Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
1
Nr 131
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
upphävande av lagen, den 20 juni 1924 (nr 384)
om återköpsrätt till fast egendom, m. m.; given Stockholms
slott den 28 juni 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om
återköpsrätt till fast egendom,
2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom,
3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1968 (nr 346) angående ändring
i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,
4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25)
om servitut,
5) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlagen,
i '' lagen,
den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående
in fast egendom,
8) lag angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)
om expropriation,
9) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 (nr
269) om fastighetsbildning i stad,
10) lag angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920
(nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m.,
11) lag angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926
(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet,
12) lag om ändrad lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938
(nr 314),
13) lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 december
1960 (nr 679).
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
1—Sli321
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att lagen om återköpsrätt skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1908 och att återköpsrätt som då består inte får göras
gällande efter utgången av år 1973. Som en följd av återköpslagens upphävande
genomförs vissa ändringar i annan lagstiftning.
o.v-t
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1968
3
1) Förslag
till
Lag
angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384)
om återköpsrätt till fast egendom
Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till
fast egendom skall upphöra att gälla vid utgången av år 1968. I fråga om
återköpsrätt som då består, skall lagen fortfarande tillämpas. Återköpsrätt
får dock icke göras gällande efter utgången av år 1973.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
2) Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)
om nyttjanderätt till fast egendom
Härigenom förordnas, att 1 kap. 4 och 6 §§ samt 2 kap. 32 § lagen den
14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 KAP.
Kommer av anledning, som i 3 §
första eller andra stycket avses,
nyttjanderätt att upphöra, njute
nyttjanderättshavaren skadestånd av
upplåtaren, utan så är att, enligt
vad särskilt är stadgat, rätten till
skadestånd är förverkad; var nyttj
anderätten upplåten utan vederlag,
vare dock i det fall, 3 § andra stycket
avser, upplåtaren fri från ansvarighet,
där han ej vid överlåtelse av fastigheten
underlåtit något av vad på
honom ankommit för att bereda nyttjanderättshavaren
rätt att få inteckning
för nyttjanderätten.
Underlåter den, —----- -—--
Kommer av anledning, som i 3 §
avses, nyttjanderätt att upphöra,
njute nyttjanderättshavaren skadestånd
av upplåtaren, utan så är att,
enligt vad särskilt är stadgat, rätten
till skadestånd är förverkad; var
nyttj anderätten upplåten utan vederlag,
vare dock i det fall, 3 § andra
stycket avser, upplåtaren fri från
ansvarighet, där han ej vid överlåtelse
av fastigheten underlåtit något
av vad på honom ankommit för
att bereda nyttjanderättshavaren rätt
att få inteckning för nyttj anderätten.
--går förlorad.
6§.
Varder fastighet, vartill nyttjanderätt
upplåtits, efter klander vunnen
eller genom utövande av åt er köpsrätt,
som förbehållits tidigare än
nytt jander ätten upplåts, återköpt
från upplåtaren eller den, till vilken
fastigheten från honom övergått, och
kommer till följd därav nyttj ande
-
Varder fastighet, vartill nyttjanderätt
upplåtits, efter klander frånvunnen
upplåtaren eller den, till vilken
fastigheten från honom övergått, och
kommer till följd därav nyttjanderätten
att förfalla, njute nyttjanderättshavaren,
där upplåtelsen skett
mot vederlag, skadestånd av upplå
-
*) Senaste lydelse av 1 kap. 4 och 6 §§ se 1924:389 samt av 2 kap. 32 § se 1943:883.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
rätten att förfalla, njute nyttjande- taren, såvida han var i god tro när
rättshavaren, där upplåtelsen skett upplåtelsen skedde,
mot vederlag, skadestånd av upplåtaren,
såvida han var i god tro när
upplåtelsen skedde.
2 KAP.
32 §.
Varder, innan---------— uppsägning ske.
Vad sålunda-----—---—-i konkurs.
Föres, innan tid för tillträde är
inne, talan om återköp av fastigheten
enligt lagen om återköpsrätt till fast
egendom, äge ock arrendatorn, där
hans rätt i händelse av återköp icke
skall bestå, frånträda avtalet; uppsäge
dock detsamma inom en månad
efter det lian erhöll kunskap om
stämningen i återköpsmålet, eller vare
sin rätt därtill förlustig. Kommer
återköp till stånd, äge vad i 1 kap.
6 § sägs om skadestånd motsvarande
tillämpning. Förfaller stämningen
eller varder talan om återköp genom
laga kraft ägande beslut ogillad, må
ej därefter uppsägning ske.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
3) Förslag
till
Lag
om ändring i lagen den 28 maj 1968 (nr 346)
angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1)
om nyttjanderätt till fast egendom
Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 § och 3 kap. 30 § lagen den 28 maj 1968
angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 KAP.
3§.
Sker överlåtelse---------därom stadgas.
Varder fastigheten----------■ nyttjanderättens bestånd.
Återköpes fastigheten enligt lagen
om återköpsrätt till fast egendom,
vare nyttjanderätt en ej beståndande
mot återköparen, med mindre denne
sådant utfäst eller han själv är upplåtare
eller tidigare förvärvat fastigheten
med förbehåll om nyttjanderättens
bestånd eller nyttjanderätten
jämlikt 2 kap. 28, 70, 71 eller 83 §
eller 3 kap. 29 § tidigare gällt mot
honom eller på grund av inteckning
eller inskrivning, enligt vad därom
är stadgat, nyttjanderätten skall fortfarande
gälla. Är nyttjanderätt, enligt
vad nu sagts, gällande mot återköparen
på grund av dennes utfästelse
eller till följd av att han själv är
upplåtare eller tidigare förvärvat fastigheten
med förbehåll om nyttjanderättens
bestånd, vare så ansett som
hade återköpet skett med sådant förbehåll.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 ar 19b8 /
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 KAP.
30
Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om
verkan av att före tillträdesdagen
fastighet utmätes, in tecknad fordran
fastställes till betalning ur fastigheten,
jordägaren försättes i konkurs
eller talan vcickes om återköp av
fastigheten äger motsvarande tillämpning
i fråga om hyra.
§•
Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om
verkan av att före tillträdesdagen
fastighet utmätes, intecknad fordran
fastställes till betalning ur fastigheten
eller jordägaren försättes i konkurs
äger motsvarande tillämpning
i fråga om hyra.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
4) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907
(nr 36 s. 25) om servitut
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 14 juni 1907 om servitut1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
Vad i 1 kap. 3—6 a §§ lagen om
nyttjanderätt till fast egendom är
stadgat i fråga om nyttj anderätt skall
beträffande servitut äga motsvarande
tillämpning; dock att vad där stadgas
angående verkan av överlåtelse av
fastigheten eller av dess försäljning
(Föreslagen lydelse)
Vad i 1 kap. 3—6 a §§ lagen om
nyttjanderätt till fast egendom är
stadgat i fråga om nyttjanderätt skall
beträffande servitut äga motsvarande
tillämpning; dock att vad där
stadgas angående verkan av överlåtelse
av fastigheten eller av dess för
-
1 Senaste lydelse av 3 § se 1968:280.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse)
i den ordning utsökningslagen bestämmer
eller av återköp enligt lagen
om återköpsrätt till fast egendom
icke skall äga tillämpning å servitut,
som uppkommit vid laga skifte eller
ägostyckning eller vid avstyckning
av område som ej ingår i tomtindelning,
ej heller å servitut, som tillkommit
före den 1 januari 1876, eller
å servitut, som avses i 7 a §.
(Föreslagen lydelse)
säljning i den ordning utsökningslagen
bestämmer icke skall äga tillämpning
å servitut, som uppkommit
vid laga skifte eller ägostyckning eller
vid avstyckning av område som
ej ingår i tomtindelning, ej heller å
servitut, som tillkommit före den 1
januari 1876, eller å servitut, som
avses i 7 a §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
5) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlagen
Härigenom förordnas, att 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlaget skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
52
Är fast egendom, som skall lösas
med penningar, besvärad av nyttjanderätt,
återköpsrätt eller rätt till
servitut eller till avkomst eller annan
förmån eller till elektrisk kraft,
skall ersättningen till egendomens
(Föreslagen lydelse)
§•
Är fast egendom, som skall lösas
med penningar, besvärad av nyttjanderätt
eller rätt till servitut eller till
avkomst eller annan förmån eller
till elektrisk kraft, skall ersättningen
till egendomens ägare och den gott
-
1 Senaste lydelse av 9 kap. 52 § se 1968:209 och av 9 kap. 69 § se 1924:393.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse)
ägare och den gottgörelse, som må
tillkomma rättighetens innehavare,
var för sig bestämmas. Medför rättighet,
som nyss nämnts, förminskning
av den fasta egendomens värde, skall
till grund för den ägaren tillkommande
ersättningen läggas det värde
egendomen med därå vilande besvär
äger; dock att, så framt den besvärande
rättigheten ej är återköpsrätt,
den förhöjning över värdet, som jämlikt
48 § må ifrågakomma, skall bestämmas
med hänsyn till det värde
egendomen utan sådant besvär skulle
äga. Erfordras för tillämpning av
reglerna i 69 § andra stycket, att utöver
vad nu sagts särskild värdering
sker av den fasta egendomen med
eller utan viss rättighet besvärande
densamma, varde sådan i samband
med ersättningens fastställande
verkställd.
Vid uppskattning av återköpsrätts
inverkan till förminskande av fast
egendoms värde skall hänsyn tagas
jämväl till det i samband med återköpsrätten
avtalade villkoret angående
egendomens användning. Värdet
av återköpsrätten skall anses uppgå
till belopp motsvarande den sålunda
uppskattade förminskningen av
egendomens värde; och tillfälle, där
förhöjning enligt 48 § skall äga rum,
den del av förhöjningen, som belöper
på återköpsrättcns värde, rättighetens
innehavare.
(Föreslagen lydelse)
görelse, som må tillkomma rättighetens
innehavare, var för sig bestämmas.
Medför rättighet, som nyss
nämnts, förminskning av den fasta
egendomens värde, skall till grund
för den ägaren tillkommande ersättningen
läggas det värde egendomen
med därå vilande besvär äger; dock
att den förhöjning över värdet, som
jämlikt 48 § må ifrågakomma, skall
bestämmas med hänsyn till det värde
egendomen utan sådant besvär skulle
äga. Erfordras för tillämpning av
reglerna i 69 § andra stycket, att
utöver vad nu sagts särskild värdering
sker av den fasta egendomen
med eller utan viss rättighet besvärande
densamma, varde sådan i samband
med ersättningens fastställande
verkställd.
69 §.
Nedsatta ersättningsmedel —------
Besväras fast egendom, som löses,
av sökt eller beviljad inteckning för
fordran, eller kan egendomen jäm
-
-------före tillträdesdagen.
Besväras fast egendom, som löses,
av sökt eller beviljad inteckning för
fordran, eller kan egendomen jäm
-
1*—814321
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse)
likt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens
hand häfta för ogulden köpeskilling,
varde den för egendomen bestämda
ersättningen så ock, om endast en
del av fastighet löses, ersättning till
ägaren för skada och intrång å den
återstående delen av Konungens befallningshavande
fördelad i den ordning,
som för fördelning av köpeskilling
för utmätningsvis såld fast
egendom är stadgad. Är egendomen
förutom av fordran besvärad av sådan
nyttjanderätt, återköpsrätt eller
rätt till servitut eller till avkomst
eller annan förmån eller till elektrisk
kraft, varigenom egendomens värde
minskas, och åtnjuter rättigheten
sämre rätt än fordringen, vare fordringsägaren
berättigad att, om och
i den mån ersättningen för egendomen
understiger det värde denna
skulle äga, därest den ej varit av
rättigheten besvärad, för den del av
fordringen, som må överskjuta ersättningen
för egendomen, erhålla
betalning ur det till rättighetens innehavare
bestämda ersättningsbeloppet,
och varde gottgörelsen till denne
i motsvarande mån förminskad.
I fråga----------m
(Föreslagen lydelse)
likt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens
hand häfta för ogulden köpeskilling,
varde den för egendomen bestämda
ersättningen så ock, om endast en del
av fastighet löses, ersättning till ägaren
för skada och intrång å den återstående
delen av Konungens befallningshavande
fördelad i den ordning,
som för fördelning av köpeskilling
för utmätningsvis såld fast egendom
är stadgad. Är egendomen förutom
av fordran besvärad av sådan nyttjanderätt
eller rätt till servitut eller
till avkomst eller annan förmån eller
till elektrisk kraft, varigenom egendomens
värde minskas, och åtnjuter
rättigheten sämre rätt än fordringen,
vare fordringsägaren berättigad att,
om och i den mån ersättningen för
egendomen understiger det värde
denna skulle äga, därest den ej varit
av rättigheten besvärad, för den del
av fordringen, som må överskjuta
ersättningen för egendomen, erhålla
betalning ur det till rättighetens innehavare
bestämda ersättningsbeloppet,
och värde gottgörelsen till denne
i motsvarande mån förminskad.
Igivande därtill.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
11
6) Förslag
till
Lag
om ändring i utsökningslagen
Härigenom förordnas, att 79, 82, 87, 107, 111 och 168 §§ utsökningslagen1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
79 §.
Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen
upprätta beskrivning
däröver. I denna skola tillbehör
till fastigheten anges i den mån
det är påkallat med hänsyn till tillbehörens
värde eller av annan orsak.
Om egendomens värdering gäller vad
som föreskrives om värdering av lös
egendom. Utmätningsmannen skall
även avfordra gäldenären de handlingar,
vilka visa hans äganderätt till
fastigheten eller tjäna till upplysning
om servitut, nyttjanderätt, återköpsrätt
eller rätt till elektrisk kraft eller
till avkomst eller annan förmån, som
skall utgå av egendomen, eller om
tillbehör till fastigheten, samt uppgift
om vilka som ha fordran eller
rättighet som bör iakttagas vid egendomens
försäljning. När anledning
förekommer, skall utmätningsmannen
även på annat sätt söka utröna
vad som hör till fastigheten. Utmätas
flera fastigheter på en gång, skola
de beskrivas och värderas var för sig.
Om fastighetsägaren
Finnes å-----
Vad nu-----
Är egendomen--— -
Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen
upprätta beskrivning
däröver. I denna skola tillbehör
till fastigheten anges i den mån
det är påkallat med hänsyn till tillbehörens
värde eller av annan orsak.
Om egendomens värdering gäller vad
som föreskrives om värdering av lös
egendom. Utmätningsmannen skall
även avfordra gäldenären de handlingar,
vilka visa hans äganderätt till
fastigheten eller tjäna till upplysning
om servitut, nyttjanderätt eller
rätt till elektrisk kraft eller till avkomst
eller annan förmån, som skall
utgå av egendomen, eller om tillbehör
till fastigheten, samt uppgift om
vilka som ha fordran eller rättighet
som bör iakttagas vid egendomens
försäljning. När anledning förekommer,
skall utmätningsmannen även
på annat sätt söka utröna vad som
hör till fastigheten. Utmätas flera
fastigheter på en gång, skola de beskrivas
och värderas var för sig.
om utmätningen.
---——annan station.
— — — — hos överexekutor.
------- - — 59 § stadgas.
1 Senaste lydelse av 79 och 168 §§ se 1967:140, av 82 och 107 §§ se 1924:388, av 87 § se 1955:
234 samt av 111 § se 1930:118.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
82 §.
Överlåter någon---—--—--ägarens gäld.
Sökes å-------------är sagd.
Göres av — ------— -— lagfarten sökes.
Har överlåtelsen —--— —---- — motsvarande tillämpning.
Föres enligt lagen om återköpsrätt
till fast egendom talan om återköp,
må, där egendomen utmätts, försäljning
ej ske, såvitt före auktionen
hos auktionsförrättaren företes bevis
om stämningen i återköpsmålet
och tillika styrkes, att, sedan återköp
kommit till stånd, egendomen
icke vidare skall häfta för den fordran,
som utsökes. Visas, att återköpet
fullbordats och att egendomen
därigenom befriats från fordringen,
vare frågan om egendomens försäljning
förfallen. Styrkes, att frågan om
återköp på den ågångna stämningen
förfallit, utgöre ej sedan stämningen
hinder för egendomens försäljning.
87 §.
Är fast egendom utmätt och har
någon fordran, varför egendomen på
grund av inteckning eller enligt 11
kap. 2 § jordabalken häftar, eller ock
nyttjanderätt eller återköpsrätt till
egendomen eller rätt till servitut, till
elektrisk kraft eller till avkomst eller
annan förmån, äge sådan rättsägare,
där hans rätt kan vara beroende
av försäljning av egendomen,
mot det att han till utmätningsmannen
eller överexekutor, om ärendet
där är anhängigt, erlägger fordringsbeloppet
jämte kostnad, varför utinätningssökanden
ansvarar, göra
gällande den rätt, som tillkom denne;
dock att, där utmätning skett för
allenast del av fordran, varför egen
-
Är fast egendom utmätt och har
någon fordran, varför egendomen på
grund av inteckning eller enligt 11
kap. 2 § jordabalken häftar, eller ock
nyttjanderätt till egendomen eller
rätt till servitut, till elektrisk kraft
eller till avkomst eller annan förmån,
äge sådan rättsägare, där hans
rätt kan vara beroende av försäljning
av egendomen, mot det att han
till utmätningsmannen eller överexekutor,
om ärendet där är anhängigt,
erlägger fordringsbeloppet jämte
kostnad, varför utmätningssökanden
ansvarar, göra gällande den rätt, som
tillkom denne; dock att, där utmätning
skett för allenast del av fordran,
varför egendomen på grund av in
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse)
domen på grund av inteckning eller
enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar,
utmätningssökanden för sin återstående
fordran äger företräde.
Där luftfartyg-------
(Föreslagen lydelse)
teckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken
häftar, utmätningssökanden
för sin återstående fordran äger
företräde.
— -— 1 mom. sägs.
107
Sedan förhandlingen-----
3:o) nyttjanderätt, återköpsrätt,
rätt till elektrisk kraft eller till avkomst
eller annan förmån samt rätt
till servitut, som icke är av beskaffenhet
att skola oansett egendomens
försäljning äga bestånd, såframt
rättighet, som nu sagts, är intecknad
eller grundar sig å skriftlig
handling, vilken blivit av rättsägaren
till auktionsförrättaren ingiven eller
eljest är för honom tillgänglig.
I borgenärsförteckningen----
Är egendomen------au
_----framställt; och
3 ;o) nyttjanderätt, rätt till elektrisk
kraft eller till avkomst eller annan
förmån samt rätt till servitut,
som icke är av beskaffenhet att skola
oansett egendomens försäljning äga
bestånd, såframt rättighet, som nu
sagts, är intecknad eller grundar sig
å skriftlig handling, vilken blivit av
rättsägaren till auktionsförrättaren
ingiven eller eljest är för honom tillgänglig.
______utmätning skett.
ionsförrättaren framställt.
111 §•
Nyttjanderätt och återköpsrätt så
ock rätt till elektrisk kraft, till servitut
eller till avkomst eller annan
förmån av egendomen upptagas i
borgenärsförteckningen utan att något
värde för dem utsättes.
Är bostadsrätt------till
Nyttjanderätt så ock rätt till elektrisk
kraft, till servitut eller till avkomst
eller annan förmån av egendomen
upptagas i borgenärsförteckningen
utan att något värde för dem
utsättes.
>mmer bostadsrättshavaren.
168 §.
Sedan laga kraft åkommit auktion
å fast egendom, samt köpeskillingen
erlagts och sammanträde enligt 142 §
hållits för köpeskillingens fördelning,
åligge det auktionsförrättaren
att därom genast göra anmälan å landet
hos domaren och i stad hos
rätten samt därvid tillika insända det
vid sammanträdet förda protokoll
jämte borgenärsförteckningen; har
Sedan laga kraft åkommit auktion
å fast egendom, samt köpeskillingen
erlagts och sammanträde enligt 142 §
hållits för köpeskillingens fördelning,
åligge det auktionsförättaren
att därom genast göra anmälan å
landet hos domaren och i stad hos
rätten samt därvid tillika insända
det vid sammanträdet förda protokoll
jämte borgenärsförteckningen;
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse)
försäljningen skett utan förbehåll
om beståndet av intecknad nyttjanderätt,
återköpsrätt eller rätt till
servitut, till elektrisk kraft eller till
avkomst eller annan förmån av egendomen,
skall tillika uppgift därom
lämnas.
Har vid — —-------ii
Säljes egendom,------
(Föreslagen lydelse)
har försäljningen skett utan förbehåll
om beståndet av intecknad nyttjanderätt
eller rätt till servitut, till
elektrisk kraft eller till avkomst eller
annan förmån av egendomen,
skall tillika uppgift därom lämnas.
ända fördelningslängden.
---visar fördelningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
7) Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12)
angående inteckning i fast egendom
Härigenom förordnas, dels att 58 a § förordningen den 16 juni 1875 angående
inteckning i fast egendomi skall upphöra att gälla, dels att 24 § 1
mom., 36 § 2 mom., 46 och 48 §§, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom. samt 61 § samma
förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
24 §.
1 mom. Har i---------23 § sägs.
Har egendom----------äga tillämpning.
Köpes egendom åter enligt lagen
om återköpsrätt till fast egendom,
skall densamma, sedan rättens utslag
* Senaste lydelse av 24 § 1 mom., 46 och 48 §§, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom., 58 a § och 61 § se
1924:387 samt av 36 § 2 mom. se 1925:335.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
vunnit laya kraft och löseskilling,
där så skall ske, blivit hos vederbörande
myndighet nedsatt, ej vidare
häfta för andra inteckningar
än dem, som påvila egendomen med
rätt framför återköpsrätten. Anteckning
därom skall, såsom i 23 § sägs,
göras i inteckningsprotokollet, sedan
till rätten eller domaren inkommit
anmälan, att löseskillingen nedsatts,
eller, där nedsättning ej skall ske,
rättens utslag visats hava vunnit laga
kraft.
38 §.
2 mom. Ej heller skola i det fall,
att enligt gällande bestämmelser om
expropriation en eller flera av gemensamt
intecknade egendomar helt
eller delvis avträdas till den exproprierande
eller av honom före expropriationens
fullbordande tagas i besittning
eller ock nyttjanderätt eller
servitutsrätt till en eller flera av
gemensamt intecknade egendomar
upplåtes, eller att enligt vattenlagen
eller gällande bestämmelser om ändring
eller utrivning av vattenverk
eller lagen om flottning i allmän
flottled en eller flera av gemensamt
intecknade egendomar varda helt eller
delvis avträdda eller åtgärd vidtages,
som medför skada eller intrång
å en eller flera av gemensamt
intecknade egendomar, eller att
egendom, som gemensamt med annan
häftar för inteckning, återköpes
enligt lagen om återköpsrätt till fast
egendom eller helt eller delvis avträdes
enligt lagen om rätt i vissa fall
för nyttjanderättshavare att inlösa
under nyttjanderätt upplåtet område,
2 mom. Ej heller skola i det fall,
att enligt gällande bestämmelser om
expropriation en eller flera av gemensamt
intecknade egendomar helt
eller delvis avträdas till den exproprierande
eller av honom före expropriationens
fullbordande tagas i
besittning eller ock nyttjanderätt eller
servitutsrätt till en eller flera av
gemensamt intecknade egendomar
upplåtes, eller att enligt vattenlagen
eller gällande bestämmelser om ändring
eller utrivning av vattenverk eller
lagen om flottning i allmän flottled
en eller flera av gemensamt intecknade
egendomar varda helt eller
delvis avträdda eller åtgärd vidtages,
som medför skada eller intrång å en
eller flera av gemensamt intecknade
egendomar, eller att egendom, som
gemensamt med annan häftar för inteckning,
helt eller delvis avträdes
enligt lagen om rätt i vissa fall för
nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område,
eller att frälseränta, som gemensamt
med annan fast egendom häftar för
16
Kungl. AIaj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse)
eller att frälseränta, som gemensamt
med annan fast egendom häftar för
inteckning, varder inlöst för statsverkets
räkning eller avlöst, de övriga
egendomarna häfta för intecknat
belopp, varför betalning utfallit
vid ersättnings fördelning; skolande
jämväl därom göras anteckning i int
eckningsprotokollet enligt vad i 1
mom. andra stycket sägs.
{Föreslagen lydelse)
inteckning, varder inlöst för statsverkets
räkning eller avlöst, de övriga
egendomarna häfta för intecknat
belopp, varför betalning utfallit
vid ersättnings fördelning; skolande
jämväl därom göras anteckning i inteckningsprotokollet
enligt vad i 1
mom. andra stycket sägs.
46
Är äganderätt----—-----
Varder fastighet, till vilken nyttjanderätt
upplåtits, återköpt enligt
lagen om återköpsrätt till fast egendom,
vare nyttjanderätten beståndande,
om inteckning därför sökts
före den dag, då återköpsrätten förbehölls,
eller, där återköparen härledde
sitt tidigare fång från någon,
som förvärvat fastigheten under förbehåll
om nyttjanderättens bestånd,
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken
stadgade tid efter det lagfart meddelades
å den sistnämndes fång; i annat
fall gälle vad i lagen om nyttjanderätt
till fast egendom är stadgat.
48
Har någon vid överlåtelse av äganderätt
till fast egendom förbehållit
sig eller annan nyttjanderätt till
egendomen eller någon del därav, eller
skall, utan att sådant förbehåll
skett, arrende- eller hyresavtal, efter
ty särskilt är stadgat, äga bestånd
mot nye ägaren, eller är fast
egendom utmätningsvis såld med
förbehåll om beståndet av nyttjanderätt,
som ej är intecknad, eller
skall vid återköp dylik ej intecknad
§•
■--egendom stadgas.
§•
Har någon vid överlåtelse av äganderätt
till fast egendom förbehållit
sig eller annan nyttjanderätt till
egendomen eller någon del därav, eller
skall, utan att sådant förbehåll
skett, arrende- eller hyresavtal, efter
ty särskilt är stadgat, äga bestånd
mot nye ägaren, eller är fast
egendom utmätningsvis såld med
förbehåll om beståndet av nyttjanderätt,
som ej är intecknad; vare
nyttjanderätten gällande mot nye
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse)
rätt, enligt vad därom är stadgat,
äga bestånd; vare nyttjanderätten
gällande mot nye ägaren, ändå att
denne söker lagfart å fånget, innan
inteckning för nyttj anderätten sökes.
Har vid överlåtelse eller försäljning
skett förbehåll, som nyss sagts,
eller skall återköp anses hava ägt
rum med förbehåll om nyttjanderättens
bestånd, och överlåter nye ägaren
sedan fastigheten till annan, vare
lag samma, där inteckning sökes
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken
stadgade tid efter det lagfart meddelades
å den förres fång.
(Föreslagen lydelse)
ägaren, ändå att denne söker lagfart
å fånget, innan inteckning för nyttj
anderätten sökes.
Har vid överlåtelse eller försäljning
skett förbehåll, som nyss sagts,
och överlåter nye ägaren sedan fastigheten
till annan, vare lag samma,
där inteckning sökes inom den
i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade
tid efter det lagfart meddelades å
den förres fång.
56 §.
1 m o m. Överlåtes äganderätt-------servitut stadgas.
Varder fastighet, till vilken servitutsrätt
upplåtits, återköpt enligt lagen
om återköpsrätt till fast egendom,
vare servitutet beståndande, om
inteckning därför sökts före den dag,
då återköpsrätten förbehölls, eller,
där återköparen härledde sitt tidigare
fång från någon, som förvärvat
fastigheten under förbehåll om servitutets
bestånd, inom den i 11 kap.
2 § jordabalken stadgade tid efter
det lagfart meddelades å den sistnämndes
fång; i annat fall galle
vad i lagen om servitut är stadgat.
Vad i--------------å servitut.
58
2 mom. Har någon vid överlåtelse
av fast egendom förbehållit sig eller
annan rätt till elektrisk kraft från
egendomen, eller skall, utan att sådant
förbehåll skett, avtal om rätt
till elektrisk kraft, efter ty särskilt
är stadgat, gälla mot nye ägaren, el
-
§•
2 mom. Har någon vid överlåtelse
av fast egendom förbehållit sig eller
annan rätt till elektrisk kraft från
egendomen, eller skall, utan att sådant
förbehåll skett, avtal om rätt
till elektrisk kraft, efter ty särskilt
är stadgat, gälla mot nye ägaren, el
-
2*—814321
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ler är fast egendom utmätningsvis ler är fast egendom utmätningsvis
såld med förbehåll om beståndet av
rätt till elektrisk kraft, som ej är intecknad,
eller skall dylik ej intecknad
rätt, enligt vad därom är stadgat,
gälla mot återköpare; då skall,
där de i 1 mom. första stycket angivna
förutsättningar för intecknings
meddelande äro för handen, rättens
innehavare i förhållande till nye ägarens
borgenärer njuta den rätt, som
enligt lag tillkommer ogulden köpeskilling.
61
Vid rätten skall i överensstämmelse
med inteckningsprotokollet föras
bok så inrättad, att därav lätteligen
kan ses: varje egendom, däri
inteckning blivit sökt, tiden då det
skett, sökandens namn, beloppet av
fordran eller beskaffenheten av annan
rättighet, varför inteckning är
sökt, så ock, där inteckning blivit
beviljad eller avslagen, förnyad, nedsatt,
annorledes förändrad eller dödad,
eller ock ansökning om inteckning
blivit förklarad vilande eller
därefter åter hos rätten anmäld,
tiden då sådant skedde. Då enligt 58
a § h mom. avtal intagits i protokollet
eller enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34,
36, 38 eller 45 § anteckning skett
därstädes, värde ock det i boken anmärkt.
De närmare------------
såld med förbehåll om beståndet av
rätt till elektrisk kraft, som ej är intecknad;
då skall, där de i 1 mom.
första stycket angivna förutsättningar
för intecknings meddelande äro
för handen, rättens innehavare i förhållande
till nye ägarens borgenärer
njuta den rätt, som enligt lag tillkommer
ogulden köpeskilling.
§•
Vid rätten skall i överensstämmelse
med inteckningsprotokollet föras
bok så inrättad, att därav lätteligen
kan ses: varje egendom, däri inteckning
blivit sökt, tiden då det skett,
sökandens namn, beloppet av fordran
eller beskaffenheten av annan
rättighet, varför inteckning är sökt,
så ock, där inteckning blivit beviljad
eller avslagen, förnyad, nedsatt, annorledes
förändrad eller dödad, eller
ock ansökning om inteckning blivit
förklarad vilande eller därefter åter
hos rätten anmäld, tiden då sådant
skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26,
34, 36, 38 eller 45 § anteckning skett
i protokollet, varde ock det i boken
anmärkt.
av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
19
8) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)
om expropriation
Härigenom förordnas, att 30 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
30 §.
Då fastighet----------------— skulle äga.
Vid uppskattning av återköpsrätts
inverkan till förminskande av fastighets
värde skall hänsyn tagas
jämväl till det i samband med återköpsrätten
avtalade villkoret angående
fastighetens användning. Värdet
av återköpsrätten skall anses
uppgå till belopp motsvarande den
sålunda uppskattade förminskningen
av fastighetens värde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
Senaste lydelse av 30 § se 1949:663.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
9) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269)
om fastighetsbildning i stad
Härigenom förordnas, att 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
3 §•
(Föreslagen lydelse)
Sammanläggning enligt---—-----annorledes styrkes.
Sammanläggning må---------stycket sägs.
Vid tillämpning — —---------hans säkerhet.
Förslag till----—----av sökanden.
Vad i---------11 kap. 2 § jordabalken.
Är område, som skall med annat
sammanläggas, föremål för återköpsrätt,
må sammanläggning ej i
något fall äga rum utan medgivande
av återköpsråttens innehavare.
Finner ägodelningsdomaren---------ägodelningsrättens
prövning.
Har ägodelningsdomaren------fastställas till efterrättelse.
Ägodelningsdomaren åligger------angående sammanläggning.
Beträffande förfarandet------lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
1 Senaste lydelse av 3 kap. 3 § se 1947:703.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
21
10) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920 (nr 474)
med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m.
Härigenom förordnas, att 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920 med vissa
bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till
elektrisk kraft m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
15 §.
Sker överlåtelse —---------avtalets bestånd.
Säljes fastighet--------— — rättighetens bestånd.
Återköpes fastighet enligt lagen om
återköpsrätt till fast egendom, vare
därifrån upplåten rätt till elektrisk
kraft ej beståndande mot återköparen,
med mindre denne sådant utfäst
eller han själv är upplåtare eller
tidigare förvärvat fastigheten antingen
med förbehåll om rättens bestånd
eller ock under sådana förhållanden
att rätten utan särskilt
förbehåll varit mot honom gällande.
Har rätt — — — —------särskilt stadgat.
16 §.
Har rätt--— -----— —
I fråga om rätt till skadestånd,
där rätt till elektrisk kraft förfallit
i följd därav att fastighet, varifrån
den upplåtits, efter klander vunnits
eller genom utövande av återköpsrätt,
som förbehållits tidigare än
rätten till elektrisk kraft upplåts,
är förverkad.
I fråga om rätt till skadestånd,
där rätt till elektrisk kraft förfallit
i följd därav att fastighet, varifrån
den upplåtits, efter klander frånvunnits
upplåtaren eller den, till vilken
fastigheten från honom övergått,
skall vad i 1 kap. 6 § i lagen om nytt
-
1 Senaste lydelse av 15 och 16 §§ se 1924:394.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
blivit återköpt från upplåtaren eller janderätt till fast egendom är stadden,
till vilken fastigheten från ho- gat hava motsvarande tillämpning,
nom övergått, skall vad i 1 kap. 6 §
i lagen om nyttjanderätt till fast
egendom är stadgat hava motsvarande
tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
11) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336)
om sammanläggning av fastigheter å landet
Härigenom förordnas, att 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning
av fastigheter å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 §•
Häftar fastighet,----—--
Samma lag —----------
Fastighet, som är föremål för återköpsrätt,
må ej sammanläggas med
annan fastighet utan medgivande av
återköpsrättens innehavare. Vad sålunda
stadgats skall äga motsvarande
tillämpning, när eljest någon
har villkorlig eller ovillkorlig rätt
att återtaga äganderätten till eller
lösa fastighet, dock ej i fråga om lös
-
---för honom.
av sammanläggningen.
Har någon villkorlig eller ovillkorlig
rätt att återtaga äganderätten
till eller lösa fastighet, må fastigheten
ej sammanläggas med annan
fastighet utan medgivande av
rättighetens innehavare. Vad som
nu sagts gäller dock ej i fråga om
lösningsrätt enligt lagen den 18 juni
1925 (nr 334) om rätt i vissa fall för
1 Senaste lydelse av 8 § se 1968:286 och av 14 § se 1947:701.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse)
ningsrätt enligt lagen den 18 juni
1925 (nr 334) om rätt i vissa fall för
nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område,
ej heller beträffande kronans eller
arrendators förköpsrätt.
(Föreslagen lydelse)
nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område,
ej heller beträffande kronans eller
arrendators förköpsrätt.
14 §.
Ej må---------avstyckningens fastställande.
Sammanläggning må---------stycket sägs.
Vid tillämpning av vad sålunda
stadgats skall avseende icke fästas
vid inteckning för servitut eller nyttjanderätt,
såframt den intecknade
rättigheten icke rör mark som skall
ingå i sammanläggningen, eller vid
inteckning, vars dödning blivit hos
inskrivningsdomaren sökt i fastighet
varom fråga är, såframt hinder
mot dödningsåtgärden ej föreligger
därest sammanläggningen genomföres.
Vad i andra stycket 2 och 3 är
föreskrivet om att inteckningshavare
skall hava medgivit sammanläggningen
gäller icke, om denna är väsentligen
utan betydelse för hans
säkerhet. I fråga om inteckning för
återköpsrätt gäller vad i 8 § stadgas
om sådan rätt.
Förslag till---------
Vad i — — ---------
Vid tillämpning av vad sålunda
stadgats skall avseende icke fästas
vid inteckning för servitut eller nyttjanderätt,
såframt den intecknade
rättigheten icke rör mark som skall
ingå i sammanläggningen, eller vid
inteckning, vars dödning blivit hos
inskrivningsdomaren sökt i fastighet
varom fråga är, såframt hinder
mot dödningsåtgärden ej föreligger
därest sammanläggningen genomföres.
Vad i andra stycket 2 och 3 är
föreskrivet om att inteckningshavare
skall hava medgivit sammanläggningen
gäller icke, om denna är väsentligen
utan betydelse för hans
säkerhet.
av sökanden.
--11 kap. 2 § jordabalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
12) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)
Härigenom för ordnas, att 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
36 §.
(Föreslagen lydelse)
Mark inom------— — ~
Skall en-—---------
Är nyttjanderätt till mark, varför
lösen skall givas eller som lider skada
eller intrång, av ägaren åt annan
upplåten, eller är marken besvärad
av rätt till avkomst eller annan förmån
eller till servitut eller till elektrisk
kraft eller av återköpsrätt, och
går till följd av utmålsläggningen sådan
särskild rätt förlorad eller lider
den intrång, skall ersättning jämväl
därför givas.
Då till--
— som förorsakas,
därför givas.
Är nyttjanderätt till mark, varför
lösen skall givas eller som lider
skada eller intrång, av ägaren åt
annan upplåten, eller är marken besvärad
av rätt till avkomst eller annan
förmån eller till servitut eller
till elektrisk kraft, och går till följd
av utmålsläggningen sådan särskild
rätt förlorad eller lider den intrång,
skall ersättning jämväl därför gi
-
vas.
förlust ersättas.
37 §.
Lösen och---------för sig.
Lösen varde--—- — — -—----besvär äger.
Erfordras för — —- -— -—• -— —- •—• — — tillika verkställd.
Vid uppskattning av återköpsrätts
inverkan till förminskande av markens
värde skall hänsyn tagas jämväl
till det i samband med återköpsrätten
avtalade villkoret angående
fastighetens användning. Värdet av
återköpsrätten skall anses uppgå till
belopp motsvarande den sålunda
uppskattade förminskningen av
markens värde.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
13) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen
den 2 december 1960 (nr 679)
Härigenom förordnas, att 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 december
1960 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
38 §.
1 mom. Mark inom---—--som förorsakas.
Skall en------—-------därför givas.
Är nyttjanderätt till mark, för vilken
lösen skall utgå eller som lider
skada eller intrång, av ägaren åt annan
upplåten, eller är marken besvärad
av rätt till avkomst eller annan
förmån eller till servitut eller
till elektrisk kraft eller av återköpsrätt,
och går till följd av anvisandet
av mark sådan särskild rätt förlorad
eller lider den intrång, skall
ersättning jämväl utgå därför.
Förorsakas annan —------
Är nyttjanderätt till mark, för vilken
lösen skall utgå eller som lider
skada eller intrång, av ägaren åt
annan upplåten, eller är marken besvärad
av rätt till avkomst eller annan
förmån eller till servitut eller
till elektrisk kraft, och går till följd
av anvisandet av mark sådan särskild
rätt förlorad eller lider den
intrång, skall ersättning jämväl utgå
därför,
förlust ersättas.
39 §.
Lösen och-------- ----för sig.
Lösen skall-----— ----- — besvär äger.
Vid uppskattning av återköpsrätts
inverkan till förminskande av
markens värde skall hänsyn tagas
jämväl till det i samband med återIcöpsrätten
avtalade villkoret angående
fastighetens användning. Värdet
av återköpsrätten skall anses upp
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
gå till belopp motsvarande den sålunda
uppskattade förminskningen
av markens värde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
I fråga om återköpsrätt som består vid ikraftträdandet skall äldre bestämmelser
fortfarande gälla.
Kangl. Maj:ts proposition nr 131 år 196S
27
Utdrag av protokollet över justiticärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
3 maj 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Länge, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,
Wickman, Moberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om upphävande av
1924 års återköpslagstiftning och anför.
Inledning
Enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt till fast egendom
(återköpslagen) får vid försäljning av fastighet som tillhör staten eller
kommun eller som eljest är i allmän ägo förbehåll göras om rätt för säljaren
att köpa tillbaka fastigheten.
I de skilda förslag till ny jordabalk som utarbetats under senare tid har
återköpsrätten tagits med som ett särskilt rättsinstitut i balken. Återköpsrätten
har därvid givits likartad utformning som i återköpslagen.
Under remissbehandlingen av 1960 och 1963 års jordabalksförslag sattes
av några remissinstanser i fråga om återköpsinstitutet på grund av den
obetydliga användning det fått borde införas i balken.
Vid remissen till lagrådet den 11 februari 1966 av det inom justitiedepartementet
utarbetade förslaget till ny jordabalk underströk jag, att återköpsinstitutet
i praktiken tillämpats i mycket ringa utsträckning och att
det inte kunde uteslutas att institutet i den form det hade i nämnda lag i
fortsättningen kunde komma att visa sig obehövligt. Vidare framhöll jag,
att institutet har ett visst offentligrättsligt inslag som gör det mindre
väl lämpat för reglering i en lag av jordabalkens karaktär. Jag ansåg
därför motiverat att utmönstra återköpsrätten från förslaget. I detta sammanhang
förklarade jag mig avse att senare ta upp frågan om ett even
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
tuellt upphävande av återköpslagen eller att, för den händelse återköpsinstitutet
ansågs böra bibehållas, framlägga förslag om behövlig omarbetning
och utbyggnad av lagen.
Spörsmålet huruvida något behov föreligger att låta återköpsinstitutet stå
kvar inom lagsystemet har sedermera utretts inom departementet. Resultatet
av utredningen har redovisats i en under sommaren 1967 färdigställd
promemoria (Stencil Ju 1967:9).
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,
lagberedningen, vattenfallsverket, kammarkollegiet, domän styrel sen, lantbruksstyrelsen
och lantmäteristyrelsen, av länsstyrelserna i Södermanlands,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens län samt
av Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Yttranden har dessutom avlämnats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län från stadsfullmäktige i Göteborg, kommunalnämnden i Landvetters
kommun och överlantmätaren i länet, av länsstyrelsen i Södermanlands
län från drätselkammaren i Mariefred och överlantmätaren i länet samt av
länsstyrelsen i Norrbottens län från lantbruksnämnden och överlantmätaren
i länet.
Historik
I jordabalken i 1734 års lag förekom ursprungligen inte något förbud
mot att i köpeavtal rörande fast egendom göra förbehåll om rätt för säljaren
att i en framtid köpa tillbaka egendomen. Sedan emellertid uppmärksamheten
fästs på den osäkerhet i äganderättsförhållandena som kunde föranledas
av förbehåll av detta slag, erhöll 1 kap. 2 § jordabalken — vilket lagrum
innehåller huvudreglerna om överlåtelse av fast egendom — genom
en den 1 maj 1810 utfärdad förordning ett tillägg av innehåll att säljare ej
äger att i köpe- eller skiftesavhandling om jord och fastighet förbehålla sig
eller andra att mot någon i samma avhandling bestämd penningsumma eller
andra villkor få framdeles vinna egendomen åter.
Det sålunda tillkomna återköpsförbudet ansågs under senare delen av
1800-talet hindra att vissa jordpolitiska åskådningar som efter hand börjat
bli förhärskande förverkligades. Dessa åskådningar inbegrep bl. a. önskemål
om att jord i allmän ägo skulle hållas till handa för att göra det möjligt
att bilda egnahemslägenheter och byggnadstomter på villkor som inte
var alltför betungande för befolkningens bredare lager. För att detta önskemål
skulle kunna tillgodoses, måste det allmänna få kontroll över jordens
användning. En sådan kontroll ansågs dock knappast kunna komma till
stånd, om jorden överläts med vanlig äganderätt. Upplåtelse av jorden
under ordinär nyttjanderätt ansågs å andra sidan ge innehavaren en alltför
osjälvständig ställning för att vara lämplig för ändamålet.
De nu antydda förhållandena gav upphov åt en strävan att få fram rätts -
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
29
liga former som intog en mellanställning mellan de vanliga formerna för
överlåtelse av äganderätt och upplåtelse av nyttjanderätt. Två metoder
framträdde härvid som tänkbara. Den ena innebar att äganderätten modifierades
så, att ägaren hindrades från att bruka jorden i strid med de syften
som avsetts med överlåtelsen. Den andra metoden gick ut på att skapa en
förstärkt nyttjanderätt, som erbjöd en trygg ställning åt brukaren.
Frågan om att — med tillämpning av den förstnämnda av de två metoderna
— införa en rätt till återköp av fast egendom, som sålts av stat eller
kommun, togs upp till övervägande av lagberedningen under det arbete som
ledde till framläggandet av 1909 års förslag till jordabalk. Beredningen
fann sig böra avvisa tanken på att införa ett återköpsinstitut. Däremot förordade
beredningen införandet av en rätt för det allmänna att, då en fastighet
avyttrades, få förvärva denna till det pris som köparen utfäst sig att
betala för den. Vid sidan av en sådan förköpsrätt borde enligt beredningens
mening, såvitt angick mark i städer och andra större samhällen, tillskapas
en typ av förstärkt nyttjanderätt, nämligen tomträtt. Genom denna upplåtelseform
skulle det allmänna få möjlighet att tillgodogöra sig inträdd
jordvärdestegring och på så sätt bli i stånd att sörja för billiga bostäder.
Lagberedningens förslag rörande rätt till förköp upphöjdes inte till lag.
Så blev däremot fallet med tomträttsförslaget. Tomträtten införlivades med
lagstiftningen genom lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom.
Även efter tillkomsten av tomträttsinstitutet hävdades från en del håll
att behov fanns av en återköpsrätt. Införandet av en sådan rätt kom efter
hand att tillmätas betydelse också för statens tillhandahållande av mark
för jordbruksändamål.
Ett lagförslag angående återköpsrätt förelädes 1924 års riksdag (prop.
190). Förslaget innebar att förbehåll om återköpsrätt skulle tillåtas vid försäljning
av fastighet i allmän ägo. Den nya överlåtelseformens främsta uppgift
skulle vara att trygga ändamålet med samhällets tillhandahållande av
jord. Vidare ville man vinna den fördelen att, om samhället i framtiden
fick behov av att åter komma i besittning av jorden, detta skulle kunna ske
på en enklare och billigare väg än den som anvisades i gällande författningar
om expropriation. Ett tredje samhällsintresse som avsågs skola tillgodoses
var att tillförsäkra avhändaren andel i jordvärdestegring. Slutligen
åsyftades att bereda mindre bemedlade personer möjlighet att ägna sig åt
jordbruk under trygga förhållanden.
Lagförslaget angående återköpsrätt antogs av riksdagen, som dock inskränkte
tillämpningsområdet för återköpsinstitutet till att omfatta endast
jord inom städer och stadsliknande samhällen. Lagen trädde i kraft den 1
januari 1925.
För statens tillhandahållande av mark för jordbruksändamål ansågs även
andra metoder än överlåtelse med återköpsrätt kunna komma i fråga.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
Sålunda förordades av somliga att en förstärkt nyttjanderätt i form av ett
tidsenligt åborättsinstitut skulle införas. Åborätten skulle innebära en till
tiden obegränsad, ärftlig och överlåtbar jordbesittning. Åborätt infördes genom
lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss
jord. I prop. 1968:47 föreslås att denna lag skall upphöra att gälla. Som
skäl åberopas att lagen inte längre är behövlig.
Återköpslagens innehåll
Återlcöpslagen har ett betydande omfång och regleringen är mycket detaljerad.
Endast huvudpunkterna av lagens innehåll återges i det följande.
Återköpsrätt kan förbehållas bara vid försäljning av fastighet som tillhör
staten, kommun eller municipalsamhälle eller som eljest finns i allmän ägo.
Som framgår av vad som anförts nyss gällde från början återköpslagen
bara sådan fastighet som var belägen inom stad eller stadsliknande samhälle.
Efter ändringar företagna i samband med tillkomsten av annan lagstiftning
kan numera beträffande statens jord återköpsrätt stipuleras oberoende
av om jorden ligger i stad eller på landet, medan i fråga om övriga
kategorier av jord i allmän ägo en förutsättning för avtal om återköpsrätt
är att fastigheten är belägen inom ort, där den för städerna gällande ordningen
för bebyggande skall iakttas, eller inom område, för vilket fastställts
byggnadsplan eller jämlikt äldre lag förordnats att stadsplan skall upprättas.
Återköpsrätt skall förbehållas i köpehandlingen. Rätten är giltig bara om
den förknippas med villkor om skyldighet för fastighetsinnehavaren att använda
fastigheten för visst ändamål eller att underlåta viss användning av
den. Rätten till återköp kan förbehållas för obestämd eller för bestämd tid.
Återköpsrätten skall intecknas inom den tid efter det att lagfart meddelats
på köparens förvärv som gäller enligt 11 kap. 2 § jordabalken i fråga om
inteckning för ogulden köpeskilling. Sker inte detta, förfaller förbehållet om
återköp.
Avlösning av återköpsrätten kan ske genom förordnande av domstol efter
yrkande därom från fastighetsägarens sida. Förutsättning för ett förordnande
om avlösning är att villkoret om fastighetens användning blivit oskäligt
betungande för ägaren till följd av ändrade förhållanden. Om löseskilling
för sådant fall gäller att den skall bestämmas genom ett på visst sätt
anordnat skiljeförfarande.
Återköpsrätten får utövas endast i en del i lagen noggrant angivna fall.
Dessa är, att avtalat villkor angående fastighetens användning åsidosatts
och att vad som förekommit i sådant hänseende inte är av ringa betydenhet,
att fastigheten vanvårdas, så att det ändamål, för vilket den enligt avtalat
villkor skall användas, uppenbarligen äventyras, att fastigheten på grund
av ändrade förhållanden blivit uppenbart olämplig att användas enligt av
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
talat villkor, att fastighetens ägare instämt talan om återköpsrättens avlösning
och innehavaren av rättigheten gör denna gällande antingen innan det
visat sig, om stämningen leder till avlösning, eller också, därest talan
bifallits, inom viss tid från det utslaget vann laga kraft, att fastighetsägaren
skriftligen hembjudit fastigheten till återköp och rättighetsinnehavaren
gör rättigheten gällande inom viss tid efter hembudet eller att, om hembud
inte ägt rum eller om mer än två år förflutit från det att hembud skedde,
fastigheten överlåts å annan än närskyld person eller någon som äger lott
i fastigheten och innehavaren av rättigheten gör denna gällande inom viss
tid från det den nye ägaren sökt lagfart på sitt fång.
Vad angår återköpsförfarandet var detta ursprungligen förlagt till allmän
domstol. Rätten skulle meddela beslut i frågan om återköp fick äga
rum. Därefter skulle en för ändamålet tillsatt s. k. återköpsnämnd bestämma
löseskillingen för fastigheten. Sedan detta skett, skulle rätten
genom utslag fastställa löseskillingen.
I samband med 1949 års ändringar i expropriationslagstiftningen överflyttades
återköpsförfarandet från allmän domstol till expropriationsdomstol.
Angående rättegången i mål om återköpsrätt gäller numera i allt
väsentligt bestämmelserna i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.
Parter i rättegången är emellertid endast återköpsrättens innehavare
och fastighetens ägare. Detta förhållande föranleds av att övriga rättsägares
intresse tas till vara på särskilt sätt. Återköpsrätten betraktas som en vid
fastigheten häftande gravation. Äterköparen behöver inte utan utfästelse
tåla gravationer som tillkommit på grund av förbindelser ingångna efter
det att återköpsrätten förbehölls. Innehavare av fordringsinteckning eller
av inteckning för rätt till avkomst med sämre företrädesrätt än återköpsrätten
tillgodoses enligt samma princip som gäller vid expropriation eller
således genom ersättning ur köpeskillingen i den mån den räcker. Beträffande
innehavare av andra sakrätter har dessa en rätt till skadestånd av
upplåtaren.
Sedan mål om återköpsrätt anhängiggjorts kan parterna under vissa förutsättningar
ingå överenskommelse om löseskillingen för fastigheten. Träffas
inte sådan överenskommelse, skall för fastigheten betalas en köpeskilling,
vilken svarar mot fastighetens värde med hänsyn tagen till den begränsning
i användningen, som innefattas i det stipulerade villkoret, och
till den inskränkning i ägarens förfoganderätt, som själva återköpsrättens
tillvaro inneburit.
I sin dom skall expropriationsdomstolen bestämma löseskillingen. Dessutom
skall i domen meddelas bestämmelser om tillträde av fastigheten och
om löseskillingens nedsättande hos länsstyrelsen.
Sedan domen vunnit laga kraft och nedsättningsskyldigheten blivit fullgjord,
övergår fastigheten på äterköparen, fri från andra fordringar än
sådana som åvilar den med bättre rätt än återköpsrätten.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
Återköpslagen i praxis
Den genom återköpslagen tillskapade möjligheten att vid försäljning av
jord i allmän ägo göra förbehåll om rätt att få köpa tillbaka jorden har —
såsom antytts i det föregående — inte på långt när tagits till vara i den
utsträckning som vid lagens tillkomst tydligen förutsattes skola bli fallet.
I den mån möjligheten begagnats torde f. ö. ej sällan försummelse att söka
inteckning till säkerhet för beståndet av återköpsrätten ha föranlett att förbehållet
om denna har förfallit.
Under de sju första åren av återköpslagens giltighetstid eller således fram
till år 1932 var antalet ärenden angående inteckning till säkerhet för återköpsrätts
bestånd så lågt som mindre än tio om året. Därefter ökade antalet
successivt. Det översteg första gången 100 år 1946 och 150 år 1953. Åren
1961—1965 utgjorde antalet 262, 388, 350, 348 resp. 345. Ärendena har
fördelat sig på endast ett fåtal domstolar, ungefär en tiondel av häradsrätterna
och en femtedel av rådhusrätterna. Fördelningen har varit synnerligen
ojämn. Sålunda har under några av de sist angivna fem åren mer
än hälften av ärendena fallit på en och samma domstol, nämligen rådhusrätten
i Luleå. Hur stor andel av samtliga försäljningar av jord i allmän
ägo som de med återköpsförbehåll gjorda försäljningarna innefattat är ej
möjligt att ange i fråga om tiden före år 1965, eftersom förstnämnda försäljningar
då inte redovisades i den officiella statistiken. Beträffande år 1965
uppgick hela antalet sökta lagfarter på grund av försäljningar av fast egendom,
som tillhörde stat, kommun och annan menighet, till 17 622. Av angivna
försäljningar utgjorde alltså de som skett med förbehåll om återköpsrätt
inte mer än omkring 2 %.
Den användning återköpsinstitutet fått har i huvudsak hänfört sig till
kommunal markförsäljning inom en del mindre städer och stadsliknande
samhällen. Angående spörsmålen om antalet kommuner som vid fastighetsförsäljning
betingat sig rätt till återköp samt om förhållandet mellan begagnandet
av denna överlåtelseform, å ena, och annat slag av överlåtelse
ävensom nyttjanderätt supplåtelse, å andra sidan, kan upplysningar inhämtas
från undersökningar, som 1963 års markvärdekommitté företog närmast
i avsikt att erhålla kännedom om omfattningen av tomträttsinstitutets
tillämpning. Resultatet av undersökningarna har redovisats bland de bilagor
som utgör del II av kommitténs år 1966 publicerade betänkande
»Markfrågan» (SOU 1966:24). En av kommittén under januari 1964 hos
rikets samtliga städer och köpingar gjord enkät, på vilken svar ingick från
128 städer och 86 köpingar, utvisar beträffande åren 1961—1963, att endast
34 kommuner avyttrat fastigheter under villkor om återköpsrätt, att denna
avyttring i bara hälften av kommunerna innefattat en mera betydande del
av det totala tillhandahållandet av jord samt att bara tre samhällen —
Mariefred, Åsele och Åstorp — begagnat sig av enbart ifrågavarande form
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
av överlåtelse. Rörande de av Mariefreds stad verkställda överlåtelserna kan
framhållas att staden inte i något fall föranstaltat om inteckning till säkerhet
för återköpsrättens bestånd.
I fråga om statens försäljningar av mark framgår av inhämtade upplysningar,
att jordbruksfastigheter mycket sällan säljs med förbehåll om återköpsrätt
och att det även beträffande andra fastigheter är mindre vanligt
att avhändelse av detta slag kommer till användning. Sålunda har tillämpningen
av återköpsinstitutet från domänstyrelsens sida inskränkt sig till
ett 30-tal fall. Även inom kammarkollegiets verksamhetsområde har återköpsklausul
förekommit endast i enstaka fall av försäljning av jordbruksoch
andra fastigheter. Lantbruksorganisationens försäljningar av jord har,
såvitt lantbruksstyrelsen har sig bekant, aldrig förknippats med förbehåll
enligt återköpslagen. Däremot har vattenfallsverket, då det gällt överlåtelse
av tomtmark dels i och omkring Trollhättan, dels inom Porjus-området,
infört återköpsklausul i köpeavtalen. Detta har skett på det förstnämnda
stället vid så pass många överlåtelser som omkring 1 000 men på det sistnämnda
i betydligt mindre utsträckning.
Rörande frågan hur ofta det hänt att säljare behövt göra bruk av förbehållen
rätt till återköp har fullständiga uppgifter inte stått att vinna. Emellertid
har kunnat konstateras att ett par av de säljare som mest utnyttjat
återköpsinstitutet, nämligen Luleå stad och vattenfallsverket, inte i något
fall behövt begagna sig av förbehållen återköpsrätt.
Departementspromemorian
Efter redogörelser för återköpslagens tillkomst samt för lagens innehåll
och för dess tillämpning ävensom för den behandling återköpsinstitutet fått
i de senare jordabalksförslagen behandlas i promemorian frågan huruvida
något behov av återköpsrätt finns.
Först erinras om att när den överlåtelseform det här är fråga om infördes
i lagsystemet dess främsta uppgift angavs vara att trygga ändamålet med
samhällets jordöverlåtelser. Det ansågs vara ett berättigat anspråk från
samhällets sida att inte behöva overksamt se hur det ändamål för vars
främjande samhället kanske gjort stora uppoffringar, förfuskades eller förfelades
genom att den överlåtna jorden blev föremål för markspekulation
eller på annat sätt kom till en inte avsedd användning. Samtidigt underströks
att samhället borde kunna påkalla att den med en viss ändamålsbestämning
överlåtna jorden återfördes till samhället, om ändamålet förfelades
i anledning av att fastigheten sedermera visade sig vara olämplig
för den tillämnade användningen.
Det påpekas i promemorian att enligt återköpslagen rätt till återköp kan
göras gällande i fyra olika fall, när ändamålet med överlåtelsen kan sägas
vara åsidosatt eller äventyrat.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
Det första av de fyra fallen är det, att fastighetens innehavare antingen
direkt använder fastigheten för otillåtet ändamål eller också, när han är
skyldig att bruka fastigheten på visst sätt, åsidosätter denna skyldighet i
sådan utsträckning, att det avsedda ändamålet inte blir tillräckligt tillgodosett.
Föreliggande fall anses ha sin huvudsakliga betydelse med avseende på
mark som i städer och stadsliknande samhällen överlåtits för något särskilt
slag av bebyggelse, t. ex. bebyggelse med villor eller radhus. För sådan bebyggelse
gäller emellertid speciella regler i byggnadslagstiftningen. I byggnadslagen
den 30 juni 1947 (nr 385) och i byggnadsstadgan den 30 december
1959 (nr 612) har sålunda sammanförts de bestämmelser som funnits
behövliga för byggnadsverksamhetens reglering. Denna reglering sker genom
att markens användning för byggnadsändamål föregås av planläggning
och att en förhandsprövning sker av att byggnadsföretagen inte strider mot
gällande planer och givna föreskrifter samt genom tillsyn över byggnadsverksamheten.
Genom bestämmelser om vite, ansvar m. in. är i byggnadslagstiftningen
också sörjt för att de förordnanden som meddelats blir efterlevda.
Enligt promemorian får återköpslagens bestämmelser i förevarande
del betraktas såsom skäligen betydelselösa, om de ses i belysning av de
möjligheter byggnadslagstiftningen erbjuder för att komma till råtta med
en inte åsyftad användning av försåld fastighet.
Beträffande det andra av de fyra återköpsfallen — ett fall som grundar
sig på att det ändamål, för vilket den överlåtna fastigheten skall användas,
äventyras genom att fastigheten vanvårdas så att fara uppstår för att den
blir oduglig för den åsyftade användningen — anges i promemorian, att
detta fall närmast är av intresse beträffande fastigheter som avyttrats för
jordbruksändamål. I motiven till förslaget rörande återköpslagen åberopades
sålunda som exempel på återköpsrätt av denna anledning att en fastighet,
som överlåtits med skyldighet för förvärvaren att på den driva jordbruk,
till betydande del och under avsevärd tid kom att ligga obrukad. Det
konstateras i promemorian att för vinnande av rättelse i missförhållanden
av detta slag föreskrifter om ingripande mot vanhävd står till förfogande.
Sådana föreskrifter finns i lagen den 30 juni 1947 (nr 288) om uppsikt å
jordbruk och — för verkligt svårartade fall av vanhävd — i lagen samma
dag (nr 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom. Den rätt
att köpa tillbaka överlåten fastighet, som enligt återköpslagen tillkommer
den tidigare ägaren till fastigheten vid vanvård av denna anses i promemorian
vara utan nämnvärd betydelse, om den sätts i relation till vanhävdslagstiftningens
bestämmelser.
Av de fyra återköpsfall som har sammanhang med villkor om fastighetens
användning avser båda de återstående fallen frågan om fastigheten
passar för det avtalade användningssättet. I det ena fallet inträder möjligheten
att utöva återköpsrätten när fastighetens olämplighet är uppenbar
och i det andra när fastighetsägaren anser sig så besvärad av olägenheten
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
att han påyx-kar avlösning av återköpsrätten. I promemorian förutsätts att,
antingen det ena eller det andra av de bägge fallen är för handen, i den föreliggande
situationen utsikt finns för att en åter försälj ning av fastigheten kan
komma till stånd i vanlig ordning utan större svårighet.
Härefter anmärks i promemorian att ett annat syfte med återköpsinstitutets
upptagande i lagstiftningen — vid sidan av syftet att trygga ändamålet
med samhällets jordöverlåtelser — var att göra det möjligt att på ett
enklare och billigare sätt än det som stod till förfogande genom att tillgripa
expropriation åstadkomma ett åter förvärv av överlåten mark som blivit behövlig
för samhällets egen räkning. Det betonas att i fråga om detta syfte ett
ändrat läge inträtt sedan det rättsliga förfarandet i mål om återköp överflyttats
från allmän domstol och återköpsnämnd till expropriationsdomstol.
Vad som numera skiljer ett återköpsmål från ett expropriationsmål är endast
att i återköpsmålet frågan om återköp bedöms av domstolen själv, medan
i expropriationsmålet en prövning från Kungl. Maj :ts sida av ansökan
om expropriation föregår domstolens behandling av målet.
Beträffande därefter det med återköpslagen avsedda syftet att tillgodose
samhällets intresse i fråga om framtida värdestegring av överlåten mark
framhålls i promemorian, att detta syfte ansågs kunna nås genom den i
lagen inrymda möjligheten att utöva återköpsrätten i vissa fall då den
som av samhället förvärvat marken önskade i sin tur överlåta denna. I
den mån man i fråga om de problem som sammanhänger med markvärdestegringsfrågan
sökt finna en lösning genom civillagstiftning har de resultat
som vunnits främst hänfört sig till tomträttsinstitutet. För att göra
kommunerna mera benägna än hittills att ta till vara de fördelar detta
institut erbjuder fann 1963 års markvärdekommitté behövligt att förutsättningarna
för det allmänna att tillgodogöra sig värdestegringen på
mark förbättrades. För att åstadkomma en sådan förbättring förordade
kommittén en förkortning från tjugo till tio år av avgäldsperioderna beträffande
mark som upplåts under tomträtt för bostadsbebyggelse. Om
tomträttsbestämmelserna ändras i enlighet härmed och samtidigt ett lagförslag
angående kommunal förköpsrätt upphöjs till lag, skulle uppenbarligen
i förevarande hänseende ett ännu mindre behov av återköpslagen
komma att föreligga än det rådande.
I fråga om syftet med återköpslagen erinras slutligen i promemorian
om att det åberopats att förbehåll om återköpsrätt kunde vara lämpligt i
sammanhang med överlåtelse av mark åt mindre bemedlade personer för
drivande av jordbruk. Återköpsinstitutet har emellertid endast i ringa
omfattning blivit taget i bruk beträffande jordbruksfastigheter. Detta
förhållande synes utvisa, att av gemene man endast ett innehav av jord
under full äganderätt anses skänka den samhörighet med jorden och den
trygghet i besittningen av denna som är nödvändiga för att med intresse
och framgång bedriva jordbruk.
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
Sammanfattningsvis yttras i promemorian följande angående det ämne
utredningen avsett. Den obetydliga användning återköpsinstitutet fått är
en omständighet som redan i och för sig föranleder att det kan sättas i
fråga, om inte institutet bör utmönstras ur lagstiftningen. När det gäller
att fatta ståndpunkt till spörsmålet, om institutet trots sitt obetydliga
utnyttjande bör bibehållas inom rättssystemet, leder en prövning av den
redovisade utredningen till den slutsatsen att något behov av institutet ej
kan påvisas. Av de syften man velat vinna med återköpslagen har en del
visserligen inte mist sin aktualitet, men i den mån syftena alltjämt framstår
som eftersträvansvärda förefaller de kunna förverkligas utan hjälp av
återköpslagen. Med hänsyn härtill och med beaktande även av det önskvärda
i att antalet rättighetstyper inom fastighetsrätten begränsas till enbart
sådana som är påkallade av ett allmänt behov föreslås att återköpslagen
upphävs. Som tidpunkt för upphävandet förordas den 1 januari 1969.
Rörande återköpsrätt som är gällande då ett upphävande av återköpslagen
träder i kraft framhålls i promemorian att sådan återköpsrätt måste
beaktas. I de flesta fall torde återköpsrättens bestånd vara beroende av
att inteckning till säkerhet därför meddelats eller i vart fall sökts vid
ikraftträdandet. Förhållandet kan emellertid också vara det, att föreskriven
tid för sökande av inteckning då ännu inte gått till ända. I dessa fall
bör liksom hittills förbehållet om återköp inte vara förfallet förrän lagaståndstiden
löpt ut utan att inteckning dessförinnan blivit sökt.
Slutligen föreslås i promemorian ändringar i viss annan lagstiftning
som följd av att återköpslagen upphävs.
Remissyttrandena
Förslaget att upphäva återköpslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran
av flertalet remissinstanser.
Några av de remissinstanser som intar en positiv ståndpunkt till frågan
om återköpsinstitutets avskaffande ger skäl för sitt ställningstagande.
Sålunda förklarar vattenfallsverket, att verket — vars tidigare med förbehåll
om återköpsrätt företagna försäljningar av tomtmark inom Trollhätte-
och Porjusområdena skett i syfte att reglera bebyggelsen på ändamålsenligt
sätt och inom önskad tidrymd — i fortsättningen kommer att
i endast obetydlig utsträckning avyttra mark av sådan beskaffenhet som
den inom nämnda områden försålda. Kammarkollegiet sätter visserligen
i fråga, om det är till någon större nackdel att ha kvar återköpsinstitutet
som då det gäller att säkra viss markanvändning nog ibland får anses
överlägset andra överlåtelse- och upplåtelseformer, men anser å andra
sidan att om institutet avskaffas syftet med återköpsklausuler kan i
de flesta fall nöjaktigt tillgodoses på annat sätt. Domänstgrelsen uppger
sig ha funnit återköpsrätten vara av viss betydelse särskilt då tveksamhet
rått, huruvida försäljning borde ske eller ej. Rätten till återköp har likväl
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968 37
inte utövats av styrelsen i något fall, och markförsäljning bör enligt styrelsens
mening i första hand ske efter marknadsmässiga priser. Av lantbruksstyrelsen
upplyses att vid de tämligen fåtaliga tillfällen, då det ansetts
erforderligt att såvitt möjligt hindra en köpare från att för spekulation
använda egendom som förvärvats från lantbruksorgan, andra medel
än återköpsförbehåll kommit till utnyttjande. Ett bibehållande av återköpslagen
är därför ej av betydelse för lantbruksorganisationens del. Lantmäteristyrelsen
understryker att de till jordbruket anknutna syften, som
man avsett att befrämja genom återlcöpslagen, i stor utsträckning mist
sin aktualitet med hänsyn till den ändrade inställningen inom jordbrukspolitiken.
Användningen av återköpsinstitutet har sålunda i huvudsak
varit anknuten till försäljning av mark i kommunal ägo. De fördelar som
institutet kan anses innebära vid sådan försäljning står enligt styrelsens
åsikt i allt väsentligt att uppnå utan att man behöver anlita institutet, och
dessa fördelar är f. ö. ej så betydande att de överväger de förenklingsvinster
som ett avskaffande av institutet ger.
Synpunkter som i stort sett överensstämmer med de sist återgivna framförs
av överlantmätaren i Södermlanlands län — som i detta sammanhang
poängterar att förekomsten av återköpsrätt ofta inverkar försvårande vid
fastighetsbildning av omregleringsnatur — samt av överlantmätaren i
Göteborgs och Bohus län.
Svea hovrätt ställer sig visserligen på flera punkter kritisk till resultatet
av de överväganden som redovisas i departementspromemorian men ansluter
sig helt till den däri uttalade uppfattningen att antalet rättighetstyper
på fastighetsrättens område bör begränsas till sådana som är påkallade
av ett allmänt behov. Med hänsyn främst härtill vill hovrätten
inte motsätta sig att återlcöpslagen upphävs.
Av de remissinstanser som ställt sig avvisande till förslaget om återköpsinstitutets
avskaffande förklarar länsstyrelsen i Norrbottens län sig
ha, om än med stor tvekan, kommit till den slutsatsen att institutet bör
bibehållas inom rättssystemet till dess erfarenhet vunnits rörande tillämpningen
av ny lagstitftning om tomträtt och förköpsrätt. I och för sig delar
emellertid länsstyrelsen åsikten om önskvärdheten av en minskning
av antalet rättighetstyper inom fastighetsrätten. Övriga avstyrkande remissinstanser
—- länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som grundar
sin inställning särskilt på vad som anförs i det av stadsfullmäktige i Göteborg
avgivna, synnerligen utförliga yttrandet samt Svenska stadsförbundet
och Svenska kommunförbundet ■— anser att det vid sidan av tomträttsinstitutet
fortfarande finns behov av återköpsinstitutet då det gäller att
hålla kommunal mark till handa.
De omständigheter som åberopas såsom skäl mot förslaget att avskaffa
återköpsinstitutet hänför sig främst till spörsmålet om institutets betydelse
för att trygga ändamålet med samhällets marköverlåtelser genom
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
att säkra uppfyllandet av villkor rörande markens användning. Svenska
kommunförbundet betonar att byggnadslagstiftningen inte kan i allo ersätta
de möjligheter återköpslagen erbjuder. Sålunda kan ej med byggnadslagstiftningens
hjälp genomdrivas att överlåten fastighet blir bebyggd inom bestämd
tid, vilket däremot kan ske genom att i köpeavtalet villkor därom
förbinds med återköpsförbehåll. Detsamma gäller även beträffande en
del andra fall, t. ex. när det är av intresse att förvärvare av fastighet kommer
att driva industrianläggning därå under överenskommen tidrvmd
eller att exploatering av mark som avyttrats för fritidsbebyggelse sker
inom föreskriven tid. Villkor av nu angivna slag kan visserligen också tas
upp i tomträttsavtal, men om så sker medför ej ett åsidosättande av villkoret
att avtalet hävs. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, Svenska stadsförbundet och överlantmätaren i
Norrbottens län.
Förevarande spörsmål berörs också i ett par av de remissyttranden, i
vilka förslaget om återköpslagens upphävande godtas. Sålunda anmärker
Svea hovrätt att den offentliga byggnadsregleringen i allmänhet inte innebär
något åläggande för markägare att vara verksamma för att planerad
markexploatering genomförs och vidare att byggnadsbestämmelsernas
funktionsområde är i så måtto begränsat att bestämmelserna ej reglerar
arten av den verksamhet som får bedrivas på en fastighet. Rent faktiskt
torde likväl föreskrifterna om bebyggelsens utformning ofta lägga hinder i
vägen för en verksamhet som inte överensstämmer med bebyggelsens ändamål.
Kammarkollegiet håller för givet att återköpsinstitutet fått sin största
användning då det gällt att framtvinga viss engångsåtgärd beträffande
överlåten fastighet, t. ex. bebyggelse av fastigheten inom bestämd tid,
men föreställer sig att åtgärd av detta slag i allmänhet kan genomdrivas
medelst vitesldausul.
Beträffande det andra av de med återköpslagen avsedda syftena eller
således att göra det möjligt för samhället att på ett enklare och billigare
sätt än genom expropriation åter bli ägare till överlåten fastighet som
visat sig behövlig för samhällets räkning, så har frågan härom inte blivit
föremål för större intresse från remissinstansernas sida. Svenska kommunförbundet
framhåller dock att den omständigheten att man vid återköpsförfarandet
inte — såsom fallet däremot är vid expropriation — behöver
Kungl. Maj :ts tillstånd innebär en tids- och kostnadsmässig vinst. Förbundet
tillägger, att expropriationslagstiftningen ej medger expropriation
av enstaka fastighet på den grund att denna använts för annat ändamål
än som avsetts vid överlåtelsen. Tankegångar av samma slag som de återgivna
framkommer i remissyttrandena från Svea hovrätt samt länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län.
Beträffande återköpslagens betydelse såsom en faktor för tillgodoseendet
av överlåtarens intresse i fråga om värdestegring av avyttrad mark
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
gör länsstyrelsen i Norrbottens län och överlantmätaren i samma län gällande
att återköpsrätten — vid sidan av tomträtten — utgör ett inte betydelselöst
instrument för den kommunala markpolitikens förverkligande.
Svea hovrätt finner återköpsrättens värde såsom komplement till tomträtten
vara svårt att bedöma. I sin hittillsvarande tillämpning har återköpsrätten
emellertid varit av klart underordnad betydelse i förhållande
till tomträtten, och det är väl sannolikt att om kommunernas möjligheter
att finansiera investeringar i tomträttsmark ytterligare ökas, institutet
skall visa sig kunna tillämpas även i sådana mindre tätorter, där
återköpsrätten synes ha sin största användning. Länsstyrelsen i Kristianstads
län framhåller, att även om man inte kan bortse från att återköpslagens
bestämmelser i och för sig torde kunna användas som ett medel att
lösa markvärdestegringsproblemet, så visar erfarenheten att återköpsinstitutet
fått en ytterst blygsam användning, varför det vunna resultatet
måste vara mycket begränsat.
I fråga om det med återköpslagen avsedda syftet att främja jordbrukspolitiska
strävanden förekommer i remissyttrandena endast ett par uttalanden
utöver lantmäteristyrelsens i annat sammanhang redan återgivna.
Svea hovrätt understryker att jordbrukspolitiken sedan länge har en helt
annan inriktning än den hade då lagen antogs och att försäljning med återköpsförbehåll
därför som form för överlåtelse av jordbruksfastigheter i
dag saknar praktisk betydelse.
Frågan om behandlingen av sådan återköpsrätt som är gällande vid
tiden för ett upphävande av återköpslagen har uppmärksammats i några
av remissyttrandena. Svea hovrätt påpekar att även om återköpslagen och
därtill anslutna bestämmelser i annan lagstiftning upphävs, verkningarna
av detta regelkomplex med hänsyn till redan intecknade återköpsförbehåll
kan komma att sträcka sig in i en avlägsen framtid och kräva bibehållande
av en mångfald svåröverskådliga övergångsbestämmelser under mycket
lång tid. Hovrätten anser att det förtjänar undersökas, om inte antydda
olägenheter kan undanröjas eller minskas. Lagberedningen håller före
beträffande de föreslagna följdändringarna och då närmast förslag till lag
om ändring i utsökningslagen att utsökningsrättsliga regler, vilka rör
återköpsrätt som äger bestånd vid lagstiftningens ikraftträdande, inte såsom
skett bör överföras från själva lagen till promulgationsbestämmelserna
utan stå kvar på sin gamla plats. Det gäller ju här rättigheter som
kan komma att bestå för framtiden och inte blott under en kortare övergångstid.
Utsökningslagen bör ej vara missvisande på den punkten utan
ange vilka rättigheter man får räkna med i exekutionssammanhang. Enligt
beredningens åsikt är därför i varje fall förslaget till lag om ändring
i utsökningslagen mindre lämpligt. Av kammarkollegiet sätts i fråga,
om det inte för giltigheten av återköpsrätt som består då återköpslagen
upphävs är tillfyllest med en viss övergångstid, t. ex. tio år. Efter så lång
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
tid torde förhållandena som regel vara så stabiliserade, att det aldrig blir
aktuellt att återköpa överlåten fastighet. Den delvis retroaktiva verkan som
lagens upphävande härigenom skulle få drabbar endast staten och ett
antal kommuner, således ingen enskild. Principiella betänkligheter mot
en sådan övergångsbestämmelse synes därför inte böra möta.
Departementschefen
När jord i allmän ägo skall föras över i enskild besittning sker detta vanligtvis
genom överlåtelse med äganderätt eller genom arrendeupplåtelse.
Även andra sätt för ett sådant överförande står emellertid till buds. Möjlighet
föreligger nämligen att för ändamålet begagna vissa med lagstiftningen
tämligen sent införlivade rättsliga former som intar en mellanställning
mellan de ordinära typerna av äganderättsöverlåtelse och nyttjanderättsupplåtelse.
Dessa former utgörs av återköps- och tomträttsinstituten.
Den rätt som uppkommer genom förvärv med återköpsförbehåll kan betraktas
såsom en modifierad äganderätt, medan tomträtten kan karakteriseras
såsom en förstärkt nyttjanderätt.
Av de två angivna rättsinstituten är det år 1907 införda tomträttsinstitutet
det först tillkomna. Institutet utformades från början med väsentligen
det dubbla syftet att dels bereda den enskilde tillfälle att utan kapitalinsats
få tillgång till mark för egnahemsbebyggelse under betryggande
förhållanden, dels åt samhället bevara värdestegringen på den
under tomträtt upplåtna marken. Med tiden började emellertid tomträtten
att användas också för upplåtelser som avsåg hyreshus- eller industribebyggelse.
Efter härav föranledda lagändringar utgör tomträtten numera
en nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid och för särskilt ändamål
mot årlig avgäld i pengar. Institutet har kommit att mera allmänt
tas i bruk huvudsakligen inom en del större samhällen.
Beträffande möjligheten att And överlåtelse av jord i allmän ägo göra
förbehåll om rätt till återköp gäller f. n. den år 1924 tillkomna återköpslagen.
Förbehåll om återköpsrätt enligt denna lag har begagnats i endast
ringa utsträckning. Det har därför under det pågående arbetet på en ny
jordabalk satts i fråga, om inte återköpslagen är obehövlig inom lagsystemet
och alltså kan upphävas.
Antalet markförsäljningar, som skett med förbehåll om rätt till återköp
och beträffande vilka inteckning beviljats till säkerhet för förbehållets
bestånd, har sedan lagens tillkomst varit lågt och på senare år utgjort i
medeltal ungefär 350 om året eller endast ca 2 % av hela antalet årliga
försäljningar av mark i allmän ägo. Försäljningarna med återköpsförbehåll
hänför sig till ett fåtal, företrädesAus mindre kommuner. Någon allmän,
över landet i dess helhet någorlunda jämnt fördelad användning aAr återköpsinstitutet
har alltså inte förekommit.
41
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 11)68
Frågan huruvida det även med en så obetydlig tillämpning av återköpslagen
som den rådande likväl i ett eller annat avseende föreligger ett verkligt
behov av lagen har tagits upp till övervägande i departementspromemorian.
övervägandet har lett till den slutsatsen, att ett sådant behov ej
kan anses vara för handen. De syften som avsetts skola främjas genom
återköp sinstitutet bedöms kunna, i den mån de fortfarande har aktualitet,
bli tillgodosedda på annat sätt än genom anlitande av återköpsbestämrnelser.
Den uppfattning, åt vilken det sålunda ges uttryck i promemorian delas
av det stora flertalet av remissinstanserna. För egen del vill jag anföra följande.
Av de syften man velat gynna med återköpslagen får de flesta i våra
dagar anses antingen sakna betydelse eller kunna tillgodoses på annat och
bättre sätt än genom återköpsförbehåll. Något skäl att för jordbruksnäringens
främjande behålla återköpslagen finns uppenbarligen ej längre.
I berörda avseende är lagens tillämplighet begränsad till jord i statens ägo.
Samtliga de statliga remissinstanser som omhänderhar försäljning av jordbruksegendomar
hyser den åsikten att något behov av återköpsinstitutet
inte existerar. Likaledes torde man kunna bortse från återköpslagens betydelse
då det gäller syftena att bereda möjlighet att annorlunda än expropriationsvis
återförvärva överlåten fastighet, som blivit behövlig för överlåtarens
räkning, eller att medverka till lösningen av markvärdestegringsfrågan.
Veterligen har återköpsrätt som betingats av sådant syfte inte tagits
i bruk i något enda fall. Vad det senare av de två syftena beträffar bör även
uppmärksammas att det i promemorian omnämnda förslaget om ändring i
tomträttsbestämmelserna blivit upphöjt till lag i slutet av år 1967 (SFS
1967: 869). Det finns mot bakgrunden av den nya lagstiftningen anledning
att anta, att tomträttsinstitutet skall komma att få ökad tillämpning. Därmed
minskar i hög grad behovet av återköpsrätt som medel för lösning av
markvärdestegringsfrågan. I detta avseende har för övrigt återköpsrätten
inte kommit att i praktiken spela någon roll.
Det återstående av de syften som vid återköpslagens tillkomst åberopades
såsom skäl för uppfattningen att behov av ett återköpsinstitut förelåg
— nämligen syftet att trygga ändamålet med samhällets marköverlåtelser
— är det enda, rörande vilket en annan mening än den i promemorian
framförda mera påtagligt kommit till synes under remissförfarandet. Såvitt
angår främjandet av nämnda syfte genom uppställande av villkor angående
överlåten fastighets användning anmärks sålunda från en del håll,
att den offentliga byggnadsregleringen inte — såsom det antas i promemorian
— helt kan ersätta återköpslagen. Man har närmast haft i tankarna
sådana fall, då överlåtare av fastighet vill försäkra sig om att denna blir
bebyggd inom viss tid eller att den kommer att begagnas för speciellt ändamål
under bestämd tidrymd. Befogenheten av anmärkningen lär inte kunna
sättas i fråga. Emellertid torde — såsom det påpekas i något remissyttrande
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
— strävanden av antytt slag från överlåtarens sida i allmänhet kunna förverkligas
genom anlitande av andra medel än återköpsförbehåll, exempelvis
genom stipulerande av vite eventuellt med säkerhet av inteckning i fastigheten.
Även andra former för att tillgodose säljarens ifrågavarande intressen
torde kunna komma i fråga.
En särskild omständighet av betydelse för bedömande av frågan om
återköpsinstitutet bör avföras ur lagsystemet är önskemålet att antalet
rättighetstyper inom fastighetsrätten inskränks till enbart sådana som är
betingade av ett allmänt behov. Denna omständighet åberopas såväl i promemorian
som i ett par av remissyttrandena. Att något allmänt behov av
institutet inte finns synes stå utom tvivel. Det torde också kunna påstås,
att även om institutet i vissa fall otvivelaktigt kan vara till gagn vid fastighetsförsäljning,
det å andra sidan i visst avseende medför påtaglig olägenhet.
Tillvaron av återköpsrätt kan nämligen — enligt vad som under
remissförfarandet anmärkts från lantmätarhåll — ej sällan inverka försvårande
på sådan fastighetsbildning som åsyftar omreglering.
Under hänvisning till vad jag nu har anfört ansluter jag mig till uppfattningen
att återköpslagen bör utmönstras ur lagstiftningen. Såsom lämplig
tidpunkt för lagens upphävande synes kunna väljas den i promemorian
förordade eller således utgången av år 1968.
Beträffande sådan återköpsrätt som består vid sistnämnda tidpunkt lär
i åtskilliga fall rättens giltighetstid vara begränsad till endast ett eller annat
år och rätten således snart komma att upphöra. Vad angår de återstående
fallen eller således de där återköpsrätten gäller antingen under en längre
bestämd tid eller också under en obestämd tid torde dessa huvudsakligen
röra fastigheter som av staten överlåtits för jordbruksändamål. Såsom
i ett par remissyttranden framhållits är det önskvärt att efter ett upphävande
av återköpslagen dennas bestämmelser inte kommer att få tillämpning
övergångsvis under lång eller obestämd tid. Av anledning som angivits
i kammarkollegiets yttrande synes hinder inte böra möta mot att i
fråga om de återköpsrätter som kvarstår vid upphävandet av lagen fastställa
en viss slutlig tidpunkt för deras giltighet. Denna tidpunkt förefaller
inte behöva förläggas senare än till fem år efter upphävandet. En övergångsbestämmelse
av antytt innehåll kommer att medföra, att återköpsinstitutet
vid utgången av år 1973 är helt och hållet avvecklat.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1) lag angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om
återköpsrätt till fast egendom,
2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom,
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
3) lag om ändring i lagen den
1968 (nr ) angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om
nyttjanderätt till fast egendom,
4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36
s. 25) om servitut,
5) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlagen,
6) lag om ändring i ut sökning slag en,
7) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående
inteckning i fast egendom,
8) lag angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)
om expropriation,
9) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 (nr
269) om fastighetsbildning i stad,
10) lag angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920
(nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m.,
11) lag angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926
(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet,
12) lag om ändrad lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938
(nr 314),
13) lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 december
1960 (nr 679).
Lagförslagen torde få fogas till statsrådprotokollet i detta ärende som
bilaga >.
Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
1 Förslagen under 2)—13) har uteslutits här. De är likalydande med motsvarande vid
propositionen fogade förslag, så när som på en redaktionell avvikelse beträffande övergångsbestämmelsen.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
Bilaga
1) Förslag
till
Lag
angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384)
om återköpsrätt till fast egendom
Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till
fast egendom skall upphöra att gälla vid utgången av år 1968. Lagen äger
fortfarande tillämpning på återköpsrätt som då består, dock längst till utgången
av år 1973.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
45
Protokoll, hållet i lagrådet den 28 maj 1968.
N ärvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,
regeringsrådet Ringd én,
justitierådet Conradi.
Enligt lagrådet den 27 maj 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 3
maj 1968, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384)
om återköpsrätt till fast egendom, 2) lag angående ändring i lagen den 14
juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 3) lag om
ändring i lagen den 28 maj 1968 (nr 346) angående ändring i lagen den
14 ju''ni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 4) lag
angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25)
om servitut, 5) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlagen,
6) lag om ändring i ut sökning slag en, 7) lag om ändring i förordningen
den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom,
8) lag angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om
expropriation, 9 ) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj
1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad, 10) lag angående ändrad lydelse
av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om
registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft
m. m., 11) lag angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926
(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet, 12) lag om ändrad
lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) och 13) lag om
ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 december 1960
(nr 679).
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av departementsrådet Hans-Olov Stark och hovrättsassessorn Sven
Larsson.
Lagrådet yttrade:
Lagrådet har intet att erinra mot att institutet återköpsrätt avskaffas
från och med den 1 januari 1969 och att avvecklingen av de återköp srätter,
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
som gäller vid utgången av år 1968, sker under en period av fem år räknat
från nämnda tidpunkt. Avsikten torde vara att en vid utgången av år 1968
bestående återköpsrätt skall kunna utövas, om talan rörande återköp väckes
senast den 31 december 1973. Detta skulle komma till klarare uttryck, om
de två sista punkterna i förslaget till lag angående upphävande av lagen om
återköpsrätt ersättes med en bestämmelse av innehåll att, i fråga om återköpsrätt
som då (dvs. vid utgången av år 1968) består, lagen fortfarande
skall tillämpas; dock att återköpsrätt icke får göras gällande efter utgången
av år 1973. Uttrycket »göras gällande» har valts i anslutning till 6 § lagen
om återköpsrätt. Med denna formulering ligger det i sakens natur att
ansökan om inteckning för en återköpsrätt, som ej gjorts gällande dessförinnan,
skall avslås även om den i 1 § andra stycket andra punkten
lagen om återköpsrätt stadgade fristen för intecknings sökande då ej
skulle ha gått till ända. — Övergångsbestämmelserna i de övriga föreslagna
lagarna skulle, om vad nu anförts vinner beaktande, inte behöva
innehålla mera än att i fråga om återköpsrätt, som består vid ikraftträdandet,
äldre bestämmelser fortfarande skall gälla.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
47
Utdrag ur protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 juni 1968.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Länge, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,
WlCKMAN.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till
1) lag angående upphävande av lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt
till fast egendom,
2) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom,
3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1968 (nr 346) angående ändring i
lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,
4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 25)
om servitut,
5) lag om ändrad lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§ vattenlagen,
6) lag om ändring i utsökningslagen,
7) lag om ändring i förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående
inteckning i fast egendom,
8) lag angående ändrad lydelse av 30 § lagen den 12 maj 1917 (nr 189)
om expropriation,
9) lag angående ändrad lydelse av 3 kap. 3 § lagen den 12 maj 1917 (nr
269) om fastighetsbildning i stad,
10) lag angående ändrad lydelse av 15 och 16 §§ lagen den 22 juni 1920
(nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar
samt om rätt till elektrisk kraft m. m.,
11) lag angående ändrad lydelse av 8 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926
(nr 336) om sammanläggning av fastigheter å landet,
12) lag om ändrad lydelse av 36 och 37 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 (nr
314),
13) lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. och 39 § uranlagen den 2 december
1960 (nr 679).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet förordar vissa formella jämkningar i förslagens övergångsbe -
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1968
stämmelser. Vad lagrådet anfört bör beaktas.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslagen med de angivna ändringarna.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
ESSELTE AB, STHLM 68
814321