklig samordning hittills
skett i detta avseende. De problem som är förbundna med den antydda
metodiken har inte kunnat lösas än utan bör enligt förslaget tas
upp till mer ingående undersökning i syfte att på längre sikt ge fastare
underlag för ett förbättrat förfarande.

Under remissförfarandet har höjts vissa röster för att överge nyssnämnda
regler i KL. Jag är emellertid inte beredd att på nuvarande stadium
ta upp hela denna fråga till diskussion.

En annan värderingsfråga som behandlats i kommittéförslaget gäller
grustäkt. En sådan tillgång ingår f. n. vanligtvis i jordbruksvärdet
men skall enligt punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL särskilt antecknas
i fastighetslängden. Det påpekas i förslaget att värdesättning av grustäkter
i första hand bör utgå från uppskattning av fyndighetens storlek och avsättningsläge,
grusets kvalitet samt förväntad exploateringstakt. Vidare
bör, sägs det, uppmärksammas bestämmelserna i naturvårdslagen den 11
december 1964 (nr 822). Numera krävs länsstyrelsens tillstånd för att
öppna ny täkt. Vid taxeringen måste enligt förslaget därför beaktas länsstyrelsens
beslut i frågan. Har tillstånd inte beviljats synes fyndigheten
inte böra åsättas särskilt värde. Grustäkt av husbehovskaraktär bör enligt
förslaget inte beaktas vid taxeringen, eftersom sådan täkt normalt inte
påverkar marknadsvärdet. Större fyndighet, där täkt påbörjats och verksamheten
fått större omfattning, bör liksom vid motsvarande förhållan 1

Kammarrättsrådet B. Fredelius, f. d. vattenrättsrådet H. Hartzell, vattenrättsingenjören
P. J. Jönsson och vattenrättsrådet G. Zickerman.

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

den för andra särskilda naturtillgångar taxeras för sig såsom annan fastighet,
heter det i förslaget.

Jag kan ansluta mig till de sålunda framförda synpunkterna, som inte
mött någon erinran vid remissbehandlingen. Det ankommer på riksskattenämnden
att utfärda närmare anvisningar.

I kommittéförslaget behandlas också spörsmålet om taxering av överbyggnad
på jordbruksfastighet. Om detta spörsmål anförs
följande.

Med överbyggnad avses byggnad till vilken hänsyn inte tagits vid tilllämpning
av enhetsvärden eller eljest gällande allmänna taxeringsgrunder.
Enligt den rekommendation som riksskattenämnden lämnade inför 1965
års fastighetstaxering kunde finnas skäl att åsätta stora moderna bostäder
på jordbruksfastigheter, belägna i eller i närbeten av större städer,
särskilt förmånsvärde. Om fastigheterna var belägna i närheten av de
största städerna borde i vissa fall värdet av sådan överbyggnad uppskattas
till betydande belopp.

I två fastighetsprövningsnämnders anvisningar intogs, heter det vidare
i kommittéförslaget, en regel om åsättande av särskilt förmånsvärde på
överbyggnad, i stort motsvarande riksskattenämndens rekommendation.
Varken i riksskattenämndens rekommendation eller i nämnda fastighetsprövningsnämnders
anvisningar angavs hur uppskattningen av värdet av
överbyggnad skulle ske. Ej heller lämnades regler för när värde av överbyggnad
skulle åsättas utom i vad avser fallet med byggnader i närheten
av större städer.

Värde av förmån av överbyggnad torde enligt kommittéförslaget åsättas
i de flesta län fastän efter varierande grunder. Den brist på vägledning
för taxeringen av sådana byggnader som hittills förelegat bör enligt
förslaget om möjligt avhjälpas till 1970 års taxering främst genom utfärdande
av utförligare centrala rekommendationer.

En del remissinstanser har ställt sig kritiska till taxering av överbyggnad.
Lantbrukets slcattedelegation har påpekat att överbyggnad i egentlig
bemärkelse är oekonomisk och torde verka sänkande på saluvärdet.

Jag vill framhålla att — såsom lantbrukets skattedelegation påpekat —
överbyggnad ofta har negativt värde. I den mån värdet på byggnaderna inte
kommer att inräknas i åkermarksvärde när den konventionella metoden
tillämpas, t. ex. därför att byggnaderna inte hör till jordbruksdriften — jag
vill här påminna om att kommittéförslaget innehåller en rekommendation
om olika enhetsvärden även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och
utrustning — kan det emellertid behövas enhetliga anvisningar för ett riktigt
bedömande. Sådana anvisningar meddelas av riksskattenämnden. Jag
vill emellertid ytterligare i detta sammanhang upplysa att kommittéförslaget
även innebär att bl. a. överbyggnadsvärdet skall brytas ut ur jordbruksvärdet
och redovisas för sig tillsammans med andra s. k. särskilda till -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

gångar. En sådan åtgärd är ägnad att underlätta enhetliga anvisningar.
Denna fråga kommer jag att beröra närmare i det följande.

I anvisningarna för de sydligaste länen har rekommendationer meddelats
beträffande taxering av fruktodlingar. Däri förklaras bl. a. att åkerjord,
på vilken fruktodling bedrivs i större omfattning, bör åsättas särskilt
mervärde. Detta mervärde anses böra beräknas per hektar planterad
areal. Anvisningarna anger ett högsta mervärde per hektar varierande
med hänsyn till fruktträdens ålder. Vid 1957 års fastighetstaxering beräknades
värdet av fruktodling efter antalet träd. Även i 1965 års deklarationsblanketter
infordrades uppgifter angående antalet träd. Dessa uppgifter
sägs i kommittéförslaget ha haft ett mycket begränsat värde med
tanke på det sätt varpå värderingsreglerna utformats. Oklarhet i anvisningarnas
utformning synes ibland ha lett till tveksamhet om huruvida
med de angivna mervärdena avsågs ett värde utöver värdet av åker eller
ett totalt värde för ifrågavarande areal. Klarare normer för värdering av
fruktodlingar behöver enligt förslaget utfärdas till 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Det är svårt att uttala sig om huruvida något värde utöver åkervärdet
uppkommer för mark som används för fruktodling. Frågan torde få lösas
genom att länsstyrelserna anlitar särskilda experter vid utarbetandet av anvisningar.
I

I fastighetsprövningsnämndernas anvisningar och i de lokala skogstaxeringsanvisningarna
omnämns i allmänhet förmånerna jakt och fiske.

De skogssakkunniga rekommenderade efter de överläggningar i Stockholm
som föregick 1965 års fastighetstaxering att bestämmelserna i anvisningarna
till 9 § KL borde tas in i anvisningarna för de olika länen till
vägledning för värdering av möjlighet till jakt. I fastighetsprövningsnämndernas
anvisningar gavs i allmänhet regler för jaktens värdering
både i den del av anvisningarna, som avsåg jordbrukets värdering och i den
del, som avsåg skogens värdering. De båda anvisningarna stämde ej alltid
överens. Skiljaktigheter var vanliga även mellan de olika länen. I allmänhet
förelåg emellertid den överensstämmelsen att den beräknade avkastningen
skulle kapitaliseras efter fem procent. Ibland förekom kapitalisering av
bruttoavkastningen, ibland av nettoavkastningen. I vissa län angavs en
nedre arealgräns för att särskilt jaktvärde skulle åsättas, t. ex. i Kopparbergs
län och Värmlands län 500 hektar samt i Södermanlands län 200
hektar. I andra län sattes ej någon nedre arealgräns. I vissa fall kapitaliserades
höga arrendeavgifter utan jämkning med höga jaktvärden som
följd. Den stora variationen i anvisningsregler för jakten kan enligt den
uppfattning som kommit till synes i kommittéförslaget lia varit en medverkande
faktor till det ganska stora antal mål, omkring femtio, i vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 61

besvär anförts hos kammarrätten beträffande detta förmånsvärde. Kammarrätten
synes i dessa mål vid 1965 års taxering ha undvikit att åsätta
jaktvärde på fastigheter med liten areal eller med för jakt olämplig form
och arrondering. I de fall då jaktvärde åsatts i kammarrätten har detta
beräknats genom kapitalisering av en nettoavkastning, framhålls det i
betänkandet. Från bruttoavkastningen har avdragits skäliga direkta kostnader,
kostnader för förvaltning, viltvård in. in. Däremot har kostnader för
älgskador och återplanteringskostnader på grund av sådana skador ej
fått avräknas.

Enligt kommittéförslaget är det angeläget att en gemensam norm för
åsättande av jaktvärde utarbetas och tillämpas vid nästa allmänna fastighetstaxering.
Detta värde sägs böra vara ett kapitaliserat nettoavkastningsvärde.
Erfarenheten sägs utvisa att de nettointäkter som man kan få
vid jakt i det närmaste uteslutande hänför sig till jakt på älg och rådjur.
Undantag härifrån gäller endast för Malmöhus län och delar av Kristianstads
län. På grund härav kan, framhålls det i förslaget, som gemensam
norm för en nedre arealgräns för åsättande av värde på förmån av jakt
inom varje län tillämpas den areal som fordras inom länet för licens för
dödande av älg. Den vanligaste arealen torde därvid vara 400 hektar, men
avsevärda variationer förekommer uppåt och nedåt. För de fall särskilda
förhållanden råder och för exempelvis jakt i Skåne, där jakt på mindre
områden kan ge god nettoavkastning, får särskilda regler uppställas. I
de fall då onormalt stora arrenden betalas för jakt bör vid beräkningen
av jaktvärdet beaktas att en stor del av arrendet avser annat än jakt och
dess avkastning, exempelvis jaktstugor o. d., och att försiktighet i detta
fall liksom i övriga fall vid åsättande av jaktvärde är tillrådlig, heter det
vidare. Värde av jaktstugor sägs, då det ingår i en jordbruksfastighets värde
och verkar höjande på fastighetens saluvärde, skola inräknas i värdet
på särskilda tillgångar i form av värde av överbyggnad.

Även beträffande fiske sägs i kommittéförslaget den rådande tveksamheten
i viss mån kunna undanröjas genom centrala rekommendationer.

Kommittéförslagets synpunkter i fråga om jakt och fiske bär inte mött
några erinringar under remissbehandlingen och jag kan instämma i de slutsatser
som de föranlett.

Klassificering av faslighetstyper

Köpeskillingsstatistiken, som utgör en sammanställning och bearbetning
av uppgifter om köpeskillingar erlagda vid frivilliga förvärv av fastigheter,
utarbetas fortlöpande av statistiska centralbyrån. Köpeskillingsstatistiken
ligger till grund för bl. a. rekommendationer och anvisningar inom länen
angående generella nivåhöjningar och sådana höjningar för skilda slags
fastigheter.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

För att i första hand underlätta framtagandet av sådan statistik liksom all
statistik över utfallen av fastighetstaxeringar samt analyser därav beträffande
större eller mindre områden och för olika slag av fastigheter har kommittéerna
föreslagit att taxeringsenheterna fr. o. in. 1970 års allmänna fastighetstaxering
klassificeras i olika fastighetstyper. En dylik klassificering
sägs därjämte underlätta kontrollförfarandet under taxeringsarbetet. Till
ett förslag om nya kontrollängder återkommer jag i det följande.

Mera allmänt sett torde en grov klassificering av taxeringsenheters användning
och bebyggelsetyp aktualiseras även i samband med inrättandet
av fastighetsregister och byggnadsregister, framhåller kommittéerna vidare.
Det kan här nämnas att behovet i framtiden av en typindelning av taxerade
fastigheter av kategorin annan fastighet starkt framhållits i svaren på en
enkät, som kommittéerna utsänt till statliga och kommunala myndigheter
samt andra, som har intresse av uppgifter från fastighetstaxering.

Fastighetstaxeringsnämnderna bör fortsättningsvis, heter det i kommittéförslaget,
åsätta varje enhet som införs i fastighetslängd en typkod. Genom
att nämnderna får denna uppgift ges tillräckliga garantier för att klassificeringen
blir riktig. Någon särskild kontroll av kodsättningen synes då ej behövlig.

Vid övervägandet av vilken indelning i olika slag av fastighetstyper kodsystemet
bör avse har kommittéerna utgått från att åsättandet av typkod
inte får göras så komplicerat att ett besvärande merarbete blir följden för
fastighetstaxeringsnämnderna. Klassificeringen måste alltså utformas så,
att den helt bygger på förhållanden som är kända vid åsättandet av taxeringsvärdena.
Den måste också begränsas av det utrymme som kan finnas
tillgängligt för kodsättning i längder och på databand. En annan omständighet
kommittéerna beaktat är att klassificeringen skall vara sådan att den
kan ingå såsom ett led i en insamling av data om fastigheter och särskilt
byggnader — även för andra ändamål än för fastighetstaxeringarna.

Enligt kommittéernas mening synes klassificeringen av taxeringsenheterna
böra utvisa följande.

A. Förekomst av byggnad

B. Belägenhet i förhållande till tätort

C. Äganderättsförhållandena till marken, då taxeringsenhet är bebyggd

D. Taxeringsenhets användning

I kommittéförslaget finns som bilaga B en promemoria med synpunkter
på utformningen, författad av experten överingenjören B. Hall. Kommittéerna
säger sig i huvudsak dela de synpunkter som redovisas i nämnda bilaga.
Det bör enligt kommittéernas mening ankomma på riksskattenämnden att
efter samråd med CFU och statistiska centralbyrån fastställa typkodens utformning.

Vid remissbehandlingen har skilda synpunkter framförts i fråga om den
föreslagna klassificeringen. Å ena sidan har framhållits värdet av en sådan

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968

63

klassificering inte bara för fastighetstaxeringens vidkommande. Betydelsen
för sådana statistiska verksamhetsgrenar som nationalräkenskaperna och
bostadsstatistiken har påpekats. Å andra sidan har framträtt oro för att de
redan hårt belastade taxeringsnämnderna, som dessutom har knappa tidsmarginaler
för sitt arbete, inte skall kunna klara av klassificeringen utan
men för taxeringsarbetet i övrigt.

Mitt intryck är att en klassificering av taxeringsenheterna enligt de principiella
riktlinjer som kommittéerna anvisat kan vara till stor nytta för fastighetstaxeringen
framför allt såvitt rör möjligheterna till förbättrad köpeskillingsstatistik.
Det merarbete som kan uppkomma för taxeringsnämnderna
kan således visa sig bli uppvägt av ett bättre taxeringsresultat. Jag
finner emellertid angeläget att understryka att uppgiftsinsamlande och klassificeringsarbete
inte får göras mer invecklat och tidskrävande än vad som
fordras för föi''bättringar på själva fastighetstaxeringens område. Fastighetstaxeringsorganisationen
är inte uppbyggd så att den kan användas för uppgiftsinsamling
eller uppgiftsgranskning som är främmande för dess eget
ändamål. Jag är visserligen positivt inställd till att typkoden fastställs av
riksskattenämnden efter samråd med såväl CFU och SCB som centralnämnden
för fastighetsdata och statens institut för byggnadsforskning. Det primära
syftet med typkoden skall dock vara att åstadkomma en förbättrad
fastighetstaxering.

Utformningen av längder och deklarationer

Med hänsyn till förslaget om fastighetsklassificering förordar kommittéerna
att i de formulär för fastighetslängd som kommer att fastställas
för 1970 års och efterföljande allmänna fastighetstaxeringar insättas
kolumner för nya koder vid sidan om de koder som redan finns för beskattningsnatur,
skatteplikt och ägarkategori.

Förutom en anpassning av formuläret för fastighetslängd till förslaget
om nya delvärden vid taxering av jordbruksfastighet, som jag kommer att
beröra närmare i det följande, förordar kommittéerna vidare att i detta
formulär införs en ny kolumn för värde av åker. Detta motiveras av statistikbehov
som inte går att tillgodose som hittills med uppgifter ur kontrolllängder
för jordbruksfastighet om sådana längder skall föras i begränsad
utsträckning i enlighet med ett annat förslag av kommittéerna för vilket
jag skall redogöra i det följande. Dessutom anser kommittéerna att man
bör ändra rubriken så, att i en och samma kolumn redovisas inte endast
värdet av utbyggt vattenfall på annan fastighet utan också sådant delvärde
av outbyggt vattenfall och av ersättningskraft som hittills ibland ingått i
jordbruksvärde och som i överensstämmelse med kommittéernas förslag
om nya delvärden vid taxering av jordbruksfastighet bör ingå i värde på
särskilda tillgångar. Den nya rubriken sägs böra heta »I markvärde eller
värde på särskilda tillgångar ingående värde å vattenfall».

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Formuläret för kontrollängd för jordbruksfastighet anses av kommittéerna
böra ändras så att denna längd blir mer lättförd än den senast
använda kontrollängden. Kommittéerna finner troligt, att vissa av de uppgifter
som ingick i 1965 års kontrollängd kan uteslutas om man ändrar fastighetsdeklarationernas
utformning i enlighet med kommittéernas förslag,
som jag strax återkommer till, och om man genomför det nyss berörda förslaget
att värde av åker skall noteras i fastighetslängden.

Även formuläret för kontrollängd för annan fastighet bör enligt kommittéerna
göras överskådligt och så lättfört som möjligt, främst genom begränsning
av antalet kolumner. Kommittéerna utgår dock från att man beaktar
att behovet av anteckningar rörande värderingsfaktorer och delvärden kan
vara olika för skilda fastighetstyper.

Tre olika slag av deklarationsblanketter användes vid 1965
års allmänna fastighetstaxering, nämligen formulär a: Jordbruksfastighet,
formulär b 1: En- och tvåfamilj sfastighet samt formulär b 2: Hyres- och
industrifastighet in. in. Sistnämnda blankett kunde kompletteras med särskilda
bilagor för industrianläggningar, fasta maskiner, vattenfall in. m.

För att stärka förutsättningarna för en enhetligare värdesättning och för
att underlätta deklarations- och taxeringsförfarandet föreslår kommittéerna
följande att tillämpas redan vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Deklaration skall ske på fem typer av blanketter, nämligen formulär 1:
Jordbruksfastighet, formulär 2: Villafastighet, formulär 3: Hyres- och affärsfastighet,
formulär 4: Industrifastighet in. fl. samt formulär 5: Obebyggd
annan fastighet.

Detaljuppgifterna i formulären 1, 2 och 3, vilka avser fastigheter som
karaktäriseras av att värdering i betydande mån sker efter givna schabloner
och normer, begränsas till endast sådana uppgifter som direkt eller indirekt
används vid beräkningen av taxeringsvärdena. Vidare utformas blanketterna
så, att fastighetstaxeringsnämnden kan utföra sina värdeberäkningar
i dessa på ett systematiskt och överskådligt sätt.

Formulär 4 bör i stort sett överensstämma med nuvarande formulär b 2,
heter det vidare i kommittéförslaget. Visserligen utförs även värderingen
av de fastigheter som deklareras på detta formulär i viss utsträckning efter
schabloner, men industrifastigheterna varierar ofta, varför ett mera individuellt
värderingsförfarande måste tillämpas, ibland med bistånd av särskild
expertis.

I alla typer av deklarationsformulär bör enligt kommittéförslaget vad som
nu kallas hj älpblanketter till dessa inarbetas genom att hjälpblanketternas
olika punkter och uppgifter införs på formulärens sista sida. Anvisningarna
till blanketterna bör hädanefter tillhandahållas i särskild ordning. Fastighetstaxeringsnämndernas
anteckning av kod för redovisningsenhets art,
skatteplikt, ägarkategori och fastighetstyp bör kunna göras på blanketten i
direkt anslutning till beslutet om taxeringsvärdet. Liksom vid den senaste

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

allmänna fastighetstaxeringen bör särskilda bilagor för industrianläggningar,
fasta maskiner, vattenfall in. in. kunna fogas till vederbörande deklarationsblanketter,
sägs det i förslaget.

Kommittéerna har vid ett begränsat antal stickprov observerat att vissa
av de uppgifter som begärs enligt deklarationsformulären utelämnats i betydande
omfattning i deklarationerna till 1965 års allmänna fastighetstaxering.
Också detta förhållande torde, sägs det, böra beaktas vid utformningen
av de formulär som skall användas vid 1970 års fastighetstaxering.

Civilförsvar sstyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap och
dåvarande fastighetsregisterutredningen, som fr. o. in. den 1 juli 1968 ombildats
till centralnämnden för fastighetsdata, har enligt vad som redovisas
i kommittéförslaget till kommittéerna anmält intresse alt få vissa för dessa
organ värdefulla data genom ytterligare uppgifter i deklarationerna till 1970
års allmänna fastighetstaxering och senare sådana taxeringar. Kommittéerna
anser det böra ankomma på riksskattenämnden att slutligt pröva nämnda
önskemål. Kommittéerna anser emellertid att nya uppgifter som inte har
direkt eller mycket nära indirekt samband med fastighetstaxeringen inle
bör tynga deklarationsblanketterna. Detta medför att svårigheter kan uppkomma
att tillfredsställa de behov som redovisats av civilförsvarsstyrelsen
och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap. Däremot torde det vara
möjligt att tillgodose vissa av önskemålen från centralnämnden för fastighetsdata,
eftersom en del av de uppgifter, som är aktuella vid uppläggande
av byggnadsregister, även har direkt intresse i fastighetstaxeringssammanhang,
heter det i förslaget.

Remissinstanserna har understrukit behovet av förenklade formulär till
längder och deklarationsblanketter. Liksom beträffande fastighetsklassificeringen
har på en del håll uttryckts farhågor för att fastighetstaxeringen
ovidkommande intressen skulle beredas för stor plats. Själv vill jag återigen
betona angelägenheten av att formulären utformas för endast uppgifter
av primärt intresse för fastighetstaxeringen. Det ankommer på riksskattenämnden
att fastställa formulären och att, med beaktande av vad jag nu
framhållit, i möjligaste mån ta hänsyn till önskemål från SCB, civilförsvarsstyrelsen,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, centralnämnden
för fastighetsdata och statens institut för byggnadsforskning.

Centrala utredningar och anvisningar

Kommittéerna har föreslagit att utredningar i fastighetstaxeringsfrågor,
som berör länsstyrelserna gemensamt, i regel bör ske centralt. Syftet härmed
är att minska arbetsbördan på länsstyrelsen.

Vidare har föreslagits att riksskattenämnden bör meddela anvisningar i
värderingsfrågor och liknande frågor i större omfattning än tidigare. Riksskattenämnden
bör enligt kommittéerna i god tid före Stockholmsmötet våren
1969 tillhandahålla landskamrerarna stommar till anvisningar för fas 3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

tighetstaxeringen. Riksskattenämnden bör därutöver, heter det i kommittéförslaget,
utsända informationer och rekommendationer om organisatoriska
och redovisningstekniska spörsmål.

Remissinstanserna har varit övervägande positivt inställda till kommittéförslaget
i dessa hänseenden. Även jag anser förslaget innebära en avsevärd
förbättring.

Specialister på fastighetstaxering inom länsstgrelserna

Kommittéerna har framhållit att arbetsförhållandena inom länsstyrelserna
är sådana att landskamrerarna och deras fasta medarbetare i allmänhet endast
har begränsade möjligheter alt avsätta önskvärd tid och kraft för förberedelserna
för de allmänna fastighetstaxeringarna. Under tiden mellan
två allmänna fastighetstaxeringar ägnas i regel ringa uppmärksamhet åt
utvecklingen på fastighetsmarknaden. En förbättring i detta avseende är
enligt kommittéernas mening angelägen. Därför har kommittéerna förordat
att landskontoren förstärks med särskild personal för fastighetstaxering.

Enligt kommittéernas mening bör varje länsstyrelse få en befattningshavare
som i första hand bör vara specialist på den mångfald av administrativa
och organisatoriska detaljer som aktualiseras av fastighetstaxering.
I andra hand bör befattningshavaren ha goda insikter i värdering utan att
man för den skull kan ställa anspråk på att han skall vara specialist på
värdering av alla olika slag av fastigheter. Alltjämt bör landslcamreraren
och förste taxeringsintendenten vara ansvariga, var och en inom sitt område,
för fastighetstaxeringen, men den föreslagna befattningshavaren skall
kunna avlasta framför allt landskamreraren en betydande del av hans uppgifter.

Remissbehandlingen har visat att meningsskiljaktigheter föreligger om
hur fastighetstaxeringsspecialisterna bör utnyttjas under perioden mellan
allmänna fastighetstaxeringar. Jag är inte beredd att nu förorda att nya
permanenta tjänster av det slag som föreslagits inrättas på länsstyrelserna.
I stället bör medel anvisas för behövlig personalförstärkning med anledning
av fastighetstaxeringsarbetet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 15i år 1968

67

FRÅGOR SOM RÖR GRUNDERNA FÖR TAXERING AV

FASTIGHET

Terminologi
Nuvarande ordning

Med vissa undantag är all inom Sverige belägen fastighet skattepliktig
(4 § andra stycket KL). Med fastighet förstås i KL i huvudsak vad som utgjorde
fast egendom enligt 1895 års lag angående vad till fast egendom är
att hänföra, trots att denna lag har upphört att gälla. Som fastighet räknas
också byggnad även om den civilrättsligt skulle ha betraktats som lös egendom
(4 § tredje stycket).

Fastighet skall taxeras i enlighet med Arad som närmare anges i KL (6 §
1 mom. första stycket). Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet då den
används för jordbruk eller skogsbruk och såsom annan fastighet då den
används för annat ändamål (7 § första stycket).

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att benämningarna jordbruksfastighet
respektive annan fastighet inte längre synes vara helt ändamålsenliga.

Vad gäller benämningen jordbruksfastighet föreligger enligt kommittéförslaget
möjlighet till missförstånd genom att ett av de delvärden, som jämte
andra delvärden (nu skogsvärde samt tomt- och industrivärde) ingår i det
totala taxeringsvärdet för jordbruksfastighet, betecknas jordbruksvärde. I
förslaget erinras om att man inom de nordiska länderna eftersträvar en
gemensam, enhetlig terminologi, där lantbruk är den samlande beteckningen
för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Med hänsyn till angivna
omständigheter anses skäl föreligga att utbyta termen jordbruksfastighet
mot lantbruksfastighet.

Begreppet annan fastighet, vartill inte mindre än ca 80 % av alla taxerade
fastigheter hänförde sig år 1965, kan fristående vara svårförståeligt och
ofta svårt att begagna i löpande text och statistiksammanhang utan tilllägg
av orden »än jordbruksfastighet», heter det i kommittéförslaget. Med
tanke på dessa svårigheter vid användningen av termen annan fastighet,
som för övrigt inrymmer en mängd olika typer av fastigheter, bebyggda och
obebyggda, har det synts kommittéerna önskvärt att finna en ny, helt fristående
beteckning för nämnda kategori fastigheter. Avsevärda svårigheter
sägs ha förelegat att finna en lämplig sådan. Kommittéerna har efter överväganden
av ett flertal alternativ stannat för termen bebyggelsefastighet.

Visserligen, anför kommittéerna vidare, ryms inom den fastighetskate -

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

gori som nu benämns annan fastighet även obebyggd sådan som inte heller
avses bli bebyggd och visserligen förekommer bebyggelse oftast också inom
någon del av en jordbruksfastighet, men termen bebyggelsefastighet är avsevärt
mera ändamålsenlig såsom självständig term än benämningen annan
fastighet. Huvudsyftet med helt övervägande flertalet fastigheter av denna
kategori är ju att de skall i väsentlig utsträckning inrymma bebyggelse, nu
eller i framtiden.

I denna del har kommittéerna inte utarbetat något förslag till författningsändring
utan framhållit att om kommittéernas synpunkter skulle
vinna anslutning, Kungl. Maj :t torde böra inhämta riksdagens bemyndigande
att i KL och alla andra med riksdagen tagna författningar som kan beröras
utbyta benämningarna »jordbruksfastighet» mot »lantbruksfastighet»
samt »annan fastighet» mot »bebyggelsefastighet».

Remissyttrandena

Ett stort antal remissinstanser har tagit upp till behandling kommittéernas
förslag om ändring av termen jordbruksfastighet till lantbruksfastighet
och termen annan fastighet till bebyggelsefastighet. Lantmäteristyrelsen,
tekniska högskolan, länsstyrelsen i Malmöhus län och KF ifrågasätter om
tillräckliga skäl f. n. föreligger för ett sådant namnbyte. Tekniska högskolan
anlör bl. a., att de nuvarande benämningarna inte är lämpliga. Möjligen
kunde man enligt högskolans mening tillämpa en indelning i fler än två
fastighetsbegrepp, t. ex. jordbruksfastighet, skogsbruksfastighet, bebyggelsefastighet
och annan fastighet. Ytterligare utredning i frågan är emellertid
enligt högskolan önskvärd och en ändring bör därför ske först till närmaste
allmänna fastighetstaxering efter år 1970. KF anser, att en om dopning
knappast kan skapa någon reell fördel.

Endast Samfundet för fastighetsvärdering tillstyrker en övergång till de
båda föreslagna termerna. I övrigt är samtliga remissinstanser som yttrat
sig i frågan positivt inställda till förslaget om utbyte av termen jordbruksfastighet
mot lantbruksfastighet. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran
av bl. a. kammarrätten, SCB, riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen,
kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs och Värmlands län, lantbrukets skattedelegation och
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Kammarrätten anser att
benämningen lantbruksfastighet väl täcker det begrepp den åsyftar och att
den ansluter sig till den terminologi som numera allmänt brukas. Lantbrukets
skattedelegation finner den föreslagna ändringen av termen jordbruksfastighet
till lantbruksfastighet ändamålsenlig med hänsyn till att begreppet
lantbruk i andra sammanhang utgör den samlande beteckningen för
jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling.

Skogsstyrelsen förklarar att termen lantbruksfastighet kan accepteras

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

även om benämningen lantbruk enligt detta begrepps gängse betydelse enligt
styrelsens mening är föga adekvat för den högst avsevärda del av skogsbruket,
som bedrivs utan samband med jordbruk.

Förslaget att ersätta termen annan fastighet med bebyggelsefastighet har
avvisats av alla remissinstanser som yttrat sig i frågan utom av Samfundet
för fastighetsvärdering, som anser att termen bebyggelsefastighet är att
föredra framför annan fastighet, och av Svenska försäkringsbolags riksförbund,
som ej motsätter sig en övergång till den föreslagna benämningen.
En avvisande eller tveksam inställning till förslaget redovisas av kammarrätten,
SCB, riksskattenämnden, kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Kalmar, Blekinge, Gotlands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands och Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation,
Sveriges allmänna hgpoteksbank, Sveriges fastighetsägareförbund
och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Kammarrätten anser
benämningen bebyggelsefastighet ej fullt adekvat och dessutom otymplig.
Visserligen kan enligt kammarrättens mening invändningar göras även mot
benämningen annan fastighet, men denna benämning torde dock numera
ha ingått i det allmänna medvetandet. — Flertalet av de remissinstanser,
som är negativa till termen bebyggelsefastighet, har grundat sin inställning
på samma skäl som kammarrätten. Man anser i vissa fall, att termen annan
fastighet bör behållas om ej en lämpligare ny term än bebyggelsefastighet
kan formuleras och att frågan om utbyte av termen annan fastighet
bör ytterligare övervägas.

Som möjliga lösningar på frågan om nya beteckningar för jordbruksfastighet
och annan fastighet anger länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön
A-fastighet för annan fastighet och L-fastighet för lantbruksfastighet. A-fastigheterna
kunde sedan enligt länsstyrelsens mening indelas i exempelvis
hyresfastighet, villafastighet, fritidsfastighet, industrifastighet, »markfastighet»
etc. med prefixen H, V, F, I och M.

Departementschefen

Indelningen av fastigheterna i beskattningsnaturerna jordbruksfastighet
och annan fastighet är historiskt betingad. De nuvarande termerna har
brukats länge och vunnit burskap i språket. Detta hindrar emellertid inte
att jag till stor del kan instämma i den kritik som kommittéerna och åtskilliga
remissinstanser riktat mot benämningarna.

Vill man införa begreppet lantbruksfastighet i skatteförfattningarna
måste man emellertid antingen utmönstra begreppet jordbruk som samlingsnamn
eller också använda de båda uttrycken jordbruk och lantbruk
mer eller mindre synonymt. Detta kan i sin tur leda till onödiga komplikationer.
Dessutom tillkommer att man i en rad viktiga författningar utanför
skatterättens område, bl. a. jordförvärvslagen, använder termen jordbruks -

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

fastighet som begrepp med principiell betydelse. Ett namnbyte av det slag
kommittéerna tänkt sig är väl teoretiskt sett möjligt men bör utredas med
avseende på de praktiska konsekvenserna — t. ex. risk för onödiga komplikationer
och missförstånd där termen jordbruk också förekommer vid sidan
av uttrycket jordbruksfastighet. Jag är således f. n. inte beredd att föreslå
någon ändring av uttrycket jordbruksfastighet.

Benämningen annan fastighet är som författningsterm än mindre lyckad
än uttrycket jordbruksfastighet. Det förslag som kommittéerna förordat,
uttrycket bebyggelsefastighet, har inte vunnit allmän genklang hos remissinstanserna.
Uppgiften att hitta en lämplig ersättningsterm är givetvis svår
beroende på att den skatterättsliga kategorin annan fastighet är så heterogen
i verkligheten. Varje term som försöker beskriva kategorin synes bli
ofullständig och missvisande. Med hänsyn till den ringa praktiska vinst
som skulle bli följden av ett namnbyte finner jag inte heller i detta hänseende
skäl nog att föreslå ändring.

Taxering av jordbruksfastighet, m. m.

Nuvarande ordning

Taxeringsvärde skall åsättas till det belopp som prövas utgöra taxeringsenhetens
värde efter ortens pris, det s. k. allmänna saluvärdet, om inte annat
följer av KL (9 § första stycket). Allmänna saluvärdet gäller normalt
inte som uppskattningsgrund för område som utgörs av skogsmark och
växande skog. Sådant område skall tas upp till det värde det kan anses äga
vid uthålligt skogsbruk (9 § andra stycket).

Taxeringsvärdet skall redovisas som summan av särskilda värden, s. k.
delvärden. För jordbruksfastighet skall redovisas

jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde, utom värdet av växande
skog, under förutsättning att fastigheten används för jordbruk med binäringar
eller skogsbruk,

skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog, och
tomt- och industrivärde, varmed förstås värde som fastigheten eller del
därav har utöver jordbruksvärdet och skogsvärdet på grund av att mark
som hör till fastigheten kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk
med binäringar eller skogsbruk. — Beträffande jordbruksvärdet skall särskilt
anges vad som belöper på skogsmark, s. k. skogsmarksvärde (10 § KL).

Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att
fastigheten används till jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Med denna
förutsättning skall som jordbruksvärde tas upp värdet av fastighetens
hela ägoområde, tomt- och trädgårdsmark, äng, skogsmark — dock utan att
värdet av växande skog medräknas — övrig mark såsom vägar, mossar, myrar,
kärr, m. m., samt vattentäckt område som hör till fastigheten. Vidare
skall tas upp värdet av jordägaren tillhöriga mangårds- och driftbyggnader,

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

såsom bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k. ekonomibyggnader,
samt byggnader uppförda för ägares eller brukares bekvämlighet
och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga
o. d., förvaltar- eller inspektorsbyggnad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader,
stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja o. d., bostäder
för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan skogspersonal samt för skogsarbetare,
liksom byggnader avsedda för sådan verksamhet som är att hänföra
till jordbrukets binäringar. — Vid bestämmandet av jordbruksvärdet
skall ur totalvärdet urskiljas och särskilt anges skogsmarkens avkastningsvärde
för all sådan mark som ingår i taxeringsenheten. Avkastningsvärdet
skall beräknas enligt de grunder som anges i punkt 4 av anvisningarna till
9 § KL och för vilka skall redovisas närmare i det följande. Redan här kan
emellertid nämnas att särskild förmån på skogsmark, t. ex. bete på skogsmark
och vissa byggnader på skogen, ingår i jordbruksvärdet men skall
uppskattas särskilt. — I taxeringslängden skall särskilt antecknas dels värdet
av bete på skogsmark, beräknat enligt grunder som anges i nyssnämnda
anvisningspunkt, dels värdet av övriga särskilda förmåner som ingår i jordbruksvärdet,
såsom byggnader, i den mån hänsyn ej tagits till dem vid
tillämpning av enhetsvärden eller annars gällande allmänna taxeringsgrunder,
eller särskilda naturtillgångar, vartill särskild hänsyn tagits vid taxeringen,
m. m. (punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL).

Såsom skogsvärde förs ut värdet av den växande skogen på all
skogsmark som ingår i fastigheten uppskattat enligt de grunder som anges
i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL (punkt 3 av anvisningarna till 10 §).

I punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL framhålls till en början att uppskattningsgrunderna
i Skvl gäller vid sidan av anvisningarna för den del
av jordbruksfastighet som utgörs av skogsmark och därpå växande skog.
Såsom skogsmark skall, på det sätt som närmare utvecklas i Skvl, tas upp all
ej odlad mark som är lämplig att använda för skogsproduktion vare sig
den vid tillfället är skogbärande eller ej. Till skogsmark räknas inte s. k.
impediment. Sådan marks värde skall medräknas vid värdesättning av fastigheten
i övrigt. — Vidare föreskrivs i anvisningarna att, som antytts i det
föregående, särskild förmån på skogsmarken skall uppskattas för sig med
särskilt belopp. Värdet av sådan förmån skall sålunda inte räknas in i det
skogsmarksvärde som skall anges särskilt enligt 10 § KL. Som exempel på
särskild förmån nämns bl. a. skogsbete samt byggnad på skogen, i den mån
den inte bör anses inbegripen i sådant normalt byggnadsbestånd på taxeringsenheten
som inräknas i de enhetsvärden vilka tillämpas för inägorna.
Bedrivs rationellt skogsbruk på skogsmarken får skogsbetesvärde åsättas
endast om betet brukar utnyttjas. Om skogsbete inte brukar utnyttjas på
skogsmark där rationellt skogsbruk ej bedrivs torde detta i regel visa, heter
det i anvisningarna, att betet har så obetydligt värde för ifrågavarande fastighet
att anledning saknas att särskilt uppskatta det. Skogskojor och lik -

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

nande mera tillfälliga byggnader åsätts inget särskilt värde utan deras värde
anses ingå i skogsmarkens värde.

Skvl hänvisar till de nyss återgivna anvisningarna till KL beträffande
skogsbete, andra byggnader på skogen än skogskojor och liknande mera
tillfälliga byggnader, samt impediment (avd. A och avd. B punkt 1). Vidare
innehåller Skvl bl. a. föreskrifter om bl. a. virkesförrådets uppskattning
(avd. B punkt 5) och skogsmarksvärdet (avd. B punkt 10). Beträffande
skogsmarksvärdet kan anmärkas att Skvl innehåller särskilda regler för hur
onormal förekomst av kalmark skall beaktas.

Tomt- och industri vär de redovisas i fall då ett särskilt värde
utöver jordbruks- och skogsvärdet tillkommer jordbruksfastighet på grund
av att den kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar
eller skogsbruk. Detta värde förs ut med det belopp som utgör skillnaden
mellan det totala taxeringsvärdet å ena sidan och jordbruks- och skogsvärdet
å andra sidan (punkt 4 av anvisningarna till 10 § KL). Ett tomt- och
industrivärde sägs vidare i allmänhet finnas endast på sådan jordbruksfastighet,
där det finns vattenfall, brytvärdig fyndighet, torvmosse e. d., eller
som är belägen i närheten av större stad eller av industri-, järnvägs- eller
annat tätare bebyggt samhälle (punkt 5 av anvisningarna till 9 §).

Enligt 22 § 1 mom. första stycket KL får man vid beräkning av
inkomst av jordbruksfastighet göra avdrag från bruttointäkten av sådan
fastighet för omkostnader, såsom bl. a. värdeminskning på driftbyggnader
som hör till jordbruket eller dess binäringar eller till skogsbruket.
I punkt 2 a av anvisningarna till nämnda paragraf föreskrivs att avdraget
bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde. Detta skall anses vara
lika med anskaffningskostnaden. Kan denna inte visas skall såsom byggnadsvärde
anses två tredjedelar av det taxerade jordbruksvärde som gällde
under beskattningsåret minskat med däri ingående skogsmarksvärde i den
mån det överstiger 25 000 kr. samt med skäligt värde på mera betydande
naturtillgångar och särskilda förmåner.

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget lämnas synpunkter på olika problem som förekommer
vid värderingen av jordbruksfastigheter. Förslaget innebär dessutom
ändringar av värderingsreglerna på åtskilliga punkter. I den mån ändringarna
berör materiella regler i KL och Skvl tas de upp i detta avsnitt. Vissa
andra ändringsförslag som berör taxeringsförfarandet kommer att behandlas
i ett senare avsnitt. I fråga om förslag till ändringar i anvisningar m. in.
som utfärdas utan riksdagens medverkan hänvisas till betänkandet (SOU

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 73

1968: 32) i den mån de inte redovisats under avsnittet »allmänna synpunkter,
in. m».

Kommittéförslaget innebär att man vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
går över till en annan uppdelning på delvärden än den gällande. Det
föreslås en uppdelning på följande delvärden, nämligen jordbruksvärde,
skog sbruksvärde, övrig marks värde, värde på särskilda tillgångar och övervärde
från bebyggelsesynpunkt. Som skäl anges allmänt att den nuvarande
uppdelningen på delvärdena jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och
industrivärde inte är tillfredsställande från vare sig värderingsteknisk eller
redovisningsmässig synpunkt.

Jordbruksvärde

F. n. ingår i jordbruksvärdet även värdet av skogsmark. Skogsmarksvärdet
beräknas till den del av det totala förväntningsvärdet som skulle tillkomma
marken om det inte fanns något virkesförråd på densamma. Beräkningarna
sker på grundval av Skvl enligt tabeller som Kungl. Maj:t fastställer
före allmän fastighetstaxering. Kommittéförslaget innebär att skogsmarksvärdet
skall redovisas gemensamt med skogsvärdet i ett särskilt delvärde,
betecknat sltogsbruksvärde. För skälen till detta förslag och för vissa
andra ändringsförslag beträffande värderingen av själva skogsmarken redogörs
i det följande i samband med behandlingen av skogsbruksvärdet.

I jordbruksvärdet ingår f. n. ytterligare värdet på sådan mark som
inte går att ekonomiskt utnyttja för jordbruk eller skogsbruk.
Viss precisering av begreppet finns i de tidigare återgivna anvisningspunkterna
1 och 4 till 9 § KL och avdelning B punkt 1 i Skvl. De beskrivningar
på övrig mark som lämnas i dessa bestämmelser hänför sig främst
till s. k. skogliga impediment.

I kommittéförslaget redogörs för de skogssakkunnigas rekommendationer
för värdesättning av skogliga impediment vid det s. k. Stockholmsmötet
år 1964. Enligt dessa borde den övre gränsen för värdet per hektar av
skogbevuxna impediment bestämmas till tre gånger det för taxeringsenheten
gällande skogskubikmeterpriset för lägsta godhetsgrad inom tillväxtområdet
och vid en grovskogsprocent av 20. Dessa rekommendationer intogs
genomgående i de lokala skogstaxeringsanvisningarna. För den övriga mark
som ligger i anslutning till jordbruksarealen har i fastighetsprövningsnämndens
anvisningar för sex av länen hänvisning skett till skogstaxeringsanvisningens
värderingsregel under det att sju län meddelat andra anvisningar
av varierande innehåll. För de återstående elva länen har någon värderingsregel
över huvud taget ej angetts. I stort sett har värden mellan 10 och
25 kr. per hektar rekommenderats. För de nordligaste länen har betydligt
lägre hektarvärden förordats.

Den redogörelse för de vid 1965 års taxering åsatta värdena på övrig
3f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

mark som lämnats i sammanställning över utfallet av 1965 års allmänna
fastighetstaxering (SOU 1968:31) visar, framhålls det vidare i kommittéförslaget,
att synnerligen oenhetlig praxis utvecklats vid det egentliga taxeringsarbetet.
Enligt denna sammanställning är de för övrig mark åsatta
värdena genomsnittligt för länen utanför Norrland i allmänhet mångdubbelt
högre än de högsta rekommenderade värdena. Vidare framgår att i
samtliga län finns kommuner, där de genomsnittligt åsatta värdena per
hektar övrig mark är anmärkningsvärt höga. Vid beräkningen av den övriga
markens värde har av allt att döma hänsyn tagits till faktorer, vilka rätteligen
ej bort påverka värdet av det i jordbruksvärdet ingående värdet av
övrig mark. Under det att det rekommenderade värdet i Stockholms län var
ca 20 kr. per hektar var det högsta uppvisade värdet — räknat såsom genomsnitt
för hel kommun — av övrig mark mer än 6 000 kr. per hektar.
Motsvarande siffror var exempelvis för Uppsala län högst 21 kr. respektive
ca 1 000 kr., för Kristianstads län högst 25 kr. respektive ca 1 400 kr., för
Malmöhus län högst 25 kr. respektive 5 000 kr. och för Göteborgs och Bohus
län 13—19 kr. respektive ca 1 200 kr. Sannolikt är det här i stor utsträckning
fråga om värden som tillkommer fastigheter på grund av att
dessa kunnat tillgodogöras för annat ändamål än jord- och skogsbruk. Sådana
värden borde i stället ha redovisats som tomt- och industrivärde.

Det är angeläget, heter det i kommittéförslaget, att komma till rätta med
den ojämnhet och även de felaktigheter, som enligt vad sålunda anförts torde
ha förekommit vid värderingen av övrig mark. Detta kan ske genom
klarare formulerade anvisningar och framför allt genom kontroll av att de
givna anvisningarna följs.

I kommittéförslaget sägs att från såväl värderingsteknisk som redovisningsmässig
synpunkt mark av ifrågavarande karaktär, vilken kan hänföra
sig till såväl en fastighets jordbruksdel som dess skogsbruksdel, synes böra
utbrytas ur jordbruksvärdet och göras till föremål inte bara för särvärdering
utan även för särredovisning. En sådan är även av intresse av statistiska
skäl. Det föreslås därför att värdet av den övriga marken upptas såsom
ett särskilt för jordbruksfastighet angivet delvärde, betecknat övrig marks
värde. I detta värde sägs böra ingå även värde av enskilt vattenområde som
hör till fastigheten. Areal av sådant område synes däremot inte behöva redovisas
i fastighetslängd.

Jordbruksvärdet skall enligt gällande regler innehålla även värdet av
särskilda förmåner och naturtillgångar, såsom jakt, fiske,
överbyggnader, skogsbete, byggnader på skogen och ej inmutningsbara fyndigheter
av grustäkt, stenbrott m. m. Detta värde skall särskilt antecknas
i fastighetslängden. Av förmånerna föres, heter det i kommittéförslaget, en
del i anslutning till jordbruksmark och en del till skogsmark. Till skogsmarken
hänförliga särskilda förmåner är främst byggnader på skogen,
skogsbete och, till övervägande delen, jakt.

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

I kommittéförslaget framhålls att värderingen av de särskilda förmånerna
och naturtillgångarna ofta har varit förenad med stora svårigheter. Liksom
beträffande övrig mark synes det, hävdas det i förslaget, att man från
såväl värderingsteknisk som redovisningsteknisk synpunkt åstadkommer
en betydande förbättring om man från jordbruksvärdet skiljer värdet på
särskilda tillgångar och naturtillgångar och låter dessa redovisas som värde
på särskilda tillgångar. De ytterligare synpunkter på värderingen av sådana
tillgångar som lagts fram i förslaget kommer att behandlas i det följande.

Med delvärdet jordbruksvärde avses enligt kommittéförslaget således värdet
av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra
anläggningar som är behövliga för jordbruksdrift.

Skogsbruksvärde

F. n. ingår skogsvärdet, eller värdet av den växande skogen, som delvärde
i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet. Skogsmarksvärdet ingår, som framhållits
i det föregående, i delvärdet jordbruksvärde men redovisas särskilt.

Sedan den första moderna metoden för värdering av skog vid fastighetstaxering
trätt i kraft år 1921, har skogsmarken och den växande skogen
värderats skilda från övriga värden som ingår i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet.
Ett gemensamt värde har därvid beräknats för skogsmarken
och den på densamma växande skogen enligt både 1921 års skogsvärderingsinstruktion
och nu gällande SkvI. Genom olika beräkningsmetoder har
ur det gemensamma värdet urskiljts dels ett skogsmarksvärde, dels ett värde
på den växande skogen. Vid beräkningen av skogens värden har till skillnad
från den värderingsmetod som i princip i övrigt gällt vid fastighetstaxeringen
— värdering efter allmänna saluvärdet — tillämpats värdering efter
en avkastningsmetod. Enligt SkvI är avsikten att utröna skogsmarkens och
den växande skogens sammanlagda hela nuvärde (s. k. förväntningsvärde).
Detta värde beräknas som det kapitaliserade värdet av den förväntade årliga
nettoavkastningen av en genomsnittsskog. Skogsmarken och den växande
skogen skall därvid värderas med hänsyn till markens produktionsförmåga,
det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den avkastning i
penningar som kan antas för framtiden bli uttagen med beaktande av dessa
omständigheter och under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat
uthålligt skogsbruk kommer att bedrivas där.

Enligt kommittéförslaget har i första hand övervägts om differentieringen
av skogens förväntningsvärde på ett skogsmarksvärde och ett skogsvärde
bör bibehållas.

Ett av de ursprungliga skälen till att en sådan uppdelning skett torde, sägs
det, ha varit att i samband med 1920 års skogsbeskattningskommittés utarbetande
av 1921 års skogsvärderingsinstruktion uttalats att mark skulle
uppskattas efter allmänna saluvärdet, bl. a. med hänsyn till en år 1920 utfärdad
förordning om uppskattning av mark i och för en avsedd taxering till

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Den växande skogen skulle däremot
uppskattas ej till ett saluvärde utan till det värde den kunde antas ha
under förutsättning av uthålligt skogsbruk. I motiven till sitt förslag uttalade
skogsbeskattningslcommittén att den föreslagna skogsvärderingsinstruktionens
grunder för värdesättningen innebar bl. a.

»att markvärdet skall beräknas efter den avkastning, som under antagande
av normal skogstillgång kan erhållas vid ett efter rationella grunder
bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den avkastning, som är att påräkna
ur den växande skogen i det skick, vari den faktiskt befinner sig,
under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande. Då lärer värdet
å den virkesproducerande marken komma att uppgå till ett belopp, som
icke understiger det allmänna saluvärdet därå. Däremot torde det värde,

som kommer att åsättas den växande skogen--- -—-i regel understiga det

allmänna saluvärdet.»

Det ursprungliga skäl som nämnts för en uppdelning av skogens värden
föreligger uppenbarligen ej längre, heter det i kommittéförslaget. I realiteten
måste även skogsmarksvärdet enligt skogsvärderingsinstruktionerna
anses ha beräknats såsom ett avkastningsvärde.

Ett system, där värdet på skogsmarken och på den växande skogen redovisades
i ett gemensamt värde, borde medföra en avsevärd förenkling a\
fastighetstaxeringsarbetet, bl. a. vid utarbetande och användning av hjälptabeller
för beräkning av skogens värde, framhålls det vidare i kommittéförslaget.
Ett skogsbruksvärde, bestående av de sammanlagda värdena av
skogsmark och växande skog, är också det begrepp som används i vetenskapliga
sammanhang. Så är även fallet i olika statistiska sammanhang,
exempelvis i statistiska centralbyråns och domänstyrelsens statistik samt
i redogörelsen över taxeringsutfallet. Skogsbruksvärdet används även i de
kalkyler och planer som utförs för det praktiska skogsbrukets räkning. Vidare
anförs följande. Enligt de regler som gällde före Skvl skulle av det
beräknade totala värdet på skogsmarken och den växande skogen för normalskogen
18 % hänföras till skogsmarksvärdet och återstoden till skogsvärdet.
Vid utarbetandet av Skvl låg ett av domänstyrelsen år 1941 avgivet
förslag (SOU 1941: 23) till grund. Domänstyrelsens förslag innebar att hela
värdet på ett skogsområde, både av mark — med undantag för avsevärda
kalmarker — och av växande skog, skulle redovisas i ett värde. På grund av
vissa svårigheter att inpassa det föreslagna värdet i reglerna för beräkning
av inkomst av skogsbruk förföll förslaget om ett gemensamt värde. Härtill
medverkade även att möjligheterna att erhålla fastighetskredit ansågs
minska, om förslaget genomfördes, liksom vissa andra praktiska omständigheter.

Vid sina överväganden av frågan om en uppdelning av skogens värden
alltjämt bör göras på skogsmarksvärde och skogsvärde har man enligt kommittéförslaget
kommit till den uppfattningen att en sådan uppdelning ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

77

längre behövs från annan synpunkt än skogsbeskattningens. En uppdelning
av skogens värden på skogsmark svärde och skogsvärde bör därför slopas,
om gällande regler för skogsbeskaltningen — som nu är föremål för särskild
utredning, vars resultat ej hinner inverka på 1970 års fastighetstaxering
— ändras så att dylik uppdelning ej därefter är påkallad av sist antydda
skäl. Detta medför en omfattande överarbetning av reglerna i SkvI.

Med anknytning till de framförda synpunkterna och vad som framhållits
om behovet av en reviderad systematisering av jordbruksfastigheternas delvärden
föreslås således att skogsmarksvärdet och skogsvärdet, beräknade
var för sig enligt nu gällande regler, redan vid 1970 års fastighetstaxering
tas upp gemensamt som ett delvärde, betecknat skogsbruksvärde, med skogsmarksvärdet
angivet särskilt. Därigenom skulle den i huvudsak historiskt
betingade uppdelningen av skogens värden ersättas av ett systematiskt riktigare
och ändamålsenligare gemensamt värde.

Även om Skvl:s regler sålunda synes ha fungerat relativt väl för de fastigheter
för vilka de upprättats, nämligen sådana fastigheter där ett uthålligt
skogsbruk bedrivs, är det mera tveksamt om Skvl:s detaljerade regler
i dess nuvarande utformning är nödvändiga för värderingen av skogen på
små skogsfastigheter, framhålls det i kommittéförslaget. Avkastningen från
skogarna på dessa fastigheter kan på grund av alltför ensidig sammansättning
komma att starkare avvika från de grundläggande beräkningar, som
styr värderingen av den normaliserade genomsnittsskogen. Det synes därför
möjligt att för fastigheter med skogsmark understigande
exempelvis 25 hektar och där skogsuppskattningshandling
e. d. e j finns, sedan godhets- och omkostnadsklass bestämts
för fastigheten, få ett tillfredsställande skogsvärde på fastigheten
genom att hänföra den till en av tre eller fyra klasser i fråga om virkesförråd
per hektar samt en av tre eller fyra grovhetsklasser beträffande barrskogens
grovskogsprocent. Härvid skulle lövskogens andel få ingå i värdet
med genomsnittlig procentandel. Undantag bör härvid göras framför allt
för fastigheter med relativt stor andel ädel lövskog.

En sådan förenkling av taxeringsförfarandet skulle medföra att man för
ca 150 000 fastigheter av totalt ca 260 000 fastigheter med skog ej skulle behöva
utföra den relativt invecklade proceduren att utföra multiplikationen
areal X virkesförråd X skogsvärde per skogskubikmeter för att få fram
skogsvärdet. I stället kan man uppställa tabellverk, i vilka skogsvärdet per
hektar erhålls direkt. Totalvärdet erhålls därefter på samma sätt som skogsmarksvärdet
genom att multiplicera med arealen i hektar.

I hjälpblanketten för fastighetstaxeringsnämndernas beräkning av taxeringsvärde
för jordbruksfastighet finns eu tabell för uträkning av en fastighets
skogsvärde enligt det hittillsvarande enda summariska uppskatt -

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ningsförfarandet upptagen under punkt 3 b. Denna tabell är uppställd enligt
följande.

Kbm skog
per ha

därav grovskogs-
%

(i 10-tal %)

Värde per
kbm enl.
tabell, kr.

Skogsvärde
per ha

Barrskog

Ord.

lövskog

Ädel

lövskog

Summa

Summa skogsvärde

per ha Antal ha skogsmark Skogsvärde, kr

X =

Vid införande av ytterligare förenkling av uppskattningsförfarandet för
fastigheter med lägre skogsmarksareal än 25 hektar synes ändringarna på
hjälpblanketten kunna inskränkas till en utbyggnad av tabellen under punkt
2 att avse värde på skogsmark och skogsvärde enligt följande uppställning.

2. Värde på skogsmark 2x. Skogsvärde för fastigheter med mindre än

a) omkostnadsklass ........ 25 ha skogsmark där skogsuppskattnings b)

markens godhetsklass ........ handl. el dyl icke finns

c) markvärde per ha enl. tabell kr ........ d2 skogsvärde per ha enl. tabell kr ......

dt antal ha skogsmark ........

Skogsmarkens värde c x di ——— Skogsvärde di X d2 _——

Förenklingen innebär att nuvarande hjälptabell 1 i skogstaxeringsanvisningarna
skall kompletteras med en ytterligare förenklad hjälptabell 0.

Schabloniseringen framgår av följande exempel hämtat från Örebro län
vid fastighetstaxeringen år 1965. (Omkostnadsklass 0,5. Godhetsklass B2.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968
Hjälptabell 1. Skogsvärde per skogskubikmeter.

79

Skogsvärde per
m3sk
barrskog
lövskog (15 %)

Grovskogsprocent (barr)

10 20 30

5,73 6,21 6,71

n Q9

40

7,27

50

7,98

60

8,69

Virkesförråd
m3 sk/ha

Skogsvärden kr/ha

60

304

329

354

383

420

457

70

355

384

414

447

490

533

80

406

438

472

511

560

609

90

456

493

532

575

630

685

100

507

548

591

639

700

761

no

557

603

650

703

770

837

120

608

658

709

767

840

913

130

659

712

768

831

910

989

140

710

767

827

895

980

1065

150

760

822

887

959

1050

1142

Genom att ur tabellen, som utvisar beräknade skogsvärden per hektar för
olika virkesförråd per hektar, ta ut gruppvisa medelvärden kan hjälptabellen
0 få följande utseende.

Hjälptabell 0. Skogsvärden i kronor per hektar

Virkesförråd

m3 sk/ha

lägre

5—24%

Grovskogsprocent

medeltal

25—44%

högre

45—64%

Mycket lägre än medeltalet

55—74

340

400

470

Något lägre än medeltalet

75—94

440

520

620

Medeltalet

95—124

580

670

800

Avsevärt högre än medeltalet

125—155

730

860

1020

Skogsvärdena per hektar har avrundats nedåt till närmaste 10-tal kronor.

Skogsvärden för fastigheter med högre eller lägre virkesförråd per hektar
eller högre eller lägre grovskogsprocent än i hjälptabell 0 angivna gränsvärden
beräknas med ledning av hjälptabell 1.

Med anledning av det anförda föreslås att ytterligare ett summariskt förfarande
införs till 1970 års allmänna fastighetstaxering för uppskattningen
av skogsvärdet på fastigheter med en skogsmarksareal, understigande 25
hektar och där skogsuppskattningshandling e. d. ej finns. Enligt det sålunda
föreslagna förfarandet erhålls — sedan godhets- och omkostnadsklass
bestämts för en fastighet -—- fastighetens skogsvärde genom att den
växande skogen på fastigheten hänförs till en av tre eller fyra klasser i fråga
om virkesförråd per hektar samt en av tre eller fyra grovhetsklasser be -

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 754 år 1968

träffande barrskogens grovskogsprocent. Lövskogens andel skall därvid ingå
i skogsvärdet med genomsnittlig procentandel.

I Skvl finns bestämmelser om reduktion av skogsmarksvärdet på grund
av onormal förekomst av k a 1 m a r k s o in r å d e n på skogsmarken.
Dessa områden utgörs antingen av mark som är av ålder skoglös eller
av annan, vanlig kalmark. Reglerna för reduktion av skogsmarksvärdet på
grund av sådan förekomst av kalmark är enligt kommittéförslaget svårhanterliga
och kommer endast sällan till användning. Det föreslås därför att
dessa bestämmelser om reduktion skall avskaffas.

I avsnittet om jordbruksvärdet nämndes att kommittéförslaget bl. a. tar
upp frågan att till ett särskilt delvärde bryta ut värdet på särskilda tillgångar.
Den exemplifiering av förmåner på skogsmarken som getts i punkt
4 av anvisningarna till 9 § KL innehåller bl. a. skogsbete och byggnad på
skogen.

Beträffande skogsbete nämns i kommittéförslaget att det taxerade
värdet på sådana beten enligt redogörelsen för utfallet av 1965 års allmänna
fastighetstaxering uppgick till endast 27 000 kr.

Utvecklingen inom skogsbrukets och boskapsskötselns område har medfört
att sådant skogsbete som skall åsättas värde såsom särskild förmån
blivit alltmera sällsynt. Vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 uppgick
värdet av skogsbetena till 3,2 milj. kr. och år 1957 till 1,2 milj. kr. Anledning
till antagande att skogsbetena framdeles skulle komma att åter
erhålla något i taxeringssammanhang väsentligt värde, torde ej föreligga.

Anledning föreligger enligt kommittéförslaget ej att behålla skogsbete såsom
särskild förmån.

Frågan om värderingen av byggnader på skogen har särskilt vid
de senaste allmänna fastighetstaxeringarna varit föremål för mycket olika
bedömningar och ställningstaganden från skilda håll, heter det vidare i kommittéförslaget.
Från skogligt håll har ansetts att sådana byggnader ej borde
åsättas något värde. Denna inställning har ej delats av taxeringsmyndigheterna
och skattedomstolarna. Till belysning av frågeställningen och bakgrunden
till de olika bedömningarna lämnas i förslaget en kort redogörelse
för utvecklingen av reglerna för värderingen av skogsbrukets byggnader.

Liksom i den nu gällande regeln i punkt 2 av anvisningarna till 10 § IvL
skulle redan i de ursprungliga värderingsreglerna i kommunalskattelagen
år 1922 i jordbruksvärdet inräknas värdet av jordägaren tillhöriga driftbyggnader
för skogsbruket, dit byggnader för personalen, såsom förvaltaroch
inspektorsbyggnader och bostäder för skogvaktare och annan skogspersonal,
räknades. Vid 1932 års riksdag framställdes förslag om ändring av
reglerna om förmåner på skogsmarken till att i huvudsak innefatta de bestämmelser
därom, som nu är intagna i punkt 4 av anvisningarna till 9 §
KL. Såsom särskild förmån på skogsmarken skulle förutom skogsbete räknas
främst möjlighet till jakt och de byggnader på skogen som ej inräknats
i tillämpade enhetsvärden. Vid värderingen av sådan förmån skulle upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

81

skattningen ske till det värde förmånen hade för den taxeringsenhet, varom
fråga var. I förarbetena till förslaget framfördes att förekomsten av byggnader
av något större omfattning måste anses medföra ett högre värde för
en skog än för en annan, där sådana byggnader saknades, och att det därför
måste vara riktigt att vid taxeringen ta hänsyn till sådan byggnad. Kammarrätten
förklarade att de föreslagna reglerna överensstämde med den
praxis, som tillämpats på kammarrättens fastighetstaxeringsavdelning. 1932
års riksdag antog den föreslagna ändringen.

I de skogsvärderingsinstruktioner som fastställdes före varje allmän fastighetstaxering
och som föregick Skvl ingick regler om avdrag från skogens
rotvärde för allmänna kostnader. Avdraget medgavs bl. a. för kostnader för
byggnadsunderhåll. Avdraget för allmänna kostnader uppgick vid 1945 års
allmänna fastighetstaxering till SO % av skogskubikmeterpriset. I en av de
utredningar som föregick 1947 års skogstaxeringssakkunnigas förslag till ny
skogsvärderingsinstruktion behandlades bl. a. skogsbrukets kostnader. Enligt
denna utredning skulle inom skogsbruket kunna urskiljas en särskild
byggnadsrörelse. De kostnader som uppkom för ägaren genom byggnadernas
användning i skogsbruket ansågs skola kompenseras. Till byggnadskostnaderna
skulle ej räknas såsom i 1945 års skogsvärderingsinstruktion
endast underhållskostnader utan även nybyggnadskostnader och exempelvis
förluster genom för låg hyressättning för skogsbrukets personal. Kompensationen
ansågs böra ske genom en reduktion av skogsvärdet, vilken
skulle komma till stånd genom en anpassning av avdraget för allmänna
kostnader till byggnadskostnadernas storlek. Den utredning om byggnadskostnaderna,
som låg till grund vid beräkningen av det allmänna kostnadsavdragets
storlek i 1949 års betänkande, hänförde sig till sådana kostnader
för domänverkets byggnader under tiden 1936—1947. Enligt denna utredning
uppgick ifrågavarande kostnader till 13 % av skogens bruttovärde,
varav 5 % avsåg underhållskostnader. Det år 1945 medgivna avdraget för
allmänna kostnader uppgick till 30 %, varav 5 % belöpte på kostnader för
byggnadsunderhåll. För att kunna värdera byggnaderna på skogen efter ett
normalt allmänt saluvärde borde med utgångspunkt från dels det vid 1945
års fastighetstaxering gällande avdraget för allmänna kostnader om 30 %
och dels den av skogstaxeringssakkunniga företagna utredningen avdraget
för allmänna kostnader i den nya skogsvärderingsinstruktionen ha satts
till 38 % av skogskubikmeterpriset (— 1945 års avdrag om 30 % minskat
med det år 1945 beräknade avdraget för kostnader för byggnadsunderhåll
om 5 % men ökat med de av de sakkunniga framtagna byggnadskostnaderna
om 13 %). Viss försiktighet vid bestämmandet av storleken av avdraget
för allmänna kostnader borde emellertid iakttas med hänsyn till att även
skogar utan byggnader fick tillgodogöra sig ifrågavarande avdrag. I förslaget
år 1949 till ny skogsvärderingsinstruktion, vilket sedermera antogs, hade
de skogstaxeringssakkunniga stannat för ett avdrag för allmänna kostnader
om 33 % av skogskubikmeterpriset. I överensstämmelse med de utredda
grunderna för avdragets storlek i vad det avsåg byggnadskostnader
ändrades lydelsen beträffande avdraget från att i 1945 års skogsvärderingsinstruktion
endast ha avsett »byggnadsunderhåll» till att i Skvl avse
»kostnader för fasta anläggningar».

Av de utredningar som redovisats i de skogstaxeringssakkunnigas förslag
år 1949 framgick, att kostnaderna för användningen av byggnaderna i skogsbruket
ej helt kompenserats genom avdraget om 33 % för allmänna kostnader.
Utvecklingen gick därefter mot allt högre kostnader för skogsbruket,

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

bl. a. högre kostnader för skogsbrukets byggnader. Till följd härav föreslog
de skogssakkunniga och rekommenderade landskamrerarna vid det Stockholmsmöte,
som föregick 1957 års allmänna fastighetstaxering, att skogsbrukets
ifrågavarande byggnader ej skulle åsättas särskilt värde, vilket emellertid
kammarrätten gjorde i mål angående 1957 års allmänna fastighetstaxering.
Före 1965 års allmänna fastighetstaxering intog de skogssakkunniga
samma ståndpunkt som de gjort före 1957 års taxering, men på grund
av kammarrättens nämnda praxis instämde landskamrerarmötet ej i de
skogssakkunnigas rekommendation. Kammarrätten åsatte även i målen angående
1965 års taxering byggnaderna på skogen särskilda värden, därvid
emellertid i de flesta fall betydande nedsättningar gjordes av de överklagade
värdena.

Numera har enligt kommittéförslaget inträffat en nedgång av lönsamheten
inom skogsnäringen. Ett av flera skäl härtill sägs vara de stora kostnadsökningarna
under senare år. Den nuvarande byggnadskostnadsnivån
ligger mycket högre än de kostnader, med vilka de skogstaxeringssakkunniga
kalkylerade vid utarbetande av förslag år 1949 beträffande storleken
av avdraget för allmänna kostnader. De omfattande strukturrationaliseringar
som pågår inom skogen måste inom stora områden medföra att skogsdriftens
byggnadsrörelse ger ett negativt resultat. Om förmånsvärde skall
åsättas byggnaderna på skogen måste därför en ytterst försiktig värdering
göras av dessa byggnader.

I kommittéförslaget hävdas emellertid att ett för skogsbruksdrift behövligt
byggnadsbestånd lika litet som ett sådant byggnadsbestånd för jordbruksdrift
skall innebära ett särskilt förmånsvärde. Sådant förmånsvärde
bör åsättas endast då byggnadsbeståndet på skogen är av större omfattning
eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs för skogsbruksdrift.
Värdet av det behövliga byggnadsbeståndet föreslås hädanefter ingå i skogsvärdet.

Med delvärdet skogsbruksvärde avses enligt kommittéförslaget således
värdet av skogsmark och växande skog med de byggnader och andra anläggningar
som är behövliga för skogsbruksdrift. Vid bestämmandet av skogsbruksvärdet
skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och anges särskilt.

Övervärde från bebyggelsesynpunkt

Värde som fastighet eller del därav har utöver jordbruksvärde och skogsvärde
på grund av att mark som hör till fastigheten kan tillgodogöras för
annat ändamål eller skogsbruk redovisas f. n. som delvärdet t o in t- o c h
industrivärde. I nämnda värde ingår även värde av brytbara fyndigheter,
vattenfall, torvmosse o. d.

Regler om taxering av tomt- och industrivärde förekom första gången vid
1922 års taxering. I dessa ursprungliga regler angavs i allmänna ordalag att
sådant värde kunde finnas på jordbruksfastigheter, som var belägna i när -

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

heten av tätbebyggelse in. m. Vidare angavs att tomt- och industrivärde
skulle utföras med det belopp, som utgjorde skillnaden mellan å ena sidan
det åsatta totala taxeringsvärdet och å andra sidan jordbruksvärdet. Dessa
regler gäller alltjämt. Vid en översyn av vissa värderingsregler före 1933
års allmänna fastighetstaxering anfördes att de allmänt hållna reglerna lett
till åsättande av alltför höga värden. För att klarlägga innebörden i begreppet
tomt- och industrivärde kompletterades år 1932 reglerna i KL rörande
detta värde. Vidare infördes bestämmelser om tomt- och industrivärde på
skogsmark. I förtydligande syfte intogs en anvisning, nu punkt 5 av anvisningarna
till 9 § KL, vilken alltjämt är den gällande vägledningen för åsättande
av tomt- och industrivärde. Detta värde avsåg enligt nämnda anvisningspunkt
liksom enligt de tidigare gällande reglerna såväl värde av brytbara
fyndigheter och vattenfall som bebyggelsevärde. Det värde som man
önskade ta fram genom den kalkyl som förordas i anvisningspunkten skulle
motsvara den förståndige köparens pris. Målsättningen för metoden var sålunda
att nå fram till ett »allmänt saluvärde» för marken.

Vid det s. k. Stockholmsmötet, som avhölls före 1965 års allmänna fastighetstaxering,
togs upp frågan om svårigheterna att åsätta tomt- och industrivärde.
Riksskattenämnden meddelade därefter en särskild rekommendation
som senare togs in i de olika fastighetsprövningsnämndernas anvisningar
och som har följande lydelse.

»Enligt riksskattenämndens mening bör tomt- och industrivärde åsättas
i bl. a. följande fall:

a) när bebyggelseplan finnes upprättad men exploateringen ännu icke
har genomförts,

b) när arbete med upprättande av bebyggelseplan pågår,

c) när åtskilliga tomter är utarrenderade,

d) när fastigheten är förvärvad i uppenbart syfte att inom överskådlig
tid nyttjas för tomtexploatering och

e) när fastigheten ligger inkilad mellan fastigheter, som redan helt eller
delvis tagits i anspråk för bebyggelse och det uppenbarligen icke föreligger
något hinder mot att fastigheten ifråga nyttjas på samma sätt.

I övrigt bör åsättandet av tomt- och industrivärden ansluta till förekommande
översiktsplaner. Tomtvärde bör sålunda icke åsättas i strid mot gällande
översiktsplan.

Såsom norm för värdesättningen kan — om omständigheterna icke till
annat föranleda —- lämpligen gälla att tomt- och industrivärdet, när exploateringen
kan förväntas påbörjad inom fem år, upptages till 50 % av tomtråmarksvärdet
i trakten, minskat med värdet av marken vid användning
för jord- éller skogsbruk. Om exploatering kan väntas påbörjad först senare,
bör åsättas ett med hänsyn till omständigheterna jämkat värde, dock,
i allmänhet ej lägre än 25 % av tomtråmarksvärdet i trakten, minskat med
värdet av marken vid användning för jord- eller skogsbruk.»

En av kommittéerna företagen enkät har visat att riksskattenämndens
rekommendation i allmänhet varit till god hjälp vid taxeringsarbetet men
att svårigheter alltjämt kvarstår vid åsättande av värdet. En förhållandevis

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

restriktiv tolkning av förenämnda rekommendation har bl. a. lett till att
vissa nämnder, som funnit ett övervärde föreligga men som ej ansett detta
kunna hänföras till tomt- och industrivärde, lagt övervärdet på exempelvis
åkerns värde eller på övrig marks värde. Enligt kommittéförslaget är ett
sådant förfarande felaktigt. Denna mening synes motsvara kammarrättens
praxis i denna fråga.

I kommittéförslaget framhålls att ett övervärde från bebyggelsesynpunkt
bör taxeras då antingen en del av en fastighet eller en hel fastighet har ett
värde utöver jordbruks- och skogsbruksvärd ena med hänsyn till en möjlig
exploatering för bebyggelseändamål. Sådant värde bör i princip beaktas så
snart de framtida bebyggelsemöjligheterna är så påtagliga att de skulle
verka höjande på köpeskillingen vid en eventuell försäljning. Det ligger
emellertid i sakens natur, heter det i förslaget, att bestämmandet av ett
marknadsvärde, i de fall exploateringen ligger långt i framtiden och inte har
stöd i upprättade planer, måste bli osäkert. För att ett övervärde från bebyggelsesynpunkt
skall åsättas bör, med hänsyn till den försiktighet som
skall prägla värdesättningen, krävas att möjligheterna till exploatering är
relativt väl dokumenterade i form av konkreta planer eller genom en klart
utbildad prisnivå.

Som förut berörts inryms i det nämnda delvärdet tomt- och industrivärde
även värde av brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse o. d. Enligt kommittéförslaget
bör sådana naturtillgångar på en fastighet i fortsättningen
hänföras till delvärdet värde på särskilda tillgångar. Det delvärde som det
är fråga om i detta avsnitt sägs böra avse endast övervärde från bebyggelsesynpunkt.

Det föreslås vidare att den nuvarande beteckningen tomt- och industrivärde
byts ut mot beteckningen övervärde från bebyggelsesynpunkt. Enligt
kommittéförslaget har man övervägt även beteckningen »övervärde från exploateringssynpunkt»
men stannat för den nyssnämnda formuleringen för
att betona att värdet hänför sig till framtida möjligheter att utnyttja fastigheten
för bebyggelseändamål.

Kommittéförslaget innebär i de delar som nu behandlats ändring av dels
10 § liksom punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 § samt punkterna 2,
3 och 4 av anvisningarna till 10 § KL, dels avdelning A, avdelning B punkterna
1, 5 och 10 samt avdelningarna F och G SkvI.

Med hänsyn till den förordade uppdelningen på nya delvärden har i kommittéförslaget
tagits upp även en anpassning av innehållet i punkt 2 a av anvisningarna
till 22 § KL i syfte att bibehålla effekten i inkomstskattehänseende
av nuvarande regler om värdeminskningsunderlag för jordbrukets
byggnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

85

Remissyttrandena

Förslaget om nya del värden vid taxering av jordbruksfastighet
har mottagits positivt av remissinstanserna. Förslaget tillstyrks oförändrat
eller lämnas uttryckligen utan erinran av bl. a. riksskattenämnden, skogsstyrelsen,
slcogshögskolan, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands
län och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Dessa instanser anför i
huvudsak såsom skäl för sitt ställningstagande att den föreslagna uppdelningen
är mer konsekvent än den gällande och att den kommer att underlätta
värderingsarbetet och bidra till minskning av felaktigheter vid taxeringen.

Förslaget beträffande delvärdena har därutöver i princip godtagits av
samtliga remissmyndigheter, som yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i Älvsborgs
län föreslår emellertid att bostadsbyggnader på jordbruksfastighet
värderas särskilt och att i värdet av åker med byggnader för jordbruksdriften
endast inräknas värdet av de ekonomibyggnader som används i jordbruksdriften.
Den föreslagna definitionen på jordbruksvärde borde
därför ändras och ytterligare ett delvärde, värde av bostadsbyggnad, tillkomma.

Samtliga remissinstanser, som yttrat sig särskilt i frågan om den föreslagna
sammanslagningen av skogsvärdet och skogsmarksvärdet till ett
skogsbruksvärd e, har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.
Bland dessa remissinstanser är kammarrätten, domänstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Blekinge, Älvsborgs och Värmlands
län samt lantbrukets skattedelegation. Vidare föreligger tillstyrkande
till förslaget från samtliga tio slcogsvårdsstyrelser som yttrat sig, nämligen
skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och
Västerbottens län.

Det föreslagna delvärdet övrig marks värde behandlas av flera
remissmyndigheter. Lantmäteristyrelsen anför att den föreslagna uppdelningen
är klarare och ändamålsenligare än den nu gällande. Med de definitioner
som föreslagits för de olika delvärdena torde enligt styrelsens
mening övrig marks värde komma att bli en så obetydlig post att det kan
ifrågasättas om den behövs. En arealredovisning av marken i fråga borde
enligt styrelsen vara tillfyllest. Lantmäteristyrelsens uppfattning att övrig
marks värde inte behöver redovisas som särskilt delvärde delas av bl. a.
länsstyrelserna i Södermanlands, Blekinge, Västmanlands och Kopparbergs
län. Som ytterligare skäl för sin ståndpunkt anför länsstyrelsen i Södermanlands
län att det inte är ovanligt att värdet av övrig mark uppgår till
endast några tiotal kronor. Då enligt It § KL delvärdena skall utföras i

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 15k år 1968

fulla hundratal kronor, kan detta under nu angivna förutsättning föra med
sig att delvärdet för övrig mark försvinner. Länsstyrelsen i Hallands län
uttalar sig kritiskt beträffande beteckningen »övrig marks värde» och anser
att begreppet »övrig mark» används i lagtextförslaget utan att där på
något sätt framgår i förhållande till vilken mark den är »övrig». Rubriken
kunde enligt länsstyrelsens uppfattning bytas ut mot »Värde på icke produktiv
mark och vattenområden».

En positiv inställning till förslaget att övrig marks värde skall upptas som
delvärde redovisas särskilt av bl. a. kammarrätten, länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus och Värmlands län samt lantbrukets skattedelegation.

Det föreslagna delvärdet värde på särskilda tillgångar har
behandlats särskilt av bl. a. lantbruksstyrelsen, som tillstyrker förslaget.
Styrelsen finner att ett särskilt delvärde för särskilda tillgångar från såväl
värderings- som redovisningssynpunkt innebär en viss förbättring i de fall
värdena är mera betydande. Även kammarrätten tillstyrker förslaget och
framhåller att betydande förbättringar kan vinnas om de värden som tidigare
tagits upp som särskilda förmåner och naturtillgångar urskiljs ur jordbruksvärdet
och tas upp som särskilt delvärde under benämningen värde på
särskilda tillgångar. Kammarrätten har heller ingenting att erinra mot att
till detta delvärde hänförs de tidigare under tomt- och industrivärde redovisade
värdena av brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse o. d. Länsstyrelsen
i Älvsborgs län anser såsom tidigare redovisats att bostadsbyggnaderna
i jordbruket skall tas upp som ett särskilt delvärde. Viss ändring bör därför
enligt länsstyrelsens mening ske av definitionen värde på särskilda tillgångar.

Lantbrukets skattedelegation anser att taxeringen av överbyggnad bör
utgå och framhåller att överbyggnad i egentlig bemärkelse är från driftsekonomisk
synpunkt negativ och bör föranleda att allmänna saluvärdet av
fastigheten påverkas i samma riktning.

Förslaget att ersätta det gällande delvärdet tomt- och industrivärdet med
ett delvärde betecknat övervärde från bebyggelsesynpunkt
har tagits upp av bl. a. riksskattenämnden, lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen
i Malmöhus län och Mälarprovinsernas hypoteksförening. Lantbruksstyrelsen
anser att det föreslagna delvärdet övervärde från bebyggelsesynpnnkt
är lika med nuvarande tomt- och industrivärde med undantag för värdet av
brytbar fyndighet, vattenfall, torvmosse, e. d., vilka avses ingå i värdet på
särskilda tillgångar. I kommittéförslaget har man, anför styrelsen, inte gått
närmare in på frågan om en mer utvecklad metod för värdering. Man har
i stort sett endast förordat en mindre restriktiv tolkning av riksskattenämndens
rekommendation till 1965 års allmänna fastighetstaxering. Eftersom
styrelsen anser att riksskattenämnden även i fortsättningen genom rekom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

87

mendationer och uttalanden bör verka metodutvecklande, bör enligt styrelsens
mening förslaget och motiveringarna på denna punkt godtas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar bl. a. att de starka stegringar i
köpeskillingsstatistiken som kommer att bli en följd av den livliga fastighetsomsättningen
under år 1967 i samband med övergången till den nya
realisationsvinstbeskattningen på många håll felaktigt kommer att tas till
intäkt för att även osålda grannfastigheter till de försålda bör få ett tilläggsvärde
av den nya typen. I förslaget har man enligt länsstyrelsens mening
i viss mån beaktat denna fara genom att lämna en allmän rekommendation
om att exploateringsplanerna måste vara relativt väl dokumenterade i form
av konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå. Länsstyrelsen
förordar att denna förutsättning inskrivs i punkt 4 b av anvisningarna till
10 § KL.

Mälarprovinsernas hypoteksförening finner att den föreslagna allmänna
rekommendationen är alltför vag för att ge godtagbar ledning vid jordbrukstaxeringen.
Man bör därför enligt föreningens uppfattning avstå från regler,
som är ägnade att föregripa en värdestegring på mark som ändå tills vidare
kan väntas bibehållas för jordbruksdrift.

Riksskattenämnden anser att ett sådant övervärde från bebyggelsesynpunkt
som bör beaktas vid taxeringen kan föreligga även i fall då exploateringsmöjligheterna
inte är dokumenterade i form av konkreta planer eller
genom en klart utbildad prisnivå, t. ex. då mark på en fastighet i ett ej obetydligt
antal fall arrenderas ut för sommarstugebebyggelse.

Flera remissinstanser har framfört kritik mot den föreslagna beteckningen
på delvärdet, övervärde från bebyggelsesynpunkt. Kammarrätten finner
den föreslagna benämningen kunna misstolkas. Länsstyrelsen i Jämtlands
län ifrågasätter om ett begrepp som »övervärde från bebyggelsesynpunkt»
bör införas om man låter »annan fastighet» få benämningen »bebyggelsefastighet».
Andra beteckningar än den föreslagna förordas av ett antal länsstyrelser.
Bl. a. föreslår länsstyrelsen i Södermanlands län »särskilt bebyggelsevärde»,
länsstyrelsen i Kalmar län »tomtövervärde», länsstyrelsen i Blekinge
län »exploateringsvärde» och länsstyrelsen i Hallands län »tomtvärde»
eller »särskilt tomtvärde».

Förslaget om införande av ytterligare ett summariskt förfarande
för uppskattning av skogsvärdet på fastigheter med ringa skogsmarksareäl
har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Förslaget
tillstyrks oförändrat eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser
som yttrat sig i frågan, bl. a. riksskattenämnden, domänstyrelsen, slcogshögskolan,
länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands och Örebro län, lantbrukets
skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Vidare tillstyrks
förslaget oförändrat av slcogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Riksskattenämnden anför, att det nya förfarandet kommer att medföra
en väsentlig förenkling av taxeringsarbetet. Med hänsyn till att förfarandet
är avsett att tillämpas endast beträffande fastigheter med skogsmark understigande
25 hektar kan förfarandet knappast föranleda felbedömningar av
någon egentlig ekonomisk betydelse. Nämnden framhåller att även den
mera fullständiga värderingsmetoden inrymmer inte obetydliga felkällor.

Lantbrukets skattedelegation anför, att det föreslagna förfarandet enligt
delegationens mening är praktiskt och bör ge ett resultat, som är tillfredsställande
från skattesynpunkt. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
anser att förslaget är välmotiverat från arbetsbesparande synpunkt.

Skogsvårdsstgrelsen i Värmlands län tillstyrker förslaget och understryker
att Skvl:s detaljerade regler, tillämpade på ifrågavarande småfastigheter,
medför ett ej ringa merarbete utan att värderingens riktighet vinner
något därpå. Skogsvårdsstgrelsen i Kopparbergs län anför bl. a., att den föreslagna
metoden skulle innebära förenkling av hjälpblanketten för fastighetstaxeringsnämndernas
beräkning av skogsvärdet samt en förenklad hjälptabell
i skogstaxeringsanvisningarna samtidigt som rättvisekraven synes bli
vederbörligen beaktade.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att den föreslagna bestämmelsen i
Skvl angående det föreslagna förfarandet bör omformuleras och förtydligas.

Länsstyrelsen i Gotlands län anför att om de faktorer som läggs till grund
för beräkning av skogsvärdet på en fastighet bestäms enligt den föreslagna
förenklade metoden, möjligheterna minskas att använda siffrorna — t. ex.
siffran för virkesförrådets storlek — vid beräkning av avdrag för värdeminskning
på skog. Länsstyrelsen i Östergötlands län förutsätter att siffrorna
för virkesförråd och grovskogsprocent enligt den nya metoden liksom
enligt de äldre metoderna skall anges i fastighetslängden.

Endast länsstyrelsen i Gotlands län och skogsvårdsstgrelsen i Kronobergs
lån redovisar en negativ inställning till förslaget. Länsstyrelsen i Gotlands
län anför bl. a. att det är tveksamt om det föreslagna förfarandet är lämpligt,
framför allt av den anledningen att — om virkesförrådet och grovskogsprocenten
skall bestämmas efter så grova linjer som förslaget innebär
— taxeringsvärdet på skogen kan komma att avvika tämligen mycket från
det värde som skulle ha uppnåtts med en mera förfinad metod. Skogsvårdsstyrelsen
i Kronobergs län anser att det föreslagna systemet för framräkning
av de skogliga värdena snarare kommer att försvåra än att underlätta
fastighetstaxeringsnämndernas arbete.

Samtliga övriga remissinstanser, som yttrat sig om det föreslagna förenklade
uppskattningsförfarandet och som i princip är positivt inställda till förslaget
föreslår emellertid att det förenklade förfarandet inte skall tillämpas
endast på sådana fastigheter som har en skogsmarksareal under 25 hektar.
Förslag till andra grunder för att bestämma på vilka fastigheter förfarandet

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

89

skall kunna tillämpas — i huvudsak innebärande en utvidgning av användningsområdet
för metoden utöver vad som föreslagits — lämnas av kammarrätten,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna
i Södermanlands, Blekinge och Jämtlands län, tekniska högskolan,
Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas samarbetsutskott
samt skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings och Jämtlands län.

Sålunda anser tekniska högskolan och Samfundet för fastighetsvärdering
den föreslagna förenklade metoden välmotiverad och ifrågasätter om
inte användningen av metoden bör utsträckas till att omfatta även något
större fastigheter än vad som föreslagits. Länsstyrelsen i Blekinge län anför
att av länets taxeringsenheter med skogsmarksareal 62 % utgörs av
taxeringsenheter med en skogsmarksareal under 25 hektar. Länsstyrelsen
anser att förslaget innebär en betydlig förenkling av uppskattningen av
skogsvärdet för ett mycket stort antal fastigheter i länet men ifrågasätter
om man inte skulle kunna utvidga den förenklade skogsvärderingsmetoden
till att avse fastigheter med en skogsmarksareal understigande förslagsvis
50 hektar. I Blekinge län motsvarar, uppger länsstyrelsen, antalet taxeringsenheter
med skogsmarksareal understigande 50 hektar 83 % av hela antalet
taxeringsenheter med skogsmark i länet.

Skogsstyrelsen förordar att den föreslagna arealgränsen om 25 hektar ersätts
av en produktionsgräns. Styrelsen anför att det summariska förfarandet
bör inriktas på fastigheter med låga totala skogsbruksvärden. En arealgräns
är enligt styrelsens mening från den synpunkten mindre lycklig, då
värdena per hektar varierar så utomordentligt starkt mellan olika landsändar.
Det genomsnittliga skogsvärdet per hektar i stora delar av sydligaste
Sverige är mer än tio gånger så stort som i inre Norrland. Egentligen borde,
anser styrelsen, gränsen sättas till ett visst bedömt ungefärligt skogsvärde,
men därigenom skulle man måhända behöva alltför mycket föregripa själva
taxeringsförfarandet. Eftersom man under alla förhållanden skall åsätta
skogsmarken en godhetsgrad och dessa grader i taxeringsanvisningarna
finns »översatta» till bedömd produktion i skogskubikmeter per hektar och
år skulle man enligt styrelsens uppfattning kunna ersätta arealgränsen med
en gräns byggd på fastighetens bedömda produktionsförmåga i skogskubikmeter
per år. Om 25 hektar anses vara en lämplig gräns för medelförhållanden,
så skulle en produktionsgräns lämpligen sättas vid ca 100 skogskubikmeter
per år, men även en något högre gräns vore tänkbar. Meningen är ju
inte, anser styrelsen, att det summariska förfarandet automatiskt skall sättas
in vid en fix gräns utan att det må utnyttjas under vissa förutsättningar
och därför bör en bedömd produktion kunna godtas som gräns. Länsstyrelsen
i Södermanlands län ifrågasätter om samma arealgräns bör tillämpas i
hela landet eftersom skogsmarkernas och skogens beskaffenhet varierar
mycket i landets olika delar och anser att den största förenklingen troligen
skulle nås om differentierade arealgränser fastställdes för olika delar av lan -

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

det. Skogsindustriernas samarbetsutskott anför att en summarisk uppskattning
av skogsvärdet på fastigheter under 25 hektar efter linjerna i förslaget
synes innebära avsevärda administrativa lättnader utan att rättvisekraven
åsidosätts. Med hänsyn till skogens skiftande produktionsförmåga i olika
delar av riket ifrågasätts dock om inte det förenklade förfarandet hellre
borde knytas till areal som varierar med den genomsnittliga avkastningen
enligt bestämmelser i lokala anvisningar. Den föreslagna schabloniseringen
beträffande virkesförrådets dimensionssammansättning borde enligt samarbetsutskottets
mening kunna få väljas även för fastigheter med uppskattningshandling
e. d.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att om den föreslagna arealgränsen 25
hektar är riktig för södra och mellersta Sverige, en väsentligt högre gräns
torde utan risk kunna tillämpas i norra Sverige. Lantbruksstyrelsen ifrågasätter
om inte arealgränsen, 25 hektar, får så olika ekonomisk innebörd i
södra Sveriges högproduktiva och värdefulla skogsmarker och i det norrländska
inlandets svaga och föga värdefulla skogsmarker att en enkel geografisk
uppdelning vore motiverad. Tre områden — norra, mellersta och
södra Sverige — anknutna till gränserna för de redan vedertagna s. k. tillväxtområdena
synes enligt styrelsens mening motiverade med förslagsvis
arealgränserna 50 hektar, 30 hektar och 20 hektar.

Kammarrätten framhåller att vinsten från förenklingssynpunkt genom ett
summariskt uppskattningsförfarande är uppenbar. Med hänsyn till att värdet
av skogsmark och växande skog kan skifta betydligt i olika delar av landet
vill kammarrätten dock ifrågasätta huruvida det inte lämpligen bör
uppdras åt länsstyrelserna att var för sig bedöma den övre arealgränsen.

Förslaget att bestämmelserna om reduktion av skogsmarksvärdet på
grund av onormal förekomst av 1c a 1 in ark på skogsmarken skall upphöra
att gälla har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser,
som yttrat sig i frågan, bl. a. kammarrätten, domänstyrelsen, skogsstyrelsen,
skogshögskolan, länsstyrelserna i Älvsborgs och Örebro län samt
skogsvårdsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs
och Jämtlands län. Skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län anför
att dessa reduktioner påverkar det totala skogsbruksvärdet i obetydlig mån
och att reglerna för sådan reduktion är svårhanterliga och endast sällan
kommer till användning.

Även förslaget att skogsbete inte längre skall taxeras har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i
frågan, nämligen kammarrätten, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, skogshögskolan,
länsstyrelserna i Älvsborgs, Södermanlands och Örebro län samt
skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus,
Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län. Skogsstyrelsen anför att be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968 91

stämmelserna om skogsbete på grund av utvecklingen numera saknar praktisk
betydelse.

Förslaget att skogsvärdet skall innefatta värdet av det
byggnadsbestånd som behövs för skogsbruksdriften
har behandlats av ett flertal remissinstanser och har i huvudsak upptagits
positivt. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av domänstyrelsen,
skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs län, skogsvårdsstyrelsema
i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Värmlands
och Kopparbergs län, lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund.

Skogsstyrelsen instämmer i kommitténs uppfattning att värdet av byggnadsbestånd
behövligt för skogsdriften bör ingå i skogsbruksvärdet och att
särskilt förmånsvärde för byggnader bör åsättas endast om byggnadsbeståndet
på skogen är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet
än vad som behövs för skogsbruksdrift. Genom denna precisering uppnås
överensstämmelse med reglerna för jordbruksvärderingen. Styrelsen anser
dessutom att försiktighet i dagens läge bör iakttas vid åsättande av särskilt
värde på grund av svårigheterna att hyra ut överblivna bostäder.

Lantbrukets skattedelegation understryker lämpligheten i förslaget att
värdet av det behövliga byggnadsbeståndet för skogsbruksdrift skall ingå
i skogsvärdet och ansluter sig till de framförda synpunkterna.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser förslaget vara fullt befogat.
En fastighetsägare, som tvingas hålla byggnader på skogen, skall enligt
förbundets mening inte beskattas särskilt härför. Om detta påverkar
avdraget för allmänna kostnader, där kostnaden för byggnader beräknas
ingå, synes det enligt förbundets uppfattning vara lämpligt att den föreslagna
utredningen om allmänna kostnader tar upp detta problem till behandling.

Riksskattenämnden anför att det på huvuddelen av landets skogar inte lär
finnas några byggnader. I den mån byggnader förekommer på skogen torde
de enligt nämndens uppfattning redovisas som annan fastighet. Enligt riksskattenämndens
mening talar övervägande skäl för att värdet av byggnader
på skogen i förekommande fall redovisas särskilt såsom värde på särskilda
tillgångar. Frågan om taxeringen av skogsbrukets byggnader är emellertid
en komplicerad fråga, som bör anstå till den fortsatta översyn som förutsälts
skall ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Kammarrätten anför att anledningen till att kammarrätten vid 1957 och
1965 års allmänna fastighetstaxeringar inte kunnat godta skogssakkunnigas
rekommendationer beträffande byggnader pa skogen har främst varit
att kammarrätten funnit rekommendationerna strida mot gällande bestämmelser
i punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL och punkt 2 av anvisningarna
till 10 § samma lag av innebörd att byggnader på skogen skall åsättas

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

särskilt förmånsvärde. Avd. A i Skvl hänvisar till dessa lagrum. Ändras
bestämmelserna i KL och Skvl på det sätt angetts i förslaget sägs för kammarrättens
del bortfalla de fomella hinder som förelegat för ett godtagande
av skogssakkunnigas rekommendationer. Kammarrätten vill emellertid
framhålla att syftet med de angivna bestämmelserna i KL synes ha varit att
man velat ha en markering av skillnaden i värde mellan å ena sidan skogsfastigheter
med byggnader och å andra sidan skogsfastigheter utan byggnader
men i behov av byggnader. Denna markering har man hittills fått genom
att åsätta skogsfastighet med byggnader på skogen särskilt förmånsvärde.
Materiellt synes alltså frågan om förslaget bör genomföras vara beroende av
om det är berättigat eller inte att göra skillnad vid fastighetstaxeringen mellan
skogsfastigheter med byggnader och sådana fastigheter utan byggnader.
Numera finns byggnader endast på ett mindre antal av landets skogar. Enligt
kammarrättens mening bör därför en översyn av Skvl och KL ske i vad
avser bestämmelserna om taxering av byggnader på skog. Därvid bör frågan
vid inkomsttaxeringen om värdeminskning av byggnader på skog beaktas och
i enlighet därmed bör bestämmelserna utformas så, att byggnader på skog
redovisas som särskild förmån eller övervärde.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att centrala vägledande normer
bör utarbetas för bedömning av olika skogsägarkategoriers behov av byggnader
på skogen i skilda delar av landet för att man därigenom skall få fram
så rättvisa förmånsvärden som möjligt i fråga om byggnader på skogen.
Även länsstyrelsen i Örebro län förordar en begränsning genom närmare
precisering av vilka byggnader som skall anses ingå i skogsvärdet. Länsstyrelsen
föreslår att i anvisningarna till 9 § KL föreskrivs att som för skogsbruksdriften
behövligt byggnadsbestånd skall förstås »enkom byggnader avsedda
för skogsbrukets behov såsom bostäder för skogvaktare och skogsarbetare
eller annan med dem jämställd skogspersonal, s. k. skogsstationer,
serviceanläggningar för skogsbruket m. m„ vilka på grund av sin belägenhet
måste antagas inte kunna i huvudsak förräntas genom uthyrning i den allmänna
hyresmarknaden». Därjämte bör enligt länsstyrelsens mening i anvisningarna
till samma paragraf föreskrivas att byggnaderna skall vara belägna
på den skogsmark varom fråga är.

Länsstyrelserna i Stockholms och Hallands län avstyrker förslaget. Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att byggnader på skogen kan representera
rätt stora värden och att det inte är rimligt att en fastighet med sådana
byggnader åsätts samma värde som en fastighet som saknar sådana byggnader
men som i övrigt är helt jämförbar med den första fasfigheten. Länsstyrelsen
i Hallands län anser bl. a. att innebörden av förslaget är att värdet
av de byggnader — bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare eller annan
skogspersonal samt skogsarbetare — som enligt länsstyrelsens mening
tidigare inräknats i en fastighets enhetsvärde nu ej längre skall inräknas
i detta värde utan i skogsvärdet, och att hänsyn till dessa byggnader

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

därför skall anses ha tagits i SkvI. Enligt länsstyrelsens mening avser denna
dock endast värdering av enbart skog och skogsmark utan byggnader om
man bortser från skogskojor. I de föreslagna ändringarna av SkvI bär omläggningen
av byggnadsvärderingen inte berörts. Häri ligger enligt länsstyrelsens
mening ett frö till ojämn taxering. Om ett skogsbolag som innebar
en större skogsfastighet, uppför ett antal i och för sig väl behövliga
och ganska dyrbara bostäder för skogspersonal på denna kan värdet
av dessa byggnader — oavsett om de är belägna på inägojord eller i skogen
— enligt länsstyrelsens mening inte påverka taxeringsvärdet. Vid taxeringen
av inägojorden kan någon hänsyn till dem inte tas och inte heller
vid beräkningen av skogsvärdet. Inte heller kan byggnaderna åsättas
värde som särskilda tillgångar, då de är behövliga för skogsbruksdriften.
Hade bolaget i stället valt att — som ibland sker — köpa tomter och bygga
i ett närbeläget samhälle, så hade dessa fastigheter åsatts taxeringsvärden
som annan fastighet. Länsstyrelsen framhåller att det — om den nuvarande
metoden för taxering av inkomst av skogsbruk skall bibehållas — är av
största vikt att skogsvärdet enbart avser värdet på växande skog. En omarbetning
av SkvI i avsikt att möjliggöra en höjning av skogsvärdet då särskilt
värdefulla byggnader eller anläggningar förekommer är därför enligt
länsstyrelsens mening knappast möjlig, om man inte skall tvinga fastighetstaxeringsnämnderna
att särskilt ange den del av skogsvärdet som belöper
på byggnader och anläggningar. Länsstyrelsen anser vidare att uttrycket
»äro behövliga» för skogsbruksdrift — samma uttryck återkommer då det
gäller jordbruksvärdet — synes för snävt. Framför allt i fråga om jordbruket
gäller ju att det kan bedrivas på många olika sätt. Byggnader som
med en driftsinriktning är nödvändiga blir vid en annan utan gagn. Uttrycket
borde, menar länsstyrelsen, kunna ersättas med »äro avsedda».

Den föreslagna utformningen av reglerna för värdemins k ning savdrag
i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL har kritiserats av bl. a.
länsstyrelsen i Hallands län, Sveriges allmänna hypoteksbank, lantbrukets
skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Lantbrukets skattedelegation och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
påpekar att den ändringen i vart fall bör vidtas att skogsbruksvärdet
upp till 25 000 kr. utgör underlag för värdeminskning i stället för skogsmarksvärdet
upp till 25 000 kr., eftersom värdet av skogens byggnader enligt
förslaget skall ligga i skogsvärdet och inte i skogsmarksvärdet.

Länsstyrelsen i Hallands län anför bl. a. att man vid tillkomsten år 1951
av den nu gällande bestämmelsen som motiv för att i det schablonmässigt
beräknade avdragsunderlaget inräkna upp till 25 000 kr. av skogsmarksvärdet
angett att detta belopp kunde anses motsvara byggnadsvärde. Denna
motivering var enligt länsstyrelsens mening felaktig, men regeln kunde möjligen
försvaras eftersom det var fråga om en schablonregel. Enligt länsstyrelsen
är situationen nu en annan. Skogsmarksvärdet skall alltjämt vara

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968

ett rent markvärde, men det har föreslagits att värdet av byggnader för
skogsbruket skall ingå i skogsvärdet. Under sådana omständigheter finns
det ännu mindre skäl än tidigare att vid bestämmande av avskrivningsunderlaget
ta med skogsmarksvärdet, i all synnerhet som den föreslagna
regeln skulle vålla visst merarbete vid taxeringen. Inte heller i »övrig marks
värde» kan ingå värdet av några byggnader. Anledning saknas således också
att medta detta värde i avskrivningsunderlaget. Länsstyrelsen anser att
regeln — under förutsättning att värdet på byggnader för skogsbruk och
naturen av de särskilda tillgångarna anges i fastighetslängden — i stället
skulle kunna formuleras på följande sätt: »Kan---såsom byggna dernas

värde anses två tredjedelar av under beskattningsåret gällande jordbruksvärde
ökat med vad som av skogsvärdet och värdet på särskilda tillgångar
kan anses belöpa på byggnader.»

Departementsch ef en

Kommittéförslaget innehåller beträffande taxering av jordbruksfastigheter
åtskilliga synpunkter och rekommendationer som jag redan behandlat
i avsnittet Allmänna synpunkter in. in. De frågor som jag tar upp i förevarande
avsnitt avser ändringar i KL och SkvI.

För att få en bättre värdering och redovisning föreslås beträffande jordbruksfastighet
en uppdelning av de nuvarande tre de 1 värdena
jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde på fem
delvärden, nämligen jordbruksvärde, skogsbruksvärde, övrig marks värde,
värde på särskilda tillgångar samt övervärde från bebyggelsesynpunkt.

Den nya delvärdeuppdelningen har på det hela taget mötts med gillande
av remissinstanserna. Några har emellertid ansett att posten »övrig marks
värde» kommer att bli så förhållandevis obetydlig att behovet av detta särskilda
delvärde kan ifrågasättas. Jag har tidigare nämnt att värdet var 73
milj. kr. vid 1965 års fastighetstaxering. Det bör dock framhållas att, såsom
redovisats i kommittéförslaget, i värdet kan ingå faktorer som inte
bort räknas till detta delvärde. Med hänsyn till att delvärdena enligt 11 §
första stycket KL skall utföras i fulla hundratal kronor kommer naturligt
nog det föreslagna delvärdet för övrig mark att sakna betydelse för många
fastigheter. Jag delar emellertid synpunkten att redovisning som ett särskilt
delvärde av övrig marks värde kan leda till förbättringar i värderingstekniskt
och redovisningstekniskt hänseende. Därför biträder jag i princip
kommittéförslaget i detta avseende.

Några remissinstanser har anfört kritik mot de nya delvärdenas
benämningar. Kritiken har riktats mot benämningarna »övrig marks
värde» och »övervärde från bebyggelsesynpunkt».

Mot uttrycket övrig marks värde riktas invändningar av samma slag som
kan anföras mot benämningen annan fastighet, dvs. det framgår inte klart

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

i förhållande till vilken mark marken är »övrig». Jag har förståelse för denna
uppfattning. Beteckningen »övrig mark» torde emellertid vara inarbetad
bl. a. inom lantmäteriväsendet och på jordbruksstatistikens område. Jag anser
således att beteckningen kan vara »värde av övrig mark».

Benämningen övervärde från bebyggelsesynpunkt har kritiserats bl. a.
mot bakgrunden av kommittéernas förslag att ersätta uttrycket annan fastighet
med uttrycket bebyggelsefastighet. Redan kommittéerna själva har
hyst betänkligheter mot benämningen övervärde från bebyggelsesynpunkt
och övervägt beteckningen övervärde från exploateringssynpunkt. Båda benämningarna
är tunga och alltför tekniska enligt min mening. Jag finner
beteckningen »exploateringsvärde» lämpligare.

Det nya delvärdet j ordbruksvärde omfattar enligt kommittéförslaget
värdet av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och
andra anläggningar som är behövliga för jordbruksdrift. Bortsett från de
konsekvensändringar i bl. a. punkt 2 av anvisningarna till 10 § KL som föranleds
av förslaget om nya delvärden innebär kommittéförslaget även en
viss modernisering av den nuvarande lydelsen av nämnda anvisningspunkt.
Några sakliga ändringar i övrigt beträffande jordbruksvärdet är inte avsedda
med den nya lydelse av anvisningspunkten som föreslagits.

Mot avfattningen i kommittéförslaget av de författningsbestämmelser
som avser att reglera det nya del värdet jordbruksvärde har inga erinringar
gjorts vid remissbehandlingen. Även jag kan godta den föreslagna utformningen
av reglerna i princip.

I direktiven för utredningen angavs beträffande jordbruksfastigheterna
bl. a. att utredningsarbetet skulle avse att utröna om behov föreligger av
en mer utvecklad metod för värdering av exploateringsvärde än
som tillämpas f. n. Kommittéförslaget innehåller i detta hänseende ett påpekande
att visst övervärde som kunnat hänföras till exploateringsvärdet i
stället hänförts till värdet på åker eller övrig marks värde. Vidare innehåller
förslaget en rekommendation av innebörd att exploateringsvärde bör beaktas
så snart de framtida bebyggelsemöjligheterna är så påtagliga att de skulle
verka höjande på köpeskillingen vid eventuell försäljning. Det ligger i sakens
natur att bestämmandet av ett marknadsvärde måste bli osäkert om
exploateringen ligger långt i framtiden och inte bär stöd i upprättade planer,
framhålls det vidare. För att särskilt värde skall åsättas bör •— med hänsyn
till den försiktighet som skall prägla värderingen — enligt förslaget krävas
att möjligheterna till exploatering är relativt väl dokumenterade i form av
konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har förordat att den förutsättning för
åsättande av exploateringsvärde som rekommendationen i kommittéförslaget
innebär skrivs in i anvisningarna till 10 § KL. En annan uppfattning har
hävdats av Mälarprovinsernas hypoteksförening, som har ansett den före -

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

slagna allmänna rekommendationen vara alltför väg för att ge godtagbar
ledning vid jordbrukstaxeringen. Man bör därför enligt föreningen avstå
från regler som är ägnade att föregripa en värdestegring i fråga om mark
som ändå tills vidare kan väntas bibehållen för jordbruksdrift. Lantbruksstyrelsen
har ansett att riksskattenämnden även i fortsättningen bör genom
rekommendationer och uttalanden verka metodutvecklande, varför kommittéförslaget
bör godtas på denna punkt.

Kommittéförslagets rekommendation innebär i och för sig inte någon
mer utvecklad metod för åsättande av exploateringsvärde. Det påpekande
som gjorts torde dock vara till stor nytta liksom rekommendationen om när
förutsättningar kan anses föreligga för åsättande av exploateringsvärde. En
sådan rekommendation bör enligt min mening inte ta formen av en anvisning
i KL utan frågan bör avgöras av fastighetstaxeringsnämnderna själva
efter anvisningar från riksskattenämnden.

Med värde av övrig mark skall förstås fastighetens värde av icke
produktiv mark när fastigheten används för jordbruks- eller skogsbruksändamål
samt värde av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med
icke produktiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet
inte kan ekonomiskt utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk.

Denna bestämning av delvärdet bör skrivas in i anvisningarna till 10 § KL.

Delvärdet värde på särskilda tillgångar avses omfatta fastighetens
värde av sådana tillgångar o. d. som skulle verka höjande på köpeskillingen
vid överlåtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av sådana byggnader
och anläggningar som inte kan anses behövliga för jordbruks- eller
skogsbruksdrift, värdet av grusfyndigheter, jakt och fiske samt servitutsrätt.

Kommittéförslaget innebär dessutom den ändringen att skogsbete, som
enligt punkt 4 av anvisningarna till 9 § KL skall åsättas värde som särskild
förmån, inte längre skall taxeras på grund av det ringa värdet totalt vid
1965 års taxering, nämligen endast 97 000 kr. Anledning till antagande att
skogsbetena framdeles skulle komma att få något väsentligt värde sägs inte
föreligga.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot utformningen i kommittéförslaget
av de regler som skulle komma att gälla i KL för det föreslagna
nya delvärdet värde på särskilda tillgångar. Inte heller har någon
erinran riktats mot förslaget att inte taxera skogsbete. Jag biträder kommittéförslaget
i de nu behandlade hänseendena. Det bör framhållas att det
här aktuella delvärdet inte skall åsättas när exempelvis särskilda naturtillgångar
är av sådan beskaffenhet att de skall taxeras särskilt enligt 8 § KL.
— Beträffande de värderingsfrågor som kan uppstå hänvisar jag till vad jag
anfört i avsnittet Allmänna synpunkter m. m.

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Kommittéförslaget innehåller ett flertal nyheter såvitt avser taxering av
skogsmark och växande skog. Till en början är det en nyhet att skogsmarken
skall ingå med sitt värde i det nya delvärdet skogsbruksv
ä r d e som också avses omfatta värdet av växande skog med de byggnader
och anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift. Skogsmarksvärdet
avses skola bli urskiljt ur delvärdet och särskilt angivet. Meningen
är inte att skogsmarksvärdet skall bli ett särskilt delvärde. Åtgärden är
motiverad av de regler som gäller beskattningen av inkomst från skogsbruket.

Förslaget om ett särskilt skogsbruksvärde har mottagits väl av remissinstanserna.
Jag finner det tillfredsställande att skogsbruksvärderingen i
taxeringshänseende kommer att anpassas till den ändamålsenligare systematik
som tillämpas inom lantbruket i andra sammanhang.

Kommittéförslaget innebär att bestämmelsen i Skvl om reduktion av
skogsmarksvärdet på grund av onormal förekomst av kalmark skall upphöra
att gälla. Jag biträder förslaget, som inte mött någon erinran vid remissbehandlingen.

bör fastigheter med ringa skogsmarksareal tar kommittéförslaget upp
frågan om ett summariskt förfarande för bestämning av skogsvärde. Förfarandet
1 öreslås kunna lå användas beträffande fastigheter med skogsmarksareal
som understiger 25 hektar och för vilka saknas skogsuppskattningsbandling
o. d. Förfarande! innebär att uppskattningen av virkesförråd per
hektar och barrskogens grovskogsprocent sker efter tre eller fyra virkesförrådsklasser
resp. lika många grovleksklasser. Lövskogens andel anses kunna
få gå in i värdet med procentandel som svarar mot genomsnittet. Ett undantag
för detta bör dock göras framför allt för fastigheter med relativt
stor andel ädel lövskog. Kommittéförslaget innehåller ett exempel på hur
eu summarisk uppskattning skulle kunna ske i Örebro län.

Det föreslagna förfarandet har blivit i huvudsak välvilligt bedömt av de
flesta av de remissinstanser som yttrat sig. Endast länsstyrelsen i Gotlands
län och skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län har intagit en negativ inställning.
Jag delar den synpunkt som från flera håll framförts, nämligen
alt förslaget är arbetsbesparande och samtidigt kan ge ett resultat som är
tillfredsställande från taxeringssynpunkt.

Under remissbehandlingen har framförts önskemål om ett vidgat användningsområde
för metoden. Man har anvisat olika vägar för en sådan utvidgning.
Länsstyrelsen i Blekinge län bär föreslagit en arealgräns av 50
hektar. Även andra remissinstanser har förordat en högre arealgräns än
den som finns i kommittéförslaget men ansett att olika gränser bör kunna
komma i fråga för olika delar av landel. Skogsstyrelsen har föreslagit en
produktionsgräns på 100 skogskubikmeter per år i stället för en arealgräns.

För min del är jag villig att medverka till att det föreslagna summariska
uppskattningsförfarandet får ett så stort användningsområde som möjligt.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1068. 1 samt. Nr 154

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

En utvidgning av användningsområdet bör dock inte få medföra ökat arbete
t. ex. för att i det enskilda fallet avgöra om förfarandet är tillämpligt eller
ej. Skogsstyrelsens förslag synes medföra sådant merarbete. Det finns
emellertid skäl att beakta de olika förhållandena i landet på det sättet att
arealgränsen för norrlandslänen höjs till 50 hektar.

Länsstyrelsen i Gotlands län har påpekat att det summariska uppskattningsförfarandet
kan försvåra möjligheterna att vid inkomsttaxeringen beräkna
t. ex. avdragsposten värdeminskning på skog. Detta påpekande är
värt beaktande. I fastighetslängden bör i första hand tas upp de uppgifter
som den deklarationsskyldige själv uppgett om virkesförrådet i den mån
dessa uppgifter inte anses böra frångås vid uppskattningen. Finns inga
sådana uppgifter eller har uppskattningen lett till annat resultat än vad den
deklarationsskyldige uppgett bör vid tillämpningen av det föreslagna nya
summariska förfarandet genomsnittsvärdet i resp. virkesförrådsklass kunna
längdföras.

Reglerna för det nya summariska uppskattningsförfarandet bör som framhållits
i kommittéförslaget tas in i avd. B punkt 5 i SkvI. Mot avfattningen
av den lydelse som tagits upp i förslaget har riktats invändningar endast
av länsstyrelsen i Hallands län. Länsstyrelsen har framhållit att det inte
framgår av lydelsen att skogen i sin helhet, dvs. oberoende av trädslagsklasser,
skall kunna hänföras till viss klass i fråga om virkesförråd resp.
grovskogsprocent. Det finns visst fog för denna anmärkning. Vidare kan
mot den föreslagna lydelsen anföras att det inte klart framgår huruvida
uppskattning kan få ske enligt det nu gällande förfarandet i avd. B punkt 5 c
i SkvI exempelvis om det påkallas av den deklarationsskyldige. Jag anser att
det nya uppskattningsförfarande som föreslagits inte skall utesluta möjligheten
av att använda det förenklade uppskattningsförfarande som redan
finns när skäl föreligger för det.

Kommittéförslaget innebär som jag redan framhållit att skog,svärdet skall
innefatta värdet av allt byggnadsbestånd som är behövligt för skogsbruksdriften.
Särskilt förmånsvärde, i så fall redovisat under delvärdet värde på
särskilda tillgångar, avses bli åsatt endast när byggnadsbeståndet på skogen
är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs
för nämnda drift.

Som framgår av den redogörelse för hittills tillämpad praxis som finns i
kommittéförslaget och som jag tidigare återgett har byggnader på skogen
åsatts särskilda värden trots förslag i motsatt riktning av de skogssakkunniga
inför både 1957 och 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Frågan om taxeringen av byggnader på skogen har föranlett meningsbrytningar
vid remissbehandlingen. Av de remissinstanser som tagit upp frågan
har de flesta haft synpunkter som stämmer överens med vad som anförs i
kommittéförslaget. Dock har riksskattenämnden framhållit att frågan är
komplicerad och att den bör anstå till den fortsatta översyn som förutsätts

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

99

skola ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelserna i Stockholms
och Hallands län avstyrker förslaget. Andra uppfattningar som kommit
till synes är att man bör utarbeta normer för bedömning av olika skogsägarkategoriers
behov av byggnader på skogen i skilda delar av landet samt
att det närmare bör preciseras vilka byggnader som avses ingå i skogsvärdet.

Numera torde finnas byggnader på endast ett mindre antal av landets
skogar. Materiellt sett är, som kammarrätten påpekat, frågan om taxering
av byggnaderna beroende av om det är berättigat eller inte att vid fastighetstaxeringen
göra skillnad mellan skogsfastigheter med byggnader och sådana
fastigheter utan byggnader. Frågan har vidare samband med utformningen
av reglerna beträffande avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket.
Dessa regler har jag berört något i avsnittet Allmänna synpunkter m.m.
Jag kan ansluta mig till den lösning som tagits upp i kommittéförslaget. Jag
vill med anledning av vissa remissyttranden dock framhålla att om byggnader
som är behövliga för skogsbruksdrift exempelvis liyrs ut på den allmänna
marknaden, dessa bör taxeras särskilt. Detta torde kunna ske enligt
gällande regler i 8 § KL.

Genomförs de nya reglerna för taxering av jordbruksfastighet behövs, som
påpekats i kommittéförslaget, en motsvarande anpassning av de bestämmelser
om rätt till avdrag för värdeminskning av byggnader i jord- och skogsbruket
som finns i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL.

Den utformning av nämnda anvisningspunkt som finns i kommittéförslaget
har kritiserats av några remissinstanser. Lantbrukets skattedelegation
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har ansett att skogsbruksvärdet
upp till 25 000 kr. och inte skogsmarksvärdet bör utgöra underlag
för värdeminskningen eftersom värdet av skogens byggnader skall ligga
i skogsvärdet och inte i skogsmarksvärdet. Länsstyrelsen i Hallands län har
ansett att varken skogsmarksvärdet eller värdet av övrig mark bör få ingå i
underlaget eftersom dessa värden efter ett genomförande av förslaget inte
kommer att innefatta några byggnadsvärden.

Kommittéförslaget har i denna del som enda syfte att inte åstadkomma
någon rubbning av effekten i inkomstskattehänseende genom de nya fastighetstaxeringsreglerna.
De anförda betänkligheterna är av principiell art. Jag
vill erinra om att såsom jag tidigare nämnt skogsbeskattningen ses över av
skogsskattekommittén. Frågan om värdeminskningsavdragets framtida utformning
när det gäller förvärvskällan inkomst av jordbruksfastighet bör således
övervägas i annat sammanhang. F. n. är jag inte beredd att förorda
någon annan ändring än den som tagits upp i förslaget.

100

Iiungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Frälseränta
Nuvarande ordning

I lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom tas inte
upp frälseränta, vilken ansågs som fast egendom enligt 5 § i 1895 års numera
upphävda lag i samma ämne. Skatteregler beträffande frälseränta
finns i 7 § femte stycket, 8 § andra stycket, 9 § tredje stycket, 22 § 1 mom.
första stycket samt 24 § 1 mom. första stycket KL liksom i punkt 7 av anvisningarna
till 9 § och punkt 8 av anvisningarna till 21 § samma lag. Vidare
finns skattebestämmelser om frälseränta i 3 § 1 mom. under a och
4 § andra stycket förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att reglerna i skattehänseende beträffande
frälseränta numera saknar aktualitet och kan upphävas.

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag om taxering och beskattning av frälseränta har
lämnats utan erinran av de remissinstanser som uttalat sig om förslaget.
Kammarrätten framhåller att mål om frälseränta inte förekommit i kammarrätten
under de senaste årtiondena. Även om enstaka frälseräntor fortfarande
kan finnas, har kammarrätten inte något att erinra mot förslaget
att ifrågavarande bestämmelser utgår ur lagtexten. Kammarkollegiet anför
att såvitt kollegiet vet inga skattefrälseräntor numera återstår och att endast
fem frälseskatteräntor kvarstår. Anledningen till att dessa ännu inte
kunnat avvecklas är, förklarar kollegiet, att det föreligger tvist om räntornas
bestånd eller om de i räntorna ingående förmånerna. Kollegiets advokatfiskalsämbete
kommer att försöka utverka medgivande av ränteägarna
till återkallelse av gjord ansökan om räntans avlösning, och kollegiet tror
därför att de fem kvarvarande frälseräntorna inom kort skall vara avvecklade.
Riksskattenämnden har inte något att erinra mot förevarande förslag,
trots att någon sådan ränta kvarstår oinlöst.

Departementschefen

Det historiska rättsinstitutet frälseränta har numera ingen praktisk betydelse.
Bestämmelserna i skatteförfattningarna om frälseränta kan således
utgå. För de frälseräntor som fortfarande kan kvarstå oinlösta vid 1970 års
fastighetstaxering synes dock samma regler som hittills kunna få gälla.
Detta kan åstadkommas genom en föreskrift i övergångsbestämmelserna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 ur 1968

101

Gemensamhetsanläggning
Nuvarande ordning

Enligt 1 § första stycket lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa
gemensamhetsanläggningar kan för två eller flera fastigheter inrättas gemensam
anläggning av stadigvarande betydelse för dem, såsom parkeringsanläggning,
förbindelseled, gårdsutrymme, lekplats, anordning till skydd
mot grundvatten, ledning, värmeanläggning eller tvättstuga (gemensamhetsanläggning).
Gemensamhetsanläggning inrättas efter prövning vid förrättning.

Utrymme som behövs för gemensamhetsanläggning skall vid förrättningen
bestämmas i fastighet, för vilken anläggningen är avsedd, eller i
annan fastighet. Utrymmet är därigenom att anse som upplåtet för anläggningen.
Utrymmet får tas i anspråk utan hinder av den rätt till fastigheten
som kan tillkomma annan (3 § första stycket).

De fastigheter för vilka gemensamhetsanläggning inrättas utgör en samfällighet
för anläggningens utförande, underhåll och drift (5 § första stycket).
Den rätt som fastigheten har till anläggningen, inbegripen rätten i
samfälligheten, hör till fastigheten (5 § andra stycket).

Samfällighet förvaltas av fastighetsägarna i enlighet med vad de bestämmer
gemensamt (22 § första stycket). På fastighetsägares begäran skall
genom beslut av samfällighetsstämma utses styrelse för handhavande av
samfällighetens angelägenheter. Vidare skall antas firma, under vilken
verksamheten skall bedrivas, samt bestämmas den ort där styrelsen skall
ha sitt säte. Beslut skall anmälas till länsstyrelsen i det län där styrelsen
skall ha sitt säte. Efter det anmälan skett kan samfälligheten förvärva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter. Endast styrelsen får därefter företräda
samfälligheten i förhållande till tredje man (22 § andra stycket).

Angående beslut om gemensamhetsanläggning skall göras anteckning i
fastighetsboken för varje fastighet som berörs av beslutet (38 §).

Med fastighet förstås, som tidigare nämnts, i KL i huvudsak vad som
utgjorde fast egendom enligt 1895 års lag om fast egendom, trots att denna
lag har upphört att gälla. Som fastighet räknas också byggnad även om den
civilrättsligt skulle ha betraktats som lös egendom (4 § tredje stycket).

Enligt 8 § första stycket KL skall varje taxeringsenhet åsättas särskilt
taxeringsvärde. Taxeringsenhet är i princip, inom varje kommun för sig,
på landet varje hemman eller lägenhet eller del därav, som skall redovisas
särskilt i jordregistret, samt i stad och annat samhälle, där fastighetsregister
såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga. Fastighetsdel
skall utgöra taxeringsenhet, om fastighetsdelen antingen tillhör särskild
ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande
eller i annat fall stadigvarande brukas särskilt eller används för

102

Kungl. Maj:ts proposition nr läk år 1968

annat ändamål än fastigheten i övrigt (8 § andra stycket under a). Taxeringsenhet
är vidare byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader
på annans mark om byggnadens eller byggnadernas ägare inte innehar
marken med besittningsrätt för obegränsad tid (8 § andra stycket under c)
samt samfällighet som avsatts vid skifte och som står under särskild förvaltning,
även om samfälligheten består av flera hemman eller lägenheter
eller delar av sådana (8 § andra stycket under d). Taxeringsenhet är dessutom
komplex av fastigheter eller fastighetsdelar om de tillhör samme
ägare och ligger i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma
åbyggnader eller av annan anledning inte kan bedömas tillförlitligt till sina
inbördes värden (8 § andra stycket under e).

Kommittéförslaget

De värdetillskott som andelarna i en gemensamhetsanläggning medför
för de anslutna delägande fastigheterna bör enligt kommittéförslaget räknas
in i dessa fastigheters taxeringsvärden, oberoende av var anläggningen
är belägen. Anläggningen bör sålunda inte taxeras särskilt såsom ett självständigt
objekt. Någon författningsföreskrift om detta har inte tagits upp
i förslaget.

Remissyttrandena

Förslaget om taxering av de gemensamhetsanläggningar, som tillkommit
på grund av bestämmelserna i lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. byggnadsstyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Jämtlands län. Statens vattenfallsverk
har ej någon erinran mot förslaget men föreslår att man klarlägger
om inte heller sådan gemensamhetsanläggning som ligger i en annan
kommun än delägande fastighet skall anses utgöra särskild taxeringsenhet.

Kammarrätten framför vissa principiella betänkligheter mot det sätt att
lösa frågan som förs fram i förslaget. Kammarrätten uttalar att det kan
röra sig om anläggningar, som enligt KL är att hänföra till fastighet. De
samfälligheter som förvaltar anläggningarna är att anse som juridiska personer
av liknande art som de, vars skattskyldighet regleras i 53 § 1 mom. f)
KL. Den föreslagna beskattningsmetoden utgör ett avsteg från hittills gällande
regler att fastighet bör åsättas taxeringsvärde, om den inte är att anse
som skattefri eller utgörs av byggnad med värde under 5 000 kr. Kommuns
intresse av att beskatta garantibelopp kan möjligen trädas för nära, heter
det vidare i kammarrättens yttrande. En värdering av anläggningen måste
under alla förhållanden ske vid fastighetstaxering med sikte på att inte endast
fastställa dess totalvärde utan även bestämma de delvärden, som skall
hänföras till byggnader och mark liksom hur dessa värden bör utläggas på

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

de i samfälligheten deltagande fastigheterna. Dessa synpunkter torde vara
väsentliga vid inkomsttaxeringen, eftersom ägarna till de i samfälligheten
ingående fastigheterna — i den mån fastigheterna inte schablontaxeras —
bör erhålla avdrag för värdeminskning på anläggningarnas byggnadsvärden.
Det är därför enligt kammarrätten i varje fall inte tillräckligt med en
rekommendation att i beskattningshänseende skall förfaras på det föreslagna
sättet utan gemensamhetsanläggningarnas beskattning bör regleras
genom bestämmelser i KL.

Riksskattenämnden tillstyrker i princip den i förslaget förordade taxeringsmetoden
men anser behövligt att föreskrift i enlighet med förslaget tas
in i anvisningarna till KL. En ledamot i nämnden, hr Lindquist, framhåller
i särskilt yttrande att nämnden inte bort tillstyrka förslaget så oreserverat
som skett med hänsyn till att konsekvenserna av den föreslagna anordningen
inte kan överblickas utan ytterligare utredning.

Departementschefen

Hittills har enligt uppgift meddelats ett hundratal anläggningsbeslut enligt
lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Vid bedömningen av frågan om
taxering av gemensamhetsanläggning bör enligt min mening följande beaktas.

Enligt 5 § andra stycket lagen om vissa gemensamhetsanläggningar hör
rätt till gemensamhetsanläggning till de anslutna fastigheterna. I rätten till
anläggningen inbegrips även rätten i samfälligheten.

Fastighetsbegreppet i KL bestäms uteslutande av 4 § tredje stycket, som
dels hänvisar till den numera annars upphävda lagen angående vad till fast
egendom är att hänföra, dels föreskriver att byggnad är fastighet även om
den civilrättsligt sett var lös egendom enligt nämnda lag. I flertalet fall torde
således frågan huruvida gemensamhetsanläggning har karaktär av fastighet
i skatterättsligt hänseende inte erbjuda större svårigheter. För den händelse
svårigheter skulle uppstå kan ledning hämtas i punkt 2 av anvisningarna till
9 § KL, där det bl. a. sägs att vid värdesättning av såväl jordbruksfastighet
som annan fastighet hänsyn skall tas till servitut eller annan liknande rättighet
till förmån eller last för fastigheten. Jag vill här dessutom erinra om
att det skatterättsliga fastighetsbegreppet f. n. utreds av särskild sakkunnig.

Spörsmålet huruvida som kommittéerna föreslagit värdet av gemensamhetsanläggning
alltid skall räknas in i värdena på de delägande fastigheterna
och anläggningen således inte skall taxeras särskilt som ett självständigt
objekt är mer komplicerat. De flesta remissinstanser som yttrat sig har
inte haft någon erinran mot kommittéförslaget på denna punkt men kammarrätten
och en ledamot i riksskattenämnden har haft betänkligheter. Det
är onekligen svårt att överblicka konsekvenserna i inkomstskattehänseende,
särskilt mot bakgrunden att det kan finnas många olika slag av gemen -

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

samhetsanläggningar. Enligt uppgift förekommer beslut beträffande ett
fyrtiotal olika slag av anläggningar omfattande så skilda typer som exempelvis
garage, värmecentral, tvättstuga, parkanläggning, centralantenn, yttre
underhåll av byggnader i samband med upplösning av bostadsrätt, lekplats,
brandmur och staket. Jag vill ytterligare framhålla att de delägande
fastigheterna kan vara av vilken kategori som helst: jordbruksfastighet,
affärsfastighet, industrifastighet, villafastighet, flerfamiljsfastighet eller olika
kombinationer. Vissa fastigheter kan ingå i rörelse. Den ekonomiska förvaltningen
kan variera högst betydande, beroende på om anläggningen är
kostsam eller inte. I många fall måste samfälligheten ta upp krediter för
vilka säkerheter finns i de anslutna fastigheterna enligt en särskild författning,
lagen den 16 december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar
enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.

Jag är inte beredd att utan ytterligare utredning medverka till att genomföra
kommittéernas förslag i fråga om gemensamhetsanläggningarnas
behandling vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. De regler som finns
i 8 § andra stycket KL lämnar i och för sig ledning för bestämmandet om
särskild taxeringsenhet skall anses föreligga eller inte. I de anvisningar
som meddelas av riksskattenämnden bör kunna lämnas närmare direktiv
för hur man bör behandla gemensamhetsanläggningar av olika slag.

FRÅGOR SOM RÖR SÄRSKILD FASTIGHETSTAXERING M. M

Nuvarande ordning

Särskild fastighetstaxering sker formellt beträffande varje fastighet de
år när inte allmän fastighetstaxering äger rum (2 § 1 mom. första stycket
TF). Därvid tas närmast föregående års taxeringsvärde upp oförändrat om
inte nytt taxeringsvärde skall sättas (177 § 1 mom. första stycket). Nytt
taxeringsvärde skall sättas, om under löpande taxeringsperiod

det inträffat sådant förhållande att taxeringsenhet bör delas upp i flera
taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter bör slås samman till en,
ändring inträffat i fastighets beskattningsnatur,
fastighet, som förut varit skattefri blivit skattepliktig,

fastighets värde minskats genom eldsvåda, vattenflöde e. d. eller genom
rivning av byggnad eller skogsavverkning, under förutsättning att minskningen
föranleder en sänkning av taxeringsvärdet med minst en femtedel,
fortsatt bebyggelse ägt rum på fastighet som inte var färdigbyggd vid den
tidpunkt som den föregående taxeringen avsett, eller

fastighets värde annars höjts genom ny-, till- eller ombyggnad i sådan utsträckning
att det föranleder en ökning av taxeringsvärdet med minst en
femtedel (12 § 2 mom. första stycket KL).

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Särskild fastighetstaxering skall ske efter det allmänna prisläge och de
uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats vid den närmast föregående
allmänna fastighetstaxeringen. Därvid skall iakttas de ändringar beträffande
fastigheten som skett efter den tidpunkt som det senast åsatta taxeringsvärdet
avsett. Föranleds taxeringen av att skattefri fastighet blivit skattepliktig
skall ske fullständig nyvärdering av fastigheten med hänsyn till berörda
prisläge (12 § 2 mom. andra stycket KL).

Särskild fastighetstaxering utförs inom varje lokalt taxeringsdistrikt av
distriktets lokala taxeringsnämnd. Länsstyrelsen kan vid taxeringsdistriktsindelningen
förordna att annan indelning skall tillämpas vid särskild fastighetstaxering
än vad som föreskrivs för årlig taxering i övrigt (174 § första
stycket TF).

Bestämmelser som rör taxeringsnämndens befattning med särskild fastighetstaxering
finns vidare hl. a. i 177, 178, 179 och 180 §§ TF.

Fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd kan under vissa närmare
angivna förutsättningar åsätta fastighet särskilt uppskattningsvärde
för fastighetsbelåning, s. k. preliminärt taxeringsvärde [1 § förordningen
den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde
å fastighet]. Preliminärt taxeringsvärde skall föreslås av fastighetstaxeringsnämnd
eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, av
lokal taxeringsnämnd (6 § första stycket). Även vissa andra bestämmelser
i förevarande förordning berör lokal taxeringsnämnd, se 5, 10 och 13 §§.

Kommittéförslaget

Resultaten av särskilda fastighetstaxeringar, vilkas omfattning för övrigt
varierar kraftigt från år till år och de olika taxeringsdistrikten emellan, visar
enligt kommittéförslaget att de därvid åsatta taxeringsvärdena ofta blir
ojämna. Till stor del sägs detta bero på att den särskilda fastighetstaxeringen
i regel åvilar lokala taxeringsnämnder, vilkas huvuduppgift ligger inom
inkomst- och förmögenhetstaxeringens område och vilkas insikter i fastighetstaxering
inte sällan är begränsade. Det förekommer sålunda att varken
ordförande eller övriga ledamöter i en dylik nämnd deltagit i närmast
föregående allmänna fastighetstaxering och till följd därav inte har någon
direkt erfarenhet av de värderingsprinciper eller den taxeringsteknik som då
tillämpades. Man kan också i fråga om många taxeringsdistrikt konstatera
att taxeringsvärdenivån för fastigheter som taxerats vid särskild fastighetstaxering
överskridit taxeringsvärdenivån vid senaste allmänna fastighetstaxering.
Förhållandet torde bero på att man — mot gällande författningar
— tagit hänsyn till den allmänna prishöjning som ägt rum efter den senaste
allmänna fastighetstaxeringen.

För att uppnå bättre ordning i berörda hänseende föreslår kommittéerna
att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skall finnas för särskild fastighets 4f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 154

106

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1968

taxering och att dessa nämnders verksamhetsområde benämns särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.
Sådant distrikt bör utgöras av kommun eller del av
kommun. När särskilda skäl föreligger bör två eller flera kommuner kunna
sammanföras till ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Distriktsindelningen
bör beslutas av länsstyrelsen senast den 30 november året före taxeringsåret.
Kommittéernas här föreslagna nya regler sägs böra inplaceras i 174 § TF.

Med kommun åsyftar kommittéerna i detta sammanhang de större kommuner
som avses bildas på grundval av den nu pågående kommunblocksbildningen
enligt kungörelsen den 21 maj 1964 (nr 162) om fastställda planer
för länens indelning i kommuner. Skulle sådana större kommuner inte
vara färdigbildade vid den tidpunkt, då de förordade ändringarna beträffande
särskild fastighetstaxering enligt kommittéernas uppfattning bör träda
i kraft, anses dock den nya lydelsen i 174 § TF böra föranleda länsstyrelsen
att anpassa distriktsindelningen till de kommunblock som finns vid
nämnda tidpunkt.

Länsstyrelsen bör förordna ordförande i särskild fastighetstaxeringsnämnd
samtidigt med att distriktsindelningen sker, heter det vidare i kommittéförslaget.
Samtidigt bör en person utses att vara ledamot i nämnden såsom
kronoombud. Under december samma år bör fullmäktige i vederbörande
kommun eller kommuner välja ledamöter i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden.
Om ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt består av flera än
en kommun bör länsstyrelsen förordna om hur många ledamöter som skall
utses inom de olika kommunerna. Sammanlagda antalet nämndledamöter
bör dock utgöra minst tre och högst åtta, varvid det bör tillses att om ett
distrikt består av flera kommuner minst en ledamot väljs för varje kommun.
För varje ledamot som valts av kommun bör också väljas en suppleant.

Den längdföring som sammanhänger med särskild fastighetstaxering bör
enligt kommittéförslaget alltjämt ankomma på lokal skattemyndighet. För
detta fordras visst tillägg till 177 § 2 mom. TF. I samma paragraf bör samtidigt
ordet »taxeringsnämnd» utbytas mot »särskild fastighetstaxeringsnämnd»
samt uttrycket »lokalt taxeringsdistrikt» mot »särskilt fastighetstaxeringsdistrikt»
.

Kommittéförslaget sägs böra leda till ändringar även i 178, 179 och 180 §§
TF samt i punkt 3 av anvisningarna till 8 § KL.

Som följd av förslagen sägs vidare »lokal taxeringsnämnd» böra utbytas
mot »särskild fastighetstaxeringsnämnd» i 5, 6, 10 och 13 §§ förordningen
om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet. I denna
förordnings 10 och 13 §§ bör samtidigt redaktionella justeringar göras så att
ordet »överståthållarämbetet» utgår.

Kommittéerna finner önskvärt att de nu förordade ändringarna genomförs
snarast möjligt och föreslår därför, att författningsbestämmelserna i
ämnet träder i kraft den 1 januari 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

107

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag att särskilda fastig hetstaxerin g sn
ämnder inrättas redan fr. o. m. år 1969 och att dessa nämnders verksamhetsområde
skall benämnas särskilda fastighetstaxeringsdistrikt har
rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Det tillstyrks i princip av
de allra flesta remissmyndigheter som yttrat sig i frågan, såsom kammarrätten,
riksskattenämnden, statens vattenfallsverk, kammarkollegiet, länsstyrelserna
i Gotlands, Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands och Jämtlands
län, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, TCO, SACO, Svenska bankföreningen, Föreningen Sveriges
fögderichefer, KF och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Kammarrätten förklarar sig kunna vitsorda att det med nuvarande taxeringsorganisation
finns en tendens att vid särskild fastighetstaxering överskrida
den värdenivå, särskilt för annan fastighet, som framkommit vid närmast
föregående allmänna fastighetstaxering.

Statens vattenfallsverk konstaterar med stor tillfredsställelse att kommittéerna
föreslår inrättande av särskilda fastighetstaxeringsnämnder som
skall under åren mellan två allmänna fastighetstaxeringar handha enbart
taxering av fastigheter. Vattenfallsverket förklarar att verket har fått anföra
många besvär för att få rättelse av felaktigt åsatta taxeringar. I de flesta fall
bär ärendena varit av sådan natur att de enligt verkets mening borde ha
klarats av redan vid behandlingen i den lokala taxeringsnämnden. Besvären
har bl. a. rört frågan om fastighets beskattningsnatur, prisnivån och värderingsgrunden
samt frågan huruvida fastighetsområde skulle åsättas taxeringsvärde.
Verket anför vidare bl. a. att det inom vissa län där ett stort antal
svårbedömbara fastigheter — t. ex. outbyggt vattenfall, vatten-, värmeoch
atomkraftverk samt större och svårbedömda industri- och hyresfastigheter
— är belägna skulle vara lämpligt om ett gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt
för dessa fastigheter kunde inrättas. Härigenom torde ett jämnare
taxeringsutfall kunna nås och alltför stora olikheter i taxeringens värdenivå
kommunerna emellan kunna undvikas. Verket framhåller att de
taxeringar som här avses oftast representerar mycket stora värden och således
har stor betydelse för den kommun inom vilken en sådan fastighet är
belägen. Utöver garantibeskattningen inom respektive kommuner sker fördelning
av kraftverkens inkomster mellan olika produktionskommuner efter
förhållandet mellan taxeringsvärdena på produktionsanläggningarna i de
olika kommunerna. Genom nämnda uppbyggnad av speciella nämnder för
mera tidsödande och svårbemästrad fastighetstaxering skulle enligt verkets
mening de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna vid de årliga taxeringarna
kunna bättre hinna med sitt arbete och härigenom ej behöva snabbehandla
vissa ärenden som sedan många gånger får tas upp till ny prövning efter
besvär anförda av taxeringsintendenten i länet. Genom att viss avlastning i

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

arbetets omfattning genomförs för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
kan man även lättare få till stånd en sammanföring av två eller flera
kommuner till ett fastighetstaxeringsdistrikt och härigenom även beträffande
jordbruksfastigheter, en- och tvåfamilj sfastigheter samt fritidsfastigheter
kunna verka för en jämn och likformig taxering utöver kommungränserna.

Av remissinstanserna har endast statskontoret redovisat en tveksamhet
till förslaget som grundar sig på principiella skäl. Statskontoret förklarar att
man accepterar kommittéernas motiv för förslaget men anser för sin del att
huvudvikten i framtiden bör läggas på förändringar som möjliggör en ökad
medverkan av fackutbildade tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxeringen.
Denna synpunkt bör enligt statskontorets åsikt läggas på frågan om
inrättande av särskilda taxeringsnämnder och distrikt för den särskilda fastighetstaxeringen.
Man bör enligt verkets mening sträva efter att inte mer
än nödvändigt öka behovet av sakkunniga lekmän på fastighetstaxeringsområdet.
Det synes av detta skäl böra övervägas om inte — liksom nu är fallet
— möjlighet bör föreligga att låta lokal taxeringsnämnd handha den särskilda
fastighetstaxeringen.

Lantbrukets skattedelegation delar inte kommittéernas uppfattning att
särskilda fastighetstaxeringsnämnder bör upprättas i alla kommuner. Enligt
delegationens mening föreligger ett behov av särskilda nämnder i sådana
kommuner som expanderar starkt. I en stor del av övriga kommuner torde
emellertid bestyret med särskild fastighetstaxering vara av så ringa omfattning
att en särskild nämnd framstår som onödig. Delegationen föreslår därför
att bestämmelserna ändras så att det skall ankomma på länsstyrelserna
att besluta om särskild nämnd för fastighetstaxering i de kommuner där behov
föreligger.

Ett antal remissinstanser har yttrat sig i frågan om de särskilda
fastighetstaxeringsdistriktens storlek. Länsstyrelsen i
Gotlands län anser att fastighetstaxeringsdistrikten inte bör göras för stora
om man vill uppnå en bättre taxering med särskilda fastighetstaxeringsnämnder.
Föreningen Sveriges fögderichefer understryker för sin del vikten
av att särskilda fastighetstaxeringsnämnder inrättas i samtliga taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att en kommun med nuvarande
kommunindelning åtminstone i Västmanlands län kommer att utgöra
ett för litet fastighetstaxeringsdistrikt.

Kammarkollegiet ansluter sig till förslaget att den numera fastställda
kommunblocksindelningen i princip skall utgöra indelningsgrund även för
de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområde. Skulle vid
reformens ikraftträdande kommunblock inte vara färdigbildat och kommunblocket
således ännu inte utgöra egen kommun, bör enligt kommittéerna
länsstyrelsen anpassa distriktsindelningen till att omfatta de kommuner
som avses skola ingå i kommunblocket. Kollegiet anför vidare bl. a. att i för -

109

Kungl. Maj:ts proposition nr löi år 1968

slaget till ändringar i 174 § TF denna anpassning av distrikten till kommunblock
— något oegentligt — uttryckts på det sättet, att länsstyrelsen »när
särskilda skäl äro därtill» må sammanföra två eller flera kommuner till ett
särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Då endast 76 kommunblock av rikets
282 kommunblock kommer att vara färdigbildade den 1 januari 1969 och
ytterligare sammanläggningar av kommuner kommer att ske först den 1 januari
1971 kommer vid distriktsindelningens fastställande vad som enligt
förslaget anges som en undantagsföreteelse att bli huvudregel.

CFU framhåller att det vid fastställande av särskilt fastighetstaxeringsdistrikt
är angeläget att gränserna anpassas till redan befintlig administrativ
indelning. Från länsstyrelsernas fastighetsband kommer produkterna enligt
CFU att framställas i kameral ordning, dvs. sorterade på kommun, församling,
(lokalt) taxeringsdistrikt. Fastighet och särskilt fastighetstaxeringsdistrikt
kan därför inte införas såsom identifikationsbegrepp inom fastighet
sredovisningen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att det finns anledning att anta att
kommuner även efter genomförd kommunblocksbildning kan bilda för litet
område. Även andra omständigheter kan göra det ändamålsenligt att två eller
flera kommuner sammanförs till ett distrikt. Sådana omständigheter
kan vara de geografiska förhållandena, möjligheterna att engagera personer
som är lämpliga för taxeringsuppdrag liksom andra villkor som är speciella
för länet. Länsstyrelsen tillstyrker därför kommittéernas förslag med
den ändringen att särskilda skäl ej skall behöva föreligga för att fastighetstaxeringsdistrikt
skall kunna omfatta fler än en kommun.

Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår beträffande antalet valda
nämndledamöter att dessa med hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktens
omfattning åtminstone övergångsvis bör vara minst tre och högst tolv
mot föreslagna högst åtta.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att högsta antalet ledamöter i den
särskilda fastighetstaxeringsnämnden bestäms till tolv vilket f. n. gäller
för de s. k. rörelsenämnderna vid inkomsttaxering.

Angående tidpunkten för inrättande av de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
och särskilda fastighetstaxeringsdistrikten förutsätter länsstyrelsen
i Malmöhus län att detta sker i enlighet med förslaget vid den särskilda
fastighetstaxering som sker år 1969. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
förklarar att det med hänsyn till bl. a. de föreslagna bestämmelserna angående
tidpunkten för länsstyrelsens beslut om indelning av länet i särskilda
fastighetstaxeringsdistrikt samt utseende av ordförande och kronoombud i
de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna synes länsstyrelsen ofrånkomligt
att bestyret med den särskilda fastighetstaxeringen år 1969 såsom hittills
handhas av lokala taxeringsnämnder. Länsstyrelsen har redan inrättat tolv
taxeringsdistrikt för särskild fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Jämtlands
län anför att om förslaget skall kunna iakttas redan fr. o. in. 1969 års taxe -

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ring det erfordras att indelning i särskilda fastighetstaxeringsdistrikt sker
och ordförande i nämnderna förordnas, inte bara —• såsom förslaget till
övergångsbestämmelserna till föreslagen ny lydelse av bl. a. 174 § TF förutsätter
— innan författningen trätt i kraft utan sannolikt även innan författningen
utfärdats. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att kommittéerna
inte redovisat några skäl för att den nya organisationen skall tillämpas redan
fr. o. m. 1969 års taxering. Vid de särskilda fastighetstaxeringarna skall
i stort tillämpas samma regler i bl. a. värderingshänseende som kommit till
användning vid omedelbart föregående allmänna fastighetstaxering. Det kan
därför, säger länsstyrelsen, anses vara mindre konsekvent att ett år innan
en allmän fastighetstaxering skall genomföras tillämpa en ny ordning för den
särskilda fastighetstaxeringens del. Länsstyrelsen anser det i stället mera
följdriktigt att börja med en allmän fastighetstaxering och därefter genomföra
särskilda fastighetstaxeringar med utgångspunkt från erfarenheter både
i administrativt hänseende och från värderingssynpunkt vid en allmän
fastighetstaxering. Länsstyrelsen förordar därför att de ändringar som avser
särskild fastighetstaxering tillämpas först fr. o. m. år 1971.

TCO understryker för sin del vikten av att inrättandet av de särskilda
nämnderna sker så snart som möjligt.

Riksskattenämnden anser det vara av vikt att förslaget genomförs redan
vid 1969 års särskilda fastighetstaxering och påpekar att man därigenom
bl. a. vinner möjlighet att vid 1969 års taxering få fram lämpliga kandidater
till uppdragen som taxeringsnämndsordförande vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Departementschefen

Särskild fastighetstaxering skall enligt gällande regler formellt ske för
varje fastighet ett vart av åren under perioden mellan två allmänna fastighetstaxeringar.
Nytt taxeringsvärde åsätts emellertid bara när det inträffat
vissa ändrade förhållanden beträffande en fastighet. Sådana ändrade förhållanden
är t. ex. om taxeringsenhet bör delas upp i flera enheter eller om
flera enheter bör slås samman till en, om fastighetsvärdet minskat genom
eldsvåda e. d. eller om fastighetsvärdet ökat genom nybyggnad e. d.

Särskild fastighetstaxering utförs av den lokala taxeringsnämnden i det
distrikt vari fastigheten är belägen. Länsstyrelsen kan emellertid förordna
om annan distriktsindelning än den som gäller vid årlig taxering i övrigt.

Särskild fastighetstaxering skall ske enligt samma uppskattningsgrunder
som tillämpades vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.
Vidare skall taxeringen ske med utgångspunkt i samma allmänna prisläge
som då tillämpades.

Kommittéförslaget innebär att den särskilda fastighetstaxeringen skall
utföras av särskilda fastighetsnämnder. Dessa nämnders verksamhetsom -

Kungl. Maj. ts proposition nr 15i år 1968 111

råden, som bör kallas särskilda fastighetstaxeringsdistrikt, föreslås vara
kommnnblock eller del av sådant block.

Antalet ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd föreslås av kommittéerna
bli minst tre och högst åtta. Av dessa avses samtliga utom ordföranden
och ytterligare en, kronoombudet, skola väljas av de kommuner
som ingår i det särskilda fastighetstaxeringsdistriktet.

Kommittéförslaget har vunnit gehör vid remissbehandlingen. Tveksamhet
principiellt sett har yppats endast av statskontoret och, i viss mån,
lantbrukets skattedelegation. Statskontoret, som har accepterat kommittéförslagets
motivering, har ansett att man för framtiden bör lägga huvudvikten
vid förändringar som möjliggör ökad medverkan av fackutbildade
tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxeringen. Man bör således enligt
statskontoret sträva efter att inte mer än nödvändigt öka behovet av sakkunniga
lekmän på fastighetstaxeringsområdet. Av detta skäl bör följaktligen
övervägas om inte de lokala taxeringsnämnderna bör sköta den särskilda
fastighetstaxeringen även i fortsättningen.

Lantbrukets skattedelegation har ansett behov av särskilda fastighetstaxeringsnämnder
föreligga enbart i sådana kommuner som expanderar
starkt och föreslagit att det skall ankomma på länsstyrelsen att besluta om
särskild nämnd där behov föreligger.

Olika uppfattningar har emellertid kommit till synes under remissbehandlingen
när det gäller frågan om de särskilda fastighetsdistriktens storlek.
Några remissinstanser har betonat vikten av att fastighetsdistrikten
inte görs för stora. Andra har hävdat motsatt uppfattning. Statens vattenfallsverk
har föreslagit inrättandet av ett gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt
inom vissa län där besvärliga värderingsfrågor uppkommer beträffande
ett större antal fastigheter.

För min del vill jag först nämna att den principiella frågan huruvida fastighetstaxeringen
skall göras av lekmannanämnder eller av tjänstemän
inte bör avgöras i detta sammanhang. Frågan beror på den framtida utformningen
av organisationen på beskattnings- och uppbördsväsendets område.
Utformningen av denna organisation övervägs inom vederbörande departement
med anledning av landskontorsutredningens förslag i ämnet (SOU
1967: 22). Fn reform av organisationen kommer emellertid inte i första skedet
att omfatta taxeringsarbetet i första instans, vilket inte omfattas av utredningsförslagen.
Tills vidare bör man således utgå från nuvarande förhållanden
där.

Mitt intryck är att en överväldigande del av de remissinstanser som har
erfarenhet av det praktiska taxeringsarbetet betraktar de nuvarande förhållandena
på den särskilda fastighetstaxeringens område som otillfredsställande
och anser att inrättandet av särskilda nämnder skulle ge avsevärd
förbättring av taxeringsresultaten när det gäller rättvisa och likformighet.
Därmed kan man vinna lättnader i arbetet för de högre instanserna. Jag

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

är således beredd att i princip medverka till inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder
i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittéerna
föreslagit. Jag anser emellertid i motsats till kommittéerna och
flertalet remissinstanser inte att dessa nämnder bör träda i verksamhet
redan under år 1969. Det förefaller lämpligare att låta det nya systemet för
särskild fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering
ägt rum. Det kan, som också påpekats från något håll vid remissbehandlingen,
dessutom uppkomma svårigheter att hinna med distriktsindelning
och utseende av ledamöter före år 1969. Med hänsyn till den inställning
jag mi redovisat synes det inte nödvändigt att nu för riksdagen presentera
detaljerna i det nya systemet för särskild fastighetstaxering.

TAXERINGSFÖRFARANDET VID ALEMÄN
FAST IGH ETSTAX E RIN G

Taxering av försvarsfastigheter, in. m.

Nuvarande ordning

Alla inom Sverige belägna fastigheter skall enligt huvudregeln taxeras
(6 § 1 mom. första stycket KL). Undantagna från denna regel är vissa angivna
kommunikationsfastigheter och byggnader på ofri grund, värda under
5 000 kr., vilka inte skall åsättas taxeringsvärde (6 § 2 mom.). För de fastigheter,
som skall taxeras, skall ägaren eller likställd person avge allmän
fastighetsdeklaration (136 § 1 mom. första stycket TF).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller — utan att framlägga förslag beträffande taxeringen
av samtliga icke skattepliktiga fastigheter — att en avsevärd förenkling
och arbetsbesparing borde vinnas om man upphörde med att åsätta de
icke skattepliktiga fastigheterna taxeringsvärden. Dessa värden blir enligt
kommittéernas mening orealistiska och behövs inte för inkomst- eller förmögenhetsbeskattningen.
Kommittéerna föreslår emellertid av försvarsskäl
att de försvarsfastigheter som anges i 5 § 1 mom c) KL och som är icke
skattepliktiga inte skall taxeras och ej heller deklareras. Kommittéerna anser
att ett sådant förfarande skulle innebära en viss förenkling och att några
nackdelar inte är förenade med det föreslagna förfarandet.

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag att försvarsfastigheter i vissa fall inte
skall taxeras eller deklareras tillstyrks eller lämnas utan erinran av riksskattenämnden,
fortifikationsförvaltningen, chefen för försvarsstaben, riks -

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

revisionsverket, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna
i Stockholms, Kalmar, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Jämtlands
län, de lokala skattemyndigheterna i Stockholm och i Borås fögderi
samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Chefen för försvarsstaben
ifrågasätter om inte motsvarande bestämmelser skulle införas för de
genom kommuns försorg byggda ledningscentralerna, främst avsedda för
civilförsvarsändamål.

Kammarrätten förklarar sig vara införstådd med att såväl sekretesskäl
som praktiska synpunkter kan motivera undantag från taxering och deklarationsplikt
för de icke skattepliktiga försvarsfastigheternas del. Enligt kammarrättens
mening förutsätter emellertid ett sådant undantag att taxeringsmyndigheterna
noga bevakar att skattepliktiga försvar sfastigheter inte undgår
taxering.

Länsstyrelsen i Västmanlands län framför vissa kritiska synpunkter mot
förslaget. Länsstyrelsen anser att försvarsfastigheter kan uppdelas i en
skattepliktig och en skattefri del, trots att sådana fastigheter inte inryms
under bestämmelserna i 5 § 1 mom. andra stycket KL. Sådan uppdelning,
anför länsstyrelsen, förekommer både när olika delar av en fastighet används
för var sitt särskilda ändamål och när lokal avgränsning inte kan
ske. SCB framhåller att det för t. ex. nationalräkenskapernas behov vore
olyckligt om försvarets icke skattepliktiga fastigheter enbart redovisades till
de lokala skattemyndigheterna.

En fråga som intresserat vissa remissinstanser är frågan om taxering
av icke skattepliktiga fastigheter. Riksskattenämnden, statens
vattenfallsverk, riksrevisionsverket, länsstyrelserna i Älvsborgs, Värmlands,
Örebro och Jämtlands län, Svenska bankföreningen och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund anser i princip att man bör upphöra med
taxering av de fastigheter som i sin helhet är skattefria.

Riksskattenämnden framhåller att de värden som åsätts de helt skattefria
fastigheterna på grund av värderingssvårigheter och andra skäl i de allra
flesta fall blir orealistiska. Så torde t. ex. de värden som åsätts nationalparker
och kyrkor ofta sakna verklighetsunderlag. Riksskattenämnden finner
för sin del att anledning ej föreligger att åsätta dessa helt skattefria fastigheter
taxeringsvärden. Med hänsyn härtill och till det inte obetydliga merarbete,
som får läggas ned på taxeringen av dessa fastigheter, förordar riksskattenämnden,
att bestämmelser intas i KL om att de i 5 § 1 mom. samma
lag angivna fastigheterna, i den mån de är helt skattefria, inte skall taxeras.
Är de endast delvis skattefria, måste givetvis taxering ske i vanlig ordning.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om det inte redan till 1970 års fastighetstaxering
bör övervägas att undanta samtliga icke skattepliktiga fastigheter
från taxering och deklarationsplikt.

Länsstyrelsen i Värmlands län anför att några från rationella synpunkter
godtagbara skäl för att taxera t. ex. ltommunägda större parker, bollplaner

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

och liknande objekt ej kan anses föreligga och att ett generellt undantagande
av dessa objekt från taxering ur skatte- och redovisningsteknisk synvinkel
inte torde medföra några principiella olägenheter. Då objekten enligt
länsstyrelsen av naturliga skäl är svårtaxerade och då taxeringsrutinen tilllika
är mycket olika inom skilda kommuner måste åtgärder som syftar till
ett konsekvent undantagande av ifrågavarande fastigheter från taxering te
sig som angelägna. Även Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund förordar
att frågan om ett slopande av taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter
blir föremål för närmare övervägande. Förbundet anser att ett slopande
av taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter skulle innebära eu
påtaglig förenkling av taxeringsarbetet. Förbundet anser inte att svårigheter
uppkommer vid värdering av skattepliktig del av fastighet i de fall, då
fastighet enligt gällande bestämmelser kan vara uppdelad på en skattepliktig
och en icke skattepliktig del. Visserligen kan i vissa fall en värdering av
den icke skattepliktiga delen vara påkallad, men förbundet anser det inte
nödvändigt att föra ut sådant värde i fastighetslängden. Fördelning vid inkomstberäkningen
av intäkter och omkostnader på skattepliktig och icke
skattepliktig del av fastighet torde, enligt förbundets mening, inte förekomma
i sådan omfattning, att särskilt taxeringsvärde behövs på den icke
skattepliktiga delen. Härtill kommer att om fastighet övergår från att vara
av icke skattepliktig till att vara av skattepliktig karaktär ett mindre tillfredsställande
värde för det mesta torde erhållas, om man åsätter nytt taxeringsvärde
på grundval av värderingen av fastigheten såsom icke skattepliktig.

Bland de remissinstanser som ställer sig tveksamma till ett undantagande
från taxering av skattepliktiga fastigheter är kammarrätten. Kammarrätten
anser att undantag från taxering endast kan komma i fråga för vissa av de i
5 § KL angivna fastigheterna och att detta skulle förutsätta en katalogisering
av sådana fastigheter, något som enligt kammarrättens mening knappast
är genomförbart. Kammarrätten förklarar sig väl inse att ett undantagande
från taxering av icke skattepliktiga fastigheter skulle medföra betydande
praktiska fördelar. Ett stort antal fastigheter som vid tidigare fastighetstaxering
förklarats skattefria är till sin natur enligt kammarrättens
mening sådana att de inte på grund av sin användning kan väntas undergå
någon förändring i skattepliktsfrågan. Sådana fastigheter torde utan olägenhet
kunna lämnas otaxerade. Kammarrätten framhåller emellertid att »icke
skattepliktig fastighet» inte är ett entydigt begrepp. Praxis visar att det är
förenat med mycket stora svårigheter att avgöra huruvida en fastighet är
skattefri eller ej, och detta gäller alla kategorier av de fastighetstyper som
anges i 5 § KL. Härtill kommer att en fastighet ofta kan vara uppdelad i
en skattepliktig och en icke skattepliktig del, i vilket fall en taxering av fastigheten
enligt kammarrättens mening under alla förhållanden måste ske.
Kammarrätten anser dessutom att det torde vara fördelaktigt att en fastig -

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

het blivit åsatt taxeringsvärde, om fastigheten, vilket inte är ovanligt, på
grund av ändrad användning under löpande taxeringsperiod övergår från
skattefri till skattepliktig. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om
större behov av taxeringsvärde föreligger för helt skattefria fastigheter
men vill med hänsyn bl. a. till de nya reglerna för beskattning av realisationsvinster
inte föreslå ändring i nu gällande bestämmelser av taxeringen
av icke skattepliktiga fastigheter. SCB framhåller att det ur statistisk synpunkt
är en fördel om alla fastigheter taxeras.

Departementschefen

Frågan om taxering av de försvarsfastigheter som är befriade från skatteplikt
har varit aktuell även i tidigare sammanhang. Det har framhållits
att dessa fastigheter inrymmer anläggningar m. m. som av säkerhetsskäl
inte bör redovisas offentligt.

Kommittéernas förslag att skattefria försvarsfastigheter inte skall behöva
taxeras har lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden. Även
jag har uppfattningen att uppgifter, som rör landets försvar och som det
är av vikt att hemlighålla, inte bör bli offentliga vid fastighetstaxering, i
synnerhet som taxeringen av det slags fastigheter som nu är aktuella praktiskt
sett saknar betydelse i beskattningssammanhang. Taxeringen sker huvudsakligen
i syfte att avgöra huruvida skatteplikt föreligger eller ej. Det
är en grundprincip att samtliga frågor om taxeringen skall i första instans
avgöras av taxeringsnämnderna. Denna princip är dock genombruten i vad
gäller skattefria kommunikationsfastigheter (5 § 2 mom. KL) och skattefria
småbyggnader på ofri grund (5 § 4 mom.). I dessa fall behöver ägaren
inte deklarera fastigheten eller självmant inkomma med andra uppgifter
till ledning för taxering (136 § 1 mom. första stycket TF). Fastighet behöver
inte taxeras (6 § 2 mom. KL). Det blir således i realiteten ägaren själv som
avgör huruvida skatteplikt föreligger eller ej. Enligt min uppfattning kan
samma syn tillämpas beträffande de skattefria försvarsfastigheterna.

Kommittéerna har vidare föreslagit att de försvarsfastigheter som är
aktuella i förevarande sammanhang inte skall behöva deklareras.

De försvar sfastigheter som jag här berört är skattefria i sin helhet. De
problem som finns vid taxering av skattepliktig del av en i övrigt skattefri
fastighet föreligger därför inte. Betydelsen för fastighetsstatistiken av taxeringsvärden
på för svar sfastigheter torde inte vara särskilt stor. Värdena är
i de flesta fall inte representativa.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag att man inte längre
skall behöva taxera eller deklarera de skattefria försvarsfastigheterna.

Min ståndpunkt föranleder ändring av 6 § 2 mom. KL och 136 § 1 mom.
första stycket TF.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Kommittéerna har vidare berört frågan om taxering av icke skattepliktiga
fastigheter över huvud taget men de har inte lagt fram något förslag i denna
fråga.

Kommittéerna har påpekat att det skulle innebära en avsevärd förenkling
och arbetsbesparing om man upphörde med att åsätta dessa fastigheter
taxeringsvärden. Vidare har anförts att dessa fastigheter, t. ex. kyrkor,
naturminnesmärken och begravningsplatser, blir åsatta orealistiska taxeringsvärden
på grund av värderingssvårigheter samt att värdena inte har
någon betydelse för beskattningen. Svårigheter sägs möjligen kunna uppkomma
vid taxeringen av sådana fastigheter som till en del är skattepliktiga
och till en annan del är skattefria.

Frågan om taxering av icke skattepliktiga fastigheter har tagits upp av
åtskilliga remissinstanser. Många anser att man bör upphöra med taxeringen
av dessa fastigheter. Riksrevisionsverket ifrågasätter om man inte
redan vid 1970 års taxering kan införa denna ordning. Några remissinstanser,
som i princip är av den uppfattningen att man bör upphöra med
denna taxering, har emellertid ansett att frågan bör bli föremål för närmare
överväganden. Kammarrätten har framfört vissa betänkligheter mot
att man upphör med taxeringen med hänsyn till bl. a. svårigheterna att avgöra
om skatteplikt föreligger eller ej.

Jag finner det sannolikt att taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter
skall kunna förenklas. Jag är emellertid inte beredd att utan ytterligare utredning
lägga fram förslag om ändrade regler för taxeringen av dessa fastigheter.

Längdföring och sortering av fastighetsdeklarationer, m. m.

Förande av fastighetslängd och sortering av deklarationer, m. m.

Nuvarande ordning

Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att bl. a. ordna de
allmänna fastighetsdeklarationerna inom sitt fastighetstaxeringsdistrikt, att
tillse att förändringar avseende äganderättsförhållandena blir införda i
fastighetslängden och att föra nämndens protokoll och längder (147 § TF).
Nämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall vara färdiga senast
den 25 januari under taxeringsåret och skall tas upp i fastighetslängden
(150 § 2 mom. och 152 § andra stycket). Om ordföranden ansett att en
fastighet borde ha taxerats till annat belopp än nämnden beslutat, skall
han i fastighetslängden anteckna det värde han ansett böra åsättas (151 §
tredje stycket). Ordföranden skall senast den 31 januari under taxeringsåret
sända fastighetsägaren eller likställd person underrättelse om det preliminära
taxeringsvärdet på fastigheten (152 § tredje stycket). Sedan de pre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

117

liminära taxeringsvärdena antecknats i fastighetslängden, skall taxeringsnämndsordföranden
kungöra att längden under tio dagar hålls tillgänglig
för allmänheten (152 § fjärde stycket). Sedan tiden för erinringar enligt
152 § tredje stycket gått ut den 25 februari under taxeringsåret skall taxeringsnämnden
fatta slutliga beslut om taxeringarna. Om de slutligt beslutade
taxeringsvärdena avviker från de preliminära skall de antecknas i fastighetslängden.
Sedan de slutliga besluten fastställts, skall fastighetslängden
skrivas under av fastighetstaxeringsnämndens ordförande och de ledamöter
som skall justera nämndens protokoll (153 §). Ordföranden skall senast den
31 mars under taxeringsåret överlämna fastighetsdeklarationerna och övriga
handlingar till länsstyrelsen. Kungl. Maj :t föreskriver när och hur fastighetslängderna
skall överlämnas (154 § 2 inom.). Fastighetslängderna skall vara
att tillgå för landslcamreraren, taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden
samt föreligga offentligt under minst 14 dagar före den 15 maj
under taxeringsåret (154 § 3 inom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller att betydande brister förelegat i längdmaterialet
från 1965 års fastighetstaxering. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten
av att minska det rent administrativa arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna
till förmån för det direkta värderingsarbetet föreslår kommittéerna
att uppgiften att sortera deklarationerna och svara för längdföringen
vid de allmänna fastighetstaxeringarna skall vila på de lokala skattemyndigheterna
liksom de nu ombesörjer motsvarande uppgifter vid de årliga inkomsttaxeringarna
och de särskilda fastighetstaxeringarna.

Kommittéerna anför att undersökningar som kommittéerna företagit gett
vid handen att den nuvarande tidtabellen för fastighetstaxeringsarbetet
skall kunna bibehållas utan att lokal skattemyndighet genom denna nya
uppgift hindras att fullgöra sina övriga åligganden.

Förfarandet fordrar emellertid att anteckningarna på deklarationerna om
fastighetstaxeringsnämndens beslut utvidgas att omfatta även kodbeteckningar
på fastigheterna. Vidare måste anteckningarna föras med sådan
tydlighet att något missförstånd om vad som är fastighetstaxeringsnämndens
beslut inte kan uppkomma.

För kommittéerna framstår det såsom önskvärt att de längder i vilka
lokal skattemyndighet skall föra fastighetstaxeringsnämndernas beslut
inte finns hos nämnderna under taxeringsarbetet annat än i samband med
fastställandet av slutliga beslut och att de ej heller trycks förrän de fastighetsförändringar
som inträffar t. o. m. oktober året före taxeringsåret
kunnat beaktas. Fastighetstaxeringsnämnderna har emellertid under hela
sitt arbete behov av uppgifter om samtliga fastigheter inom distriktet och
dessa fastigheters senaste taxeringsvärden. Kommittéerna har prövat lämp -

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

ligheten att tillgodose detta behov genom att länsstyrelsen tillhandahåller
nämnderna antingen avier för varje fastighet att fogas till deklarationerna
eller samlade förteckningar över fastigheterna distriktsvis. De praktiska fördelarna
med samlade förteckningar överväger enligt kommittéerna och därför
förordas ett system med särskild fastighetsförteckning för varje fastighetstaxeringsdistrikt
där fastighetsdata tagits upp i kameral ordning med
senast tillgängliga värdeuppgifter, som länsstyrelsen överför från fastighetsbanden.

Då lokal skattemyndighet nu avses skola överta dessa arbetsuppgifter
föreslår kommittéerna vid förandet av fastighetslängden m. m. följande.
Den lokala skattemyndigheten skall iaktta att förändringar i äganderättsförhållandena
införs i fastighetslängden och meddela länsstyrelsen sådana förändringar.
Den lokala skattemyndigheten skall vidare sortera deklarationerna
och överlämna dem till ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna.
Deklarationerna skall då vara numrerade i löpande nummerserie efter fastighetsförteckningen
för fastighetsdistriktet som tryckts inom länsstyrelsens
datacentral. Även fastighetsförteckningen skall överlämnas till nämnderna.
Senast den 1 december överlämnar länsstyrelsen kompletterade stommar
till fastighetslängder i tre exemplar till den lokala skattemyndigheten.
Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall
föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande
dag överlämnar ordförandena de sista deklarationerna med taxeringsbesluten
påförda till den lokala skattemyndigheten för längdföring.
Kommittéerna förutsätter att deklarationerna överlämnas till den lokala
skattemyndigheten för längdföring successivt under december och januari.
Om ordföranden ansett att en fastighet bort åsättas annat taxeringsvärde
än det taxeringsnämnden beslutat, skall han på deklarationen eller därvid
fogad handling ange det värde som han ansett böra åsättas samt i protokollet
anteckna de fall i vilka detta skett. Den lokala skattemyndigheten
skall senast den 31 januari under taxeringsåret underrätta ägare till fastighet
och likställda om de preliminära taxeringsbesluten och skall senast den
10 februari — efter samråd med fastighetstaxeringsnämndens ordförande
— kungöra när och var fastighetslängden kommer att hållas tillgänglig för
allmänheten. Sedan längdföringen avslutats skall den lokala skattemyndigheten
snarast återsända deklarationerna till ordföranden. Lokal skattemyndighet
skall vidare så snart det kan ske efter den 25 februari översända
fastighetslängden till ordföranden. Då nämnderna fattat sina slutliga beslut
om taxeringen, skall dessa antecknas i nämndens protokoll om de skiljer
sig från de preliminära besluten. När taxeringarna slutligt fastställts skall
taxeringsnämndens ordförande ofördröj ligen meddela den lokala skattemyndigheten
detta samt återsända fastighetslängden och fastighetsdeklarationerna.
Den lokala skattemyndigheten skall därefter slutföra längdföringen
i enlighet med utdrag ur nämndernas protokoll och anteckna de slutliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

119

besluten i längderna i de fall dessa beslut skiljer sig från de preliminära
samt underskriva fastighetslängderna.

Kommittéerna föreslår vidare att lokal skattemyndighet skall översända
deklaralioner, protokollsutdrag och övriga handlingar senast den 31 mars
till länsstyrelsen och fastighetslängderna på den tid och i den ordning
Kungl. Maj:t föreskriver samt att lokal skattemyndighet i den omfattning
Kungl. Maj :t eller länsstyrelse föreskriver i övrigt skall medverka vid taxeringsarbetet.

Vissa justeringar av den tidsplan som följdes vid 1965 års fastighetstaxering
fordras vid genomförande av kommittéernas förslag om längdföringen,
t. ex. när det gäller tryckning och distribution av längder in. in. Kommittéerna
har lagt fram förslag till ny tidsplan för vissa administrativa åtgärder
inför 1970 års taxering. Tidsplanen finns intagen i kommittéförslaget.

Enligt kommittéförslaget bör lokal skattemyndighets åligganden i samband
med allmän fastighetstaxering sammanfattas i en ny 135 a § TF. De
nu behandlade förslagen angående längdföringen in. in. leder enligt kommittéerna
vidare till ändringar och tillägg i 147, 151, 152 och 153 §§.

Remissyttrandena

Förslaget om förande av fastighetslängd och sortering av deklarationer
in. m. har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Förslaget
tillstyrks eller lämnas i princip utan erinran av bl. a. kammarrätten,
riksskattenämnden, CFU, statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Älvsborgs, Örebro, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands
län, SACO, Föreningen Sveriges fögderichefer och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.

CFU uttalar att förslaget att längdföringen skall ankomma på lokal skattemyndighet
överensstämmer med vad CFU tidigare förordat i sitt betänkande
»Lokal skattemyndighets arbetsuppgifter och organisation».

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att erfarenheterna från 1965 års
allmänna fastighetstaxering är sådana, att länsstyrelsen tveklöst tillstyrker
förslaget om att förande av fastighetslängderna bör anförtros åt lokal skattemyndighet
och inte åt fastighetstaxeringsnämndernas ordförande. Endast
härigenom skapas, enligt länsstyrelsens mening, tillräckliga garantier för
att längderna kommer att föras på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen
tillstyrker också de sakkunnigas förslag om att särskild fastighetsförteckning
upprättas för varje fastighetstaxeringsdistrikt, upptagande samtliga
fastigheter inom distriktet, då fastighetstaxeringsnämnderna härigenom får
ett praktiskt hjälpmedel för kontroll av att alla fastigheter blir åsatta taxeringsvärden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förslaget skulle medföra en välbehövlig
avlastning i fastighetstaxeringsnämndsordförandenas arbete, och

120

Kungl. Maj:ts proposition nr löi år 1968

häradsskrivarna i länet har under hand förklarat att de inte räknar med
några svårigheter att inom ramen för tillgänglig personal hinna med dessa
arbetsuppgifter. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget liksom det härmed
sammanhängande förslaget att för varje fastighetstaxeringsdistrikt
skall upprättas särskild fastighetsförteckning.

Länsstyrelsen i Örebro lön förordar att längdföringen sker medelst hålkortsstansning
och maskinell bearbetning av uppgifterna i hålkorten, dvs.
att den stansning, som under alla förhållanden måste utföras, sker på sådan
tid att såväl fastighetslängderna som underrättelserna till fastighetsägarna
kan framställas maskinellt. Ett system med längdföring efter samma principer
som nu tillämpas vid inkomsttaxeringen skulle enligt länsstyrelsen
innebära en icke obetydlig ekonomisk vinst för statsverket. Vidare skulle
ett system med maskinell längdföring öka möjligheten att hålla angivna
tider för utsändande av underrättelser och längdens framläggande för allmänhetens
granskning. Bl. a. saknar vid hålkortsstansningen antalet »gluggar»
i deklarationsbuntarna vid den successiva leveransen egentlig betydelse
och tynger enligt länsstyrelsens mening ej arbetet i slutskedet på samma
sätt som vid manuell längdföring. Vid det system för längdföring som föreslagits
av länsstyrelsen är det lämpligt att en avi framställs för varje fastighet,
innehållande de uppgifter som registrerats för fastigheten. Denna avi
hör utformas så, att fastighetstaxeringsnämndens beslut beträffande arealer,
värden, koduppgifter in. m. kan noteras på avin. Avierna tillställs lokal skattemyndighet
den 15 september 1969 och sorteras in i deklarationerna.

Föreningen Sveriges fögderichefer finner det naturligt att lokal skattemyndighets
medverkan vid allmän fastighetstaxering utvidgas på liknande
sätt som skett vid inkomsttaxeringen. Den mest arbetskrävande av dessa
nya uppgifter blir längdföringen, som måste utföras av personal som är förtrogen
med fastighetsregistrering. Då denna arbetsuppgift skall utföras vid
den tidpunkt, då myndighetens arbetsbörda är som störst, måste hänsyn härtill
tas vid medelstilldelningen för extra personal. Föreningen tar för givet
att vid nästpåföljande allmänna fastighetstaxering ADB-systemets resurser
kommer att utnyttjas på så sätt att datakontoren övertar längdföringen,
summeringen och kompletteringen av underrättelserna till de skattskyldiga.
Lokal skattemyndighets huvuduppgift blir då — i likhet med vad fallet är
vid inkomsttaxeringen — att bereda fastighetsdeklarationerna för databehandling.
Med hänsyn till det mycket hårt pressade tidsschemat för lokal
skattemyndighet bör skyldighet för taxeringsnämnden att successivt överlämna
deklarationerna till myndigheten inskrivas i författningen. Föreskrifterna
bör utformas i överensstämmelse med dem som gäller vid inkomsttaxeringen.
Föreningen utgår också från att summeringen av längderna
inte behöver vara avslutad förrän vid den tidpunkt, då lokal skattemyndighet
underskriver längderna.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser att förslaget står i

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

överensstämmelse med vad som gäller eller planeras gälla vid inkomsttaxeringen
och får anses som en lämplig rationaliseringsåtgärd. Förbundet uttrycker
önskemålet att ADB-systemet så snart sig göra låter tas i anspråk
på lämpligt sätt även inom fastighetstaxeringen, närmast då vad avser registrering
och utskrift av underrättelser in. in. Förbundet anser att man ytterligare
bör överväga om särskilda fastighetsförteckningar bör användas i stället
för avier för varje fastighet. Systemet med avier har stora fördelar,
vilket förbundet ansåg framgick vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.
Vidare anför förbundet, att i fråga om längdföringen förutsätts successiv
leverans av deklarationsmaterialet till lokal skattemyndighet. Fastighetstaxeringsnämnden
kan emellertid, enligt förbundets mening, under hela
taxeringsperioden ha behov av tillgång till deklarationerna med hänsyn till
den jämförande granskning inom ramen för hela deklarationsmaterialet som
kontinuerligt behöver äga rum.

Departementschefen

Kommittéerna har föreslagit att sorteringen och numreringen av avlämnade
fastighetsdeklarationer samt längdföringen skall ankomma på den
lokala skattemyndigheten i stället för på ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden.
Förslaget har genomgående mottagits med gillande av remissinstanserna.
Liknande förslag hade lagts fram inför 1965 års allmänna
fastighetstaxering av 1961 års fastighetstaxeringsutredning. Jag ansåg mig
då inte kunna tillstyrka förslaget bl. a. på grund av den ökade arbetsbelastning
som därigenom skulle ha uppkommit för de lokala skattemyndigheterna
(prop. 1963: 197 s. 69). Vidare anförde jag som skäl mot att lokal skattemyndighet
skulle sköta längdföringen att fastighetslängden syntes böra vara
tillgänglig hos fastighetstaxeringsnämnden under hela den tid taxeringsarbetet
där pågår. Till följd av den omorganisation som numera företagits av
de lokala skattemyndigheterna samt den huvudsakliga utformning som det
nu föreliggande förslaget fått kvarstår ej de betänkligheter med hänsyn till
arbetsbelastningen hos de lokala skattemyndigheterna som jag tidigare uttalat
i denna fråga. Synpunkten att fastighetslängden bör vara tillgänglig
hos fastighetstaxeringsnämnden blir tillgodosedd genom förslaget om fastighetsförteckningar
och kommer dessutom, som jag strax skall uppehålla
mig ytterligare vid, att bli beaktad genom omläggning till automatisk databehandling
(ADB) för framställning av visst underlag för längdföringen.
De fördelar som vinns om kommittéförslaget genomförs på denna punkt torde,
främst genom arbetsbesparing för fastighetstaxeringsnämnderna, vara
avsevärda och jag tillstyrker det därför i princip.

De nya uppgifter som läggs på den lokala skattemyndigheten synes kunna
tas upp i en ny paragraf i TF, 135 a §. I denna paragraf bör tas in bestämmelser
om den lokala skattemyndighetens skyldighet att sortera deklaratio -

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ner, svara för längdföring av de preliminära taxeringsvärdena och skiljaktig
mening av ordföranden, samt ombesörja att ändrade äganderättsförhållanden
införs i längden. Vidare bör i paragrafen ges föreskrift om lokal skattemyndighets
skyldighet att sända in deklarationer, övriga handlingar och fastighetslängder
samt att medverka vid taxeringsarbetet i den omfattning
Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen i övrigt bestämmer. Vissa av dessa uppgifter
— sorteringen, längdföringen och anteckningarna av ändrade äganderättsförhållanden
— har tidigare enligt 147 § åvilat fastighetstaxeringsnämndsordförandena.
De bestämmelser härom som finns intagna i nämnda paragraf
kan därför utgå.

Vissa ändringar och tillägg fordras i 151—153 §§ TF avseende föreskrifter
om det underlag för längdföringen som fastighetstaxeringsnämndsordförandena
skall ställa till de lokala skattemyndigheternas förfogande. I 151 § tredje
stycket bör ges en föreskrift om det sätt varpå ordföranden skall underrätta
lokala skattemyndigheten om sin skiljaktiga mening vid åsättande av
taxeringsvärden. I 152 § andra stycket bör föreskrivas att ordföranden skall
sända in fastighetsdeklarationerna till lokal skattemyndighet senast den 26
januari för längdföringen av de preliminära värdena samt att lokal skattemyndighet
så snart det kan ske efter denna längdföring återställer deklarationerna
till ordföranden. I denna paragraf bör även tas in bestämmelser
i tredje stycket om att lokal skattemyndighet skall sända underrättelser om
preliminära taxeringsvärden och i fjärde stycket om att myndigheten skall,
efter samråd med ordföranden, senast den 10 februari under taxeringsåret
kungöra var och när fastighetslängderna med de preliminära taxeringsvärdena
finns utlagda samt i femte stycket om att myndigheten skall översända
fastighetslängden till fastighetstaxeringsnämndens ordförande så snart som
möjligt efter den 25 februari. I 153 § tredje stycket bör föreskrivas att ordföranden
ofördröjligen skall meddela den lokala skattemyndigheten när taxeringarna
slutligt fastställts och återställa längden och deklarationerna till
myndigheten. Vidare bör föreskrivas att lokal skattemyndighet, när de slutliga
besluten skiljer sig från de preliminära besluten, skall föra in de slutliga
besluten i fastighetslängden på grundval av det underlag som fastighetstaxeringsnämnden
ställt till förfogande samt att lokal skattemyndighet
skall underskriva denna längd. Slutligen bör bestämmelsen i 154 § 2 mom.
om ordförandens skyldighet att avlämna deklarationer, fastighetslängder
in. in. utgå liksom den i 3 mom. samma paragraf intagna bestämmelsen att
fastighetslängderna skall vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten
och fastighetsprövningsnämnden.

Längdföringen har av kommittéerna föreslagits skola ske enligt en i
huvudsak manuell metod. Fastighetsförteckningar, stommar till fastighetslängder
och underrättelser till de skattskyldiga förutsätts dock skola framställas
med utnyttjande av länsstyrelsernas dataanläggningar. Vid de påbörjade
förberedelsearbetena med blanketter och anvisningar till 1970 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

123

allmänna fastighetstaxering har enligt vad jag erfarit önskemål framförts
om att ADB skall utnyttjas i större omfattning vid längdföringen vid 1970
års fastighetstaxering än vad som förutsatts i kommittéförslaget. Samma
önskemål har kommit till uttryck i en del remissyttranden.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att kommittéerna under hösten
1967 inkom med framställning till Kungl. Maj :t om uppskov med nästa
allmänna fastighetstaxering från år 1970 till år 1972. Denna framställning
bifölls dock inte. Ett av de skäl för uppskov som anfördes var att möjligheterna
att utnyttja ADB vid fastighetstaxeringen skulle vara avsevärt större
år 1972 än år 1970. CFU framhöll i ett remissyttrande över uppskovsframställningen
att nämnden inte ansåg det tänkbart att man med dåvarande
personella och andra resurser skulle kunna gå över till ADB vid längdföringen
vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.

Under det nu pågående arbetet med förberedelserna för 1970 års allmänna
fastighetstaxering har det emellertid visat sig möjligt att redan vid 1970 års
allmänna fastighetstaxering utnyttja ADB vid längdföring och redovisning
av taxeringsvärden, delvärden m. m. CFU har bl. a. undersökt de tekniska
och personella förutsättningarna för en övergång till sådan ADB vid 1970 års
fastighetstaxering samt de kostnadsmässiga konsekvenserna därav. Nämnden
har i detta avseende anfört att det genom en lämplig utformning av det
ifrågasatta ADB-systemet, vilket åvilar nämnden liksom ansvaret för det
praktiska utförandet av systemet, skapas goda förutsättningar för ett vidgat
ADB-utnyttjande vid 1970 års fastighetstaxering. Nämnden har uttalat
att den tidsplan för taxeringsarbetet som kommittéerna föreslagit inte rubbas
vid en övergång till ADB utom såtillvida att stomme till fastighetslängd
inte överlämnas från länsstyrelsen till lokal skattemyndighet förrän senast
den 12 februari 1970 i samband med att den preliminära längdföringen är
komplett. Vidare medför ADB möjlighet att använda s. k. fastighetstaxeringsavier.
Denna avi avses innehålla de taxeringsuppgifter som fastighetstaxeringsnämnden
beslutat för enheten. Nämnden skickar avierna till
den lokala skattemyndigheten som vidarebefordrar dem till länsstyrelsen.
Hos länsstyrelsen skall avin ligga till grund för stansningen av de taxeringsdala
som skall tas in i fastighetslängden. Taxeringsavierna kan framställas
i genomslagskopior i önskat antal för stansning m. m. En kopia kan användas
som underrättelse om preliminärt taxeringsvärde.

Enligt min uppfattning skulle man vinna betydande fördelar om man vid
fastighetslängdföringen i den vidgade utsträckning som angetts kan tilllämpa
ett ADB-system. Bl. a. blir den lokala skattemyndighetens arbetsbörda
mindre och längderna blir lättare att kontrollera. Avskrifterna av
längderna blir enklare och billigare att framställa.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla att kommittéerna föreslagit
att SCB i stället för särskilda sakkunniga fr. o. m. 1970 års allmänna
fastighetstaxering skall sammanställa, bearbeta och redovisa huvudresulta -

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

ten av de allmänna fastighetstaxeringarna. Jag delar denna uppfattning och
ämnar återkomma till frågan i 1969 års statsverksproposition vid behandlingen
av anslagen till SCB. Om man databehandlar fastighetslängderna vid
den allmänna fastighetstaxeringen undviker man det dubbelarbete som annars
skulle uppkomma genom stansningen av samma taxeringsuppgifter för
SCB:s statistiksammanställningar. ADB vid längdföringen minskar således
SCB:s kostnader för stansning och kontroll av uppgifterna från fastighetstaxeringen.
Däremot får CFU ökade kostnader för programmerings- och
systemarbete. Vidare uppkommer ökade kostnader hos länsstyrelserna för
blanketter, hålkort, ADB-bearbetning och stansning samt hos de lokala
skattemyndigheterna för sortering av taxeringsavier och beredning in. in.
av deklarationsmaterial. Vissa av de lokala skattemyndigheternas kostnader
vid manuell bearbetning av längderna försvinner emellertid, bl. a. kostnader
för anskaffning och förhyrning av särskilda bredvalsiga skrivmaskiner,
för maskinskrivningspersonal för längdföringen, för längdsummering samt
för avskrifter och utdrag. Kostnadsökningarna inom CFU, länsstyrelserna
och de lokala skattemyndigheterna beräknas ungefär balansera kostnadsminskningarna
hos samma myndigheter. Till detta kommer emellertid minskningen
av kostnaderna hos SCB för den statistikproduktion som enligt förslaget
i framtiden skulle komma att åvila SCB. Jag förordar därför en övergång
vid 1970 års allmänna fastighetstaxering till automatisk databehandling
vid längdföring och annan redovisning av taxeringsvärden in. m.

Det föreslagna ADB-systemet föranleder i sig inte någon annan ändring
i TF i förhållande till kommittéförslaget än en smärre jämkning av innehållet
i 153 § andra stycket. Här bör föreskrivas att fastighetstaxeringsnämndens
slutliga beslut skall, om de skiljer sig från de preliminära besluten,
antecknas och meddelas lokal skattemyndighet i den ordning särskilt
föreskrivs i stället för att som föreslagits dessa beslut skulle antecknas
i protokollet, varefter utdrag av detta skulle tillställas lokal skattemyndighet.

Förande av kontrollängd
Nuvarande ordning

Kontrollängd skall föras för samtliga jordbruksfastigheter och skall ta
upp de grunder som fastighetstaxeringsnämnden följer vid taxeringen för
varje fastighet. Kontrollängden skall med lämpliga mellanrum under taxeringsarbetet
läggas fram för nämnden, som vid konstaterad ojämnhet i
taxeringen kan jämka taxeringsvärdena. Den justerade kontrollängden
skall fogas vid taxeringsnämndens protokoll. Senast den 5 februari under
taxeringsåret skall ordföranden översända sammandrag av kontrollängden
till landskamreraren i länet, som skall insända sammandragen inom fem
dagar till finansdepartementet (150 § 3 mom. TF). Kungl. Maj:t kan för -

125

Kungl. Maj. ts proposition nr 15b år 1968

ordna att jämnheten och likformigheten vid taxeringen av jordbruksfastigheterna
på landsbygden undersöks med utgångspunkt från sammandragen
av kontrollängderna. Resultatet av sådan undersökning skall meddelas
landskamrerarna senast den 30 april under taxeringsåret. Sammandragen
skall tillhandahållas kammarrätten senast den 1 oktober under taxeringsåret
(159 §).

Kommittéförslaget

Kommittéerna föreslår att fastighetstaxeringsnämnderna skall föra kontrollängd
även i fortsättningen. Men det föreslås nyheter i två avseenden.
För det första skall kontrollängd för jordbruksfastigheter föras i endast begränsad
omfattning. För det andra införs skyldighet att i samma omfattning
föra kontrollängd för även annan fastighet.

Syftet med kontrollängden har framför allt varit att man med dessa såsom
underlag skulle kunna uppnå en enhetlig taxeringsnivå vid taxering av jordbruksfastigheter,
inte bara inom samma kommun utan även inom hela län
och i sista hand inom hela riket. I praktiken har deras betydelse i huvudsak
blott hänfört sig till det lokala planet och till jämförelser mellan olika preliminära
taxeringsvärden inom fastighetstaxeringsdistrikten. Kontrollängderna
vid föregående allmänna fastighetstaxeringar har också företett betydande
brister, heter det i kommittéförslaget.

För att förbättra och samtidigt förenkla det nuvarande systemet med
kontrollängder för jordbruksfastighet förordar kommittéerna att dessa
längder fortsättningsvis skall föras i viss till behovet i varje särskilt fall
avpassad omfattning. Förandet av kontrollängder bör enligt kommittéernas
mening kunna ske på olika sätt alltefter de lokala betingelserna. Noteringar
för en och samma fastighet bör kunna göras på flera ställen i en
längd beroende på vilka delvärden som är aktuella för jämförelse under
viss fas i taxeringsarbetet samt längdföringen kunna inskränkas till att
avse bara sådana fastigheter som kan antas vara representativa för sin typ
eller sin produktion inom visst område. Fastighetstaxeringsnämnderna bör
själva kunna i detalj bestämma i vilken omfattning kontrollängder behöver
föras, men av förste taxeringsintendentens anvisningar bör framgå vilka
huvudprinciper och allmänna begränsningar nämnderna därvid måste
iaktta.

Hittills har inga kontrollängder förts i fråga om andra fastigheter än
jordbruksfastigheter. Särskilt med tanke på den starka nvbyggnadsverksamheten
vad gäller fastigheter av kategorin annan fastighet, speciellt småhus
av skilda slag, föreligger enligt kommittéernas mening ett behov av att inom
lokalt starkt avgränsade områden med hjälp av kontrollängder kunna jämföra
de värden och delvärden som preliminärt åsatts vissa grupper av fastigheter
av samma eller snarlik typ. Till följd härav föreslås att fr.o. in.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

1970 års allmänna fastighetstaxering kontrollängder för annan fastighet
skall föras i den utsträckning förste taxeringsintendenten bestämmer i sina
anvisningar samt vederbörande fastighetstaxeringsnämnd inom dessa anvisningars
ram finner behövligt för att jämnhet och rättvisa skall uppnås i
taxeringen. Kommittéerna föreslår därför att bestämmelsen i 150 § 3 mom.
TF om fastighetstaxeringsnämndernas skyldighet att föra kontrollängder
skall utgå. I stället föreslår kommittéerna, att tillägg bör göras till 70 §
taxeringsknngörelsen den 27 juni 1957 (nr 513) av innebörd att kontrolllängd
skall föras inom fastighetstaxeringsnämnd för såväl jordbruksfastighet
som annan fastighet i huvudsak i den utsträckning och på det sätt riksskattenämnden
och förste taxeringsintendenten särskilt bestämmer.

Skäl att bibehålla övriga föreskrifter i TF om kontrollängder anser kommittéerna
inte föreligga.

Remissyttrandena

Förslaget om förande av kontrollängd tillstyrks i princip eller lämnas
utan erinran av bl.a. riksskattenämnden och länsstyrelserna i Södermanlands,
Kalmar och Älvsborgs län.

Riksskattenämnden förklarar att nämnden därvid utgår från att avsikten
är att sådana längder skall föras för varje distrikt resp. område eller by för
några typiska fastigheter och sålunda i den utsträckning som behövs för
att man skall få en »mall» för taxeringen av områdets övriga fastigheter.
Även länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att typfastigheter skall väljas ut
gemensamt av taxeringsnämndsordföranden och fastighetstaxeringsombudet
bland såväl en- och tvåfamilj sfastigheter som jordbruksfastigheter. En
rapport byggd på kontrollängderna bör av fastighetstaxeringsombuden med
regelbunden tidsintervall tillställas förste taxeringsintendenten, som med
ledning därav kan bedöma om önskad taxeringsnivå uppnås och att taxeringen
inom länet ej företer omotiverade avvikelser från denna.

Länsstyrelsen i Kalmar län uppger att vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar
sammanställningar gjorts i länet med ledning av de sammandrag
av kontrollängderna som fastighetstaxeringsnämndsordförandena sänt in
enligt 150 § 3 mom. TF för utrönande av i vad mån rekommenderade värdenivåer
uppnåtts och eftersträvad likformighet mellan de olika distrikten
blivit godtagbar. Denna undersökning har regelmässigt utmynnat i rekommendationer
till någon eller några nämnder att under den senare perioden
av taxeringsarbetet justera värdenivån i distriktet. Med tillämpning av den
ändrade ordning som föreslagits för förande av kontrollängderna blir det
inte möjligt att framdeles med ledning av sammandragen av kontrollängderna
under förstainstansarbetet åstadkomma en generell översyn av värdenivån
beträffande jordbruksfastigheterna och härav betingade justeringar.
En sådan översyn torde bli möjlig även i fortsättningen, om de lokala

127

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

skattemyndigheterna åläggs att tillställa länsstyrelsen sammandrag av fastighetstaxeringslängderna
senast vid den tidpunkt då längderna jämlikt 152 §
fjärde stycket TF utläggs för att vara tillgängliga för allmänheten. Föreskrift
härom bör enligt länsstyrelsens mening intas i 135 a § TF.

Länsstyrelsen i Gotlands län anför bl. a. att tillgång till kontrollängd eller
liknande jämförelsematerial torde i vart fall vid taxeringen av jordbruk
vara nödvändigt. Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet successivt få
det deklarationsmaterial från fastighetstaxeringsnämnden som är färdigt att
längdföra. Nämnden måste därför under senare delen av sitt arbete ha tillgång
till uppgifter om hur de tidigare avgjorda fallen behandlats. Eu riktig
taxering av jordbruksfastigheter kan enligt länsstyrelsens mening inte göras
utan ständiga jämförelser mellan fastigheterna. Jämkningar av tidigare
resultat måste även kunna ske. För att möjliggöra sådana jämförelser utan
att nämnderna betungas med det omständiga arbetet att separat föra en
fullständig kontrollängd föreslår länsstyrelsen att särskilda taxeringsavier
framställs för varje jordbruksfastighet med förtryckt namn på fastigheten
och dess ägare. Om nämnden vid sin anteckning på deklarationen av siffrorna
för taxeringsvärde och de faktorer som använts för att beräkna detta
samtidigt kopierar dessa siffror på därför lämnat utrymme på taxeringsavin,
skulle nämnden utan större merarbete få tillgång till en sorts kontrollängd
på lösa blad, som sedan kan användas i det fortsatta taxeringsarbetet.

Departementschefen

Kontrollängder har förts för jordbruksfastigheterna fr. o. m. 1928 års
allmänna fastighetstaxering. Syftet är att man såväl lokalt som på länsplanet
och även på riksplanet skall ha möjlighet dels att följa att nivån vid
taxeringen blir jämn, dels att jämka taxeringsvärdena om ojämnhet uppkommit
vid taxeringen inom något område.

Kommittéerna påpekar att kontrollängderna vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen varit behäftade med åtskilliga brister. Kommittéerna
anser att samma möjlighet till kontroll av jämnheten vid taxeringen av
jordbruksfastigheter som tidigare förelegat hädanefter kan åstadkommas
även om man begränsar omfattningen av kontrollängderna. Härigenom når
man också en viss arbetsbesparing för fastighetstaxeringsnämnderna. De
remissinstanser som tagit upp frågan har inte ställt sig avvisande till kommittéförslaget
även om man på sina håll betonat vikten av att det fortfarande
finns kvar möjligheter till jämförelse. Vissa remissinstanser har
också föreslagit åtgärder i syfte att bevara sådana jämförelsemöjligheter.

Även jag anser att förande av kontrollängder såvitt avser jordbruksfastighet
kan inskränkas som kommittéerna föreslagit. Å andra sidan synes,
som kommittéerna framhållit, förande av kontrollängd i viss utsträckning

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

för vissa typer av annan fastighet kunna vara till fördel för taxeringens
jämnhet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i ett tidigare avsnitt
förordat en övergång till ADB för fastighetslängderna till 1970 års allmänna
fastighetstaxering. Enligt det system som är avsett att tillämpas vid
databehandlingen kommer fastighetstaxeringsnämndsordföranden att under
praktiskt taget hela fastighetstaxeringsarbetet kunna behålla fastighetsdeklarationerna
och minst en avi för varje fastighet med samtliga beräkningsoch
beslutsdata beträffande taxeringen. Dessa avier kan tjäna som underlag
för vissa jämförelser och kontrollberäkningar som nämnderna kan önska
göra. Vidare bör man genom maskinella bearbetningar av registrerade taxeringsdata
kunna göra sammanställningar, som utvisar taxeringsnivåer in. m.,
sedan taxeringsarbetet framskridit så långt att det går att ta fram jämförelsematerial
av önskad omfattning. Jag delar även i övrigt de av kommittéerna
framförda synpunkterna på förandet av kontrollängder och tillstyrker
åt! de i 150 § 3 inom., 159 § och 173 § 2 mom. andra stycket TF intagna bestämmelserna
om denna längdföring och därmed sammanhängande frågor
utgår.

Andra längdföringsfrågor
Nuvarande ordning

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut till taxering skall, som
redan anförts, tas upp i fastighetslängden (150 § 2 mom. TF). Nämndens
slutliga beslut skall antecknas i fastighetslängden, om de skiljer sig från de
preliminära besluten (153 § andra stycket). Närmare föreskrifter om längdens
förande meddelas av Kungl. Maj :t (150 § 2 mom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna framhåller att det inte torde finnas någon bestämmelse om
att sådana fastigheter, som inte skall åsättas taxeringsvärden, skall antecknas
i fastighetslängden. Enligt övervägande praxis på området, sägs det,
längdförs samtliga fastigheter. Kommittéerna förordar också att samtliga
fastigheter upptas i fastighetslängd med undantag för småbyggnader på ofri
grund, värda under 5 000 kr. Om den tidigare nämnda ändringen beträffande
reglerna för taxering av försvarsfastigheter inte skulle vara tillräcklig
ur försvarssynpunkt, förordar kommittéerna att en särskild fastighetslängd
upprättas för dessa fastigheter samt att bestämmelser om sekretessheläggning
av denna längd och av motsvarande delar av länsstyrelsernas databand
avseende fastighetstaxeringen tas in i lagen om inskränkningar i rätten
att utbekomma allmänna handlingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

129

Remissyttrandena

Förslaget att samtliga fastigheter skall antecknas i fastighetslängd
tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Förslagets genomförande förordas av kammarrätten samt länsstyrelserna
i Älvsborgs och Blekinge län. Kammarrätten framhåller att förslaget synes
överensstämma med praxis och att längdföringen torde vara påkallad med
hänsyn till bl. a. folkbokföringen.

Kommittéernas förslag att sinåbyggnader på ofri grund värda
under 5 000 kr. inte skall upptas i fastighetslängden tillstyrks eller
lämnas utan erinran av kammarrätten, riksskattenämnden, SCB och
länsstyrelserna i Blekinge, Örebro och Värmlands län.

Kammarrätten påpekar att vägande praktiska skäl talar för att ifrågavarande
byggnader inte tas upp i fastighetslängden.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att det skulle innebära en betydande
förenkling om ifrågavarande byggnader inte togs upp i fastighetslängden.
Länsstyrelsen anser att taxeringsmyndigheterna alltjämt bör ha möjlighet
att fortlöpande kontrollera bl. a. dessa byggnaders värde, eventuellt genom
att någon form av förteckningar över ifrågavarande byggnader kunde
finnas bevarade hos lokal skattemyndighet. Förteckningen skulle sedan enligt
länsstyrelsens mening kunna utlånas till fastighetstaxeringsnämnderna
för kontroll av detta fastighetsbestånd.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län ifrågasätter om förslaget
i denna del bör genomföras. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför,
att det enligt länsstyrelsens mening får anses föreligga ett visst behov för
registrering av ifrågavarande byggnader. Dessa kan i många fält bli föremål
för fortsatt bebyggelse. Om byggnaden inte finns registrerad i fastighetslängden,
kan man lätt förbise att åsätta ett av de högre taxeringsvärden,
som föranleds av den fortsatta bebyggelsen. Av i stort sett samma skäl som
anförts av länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker länsstyrelserna i Älvsborgs
och Västmanlands län, Föreningen Sveriges fögderichefer och SACO
att någon generell föreskrift i enlighet med förslaget lämnas.

Kommittéernas i andra hand framförda förslag att registrering av
icke skattepliktiga försvarsfastigheter skall ske i särskilda
fastighetslängder, vilka sekretessbeläggs liksom motsvarande delar
av länsstyrelsernas databand tillstyrks eller lämnas utan erinran av kammarrätten,
fortifikationsförvaltningen och länsstyrelsen i Örebro län. Kammarrätten
framhåller i detta sammanhang att det kan föreligga anledning
att sekretessbelägga även kammarrättens akter och utslag rörande taxering
av försvarsfastigheter.

Chefen för försvarsstaben anser att de skattefria försvarsfastigheterna av
sekretesskäl inte skall tas upp i fastighetslängderna, då någon bestämmel 5

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 154

130 Kungl. Maj ds proposition nr 154 år 1968

se om att sådana fastigheter skall antecknas i längderna inte synes föreligga Riksskattenämnden

förklarar att nämnden inte har något att invända
mot att försvarsfastigheterna av sekretesskäl inte tas upp i fastighetslängden.

Länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län ifrågasätter om det skulle
innebära någon fördel från sekretessynpunkt att bryta ut ifrågavarande fastigheter
ur de offentliga fastighetslängderna och införa dem i en särskild
sekretessbelagd längd. Önskade uppgifter angående dessa fastigheter kan
enligt länsstyrelsernas mening utan svårighet erhållas på annat håll.

Åtskilliga remissinstanser har framhållit, att det skulle vara en stor
fördel om fastighetstaxeringsnämnderna fick uppgifter om de byggnadslov
som meddelats i distriktet under den löpande taxeringsperioden.
Bland dessa är länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands län, lokala skattemyndigheten
i Alingsås fögderi, SACO och Föreningen Sveriges fögderichefer.
SACO föreslår att kommunerna åläggs att via lokala skattemyndigheter
tillhandahålla fastighetstaxeringsnämnderna en förteckning över byggnadslov
som tilldelats i distriktet.

Departementschefen

Fastighetslängdens huvudsakliga syfte är att uppta fastighetstaxeringsbesluten.
Frågan vilka fastigheter längden skall innehålla bör således avgöras
med utgångspunkt i detta syfte. Det kan emellertid vara praktiskt
att i längden redovisa även fastigheter som av olika orsaker inte skall taxeras.
Ett skäl är att redovisningen ger ett underlag för fastighetstaxeringsnämnden
vid fattandet av beslut huruvida taxering skall ske eller inte. Ett
annat skäl är att det i hög grad underlättar redovisningen inom folkbokföringen.
Å andra sidan medför längdföringen arbetsmoment som inte bör
göras vidlyftigare än omständigheterna kräver.

Kungl. Maj:t har befogenhet att själv avgöra hur längden skall föras.
Min uppfattning är att man såsom kommittéerna föreslagit bör kunna underlåta
att redovisa byggnader på ofri grund som är värda under 5 000 kr.
Arbetsbesparingen är påtaglig. Emellertid föranleder denna förenkling
krav på skärpt uppmärksamhet från fastighetstaxeringsnämndernas sida
när det gäller denna kategori av fastigheter. Sker tillbyggnad e. d. kommer
en sådan fastighet lätt över värdegränsen. Det har därför under remissbehandlingen
förts fram förslag att byggnadsnämnderna skulle underrätta
de myndigheter som har att befatta sig med fastighetstaxeringen om
meddelade byggnadslov. Jag finner denna tanke riktig och vill således föreslå
en sådan underrättelseskyldighet för byggnadsnämnderna. Denna
skyldighet torde inte kunna betraktas som särskilt betungande. Föreskrift
om skyldigheten bör tas in i 139 § 1 mom. TF.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

131

Beträffande längdföringen av försvarsfastigheter vill jag meddela följande.
Jag har redan lagt fram som min ståndpunkt att sådana för svarsfastigheter
som är helt befriade från skatteplikt inte skall taxeras eller ens
deklareras. Det finns, som jag nyss påpekat, dock flera skäl för att redovisa
alla fastigheter i fastighetslängden. Några uppgifter om dessa försvarsfastigheter
utöver själva uppgiften om att befrielse från skatteplikt föreligger
kommer emellertid inte att flyta in i längden. Något särskilt skäl
att hemligstämpla denna uppgift synes i och för sig inte föreligga. Jag vill
emellertid framhålla att med ADB-teknikens införande nya möjligheter
öppnas att göra sammanställningar av fastighetskategorier. I prop. 1968: 126
har meddelats att en ny kommitté skall tillsättas för att ytterligare utreda
frågan om ny sekretesslagstiftning. Frågan om hemligstämpling av sammanställningar
ur fastighetslängder och fastighetsband bör behandlas av
denna kommitté.

Skilda regler vid taxeringen i städer och på landsbygden,
specialbestämmeiser för Stockholm, m, m.

Nuvarande ordning

Av kostnaderna i samband med de möten som enligt 144 och 145 §§ TF
hålls av landskamreraren resp. fastighetstaxeringsombudet betalar kommunen
endast för sådana ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna som valts
av kommunalfullmäktige men ej för sådana ledamöter som valts av stadsfullmäktige
(133 § 1 mom. sjätte stycket). De undersökningar angående fastigheternas
allmänna saluvärde som landskamrerarna har att göra före sitt
sammanträde med vissa av fastighetstaxeringsnämndsordförandena m. fl.
avser endast fastigheterna på länets landsbygd (143 § 2 mom.). Till detta
sammanträde skall landskamreraren kalla bl. a. ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
på länets landsbygd och de nämndledamöter som utsetts
av kommunalfullmäktige (144 § 1 mom. första stycket). Om länsstyrelsen
finner det lämpligt kan den låta hålla sammanträde inför landskamreraren
med ordförande och ledamöter i städernas fastighetstaxeringsnämnder
(144 § 2 mom.).

Till sammanträdet inför landskamreraren kan länsstyrelsen kalla även
andra personer som på grund av sin verksamhet eller på annat sätt kan
antas ha kunskap om fastighetsvärdena inom länet eller delar av länet eller
också särskilt rörande värdering av skogsmark och växande skog. Vid sammanträdet
inför landskamreraren skall denne framlägga förslag till lokala
skogstaxeringsanvisningar och, i den mån det är erforderligt, förslag till
särskilda anvisningar också i andra avseenden angående redovisningen av
olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete på skogsmark samt enhetliga
grunder för taxering av annan fastighet m. m. (144 § 1 mom. TF).

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföranden
avge noggrann redogörelse för de enhetsvärden som fastställts av fastighetsprövningsnämnden
liksom för värderingsgrunderna i övrigt för fastighetstaxeringsdistriktet.
Vidare skall han redogöra för de köp av jordbruksfastigheter
inom distriktet som förekommit under tiden efter senaste allmänna
fastighetstaxering och för de slutsatser som enligt hans mening kan dras
av de priser som tillämpats vid dessa köp. Om det i distriktet finns fastigheter
med skog bör ordföranden i sin redogörelse lämna upplysning även om
det virkesförråd, som i medeltal per hektar finns inom länet eller del därav,
samt virkesförrådets fördelning på förrådsgrupper och trädslag. Ordföranden
skall dessutom redogöra för innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna
(149 § TF).

För Stockholms stad gäller särskilda regler för fastighetstaxeringen i följande
avseenden. Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall påbörjas senast
den 5 oktober året före taxeringsåret utom i Stockholm. Arbetet skall vara
avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni under
taxeringsåret (152 § första stycket TF). Fastighetstaxeringsnämndens
ordförande skall senast den 31 mars eller, såvitt gäller Stockholm, den 21
juni under taxeringsåret sända in fastighetsdeklarationerna, övriga handlingar
och fastighetstaxeringsnämndens protokoll till länsstyrelsen (154 § 2
inom.). Fastighetslängderna skall i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver,
utom vad angår Stockholm, läggas fram offentligt inom vederbörande kommun
under minst 14 dagar före den 15 maj under taxeringsåret (154 § 3
mom.). Fastighetsprövningsnämnds arbete skall vara avslutat senast den 31
oktober under taxeringsåret, i Stockholm den 30 november (160 § 1 inom.).
Besvär hos fastighetsprövningsnämnden skall anföras senast den 15 maj under
taxeringsåret i länen och senast den 10 augusti under taxeringsåret i
Stockholm (163 § 1 inom.).

Kommittéförslaget

Kommittéerna anser att det inte är befogat att på det sätt som nu sker
vid taxeringen göra åtskillnad mellan landskommuner och städer. Städerna
inrymmer numera ofta betydande landsbygdsområden. Kommunerna bör
därför enligt kommittéernas mening bekosta deltagandet i sammanträdena
inför landskamreraren och fastighetstaxeringsombudet även för en av stadsfullmäktige
vald ledamot i fastighetstaxeringsnämnd. Den undersökning
landskamreraren skall göra före den 15 augusti året före taxeringsåret av
fastigheters allmänna saluvärde föreslår kommittéerna skall avse fastigheterna
både på landsbygden och i städerna. Till det aktuella sammanträdet
inför landskamreraren bör enligt kommittéförslaget alltid kallas ordförandena
och ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna både på landsbygden
och i städerna. Till detta sammanträde bör kallas inte bara sakkunniga på

133

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

värdering av skogsmark och skog. Enligt kommittéernas mening bör föreskrivas,
att även personer, som äger sakkunskap rörande fastighetsvärdena
inom länet eller särskilt rörande värdering av fastigheter, skall få närvara.
Vid sammanträdet inför landskamreraren bör denne förutom förslag till
lokala skogstaxeringsanvisningar också i behövlig utsträckning framlägga
förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, t. ex. angående förfarandet
vid bestämmande av olika delvärden samt angående enhetliga
grunder för taxeringen av såväl jordbruksfastighet som annan fastighet
in. in.

Även den redogörelse ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd skall avge
inför nämnden innan taxeringsarbetet tar sin början bör enligt förslaget
få ett utvidgat innehåll. Den bör fortsättningsvis avse värderingsgrunder
och alla andra anvisningar som rör fastighetstaxeringsdistriktet liksom
också de slutsatser beträffande skilda slag av fastigheters — inte som nu
enbart jordbruksfastigheters — allmänna saluvärde i orten som enligt ordförandens
mening kan dras av priser som tillämpats vid fastighetsköp under
tiden efter senaste allmänna fastighetstaxeringen. Redogörelsen skall å
andra sidan inte behöva innefatta upplysning om virkesförrådet, angivet
i medeltal per hektar, inom hela länet utan endast för den länsdel, där
distriktet är beläget.

Kommittéerna anser att särbestämmelser för Stockholm avseende tidsangivelser
m. in. ter sig omotiverade särskilt efter sammanslagningen av
länsstyrelsen i Stockholms län med överståthållarämbetet. Kommittéerna
föreslår därför att länens tidsgränser för fastighetstaxeringsnämnderna att
påbörja och avsluta sitt arbete, för fastighetsprövningsnämnden att avsluta
sitt arbete, för klagande och taxeringsintendent att anföra besvär hos fastighetsprövningsnämnden
och för fastighetstaxeringsnämndsordförandena alt
insända protokoll och övriga handlingar till länsstyrelsen bör gälla även för
Stockholm. Vidare bör den underskrivna fastighetslängden, enligt kommittéernas
mening, utläggas offentligt i Stockholm likaväl som annorstädes.

I överensstämmelse med vad som gäller vid inkomsttaxeringen föreslår
kommittéerna att de allmänna rekommendationer eller anvisningar för
taxeringsarbetets bedrivande, som eventuellt utarbetas av förste taxeringsintendenterna,
ofördröj ligen skall insändas till riksskattenämnden. Vidare
föreslås på samma sätt som vid inkomsttaxeringen en föreskrift för länsstyrelsen
att vaka över att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ordnas och
bedrivs ändamålsenligt. Eu ny bestämmelse bör enligt förslaget införas om
att Kungl. Maj :t skall kunna meddela de närmare föreskrifter angående
fastighetstaxeringsnämnds arbete som kan behövas utöver vad TF innehåller.
Motsvarande bemyndigande finns, påpekas det, intaget i TF beträffande
den årliga taxeringen.

Kommittéerna påpekar vidare att ett antal beteckningar i TF bör ändras.
För att vinna överensstämmelse med vad numera föreskrivs i 2 § kungörel -

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

sen den 5 juni 1953 (nr 479) angående skyldighet för inskrivningsdomare
att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter föreslås i 139 § TF ordet
»lagfartsförteckningarna» utbytt mot »avskrifterna av lagfartsbevis». Orden
»vederbörande beskattningsnämnd» i 172 § bör utbytas mot »fastighetstaxeringsnämnd».

Vid genomförande av kommittéernas förslag i olika avseenden fordras
vissa redaktionella ändringar i ett antal paragrafer i TF.

Remissyttrandena

Förslagen om upphävande av specialbestämmelser för Stockholm, m. m.
har nästan genomgående lämnats utan erinran. Bl. a. förklarar den lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi sig inte ha någon invändning emot
att specialbestämmelser upphör att gälla.

Länsstyrelsen i Örebro län förordar att det sammanträde som enligt bestämmelserna
i 144 § TF skall hållas inför landskamreraren senast den 15
augusti året före taxeringsåret läggs till tiden omedelbart efter det att fastighetsprövningsnämnden
fastställt taxeringsanvisningarna och helt ägnas åt
information. Länsstyrelsen anför att länsstyrelsen inte har något att erinra
mot förslaget om viss utökning av den personkrets som skall delta i detta
sammanträde. Länsstyrelsen anser att detta sammanträde i praktiken mer
och mer kommit att få karaktär av informationsmöte än sammanträde för
överläggningar. Så torde enligt länsstyrelsen i ännu större utsträckning kunna
förväntas bli förhållandet i framtiden, om det förberedande arbetet inför
fastighetstaxeringen centraliseras till riksskattenämnden på sätt som föreslagits
i betänkandet. Härtill kommer svårigheterna ur semestersynpunkt
att senast den 15 augusti samla denna stora personkrets och svårigheterna
för mötesdeltagarna att före sammanträdet hinna taga del av statistikmaterialet
m. m.

Departementschefen

Taxeringen av jordbruksfastigheterna och taxeringen på landsbygden
över huvud taget har av historiskt betingade skäl ägnats avsevärt större
uppmärksamhet än taxeringen av fastigheterna i städerna. Liksom kommittéerna
är jag av den uppfattningen att taxeringen i städerna och då
främst taxeringen av annan fastighet bör få en likvärdig behandling vid
taxeringen och i författningstexten. Jag tillstyrker därför att föreslagna
ändringar i hithörande frågor görs i TF. 133 § 1 mom. sjätte stycket bör därför
ändras så att även de av stadsfullmäktige valda ledamöterna av fastighetstaxeringsnämnd
som deltar i de i 144 och 145 §§ angivna sammanträdena
inför landskamrerare resp. fastighetstaxeringsombud skall få sina kost -

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

nader betalda av kommunen. Den i 143 § 2 mom. avsedda prisundersökningen
skall gälla saluvärdet på fastigheterna både i städerna och på landsbygden.
Till det i 144 § 1 mom. avsedda sammanträdet skall ordförandena och
vissa ledamöter även i städernas fastighetstaxeringsnämnder kallas. Fastighetstaxeringsnämndsordförandena
skall vid nämndens i 149 § angivna första
sammanträde redogöra för de priser som tillämpats generellt vid fastighetsköp
och inte bara vid köp av jordbruksfastigheter.

Jag biträder de föreslagna ändringarna i 144 § 1 inom. och 149 § TF såvitt
gäller genomgång av värderingsgrunder och liknande samt i 144 § 1 mom.
såvitt gäller utvidgning av den personkrets som bör närvara vid sammanträdet.

I samband med frågan om borttagande av skillnaderna i reglerna för stad
och landsbygd har bl. a. redogjorts för det sammanträde som landskamreraren
skall hålla enligt 144 § 1 in o in. första stycket TF
med bl. a. ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsombuden.
Detta sammanträde skall hållas senast den 15 augusti året
näst före det då allmän fastighetstaxering skall äga rum.

Länsstyrelsen i Örebro län har i sitt remissyttrande ansett att detta sammanträde
bör läggas efter det att fastighetsprövningsnämnden fastställt anvisningarna,
vilket enligt 144 § 3 mom. TF skall ha skett till den 30 september.
Länsstyrelsen har anfört att detta sammanträde alltmer kommit att få
karaktären av informationsmöte och att det med hänsyn till semestrar bereder
vissa svårigheter att samla alla deltagare i sammanträdet till den 15
augusti.

Jag har erfarit att det önskemål som uttalats av länsstyrelsen i Örebro län
är ett allmänt önskemål från länsstyrelserna. Det synes inte leda till men för
taxeringsarbetet om det sammanträde som skall ske enligt 144 § 1 mom.
första stycket TF läggs senare än den 15 augusti. Det bör dock inte läggas
efter det att anvisningarna fastställts. Proceduren kan enligt min mening
vara följande. Landskamreraren gör saluvärdeundersökningen enligt 143 §
2 mom. och upprättar förslag till anvisningar som avses i 144 § 1 mom. andra
stycket. Därefter sänder han i enlighet med 144 § 3 mom. dessa anvisningsförslag
till riksskattenämnden som yttrar sig över dem enligt samma
författningsrum. Förslagen och riksskattenämndens erinringar skall återställas
till landskamrerarna senast den 15 september. Därefter kan sammanträdet
hållas. Landskamrerarna har att förelägga fastighetsprövningsnämnden
förslagen och anvisningarna. Fastighetsprövningsnämnden skall fastställa
anvisningarna och senast den 30 september tillställa dem bl. a. ordförandena
i fastighetstaxeringsnämnderna och fastighetstaxeringsombuden.
Med hänsyn till sistnämnda tidpunkt bör senaste datum för sammanträdet
vara den 20 september. Ingenting bör emellertid hindra den landskamrerare
som så vill att hålla sammanträdet i enlighet med vad som hittills skett.

136

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört förordar jag att tidpunkten i 144 §
1 inom. första stycket TF ändras till den 20 september i stället för den 15
augusti.

Specialbestämmelserna för Stockholm om bl. a. tidpunkterna för början
och avslutning av fastighetstaxeringsnämndernas arbete är enligt min mening
inte längre motiverade. Målet bör vara att samma tidsgränser skall
gälla för hela riket, om inte särskilda skäl talar emot detta. Om taxeringsarbetet
avslutas senare i Stockholm än i riket i övrigt kan vidare statistiken
över utfallet av fastighetstaxeringen i Stockholm inte tas med i den
preliminära redovisning av taxeringsutfallet vid de allmänna fastighetstaxeringarna
i landet i dess helhet som SCB avses skola göra hädanefter. Den
lokala skattemyndigheten i Stockholm har tillstyrkt att specialbestämmelserna
för Stockholm utgår. Jag förordar därför att följande specialbestämmelser
för den allmänna fastighetstaxeringen i Stockholm utgår, nämligen vad
som sägs i 152 § första stycket TF angående början och avslutning av fastighetstaxeringsnämndens
arbete, i 154 § 2 mom. om fastighetstaxeringsnämndsordförandens
skyldighet att insända protokoll in. m. till länsstyrelsen, i 154 §
3 mom. om skyldighet att utlägga den slutliga längden offentligt, i 160 § 1
mom. om tidpunkten för avslutning av fastighetsprövningsnämndens arbete
och i 163 § 1 mom. angående sista dag för besvär till fastighetsprövningsnämnden.

Jag biträder vidare kommittéernas förslag om föreskrift i 147 § första
stycket TF att länsstyrelsen skall vaka över fastighetstaxeringsarbetet i länet
och i 155 § att Kungl. Maj :t skall kunna meddela de närmare föreskrifter
om fastighetstaxeringsnämnds arbete som kan behövas utöver vad TF innehåller.
Sådana föreskrifter bör enligt min mening få omfatta även fastighetstaxeringsombuden.
Som föreslagits bör vidare ordet »lagfartsbevis» föras in
i 139 § 1 mom. och orden »vederbörande beskattningsnämnd» bytas ut mot
»fastighetstaxeringsnämnd» i 172 §.

Vid genomförande av nu förordade ändringar i TF bör vissa redaktionella
ändringar göras i 172 § och 173 § 1 mom. TF.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

137

TAXE RINGSORGANISATION EN VID ALLMÄN
FASTIGHETSTAXERING M. M.

F astighetstaxeringsombuden
Nuvarande ordning

Systemet med fastighetstaxeringsombud tillkom vid 1965 års allmänna
fastighetstaxering bl. a. för att förstärka taxeringsorganisationen i samband
med övergången detta år till taxering med en nämnd i första instans i stället
för som tidigare två nämnder.

Fastighetstaxeringsombuden förordnas av länsstyrelsen senast den 30 april
året före det då allmän fastighetstaxering skall äga rum. Dessa ombud skall
genom sin verksamhet kunna antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.
Ombudens verksamhetsområde bestäms av länsstyrelsen. Området
skall vara så stort som omständigheterna lämpligen medger och omfatta
flera fastighetstaxeringsdistrikt. Ett sådant distrikt får inte delas upp
mellan olika ombud. Ombud får inte vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd
i länet (135 § 1 mom. första stycket TF).

Fastighetstaxeringsombudens uppgift är att samordna arbetet i de fastighetstaxeringsnämnder
som ingår i de dem tilldelade områdena. De skall
kalla till sammanträde för överläggningar om den förestående allmänna
fastighetstaxeringen, följa taxeringsarbetet genom deltagande i sammanträden
i nämnderna inom sina områden, i behövlig utsträckning lämna råd
för arbetets bedrivande samt i övrigt verka för en likformig taxering. Vidare
skall de fortlöpande hålla förste taxeringsintendenten underrättad om
arbetets gång (135 § 1 mom. första och andra styckena TF).

Kommittéförslaget

Det är enligt kommittéernas mening angeläget att ombudsorganisationen
fungerar effektivt. Länsstyrelsernas erfarenheter av ombudsorganisationen
vid 1965 års fastighetstaxering sägs inte ha varit ensartade även om de
positiva omdömena överväger. För att organisationen skall bli effektivare
bör enligt kommittéerna det författningsmässiga kravet att ombuden genom
sin verksamhet skall vara sakkunniga i fråga om fastighetsvärdering
i första hand upprätthållas. I förslaget framhålls det väsentliga i att detta
iakttas vid förordnande av ombuden och att de svårigheter som kan föreligga
i vissa län att rekrytera värderingsteknisk expertis för ombudsuppdrag
mestadels torde kunna övervinnas. Det torde vara möjligt att inom lantmäteri-,
lantbruks-, skogsvårdsstyrelse- och länsbostadsorganisationerna
samt hos kommunala myndigheter finna personer, som är villiga att motta

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

dylika uppdrag, heter det i kommittéförslaget. Ombuden bör med hänsyn
till uppdragens vikt kunna engageras för medverkan under ordinarie arbetstid
i ej ringa utsträckning. De nämnda organisationerna och myndigheterna
bör enligt kommittéernas uppfattning ha så stort intresse av ett gott resultat
av fastighetstaxeringen att de bör kunna medge viss personal tjänstledighet
för uppdrag som fastighetstaxeringsombud. Blir rekryteringen förbättrad
bör man dessutom, framhålls det, kunna ge ombuden större distrikt än de
hade vid föregående fastighetstaxering.

För att ytterligare effektivisera fastighetstaxeringsombudens arbete förordar
kommittéerna att ombudens åligganden innan fastighetstaxeringsnämndernas
egentliga arbete börjar vidgas något och förtydligas. I 145 §
TF, som reglerar ombudens åligganden, bör därför enligt kommittéernas
mening uttalas att ombuden vid det sammanträde med ordföranden och
andra ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna som avses i paragrafen
skall se till att fastighetsprövningsnämndens anvisningar samt övriga föreliggande
anvisningar och rekommendationer för fastighetstaxering genomgås.
Uppmärksamhet bör därvid särskilt ägnas åt värderingsgrunderna
i anvisningarna och åtgärder för befordrande av likformighet och rättvisa i
taxeringen samt åt lokala spörsmål, som kan väntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna
svårigheter. Till detta sammanträde bör för övrigt — om
särskilda skäl föreligger därför -— kunna kallas andra nämndledamöter än
de som nämns i 145 §, heter det i kommittéförslaget.

Det är vidare, anför kommittéerna, ändamålsenligt att fastighetstaxeringsombuden
är närvarande då ordförandena vid fastighetstaxeringsnämndernas
första sammanträde lämnar redogörelse för de värderingsgrunder,
som fastställts av fastighetsprövningsnämnden m. m. Föreskrift om det bör
tas in i 149 § TF.

Förste taxeringsintendenten bör, sägs det vidare i förslaget, hålla fortlöpande
kontakt med fastighetstaxeringsombuden i länet. Han bör därför,
föreslår kommittéerna, genom föreskrift i 147 § TF åläggas att övervaka
ombudens liksom nämndernas arbete.

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag om olika åtgärder för att förbättra resultatet av
fastighetstaxeringsombudens verksamhet tillstyrks eller lämnas utan erinran
av bl. a. riksskattenämnden, skogsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen
i Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska bankföreningen och KF. Riksskattenämnden
understryker liksom kommittéerna vikten av att fastighetstaxeringsombuden
rekryteras bland värderingsteknisk expertis. Fastighetstaxeringsombuden
bör sålunda enligt riksskattenämnden regelmässigt inte utses bland

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

139

häradsskrivarna utan bör rekryteras från befattningshavare inom t. ex.
lantmäteriorganisationen och lantbruksnämnderna.

Länsstyrelsen i Värmlands län förklarar att länsstyrelsens erfarenheter
av fastighetstaxeringsombudens verksamhet varit övervägande goda. Möjligen
blev en del av distrikten vid 1965 års taxering för små. Systemet med
ombud var emellertid enligt länsstyrelsens mening betydligt bättre än systemet
med de förutvarande fastighetstaxeringsnämnderna. Värdefullt med det
nya systemet har enligt länsstyrelsen framför allt varit möjligheterna att på
ett mycket tidigt stadium inrikta nämnderna på de nivåer som fastställts
i anvisningarna och att kunna ingripa vid snedvridningar. Möjligheterna till
rådgivning åt oerfarna ordförande har även varit av stort värde. För att
förbättra ombudens möjligheter till ledning av taxeringsarbetet bör ordföranden
åläggas skyldighet att lämna fortlöpande rapporter till ombudet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför en principiell kritik mot
förslaget och förklarar att den allmänna fastighetstaxeringen bör försiggå
i fastighetstaxeringsnämnder och beredningsnämnder på sätt som skedde
tidigare på landsbygden. Nämnderna kommer vid en sådan organisation att
ha stor erfarenhet beträffande fastighetsförhållandena och fastighetsmarknaden
inom sitt eget distrikt. I en sådan organisation behövs enligt länsstyrelsens
mening inga fastighetstaxeringsombud. Organisationen blir på
samma gång mer demokratisk och effektiv. Även om fastighetstaxeringsombuden
är aldrig så sakkunniga kommer de inte att kunna göra sin uppfattning
och sin sakkunskap gällande med samma kraft som ordförandena
i fastighetstaxeringsnämnderna. Kostnaderna för en på detta sätt utbyggd
organisation är obetydliga i förhållande till de vinster som nås heter det i
yttrandet.

Statskontoret förklarar att kontoret för sin del anser att huvudvikten i
framtiden bör läggas på förändringar som möjliggör en ökad medverkan
av fackutbildade tjänstemän i den komplicerade fastighetstaxeringen. Det
är enligt statskontorets mening tveksamt om anordningen med fastighetstaxeringsombud
efter föreslagna förändringar kan komma att ge det bättre
resultat som avses. Om länsstyrelsens möjligheter att följa fastighetstaxeringsnämndernas
arbete förbättras synes — i varje fall sedan ytterligare
erfarenhet vunnits — behovet av denna anordning böra omprövas. Svårigheten
att rekrytera sakkunniga som på fritid skall utföra dessa viktiga funktioner
i fastighetstaxeringen talar enligt statskontorets mening för att andra
former för att nå syftena bör sökas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det är riktigt att en ökad rekrytering
av fastighetstaxeringsombud från lantbruksnämnder och fastighetstaxeringskontor
bör eftersträvas. Länsstyrelsen tror dock att rent administrativa
erfarenheter utanför sakvärderingsfältet i kombination med initiativkraft
ofta kan kompensera brister i värderingsteknik, åtminstone i län

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 754 år 1968

där fastighetstaxeringsnämndernas ordförande och ledamöter kan rekryteras
bland personer med god ortskännedom. Länsstyrelsen i Blekinge län
framhåller att häradsskrivarna effektivt medverkade till åstadkommandet
av en noggrann, likformig och rättvis fastighetsvärdering i länet vid 1965
års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att avsaknaden
av taxeringserfarenhet inom de yrkesgrupper varur taxeringsombud
enligt kommittéernas mening bör tas måste vara till nackdel. Därtill
kommer att värderingen enligt IvL delvis sker från andra utgångspunkter
även om allmänna saluvärdet är riktgivande. Länsstyrelsen anser att —
oavsett ur vilken grupp eller vilka grupper fastighetstaxeringsombuden utses
— ombuden bör ha möjlighet att under aktuell tid helt ägna sig åt uppdraget
som ombud och att den som åtar sig dylikt uppdrag bör kunna beredas
tjänstledighet för fullgörande av uppdraget. Länsstyrelsen anför, att
fastighetstaxeringsnämnderna arbetar under en mycket kort tidsperiod.
Enligt förslaget skall ombuden kunna tilldelas flera fastighetstaxeringsdistrikt.
De skall även anordna vissa sammanträden och har rätt att närvara
vid fastighetstaxeringsnämndernas sammanträden. Genom att ombuden
vid senaste fastighetstaxering också hade att uppehålla sin tjänst hade
de inte möjlighet att närvara vid sammanträden i den omfattning som varit
önskvärd. Likaså föreslås att ombuden i större utsträckning än som f. n.
sker bör närvara vid sammanträden och att de vid upprepade tillfällen skall
genomgå sammandrag av kontrollängder för att därav dra slutsatser om
värderingsläget. En mera aktiv insats bör enligt länsstyrelsens mening
komma till stånd. Då emellertid fastighetstaxeringsnämnderna arbetar
under mycket kort tidsperiod med täta sammanträden bör enligt länsstyrelsen
ombuden för att deras verksamhet skall få den verkliga innebörden
kunna helt ägna sig åt denna sin uppgift. Länsstyrelsen i Hallands län förklarar
beträffande den föreslagna formuleringen av 145 § TF att ordet
»lokala» bör utgå, då fastighetstaxeringsombudet bör behandla alla spörsmål,
som kan förväntas vålla svårigheter, allmänna såväl som lokala.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund finner det vara mindre välbetänkt
att behovet av sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering ensidigt
betonas, när det gäller fastighetstaxeringsombuden, och anser att rekrytering
av fastighetstaxeringsombuden från lokala skattemyndigheter och länsstyrelser
synes vara väl så påkallad som från lantmäteri-, lantbruks- in. fl.
namngivna organisationer och myndigheter.

Departementschefen

Genom övergången vid 1965 års allmänna fastighetstaxering till ett ennämndssystem
i första instans i hela riket i stället för tidigare system med
beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd fick en stor del av fastighetstaxeringsnämnderna
sina arbetsuppgifter avsevärt utvidgade. För att

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

säkra att jämnhet och objektivitet i arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna
ändå skulle upprätthållas litade man bl. a. till den då beslutade organisationen
med fastighetstaxeringsombud. Den utredning som föreslog sådana
ombud ansåg att de lokala skattemyndigheterna borde åläggas att utföra
ombudsuppdragen. Jag förordade emellertid att det i stället fick ankomma
på länsstyrelserna att förordna den person till fastighetstaxeringsombud,
som i varje särskilt fall ansågs lämpligast (prop. 1963: 197 s. 64). Propositionen
bifölls av riksdagen (BeU 62, rskr 415).

Kommittéerna framför nu den åsikten att ombudsorganisationen skulle
vinna avsevärt i effektivitet om ombuden rekryterades bland värderingsteknisk
expertis. Flertalet remissinstanser delar kommittéernas uppfattning.
Från en del remissinstanser framhålls emellertid att även administrativa
och taxeringstekniska insikter kan leda till ett gott ombudsarbete.
Statskontoret anser utifrån sin principiella ståndpunkt att ökad medverkan
av fackutbildade tjänstemän bör eftersträvas vid fastighetstaxeringen
och att det är tveksamt om anordningen med fastighetstaxeringsombud efter
föreslagna ändringar kan komma att ge det bättre resultat som avses.

Vid 1965 års allmänna fastighetstaxering rekryterades endast en mindre
del av fastighetstaxeringsombuden bland personer med särskilda värderingstekniska
kunskaper. Erfarenheterna från ombudsorganisationens verksamhet
vid denna taxering har ej varit enbart goda. Bl. a. detta gör att jag
för min del ser positivt på kommittéernas förslag. I likhet med kommittéerna
förordar jag därför att fastighetstaxeringsombuden i möjligaste mån
rekryteras bland värderingsteknisk expertis. Vad gäller den av statskontoret
gjorda invändningen mot förslaget vill jag framhålla att det nu enligt
min mening gäller att i möjlig mån förbättra förhållandena till 1970 års allmänna
fastighetstaxering.

Även de övriga av kommittéerna framförda förslagen, som syftar till att
effektivisera ombudsarbetet, anser jag välbetänkta. I 149 § TF bör därför
införas de föreslagna reglerna för ombudens närvaro vid ordförandenas första
sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden. Reglerna i 145 § angående
ombudens sammanträde med ordförandena m. fl. bör innehålla de föreslagna
bestämmelserna om ökad genomgång av olika med värderingen sammanhängande
frågor och om utökning av det antal nämndledamöter som kan
kallas till detta sammanträde. I 147 § andra stycket bör inskrivas en föreskrift
för förste taxeringsintendenten att övervaka fastighetstaxeringsombudens
liksom taxeringsnämndernas arbete. Vid genomförande av ändringen i
147 § andra stycket bör viss redaktionell ändring göras i 148 § 3 mom. 1
stycket.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

KURSVERKSAMHET

Nuvarande ordning

Inom landsstaten sker vidareutbildning av personalen på många områden.
Utbildningen sker huvudsakligen genom att personalen deltar i kurser, som
anordnas av länsstyrelsernas utbildningsnämnd, riksskattenämnden eller de
skilda länsstyrelserna. Någon undervisning i fastighetstaxering har emellertid
inte förekommit.

Kommittéförslaget

Ett allmänt behov av kurser i fastighetstaxering och vad därmed sammanhänger
föreligger enligt kommittéernas uppfattning. Kommittéerna anser
det emellertid inte vara möjligt att infoga fastighetstaxeringsfrågor i de mera
omfattande kurser länsstyrelsernas utbildningsnämnd anordnar för landskanslister
samt för civilekonomer och jurister, som är anställda vid länsstyrelser.
Inte heller bör, sägs det, undervisning i fastighetstaxering ingå i de
kortare kurser som riksskattenämnden och länsstyrelserna anordnar, i varje
fall inte med den uppläggning och det syfte dessa kurser nu har. I stället
torde man genom särskilda kurser, som läggs vid lämplig tidpunkt före de
allmänna fastighetstaxeringarna, böra specialutbilda dem som avses komma
att ta del i taxeringsarbetet. Kurserna torde få differentieras efter deltagarnas
förkunskaper och avsedda medverkan vid fastighetstaxeringen.

Enligt kommittéernas mening skulle det vara värdefullt om centralt, genom
finansdepartementets försorg anordnade kurser kunde komma till
stånd inom fastighetstaxeringens område. Sådana kurser bör förläggas till
en plats eller ett fåtal platser i landet och lämpligen drivas i två etapper. En
första etapp om högst en arbetsvecka — normalt ca ett halvår innan arbetet
i fastighetstaxeringsnämnderna sätts igång — bör ägnas åt koncentrerade
inledande föredrag, följda av diskussioner och grupparbeten. Dessa senare
bör bl. a. tjäna det syftet, att man söker komma fram till likartade lösningar
av problem gemensamma för flera län eller t. o. m. för hela landet.

Deltagande i de centrala kurserna bör vara obligatoriskt för de specialister
på fastighetstaxering som enligt kommittéernas förslag bör förstärka länsstyrelserna
i arbetet med fastighetstaxeringar. Tillfälle bör beredas bl. a.
landskamrerare och taxeringsintendenter samt sådana personer som förordnas
såsom fastighetstaxeringsombud eller såsom sakkunniga åt länsstyrelse
vid den kommande fastighetstaxeringen att delta i kursen. För dem som är
statsanställda bör deltagandet anses vara offentligt uppdrag, för vilket tjänst -

Kungl. May.ts proposition nr 154 år 1968

143

ledighet med oavkortad lön kan medges. En fortsättning av kursen bör komma
till stånd under augusti samma år och omfatta ca tre dagar.

Viss del av tiden vid de centralt anordnade kurserna bör, sägs det, ägnas
åt att instruera fastighetstaxeringsspecialisterna i hur dessa skall leda kursverksamhet
i fastighetstaxeringsfrågor inom länen.

Kursverksamheten inom länen, som länsstyrelserna anordnar och som anses
kunna samordnas med landskamrerarnas sammanträden med fastighetstaxeringsnämndernas
ordförande enligt 144 § 1 mom. TF, bör äga rum under
senare delen av augusti och i september det år allmän fastighetstaxering
skall ske och ha en längd av högst tre dagar. Till dessa kurser hör inbjudas
som deltagare samtliga ordförande i länets fastighetstaxeringsnämnder och
samtliga fastighetstaxeringsombud och sakkunniga som inte varit närvarande
vid centrala kurser. F. ö. bör enligt kommittéerna länsstyrelserna
överväga att redan under vintern 1969 och inom ramen för tillgängliga medel
arrangera förberedande kurser för personal bland vilka kan väljas ett
behövligt antal ordförande.

Eftersom den föreslagna centralt anordnade kursverksamheten bör inledas
redan under kalenderåret 1969 såsom förberedelse för 1970 års allmänna
fastighetstaxering bör, anför kommittéerna, medel ur det anslag under sjunde
huvudtiteln som är avsett för förberedelse till nämnda taxering avdelas
för att bestrida kostnaderna för de centrala kurserna budgetåret 1968/69.
För ändamålet torde behövas ett belopp av ungefär 300 000 kr. För den centrala
kursverksamheten under budgetåret 1969/70 behövs ca 250 000 kr., vilket
medelsbehov bör beaktas vid budgetarbetet instundande höst. Länsstysernas
expensanslag för budgetåret 1969/70 behöver ökas med ca 450 000 kr.
för att täcka kostnaderna för de kurser länsstyrelserna under året skall anordna
inför den allmänna fastighetstaxeringen. För budgetåret 1970/71 och
senare budgetår bör vidare i runt tal 100 000 kr. finnas tillgängliga under
nämnda expensanslag för att länsvisa kurser skall kunna ordnas för ordförande
i de särskilda fastighetstaxeringsnämnder, som kommittéerna föreslagit.
Sådana kurser bör, anser kommittéerna, äga rum med den utformning
och i den utsträckning varje länsstyrelse finner befogad med hänsyn till den
särskilda fastighetstaxeringens omfattning och problematik inom länet.

För att möjliggöra för fastighetstaxeringsombud att delta i de centrala
kurserna bör länsstyrelserna senast den 1 mars året före det då allmän fastighetstaxering
skall ske i stället för som nu den SO april det år då taxeringen
skall ske förordna vederbörande ombud. Av samma anledning bör konsulenterna
för taxering av vattenfallsfastigheter likaså förordnas senast den 1
mars året före det år då taxeringen skall ske. Som följd härav bör även indelningen
av länen i fastighetstaxeringsdistrikt ha skett senast samma den
1 mars. Distriktsindelningen bör, sägs det, självfallet ligga till grund för uppdelningen
av länet i verksamhetsområden för fastighetstaxeringsombuden.
Förslagen om ändrad tidpunkt för förordnande av fastighetstaxeringsombud

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

och konsulenter för vattenfallstaxering samt indelning i fastighetstaxeringsdistrikt
föranleder ändring i 135 § 1 och 2 mom. resp. 131 § 1 mom. TF.

Remissyttrandena

Förslaget om att kurser i fastighetstaxering skall anordnas tillstyrks
i princip eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan bl. a. riksskattenämnden, länsstyrelserna i Stockholms och Älvsborgs
län, Svenska bankföreningen, Skogsindustriernas samarbetsutskott och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför
att vid de överläggningar jämlikt 144 § 1 mom. TF som landskamreraren
höll inför senast förestående fastighetstaxering även förekom vissa frågor,
som mera kunde anses hänförliga till »utbildning» än till de direkta överläggningsämnena.
Därvid visade det sig att det varit önskvärt om en verkligt
organiserad utbildning kunnat anordnas men så var inte möjligt med hänsyn
till personalläget. Länsstyrelsen vill därför tillstyrka att föreslagen utbildningsverksamhet
kommer till stånd. Mot den skisserade uppläggningen
har länsstyrelsen inget att erinra men vill dock ifrågasätta om ej största
utbytet erhålls med ett förhållandevis litet antal deltagare, vilket innebär att
kurser bör anordnas i olika delar av landet. Riksskattenämnden anser att det
bör ankomma på nämnden som centralmyndighet för beskattnings- och taxeringsfrågor
att anordna de föreslagna centrala kurserna. Nämnden finner det
sålunda inte nödvändigt att finansdepartementet belastas med denna uppgift.
Även kammarrätten finner det naturligast att det uppdras åt riksskattenämnden
att leda den diskuterade kursverksamheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det borde vara av värde om —
utöver föreslagen kursverksamhet —- en publikation rörande fastighetstaxering
liknande »Handledning för arbetet i taxeringsnämnd» kunde sammanställas
genom riksskattenämndens försorg.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund erinrar om att förbundet sedan
länge i anslutning till de allmänna fastighetstaxeringarna regelmässigt
anordnat kurser i Stockholm för ordförande i fastighetstaxeringsnämnder
m. fl. Då intresset för dessa kurser liksom utbytet därav varit stort, kunde
det enligt förbundets mening ifrågasättas om inte dessa kurser borde infogas
som ett led i den statliga kursverksamheten. Kursverksamheten bör
enligt förbundet även omfatta det praktiska arbetet vid allmän fastighetstaxering.

Departementschefen

Fastighetstaxeringsarbetet inrymmer många svårbemästrade värderingstekniska
och organisatoriska problem. Kommittéerna har föreslagit att kurser
skall anordnas både centralt genom finansdepartementets försorg och

Kimgl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

145

länsvis genom länsstyrelsernas försorg. Därmed skulle man få en bred utbildningsbas
som omfattar personer på många olika platser inom fastighetstaxeringsorganisationen.
Att intresset för deltagande i kursverksamhet
är utbrett framgår bl. a. av att de kurser i ämnet fastighetstaxering som
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anordnade till 1965 års allmänna
fastighetstaxering besöktes av ca 600 personer.

Kommittéförslaget har mottagits positivt under remissbehandlingen. Jag
biträder förslaget att utbildning i fastighetstaxering anordnas genom statens
försorg. Utan att här närmare gå in på frågan hur kursverksamheten bör planeras
och bedrivas vill jag nämna att jag finner de riktlinjer för verksamheten
som kommittéerna angett i huvudsak godtagbara. I syfte att för fastighetstaxeringsombud
och konsulenter för taxering av vattenfall möjliggöra
deltagande i kurserna bör tidpunkten för förordnande av dem i 135 § 1 resp.
2 mom. TF samt för indelning i fastighetstaxeringsdistrikt i 131 § 1 mom.
fjärde stycket ändras från den 30 april till den 1 mars året före det då allmän
fastighetstaxering skall ske.

Kursverksamheten bör såsom föreslagits inledas redan år 1969 som förberedelse
till 1970 års allmänna fastighetstaxering.

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951
(nr HO),

3) förordning angående ändrad Igdelse av 3 § 1 mom. och i § förordningen
den 26 juli 194-7 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

6 Iiihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 151

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

Bilaga

l:o) Fastighetstaxeringskommittéernas förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att punkt 7 av anvisningarna till 9 § och
punkt 8 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall upphöra att gälla, dels att 6 § 2 inom., 7, 8, 9 och 10 §§, 22 §
1 mom. och 24 § 1 mom. samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 §,
punkterna 2, 3 och 4 av anvisningarna till 10 § och punkt 2. a av anvisningarna
till 22 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges,
dels att i angivna lag skall fogas till anvisningarna till 10 § två nya anvisningspunkter,
betecknade 4 a och 4 b och dels att i punkt 3 av anvisningarna
till 8 § samma lag1 ordet »taxeringsnämnd» skall utbytas mot »särskild
fastighetstaxeringsnämnd».

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

2 in o m. Taxering skall ej ske av 2 m o in. Taxering skall ej ske av
fastighet, som avses i 5 § 2 och 4 fastighet, som avses i 5 § 1 mom. c),
mom. 2 mom. och 4 mom.

7 §•

Fastighet taxeras —--- •— ---annat ändamål.

Användes fastighet------annan fastighet.

Ligger fastighet —-------eller skogsbruk.

Under jordbruk------till jordbruk.

Frälseränta och i jord- eller fas- I jord- eller
tighetsregistret särskilt upptaget fis- särskilt upptaget
keri taxeras såsom annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

fastighetsregistret
fiskeri taxeras så -

som annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Varje taxeringsenhet--------särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är------för sig:

a) där ej—-----i övrigt;

b) frälseränta och i jord- eller b) i jord- eller fastighetsregistret
fastighetsregistret särskilt upptaget särskilt upptaget fiskeri;

fiskeri;

c) byggnad eller — ------obegränsad tid;

d) skogsområde, vilket------av sådana;

e) komplex av — —-------tillförlitligen bedömas.

1 Senaste lydelse av 9 § och punkt 4 av anvisningarna till 9 § se 1951:438, av 10 § och punkt
3 av anvisningarna till 8 § se 1963:682, av 22 § 1 mom. och punkt 2. a av anvisningarna till 22 § se
1962:163, av 24 § 1 mom. se 1954:51, samt av punkterna 5 och 7 av anvisningarna till 9 § och av
punkterna 2, 3 och 4 av anvisningarna till 10 § se 1932:291.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

147

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Tillhöra delar------ — av taxeringsenheten.

Ingå i —-----eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

9 §.

Taxeringsvärde skall------allmänna saluvärdet).

Område, som------allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas till tjugu
gånger det belopp, varmed räntan
beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Vid taxering--- -— —--

10 §.

redovisas,

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed
förstås fastighetens värde, utom
värdet av växande skog, under förutsättning
att fastigheten användes för
jordbruk med binäringar eller skogsbruk,

skolande därvid särskilt angivas
vad av jordbruksvärdet som belöper
å skogsmark (skogsmarksvärdc);

b) skogsvärde, varmed förstås
värdet av växande skog; samt

c) tomt- och industrivärde,
varmed förstås värde, som
fastigheten eller del därav äger utöver
jordbruksvärdet och skogsvärdet
på grund därav, att till fastigheten
hörande mark kan tillgodogöras
för annat ändamål än jordbruk med
binäringar eller skogsbruk;

för annan fastighet:

a) markvärde eller —--

b) byggnadsvärde eller —
(Se vidare anvisningarna.)

nämligen:

för jordbruksfastighet:
a) skogsbruk svärde;

b)

c) övrig marks

jordbruksvärde;

värde;

d) värde på särskilda
tillgångar; samt

e) övervärde från bebyggelsesynpunkt; ---och

dylikt;

----särskilt maskinvärde).

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 m o m. Från bruttointäkten----—---såsom för:

allt, som----—--mera sådant;

värdeminskning, som — -------och skogsvägar;

undantagsförmåner, pensioner-----— å fastigheten;

148

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb år 1968

(Nuvarande lydelse)

arrende, som fastighetens brukare
haft att därför utgöra, samt frälseränta
eller annan avgäld, som skolat
utgå av fastigheten;

ränta å---

speciella skatter
anskaffning och

Har skog---

Har växande--

Hemmavarande barn--

Har sambruksförening —

(Föreslagen lydelse)

arrende, som fastighetens brukare
haft att därför utgöra, samt annan
avgäld, som skolat utgå av fastigheten
;

---använt kapital;

-----— det allmänna;

-------tillhörande fördelningsledningar.

----tidigare medgivits.

av upplåtelsen.

---tillhöra arbetspersonalen.

-----nämnda gottgörelse.

24 §.

1 mom. Till intäkt-------- godo, såsom:

hyresvärdet av --------— tjänares räkning;

hyra eller -------till annan;

intäkt genom —-------eller naturtillgångar;

avgäld med------från fastigheten;

frälseränta.

Har fastighet-------av 30 § 2 mom.

Förmån av -------särskilt redovisas.

Anvisningar till 9 §.

4. För j ordbruk sfastighet ——- — fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

Dylik fastighet------å skogsmarken.

Såsom skogsmark skall, på
sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,
upptagas all icke
odlad mark som, vare sig den vid
tillfället är skogbärande eller ej, är
lämplig att använda för skogsproduktion.
Till skogsmark räknas icke
s. k. impediment; sådan marks värde
skall medräknas vid värdesättning
av fastigheten i övrigt.

Särskild förmån å skogsmarken,
såsom skogsbete, möjlighet
till jakt, byggnad å skogen, i den
mån densamma ej bör anses inbegripen
i sådant normalt byggnadsbestånd
å taxeringsenheten, som inräknas
i de för inägorna tillämpade
enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt,
skall uppskattas för sig med
särskilt belopp, och värdet av dylik
förmån skall sålunda ej inräknas i
det skogsmarksvärde, som enligt

Såsom skogsmark skall, på
sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,
upptagas all icke
odlad mark som, vare sig den vid
tillfället är skogbärande eller ej, är
lämplig att använda för skogsproduktion.
Till skogsmark räknas icke
s. k. impediment; sådan marks värde
skall medräknas vid uppskattning
av övrig marks värde.

Särskild förmån på skogsmarken,
såsom möjlighet till jakt,
byggnad på skogen, i den mån densamma
ej bör anses inbegripen i sådant
byggnadsbestånd på taxeringsenheten,
som är behövligt för skogsbruksdrift,
servitutsrätt eller dylikt,
skall uppskattas för sig med särskilt
belopp och skall ingå i värde på särskilda
tillgångar. Värdet av dylik förmån
skall sålunda ej inräknas i det
skogsmarksvärde, som enligt punkt

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

10 § skall särskilt angivas. Vid dylik
uppskattning skall alltid iakttagas,
att uppskattning sker till det värde
förmånen har för den taxeringsenhet,
varom fråga är. Om rationellt
skogsbruk bedrives å skogsmarken,
må betesvärde åsättas endast såframt
betet plägar utnyttjas. Därest
å skogsmark, vård rationellt skogsbruk
ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas,
torde detta i regel visa, att
betet för ifrågavarande fastighet har
så obetydligt värde, att anledning att
särskilt uppskatta detsamma saknas.
Skogskojor och liknande mera tillfälliga
byggnader åsättas intet särskilt
värde, utan anses deras värde
ingå i skogsmarkens värde.

Har på--------

5. Jordbruksfastighet eller
Ett dylikt högre värde förefinnes
i allmänhet blott å sådan jordbruksfastighet,
å vilken finnes vattenfall,
brytvärdig fyndighet, torvmosse
e. dyl. eller som är belägen i närheten
av större stad eller i tillväxt
varande industri-, järnvägs- eller annat
tätare bebyggt samhälle. Men
även närbelägenhet till gruv- eller
vattenkraftsanläggning, badortsaniäggning
eller annat sådant företag
kan medföra, att i fastighetens allmänna
saluvärde ingår ett mervärde
av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen
å en dylik ort fortskrider,
behöver närbelägen därför lämpad
mark tagas i anspråk för nya bostäder,
industriella anläggningar in. in.
Vid uppskattning
Beträffande i--

(Föreslagen lydelse)

2 av anvisningarna till 10 § skall särskilt
angivas. Vid dylik uppskattning
skall alltid iakttagas, att uppskattning
sker till det värde förmånen har
för den taxeringsenhet, varom fråga
är. Skogskojor och liknande mera
tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt
värde, utan anses deras värde
ingå i skogsmarkens värde.

likartat ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes i
allmänhet blott på sådan jordbruksfastighet,
som är belägen i närheten
av större stad eller i tillväxt varande
industri-, järnvägs- eller annat tätare
bebyggt samhälle. Men även närbelägenhet
till gruv- eller vattenkraftsanläggning,
badortsanläggning eller
annat sådant företag kan medföra,
att i fastighetens allmänna saluvärde
ingår ett mervärde av ifrågavarande
art; i den mån utvecklingen på en
dylik ort fortskrider, behöver närbelägen
därför lämpad mark tagas i anspråk
för nya bostäder, industriella
anläggningar m. in.

exploatering in. in.
här ovan.

till 10 §.

till 10 §.

2. Vid angivande av jordbruksvärde
har man att utgå
ifrån att fastigheten i fråga användes
till jordbruk med binäringar eller
skogsbruk. Med denna förutsättning
skall såsom jordbruksvärde
upptagas värdet av fastighetens hela
ägoområde i åker, tomt- och träd -

2. Med s k o g s b r u k s v ä r d e
förstås fastighetens värde av växande
skog med de byggnader och anläggningar,
som äro behövliga för
skogsbruksdrift, samt värde av
skogsmark. Såsom skogsbruksvärde
upptages värdet av den växande skogen
på all i fastigheten ingående

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 15''i ar 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gårdsmark, äng, skogsmark — dock
utan att värdet av därå växande skog
medräknas — övrig mark såsom vägar,
mossar, myrar, kärr m. m., samt
till fastigheten hörande vattentäckt
område, ävensom värdet av jordägaren
tillhöriga mangårds- och driftbyggnader,
såsom bostadsbyggnad
för ägare eller brukare med tillhörande
s. k. ekonomibyggnader, samt
byggnader uppförda för ägares eller
brukares bekvämlighet och trevnad,
såsom lusthus, bad- och båthus, stall
för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar-
eller inspektorsbyggnad,
drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader,
stall, ladugård, ladu- och
logbyggnader, smedja o. dyl., bostäder
för skogsförvaltare, skogvaktare
eller annan skogspersonal samt för
skogsarbetare, ävensom byggnader,
avsedda för sådan verksamhet, som
är att hänföra till jordbrukets binäringar.

Om dylika byggnader tillhöra annan
än jordägaren, skall värdet å
dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande
skall ur totalvärdet urskiljas och
särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde
för all i taxeringsenheten
ingående dylik mark, beräknat
enligt de i punkt 4 av anvisningarna
till 9 § angivna grunder. I vederbörande
taxer ing slängd skall särskilt
antecknas dels värde å bete på
skogsmark, beräknat enligt de i
punkt 4 av anvisningarna till 9 § angivna
grunder, dels värde å övriga i
jordbruksvärde ingående särskilda
förmåner, såsom byggnader, i den
mån ej hänsyn till desamma tagits
vid tillämpning av enhetsvärden eller
eljest gällande allmänna taxeringsgrunder,
eller särskilda naturtillgångar,
vartill särskild hänsyn
tagits vid taxeringen, in. m.

3. Såsom skogsvärde utföres
värdet av den växande skogen

skogsmark (skogsvärdet) och värdet
av skogsmarken (skogsmarksvärdet).
I skogsvärdet ingår värdet av
de byggnader och andra anläggningar,
som äro behövliga för skogsbruksdrift.
Skogsvärde och skogsmarksvärde
skola uppskattas enligt
de grunder, som angivas i punkt 4 av
anvisningarna till 9 .§. Vid bestämmandet
av skogsbruksvärdet skall
skogsmarksvärdet urskil jas ur totalvärdet
och särskilt angivas.

3. Med jordbruksvärde
förstås fastighetens värde av annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

151

(Nuvarande lydelse)

å all i fastigheten ingående skogsmark,
uppskattat enligt de grunder,
som angivas i punkt 4 av anvisningarna
till 9 §.

4. Tomt- och industrivärde
redovisas i fall, då på grund
av att jordbruksfastighet kan tillgodogöras
för annat ändamål än jordbruk
med binäringar eller skogsbruk
ett särskilt värde tillkommer densamma
utöver jordbruks- och skogsvärde,
och utföres med det belopp,
som utgör skillnaden mellan å ena
sidan det enligt 9 § åsatta totala
taxeringsvärdet och å andra sidan
jordbruks- och skogsvärde.

Därest tomt- och industrivärde belöper
allenast å viss del eller vissa
delar av en fastighet, iakttages, att
sådan del eller sådana delar till läge
och storlek angivas i vederbörande
taxering slängd. Befinnes fastighet
till särskilda områden hava olika
tomt- och industrivärden, skall likaledes
sådant i längden angivas.

(Föreslagen lydelse)

produktiv mark än skogsmark med
de byggnader och andra anläggningar,
som äro behövliga för jordbruksdrift.
Vid angivande av jordbruksvärde
har man att utgå ifrån att fastigheten
i fråga användes till jordbruk
med binäringar. Med denna förutsättning
skall såsom jordbruksvärde
upptagas värdet av fastighetens
produktiva mark med undantag för
skogsmarken. I jordbruksvärdet
skall således ingå värdet av fastighetens
hela ägoområde i åker, tomtoch
trädgårdsmark och ängs- och betesmark
samt för jordbruksdriften
behövliga, jordägaren tillhöriga byggnader,
såsom mangårds- och driftsbyggnader
samt byggnader, avsedda
för jordbrukets binäringar.

4. Med övrig marks värde
förstås fastighetens värde av icke
produktiv mark, då fastigheten användes
för jord- och skogsbruksändamål,
samt värde av till fastigheten
hörande vattentäckt område. Med
icke produktiv mark avses sådan
mark som på grund av sin beskaffenhet
ej kan ekonomiskt utnyttjas
för jordbruk eller skogsbruk.

4 a. Med värde på särskilda
tillgångar förstås fastighetens
värde av sådana särskilda förmåner
eller naturtillgångar o. dyl.,
som skulle verka höjande på köpeskillingen
vid en överlåtelse. Häri inräknas
exempelvis värdet av sådana
byggnader och anläggningar, som ej
kunna anses behövliga för jordbruks-
eller skogsbruksdrift, värdet

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

till

2. a. Avdrag medgives för sådan
värdeminskning å till jordbruket eller
till dess binäringar eller till
skogsbruket hörande driftbyggnader,
därunder inbegripna för driften nödiga
bostadsbyggnader, som dessa
även med normalt underhåll och aktsam
vård äro underkastade. Avdraget
bör bestämmas till viss procent
av byggnadens värde. Detta skall anses
vara lika med anskaffningskostnaden.
Kan denna icke visas, skall
såsom byggnads värde anses två
tredjedelar av det under beskattningsåret
gällande taxerade jordbruksvärdet,
minskat med däri ingående
skogsmarksvärde, i den mån
det överstiger 25 000 kronor, samt
med skäligt värde å mera betydande
naturtillgångar och särskilda förmåner.
Dessa anses såsom mera betydande,
om värdet därå överstiger en
tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet.
Procenttalet bör bestämmas
olika allt efter den tid en byggnad
av ifrågavarande art anses kunna för
sitt ändamål utnyttjas. Vid bestämmande
av denna tid skall vederbör -

(Föreslagen lydelse)

av grusfyndigbeter, jakt och fiske
samt servitutsrätt.

4 b. Med övervärde f r å n
bebyggelsesynpunkt förstås
det värde, som fastigheten eller
del därav äger utöver skogsbruksvärde,
jordbruksvärde, övrig marks
värde och värdet på särskilda tillgångar
på grund därav, att till fastigheten
hörande mark kan tillgodogöras
för bebyggelseändamål.

Om övervärde från bebyggelsesynpunkt
belöper endast på viss del eller
vissa delar av en fastighet, skall
sådan del eller sådana delar till läge
och storlek angivas i fastighetslängden.
Ha särskilda områden på en fastighet
olika övervärden från bebyggelsesynpunkt,
skola dessa likaledes
angivas i längden.

22 §.

2. a. Avdrag medgives för sådan
värdeminskning av till jordbruket
eller till dess binäringar eller till
skogsbruket hörande driftbyggnader,
därunder inbegripna för driften nödiga
bostadsbyggnader, som dessa
även med normalt underhåll och aktsam
vård äro underkastade. Avdraget
bör bestämmas till viss procent
av byggnadens värde. Detta skall anses
vara lika med anskaffningskostnaden.
Kan denna icke visas, skall
såsom byggnads värde anses två
tredjedelar av summan av under beskattningsåret
gällande taxerat jordbruksvärde,
övrig marks värde och
värde på särskilda tillgångar samt i
skogsbruksvärdet ingående skogsmarksvärde,
i den mån detta ej överstiger
25 000 kronor, minskat med
skäligt värde av mera betydande naturtillgångar
och särskilda förmåner.
Dessa anses såsom mera betydande,
om värdet därav överstiger en tiondedel
av ovannämnda summa. Procenttalet
bör bestämmas olika allt
efter den tid en byggnad av ifrågavarande
art anses kunna för sitt än -

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

lig hänsyn tagas exempelvis därtill,
att en av arrendator uppförd byggnad
enligt arrendeavtalet icke skall
vid arrenderättens upphörande lösas
av jordägaren (jfr punkt 7 av
anvisningarna till 29 §).

Såsom för — —
Fasta maskiner
Därest inkomst

(Föreslagen lydelse)

damål utnyttjas. Vid bestämmande
av denna tid skall vederbörlig hänsyn
tagas exempelvis därtill, att en av arrendator
uppförd byggnad enligt arrendeavtalet
icke skall vid arrenderättens
upphörande lösas av jordägaren
(jfr punkt 7 av anvisningarna
till 29 §).

— -— — nödig bostadsbyggnad.

— ----— första stycket.

----- om jordbruksfastighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första gången
vid 1970 års allmänna fastighetstaxering med undantag för bestämmelsen i
punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 8 §, som skall tillämpas redan vid
1969 års särskilda fastighetstaxering. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande
i fråga om 1969 års särskilda fastighetstaxering.

2:o) Fastighets taxeringskommittéer nas förslag till förordning om ändring av
förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering av
skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet
(skogsvärderingsinstruktion)

Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkterna 1, 5 och 10,
avdelning F samt avdelning G av förordningen den 1 juni 1951 med instruktion
för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet1
(skogsvärderingsinstruktion) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

A. Allmänna vårderingsgrunder

Skogsmark med----—------—----• — där bedrivas.

Skogens avkastning ---------- ------skogen hänförts.

Eftersom det--------------- framtida avverkningar.

Om det--- ------------att utröna.

För taxeringen -------------följande sätt.

Uppskattning sker — —---—------—för skogsbruket.

Särskilda värden--—----—-----det avverkas.

1 viss nedan angiven ordning beaktas
onormal förekomst av kalmark.

1 Senaste lydelse av avdelning A och avdelning B punkt 5 se 1956:179 samt av avdelning F
se 1964:116.

6f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 151

154

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

Att särskilda förmåner å skogsmark
— såsom skogsbete, möjlighet
till jakt, andra byggnader å skogen
än skogskojor och liknande mera
tillfälliga byggnader, servitutsrätt
o. dyl. — skola beaktas i annan ordning
än i denna instruktion angives,
framgår av punkt 4 av anvisningarna
till 9 § och punkt 2 av anvisningarna
till 10 § kommunalskattelagen.

(Föreslagen lydelse)

Att särskilda förmåner på skogsmark
— såsom möjlighet till jakt,
sådana byggnader på skogen, som ej
äro behövliga för skogsbruksdrift,
servitutsrätt o. dyl. — skola beaktas
i annan ordning än i denna instruktion
angives, framgår av punkt 4 av
anvisningarna till 9 § och punkt 4 a
av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.

1. Vad som

Såsom skogsmark —

Såsom skogsmark
Till skogsmark —

Värdet av mark som icke skall
upplagas såsom skogsmark ävensom,
i förekommande fall, av bete å
skogsmark skall, på sätt framgår av
punkt 4 av anvisningarna till 9 §
kommunalskattelagen, inräknas i
värdet av fastigheten i övrigt.

för skogsproduktion,
frösådd m. in.
kan påräknas.

Värdet av impediment skall, på
sätt framgår av punkt 4 av anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen,
inräknas i övrig marks värde.

B. Bestämmelser rörande uppskattningen
förstås med skogsmark.

5. Virkesförrådets uppskattning.

a) Det å-------— — — ädel lövskog).

b) Virkesförrådet skall —

c) Därest det-----

Sådan summarisk uppskattning
som ovan sagts må ej ske, där tillfredsställande
uppgifter för en fullständig
uppskattning äro för handen.

medtagas ej.
därigenom äventyras.
d) För taxeringsenhet med mindre
än 25 hektar skogsmark må uppskattning
av virkesförrådet ske i tre
eller fyra klasser och grovskogsprocenten
bedömas i likaledes tre eller
fyra klasser, om ej ett i huvudsak
riktigt taxeringsresultat därigenom
äventyras.

Sådan summarisk uppskattning
som sagts under c) och d) må ej ske,
där tillfredsställande uppgifter för
en fullständig uppskattning äro för
handen.

10. S k o g s in a r k s v ä r d e t.

Skogsmarksvärdet beräknas------antagna sammansättningen.

Å skogsmark-----------ovan sagts.

Det med-------—----— å skogen.

Utgöres skogsmark till större eller
mindre del av sammanhängande kal -

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

marksområden, vilka av ålder ligga
skoglösa och ej kunna göras skogbärande
utan kulturåtgärder, må värdet
av dessa områden nedsättas till
lägst hälften av det enligt ovan angivna
bestämmelser uppskattade
värdet. Därest det kan antagas att
av den skogsmark å en taxeringsenhet,
som återstår sedan dylika sammanhängande
kalmarksområden undantagits,
mer än fem procent utgöres
av kalmark, må värdet å så stor
del av den återstående kalmarken,
som överskjuter fem procent, reduceras
med en tredjedel.

Därest skogsmarken —--- —

Genom nedsättning som i de båda
föregående styckena sagts må dock
värdet å den skogsmark nedsättningen
avser ej nedbringas under det
värde som skulle tillkomma marken
vid användning för annat ändamål
än skogsbruk, bäri ej inbegripet värdet
av sådan förmån å skogsmarken
som enligt punkt 4 av anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen ej skall
inräknas i skogsmarkens värde.

För sådana---------

(Föreslagen lydelse)

--------en tredjedel.

Genom nedsättning som i föregående
stycke sagts må dock värdet
av den skogsmark nedsättningen avser
ej nedbringas under det värde
som skulle tillkomma marken vid
användning för annat ändamål än
skogsbruk, häri ej inbegripet värdet
av sådan förmån på skogsmarken
som enligt punkt 4 av anvisningarna
till 9 § kommunalskattelagen ej skall
inräknas i skogsmarkens värde.
----där angivas.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar

Före varj e----------

I de-----— ------

De lokala skogstaxeringsanvisningarna
skola ock innefatta hjälptabeller
för taxering av skogsmark
och växande skog, så uppställda att
därur för vanligen förekommande
fall direkt kunna för olika ifrågakommande
omkostnadsklasser utfinnas
skogsvärde per kubikmeter
samt skogsmarksvärde per hektar.
Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar
för beräkning av motsvarande
värden även i andra fall än de
normalt förekommande, såsom då
särskild reduktion av värdet skall
ske på grund av tekniska fel eller
onormalt höga allmänna kostnader
för skogsbruket eller då särskilt av -

---å markvärdet.

- växande skog.

De lokala skogstaxeringsanvisningarna
skola ock innefatta hjälptabeller
för taxering av skogsmark
och växande skog, så uppställda att
därur för vanligen förekommande
fall direkt kunna för olika ifrågakommande
omkostnadsklasser utfinnas
skogsvärde per kubikmeter och
skogsvärde per hektar samt skogsmarksvärde
per hektar. Hjälptabellerna
böra innehålla upplysningar
för beräkning av motsvarande värden
även i andra fall än de normalt
förekommande, såsom då särskild
reduktion av värdet skall ske på
grund av tekniska fel eller onormalt
höga allmänna kostnader för skogs -

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

drag varom ovan sagts skall ske vid
markvärdets bestämmande. Särskilda
hjälptabeller skola upprättas för
taxeringen vid sådan summarisk
uppdelning av virkesförrådet som
omförmäles under B. i punkt 5 c).

Den omständigheten------

G. Uppgifter som ankommer på
bes k attningsnämnd

Vid taxeringen uppskattar beskattning
snämnd skogsmarkens
areal och virkesförrådet, fördelat på
trädslag och förrådsgrupper, i förekommande
fall enligt de mera summariska
grunder som angivas under
B. i punkt 5 c), och bedömer markens
godhetsgrad samt skogens avsättningsläge
(omkostnadsldass).
Uppskattningen kontrolleras såvitt
möjligt mot tillgängliga uppgifter
från riksskogstaxeringen eller eljest
rörande virkesförråd in. in. I hjälptabell
utfinner nämnden de skogsvärden
per kubikmeter växande skog
och de skogsmarksvärden per hektar
skogsmark, som skola tillämpas i
varje särskilt fall. Taxeringen verkställes
med ledning därav, med de
avvikelser som föranledas av bestämmelserna
under B. här ovan samt de
lokala slcogstaxeringsanvisningarna.

(Föreslagen lydelse)

bruket eller då särskilt avdrag varom
ovan sagts skall ske vid markvärdets
bestämmande. Särskilda
hjälptabeller skola upprättas för
taxeringen vid sådan summarisk
uppdelning av virkesförrådet som
omförmäles under B. i punkterna
5 c) och d).

----finnas ändamålsenligt.

G. Uppgifter som ankomma på fastig
hets taxeringsnämnd
och särskild fastighet staxering
snämnd
Vid taxeringen uppskattar fastighetstaxeringsnämnd
eller särskild
fastighetstaxeringsnämnd skogsmarkens
areal och virkesförrådet, fördelat
på träslag och förrådsgrupper, i
förekommande fall enligt de mera
summariska grunder som angivas
under B. i punkterna 5 c) och d),
och bedömer markens godhetsgrad
samt skogens avsättningsläge (omkostnadsklass).
Uppskattningen kontrolleras
såvitt möjligt mot tillgängliga
uppgifter från riksskogstaxeringen
eller eljest rörande virkesförråd
in. in. I hjälptabell utfinner
nämnden de skogsvärden per kubikmeter
växande skog eller de skogsvärden
per hektar samt de skogsmarksvärden
per hektar skogsmark,
som skola tillämpas i varje särskilt
fall. Taxeringen verkställes med ledning
därav, med de avvikelser som
föranledas av bestämmelserna under
B. här ovan samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969 och tillämpas första
gången vid 1970 års allmänna fastighetstaxering med undantag för bestämmelsen
under avdelning G om särskild fastighetstaxeringsnämnd, som skall
tillämpas redan vid 1969 års särskilda fastighetstaxering. I övrigt gäller
äldre bestämmelser fortfarande i fråga om 1969 års särskilda fastighetstaxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

157

3:o) Fastighetstaxeringskoinmittéernas förslag till förordning om ändring
i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att 144 § 2 mom., 150 § 3 mom. samt 159 §
taxeringsförordningen den 23 november 1956 skall upphöra att gälla, dels
att 131 § 1 mom., 133 § 1 mom., 135 § 1 och 2 inom., 136 § 1 inom., 139 § 1
inom., 143 § 2 inom., 144 § 1 och 3 inom., 145 och 147 §§, 148 § 3 inom.,
149, 151, 152 och 153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 163 § 1 mom.,
172 §, 173 § 1 och 2 inom., 174 och 177 §§, 178 § 1 mom., 179 § 1 mom. och
180 § 1 mom. samma förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges, dels att nuvarande 144 § 3 mom. skall vara samma paragrafs 2 mom.
och dels att i samma förordning1 skall införas nya paragrafer betecknade
135 a och 155 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

131 §.

1 in o in. För allmän---finnas fastighetstaxeringsnämn d

e r.

Fastighetstaxeringsnämnds---är fastig hetstaxeringsdi strikt.

Fastighetstaxeringsdistrikt skall--- — ett fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av Indelning i distrikt verkställes av
länsstyrelsen senast den 30 april länsstyrelsen senast den 1 mars
året näst före taxeringsåret. året näst före taxeringsåret.

133 §.

1 m o m. Fastighetstaxeringsnämnd---sju ledamöter.

Ordföranden och------i fastighetstaxeringsdistrikt.

I övrigt--------valda ledamöter.

Därest med-------vara fem.

Består fastighetstaxeringsdistrikt
Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
jämte suppleanter, en
för varje ledamot, skall förrättas senast
den 30 juni året näst före taxeringsåret.
I samband med valet må
av kommunalfullmäktige en av ledamöterna
utses att på kommunens
bekostnad deltaga uti de i 144 S 1

mom. och 145
manträdena.
Om utgången

--olika kommunerna.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
jämte suppleanter, en
för varje ledamot, skall förrättas senast
den 30 juni året näst före taxeringsåret.
I samband med valet må
fullmäktige utse en av ledamöterna
att på kommunens bekostnad deltaga
uti de i 144 § 1 mom. och 145 §

omförmälda sam- omförmälda sammanträdena.
------de valda.

135 §.

1 in o in. Länsstyrelsen förordnar 1 m o m. Länsstyrelsen förordnar
senast den 30 april året näst före det senast den 1 mars året näst före det

1 Senaste lydelse av 131 § 1 inom., 135 § 2 mom., 144 § 1 och 3 mom., 147 och 149 §§, 150 §
3 mom., 151, 152 och 153 §§, 154 § 2 och 3 mom., 160 § 1 mom., 172 § och 173 § 1 mom. se 1963:
683, av 133 § 1 mom. se 1964:53 samt av 135 § 1 mom., 145 § och 148 § 3 mom. se 1965:753.

158

Kungl. May.ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

år, då allmän fastighetstaxering äger
rum, erforderligt antal personer
inom länet, som genom sin verksamhet
kunna antagas besitta sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering,
(fastighetstaxering so
m b u d) att inom områden, som
länsstyrelsen bestämmer, samordna
arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna.
Fastighetstaxeringsombuds
verksamhetsområde skall vara så
stort, som omständigheterna lämpligen
medgiva, och omfatta flera fastighetstaxeringsdistrikt.
Ett fastiglietstaxeringsdistrikt
må ej uppdelas
mellan olika fastighetstaxeringsombud.
Fastighetstaxeringsombud må
icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd
i länet.

(Föreslagen lydelse)

år, då allmän fastighetstaxering äger
rum, erforderligt antal personer inom
länet, som genom sin verksamhet
kunna antagas besitta sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering,
(fastighetstaxeringsombud)
att inom områden, som länsstyrelsen
bestämmer, samordna arbetet
i fastighetstaxeringsnämnderna.
Fastighetstaxeringsombuds verksamhetsområde
skall vara så stort,
som omständigheterna lämpligen
medgiva, och omfatta flera fasti ghetstaxeringsdistrikt.
Ett fastighetstaxeringsdistrikt
må ej uppdelas
mellan olika fastighetstaxeringsombud.
Fastighetstaxeringsombud må
icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd
i länet.

Det åligger -

arbetets fortskridande.

2 m o m. I län, där länsstyrelsen så
finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen
senast den 30 april året
näst före år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, två personer
(konsulenter för taxering
av vatten fallsfas t ig het)
att vid nämnda taxering biträda
nämnderna, såvitt angår taxering av
outbyggda vattenfall, kraftverk och
regleringsdammar. Av konsulenterna
skall den ene företräda taxeringsteknisk
och den andre vattenkraftteknisk
sakkunskap.

Konsulenterna skola------

Konsulent äger--------i beslut.

2 mom. I län, där länsstyrelsen
så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen
senast den 1 mars året näst
före år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, två personer (k o nsulenter
för taxering av
vattenfallsfastighet) att
vid nämnda taxering biträda nämnderna,
såvitt angår taxering av outbyggda
vattenfall, kraftverk och regleringsdammar.
Av konsulenterna
skall den ene företräda taxeringsteknisk
och den andre vattenkraftteknisk
sakkunskap.

vid taxeringen.

135 a §.

Det åligger lokal skattemyndighet
att

1) ombesörja sortering av inkomna
deklarationer och andra uppgifter
till ledning vid allmän fastighetstaxering,

2) ombesörja den längdföring
som avses i 150 § 2 mom. och 153 §
andra stycket samt ange sådan skiljaktig
mening som avses i 151 § tredje
stycket,

3) iakttaga att anmälda eller eljest

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

136

1 m o in. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som
avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom.
kommunalskattelagen, av fastighetens
ägare utan anmaning avgivas
deklaration (allmän f a s tighets
deklaration). Därest fasiighet
innehaves av någon, som enligt
47 § kommunalskattelagen är att
anse såsom ägare eller är i ägares
ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp
för fastigheten, skall vad
nu sagts om ägare i stället gälla sådan
innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration
Allmän fastighetsdeklaration

År jordbruksfastighet---

Kungl. Maj :t må-----

(Föreslagen lydelse)

kända förändringar i äganderättsförhållandena
införas i fastighetslängd,

4) tillsända ägare eller därmed likställd
innehavare av skattepliktig
fastighet sådan underrättelse som
avses i 152 § tredje stycket,

5) efter samråd med fastighetstaxeringsnämndens
ordförande senast
den 10 februari under taxeringsåret
utfärda kungörelse om preliminärt
åsatta taxeringsvärden,

6) underskriva fastighetslängd
enligt 153 § tred je stycket,

7) till länsstyrelsen översända från
fastighetstaxeringsnämnd inkomna
deklarationer, utdrag av protokoll
och övriga handlingar senast den 31
mars samt fastighetslängderna på
den tid och i den ordning Kungl.
Maj:t föreskriver, ävensom

8) i den omfattning Kungl. Maj.t
eller länsstyrelse föreskriver, i övrigt
medverka vid taxeringsarbetet.

1 m o m. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som
avses i 5 § 1 mom. c), 2 mom. eller 4
mom. kommunalskattelagen, av fastighetens
ägare utan anmaning avgivas
deklaration (allmän fastighetsdeklaration).
Därest
fastighet innehaves av någon, som
enligt 47 § kommunalskattelagen är
att anse såsom ägare eller är i ägares
ställe skyldig att erlägga skatt
för garantibelopp för fastigheten,
skall vad nu sagts om ägare i stället
gälla sådan innehavare.

---fastställt formulär.

---och anskaffningskostnader.

— eller innehavaren.

• statistiskt ändamål.

139 §.

1 m o m. Till ledning vid allmän 1 m o in. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall lokal skatte- fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet
avlämna de till myndig- myndighet avlämna de till myndigheten,
enligt vad därom är särskilt heten, enligt vad därom är särskilt

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

stadgat, överlämnade lagfartsförteckningarna
för tiden från och med
den 1 juli året näst före det, då allmän
fastighetstaxering senast ägde
rum, till och med den 30 juni det år,
då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall----

143

2 mom. Före sammanträde, varom
i 144 § 1 mom. förmäles, har
landskamreraren att på grundval av
de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats,
och de upplysningar, som
eljest kunna vinnas, verkställa undersökning
rörande fastigheternas
allmänna saluvärde å länets landsbygd.
Länsstyrelsen äger kalla lämpligt
antal personer med ingående
kännedom om fastighetsvärdena att
därvid tillhandagå landskamreraren
med upplysningar.

144

1 m o m. Senast den 15 augusti
året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola
efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena
i fastighetstaxeringsnämnderna
å länets landsbygd, de ledamöter
i fastighetstaxeringsnämnd,
som av kommunalfullmäktige därtill
utsetts enligt 133 § 1 mom. sjätte
stycket, de ledamöter i sådan
nämnd, som utsetts av landstingskommunens
förvaltningsutskott,
ävensom fastighetstaxeringsombuden
sammanträda inför landskamreraren
å en eller flera lämpliga orter
för förberedande överläggningar rörande
tillämpningen av de allmänna
grunderna vid den förestående allmänna
fastighetstaxeringen; och
äger länsstyrelsen till dessa sammanträden
kalla jämväl andra personer,
vilka på grund av sin verksamhet eller
eljest kunna antagas äga sakkunskap
rörande fastighetsvärdena inom
länet eller delar därav eller ock särskilt
rörande värdering av skogsmark
och skog.

(Föreslagen lydelse)

stadgat, överlämnade avskrifterna av
lagfartsbevis för tiden från och med
den 1 juli året näst före det, då allmän
fastighetstaxering senast ägde
rum, till och med den 30 juni det år,
då uppgiften skall avlämnas.

---skall avlämnas.

2 in o m. Före sammanträde, varom
i 144 § 1 mom. förmäles, har
landskamreraren att på grundval av
de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats,
och de upplysningar, som
eljest kunna vinnas, verkställa undersökning
rörande fastigheters allmänna
saluvärde. Länsstyrelsen
äger kalla lämpligt antal personer
med ingående kännedom om fastighetsvärdena
att därvid tillhandagå
landskamreraren med upplysningar.

§•

1 in o in. Senast den 15 augusti
året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, skola
efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena
i fastighetstaxeringsnämnderna,
de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd,
som utsetts enligt 133
§ 1 mom. sjätte stycket, de ledamöter
i sådan nämnd, som utsetts av
landstingskommunens förvaltningsutskott,
ävensom fastighetstaxeringsombuden
sammanträda inför landskamreraren
på en eller flera lämpliga
orter för förberedande överläggningar
rörande tillämpningen av de
allmänna grunderna vid den förestående
allmänna fastighetstaxeringen;
och äger länsstyrelsen till dessa sammanträden
kalla jämväl andra personer,
vilka på grund av sin verksamhet
eller eljest kunna antagas
äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena
inom länet eller ock särskilt
rörande värdering av fastigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

161

(Nuvarande lydelse)

Vid sådant sammanträde redogör
landskamreraren för priserna vid
försäljning av fastigheter inom länet
under tiden efter senaste allmänna
fastighetstaxering och för de slutsatser
beträffande fastigheternas allmänna
saluvärde, som enligt hans
mening kunna dragas av dessa priser,
så ock för övriga av honom kända
förhållanden av beskaffenhet att
inverka på nämnda värde. Därjämte
skall landskamreraren framlägga
jämlikt 143 § 1 mom. andra stycket
upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar,
ävensom, i den
mån så finnes erforderligt, förslag
till särskilda anvisningar jämväl i
andra hänseenden, såsom angående
redovisningen av olika ägoslag, värdesättning
av övrig mark och bete å
skogsmark samt enhetliga grunder
för taxeringen av annan fastighet
med mera. Avser sammanträdet
överläggning angående taxeringen
inom allenast viss del av länet, skola
redogörelserna och förslagen därefter
lämpas.

För sådana---------

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna
och övriga
anvisningar för fastighetstaxeringen
kommit fastighetstaxeringsombudet
och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
tillhanda och innan
nämnderna börja det egentliga
arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet,
efter samråd med
förste taxeringsintendenten angående
tid och plats, sammankalla
ordförandena och de av länsstyrelsen
och landstingskommunens för -

(Föreslagen lydelse)

Vid sådant sammanträde redogör
landskamreraren för priserna vid
försäljning av fastigheter inom länet
under tiden efter senaste allmänna
fastighetstaxering och för de slutsatser
beträffande fastigheternas allmänna
saluvärde, som enligt hans
mening kunna dragas av dessa priser,
så ock för övriga av honom kända
förhållanden av beskaffenhet att
inverka på nämnda värde. Därjämte
skall landskamreraren framlägga
jämlikt 143 § 1 mom. andra stycket
upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar,
ävensom i behövlig
utsträckning upprättade förslag
till särskilda anvisningar i andra
hänseenden, såsom angående förfarandet
vid bestämmande av olika
delvärden samt enhetliga grunder
för taxeringen av såväl jordbruksfastighet
som annan fastighet med
mera. Avser sammanträdet överläggning
angående taxeringen inom allenast
viss del av länet, skola redogörelserna
och förslagen därefter lämpas,

för taxeringen.

3 mom. Har förste taxeringsintendenten
lämnat allmänna anvisningar
för taxeringsarbetets bedrivande,
skall han ofördröjligen insända dessa
till riksskattenämnden.

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden
fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna
och övriga
anvisningar för fastighetstaxeringen
kommit fastighetstaxeringsombudet
och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
tillhanda och innan
nämnderna börja det egentliga
arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet,
efter samråd med
förste taxeringsintendenten angående
tid och plats, sammankalla
ordförandena och de av länsstyrelsen
och landstingskommunens för -

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse)

valtningsutskott utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnderna
inom sitt verksamhetsområde ävensom
de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder,
som enligt 133 §
1 mom. sjätte stycket utsetts att deltaga
i sådant sammanträde, till överläggningar
rörande det förestående
taxeringsarbetet. Vid överläggningarna
bör uppmärksamhet ägnas åt
åtgärder för befordrande av likformig
taxering samt åt spörsmål, som
kunna förväntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna
svårigheter.

(Föreslagen lydelse)

valtningsutskott utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnderna
inom sitt verksamhetsområde ävensom
de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder,
som enligt 133 §
1 mom. sjätte stycket utsetts att deltaga
i sådant sammanträde, till överläggningar
rörande det förestående
taxeringsarbetet. Även andra ledamöter
i nämnderna få kallas om särskilda
skäl föreligga. Vid överläggningarna
skall genomgång ske av förenämnda
anvisningar, särskilt de
däri angivna värdcringsgrunderna.
Uppmärksamhet skall ägnas åt åtgärder
för befordrande av likformighet
och rättvisa i taxeringen samt åt
lokala spörsmål, som kunna förväntas
vålla fastighetstaxeringsnämnderna
svårigheter.

147

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande
åligger huvudsakligen: 1

1) att tillhandahålla deklarationsblanketter
samt meddela den som
därom framställer begäran erforderliga
upplysningar om honom åliggande
deklarationsskyldighet och
sättet för dess fullgörande,

2) mottaga, ordna och granska
deklarationer, uppgifter och andra
handlingar,

3) vidtaga åtgärder för felande
deklarationers och andra uppgifters
införskaffande,

4) tillse att anmälda eller eljest
kända förändringar i avseende å

1 mom. Länsstyrelsen har att
vaka över att fastighetstaxering sarbetet
inom länet ordnas och bedrives
ändamålsenligt.

Det åligger förste taxering sintendenten
att övervaka fastighetstaxering
snämndernas och fastighetstaxeringsombudens
arbete samt att vid
behov lämna råd, upplysningar och
annat bistånd.

2 m o m.Fastighetstaxeringsnämn.
dens ordförande åligger huvudsakligen: 1)

att tillhandahålla deklarationsblanketter
samt meddela den som
därom framställer begäran erforderliga
upplysningar om honom åliggande
deklarationsskyldighet och
sättet för dess fullgörande,

2) mottaga och granska deklarationer,
uppgifter och andra handlingar,

3) vidtaga åtgärder för felande
deklarationers och andra uppgifters
införskaffande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 15i år 1968

163

(Nuvarande lydelse)

äganderättsförhållandena bliva iakttagna
och införda i fastighetslängden,

5) kalla nämndens ledamöter till
sammanträde, leda nämndens arbete
samt vid sammanträdena föra ordet
och vara föredragande,

6) ombesörja förandet av nämndens
protokoll och längder samt övriga
göromål av expeditionell art,
samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande av honom åliggande
uppgifter må ordförande åtnjuta
biträde av personal, som för sådant
ändamål kan anvisas.

(Föreslagen lydelse)

4) kalla nämndens ledamöter till
sammanträde, leda nämndens arbete
samt vid sammanträdena föra ordet
och vara föredragande,

5) ombesörja förandet av nämndens
protokoll samt övriga göromål
av expeditionell art, samt

6) avgiva yttranden i besvärsmål.

Vid fullgörande av honom åliggande
uppgifter må ordförande åtnjuta
biträde av personal, som för
sådant ändamål kan anvisas.

148

3 in o in. Förste taxeringsintendenten
eller av honom beordrad tjänsteman
äger närvara vid sammanträde
med fastighetstaxeringsnämnd till
fullgörande av vad honom åligger
enligt 172 §, jämförd med 59 §.

Fastighetstaxeringsombud äger--

3 m o m. Förste taxeringsintendenten
eller av honom beordrad
tjänsteman äger närvara vid sammanträde
med fastighetstaxeringsnämnd
till fullgörande av vad honom
åligger enligt 747 § 1 mom.
-------i besluten.

149

Vid fastighetstaxeringsnämndens
första sammanträde skall ordföranden,
innan taxeringsarbetet tager sin
början, avgiva noggrann redogörelse
ej mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden
fastställda enhetsvärden
och övriga värderingsgrunder,
såvitt distriktet berör, än
även rörande de köp av jordbruksfastighet
inom distriktet, som förekommit
under tiden efter senaste
allmänna fastighetstaxering, samt de
slutsatser beträffande fastigheternas
allmänna saluvärde i orten, som enligt
ordförandens mening kunna dragas
av de vid dessa köp tillämpade
priser. Finnas inom distriktet fastigheter
med skog, bör i redogörelsen
tillika lämnas upplysning rörande
det virkesförråd, som i medeltal per
hektar finnes inom länet eller vederbörlig
del därav, och dess fördelning
på trädslagsklasser och förrådsgrup -

Vid fastighetstaxeringsnämndens
första sammanträde skall ordföranden,
innan taxeringsarbetet tager sin
början och i närvaro av fastighetstaxering
sombudet, avgiva noggrann
redogörelse för värderingsgrunder
och andra anvisningar, som fastighetspr
övning snämnden fastställt och
som berör distriktet samt de slutsatser
beträffande fastigheternas allmänna
saluvärde i orten, som enligt
ordförandens mening kunna dragas
av priser som tillämpats vid fastighetsköp
under tiden efter senaste
allmänna fastighetstaxering. Finnas
inom distriktet jordbruksfastigheter
med skog, skall i redogörelsen även
ingå upplysning rörande det virkesförråd,
som i medeltal per hektar
finnes inom det område av länet,
vari distriktet är beläget, samt virkesförrådets
fördelning på trädslagsklasser,
förrådsgrupper samt, i före -

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

per samt, i förekommande fall, träd- kommande fall, trädslag inom samslag
ävensom rörande innehållet i ma område,
övrigt av de lokala skogsiaxeringsanvisningarna.

151 §.

Vad i--------- — beträffande fastighetstaxeringsnämnd.

Beslut må —------ ----

Ordföranden har att i fastighetslängden
angiva det värde, han ansett
böra föreslås, i de fall, då fastighetstaxering
snämndens beslut utfallit på
annat sätt.

Annan ledamot,---------

Av nämnden---- ----—--

--ifrågavarande taxering.

Anser ordföranden att värde bort
åsättas annorlunda än fastighetstaxeringsnämnden
beslutat, skall
han på deklaration eller därvid fogad
handling angiva det värde, han ansett
böra åsättas, ävensom i protokollet
anteckna de fall, i vilka detta
skett.

------av protokollet.

------till protokollet.

152

Fastighetstaxeringsnämndens arbete
bör taga sin början senast den
5 oktober året näst före taxeringsåret,
dock att vad nu sagts icke har
avseende å Stockholm. Arbetet skall
vara avslutat i länen senast den 25
mars och i Stockholm senast den 15
juni under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära
beslut om taxeringsvärden
skall föreligga färdigt senast den 25
januari under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande
skall senast den 31 sistnämnda
månad med allmänna posten
tillsända ägare eller därmed likställd
innehavare av skattepliktig
fastighet underrättelse om det för
fastigheten preliminärt upptagna
taxeringsvärdet. Underrättelsen skall
även innehålla upplysning, att ägaren
eller innehavaren av fastigheten

§•

Fastighetstaxeringsnämndens arbete
bör taga sin början senast den
5 oktober året näst före taxeringsåret.
Arbetet skall vara avslutat senast
den 25 mars under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära
beslut om taxeringsvärden
skall föreligga färdigt senast den 25
januari under taxeringsåret. Senast
påföljande dag skall nämndens ordförande
ha tillställt lokal skattemyndighet
samtliga fastighetsdeklarationer
för sådan längdföring, som avses
i 150 § 2 mom. Sedan denna längdföring
avslutats skall lokal skattemyndighet
så snart det kan ske återsända
deklarationerna till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall senast
den 31 januari underrätta ägare
eller därmed likställd innehavare
av skattepliktig fastighet om det för
fastigheten preliminärt upptagna
taxeringsvärdet. Underrättelsen skall
även innehålla upplysning, att ägaren
eller innehavaren av fastigheten
äger senast den 25 påföljande februari
till fastighetstaxeringsnämn -

Kungl. Maj:ts proposition, nr 154 år 1968

165

(Nuvarande lydelse)

äger senast den 25 påföljande februari
till fastighetstaxeringsnämndens
ordförande avgiva skriftliga erinringar
mot förslaget ävensom att
särskild underrättelse om det slutliga
beslutet icke kommer att utsändas,
därest erinringar icke avgivas
eller det preliminärt upptagna taxeringsvärdet
oförändrat fastställes.
Därjämte skall underrättelsen innehålla
upplysning om vad som skall
iakttagas vid anförande av besvär
över fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.

Sedan fastighetstaxering snämnden
preliminärt åsatt fastigheterna i distriktet
taxeringsvärden, skall fastighetslängden
under tio dagar viss
angiven tid på dagen hållas tillgänglig
inom kommunen å lämplig kommunal
expedition, med rätt för ägare
eller därmed likställd innehavare av
fastighet inom distriktet att på sätt
och inom tid, som i nästföregående
stycke stadgas, avgiva erinringar,
åliggande det ordföranden att sådant
i vederbörlig ordning kungöra.

(Föreslagen lydelse)

dens ordförande avgiva skriftliga
erinringar mot förslaget ävensom att
särskild underrättelse om det slutliga
beslutet icke kommer att utsändas,
därest erinringar icke avgivas
eller det preliminärt upptagna taxeringsvärdet
oförändrat fastställes.
Därjämte skall underrättelsen innehålla
upplysning om vad som skall
iakttagas vid anförande av besvär
över fastighetstaxeringsnämndens
beslut rörande taxeringen.

Sedan de i fastighetstaxeringsdistrikt
preliminärt åsatta taxeringsvärdena
blivit upptagna i fastighetslängden
skall denna, efter kungörelse
enligt 135 a § 5), under tio dagar
viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig
inom vederbörande kommun
på lämplig kommunal expedition,
med rätt för ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet inom
distriktet att på sätt och inom tid,
som i nästföregående stycke stadgas,
avgiva erinringar.

Lokal skattemyndighet skall så
snart det kan ske efter den 25 februari
översända fastighetslängden
till fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

153 §.

Sedan tiden---------

Nämndens beslut skola, där de
skilja sig från de preliminära besluten,
antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängden underskrives,
sedan taxeringarna slutligt fastställts,
av fastighetstaxeringsnämndens
ordförande och de ledamöter,
som utsetts att justera nämndens
protokoll.

-----besluta härom.

Nämndens beslut skola, där de
skilja sig från de preliminära besluten,
antecknas i protokollet. Utdrag
av detta skall därefter tillställas lokal
skattemyndighet.

När taxeringarna slutligt fastställts
skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande ofördröjligen
meddela lokal skattemyndighet samt
återsända fastighetslängden och fastighetsdeklarationerna.
Lokal skattemyndighet
antecknar det slutliga
beslutet i de fall då det skiljer sig
från det preliminära i fastighetslängden,
och underskriver därefter
längden.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 154 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

154

2 inom. Senast den 31 mars eller
vad angår Stockholm den 21 juni
skall fastighetstaxeringsnämndens
ordförande till länsstyrelsen insända
fastighetsdeklarationcrna och övriga
handlingar ävensom fastighetstaxeringsnämndens
protokoll. Fastighetslängderna
skola avlämnas å den
tid och i den ordning, Kungl. Maj:t
föreskriver.

3 mom. Fastighetslängderna i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift,
skola vara att tillgå för landskamreraren,
taxeringsintendent och fastighetsprövningsnämnden
samt i den
ordning, Kungl. Maj:t föreskriver,
utom vad angår Stockholm, offentligen
framläggas inom vederbörande
kommun under minst 14 dagar före
den 15 maj under taxeringsåret.

2 m o in. Senast den 31 mars skall
fastighetstaxeringsnämndens ordförande
till länsstyrelsen insända fastighetstaxeringsnämndens
protokoll
och övriga handlingar.

3 m o in. Fastighetslängderna i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift,
skola i den ordning, Kungl. Maj:t
föreskriver, offentligen framläggas
inom vederbörande kommun under
minst 14 dagar före den 15 maj under
taxeringsåret.

155 §.

(Denna paragraf har upphört att Kungl. Maj.t äger meddela de närgälla
1964.) mare föreskrifter angående fastig hetstaxeringsnämnds

arbete, som må
erfordras utöver vad denna förordning
innehåller.

160

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds
arbete skall vara avslutat
senast den 31 oktober under taxeringsåret,
i Stockholm den 30 november.

§•

1 mom. Fastighetsprövningsnämnds
arbete skall vara avslutat
senast den 31 oktober under taxeringsåret.

163 §.

1 m o in. Över beslut---— -----— vederbörande kommun.

Besvären skola----------prövningsnämndens kansli.

Besvären skola vara inkomna Besvären skola vara inkomna se i

länen senast den 15 maj under nast den 15 maj under taxeringstaxeringsåret
och året.

i Stockholm senast den 10 augusti
under taxeringsåret.

172 §.

Utöver vad------allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 1 mom. 4) samt 1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 mom.
2 och 3 mom. ävensom 17—19 §§ ävensom 17—19 §§ med för taxemed
för taxeringsnämnder och prov- ringsnämnder och prövningsnämnningsnämnder
gemensamma bestäm- der gemensamma bestämmelser samt

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968

167

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

melser samt med föreskrifter om
riksskattenämnden in. in.,

2) 46 § angående-------

3) 47—50 §§ angående gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter, dock
att samtliga ledamöter av vederbörande
beskattningsnämnd, så ock
konsulent för taxering av vattenfallsfastighet
äga deltaga i granskningen
av deklarationer och uppgifter, som
avlämnats till ledning vid allmän
fastighetstaxering,

4) 59 och 72 §§ angående taxeringsnämndernas
verksamhet,

med föreskrifter om riksskattenämnden
in. in.,
myndighet in. in.,

3) 47 -50 §§ angående gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter, dock
att samtliga ledamöter av fastighetstaxeringsnämnd,
så ock konsulent
för taxering av vattenfallsfastighet
äga deltaga i granskningen av deklarationer
och uppgifter, som avlämnats
till ledning vid allmän fastighetstaxering,

5) 123—125 §§------viten, samt

6) 126—128 §§------särskilda föreskrifter.

— skall iakttagas.

173 §.

1 m o m. Bestämmelserna-----

1) Vad i-------av vattenfallsfastighet.

2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas 2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas

skall hava avseende å skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 §
2 mom. inkallats av länsstyrelsen
för meddelande av upplysningar,
de personer, som till sammanträde
enligt 144 § 1 eller 2 mom. särskilt
inkallats av länsstyrelsen eller
till sammanträde enligt 145 § inkallats
efter länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse
inställt sig till sådant samman 1

eller

de personer, som jämlikt 143 §
2 mom. inkallats av länsstyrelsen
för meddelande av upplysningar,
de personer, som till sammanträde
enligt 144 § 1 mom. särskilt inkallats
av länsstyrelsen eller till
sammanträde enligt 145 § inkallats
efter länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i fastighetstaxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse
inställt sig till sådant sammanträde,
varom förmäles i 144 § 1 mom.
eller 145 §, samt

de personer, som inställt sig på
vederbörlig kallelse enligt 158 § andra
stycket.

träde, varom förmäles i 144
2 mom. eller 145 §, samt

de personer, som inställt sig på
vederbörlig kallelse enligt 158 § andra
stycket.

3) Vad i------i fastighetsprövningsnämnd.

2 m o in. I 165 § 2 mom.------av Kungl. Maj :t.

Angående gottgörelse av statsmedel
för verkställande av undersökning,
varom i 159 § förmäles, förordnar
Kungl. Maj.t.

174 §.

Särskild fastighetstaxering verk- 1 mom. För särskild fastighetsställes
inom varje lokalt taxerings- taxering skola finnas s ä r s k i ldistrikt
av distriktets lokala taxe- da fastighetstaxering sringsnämnd.
Dock må länsstyrelsen n ä in n d e r.

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

vid uppdelning av kommun i lokala
taxerings distrikt förordna, att vid
särskild fastighetstaxering annan indelning
skall tillämpas än som föreskrives
för årlig taxering i övrigt.

(Föreslagen lydelse)

Särskild fastighetstaxerings nämnds

verksamhetsområde är
särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.
Sådant distrikt
skall utgöras av kommun eller del
av kommun. När särskilda skäl äro
därtill, må dock två eller flera kommuner
sammanföras till ett särskilt
fastighetstaxering sdistrikt. Indelning
i distrikt verkställes av länsstyrelsen
senast den 30 november året näst
före taxeringsåret.

2 m o m. Ordförande i särskild
fastighetstaxering snämnd förordnas
av länsstyrelsen i samband med indelning
i särskilda fastighetstaxering
sdistrikt. Därvid utses tillika eu
person att i egenskap av kronoombud
vara ledamot i nämnden.

Övriga ledamöter väljas på sätt i
3 mom. stadgas under december månad
för nästfoljande år.

3 m o m. Val av ledamöter i särskild
fastighetstaxeringsnämnd verkställes
av fullmäktige i den kommun
där distriktet är beläget. Består särskilt
fastighetstaxerings distrikt av
mer än en kommun, skall länsstyrelsen
bestämma hur många ledamöter
som skall väljas inom de olika
kommunerna.

Antalet valda ledamöter i den särskilda
fastighetstaxeringsnämnden
skall utgöra minst tre och högst åtta.
Består särskilt fastighetstaxeringsdistrikt
av mer än en kommun, skall
minst en ledamot väljas för varje
kommun.

För envar av de valda ledamöterna
skall utses en suppleant.

Om utgången av val skall den som
därvid fört ordet omedelbart underrätta
länsstyrelsen, ordföranden i
den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
och de valda.

Vad i 6 § b mom. stadgas om besvär
över val av ledamöter och suppleanter
i taxeringsnämnd skall i tilllämpliga
delar gälla om besvär över
val av ledamöter och suppleanter i
särskild fastighetstaxeringsnämnd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 154 år 1968

169

(Nuvarande lydelse)

Vad i denna förordning är stadgat
rörande taxeringsnämndernas och
prövningsnämndernas verksamhet
beträffande taxeringen för inkomst
och förmögenhet, så ock för sådan
taxering meddelade gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter ävensom föreskrifterna
om riksskattenämnden,
de särskilda föreskrifterna i 126—
128 §§ samt bestämmelserna om
viten i 123—125 §§ och om kostnader
för taxeringsarbetet i 129 §,
130 § och 173 § 2 mom. skola äga
motsvarande tillämpning med avseende
å handhavandet av särskild
fastighetstaxering i den mån icke här
nedan annorlunda stadgas.

(Föreslagen lydelse)

4 in o in. Vad i denna förordning
är stadgat rörande taxeringsnämndernas
och prövningsnämndernas
verksamhet beträffande taxeringen
för inkomst och förmögenhet, så ock
för sådan taxering meddelade gemensamma
bestämmelser rörande
deklarationer och andra uppgifter
ävensom föreskrifterna om riksskattenämnden,
de särskilda föreskrifterna
i 126—128 §§ samt bestämmelserna
om viten i 123—125 §§ och
om kostnader för taxeringsarbetet i
129 §, 130 § och 173 § 2 mom. skola
äga motsvarande tillämpning med
avseende å handhavandet av särskild
fastighetstaxering i den mån icke
här nedan annorlunda stadgas.

177

1 in o in. Under de år, då särskild
fastighetstaxering skall äga rum, har
taxeringsnämnden att, så fort ske
kan, företaga sådan taxering. Nämnden
har därvid att för varje fastighet,
å vilken jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde
skall sättas, besluta till
vilket belopp det nya värdet skall
upptagas. För övriga taxering underkastade
fastigheter skola nästföregående
års taxeringsvärden oförändrade
upptagas.

Taxeringsnämnden har jämväl att
pröva hos nämnden gjorda framställningar
om sådant särskilt angivande
av värden å olika i taxeringsenhet
ingående fastigheter eller delar
av fastigheter, varom i 8 § sista
stycket kommunalskattelagen förmäles.

2 m o m. För varje lokalt taxeringsdistrikt
eller, om sådant distrikt
består av mer än en kommun, för
varje kommun skall föras en längd
över taxeringen av fastigheter (f a stighetslängd).
De beslutade
taxeringarna skola upptagas i längden.
För varje fastighet, som taxe -

1 m o in. Under de år, då särskild
fastighetstaxering skall äga rum, har
den särskilda fastiglietstaxeringsnämnden
att, så fort ske kan, företaga
sådan taxering. Nämnden har
därvid att för varje fastighet, på vilken
jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
nytt taxeringsvärde
skall sättas, besluta till vilket belopp
det nya värdet skall upptagas.
För övriga taxering underkastade
fastigheter skola nästföregående års
taxeringsvärden oförändrade upptagas.

Den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
har jämväl alt pröva hos
nämnden gjorda framställningar om
sådant särskilt angivande av värden
på olika i taxeringsenhet ingående
fastigheter eller delar av fastigheter,
varom i 8 § sista stycket kommunalskattelagen
förmäles.

2 in o in. För varje särskilt fastighet
staxering sdistrikt eller, om sådant
distrikt består av mer än en
kommun, för varje kommun skall
lokal skattemyndighet föra en längd
över taxeringen av fastigheter (f a stighetslängd).
De beslutade
taxeringarna skola upptagas i läng -

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

ras, angivas taxeringens belopp och
namnet å den som vid taxeringsårets
ingång varit ägare till fastigheten.

3 m o m. Har taxeringsnämnden
åsatt fastighet nytt taxeringsvärde
eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,
med avvikelse
från vad som under nästföregående

(Föreslagen lydelse)

den. För varje fastighet, som taxeras,
angivas taxeringens belopp och
namnet på den som vid taxeringsårets
ingång varit ägare till fastigheten.

3 m o m. Har den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
åsatt fastighet
nytt taxeringsvärde eller jämlikt
8 § sista stycket kommunalskattelagen,
med avvikelse från vad som
under nästföregående taxeringsår
varit gällande, fördelat taxeringsvärde
på olika i taxeringsenhet ingående
fastigheter eller delar av fastigheter
eller har nämnden avslagit
framställning om vidtagande av nu
omförmäld taxeringsåtgärd, skall

taxeringsår varit gällande, fördelat
taxeringsvärde å olika i taxeringsenhet
ingående fastigheter eller delar
av fastigheter eller har taxeringsnämnden
avslagit framställning om
vidtagande av nu omförmäld taxeringsåtgärd,
skall underrättelse om
taxeringsnämndens beslut sändas
till fastighetens ägare eller därmed
likställd innehavare ävensom, därest
annan än ägaren eller innehavaren
är skyldig att erlägga skatt för garantibelopp
för fastigheten, till denne.

Om sådan------motsvarande tillämpning.

4 m o m. Samtliga ledamöter av 4 m o m. Samtliga ledamöter av
taxeringsnämnd må deltaga i gransk- särskild fastighetstaxeringsnåmnd
ningen av särskild fastighetsdeklara- må deltaga i granskningen av särtion.

underrättelse om nämndens beslut
sändas till fastighetens ägare eller
därmed likställd innehavare ävensom,
därest annan än ägaren eller
innehavaren är skyldig att erlägga
skatt för garantibelopp för fastigheten,
till denne.

granskningen av
skild fastighetsdeklaration.

178 §.

1 m o m. Taxering, som till följd
av prövningsnämnds beslut tillkommit
eller blivit fastställd annorlunda
än taxeringsnämnden bestämt, skall
antecknas i vederbörlig fastighetslängd.

179

1 m o m. Över beslut av taxeringsnämnd
rörande särskild fastighetstaxering
må besvär anföras hos
prövningsnämnden i länet

1) av ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer,

2) av vederbörande kommun,
samt

3) av taxeringsintendent.

1 in o in. Taxering, som till följd
av prövningsnämnds beslut tillkommit
eller blivit fastställd annorlunda
än den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
bestämt, skall antecknas
i vederbörlig fastighetslängd.

1 in o m. Över beslut av särskild
fastighetstaxeringsnämnd må besvär
anföras hos prövningsnämnden i
länet

1) av ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer,

2) av Aederbörande kommun,
samt

3) aAOaxeringsintendent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

171

(Nuvarande lydelse)

180

1 in o m. Besvär över —■ ----

Besvär till kammarrätten må endast
innefatta fullföljande helt eller
delvis av yrkande, som klaganden
framställt hos prövningsnämnden.
Har denna ändrat taxeringsnämnds
beslut utan att yrkande därom framställts
av klaganden, må besvären
till kammarrätten icke innefatta
längre gående yrkande än taxeringens
bestämmande i enlighet med
taxeringsnämndens beslut.

(Föreslagen lydelse)

§•

■---av honom.

Besvär till kammarrätten må endast
innefatta fullföljande helt eller
delvis av yrkande, som klaganden
framställt hos prövningsnämnden.
Har denna ändrat särskild fastighetstaxeringsnämnds
beslut utan att
yrkande därom framställts av klaganden,
må besvären till kammarrätten
icke innefatta längre gående
yrkande än taxeringens bestämmande
i enlighet med den särskilda fastighetstaxeringsnämndens
beslut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Förordningens bestämmelser
gäller dock dessförinnan i fråga om åtgärder, som behövs för
förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

4:o) Fastighets taxeringskommittéernas förslag till förordning om ändring
i förordningen den 14 juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt
uppskattningsvärde å fastighet (nr 357)

Härigenom förordnas, att 5, 6, 10 och 13 §§ förordningen den 14 juni 1933
om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Då framställning, som i 4 § sägs,
inkommit till där omförmäld myndighet,
skola vid framställningen fogas
dels utdrag av senast upprättade
fastighetslängd i vad fastigheten angår
dels ock den rörande fastigheten
senast avlämnade fastighetsdeklarationen,
där denna är för myndigheten
tillgänglig. Har det fastigheten
senast åsatta taxeringsvärdet ändrats
efter besvär över fastighetsprövningsnämndens
eller länsprövningsnämndens
beslut, skall jämväl av -

§■

Då framställning, som i 4 § sägs,
inkommit till där omförmäld myndighet,
skola vid framställningen fogas
dels utdrag av senast upprättade
fastighetslängd i vad fastigheten angår
dels ock den rörande fastigheten
senast avlämnade fastighetsdeldarationen,
där denna är för myndigheten
tillgänglig. Har det fastigheten
senast åsatta taxeringsvärdet ändrats
efter besvär över fastighet sprövningsnämndens
eller prövningsnämndens
beslut, skall jämväl av -

1 Senaste lydelse av 5 § se 1943:858, av 6 § se 1957:69 samt av 10 och 13 §§ se 1964:799.

172

Kungl. May.ts proposition nr 15''i år 1968

(Nuvarande lydelse)

skrift av det i anledning av besvären
meddelade utslaget biläggas framställningen.
Handlingarna skola därefter
ofördröjligen överlämnas till
ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
för det distrikt, där fastigheten
är belägen, eller, om denna
nämnd avslutat sin verksamhet, till
ordföranden i vederbörande lokala
taxeringsnämnd; och åligger det ordföranden
att skyndsamt ombesörja
den utredning, som för framställningens
prövning anses erforderlig.

(Föreslagen lydelse)

skrift av det i anledning av besvären
meddelade utslaget biläggas framställningen.
Handlingarna skola därefter
ofördröjligen överlämnas till
ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
för det distrikt, där fastigheten
är belägen, eller, om denna
nämnd avslutat sin verksamhet, till
ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden;
och åligger
det ordföranden att skyndsamt ombesörja
den utredning, som för
framställningens prövning anses erforderlig.

Efter förberedande behandling,
som i 5 § sägs, skali ärendet anmälas
vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden
eller, om denna
avslutat sin verksamhet, hos taxeringsnämnden,
som för ändamålet
må sammanträda jämväl efter det
dess arbete i övrigt avslutats. Det
åligger nämnden att efter sorgfällig
prövning föreslå preliminärt taxeringsvärde
för fastigheten.

Efter förberedande behandling,
som i 5 § sägs, skall ärendet anmälas
vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnden
eller, om denna
avslutat sin verksamhet, hos den
särskilda fastighetstaxeringsnämnden,
som för ändamålet må sammanträda
jämväl efter det dess arbete i
övrigt avslutats. Det åligger nämnden
att efter sorgfällig prövning fö -

Nämndens beslut
Protokollet skall -

resla preliminärt taxeringsvärde för
fastigheten.

--till protokollet.

— prövningsnämndens kansli.

10 §.

Beslut om------finnes infört.

Underrättelse om gällande preliminära
taxeringsvärden skall tillika
årligen av överståthållarämbetet och
länsstyrelserna lämnas ordförandena
i fastighetstaxeringsnämnderna
eller de lokala taxeringsnämnderna,
envar såvitt angår fastigheter inom
nämndens distrikt. Sådan underrättelse
skall avsändas, de år då allmän
fastighetstaxering äger rum, före januari
månads utgång och övriga år
senast den 15 februari.

13

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
eller i lokal taxeringsnämnd
så ock av överståthållarämbetet eller

Underrättelse om gällande preliminära
taxeringsvärden skall tillika
årligen av länsstyrelserna lämnas
ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
eller de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna,
envar såvitt
angår fastigheter inom nämndens
distrikt. Sådan underrättelse
skall avsändas, de år då allmän fastighetstaxering
äger rum, före januari
månads utgång och övriga år
senast den 15 februari.

§•

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd
eller i särskild fastighetstaxeringsnämnd
så ock av länssty -

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

(Nuvarande lydelse)

länsstyrelse förordnad ledamot i sådan
nämnd må för på honom ankommande
göromål enligt denna
förordning, där så finnes skäligt, åtnjuta
särskild ersättning av statsmedel
med belopp, som efter förslag
av överståthållarämbetet eller länsstyrelsen
bestämmes av fastighetsprövningsnämnden
eller länsprövningsnämnden
nnder iakttagande av
de särskilda föreskrifter rörande disposition
av medel för ändamålet,
Kungl. Maj :t må finna nödigt meddela.
Om ersättning till sakkunnig,
som biträtt vid uppskattningen, gäller
vad i 129 § 3 och 5 mom. taxeringsförordningen
sägs. Av landsting
eller kommun vald ledamot i beskattningsnämnd,
som deltagit i sammanträde
enligt 6 §, må uppbära ersättning
efter vad i 130 § taxeringsförordningen
är stadgat.

(Föreslagen lydelse)

relse förordnad ledamot i sådan
nämnd må för på honom ankommande
göromål enligt denna förordning,
där så finnes skäligt, åtnjuta
särskild ersättning av statsmedel
med belopp, som efter förslag avlänsstyrelsen
bestämmes av fastighetsprövningsnämnden
eller prövningsnämnden
under iakttagande av
de särskilda föreskrifter rörande
disposition av medel för ändamålet,
Kungl. Maj :t må finna nödigt meddela.
Om ersättning till sakkunnig,
som biträtt vid uppskattningen, gäller
vad i 129 § 3 och 5 mom. taxeringsförordningen
sägs. Av landsting
eller kommun vald ledamot i
fastighetstaxeringsnämnd eller särskild
fastighetstaxeringsnämnd, som
deltagit i sammanträde enligt 6 §,
må uppbära ersättning efter vad i
130 § taxeringsförordningen är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 15b år 1968

Innehållsförteckning

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Författningsförslag .............................................. 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 25 oktober 1968 ...................... 27

Inledning .................................................... 27

Allmänna synpunkter m. in..................................... 28

Fastighetstaxeringens betydelse ................................ 28

Statistik- och kostnadsuppgifter................................ 30

Propositionens uppläggning m. in............................... 31

Synpunkter i vissa särskilda frågor av allmänt intresse.............. 32

Det skatterättsliga fastighetsbegreppet ........................ 32

Beskattningsnaturen......................................... 33

Köpeskillingsstatistiken .................................... 36

Enhetsvärden för jordbruksfastighet .......................... 41

Avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket .................. 45

En- och tvåfamilj sfastigheter ................................ 46

Flerfamiljs- och affärsfastigheter.............................. 50

Industrifastigheter.......................................... 55

Vissa andra värderingsfrågor.................................. 58

Klassificering av fastighetstyper.............................. 61

Utformningen av längder och deklarationer .................... 63

Centrala utredningar och anvisningar.......................... 65

Specialister på fastighetstaxering inom länsstyrelserna............ 66

Frågor som rör grunderna för taxering av fastighet .................. 67

Terminologi ................................................ 67

Nuvarande ordning ........................................ 67

Kommittéförslaget ........................................ 67

Remissyttrandena.......................................... 68

Departementschefen........................................ 69

Taxering av jordbruksfastighet, m. m........................... 70

Nuvarande ordning ........................................ 70

Kommittéförslaget ........................................ 72

Jordbruksvärde.......................................... 73

Skogsbruksvärde ........................................ 75

Övervärde från bebyggelsesynpunkt ........................ 82

Remissyttrandena.......................................... 85

Departementschefen........................................ 94

Frälseränta ................................................ 100

Nuvarande ordning ........................................ 100

Kommittéförslaget ........................................ 100

Remissyttrandena.......................................... 100

Departementschefen........................................ 100

Gemensamhetsanläggning...................................... 101

Nuvarande ordning ........................................ 101

Kungl. Maj. ts proposition nr 154 år 1968 175

Kommittéförslaget ........................................ 102

Remissyttrandena.......................................... 102

Departementschefen........................................ 103

Frågor som rör särskild fastighetstaxering in. m..................... 104

Nuvarande ordning ........................................ 104

Kommittéförslaget ........................................ 105

Remissyttrandena.......................................... 107

Departementschefen........................................ 110

Taxeringsförfarandet vid allmän fastighetstaxering .................. 112

Taxering av försvar sfastigheter, m. m........................... 112

Nuvarande ordning ........................................ 112

Kommittéförslaget ........................................ 112

Remissyttrandena.......................................... 112

Departementschefen........................................ 115

Längdföring och sortering av fastighetsdeklarationer, m. m........... 116

Förande av fastighetslängd och sortering av deklarationer, in. m..... 116

Nuvarande ordning ...................................... 116

Kommittéförslaget ...................................... 117

Remissyttrandena........................................ 119

Departementschefen...................................... 121

Förande av kontrollängd.................................... 124

Nuvarande ordning ...................................... 124

Kommittéförslaget ...................................... 125

Remissyttrandena........................................ 126

Departementschefen...................................... 127

Andra längdföringsfrågor.................................... 128

Nuvarande ordning ........................................ 128

Kommittéförslaget ........................................ 128

Remissyttrandena.......................................... 129

Departementschefen........................................ 130

Skilda regler vid taxeringen i städer och på landsbygden, specialbestämmelser
för Stockholm, m. m............................. 131

Nuvarande ordning ........................................ 131

Kommittéförslaget ........................................ 132

Remissyttrandena.......................................... 134

Departementschefen........................................ 134

Taxeringsorganisationen vid allmän fastighetstaxering m. m........... 137

Fastighetstaxeringsombuden .................................. 137

Nuvarande ordning ........................................ 137

Kommittéförslaget ........................................ 137

Remissyttrandena.......................................... 138

Departementschefen........................................ 140

Kursverksamhet .............................................. 142

Nuvarande ordning ........................................ 142

Kommittéförslaget ........................................ 142

Remissyttrandena....................................... 144

Departementschefen........................................ 144

Hemställan .................................................. 145

Bilaga Fastighetstaxeringskommittéernas författningsförslag .......... 146

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 6804 52