Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

1

Nr 78

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation;
given Stockholms slott den 5 april 1968.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed lämna riksdagen
redogörelse för Nordiska rådets sextonde session i Oslo den 17—22
februari 1968.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Torsten Nilsson

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 78

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 5 april 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lange, Kung, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om redogörelse till riksdagen för Nordiska
rådets sextonde session och anför.

Nordiska rådets sextonde session ägde rum i Oslo den 17—22 februari
1968. Vid denna session antog rådet 38 rekommendationer, riktade till regeringarna
i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation bär med skrivelse den 28 mars 1968
lämnat Kungl. Maj :t en redogörelse för rådets sextonde session. Skrivelsen
och redogörelsen torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta
ärende.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t delger riksdagen den avgivna redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

3

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets sextonde session i Oslo den 17—22 februari 1968 jämte
en bilaga.

Stockholm den 28 mars 1968

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation
LEIF CASSEL

Sven Holmstedt

,

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets sextonde
session i Oslo den 17—22 februari 1968

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter:

statsminister Tage Erlander,
ministern för utrikes ärendena Torsten Nilsson,
statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet Rune Johansson,
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Eric Holmqvist,
statsrådet och chefen för socialdepartementet Sven Aspling,
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Olof Palme,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Svante Lundkvist,
statsrådet Krister Wickman,
statsrådet Sven Moberg

och följande valda medlemmar:
andre vice talman Leif Cassel,
fru Sigrid Ekendahl,
rektor Dagmar Ranmark,

Landsorganisationens ordförande Arne Geijer,

typograf Lars Larsson,

bankofullmäktige Yngve Holmberg,

lantbrukare Sven Sundin,

assistent Tage Johansson,

redaktör Folke Björkman,

talman Fridolf Thapper,

professor emeritus Bertil Ohlin,

f. d. statsrådet Gösta Skoglund,

lantbrukare Einar Gustafsson,

expeditör Sven Mellqvist,

advokat fru Ingrid Gärde Widemar.

Härjämte var följande suppleanter närvarande under sessionen:
ombudsman Sven Hammarberg,
journalist fru Ingrid Segerstedt Wiberg,
disponent Sven Wedén.

6

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Under sessionen ersatte fru Segerstedt Wiberg herr Lundström. Herr
Hammarberg ersatte herr Skoglund den 21—22 februari. Ministern för utrikes
ärendena Torsten Nilsson samt statsråden Rune Johansson, Sven Aspling
och Sven Moberg hade ej tillfälle intaga sin platser i rådet.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president valdes vid sessionen stortingsrepresentant Svenn
Stray, Norge, samt till vice presidenter folketingsmedlem Jens Otto Krag,
Danmark, riksdagsledamot Eino Sirén, Finland, chefredaktör Siguröur
Bjarnason, Island och andre vice talman Leif Cassel, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska
utskottet (13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska
utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och
ekonomiska utskottet (17 medlemmar).

De svenska medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:
fru Gärde Widemar,
lierrar Mellqvist,

Tage Johansson,

Kulturutskottet:
herr Björkman,
fröken Ranmark,
herr Thapper,

Socialpolitiska utskottet:
herr Lars Larsson,
fru Ekendahl,
herr Gustafsson i Kårby,

Trafikutskottet:
herrar Cassel,

Lundström (vice förman),

Skoglund,

Ekonomiska utskottet:
herrar Geijer (förman),

Holmberg,

Ohlin,

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresen -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

7

tanterna deltog i juridiska och socialpolitiska utskottet statsrådet Holmqvist,
i trafikutskottet statsrådet Lundkvist samt i ekonomiska utskottet
statsminister Erlander och statsråden Lange, Holmqvist och Wickman.

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologin i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) uppdelas i fyra olika grupper: av medlemmar
väckta förslag (s. k. A-saker), regeringsförslag (s. 1c. B-saker), berättelser
(s. 1c. C-salcer) och meddelanden från regeringarna jämlikt 11 §
stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder i anledning av de av rådet
tidigare beslutade rekommendationerna (s.k. D-saker). Efter föregående
session kvarstod 38 i rådet anhängiga A-salcer och 2 B-salcer. Under tiden
intill sextonde sessionen hade väckts ytterligare 47 nya medlemsförslag,
därav 15 tilläggsförslag. Därjämte hade 1 nytt regeringsförslag tillkommit.
Sammanlagt 16 berättelser överlämnades av regeringarna i anledning av
sextonde sessionen till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska lculturkommissionen,
Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska tulladministrativa
rådet, Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete,
Nordiska arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål
och Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål. Regeringarnas
meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer
hade givit upphov till 134 D-saker. Vid tidpunkten för sessionen var sålunda
i rådet anhängiga 85 A-saker, 3 B-saker, 16 C-saker och 134 D-saker.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade
arbetsformer beslöt rådet uppdraga åt presidiet att hänvisa väckta saker till
utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten, som
fördelat inkomna saker på utskotten. Sedan i förekommande fall yttranden
över förslag inkommit, har den vidare förberedelsen av sakerna omhänderhafts
av vederbörande utskott, vilka avgivit betänlcanden med förslag till
rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa färdigbehandlats
av utskotten. Härjämte bär utskotten för presidiet föreslagit vilka
saker som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter presidiet efter
samråd med statsministrarna uppgjort ett slutgiltigt förslag till saklista
för sessionen. Jämlikt § 9 arbetsordningen för rådet fastställde rådet vid sitt
första möte under sessionen salclistan, varvid rådet följde presidiets förslag
oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å salclistan
för sessionen. Denna kom att omfatta 53 A-salcer (av vilka 19 anhängiggjorts
redan före femtonde sessionen), 3 B-saker (av vilka 2 anhängiggjorts
redan före femtonde sessionen), 11 G-salcer och 59 D-saker. Rådet bemyndigade
utskotten att lägga till handlingarna de meddelanden och berättelser,
som avgivits till sessionen men icke upptagits å salclistan.

8

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

Beträffande 31 av A-sakerna, 2 av B-sakerna och 25 av D-sakerna förelåg
av respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.
Dessa saker kunde företagas till omedelbar behandling i rådets
plenum med undantag av 1 D-sak, vilken återförvisades vid sessionen till
vederbörande utskott för förnyad behandling. I denna sak liksom i de av
utskotten före sessionen ej färdigbehandlade men å saklistan uppförda sakerna
avgav utskotten betänkanden under sessionen.

Jämlikt beslut vid mötet mellan de nordiska ländernas statsministrar
och Nordiska rådets presidium i Reykjavik den 17 februari 1965 hade sammanställts
en rapport om under tiden sedan femtonde rådssessionen gjorda
framsteg i det nordiska samarbetet. Rapporten hade ombesörjts av rådets
presidium på grundval av material, som regeringarna tillhandahållit. Vidare
hade enligt 22 § arbetsordningen för rådet presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.
De båda rapporterna utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet
vid sessionens början, den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas
till avdelning III nedan. Efter debattens slut lades rapporterna till handlingarna.
Tillika förelåg rapporter från redaktionskommittén för Nordisk
Kontakt avseende 1966 och 1967. Beträffande rapporten för 1966 förelåg
ett av kulturutskottet före sessionen utarbetat och justerat betänkande.
Rapporten för 1967 färdigbehandlades av kulturutskottet under sessionen.
Rapporterna lades av rådet till handlingarna.

Vid mötet mellan presidiet och statsministrarna på Marienborg den 30
november—1 december 1966 beslöts att vid femtonde sessionen på försök
skulle införas ett frågeinstitut. Medlemmar av rådet erhöll sålunda möjlighet
att framställa fråga till någon regering eller viss regeringsrepresentant
i ämne som behandlas i något meddelande eller någon berättelse till sessionen.
Försöket fortsattes vid sextonde sessionen med tillämpning av samma
regler. I anslutning till sextonde sessionen framställdes och besvarades
tillhopa 12 frågor, vilka samtliga ställts i anslutning till D-saker.

Vid sessionen antogs 38 rekommendationer till regeringarna; en förteckning
över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Då i det följande
annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits
enhälligt. Likaså bär, då annat icke angives, samtliga i omröstningen
deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 38 av valda medlemmar väckta förslag samt
1 regeringsförslag fortsätter i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Självstyrande områdens representation i Nordiska rådet

I delegationens redogörelse för föregående session redovisades behandlingen
under femtonde sessionen av det danska regeringsförslaget om representa -

9

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

tion för Färöarna i Nordiska rådet. Saken bordlädes i avvaktan på att förhandlingar
mellan regeringarna skulle komma att äga rum, eventuellt i samråd
med rådets presidium. Sedan överläggningar inletts på tjänstemannanivå
rörande Färö-frågan, gjorde Ålands landsting med en skrivelse den 29 augusti
1967 en framställning till Finlands regering med ansökan om medlemskap
i Nordiska rådet för landskapet Åland. Överläggningarna mellan tjänstemännen
ledde icke till någon lösning av frågan, och på möte mellan de
nordiska ländernas statsministrar och Nordiska rådets presidium i Reykjavik
den 7—8 oktober 1967 överenskoms därför att tillsätta en särskild
kommitté för utredning av formerna för de självstyrande områdenas
representation i Nordiska rådet. Kommittén skulle bestå av representanter
lör regeringarna på ministernivå och av rådets presidium. Utgångspunkten
för tillsättandet av kommittén var att enighet förelåg om att de självstyrande
områdena skulle tillförsäkras en tillfredsställande representation i Nordiska
rådet. Svenska medlemmar i kommittén är statsrådet Kling, tillika
vald till kommitténs ordförande, och andre vice talman Cassel.

Kommittén har till sextonde sessionen i en skrivelse till Nordiska rådet
redovisat sitt hittillsvarande arbete. Bland annat har utarbetats redogörelser
om tänkbara former för de självstyrande områdenas representation i
Nordiska rådet, om landskapet Ålands självstyrelse och om Färöarnas
»hjemmestyre» samt en översikt över de sakområden som per den 1 januari
1967 övertagits av Färöarnas hjemmestyre som »sajranliggender». Kommittén
avser att fortsätta sitt arbete efter sessionen. När kommitténs förslag
föreligger, kommer juridiska utskottet att fortsätta behandlingen av
regeringsförslaget om Färöarnas representation.

Juridiska utskottets anmälan till rådet lades av rådet till handlingarna
utan debatt. 2

2. Organisationen av det nordiska samarbetet; ändringar i Nordiska rådets
stadga och arbetsordning

I delegationens föregående redogörelse omtalades ett medlemsförslag,
väckt av rådets presidiemedlemmar, däribland herr Cassel, om en allmän
revision av Nordiska rådets stadga och arbetsordning. Detta förslag liksom
ett av herr Björkman väckt förslag om gemensam tjänstemannarätt för
nordiskt anställd personal, ett av bl. a. herrar Holmberg och Kellgren samt
fru Segerstedt Wiberg väckt förslag om personalen i Nordiska rådets utskott
samt ett av herr Björkman och fru Segerstedt Wiberg väckt förslagom
nordisk administration på begränsande sakområden har av presidiet
hänskjutits för förberedande behandling till en särskild kommitté, Nordiska
organisationskommittén. Denna kommitté har tillkommit efter överenskommelse
mellan de nordiska statsministrarna och Nordiska rådets
presidium i Reykjavik den 7—8 oktober 1967. Kommitténs uppgift är att
genomgå de hittillsvarande erfarenheterna av Nordiska rådets verksamhet

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

och av övriga former för nordiskt samarbete samt att framlägga de eventuella
förslag till ändring i rådets stadga och arbetsordning vartill en sådan
genomgång kan ge anledning.

Kommittén består av två personer från varje land, den ene utsedd av
sitt lands regering och den andre av Nordiska rådets presidium. Svenska
medlemmar är statssekreterare Ove Rainer, utsedd av svenska regeringen,
och herr Kellgren, utsedd av Nordiska rådets presidium. Kommittén höll
konstituerande sammanträde den 11 januari 15)68 och utsåg därvid till ordförande
generaldirektör K. A. Fagerholm, Finland.

Förutom de ovannämnda medlemsförslagen ingår också i kommitténs
arbetsmaterial utrikesutskottets yttrande den 17 november 1967 (nr 12)
i anledning av de likalydande motionerna I: 248 och II: 321 år 1967 om inrättande
av nordiska organ med viss beslutandefunktion samt ett senare av
herr Sundin väckt tilläggsförslag om Norden och Europa i vad det berör
organisationsspörsmål.

3. Skydd av flyttfåglar

Sveriges regering hade med anledning av riksdagens skrivelse nr 352/1966
underställt rådet frågan om insatser för skydd av flyttfåglar, vilken aktualiserats
genom de likalydande motionerna nr I: 233 av herr Torsten Hansson
och nr II: 306 av fru Sjövall m. fl. till 1966 års riksdag. I dessa hemställdes
att Nordiska rådets yttrande skulle inhämtas rörande gemensamma internationella
insatser i syfte att skydda Skandinaviens flyttfåglar. Frågan gällde
närmast ekonomiskt bidrag till World Wildlife Fund för inköp av ett område
i Guadalquivir-deltat i sydvästra Spanien om 59 km2 — Las Marisma
de Hinojos. Denna del av deltat är i fara att utdikas och därmed bli oanvändbart
som övervintringsplats för fåglar. Tidigare har två angränsande områden
inköpts av fonden och därigenom räddats från torrläggning.

Utskottet uttalade att det inte betvivlar att bevarande av deltat är av betydelse
för Nordens fågelliv och att man från en ideell utgångspunkt kan ansluta
sig till önskemålet om att en tillräcklig del av floddeltat bevaras i nuvarande
tillstånd. Huruvida detta lyckas syntes i första hand bero på om
medel kan framskaffas. På grundval av föreliggande upplysningar kunde
utskottet emellertid icke tillstyrka att Nordiska rådet riktar en hemställan
till de nordiska regeringarna att anslå allmänna medel för detta syfte, som
knappast kan prioriteras framför andra önskemål om det allmännas stöd.
Eventuella medel bör således anskaffas på annan väg. Rådet biföll utskottets
förslag att inte företa sig något i anledning av regeringsförslaget. 4

4. Jaktfrågor

I rekommendation nr 7/1963 om ändrade principer för djurskydds- och
jaktlagstiftningen hade rådet hemställt till regeringarna i Danmark, Island,

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Norge och Sverige att i djurskydds- och jaktlagstiftningen lägga den principen
till grund att alla däggdjur och fåglar är helt fridlysta i den utsträckning
det inte uttryckligen i lagstiftningen har gjorts undantag härifrån.
På grundval av mottagna meddelanden konstaterade utskottet att den i
rekommendationen förordade principen för fridlysning av däggdjur och
fåglar nu ligger till grund för jaktlagstiftningen i Danmark, Finland och
Sverige. Det är numera endast den norska jaktlagstiftningen som inte erkänner
principen att både däggdjur och fåglar är totalfredade för så vitt
det inte gjorts uttryckligt undantag från denna regel. Den norska regeringen
hade meddelat, att frågan kommer att övervägas i en kommitté,
som man beräknar tillsätta inom nära framtid, och att det var ovisst när
arbetet i denna kunde avslutas. Utskottet konstaterade att rekommendationen
nr 7/1963 kunde anses som färdigbehandlad för Sveriges och Danmarks
del.

1 ett tilläggsförslag om enhetliga jakttider, väckt av herr Lassinantti,
hade förslagits att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna att
utarbeta en redogörelse för i vilka avseenden bestående olikheter i jaktoch
fridlysningstider i Norden innebär olägenheter för den politik som de
olika länderna vill föra beträffande viltlivet. Förslaget anknyter till en tidigare
rekommendation (nr 1/1958) som syftade till att åstadkomma enhetliga
jakt- och fridlysningstider i Norden för sådant vilt, som förflyttar sig
mellan länderna och för vars bestånd därför djupgående skiljaktigheter i
jakttiderna får omedelbar betydelse.

För att få en samlad belysning av problemet anordnade juridiska utskottet
den 14 oktober 1966 en jakt- och viltvårdskonferens i Bergen med deltagande
av ett 20-tal representanter för olika myndigheter och organisationer
i Danmark, Finland, Norge och Sverige (NU 1967:7). Vidare hade
utskottet från regeringarna mottagit en sammanställning över jakttiderna
för vissa däggdjur och fågelarter i Danmark, Finland, Norge och Sverige
under jaktåret 1965—1966 (NU 1967: 7, bilaga 2).

Utskottet erinrar om att det icke har varit och icke kan vara syftet att
nå fram till sammanfallande jakttider i de nordiska länderna. Inte en gång
inom varje enskilt land kan det bli fråga om sammanfallande perioder; något
sådant kan ännu mindre uppnås i hela Norden. Däremot kan det inom
vissa geografiska områden — som eventuellt kan omfatta flera länder, t. ex.
på Nordkalotten — bli tal om fastställande av sammanfallande jakttider.
Av sammanställningen framgick att det fortfarande synes vara väsentliga,
principiella skiljaktigheter mellan ländernas regler vad gäller fridlysning
av följande djur och fåglar: de stora rovdjuren, rovfåglarna, sjöfågel och
morkulla.

Utskottet hade även tagit del av två resolutioner, som antogs av den XI :e
Nordiska jägarkongressen i Köpenhamn i juni månad 1967. Däri hemställdes
att en kommitté tillsättes för utredande av frågan om upprättande av en

12

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

stor sammanhängande nationalpark på finskt, norskt och svenskt område
där björn, varg, järv, lodjur och örn skulle vara fridlysta för all jakt.
Vidare hemställdes om tillsättande av en annan kommitté med uppgift att
utreda gemensamma nordiska problem rörande de stora rovdjursarterna
och lägga fram förslag till fridlysningsbestämmelser för dessa arter.

Utskottet konstaterade att förutsättningarna för det av herr Lassinantti
väckta tilläggsförslaget ändrats sedan det väcktes i januari 1966 och att
man därför inte kunde tillstyrka bifall till förslagets ursprungliga konklusion.

Sammanfattningsvis uttalade utskottet att de nordiska ländernas lagstiftning
rörande jakt och fridlysning av djur och fåglar är olika i fråga om
en rad detaljbestämmelser, även om lagstiftningen naturligtvis vilar på
vissa gemensamma grundtankar. Lagstiftningen i varje land präglas av
skiftande naturförhållanden och livsvillkor i Nordens olika delar men är
också ett utslag av nationella traditioner. Utskottet fann det ogörligt att
uppnå full överensstämmelse i synpunkterna på jaktlagstiftningens område,
men det borde heller inte vara Nordiska rådets mål att utplåna varje skillnad,
som bär sina rötter i ländernas traditioner.

Utskottet underströk betydelsen av att ett nordiskt kollegium för viltforskning
upprättas i överensstämmelse med det av viltforskningskommittén
framlagda förslaget. Eu utbyggd viltforskning kunde på längre sikt bära
frukt i form av större principiell överensstämmelse rörande fridlysning av
djur och fåglar i Norden. Utskottet tillstyrkte också att man redan nu överväger
om det inte är möjligt att nå något större överensstämmelse på detta
område i fråga om fridlysningsbestämmelserna.

Utskottet föreslog att Nordiska rådet i en rekommendation till regeringarna
förordar

a) att alla djur och fåglar, även de som traditionellt beskrivs som skadliga,
som ett minimum bör fridlysas under fortplantningstiden,

b) att ingen i de nordiska länderna hemmahörande djur-/eller fågelart
totalt utrotas och att därför effektiva steg tas för att bevara ett antal fortplantningsdugliga
stammar av de djur och fåglar som är på väg att do ut i
Norden,

c) att det införes förbud mot användande av fångstredskap och metoder
som utsätter djur eller fåglar för onödigt lidande eller förföljelse och

d) att utbetalning av skottpengar som premie för dödande eller fångande
av i vart fall sådana djur eller fåglar som är i fara för att do ut förbjudes.

Vidare pekade utskottet på betydelsen av att de nordiska regeringarna
i högre grad än hittills eftersträvar samverkan vid fastställande av jakt- och
fridlysningstiderna för djur och fåglar på så sätt att man inte i det ena landet
antar bestämmelser, som motverkas i de regler ett annat land meddelat,
liksom att man bör eftersträva en rimlig fördelning av det jaktmässiga
utbytet. Slutligen anmärktes, att utskottet är medvetet om att frågan om ett

13

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

tillfredsställande skydd av djur och fåglar bara är en sida av det långt mer
omfattande problemet rörande det allmänna naturskyddet. Utskottet underströk
att de nordiska länderna i tid bör ta vara på de natursköna områden
som fortfarande finns kvar i vart och ett av länderna.

På förslag av utskottet antog rådet fyra rekommendationer i denna fråga:
regeringarna rekommenderas att upprätta ett nordiskt kollegium för viltforskning
(nr 1); regeringarna rekommenderas att bestämmelserna om
jakt och fridlysning av djur och fåglar i den utsträckning det inte redan
är fallet utformas i överensstämmelse med de principiella grundsatser som
nämnts ovan under punkterna a—d (nr 2); vidare rekommenderas regeringarna
att samverka vid fastställande av jakt- och fridlysningstider för djur
och fåglar så att bestämmelserna icke motverkar varandra och så att man får
en rimlig fördelning av det jaktmässiga utbytet (nr 3); slutligen rekommenderas
regeringarna i Finland, Norge och Sverige att undersöka om det är
möjligt att upprätta en eller flera stora naturparker på finskt, norskt och
svenskt område där de stora rovdjuren i Norden skall vara fridlysta (nr 4).

5. Vittnes plikt

Ett medlemsförslag om nordisk vittnesplikt, väckt av bl. a. fru Gärde
Widemar, gick ut på att förmå regeringarna att undersöka om det är lämpligt
att införa skyldighet för en medborgare i ett nordiskt land att inställa
sig som vittne inför domstol i övriga nordiska länder. Medlemsförslaget
har mottagits välvilligt hos de myndigheter och organisationer som beretts
möjlighet att uttala sig.

Utskottet anslöt sig till önskemålet om en närmare utredning om möjligheterna
för genomförande av en nordisk vittnesplikt och de problem som
därvid kan uppstå. Utskottet utgick från att det finns ett visst behov av en
sådan vittnesplikt, naturligtvis särskilt i gränstrakterna. Vid värderingen
av behovet av den föreslagna ordningen torde det emellertid ej vara helt
avgörande i hur många mål det är önskvärt med nordiska vittnen, utan man
borde också ta hänsyn till värdet av ett direkt vittnesmål i enstaka mål j ämfört
med de medel för bevisupptagning som nu står domstolarna till buds
(frivillig inkallelse, frivillig inställelse och indirekt bevisprövning). Utskottet
konstaterade, att behovet för vittnesplikt i annat nordiskt land torde
bli störst i brottmål. Hänsyn till bevisningens omedelbarhet, som varit
ett vägande skäl för förslaget, gör sig särskilt gällande i sådana mål. Utskottet
fann det dock riktigast att den föreslagna utredningen inte på förhand
begränsas till att omfatta endast vittnesplikt i brottmål, utan att utredningsarbetet
försöker klarlägga också behovet av nordisk vittnesplikt i
civilmål.

På förslag av juridiska utskottet antog Nordiska rådet en rekommendation
till regeringarna att utreda förutsättningarna för att i varje land införa

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

skyldighet för den enskilde att inställa sig som vittne inför domstol i annat
nordiskt land (nr 17).

6. Skadestånd beträffande personskador vållade av interner m. m.

I ett medlemsförslag om statens ansvar för personskador vållade av utskrivna
interner, väckt av bl. a. fröken Ranmark, hemställdes om genomförande
av en gemensam nordisk lagstiftning om skyldighet för staten att
ersätta personskador, som vållas av försöksutskrivna från anstalter eller
villkorligt frigivna tvångsintagna. I motiveringen för förslaget anfördes, att
samhället och icke enskilda skadelidande bör bära det ekonomiska ansvaret
för konsekvenserna av vår tids alltmer humana kriminal- och socialpolitik.
Medlemsförslaget hade föranletts av ett konkret fall, i vilket en rymling från
en fångvårdsanstalt i Sverige dödade en familjefader i Norge. Den efterlevande
hustrun sökte ersättning av svenska staten och tillerkändes av Kungl.
Maj :t en gottgörelse med 20 000 kronor för sig själv och 10 000 kronor till
vartdera av två barn.

Utskottet fann att det i medlemsförslaget aktualiserade problemet bör
tas upp till närmare undersökning. Starka sociala skäl talade visserligen
för förslagets genomförande men problemet borde först utredas utan att
man därvid syftar till en lagstiftning avseende statens skadeståndsskyldighet.
Utskottet föreslog antagandet av en rekommendation till regeringarna
dels att framskaffa närmare upplysningar om i vilken omfattning och på
vilken grund statliga myndigheter i de nordiska länderna redan utbetalar
skälighetsersättning för skador som vållats av personer, vilka samhället
genom placering på anstalt eller inrättning eller på annat sätt har tagit hand
om för kriminalvård eller annan vård, dels att undersöka möjligheterna att
fastställa enhetliga nordiska principer enligt vilka skälighetsersättning på
administrativ väg kan utbetalas av allmänna medel för skador vållade av
sådana personer.

I en reservation föreslog två danska medlemmar att rådet skulle anta en
rekommendation till regeringarna, innebärande utredning av förutsättningarna
för genomförande av gemensamma nordiska regler, enligt vilka staten
i viss utsträckning påtar sig garanti för utbetalning av skadeståndsbelopp,
som den skadelidande inte kan utfå hos skadevållaren eller på annat sätt
kan få täckt.

I en förberedande votering blev rekommendationsförslaget i reservationen
utslaget. Den av utskottet förordade rekommendationen antogs med 48 röster
mot 5 (nr 19). 5 medlemmar avstod från att rösta, däribland herr Thapper.

7. Immaterialrättsliga frågor

Av meddelandena rörande rekommendation nr 36/1965 angående nordisk
patentlagstiftning framgick, att en gemensam patentlagstiftning genomförts

15

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Med undantag för bestämmelserna
i lagarnas tredje kapitel rörande nordiska patentansökningar trädde de nya
patentlagarna i kraft den 1 januari 1968. Vidare upplystes, att Sveriges
regering kommer att ta initiativet till gemensamma nordiska överläggningar
om ikraftträdandet av patentlagens tredje kapitel så snart betänkande om
en gemensam ldagoinstans i patentärenden avlämnats. Då nyssnämnda rekommendation
nr 36/1965 härigenom var uppfylld, beslöt rådet på förslag
av utskottet att anse frågan för sin del färdigbehandlad.

Beträffande rekommendationen nr 37/1965 om gemensam ldagoinstans
i patentärenden hade meddelats, att de nordiska sakkunniga för utredning
av frågan har hållit slutsammanträde och att betänkande inom kort komme
att överlämnas till regeringarna (NU 1968: 1).

I ett till sessionen väckt medlemsförslag hade danska medlemmar tagit
upp frågan om hur det nordiska samarbetet på patentområdet på bästa sätt
kan samordnas med de principer som ligger till grund för andra länders
patentlagstiftning. Som ett led i en undersökning härom borde enligt förslagsställarna
ingå utredning av möjligheterna för nordisk anslutning till
BIRPI-planen och för upprättandet av ett gemensamt nordiskt nyhetsprövningsinstitut
i likhet med motsvarande institut på andra håll i världen,
bl. a. i Washington, Moskva och Tokio. Utskottet anmälde att det fortsätter
arbetet med denna fråga.

Med patentlagstiftningen sammanhänger frågan om arbetstagares rätt till
sina uppfinningar. I ett medlemsförslag av bl. a. herrar Tage Johansson och
Mellqvist hade föreslagits genomförande av en enhetlig lagstiftning i detta
ämne. I förslaget hänvisades till de betänkanden med lagstiftning, som framlagts
i Danmark, Finland, Norge och Sverige och i vilka nordisk enhetlighet
eftersträvats.

I de förslag, som framlagts efter nordiskt samarbete i betänkandena, har
man sökt att finna en kompromisslösning. Denna har emellertid väckt betydande
motstånd och det torde inte bli möjligt att åstadkomma enhetlig
lagstiftning på grundval av förslagen. Utskottet kunde därför ansluta sig
till önskemålet om förnyade nordiska överläggningar i frågan, som framförts
från många remissinstanser. På förslag av utskottet antog rådet en
rekommendation (nr 18) till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och
Sverige att återupptaga förhandlingarna om åstadkommande av enhetlig
lagstiftning om arbetstagares uppfinningar med gällande svensk lagstiftning
som utgångspunkt för de fortsatta överläggningarna.

8. Åtgärder mot oljeförorening i havet

1 rekommendation nr 9/1965 hemställde Nordiska rådet till regeringarna
att söka åstadkomma en effektiv kontroll av att oljeuttömning i havet inte
sker i strid med oljeskadekonventionen av 1954. Av meddelandena från regeringarna
till årets rådssession framgick, att en överenskommelse mellan

16

Kungi. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Danmark, Finland, Norge och Sverige om samarbete angående kontroll med
iakttagandet av bestämmelser, som åsyftar att förhindra förorening av havet
med olja, undertecknades den 8 december 1967 och att överenskommelsen
härefter trätt i kraft den 18 januari 1968. På grund härav kunde rekommendationen
anses som färdigbehandlad och på förslag av utskottet beslöt rådet
att avskriva frågan.

Under året har juridiska utskottet ägnat frågan om vidtagande av ytterligare
åtgärder till skydd mot oljeföroreningar i havet särskilt intresse.
I ett tilläggsförslag, väckt av bl. a. herr Adamsson, föreslås att Nordiska
rådet rekommenderar regeringarna att verka för att oljeskadekonventionen
ändras på så sätt, att i princip totalt förbud meddelas mot att tömma olja
eller oljehaltiga blandningar i havet, att ökade möjligheter skapas för effektiv
kontroll med efterlevnaden av konventionen och att beivrandet av överträdelser
av konventionen kan upptagas av internationell domstol. Utskottet
fann, att de nordiska länderna bör intensifiera sina strävanden för att
hindra olj ef örorening i havet. Från regeringarnas sida utföres redan nu ett
värdefullt arbete i denna riktning. Det är emellertid uppenbart, ansåg utskottet,
att hittills vidtagna åtgärder icke varit tillräckligt effektiva för att hindra
olaglig uttömning av olja i havet. Denna vållar åtskilliga skador för fiskare,
som får redskap nedsmutsade, och för sjöfåglarna kan följderna bli katastrofala.
Genom att Nordiska rådet antar en rekommendation av föreslaget
innehåll skulle tillkännages, att befolkningen i de nordiska länderna står
bakom strävandena att förhindra olj ef örorening i havet. Ehuru utskottet i
stort sett kunde ansluta sig till tilläggsförslaget, fann det dock att frågan
om upprättande av en internationell domstol för att beivra överträdelser av
konventionen borde underkastas en närmare undersökning innan regeringarna
tar något initiativ i denna del. Utskottet uttalade dock sitt stöd för varje
strävande, som kan leda till upprättandet av en sådan domstol, om detta är
praktiskt möjligt.

På förslag av utskottet antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 31),
vari regeringarna rekommenderas att försöka få den internationella oljeskadekonventionen
ändrad på så sätt, att i princip totalt förbud införes
mot att tömma olja och oljehaltiga blandningar i havet och att ökade möjligheter
skapas för en effektiv kontroll av efterlevnaden av konventionen.
Vidare hemställer rådet i rekommendationen till regeringarna att överväga
om det även är möjligt att låta behandlingen av överträdelse av konventionen
försiggå vid en särskild för ändamålet tillskapad internationell domstol.

9. Övriga saker

I rekommendationen nr 13/1966 hade Nordiska rådet hemställt om enhetliga
regler i fråga om beskattning av forskningsstipendiater vid nordiska
institutioner eller andra forskningsinstitutioner på nordisk bas. Utskottet

17

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

konstaterade, att det i rekommendationen eftersträvade resultatet har åstadkommits
i Finland, Norge och Sverige. I praktiken har det önskade resultatet
kunnat uppnås även i Danmark såvitt angår stipendiater från andra
nordiska länder. Den danska regeringen har i sitt meddelande uttalat att
den ej finner anledning att vidtaga ytterligare åtgärder i anledning av rekommendationen.
På förslag av utskottet beslöt rådet i detta läge anse frågan
för sin del färdigbehandlad.

I rekommendation nr 31/1964 hade rådet rekommenderat regeringarna
att undersöka möjligheterna att sänka rösträttsåldern i de nordiska länderna,
varvid rösträttsålderns sammanhang med myndighetsåldern borde
beaktas. En sänkning av myndighetsåldern till 20 år har beslutats i Island
och överväges i de övriga nordiska länderna. I Norge, Sverige och Island
har rösträttsåldern redan sänkts till 20 år, i Finland och Island har beslut
fattats om att föreslå ändring av rösträttsåldern till 20 år, och i Danmark
kommer spörsmålet om en motsvarande sänkning av rösträttsåldern att
övervägas. Utskottet föreslog att rådet skulle anse frågan som färdigbehandlad,
vilket också blev rådets beslut.

Med stor uppmärksamhet har rådets behandling av boxningsfrågan följts.
För fem år sedan hade rådet i rekommendationen nr 15/1963 hemställt att
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige skulle låta företa en
gemensam undersökning om boxningens skadeverkningar. Den av regeringarna
tillsatta gemensamma nordiska kommittén bestående av medicinskt
sakkunniga avslutade under 1967 sitt arbete med att överlämna ett betänkande
om boxningens medicinska skadeverkningar (NU 1967: 16). Som svar
på en fråga till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige av fru
Gärde Widemar om sakens fortsatta behandling upplyste vid sessionen
den danske justitieministern att den danska regeringen — efter att ha inhämtat
uttalanden om betänkandet — skulle taga kontakt med regeringarna
i övriga nordiska länder, bl. a. för att undersöka om det vore möjligt
att genomföra förslagen i betänkandet på ett likartat sätt och samtidigt
i alla nordiska länder. I rådsdebatten yttrade statsrådet Kling att han var
inställd på att under kommande nordiska förhandlingar söka uppnå enighet
om att förbjuda professionell boxning. Utskottet föreslog att frågan skulle
anses färdigbehandlad för rådets del, vilket blev rådets beslut. Ett nytt medlemsförslag
om förbud mot professionell boxning hade då under den pågående
sessionen redan väckts av bl. a. herrar Cassel och Gustafsson i Kårby,
fru Gärde Widemar, herr Ohlin, fröken Ranmark och fru Segerstedt Wiberg.
Utskottet fortsätter arbetet med detta förslag.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om nordiskt forskningssamarbete
väckt till rådets femtonde session av bl. a. fröken Ranmark. Rådet
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 78

18

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

hade vid den femtonde sessionen i anledning av viss del av förslaget antagit
en rekommendation om nordiskt forskarsamarbete (rek. nr 14/1967). Utskottet
hade därefter fortsatt sakens behandling beträffande återstående
två punkter, vilka innehöll en hemställan till rådet att rekommendera
regeringarna att 1. tillsätta ett samarbetsutskott med nära anknytning till
de ledande nationella forskningsplaneringsorganen i de nordiska länderna
med uppdrag att biträda regeringarna i frågor, som gäller den nordiska
forskningspolitiken och utbyggnaden av samarbetet om den högre utbildningen,
och 2. att åstadkomma ett effektivt samarbete mellan forskningsråden
(motsvarande) i de nordiska länderna, i tillämpliga delar med utnyttjandet
av NORDFORSK som föredöme.

Beträffande förslagets punkt 1. fann utskottet att det genom en klarläggande
politisk debatt borde utrönas om de i de olika nordiska länderna
politiskt ansvariga är beredda att söka uppnå en mera integrerad nordisk
forskningsplanering och -koordinering än för närvarande. Frågan om det
nordiska forskningssamarbetet upptogs därför till debatt under sessionen.
Debatten skapade dock icke större klarhet i saken. Initiativ har på olika
håll tagits i syfte att få till stånd en allsidig prövning av samarbetets förutsättningar
och former samt om möjligheterna för dess utvecklande. Utskottet
önskade avvakta resultatet av dessa initiativ. Utskottet avser nu att
fortsätta sakens behandling i denna del.

Beträffande förslagets punkt 2. underströk utskottet vikten av att ett
effektivt kontinuerligt samarbete mellan forskningsråden utbygges inom
samtliga forskningsområden. Ett väl utbyggt samarbete på detta plan ansågs
utgöra grundvalen för hela det nordiska forskningssamarbetet. Härigenom
kunde också en sådan arbetsfördelning uppnås som är en av förutsättningarna
för en framgångsrik koordinering av forskningsuppgifterna
i de nordiska länderna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 13) till regeringarna
att vidtaga åtgärder för åstadkommande av ett effektivt samarbete
mellan forskningsråden (motsvarande) i de nordiska länderna och
att ställa särskilda medel till förfogande för nordiskt forskningssamarbete.

Även några särskilda forskningsområden behandlades. Ett medlemsförslag
om samarbete på den parasitologiska forskningens och undervisningens
område hade väckts av bl. a. herrar Einar Gustafsson och Jan-Ivan Nilsson.
I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att vidtaga
åtgärder för upprättande av ett nordiskt kollegium för parasitologi för
etablerande av ett effektivare nordiskt samarbete på den parasitologiska
forskningens och undervisningens område.

Utskottet konstaterade att inom parasitologin, där forskarnas antal är
litet, en koordinering av arbetet på nordiskt plan skulle innebära betydande
förmåner för den nationella forskningen. Skapandet av ett kollegium för
koordinering av den parasitologiska forskningen och undervisningen i Nor -

19

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

den ansågs vara en angelägen uppgift inom det nordiska samarbetet på
detta fält. Utskottet menade, att en viktig uppgift för ett blivande kollegium
för parasitologisk forskning vid sidan av informations- och mötesverksamheten
var att organisera kontakter mellan vetenskapsmän på området
i alla de nordiska länderna samt att sondera möjligheterna att i framtiden
bygga upp ett koordinerande centralinstitut för den parasitologiska forskningen.
En central uppgift för kollegiet ansågs även vara att anordna
undervisning i parasitologi på olika stadier, då utbildningen i ämnet för
medicinstuderande i Norden är obetydlig.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 29)
till regeringarna att vidtaga åtgärder för inrättande av ett nordiskt kollegium
för parasitologi för att åstadkomma ett effektivare samarbete på den
parasitologiska forskningens och undervisningens område. Rekommendationen
antogs med 48 röster. En medlem avstod från att rösta.

I ett av bl. a. herrar Bergman och Thapper väckt medlemsförslag om
samarbete på träskyddets område hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att inrätta ett permanent samnordiskt organ för samarbete
om träskyddsforskning och för att bedriva upplysningsverksamhet
om träskyddsfrågor. Utskottet konstaterade, att lovvärda försök redan
gjorts för att förverkliga nordiskt samarbete på området, men framhöll
samtidigt, att samarbetet både ur nordisk och nationell synpunkt i betydande
utsträckning kunde effektiviseras genom en bättre koordinering. På
förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 32) till regeringarna
dels att vidtaga åtgärder för åstadkommande av ett effektivt nordiskt
samarbete på området för träskyddsforskning, dels att undersöka frågan
om finansiering av nämnda samarbete.

Rådet hade även till behandling några förslag avseende upprättandet av
nordiska forskningsinstitutioner. Ett medlemsförslag avsåg ett nordiskt
ibero-amerikanskt institut. Förslagsställarna hemställde, att regeringarna
måtte undersöka förutsättningarna för att upprätta ett nordiskt iberoamerikanskt
institut. Kulturutskottet noterade att redan tre ibero-amerikanska
institut existerade i de nordiska länderna, nämligen ett i Finland
och två i Sverige. Enligt utskottets uppfattning borde förutsättningarna
för ett gemensamt ibero-amerikanskt institut undersökas med hänsyn till
de ekonomiska problem, med vilka dessa tre nationella institut för närvarande
brottas. Utskottet menade, att nämnda svårigheter med förenade nordiska
krafter borde kunna övervinnas. Utskottet fäste vidare uppmärksamheten
vid att de nationella institutens ställning inom ramen för en koordinering
av den ibero-amerikanska forskningen i Norden speciellt borde beaktas
i en eventuell utredning. Härvid ansåg utskottet skäl vara att överväga
om ett av de nationella instituten borde utvecklas till ett samnordiskt
eller om ett fjärde självständigt institut borde inrättas.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 28) till rege -

20

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

ringarna att undersöka förutsättningarna för att inrätta ett nordiskt iberoamerikanskt
institut.

Ett annat medlemsförslag gällde inrättande av ett nordiskt same-institut,
väckt av bl. a. herr Eric Carlsson. I förslaget hemställes att rådet ville rekommendera
regeringarna i Finland, Norge och Sverige att undersöka möjligheterna
för inrättande av ett nordiskt sameinstitut, förslagsvis i Tromsö.

Utskottet konstaterade, att sameforskning hittills saknat samordning och
gemensam planering inom Norden. Forskningen rörande samernas etnografi
och näringar borde kunna koordineras bättre. Vidare borde större aktivitet
visas i fråga om upplysning bland samerna i ekonomiska, administrativa
och sociala ämnen. Utskottet fann behov av ett institut för samisk
forskning angeläget men ansåg att inrättandet måste föregås av en närmare
utredning om dess arbetsformer både beträffande den vetenskapliga
forskningen och informationsverksamheten. Då divergerande åsikter framkommit
i remissmaterialet beträffande placeringen av ett nordiskt sameinstitut
— jämte Tromsö hade även Umeå nämnts i sammanhanget —- borde
enligt utskottet institutets placering bli föremål för särskild prövning vid
utredandet av möjligheterna för inrättandet av ett sameinstitut.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 33)
till regeringarna i Finland, Norge och Sverige att dels vidtaga åtgärder för
inrättande av ett nordiskt sameinstitut, dels att utreda frågan om institutets
verksamhet och placering.

Fråga om inrättande av ytterligare institut behandlades i ett medlemsförslag
om nordiskt vulkanologiskt institut i Island. I förslaget hemställes,
att rådet ville rekommendera regeringarna att vidtaga åtgärder för upprättande
av ett nordiskt vulkanologiskt institut i Island. Utskottet framhöll
särskilt vad som i medlemsförslaget och i remissyttrandena anförts om
Islands såväl i nordiskt som i internationellt hänseende utomordentliga
förutsättningar som geovetenskapligt forskningsfält. En effektiv vulkanologisk
forskning med utnyttjande av den unika vulkanologiska aktiviteten i
Island och landets föga omvandlade berggrund är av intresse för flertalet
geologiska vetenskapsgrenar i de nordiska länderna, anförde utskottet. En
samlad insats av de nordiska ekonomiska resurserna och forskarkapaciteterna
på området för att i Island åstadkomma en effektiv vulkanologisk
forskning, koncentrerad till ett nordiskt institut, framstod för utskottet såsom
angeläget. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation
(nr 30) till regeringarna i enlighet med förslagsställarnas önskemål.

Av meddelanden i anledning av rekommendation nr 11/1960 och rekommendation
nr 17/1964 angående forskning i arktisk medicin framgick att
den i rekommendationen avsedda samarbetskommissionen i januari 1967
framlagt ett förslag om bl. a. inrättandet av ett fast nordiskt sekretariat i
arktisk medicin, vilket skulle förläggas till Uleåborgs universitet. Vidare
framgick av meddelandena att Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

regeringar förklarat sig beredda att stå för sin andel av sekretariatets finansiering.
Utskottet ansåg inrättandet av ett permanent nordiskt sekretar»at
i Uleåborg för det ifrågavarande forskningsarbetet ha stor betydelse,
emedan ett centrum för verksamheten härigenom skapas. Utskottet förutsatte,
att utfästa medel snarast ställdes till förfogande, och frågan om samarbetets
organisation löstes så att forskningsverksamheten kunde inledas
utan ytterligare dröjsmål.

Av meddelandet i anledning av rekommendation nr 12/1963 angående
samarbete beträffande vetenskaplig dokumentation framgick att man i
samtliga länder söker klarlägga behovet av en utbyggnad av dokumentationsverksamheten
på det nationella planet. Av det svar som lämnats herr
Björkman i anledning av en av honom ställd fråga i saken till regeringarna
i samtliga nordiska länder framgick att avsikten är att genom att i de enskilda
länderna inrätta koordinerande organ för dokumentationsverksamheten
skapa ett underlag för utbyggandet av ett nordiskt dokumentationssamarbete
motsvarande de nordiska ländernas behov.

Vad rekommendation nr 29/1965 angående högre fiskeriutbildning angår
förutsatte utskottet att de överväganden som planeras på nordiskt plan
angående samarbetsmöjligheterna på detta område utan dröjsmål inleds
så snart klarhet nåtts i Norge om det nationella utbyggnadsbehovet av den
högre fiskeriundervisningen. Frågan är nämligen under behandling i Norge
på grundval av en utredning om en högre fiskeriutbildning.

Slutligen bör under ovanstående rubrik föras rekommendation nr 9/1966
angående freds- och konfliktforskning. Utskottet konstaterade här i anledning
av meddelandena att åtgärder i överensstämmelse med rekommendationen
vidtagits då en nordisk samarbetskommitté för internationell politik
innefattande freds- och konfliktforskning tillsatts med representanter
från samtliga nordiska länder. På förslag av utskottet beslöt rådet anse
spörsmålet för sin del slutbehandlat.

2. Skol- och undervisningsfrågor

Vid rådets session förelåg ett medlemsförslag om samarbete i fråga om
effektiviserad ekonomisk undervisning. 1 förslaget hemställdes att rådet
måtte rekommendera regeringarna 1. att gemensamt utreda förutsättningarna
för samarbete om en effektivisering av undervisningen angående det
ekonmiska livets struktur och funktion på samtliga skolstadier och 2. att
gemensamt utreda förutsättningarna för en ökning av undervisningen om
marknadsföring och den ekonomiska processens praktiska helhetsfunktioner
inom den egentliga merkantila utbildningen.

Med avseende på den i medlemsförslaget behandlade centrala frågan, huruvida
skolans undervisning motsvarade de aktuella behoven, fann utskottet
starkt delade meningar råda. De för undervisningen ansvariga myndigheterna
samt lärarorganisationerna var i stort sett till freds med den nuva -

22

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

rande undervisningssituationen, medan näringsliv och detta närstående kretsar
var av motsatt uppfattning. Strävandena att effektivisera den ekonomiska
undervisningen hade hunnit längst i Sverige och Norge, medan man från
Danmarks sida ansåg att behovet redan var tillgodosett. I Finland medgav
vederbörande myndigheter att tillräcklig uppmärksamhet hittills ej ägnats
de ekonomiska frågorna i skolundervisningen. Även i utskottet rådde delade
meningar. Utskottets majoritet understödde varmt de allmänna tankegångar
om nödvändigheten av ökade insikter om ekonomiska frågor, som framförts
i medlemsförslaget, och förenade sig om den av förslagsställarna och
flertalet remissinstanser framförda uppfattningen att den ekonomiska undervisningen
utgjorde ett för nordiskt samarbete väl ägnat område. Härvid
framhölls av utskottet värdet av ekonomiska kunskaper såväl ur samhällsutvecklingens
synvinkel som ej minst med tanke på de nordiska ländernas
nära handelsförbindelser och den gemensamma nordiska arbetsmarknaden.
I fråga om den egentliga merkantila utbildningen, punkt 2. i förslaget, hade
utskottet på grundval av remissmaterialet funnit, att de i medlemsförslaget
framförda önskemålen syntes vara tillgodosedda inom den nuvarande undervisningen,
varför ytterligare åtgärder härvidlag icke ansågs påkallade.

Utskottet föreslog att rådet måtte rekommendera regeringarna att överväga
möjligheterna för ett samarbete om en effektivisering av undervisningen
angående det ekonomiska livets struktur och funktioner på olika skolstadier.
Mot detta utskottets förslag reserverade sig 6 av utskottets 13 medlemmar;
bl. a. fröken Ranmark och herr Thapper. De ansåg, att man borde
avvakta resultat av det arbete som pågår inom Nordiska kulturkommissionen
med anledning av en rådsrekommendation angående enhetlig nordisk
skolordning (rek. nr 26/1967). I reservationen hemställdes därför att rådet
ej skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget. Meningsmotsättningarna
gällde delvis principfrågan om rådet, sedan det antagit nämnda
rekommendation, som behandlar skolstoffets innehåll, skulle komma tillbaka
till enskilda punkter inom den allmänna rekommendationens område
d. v. s. skolstoffet i ämnet ekonomi. Efter debatt beslöt rådet att icke företaga
sig något i anledning av förslaget. Trettio medlemmar röstade för utskottets
rekommendationsförslag och 33 medlemmar röstade emot. Samtliga
svenska medlemmar röstade mot rekommendationen med undantag för herrar
Björkman, Cassel, Holmberg, Ohlin och fru Segerstedt Wiberg.

Utskottet hade även att behandla ett tilläggsförslag om fortsatt nordiskt
samarbete rörande modernisering av matematikundervisningen. I tilläggsförslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att genomföra
de av Nordiska kommittén för modernisering av matematikundervisning
föreslagna reformen av matematikundervisningen i de nordiska ländernas
skolor.

Utskottet förenade sig om den av förslagsställarna uttryckta uppfattningen
att det av Nordiska kommittén för modernisering av matematikundervis -

23

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

ningen utförda utredningsarbetet, som främst avsett skolans högstadium,
borde följas upp av en liknande utredning avseende skolans lågstadium. I
anledning därav förutsatte utskottet, att erforderliga anslag av statsmedel
skulle beviljas för det fortsatta samarbetet för reformering av matematikundervisning
på skolans lägre stadier. Utskottet påpekade, att det ur nordisk
synpunkt är av stor betydelse att genom detta arbete på matematikundervisningens
område skapas förutsättningar för att åstadkomma en höggradig
enhetlighet i undervisningen, något som är överensstämmande med de principer
som varit vägledande för det nordiska samarbetet på skolans område,
varvid hänvisades till rådsrekommendationen nr 26/1967 angående enhetlig
nordisk skolordning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 36) till regeringarna.
1. att genomföra de av Nordiska kommittén för modernisering
av matematikundervisningen föreslagna reformerna av matematikundervisningen
i de nordiska ländernas skolor och 2. att anvisa erforderliga anslag
för fortsatt samarbete för reformering av matematikundervisningen på skolans
lägre stadier.

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om samarbete angående yrkeslär
ar utbildning, väckt av bl. a. fröken Ranmark och herr Thapper. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att med det
snaraste genomföra de i Nordiska kommitténs för yrkeslärarutbildning slutrapport
föreslagna åtgärderna i syfte att förverkliga ett nordiskt samarbete
om utbildning av yrkeslärare.

Utskottet konstaterade att det ökade utbytet av yrkesutbildad arbetskraft
mellan de nordiska länderna under senaste tiden aktualiserat frågan om en
gemensam nordisk arbetsmarknadspolitik. En sådan förutsatte enligt utskottet
dock att olikheterna i undervisningens uppläggning och inriktning
mellan de nordiska länderna eliminerades i möjligaste mån. Frågan om en
samordnad yrkesutbildning måste därför enligt utskottet anses vara av väsentlig
betydelse. Nordiska kommittén för yrkeslärarutbildning, vars utredning
legat till grund för medlemsförslaget, hade pekat på olika samarbetsuppgifter
på yrkesutbildningens område och ansett att ett samordnande
organ borde finnas för att koordinera alla samarbetsformer inom yrkesutbildningen.
Utskottet anslöt sig till kommitténs förslag och anförde, att det
föreslagna organet icke torde komma att belasta de nordiska länderna med
några större belopp, eftersom det konstruerades med ett blygsamt kansli.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 6) till
regeringarna att inrätta ett permanent samarbetsorgan för att samordna den
nordiska yrkeslärarutbildningen enligt de riktlinjer, som framlagts i Nordiska
kommitténs för yrkeslärarutbildning slutrapport.

Islands särställning hade observerats i ett av bl. a. fröken Ranmark väckt
medlemsförslag om specialiserad fackutbildning för ungdomar från Island
i de övriga nordiska länderna vid yrkesutbildningsanstalter på områden, där

24

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Island inte självt kan anordna motsvarande utbildning. Utskottet konstaterade
att de hörda remissinstanserna förklarat sig över lag positivt inställda
till att inom ramen för sina möjligheter och befogenheter söka jämna vägen
för de islänningar, som önskar bedriva yrkesstudier i övriga nordiska länder.
För att möjliggöra för isländska ungdomar att i nämnvärt större utsträckning
än hittills söka sig till yrkesutbildningsanstalter i övriga nordiska
länder, fann utskottet det erforderligt med ytterligare åtgärder av ekonomisk
art.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 5) till regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att ställa till förfogande
särskilda studiemedel samt vidtaga övriga erforderliga åtgärder för att möjliggöra
för isländska ungdomar att erhålla specialiserad utbildning vid dessa
länders yrkesutbildningsanstalter.

Av meddelande om rekommendation nr 9/1962 angående gemensam arbetsmarknad
för lärare framgick, att Nordiska kulturkommissionen ansett
ytterligare utredning inom kommissionen överflödig och att kommissionen
beslutat till regeringarna avge en resolution om att varje land inför bestämmelser
om att vid besättande av tjänst i offentlig skola lärarutbildning från
annat nordiskt land inom ifrågavarande undervisningsområde skall räknas
som kvalificerande. Utskottet, som nödgades konstatera att efter sex års beredning
rekommendationen ännu icke lett till konkreta åtgärder, fann det
angeläget, att för lärare i likhet med vad som skett för läkare och tandläkare
med det snaraste åstadkommes en gemensam nordisk arbetsmarknad.
Betydelsen härav hade understrukits av fröken Ranmark i en fråga till
samtliga regeringar.

Utskottet hade även att behandla meddelande om rekommendation nr
27/1967 angående undervisning för finskspråkiga i Sverige. Härav framgick
att det i rekommendationen avsedda samarbetsorganet tillsatts med uppgift
att underlätta den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningens utbildningsproblem.
Organet finsk-svenska utbildningsrådet var för närvarande sysselsatt
med att utreda den finskspråkiga befolkningens i Sverige geografiska
och åldersmässiga fördelning samt olika åtgärder på utbildningsområdet av
betydelse för denna befolkning. Utskottet fann med tillfredsställelse att rekomendationens
syfte genom snabba åtgärder från regeringarnas sida uppnåtts.
På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Beträffande rekommendation nr 20/1964 angående anslag till studieutbytesresor
mellan nordiska skolor fann utskottet att anslagen för studieutbytesresor
i viss mån ökat sedan föregående år och att ekonomiska möjligheter
för en viss ökning av det i rekommendationen avsedda elevutbytet mellan
skolorna i de nordiska länderna därigenom uppnåtts. De för ändamålet anvisade
statsmedlen i de olika länderna utgår dock med olika stora belopp.
Enligt utskottet vore det angeläget att alla nordiska länder kom på samma

Knngl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968 25

nivå i detta avseende, och det förutsatte därför att ifrågavarande medel årligen
successivt höjes.

Av regeringens meddelande och det svar som lämnats med anledning av
en fråga av herr Lars Larsson till Finlands regering beträffande rekommendation
nr 1/1966 angående nordisk tentamensgiltighet framgick, att Nordiska
kulturkommissionen erhållit i uppdrag att vidtaga förberedande åtgärder för
att realisera de i rekommendationen framlagda förslagen samt att studerande
från Finland enligt en lagändring som trätt i kraft i januari 1968, efter
närmare fastställda regler kan få disponera i hemlandet beviljat högskolestipendium
även för studier i annat nordiskt land. Utskottet önskade avvakta
resultatet av det fortsatta utredningsarbetet i anledning av rekommendationen.

Av meddelandet om rekommendationen nr 9/1961 angående nordisk folkakademi
framgick att den första kursen vid den Nordiska folkakademin
skulle starta i februari 1968, då även arbetet på akademins nya byggnader
torde vara avslutat. Utskottet konstaterade att syftet med rekommendationen
förverkligats, sedan akademin påbörjat sin verksamhet. På förslag av
utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

3. Radio-, televisions- och filmfrågor

I likhet med tidigare år har utskottet haft att behandla vissa TV-frågor.
Sålunda förelåg vid sessionen ett medlemsförslag om införande av färgtelevision,
väckt av bl. a. herr Björkman. I medlemsförslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att samverka om införande av
färg-TV i första hand genom att införa samma system för färg-TV. Redan
i sitt betänkande till rekommendation nr 12/1967 angående utvidgat TVsamarbete
hade kulturutskottet framhållit färgtelevisionens införande och
utbyggande som ett synnerligen viktigt led i det framtida televisionssamarbetet.
Med hänsyn härtill fann utskottet icke skäl föreligga för att ånyo förorda
en rekommendation om färgtelevisionen. Utskottet framhöll dock i
detta sitt betänkande starkt vikten av ett intimt samarbete beträffande färgtelevisionen.
Ett nära samgående på detta område ansågs ha stora fördelar
icke minst i ekonomiskt hänseende. Utskottet påpekade även att tidpunkten
för införande av färgtelevisionen bör ges offentlighet i god tid före ett förverkligande
för att ge industrin på området tillfälle till uppbyggnad av en
beredskap som kan möta konsumenternas efterfrågan på apparater. I medlemsförslaget
hade understrukits vikten av att alla nordiska länder inför
samma system för färgtelevision. Sedan det meddelats, att även Finland
anslutit sig till det av övriga nordiska länder accepterade PAL-systemet,
fanns enligt utskottet icke anledning att göra någon rekommendation till
regeringarna på denna punkt. På förslag av utskottet beslöt rådet att icke
företaga sig något i anledning av förslaget.

1 samband med detta medlemsförslag behandlade utskottet meddelanden

26

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

om rekommendation nr 12/1967 angående utvidgat TV-samarbete. Av meddelandena
framgick att de nordiska radioföretagen utvecklat ett nära samarbete
beträffande administrativa, tekniska och programmässiga spörsmål.
Beträffande rekommendationens punkt om åtgärder för att åstadkomma en
ökad sebarhet för televisionsprogram mellan de nordiska länderna hänvisades
i meddelandet till de med denna fråga förbundna upphovsrättsliga problemen
samt behovet av undersökningar på det internationella planet. 1
denna del förutsatte utskottet att man vid utvecklandet av det fortsatta samarbetet
skulle ägna dessa frågor särskild uppmärksamhet. Regeringsrepresentanterna
lämnade kulturutskottet vid sessionen en redogörelse för den
plan om upprättande av ett nordiskt kontaktorgan för radio och TV-frågor
som vederbörande ministrar vid ett möte tidigare i februari 1968 beslutat
inrätta.

Utskottet hade även till behandling ett tilläggsförslag om ett gemensamt
TV-program och nordisk TV-programproduktion väckt av herr Ohlin och
fru Segerstedt Wiberg med hemställan till regeringarna 1. att föranstalta
om en utredning rörande möjligheterna att vid sidan av de olika ländernas
nationella TV-program anordna ett gemensamt nordiskt TV-program samt
2. att bilda ett nordiskt företag konkurrerande med de nationella radioföretagen
för produktion av TV-program ägnat för utsändning i två eller flera
nordiska länder. Utskottet hade anmält att frågan var föremål för fortsatt
beredning i utskottet.

Frågan om gemensam utbildning för teater, film, radio och television hade
tagits upp i rekommendation nr 21/1963. I anledning av en fråga som ställts
till samtliga regeringar svarade statsrådet Palme, att Nordiska kulturkommissionen
förelagts uppgiften att undersöka nuläget på den ifrågavarande
utbildningens område i de nordiska länderna.

4. Nordiska kulturfonden

Vid sessionen förelåg ett tilläggsförslag om Nordiska kulturfonden, vari
hemställdes att Nordiska rådet ville rekommendera regeringarna i de nordiska
länderna att i anledning av den danska devalveringen förhöja Nordiska
kulturfondens belopp till 3 250 000 danska kronor. Utskottet delade
förslagsställarnas uppfattning om att, då fondkapitalets faktiska värde som
en följd av devalveringen av den danska kronan reducerats, det var angeläget
att fondkapitalet snarast bringades upp till samma realvärde som det
hade före devalveringen. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation
(nr 28) till regeringarna att i anledning av den danska devalveringen
förhöja Nordiska kulturfondens belopp till 3 250 000 d. kr.

5. Kulturupplgsning i utlandet

Till sessionen hade väckts ett tilläggsförslag om nordiskt deltagande vid
världsutställningen i Osaka 1970 av bl. a. herr Cassel. I förslaget hem -

27

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

ställdes, att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska
länderna att säkerställa ett samnordiskt deltagande i världsutställningen i
Osaka 1970.

Från dansk, norsk och svensk sida hade man vid möte i januari 1968 enats
om att gå samman om ett gemensamt uppträdande vid världsutställningen i
Osaka år 1970. Utskottet hade inhämtat att frågan om Islands deltagande i
världsutställningen torde komma att utveckla sig i positiv riktning, medan
däremot frågan om Finlands deltagande tills vidare stod helt öppen. Ur
nordisk synpunkt var det enligt utskottet högst angeläget att de nordiska
länderna vid världsutställningen går samman om ett gemensamt uppträdande.
Utskottet erinrade härvid om de positiva erfarenheterna av den gemensamma
nordiska paviljongen i Montreal 1967, varvid särskilt framhölls betydelsen
av att de nordiska länderna på detta sätt manifesterade sin samhörighet.
På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 37) till regeringarna
att säkerställa ett samnordiskt deltagande i världsutställningen i
Osaka år 1970.

Av meddelande om rekommendation nr 5/1964 angående samarbete mellan
institutioner för kulturell upplysning i utlandet framgick, att vederbörande
myndigheter hade uppmärksamheten inriktad på att på grundval av
rådande förutsättningar utveckla informationen om Norden i utomnordiska
länder. Utskottet uttryckte förhoppningen att det ifrågavarande nordiska
informationssamarbetet i framtiden måtte ytterligare förstärkas. På förslag
av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen såsom för sin del slutbehandlad.

6. Nordisk artikeltjänst

Bland andra herr Gillström hade väckt ett medlemsförslag till rådets fjortonde
session, vari hemställdes att medel skulle anvisas för att försöksvis
inrätta ett nordiskt centrum för artikeltjänst till nordisk press, förslagsvis
förlagt till journalisthögskolan i Årlius.

Utskottet hade tagit del av en undersökning företagen vid Danmarks journalisthögskola
i Århus om det nordiska stoffet i ett antal tidningar i Danmark,
Norge och Sverige (se NU 1967:6). Enligt undersökningens konklusioner
kunde omfattningen av nordiskt artikelstoff i de undersökta tidningarna
frånsett vissa undantag, där särskilda omständigheter övat inflytande,
betecknas som blygsam och urvalet av sådant stoff som tillfälligt. Vad frågan
om möjligheterna att öka det nordiska stoffet i tidningspressen angår,
fann utskottet, att inrättandet av en sådan nordisk artikelcentral som avsågs
i medlemsförslaget knappast komme att medföra någon avsevärd förbättring
av situationen och ej heller annars vore någon särskilt lyckad lösning. En
viss utveckling i gynnsam riktning kunde på senaste tid observeras i form
av åtgärder, t. ex. regelbundet återkommande nordiska spalter i ett antal
tidningar i Norden. Här har ambassadernas insatser varit värdefulla. Bety -

28

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

delsen av att systemet med pressattachéer med det snaraste utbyggs, borde
uppmärksammas. Utskottet påpekade att de officiella nordiska samarbetsorganen,
varvid särskilt Nordiska rådet nämndes, hittills icke varit tillräckligt
aktivt verksamma i syfte att förse tidningspressen med nordiskt material.
Utskottet fäste slutligen uppmärksamheten på det samarbete som de nordiska
ländernas nyhetsbyråer sedan länge upprätthållit och som under de
senaste åren avsevärt effektiviserats.

Rådet biföll utskottets förslag om att rådet måtte anmoda rådets presidium
att uppmärksamma nyhetsbyråerna i de nordiska länderna på angelägenheten
av att utnyttja alla förefintliga möjligheter till att vid sidan av
den ordinarie nyhetsförmedlingen i ökad omfattning förmedla även icke
nyhetsbetonat nordiskt artikel- och bakgrundsmaterial till tidningspressen i
de nordiska länderna.

7. Nordiska rådets musikpris

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag av bl. a. herr Kellgren om
tätare utdelning av rådets musikpris. I förslaget hemställdes, att rådet måtte
rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att verka för att Nordiska
rådets musikpris fr. o. m. 1968 kan utdelas vartannat år.

1 enlighet med de för musikpriset fastställda stadgandena skulle priset
utdelas vart tredje år eller med kortare tidsintervaller, såframt vid en revision
efter utgången av den första treårsperioden enighet härom uppnås
mellan de nordiska ländernas regeringar. Utskottet anslöt sig till remissorganens
uttalanden, vilka samtliga tillstyrkte en utdelning av musikpriset vartannat
år. Musikprisets belopp om 50 000 d. kr. hade som en följd av devalveringen
av den danska kronan reducerats och borde snarast bringas upp till
samma realvärde som det hade före devalveringen.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 34) till regeringarna
att verka för att Nordiska rådets musikpris från och med år 1968
kan utdelas vartannat år.

8. Övriga saker

Utskottet uttryckte i samband med behandlingen av berättelsen om Nordens
hus i Reykjavik tillfredsställelse över att verksamheten vid Nordens
hus i Reykjavik inom en snar framtid kan inledas. Utskottet ansåg denna
verksamhet kunna tillmätas den största betydelsen med avseende å stärkande
av de kulturella förbindelserna mellan Island och övriga nordiska
länder.

Av meddelandena om rekommendation nr 3/1964 angående biblioteksersättning
till författare framgick att olikheterna i de nordiska ländernas lagbestämmelser
om biblioteksavgift lägger hinder i vägen för ett enhetligt
system på området. Därför hade man i stället gått in för ett system, enligt
vilket varje land på ömsesidighetsbas årligen utdelar fyra stipendier å 5 000

29

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

sv. kr. till nordiska författare för uppehåll i vederbörande land. Utskottet
fann regeringarnas lösning av frågan vara ett försök att i görligaste mån
förverkliga ändamålet med rekommendationen. På förslag av utskottet beslöt
rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Arbetsmarknadsfrågor

Ett flertal arbetsmarknadsfrågor bar i likhet med tidigare år behandlats
av utskottet.

Ett medlemsförslag om utbyte av förvaltningstjänstemän hade väckts av
bl. a. herr Jan-Ivan Nilsson. I förslaget hemställdes, att rådet ville rekommendera
regeringarna i de nordiska länderna att vidtaga åtgärder i syfte att
bereda möjlighet för tjänstemän inom den lokala förvaltningen att tjänstgöra
i annat nordiskt land än sitt eget. En av rådet år 1954 antagen rekommendation
nr 21/1954 om utbyte av förvaltningstjänstemän hade avsett
endast tjänstemän inom den centrala förvaltningen. Utskottet fann i
likhet med förslagsställarna att utbyte av förvaltningstjänstemän borde utvidgas
att avse tj änstemän även inom den lokala och regionala förvaltningen
sysselsatta med praktiska uppgifter av nordisk art inom sådana grenar av
förvaltningen, där utbytet kan vara till gagn för vederbörande i hans tjänsteutövning.
Utskottet underströk att syftet med medlemsförslaget icke är ett
utbyte i den meningen att två tjänstemän, en i varje nordiskt land, byter anställning
med varandra under viss tid. Medlemsförslaget avsåg i första hand
tjänstgöring i annat nordiskt land. På förslag av utskottet antog rådet en
rekommendation (nr 8) till regeringarna att vidtaga åtgärder i syfte att
bereda möjlighet för tjänstemän även inom regional och lokal förvaltning
att tjänstgöra i annat nordiskt land än det egna.

Bland annat fru Ekendahl hade väckt ett tilläggsförslag om nordisk yrkesklassificering.
I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att undersöka möjligheterna för en översyn av den nordiska
yrkesklassificeringen, så att könsbestämda klassificeringar avlägsnas. Utskottet
konstaterade liksom förslagsställarna och flertalet remissinstanser
att det var av vikt att feminina/maskulina yrkesbenämningar i så stor utsträckning
som möjligt ersätts av icke könsbundna benämningar. I de två
hittills tryckta utgåvorna av nordisk yrkesklassificering hade ett icke obetydligt
antal yrkesbenämningar ändrats i här avsedd riktning, något som
utskottet såg med tillfredsställelse. På grund av vanebildning och sedvänjor
uppfattas nu vissa yrken som rent kvinnliga, andra som rent manliga och
fixeras på detta sätt vid visst kön. Enligt utskottets mening borde man
genom tillskapande av så långt möjligt neutrala yrkesbenämningar kunna
häva denna könsbundenhet. Utskottet fann det lämpligt att en översyn av

30

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

den nordiska yrkesklassificeringen kom till stånd med syfte att eliminera
könsbestämda klassificeringar. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation
(nr 7) till regeringarna att undersöka möjligheterna för en översyn
av den nordiska yrkesklassificeringen så att könsbestämda klassificeringar
avlägsnas.

Rekommendation nr 14/1966 avser samarbete på lokaliseringspolitikens
område. Av meddelandet i saken framgick att ett permanent samarbete
kommit till stånd mellan Värmlands län och angränsande norska fylken
beträffande vissa planläggnings- och lokaliseringsfrågor. Vidare hade ett
ad-hoc utskott tillsatts för att utarbeta en översikt över konkreta ekonomiska
samarbetsmöjligheter på Nordkalotten samt en särskild arbetsgrupp tillsatts
beträffande vissa forskningsfrågor på området. Utskottet konstaterade
att arbetet med denna enligt utskottets mening viktiga sak kommit i gång på
ett tillfredsställande sätt. Utskottet fann det av intresse att fortsättningsvis
följa arbetet.

På grundval av berättelse från nordiska arbetsmarknadsutskottet har utskottet
diskuterat vissa frågor med anknytning till arbetsmarknadsutskottets
verksamhet. I samband härmed har utskottet behandlat rekommendation
nr 13/1964 angående harmonisering av arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen.
I anslutning till meddelande om rekommendationen ställdes till
samtliga regeringar vid sessionen frågan huruvida förutsättningar förelåg
för en aktiv insats för att harmonisera de nordiska ländernas arbetslöshetsförsäkringslagstiftning.
Av meddelandet och svaret framgick att en i anledning
av rekommendationen tillsatt arbetsgrupp hade funnit skäl föreligga
för harmonisering av arbetslöshetsförsäkring i viss utsträckning och därför
föreslagit att en utvidgad kommitté borde tillsättas för en mera detaljerad
undersökning av harmoniseringsmöjligheterna. Detta förslag hade dock
avslagits av arbetsmarknadsutskottet, som beslutat att arbetsgruppen skulle
bestå för att hålla kontakt med det pågående utredningsarbetet i samtliga
nordiska länder på ifrågavarande område och för att följa upp förefintliga
möjligheter till harmonisering av arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsmarknadsutskottet
hade klart understrukit att strävandena efter att nå fram till
största möjliga likhet på ifrågavarande område borde beaktas i det nationella
utredningsarbetet. Denna ståndpunkt skulle enligt regeringarnas mening
peka på en aktiv inställning till harmoniseringsarbetet. 1 regeringarnas
svar påpekades att ett visst samarbete redan existerar inom arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet konstaterade att föreliggande möjligheter för en
harmonisering av de nordiska ländernas arbetslöshetsförsäkring borde uppmärksammas
och följas upp av den särskilt tillsatta arbetsgruppen. Utskottet
fann därför, att det för närvarande icke fanns anledning företa ytterligare
åtgärder från rådets sida i anledning av rekommendationen. På förslag
av utskottet ansåg rådet rekommendationen för sin del slutbehandlad.

31

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 11/1958 angående
enhetliga regler om legitimation för psykologer in. m., vilken rekommendation
även avser gemensam arbetsmarknad för psykologer, framgick att den
i rekommendationen begärda utredningen rörande samordning av vissa regler
i fråga om psykologer m. m. utförts. Då ett tilläggsförslag A 149 T/s hade
väckts med hemställan till rådet att rekommendera regeringarna att träffa
överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för psykologer på grundval
av ett framlagt förslag till sådan överenskommelse, fann utskottet i detta
läge rekommendationen av 1958 såsom slutbehandlad för rådets del. På förslag
av utskottet beslöt rådet anse rekommendationen såsom för sin del slutbehandlad.

2. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Stor uppmärksamhet har utskottet under ett par år ägnat frågan om sjukvårdssamarbete
i Tornedalen. I ett till fjortonde sessionen väckt medlemsförslag
hade bl. a. herr Lassinantti hemställt, att rådet måtte rekommendera
regeringarna i Finland och Sverige att utreda förutsättningarna för ett ökat
samarbete inom den slutna sjukvården i Tornedalen. I anslutning till de
konklusioner, som i ämnet tillkallade sakkunniga kommit fram till, hade
till rådets femtonde session ett ändringsförslag väckts med hemställan att
rådet ville rekommendera regeringarna i Finland och Sverige att utreda
förutsättningarna för ett ökat samarbete inom den slutna sjukvården i Tornedalen
i syfte att bereda befolkningen inom området möjlighet att erhålla
sjukhusvård såväl på den finska som på den svenska sidan av gränsen.
Utskottet fann det angeläget, att en samverkan beträffande den slutna sjukvården
över riksgränsen kom till stånd inom Tornedalsområdet, även om
utskottet delade de synpunkter som vissa remissinstanser framfört angående
föreliggande svårigheter med hänsyn till olikheter beträffande huvudmannaskap,
finansiering och administration av sjukvård i de två länderna.
Vissa remissorgan hade anfört, att en samordning av den slutna sjukvården
i regionen skulle strida mot de planer som sjukvårdshuvudmännen på båda
sidor om gränsen uppgjort var och en på sin del av regionen. Utskottet fann
emellertid ett uppslag av den svenska medicinalstyrelsen om att den planerade
utbyggnaden för den slutna sjukvården inom Norrbottens landstingsområde
i vissa avseenden ytterligare borde diskuteras värt beaktande.
Invånarna i gränsområden blir på grund av gränsens repellerande karaktär
missgynnade i många avseenden i förhållande till sina landsmän, varför
utskottet fann det vara av vikt att genom till buds stående medel vidtaga
åtgärder för att förbättra gränsbefolkningens levnadsvillkor. Enligt utskottet
borde gränsbefolkningen ges möjlighet att erhålla sjukhusvård på den sida
av gränsen där den själv helst önskade. En undersökning av förutsättningar -

32

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

na för ett ökat samarbete inom den slutna sjukvården i Tornedalen borde enligt
utskottets mening så snart som möjligt komma till stånd. Utskottet ansåg
att en tänkbar lösning kunde vara att genom överenskommelse mellan
de för sjukvården ansvariga — för Finland respektive kommunförbund
under medverkan av regeringen och för Sverige Norrbottens läns landsting
— möjlighet skapades för patienterna inom Tornedalsområdet att valfritt
erhålla sjukhusvård såväl på den finska som på den svenska sidan av gränsen.
En undersökning av hur en sådan ordning skulle kunna genomföras
torde enligt utskottets förmenande fordra medverkan av de båda berörda
ländernas regeringar.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 16) till regeringarna
i Finland och Sverige att i samråd med de för sjukvården ansvariga
undersöka förutsättningarna för en överenskommelse avseende den
slutna sjukvården i Tornedalen, innebärande att befolkningen inom området
får valfri möjlighet till sjukhusvård på båda sidor av gränsen.

Ytterligare en sak, som kan betecknas som en hälso- och sjukvårdsfråga,
hade rests i form av ett medlemsförslag om skapande av en nordisk semesterstad
i u-land. Förslaget hade väckts av bl. a. herr Gunnar Edström med
hemställan att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna
att skapa en nordisk semesterstad i något u-land med lämpligt
klimat. Utskottet hade tillkallat sakkunniga för bedömning av förslaget med
hänsyn till dels dess värde för det nordiska näringslivet ur semesterspridningssynpunkt,
dels dess betydelse ur medicinsk synpunkt för skapande av
möjlighet till rekreation för sjuka och konvalescenter, dels dess värde för
mottagarlandets befolkning och näringsliv, dels ock dess betydelse ur
turistsynpunkt. Utskottet ifrågasatte i nuvarande läge förslagets värde ur
medicinsk synpunkt. Även till förslagets värde ur turistsynpunkt ställde
sig utskottet tveksamt på grund av att det redan nu finns rika möjligheter
för invånarna i de nordiska länderna att utan alltför stora kostnader erhålla
rekreation utomlands genom sällskapsresor, hälsoresor och på liknande
sätt. Vad projektets betydelse som utvecklingshjälp för mottagarlandets
befolkning och näringsliv angår syntes det utskottet tveksamt huruvida
förutsättning för beviljande av utvecklingshjälp förelåg i detta fall. Utskottet
ansåg sig därför ej kunna förorda förslaget som ett led i utvecklingshjälpen.
Slutligen fann utskottet att förslagets genomförande knappast kunde bidraga
till att öka semesterspridningen annat än inom vissa industrier. Av
utredningsmaterialet framgick att någon väsentligt ökad semesterspridning
för närvarande icke torde kunna åstadkommas.

Utskottet fann således tillräckliga skäl för närvarande icke föreligga för
realiserande av förslaget men framhöll att frågan om en nordisk semesteranläggning
kunde komma i nytt läge längre fram. Ytterligare erfarenheter
kunde exempelvis vinnas av nu befintliga och planerade arrangemang för

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968 33

hälsoservice. På förslag av utskottet beslöt rådet att icke företaga sig något
i anledning av medlemsförslaget.

På grundval av berättelse om Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg
hade utskottet diskuterat skolans fortsatta verksamhet och särskilt skolans
ekonomi. Utskottet hade med hänvisning till utbyggd kursverksamhet och
beslutad nybyggnation velat fästa uppmärksamheten på att nödvändiga medel
ställs till förfogande för skolans fortsatta verksamhet.

3. Föroreningsfrågorna

En av de mera omfattande arbetsuppgifterna inom utskottets arbetsområde
är för närvarande frågan om samarbete rörande föroreningsfrågorna.

Bl. a. herr Cassel hade väckt ett medlemsförslag med hemställan till regeringarna
att gemensamt undersöka förutsättningarna för att få till stånd
en enhetlig bedömning av vilka samhällsåtgärder som bör vidtagas till skydd
för människornas hälsa och den naturmiljö som omger dem gentemot de
föroreningar och störningar vartill den moderna tekniken ger upphov. I
medlemsförslaget framhölls, att samarbetsbehovet är uppenbart på vissa
punkter, ett förhållande som hade manifesterats vid en av rådet anordnad
konferens om miljövårdsfrågor under våren 1967. Härvid nämndes särskilt
intressen som knyter sig till gemensamma vatten, t. ex. Torneälv och Öresund,
ävensom de skador som vållas av oljeutsläpp på öppna haven, liksom
ett framtida samarbete rörande Östersjöns vattenfrågor. Enligt förslagsställarna
förelåg i första hand behov av att få till stånd en samlad översikt
över alla de regler som på olika sätt lägger ekonomiska bördor på produktionslivets
olika grenar, i syfte att motverka de för miljön skadliga verkningar,
som bruket av vissa medel eller metoder i produktionen för med sig.
Förslagsställarna framhöll att, inte minst med hänsyn till önskvärdheten
av att konkurrensvillkoren skulle vara så lika som möjligt, det var angeläget
att bestämmelserna göres likartade.

Utskottet hade icke möjlighet att avsluta sakbehandlingen av ifrågavarande
spörsmål före rådets sextonde session men tog initiativ till en allmän
debatt i saken vid rådets Oslosession. Under denna debatt underströk
talare från olika länder angelägenheten av att frågan, med hänsyn till dess
stora aktualitet, tagits upp på nordiskt plan. Enligt statsrådet Holmqvist,
som höll ett utförligt inlägg i debatten, var föroreningsfrågorna ett av de
viktigaste ämnen som tagits upp på rådets saklista. På grundval av de olika
synpunkter som framförts i debatten i det samlade rådet och med ledning
av de remissyttranden, som ingivits i ärendet, kommer utskottet senare
att ta slutlig ställning till frågan.

4. Näringsforskning

Frågan om nordiskt samarbete på näringsforskningens område har under
många år varit aktuell i rådet i anledning av olika rekommendationer. Ar3
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 78

34

Kungl. Maj ris skrivelse nr 78 år 1968

betet med rekommendationerna hade tidigare fördröjts på grund av nationella
utredningar i Sverige, vilka dock numera avslutat sitt utredningsarbete.
Av meddelandet i anledning av rekommendation nr 18/1965 angående
samarbete på näringsforskningens område, vilket lämnades av Sveriges regering
å samtliga regeringars vägnar, framgick att ett nordiskt samarbete
inom näringsforskningens område — utöver det samarbete som äger rum
inom Nordiska hushållshögskolans ram — i varje fall tills vidare borde utvecklas
i direkt samverkan mellan berörda organ och institutioner. Utskottet
hade för avsikt att vid senare tidpunkt närmare diskutera frågan med sakkunniga
för att göra sig underrättat huruvida arbetet med rekommendationen
från regeringarnas sida i och med detta ansågs avslutat.

5. Ungdomens narkotikamissbruk m. in.

Med anledning av rekommendation nr 5/1967 angående forskning om
ungdomens alkohol- och narkotikamissbruk in. m. hade de nordiska ländernas
regeringar överlämnat ifrågavarande rekommendation till ledamöterna
i Nordiska nämnden för alkoholforskning och Nordiska samarbetsrådet för
kriminologi med uppdrag att gemensamt till regeringarna skyndsamt avge
rapport med bedömning av möjligheterna för sådan forskning som avses
med rekommendationen och, om vidgad nordisk forskning finnes möjlig,
förslag om hur den borde bedrivas.

Med hänsyn till spörsmålets stora aktualitet framhöll utskottet betydelsen
av att arbetet med denna sak bedrivs på sådant sätt att praktiska resultat
därav snabbt kunde erhållas.

6. Utbildning av arkitekter m.m.

1 anslutning till meddelande om rekommendation nr 5/1965 angående utbildning
av arkitekter m. in. ställdes vid sessionen fråga till Sveriges regering
angående vilka åtgärder regeringen avsåg att vidtaga för att möjliggöra
att det kan upptagas nordiska förhandlingar om utbildning av arkitekter
m. in. i överensstämmelse med punkterna 1 och 2 i den tre år gamla rekommendationen.
Punkt 1 avsåg vidareutbildning av arkitekter på nordisk bas
och punkt 2 frågan om tillskapande av enhetlig benämning för arkitekter i
Norden. Av meddelandena och av regeringens svar på frågan framgick, att
från dansk sida föreslagits att två olika utskott borde tillsättas för att undersöka
de under punkt 1 och 2 nämnda frågorna och att samtliga nordiska
regeringar med undantag för Sverige anslutit sig till förslaget. Sveriges regering
ansåg, att man i första hand borde vinna erfarenheter av den undervisning
för arkitekter vilken avses att ges i det föreslagna nordiska institutet
för samhällsplanering i Stockholm. Vidare framhölls att i Sverige en restriktiv
hållning intagits i fråga om att skydda eller sanktionera vissa titlar eller
yrkesbenämningar. Utskottet uttalade, att möjlighet torde föreligga för Danmark,
Finland, Island och Norge att inom de föreslagna utskotten upptaga

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968 35

problemen till prövning. Utskottet framhöll åt! den utbildning som avses att
ges inom det nordiska institutet för samhällsplanering endast torde utgöra
en del av den vidareutbildning som avses med rekommendationen.

Beträffande rekommendationens punkt 3 angående tävlingar som medel
att lösa statliga och kommunala byggnads- och stadsplaneuppgiftér konstaterade
utskottet, att rekommendationens syfte i detta avseende uppnåtts
genom att i samtliga nordiska länder numera större byggnads- och stadsplanetävlingar
torde i allt större utsträckning vara tillgängliga för samtliga
nordiska arkitekter. På förslag av utskottet beslöt rådet därför anse spörsmålet
i denna del slutbehandlat.

7. Sjömansskatt

Av meddelandena i anledning av rekommendation nr 7/1965 angående
viss revision av sjömansskattelagstiftningen framgick att frågan är föremål
för nationella undersökningar i Finland. Den pågående utredningen beräknas
avslutas under våren 1968, varefter kontakt kommer att tagas med
övriga regeringar angående den vidare handläggningen av spörsmålet. Frågan
avser i första hand det åländska sjöfolket och är en fråga av intresse
för Sverige och Finland.

D. Saker förberedda av trafikutskottet
1. Enhetliga posttaxor och postbestämmelser

Trafikutskottet har under längre tid behandlat ett medlemsförslag, väckt
av herr Lundström, vari denne hemställt, alt rådet skall rikta eu rekommendation
till regeringarna att i görligaste mån förenhetliga de nordiska
posttaxorna samt reglerna om de olika slagen av postala försändelser, ävensom
andra hithörande postala bestämmelser, t. ex. om postverkens ansvarighet.
Utskottet, som hört sakkunniga, tog i sitt betänkande upp en rad frågor
avseende den postala trafiken. Beträffande posttaxorna i allmänhet framhöll
utskottet, att det knappast är realistiskt att eftersträva ett fastställande
av lika posttaxor i alla nordiska länder. En ömsesidig anpassning av taxorna
så långt det är möjligt är dock önskvärd, bl. a. för att undgå skevheter i belastningen
av den nordiska posttrafiken. Vad gäller särskilt transitavgifterna
för tidningar och tidskrifter ansåg utskottet, att man bör överväga en
ordning enligt vilken prenumeration på tidning eller tidskrift, som utges i
ett nordiskt land, skall kunna tecknas till samma pris i alla nordiska länder
för så vitt angår betalningen till postväsendet. Utskottet förordade vidare att
reglerna för olika försändelser skulle bli så likartade som möjligt. I övrigt
pekade utskottet bl. a. på bestämmelserna om postverkens ansvar, vilka utskottet
menade borde harmoniseras. Också de bestämmelser, som icke vänder
sig mot allmänheten, t. ex. postens tjänstereglementen och administra -

36 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 ur 1068

tiva föreskrifter, borde tas upp till revision, varvid man skulle överväga
större enhetlighet.

På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 12)
till regeringarna om a) att eftersträva användning av inrikesporto i den nordiska
utväxlingen av brev mellan 500—1 000 gram, b) att övergå till användning
av inrikesporto inom Norden för postbefordring av tidningar och tidskrifter,
som utges i ett av de nordiska länderna (postprenumeration och
utgivarkorsband), c) att i det nordiska postsamarbetet eftersträva fullständig
enhetlighet både vad angår storlek, vikt och innehåll m. m. för varje
försändelseslag, d) att fastställa enhetliga regler om postverkens ansvar för
försändelser, e) att undersöka möjligheterna att uppnå administrativa lättnader
i det nordiska postsamarbetet genom större enhetlighet i interna bestämmelser
om postverkens verksamhet och f) att påskynda genomförandet
av eu gemensam ordning för nordisk postgiroutbetalning.

2. Trondheim—Östersund-trafiken

Förbindelserna mellan Norge—Sverige i Trondheim—Östersund-regionen
beröres i två skilda medlemsförslag, det ena gällande transittrafiken, det
andra flygtrafiken.

1 ett medlemsförslag, väckt av bl. a. herr Eric Carlsson, hade föreslagits,
att rådet skulle rekommendera regeringarna i Norge och Sverige att inleda
diskussioner om de reella möjligheterna att utvidga transittrafiken över
Trondheim-leden. Förslagsställarna erinrade om att de förhoppningar, som
— främst från norsk sida — i samband med undertecknandet av regeringsavtalet
1956 ställts till en snabb utveckling av transittrafiken över Trondheim,
av olika skäl ej infriats. Transittrafiken i Trondheimsfjorden har på
senare år utgjort via Hummelvikshamnen 50 000—66 000 ton per år och via
Trondheim mellan 3 000 och 11 000 ton per år. Under stränga isvintrar i Sverige
har man emellertid noterat betydligt högre tal och denna »chocktransit»
har Trondheims hamn haft svårigheter att klara av, då den inte har något
stort kapacitetsöverskott som kan utnyttjas vid en kortvarig topp i transittrafiken.

Beträffande den normala transittrafiken, dvs. under tider då isförhållandena
i Östersjön är normala och icke medför ett tillfälligt stegrat behov av
transitering över Trondheim, fastslog utskottet, att det icke finns några
restriktioner som förhindrar en varas sändande över gränsen och att godset
som en följd härav kommer att sändas den billigaste vägen eller den väg,
som av andra skäl är mest fördelaktig. En möjlighet att åstadkomma förbättring
är, enligt utskottet, en ökning av det till Trondheim destinerade,
ingående godset. Returfrakterna kan tänkas öka som en följd av rationaliseringsåtgärder
i fartygstrafiken på svenska norrlandskusten. Problem
av stor räckvidd vållas av de olika bestämmelserna i Norge och Sverige för
fordonstrafiken på väg Östersund—Trondheim (E 75), vilka medfört att

37

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

varor måste omlastas vid gränsen. Utskottet ansåg det i hög grad angeläget
att denna fråga snarast löstes, så att trafiken kan löpa utan fördyrande avbrott
och omlastningar. Vid övervägandena om den norrländska industrins
transportbehov och utbyggnaden av den svenska isbrytarkapaciteten är det
av betydelse att veta, vilken roll Trondheimsleden kan komma att spela.

Beträffande användandet av Trondheiinsfjordens hamnar för beredskapsändamål
under svåra isvintrar hade Trondheims stad framhållit, att tillgänglig
kapacitet inte tillåter en stark ökning av transittrafiken. En utbyggnad
av hamnanläggningarna för detta ändamål är man inte villig att göra
utan svensk ekonomisk medverkan. Att döma av inhämtade svenska remissuttalanden
kan man inte räkna med en sådan medverkan. Enligt utskottet
borde därför svenska regeringen inleda diskussioner med den norska regeringen
om ändring av 1956 års avtal på så sätt, att användande av den svenskbyggda
Muruviks-anläggningen blir tillåten även för torrgods, då brist på
kapacitet föreligger i Trondheims hamn. Utskottet pekade också på att det
torde finnas utrymme för en ökning av importen av oljeprodukter i Muruvik
och rekommenderade en undersökning av om transportkostnaderna kan
pressas för att göra denna importväg mer lönsam.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9) till regeringarna
i Norge och Sverige att medverka till att diskussioner inleds rörande
möjligheterna att utvidga transittrafiken över Trondheimsleden och att
träffa avtal om Muruvik-anläggningens utnyttjande som reservhamn för
transittrafiken av torrgods.

Flygförbindelserna Östersund—Trondheim hade tagits upp i ett annat
medlemsförslag. En norsk rådsmedlem önskade upprättande av en sådan
förbindelse. Trafikutskottet har överlagt med lokala och regionala representanter
rörande denna fråga under en resa till Östersund, Storlien, Trondheim
och Rpros i augusti 1967. Vid tiden för sakens slutliga behandling har redan
en tillfällig flyglinje upprättats mellan Östersund och Trondheim. Till trots
härav antog rådet på förslag av utskottet, som önskade få en fast led,
en rekommendation (nr 10) till regeringarna i Norge och Sverige att stödja
upprättandet av en permanent flygförbindelse mellan Östersund och Trondheim
med anknytning till förbindelserna till Stockholm och Finland. Rekommendationen
antogs med 56 röster. En medlem, herr Skoglund, avstod
från att rösta.

3. Öresundsfrågor

Behandlingen av öresundsfrågorna — liksom tidigare emotsedd med stort
intresse — kunde vid sessionen ske från en ny utgångspunkt, då det utredningsmaterial,
som rådet under tidigare år efterlyst och sökt påskynda, nu
förelåg. De svenska och danska regeringarnas öresundsgrupper hade sålunda
under hösten 1967 avlämnat sitt betänkande »Fasta förbindelser över Öre -

38

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

sund» (NU 1967:14). Det av den danske trafikministern tillsatta »Saltholmsudvalget»
hade i januari 1968 avgivit en preliminär redogörelse rörande
flygplats och fast förbindelse Köpenhamn—Malmö (NU 1968:2 och 3).
Den danska utredningen rörande Köpenhamns lufthamns framtid hade dessutom
i februari 1968 avlämnat sitt betänkande (NU 1968:4 och 5).

Huvudintresset under sessionen kretsade kring frågan om den vidare behandlingen
av det framlagda utredningsmaterialet. I ett tilläggsförslag, väckt
av bl. a. herrar Cassel och Lundström, hemställdes, att rådet skulle rekommendera
regeringarna i Danmark och Sverige att den vidare behandlingen
av de föreliggande förslagen om byggande av en storflygplats på Saltholm
och byggande av en fast förbindelse mellan Danmark och Sverige i anslutning
därtill drivs parallellt och påskyndas så mycket som möjligt i syfte att
principbeslut snarast kan fattas rörande dessa frågor i Danmarks folketing
och Sveriges riksdag. I ett annat tilläggsförslag, väckt av herrar Cassel och
Lundström ensamma, föreslog de, att rådet skulle besluta hålla eu extra
session sommaren 1968 för att behandla öresundsgruppernas och saltholmsudvalgets
betänkanden om en fast öresundsförbindelse och storflygplats på
Saltholm samt att på grundval av dessa betänkanden inkomna remissuttalanden
och föreliggande upplysningar i övrigt antaga rekommendationer till
regeringarna i dessa frågor, så att folketing och riksdag kan fatta beslut i
saken före utgången av 1968.

Enligt utskottets uppfattning var det föreliggande materialet aktuellt och
tillräckligt som grundval för regeringarnas och parlamentens beslut rörande
lösningen av Öresundsregionens viktigaste trafikproblem. För att stora investeringar
i tillfälliga nödlösningar skall kunna undvikas borde enligt utskottet
principbeslut snarast träffas. Utskottet stödde därför helt det förstnämnda
rekommendationsförslaget.

Utskottet anslöt sig i princip också till förslaget om en extra session för
att rådet före nästa ordinarie session skulle få tillfälle att diskutera och taga
ställning till det material, som kunde väntas föreligga under loppet av sommaren
1968 rörande en fast Öresundsförbindelse och storflygplats i Öresundsregionen.
Då det emellertid var ovisst om det skulle föreligga tillräcklig
anledning att hålla en extra session, ansåg utskottet lämpligt att rådet
bemyndigade presidiet att inkalla en extra session om presidiet finner grund
därför.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till
regeringarna i Danmark och Sverige, att den vidare behandlingen av föreliggande
förslag om byggande av en storflygplats på Saltholm och en anslutande
fast förbindelse mellan Danmark och Sverige behandlas parallellt och
påskyndas så mycket som möjligt, så att principbeslut snaras kan fattas
rörande dessa frågor i Danmarks folketing och Sveriges riksdag. Rådet
beslöt vidare bemyndiga presidiet att inkalla rådet till en extra session om
det enligt presidiets mening föreligger ett material rörande Öresundsregio -

39

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

nens samfärdselfrågor, som det skulle vara lämpligt att dryfta och la ställning
till i rådet före nästa ordinarie session.

Öresundsfrågorna behandlades också i regeringarnas meddelanden om
fem tidigare rekommendationer. Av meddelandena om rekommendation nr
5/1962 angående utbyggnad av Öresundsregionen framgick, att samarbetet
rörande planläggning och utbyggnad av regionen fått en fast karaktär och
att ett planläggningssamarbete etablerats inom det av kommuner på båda
sidor om Öresund bildade Öresundsrådet.

Vad angår rekommendation nr 34/1965 angående en storflygplats i Öresundsregionen
hade meddelats, att den ovannämnda utredningen rörande
Köpenhamns lufthamns framtid lämnat sitt betänkande. Av betänkandet
framgår, att både Saltholm och Sydamager befunnits lämpliga för anläggande
av en storflygplats.

Om rekommendation nr 35/1965 angående en fast öresundsförbindelse
hade meddelats, att öresundsgrupperna avlämnat sin redogörelse till regeringarna
i Danmark och Sverige. I Sverige har redogörelsen sänts på remiss.

Av meddelandena om rekommendation nr 27/1966 angående planläggning
av lokala flygplatser inom öresundsregionen framgick bl. a., att det i Sverige
framlagts nytt förslag om att anlägga en ersättningsflygplats för Bulltofta i
Sturup ca 25 km öster om Malmö och att den gemensamma dansk-svenska
expertgruppen för flygtekniska samordningsfrågor, den s. k. SVEDA-gruppen,
har utrett aktuella flygledningsproblem i samband med detta projekt.

Däremot kunde av meddelandena om rekommendation nr 28/1967 angående
luftfartsförhållandena i Öresundsområdet utläsas, att utöver vad
ovan nämnts och frånsett det flygtekniska samarbetet i SVEDA-gruppen —
något fast samarbete icke inletts rörande öresundsområdets luftfartsproblem.
I Sverige skulle emellertid formerna för det fortsatta samarbetet om
dessa frågor övervägas, sedan de danska utredningarna om Köpenhamns
lufthamns framtid avslutats.

Utskottet konstaterade vidare att svenska regeringen i februari 1968 tillsatt
en särskild delegation med uppgift att tillsammans med eu motsvarande
dansk delegation förbereda kommande regeringsöverläggningar i brofrågan
och flygplatsfrågan.

Beträffande rekommendationerna nr 34/1965, 35/1965, 27/1966 och
28/1967 konstaterade utskottet att däri framförda förslag, i den mån de icke
redan genomförts, innefattades i den av rådet nu antagna rekommendationen
nr 22/1968. På förslag av utskottet beslöt rådet därför att betrakta dessa
fyra rekommendationer såsom för rådets del slutbehandlade.

Vad angår rekommendation nr 5/1962 rörande den regionala planläggningen
i öresundsområdet fann utskottet, att planläggningssamarbetet utbyggts
så långt som det under nuvarande förhållanden är möjligt. När principbeslut
fattats om placeringen av en storflygplats och fast förbindelse, borde
dock frågan om ett planläggningssamarbete ånyo tas upp i rådet. På

40

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

förslag av ulskottel beslöt rådet anse även denna rekommendation såsom
slutbehandlad för rådets del.

4. Gemensam trafiklagstiftning

Sedan lång tid pågår ett intensivt arbete för att förenhetliga vägtrafikreglerna
i Norden. Förslag härom liar framlagts av Nordiska vägtrafikkommittén
(SOU 1965:33 samt NU 1966:2 och 3). I ett tilläggsförslag till
fjolårets session hemställde herr Lundström, att Nordiska rådet skulle rekommendera
regeringarna att i anledning av nämnda förslag om enhetliga
vägtrafikregler snarast vidtaga åtgärder, som i görligaste mån tillgodoser
dessa förslags syften. 1 tilläggsförslaget erinrades om att Nordiska rådet
genom rekommendation nr 5/1963 avsett att påskynda kommitténs arbete
med denna fråga. 1 sitt betänkande i saken erinrade trafikutskottet om att
Nordiska vägtrafikkommittén avgivit ett flertal betänkanden med förslag till
gemensamma nordiska regler. Betänkandet »Vägmärken» (SOU 1965:33)
har föranlett utfärdande av bestämmelser i Norge och Sverige och delvis i
Danmark. Betänkandet »Vägtrafikregler» är för närvarande föremål för
överväganden mellan regeringarna. Vidare har framlagts ett betänkande
»Körbanemarkeringen». Härefter återstår att utarbeta enhetliga nordiska
regier om bl. a. trafiksignaler och polismans tecken.

Utskottet uttalade sin uppskattning över att arbetet på en gemensam nordisk
trafiklagstiftning framförts så långt som skett. Samtidigt framhöll
utskottet det angelägna i att gemensamma vägtrafikregler snarast möjligt
utfärdas i alla länderna. Den starka tillväxten av trafiken mellan de nordiska
länderna, vilken kan väntas ytterligare öka efter högertrafikens införande
i Sverige, nödvändiggör enligt utskottets bedömande ett snabbt genomförande
av reformen. Utskottet ansåg väsentligt att de blivande trafikreglerna
blir helt likformiga. För att undvika att olikheter uppkommer i slutskedet
av parlamentsbehandlingen är det därför angeläget att denna samordnas.
Regeringarna bör därför koordinera framläggandet av lagförslagen för parlamenten.
Utskottet ansåg praktiskt att i likhet med vad som var fallet i
fråga om t. ex. de nordiska patentlagarna de fyra parlamentsutskotten samarbetar
direkt efter lagförslagens framläggande.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 27) till regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att så snart som möjligt
genomföra en gemensam nordisk trafiklagstiftning på grundval av Nordiska
vägtrafikkommitténs förslag.

5. Lagstiftning om resebyråverksamhet in. in.

Under de år som gått sedan Nordiska rådet antog rekommendationen nr
3/1963 angående lagstiftning om resebyråverksamhet, har erfarenheterna
visat det berättigade i att åtgärder vidtages till skydd av de resande gentemot
resebyråer, som inte kan uppfylla sina förpliktelser. Då vad som åtgjorts i

41

Kanyl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

anledning av denna rekommendation icke ansågs till fyllest, föreslogs i ett
tilläggsförslag antagandet av en rekommendation till regeringarna om att
genomföra eu enhetlig nordisk lagstiftning om resebyråverksamhet.

I tilläggsförslaget anfördes, att det blivit vanligt att resande, som är bosatta
i ett nordiskt land, köper en resa i ett annat nordiskt land och att det
därför är av gemensamt intresse att de resande erhåller ett rimligt skydd i
alla länderna. Då gällande bestämmelser om förhållandet mellan resebyråerna
och deras kunder varierar från land till land, finns det, enligt förslagsställarnas
uppfattning, ett behov av enhetlig lagstiftning på detta område.

Utskottet framhöll att frågan är av så stort gemensamt intresse, att en
enhetlig lagstiftning i de nordiska länderna bör eftersträvas. Det ansågs
otillfredsställande att fyra av de fem nordiska länderna har olikartad lagstiftning,
medan ett land (Danmark) helt saknar lagregler på området.
I utskottet gavs från dansk sida uttryck för att Danmark icke ensamt borde
vara i avsaknad av lagstiftning till skydd för de resande. Från flera håll
gavs vidare uttryck för betänkligheter över den norska bestämmelsen om
offentlig behovsprövning. En sådan regel ansågs vara ett alltför hårt ingrepp
i näringsfriheten. Enighet rådde om att som ett minimum en garantiordning
bör införas och att denna hör vara obligatorisk. På förslag av utskottet
beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 35) till regeringarna om att
genomföra en enhetlig nordisk lagstiftning om resebyråverksamhet.

Då denna rekommendation ansågs ersätta den tidigare rekommendationen
nr 3/1963 angående lagstiftning om resebyråverksamhet beslöt rådet att
anse sistnämnda rekommendation såsom för rådets del slutbehandlad.

En fråga, som sysselsatt trafikutskottet under föregående år, har gällt
samarbetet i fråga om resebyråverksamhet i utlandet, som behandlas i rekommendation
nr 21/1962. Anledningen har varit de diskussioner som förts
i Nordiska turisttrafikkommittén (NTTK) rörande samarbetsformerna mellan
de nordiska turistkontoren i New York. Av regeringarnas meddelanden
och andra upplysningar har framgått, att ett gott samarbete förekommer
mellan de nordiska länderna på turistväsendets område i en rad utländska
städer.

Enligt utskottets uppfattning har samarbetet efter hand utsträckts så
långt som det kan anses lämpligt. Beträffande turistsamarbetet i New York
påpekade utskottet, afl NTTK nu fastställt nya riktlinjer för samarbetet,
vilka enligt utskottets mening är tillfredsställande. På förslag av utskottet
beslöt rådet anse rekommendation nr 21/1962 såsom för rådets del slutbehandlad.

(i. Åtgärder mot illegal införsel av narkotika

Narkotikafrågan logs åter npp vid årets session. I ett medlemsförslag, som
väckts av bl. a. herr Jan-Ivan Nilsson och fröken Ranmark, hemställdes, att
Nordiska rådet måtte antaga en rekommendation till regeringarna att utföra

42

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 ur 1968

en undersökning av möjligheterna att genom gemensamma åtgärder stoppa
illegal införsel av narkotika. I medlemsförslaget påpekades bl. a. att narkotikamissbruket
under de senaste åren visat en skrämmande ökning och att
det finns omständigheter som pekar på att de nordiska länderna, och i första
hand Sverige, är utsatta för en organiserad bearbetning i syfte alt skapa eu
ny narkotikamarknad.

Med tillfredsställelse konstaterade utskottet, att alla berörda myndigheter
är inställda på en utbyggnad av samarbetet — även på nordiskt plan — i
syfte att förhindra illegal införsel av narkotika. Utskottet framhöll att problemet
på grund av varornas beskaffenhet i praktiken inte kan lösas enbart
genom en skärpt gränskontroll utan kräver andra metoder i samarbete mellan
olika myndigheter och över gränserna. För att komma den organiserade
illegala handeln med narkotika till livs är det nödvändigt att sätta in åtgärder
på ett internationellt plan. Utskottet ansåg också ett närmare nordiskt
samarbete lämpligt.

Enligt utskottets mening borde ansträngningar sättas in på alla fronter.
Berörda myndigheter borde engageras i en undersökning av möjligheterna
att genom gemensamma åtgärder stoppa narkotikahandeln. Bl. a. borde polis-
och tullmyndigheterna undersöka möjligheterna för att delvis överflytta
den gränskontroll, som ingår som ett led i bekämpandet av narkotikasmuggling,
till det nordiska områdets yttergränser. På förslag av utskottet antog
rådet en rekommendation till regeringarna (nr 20) om att företaga en undersökning
av möjligheterna för att genom gemensamma åtgärder stoppa
illegal införsel av narkotika.

7. Fritidsfiske

1 ett medlemsförslag, som väckts av bl. a. herrar Birger Andersson och
Björkman, föreslogs, att Nordiska rådet skulle rekommendera regeringarna
att gemensamt undersöka förutsättningarna för en nordisk planläggning och
administration på sportfiskets område. I förslaget framhölls, att de problem,
som uppstår i samband med utvecklingen av fritidsfisket, knappast kan lösas
enbart av sportfiskarna och deras organisationer, varför samhället bör påtaga
sig en del av uppgifterna. I ett uttalande av Nordiska sportfiskarunionen,
vartill hänvisas i medlemsförslaget, föreslås, att de nordiska länderna
intensifierar arbetet med att bevara fiskebeståndet och att nödvändiga medel
härtill skaffas genom införande av en allmän fiskeavgift.

Vid sin behandling av frågan utgick utskottet från att de nordiska ländernas
medborgare i överensstämmelse med rådets rekommendation nr
27/1954 har samma rätt att utöva fritidsfiske som respektive lands egna
medborgare. Utskottet fann det emellertid också önskvärt, att rätten till
fiske kan utövas under samma betingelser. Sålunda borde t. ex. större avgifter
ej avkrävas andra nordiska medborgare än landets egna medborgare. Utskottet
föreslog därför, att rådet skulle rekommendera de nordiska regering -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 är 11)88

43

ar, som har infört eu statlig fiskeavgift eller överväger att införa eu sådan,
att söka utforma bestämmelserna så, att större avgift inte avkräves andra
nordiska medborgare än landets egna medborgare. Två av utskottets norska
medlemmar reserverade sig mot utskottets beslut och hemställde, att rådet
i anledning av medlemsförslaget måtte rekommendera den norska regeringen
att nedsätta fiskeavgiften för utlänningar som endast önskar fiska
under en kortare period.

Rådet antog utskottets förslag till rekommendation (nr 26) med 52 röster
mot 4. En medlem avstod från att rösta.

8. Övriga saker

I ett medlenrsförslag hade upptagits frågan om att rekommendera regeringarna
att undersöka möjligheterna till besparing genom nordiskt samarbete
vid produktion och/eller inköp av järnvägsvagnar. I förslaget hänvisades
till förekomsten av internationella standardvagntyper samt förutsattes
att en undersökning av frågan skulle kunna påvisa möjligheten att
göra rationaliseringsvinster genom ett nordiskt samarbete rörande produktion
och inköp av järnvägsvagnar.

Av inhämtade remissuttalanden framgick, att det på flera områden finns
möjligheter för de nordiska järnvägsföretagen att uppnå fördelar genom ett
närmare samarbete vid anskaffande av rullande materiel och reservdelar.
Vidare framgick, att frågan även är aktuell på ett internationellt plan inom
järn vägsförvaltningarnas europeiska samarbetsorganisation (UIC). Enligt
utskottets uppfattning borde de nordiska järnvägsstyrelserna gemensamt
utföra en bred undersökning rörande möjligheterna att uppnå besparingar
genom ett samarbete i fråga om inköp och/eller produktion av järnvägsvagnar,
reservdelar och material. Undersökningen borde omfatta såväl ett
nordiskt samarbete inom UIC som ett vidare nordiskt samarbete i den utsträckning
behov föreligger för en snabbare utbyggnad av det nordiska samarbetet
eller för ett nordiskt samarbete utöver det internationella. På förslag
av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 25) till regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att företaga en undersökning rörande
möjligheterna till besparingar genom nordiskt samarbete.

Beträffande rekommendation nr 15/1965 angående kostnader för resepass
fann utskottet att en viss nedsättning av avgifterna kommit till stånd
genom de devalveringar, som skett, varför det icke för närvarande ansågs
aktuellt att företaga ytterligare sänkningar av avgifterna. På förslag av
utskottet beslöt rådet att anse rekommendationen såsom slutbehandlad
för rådets del.

Rekommendationen nr 24/1966 angående enhetliga bestämmelser för resenärers
tullfria införsel av sprit och tobak behandlades under sessionen i
anslutning till en fråga av herr Björkman till finansministrarna huruvida
dessa var beredda att i samarbete med rådets trafikutskott än en gång pröva

44

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

möjligheten att få till stånd enhetliga regler för resenärers tullfria införsel
av sprit och tobak. I det svar som lämnades av den norske finansministern
uttalades, att finansministrarna eventuellt vore villiga till nya diskussioner
med trafikutskottet. Utskottet har därför för avsikt att anmoda finansministrarna
att deltaga i en gemensam överläggning i frågan.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den fråga, som tilldrog sig det största intresse vid rådets sextonde session,
gällde möjligheterna alt i den aktuella marknadssituationen vidga det nordiska
ekonomiska samarbetet. Utgångspunkten var vid detta tillfälle en rad
olika dokument. Dels hade Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt
samarbete avgivit berättelse om arbetet inom ministerkommittén och i nordiska
ekonomiska samarbetsutskottet, till vilken berättelse som bilagor
fogats redogörelser för samarbetet beträffande den yttre tullnivån och om
konkurrensvillkor, för samarbetet inom internationella organisationer —
EFTA, GATT, UNCTAD och OECD — för den nordiska samhandeln 1966 -september 1967, för produktionssamarbetet i Norden samt för samarbetet
om kapital- och etableringsfrågor i anslutning till Europeiska ekonomiska
gemenskapen (EEC). Dels förelåg regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 26/1966 angående ekonomiskt samarbete samt om rekommendation
nr 23/1967 angående Norden och marknadsproblemen. Dels hade inför
sessionen väckts ett flertal medlems- och tilläggsförslag rörande det ekonomiska
samarbetet. I ett av bl. a. herr Holmberg väckt medlemsförslag om
harmonisering av lagstiftning in. in. inför förhandlingar med EEC hemställdes,
att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna att tillställa
rådet erforderligt material rörande de undersökningar, som företagits i varje
nordiskt land med tanke på förhandlingar med EEC, samt att rådet måtte
besluta att uppdraga åt sina fem utskott att i nära samarbete med regeringsrepresentanterna
och sakkunniga föra fram konkreta förslag till ändringar i
de nordiska ländernas lagstiftning på alla de områden, där det antingen som
ett led i förhandlingsberedskapen gentemot EEC och/eller som ett led i
stärkandet av det nordiska ekonomiska samarbetet är att anbefalla. I ett
av herr Sundin väckt tilläggsförslag hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att ingå en överenskommelse om utbyggnad av det
nordiska ekonomiska samarbetet och att vidtaga åtgärder för att gemensamt
åstadkomma en utbyggnad av de organisatoriska resurser som krävs för
ett effektivare nordiskt samarbete. I ett tilläggsförslag av herrar Cassel och
Holmberg hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att ta initiativ
till ett gemensamt nordiskt handlingsprogram för en anslutning i
lämpliga former till EEC. I ett av herr Ohlin väckt tilläggsförslag hemställdes,
att rådet måtte rekommendera Danmarks, Norges och Sveriges rege -

K ungt. Maj:1a skrivelse nr 78 år 1968

45

ringar att i nära kontakt med Finlands och Islands regeringar genom ett
närmande till EEC och dess medlemsstater göra sig underrättade om innehållet
i de tankegångar, som genom uttalande av Frankrikes president
och på andra officiella vägar bragts till deras kännedom rörande ett vidgat
handelspolitiskt och annat ekonomiskt samarbete mellan EEC och i första
hand de tre skandinaviska staterna, att rådet måtte uttala, att en sådan
rekognosering bör äga rum i nära kontakt med Storbritannien och övriga
icke-nordiska medlemsstater i EFTA samt att arbetet på en fortsatt förstärkning
av EFTA-sainarbetet bör fortsätta, att rådet som sin mening
måtte uttala, att ovan berörda rekognosering och därefter eventuellt följande
förhandlingar bör äga rum inom ramen för en målmedveten strävan
efter en radikal lösning av det västeuropeiska integrationsprobleinet närmast
genom eu utvidgning av EEC samt att rådet måtte rekommendera de
nordiska regeringarna att verka för en utvidgning av handeln mellan Östoch
Västeuropa, vilket skulle medföra ekonomiska fördelar i och för sig
samt därjämte klargöra den västeuropeiska integrationens konstruktiva karaktär
och dess syfte att icke skärpa utan överbrygga motsättningarna mellan
de europeiska blocken. I ett av fru Ekendahl, herrar Hammarberg, Tage
Johansson, Lars Larsson och Mellqvist, fröken Ranmark samt herr Wååg
väckt tilläggsförslag hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
i Danmark, Norge och Sverige, helst i samarbete med regeringarna i
Finland och Island, att överväga att vid väl vald tidpunkt och efter samråd
med övriga EFTA-länder gemensamt ta initiativ som kan påskynda en lösning
av handelsproblemen i Västeuropa. I ett av rådsrepresentanter från
Island och Finland väckt tilläggsförslag om inrättande av ett nordiskt finansieringsinstitut
hemställdes vidare, att regeringarna måtte rekommenderas
att ånyo pröva frågan om inrättande av ett nordiskt finansieringsinstitut.

Samtliga dessa saker behandlades av ekonomiska utskottet i ett sammanhang.
Det visade sig där föreligga en bred enighet om att de nordiska ländernas
inbördes ekonomiska samarbete måste ske under fullt hänsynstagande
till ländernas marknadspolitiska målsättning. Utskottet uttalade
vidare, att marknadssplittringen i Europa medför växande problem och att
svårigheterna att nå en lösning i dessa frågor inger bekymmer. Utskottet
noterade därför med intresse, att det för närvarande inom EEC övervägs
initiativ för att reducera och på längre sikt upphäva marknadssplittringen.
Efter att ha erinrat om att de nordiska regeringarna enats om att hålla ett
möte med statsministrarna, utrikesministrarna och samarbetsministrarna
för åt! diskutera det nordiska samarbetet i belysning av den europeiska
marknadssituationen, beslöt utskottet för sin del hålla ett möte i anslutning
till detta ministermöte. Enligt utskottet måste de nordiska samarbetssträvandena
ses mot bakgrund av att de nordiska staterna önskar en utvidgning
av det internationella varuutbytet i sin helhet, bl. a. en ökad handel mellan
Öst- och Västeuropa.

46

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

Det förslag om en översyn av de organisatoriska resurserna för samarbetet,
som framförts i det ovannämnda tilläggsförslaget av herr Sundin, upptog
utskottet ej utan utgick från att det kommer att hänvisas till Nordiska
organisationskommittén för behandling. Utskottet hemställde till rådet att
rekommendera regeringarna att i nära kontakt med regeringarna i övriga
EFTA-länder med uppmärksamhet följa utvecklingen av den europeiska
marknadsfrågan i syfte att utnyttja de möjligheter som kan bidra till en
bred lösning av denna fråga, att ånyo överväga möjligheterna för ett nordiskt
initiativ i syfte att utbygga EFTA-samarbetet, att indraga ett bredare
avsnitt av de nordiska ländernas inbördes ekonomiska förbindelser i övervägandena
med sikte på att en utvidgning av samarbetet kan tillgodose
väsentliga ekonomiska intressen i vart och ett av de nordiska länderna och
att frågan om de organisatoriska förutsättningar som må erfordras ävenledes
ingår i dessa överväganden samt att ta sikte på en utformning av det nordiska
ekonomiska samarbetet som underlättar dessa länders deltagande i en
bred europeisk marknadslösning och som är förenlig med de nordiska ländernas
förpliktelser gentemot övriga EFTA-länder. Efter debatt antog rådet
eu dylik rekommendation (nr 21) med 60 röster; en medlem avstod från att
rösta.

2. Skattesamarbete

Till ekonomiska utskottet hade hänvisats ett inför rådets nionde session
av bl. a. herr Gustafsson i Stockholm väckt medlemsförslag om samarbete
beträffande beskattningens utformning. I förslaget hemställdes, att rådet
mätte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att undersöka
möjligheterna för ett samarbete beträffande utformningen av de nationella
beskattningssystemen. Inom den vida ram, som medlemsförslaget anger,
har i rådet upptagits tre problemkomplex, nämligen företagsbeskattningen,
den individuella beskattningen samt samverkan mellan skattekommittéer
och skattemyndigheter vid förberedande av skattelagstiftningen. Sedan rådet
vid sin tionde session år 1962 antagit en rekommendation (nr 30) angående
samarbete i fråga om skatteutredningar och vid sin tolfte session år 1964 en
rekommendation (nr 26) angående harmonisering av bolagsbeskattningen,
har medlemsförslaget ansetts som färdigbehandlat utom vad gäller den individuella
beskattningen. Det var således i denna del förslaget behandlades
vid sextonde rådssessionen.

Ekonomiska utskottet framhöll, att frågan om nordiskt skattesamarbete
kommit i nytt läge sedan Danmark, Norge och Sverige intensifierat sina ansträngningar
att komma med i ett större europeiskt ekonomiskt samarbete
och bl. a. begärt förhandlingar med EEC om anslutning. Utskottet uttalade,
att, om förhandlingarna blir framgångsrika, krav sannolikt automatiskt
ställs på att dessa nordiska länder anpassar sitt beskattningssystem till de
för EEC-länderna gemensamma normerna; även om ansökningarna inte:

47

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

skulle ha omedelbar framgång, torde dock eu anpassning av skattelagstiftningen
till EEC-länderna bli erforderlig. Enligt utskottet är det därför angeläget,
att de nordiska länderna organiserar ett gemensamt bevaknings- och
utredningsarbete avseende hur den personliga direkta beskattningen bör
ordnas vid en framtida anslutning till EEC.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 24) till regeringarna
att gemensamt med uppmärksamhet följa reformarbetet inom EEC
vad gäller den personliga direkta beskattningen och att undersöka i vilka
avseenden en anpassning av de inhemska systemen för denna beskattning
till vad som gäller inom EEC kan bli aktuell i de nordiska länder, som önskar
anslutning till EEC.

Utskottet hade vidare att ta ställning till ett av bl. a. herr Lundström väckt
medlemsförslag om nordiskt skattevetenskapligt samarbete. I detta förslag
hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att i samarbete med
intresserade forskare och institutioner undersöka möjligheterna för att upprätta
ett nordiskt forskningsråd för skattevetenskap och att ställa nödiga
medel till förfogande för dess verksamhet. Ekonomiska utskottet ansåg, att
en förutsättning för ett effektivt skattereformarbete i de enskilda länderna
är att de som är sysselsatta härmed äger en ingående kännedom om andra
länders skattesystem och det utredningsarbete som bedrivs i dessa länder.
Enligt utskottet borde det föreslagna forskningsrådet ha till uppgift att
tillvarataga kontakten mellan forskare och institutioner i och utom Norden,
planlägga och finansiera gemensamma undersökningar, samordna nationella
undersökningar samt organisera forskningsseminarier. Utskottet föreslog,
att rådet skulle rekommendera regeringarna att i samarbete med berörda
forskare och institutioner undersöka möjligheterna för att upprätta ett nordiskt
skattevetenskapligt forskningsråd. Rådet antog en sådan rekommendation
(nr 14).

Av regeringarnas meddelanden om rådets rekommendation nr 27/1964 angående
harmonisering av huvudformerna för indirekt beskattning framgick
dels att en allmän mervärdeskatt införts i Danmark den 3 juli 1967, dels att
i Sverige förslag kommer att föreläggas 1968 års riksdag om en övergång
till mervärdeskatt, dels att frågan om den indirekta beskattningens utformning
är under utredning i Finland och Norge. Det framgick vidare, att
en kontinuerlig kontakt förekommer mellan berörda departement och ämbetsverk
i frågan. På förslag av utskottet ansåg sig rådet kunna besluta
rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 22/1967 angående
tullar m. m. för motorfordon vid tillfällig införsel framgick, att den danska
regeringen framlagt förslag till ändring av tulloven bl. a. i syfte att personer,
som ej är bosatta inom tullområdet och som ej utövar förvärvsverksamhet
eller har egentlig avlönad anställning i Danmark, ges möjlighet för tillfällig
tull- och avgiftsfri användning av personbil registrerad i utlandet. Det fram -

48

K ungt. Maj.ts skrivelse nr 78 år 19G8

gick vidare, att dylik tillfällig tullfri införsel redan medgives i de övriga
länderna. Ekonomiska utskottet konstaterade, att reglerna i samtliga länder
härigenom är i enlighet med internationell praxis på området. En ytterligare
liberalisering syntes utskottet icke möjlig utan en väsentlig samordning av
skalle- och avgiftssatserna i de nordiska länderna. På utskottets förslag
ansåg sig rådet därför kunna besluta anse rekommendationen såsom för
dess del slutbehandlad.

3. Standardiserings- och malerielkontrollfrågor

Ekonomiska utskottet hade här bl. a. att ta ställning till regeringarnas
meddelanden om rådets rekommendation nr 2/1963 angående samordning
av kontrollbestämmelser rörande elmateriel samt ett i anledning av meddelandena
väckt tilläggsförslag om stöd till standar dis er ing s ar b et et. I tillläggsförslaget
hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att lämna
de nordiska standardiserings- och materielkontrollanstalterna ökat stöd och
att främja arbetet med ett genomförande av internationella standards på så
vidsträckt område som möjligt i de nordiska länderna. I meddelandena lämnades
redogörelser för bl. a. samarbetet inom Nordiska kommittén för samordning
av elektriska säkerhetsfrågor och för samarbetet mellan de nordiska
materielkontrollanstalterna. Det framgick av redogörelserna att samarbetet
är vidarefört på viktiga områden. Utskottet uttryckte sin tillfredsställelse
härmed. I anledning av tilläggsförslaget uttalade utskottet, att i den aktuella
marknadssituationen speciell uppmärksamhet bör visas fält, där samarbetet
mellan EFTA-länderna och EEC-länderna är möjligt. De nordiska länderna
bör ta aktiv del i detta samarbete och främja genomförandet av standardiserings-
och kontrollbestämmelser på bred europeisk basis. På förslag av
utskottet antog rådet en rekommendation (nr 23) till regeringarna att ge
ökat stöd åt de nordiska standardiserings- och materielkontrollanstalterna
samt att främja arbetet med att genomföra internationella standards på bredast
möjliga område i de nordiska länderna.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1962 angående
samarbete inom byggnadsforskningen framgick, att ifrågavarande samarbete
fortsatt i hittillsvarande former inom Nordiska kommittén för byggnadsbestämmelser
och inom byggnadsforskningen. Utskottet ansåg, att arbetet med
att genomföra gemensamma normer och med den vidare forskningen på
byggnadsområdet är av stor betydelse och att därför även i fortsättningen
stor vikt bör läggas vid denna verksamhet. På förslag av utskottet beslöt
rådet att betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 4/1962 angående
samarbete mellan provningsanstalter framgick, att samarbetet inom ramen
för Nordiska samarbetskommittén för materialforskning och provning tagit
ett betydligt steg framåt genom upprättandet av specialkommittén NMpolymer,
som skall arbeta för en samordning av forsknings-, prövnings- och

49

Kungl. Maj:ts

nonneringsarbetet i de nordiska länderna. Enligt utskottets mening vore
värdefullt, om Nordiska rådet årligen kunde erhålla en berättelse om verksamheten
inom Nordiska samarbetskommittén för materialforskning och
provning. På utskottets förslag beslöt rådet betrakta rekommendationen
såsom för dess del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden i anledning av rådets rekommendation
nr 6/1967 angående kontrollstämpling av ädelmetallarbeten framgick bl. a.,
att regeringarna är av den uppfattningen att det är lämpligt att det nordiska
samarbetet på detta område bedrives inom ramen för EFTA. Även
ekonomiska utskottet ansåg det önskvärt att enhetliga regler skapas på
bredast möjliga europeiska grundlag och gav därför sitt stöd åt strävandena
att få till stånd enhetliga regler inom EFTA. Utskottet kunde emellertid
icke se att dessa strävanden hindrar att man på nordisk basis söker nå
fram till enhetliga regler som kan underlätta genomförandet av motsvarande
system inom alla EFTA-länderna. Utskottet ansåg att man från
nordisk sida borde gå i spetsen för detta arbete och därigenom påskynda
eu bredare lösning.

4. Statistiskt samarbete

Vid sessionen förelåg ett regeringsförslag om utvidgat statistiskt samarbete,
väckt av Norges regering. Ekonomiska utskottet hade därjämte att
ta ställning till regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 4/1965
angående statistiskt samarbete. I regeringsförslaget begärdes rådets uttalande
över ett av cheferna för de statistiska centralämbetsverken i Norden utarbetat
förslag till utvidgning av det nordiska samarbetet. Det s. k. Nordiska
chefstatistikermötet föreslogs bli koordinerande instans för allt statistikarbete
som bedrivs av offentliga nordiska samarbetsorgan. Enligt
förslaget förelåg vidare behov av att upprätta ett permanent nordiskt sekretariat
för chefstatistikermötet med huvuduppgift att samordna verksamheten
vid de statistiska samarbetsorganen och ge dessa nödvändig assistans.
Sekretariatet skulle vidare övertaga redigeringen av Nordisk statistisk
skriftserie samt, om Nordiska rådet så fann lämpligt, redigeringen av Nordisk
statistisk årsbok.

Enligt ekonomiska utskottet borde ansvaret för det offentliga statistiksamarbetet
i fortsättningen helt ligga hos chefstatistikermötet. Utskottet
delade dettas uppfattning att ett gemensamt nordiskt statistiskt sekretariat
borde tillskapas. Frågan huruvida det statistiska sekretariatet skall övertaga
redaktionen av Nordiska rådets statistiska årsbok »Year book of
Nordic statistics» tillkommer det, enligt ekonomiska utskottet, rådspresidiet
att avgöra. På förslag av utskottet beslöt rådet antaga en rekommendation
(nr 11) till regeringarna att godkänna det av Nordiska chefstatistikermötet
i juni 1967 framlagda förslaget om utvidgat nordiskt statistiskt
4 — Rihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. A''r 78

50

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1068

samarbete och att anvisa medel för ett permanent sekretariat för Nordiska
chefstatistikermötet.

5. Hjälp till utvecklingsländerna

Den 22 augusti 1966 antog Nordiska ministerkommittén för samordning
av hjälpen till utvecklingsländerna nya riktlinjer för administration av
nordiska biståndsprojekt. Riktlinjerna förelädes berörda regeringar för
godkännande. Efter anhållan från Nordiska rådets presidium beslöt regeringarna
att inte slutligen fastställa riktlinjerna förrän rådet haft tillfälle
att yttra sig över dem. De föreslagna riktlinjerna innebar bland annat att
eu gemensam nordisk styrelse skulle tillsättas för samtliga nordiska biståndsprojekt
men att administrationen av de enskilda projekten skulle
överlämnas till det nationella biståndsorganet i något av länderna.

Inför femtonde rådssessionen 1967 hade framlagts dels ett medlemsförslag
om det nordiska ulandsbiståndets organisation, väckt av herr Holmberg
och fru Segerstedt Wiberg, dels ett ändringsförslag i samma ämne.
I medlemsförslagel hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
i Danmark, Finland, Norge och Sverige att vid reformen beträffande
administrationen av gemensamma ulandsprojekt tillse, att den nordiska
förvaltningsformen bevaras och utvecklas. I ändringsförslaget hemställdes,
att en rekommendation av rådet måtte innehålla att förvaltningen av nordiska
ulandsprojekt utformas så ändamålsenligt som möjligt samtidigt som
hänsyn tages till önskvärdheten av att det nordiska samarbetet utbyggés
på detta område och på längre sikt en egentlig nordisk projektadministration
bör eftersträvas.

Då frågan ej kunde slutbehandlas vid iådssessionen 1967, beslöt rådet
bemyndiga presidiet att uttala sig om riktlinjerna, vilket skedde den 13
november 1967. I sin skrivelse underströk presidiet, som byggde på ett förslag
från ekonomiska utskottet, bl. a. önskvärdheten av att ministerkommitténs
formella ställning som beslutsorgan blir tydligare angiven samt
föreslog att Nordiska rådet skall utse de fyra medlemmar av styrelsen för
de nordiska biståndsprojekten som enligt riktlinjerna skall företräda den
allmänna opinionen. Presidiet förordade vidare att omröstningen i styrelsen
blir individuell. Riktlinjerna borde enligt presidiet ges karaktären av en
formlig överenskommelse mellan länderna, som kan ligga till grund för det
framtida samarbetet på området.

Ekonomiska utskottet konstaterade, att vad rådet önskat för närvarande
icke beaktats av regeringarna vid den omarbetning som företagits av riktlinjerna.
Utskottet utgick emellertid från att frågan om det nordiska ulandssamarbetets
organisation icke erhållit sin slutliga utformning i dessa
riktlinjer. Arbetet inom Nordiska organisationskommittén kan komma att
på längre sikt påverka utformningen av det nordiska ulandssamarbetets
organisation, framhöll utskottet, som föreslog att rådet ej skulle företaga sig

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968 51

något i anledning av medlems- och ändringsförslaget. Rådet biföll utskottets
förslag.

Utskottet hade vidare alt ta ställning till regeringarnas inför sextonde
rådssessionen avgivna meddelanden om rådsrekommendation nr 3/1961
angående samordning av hjälpen till utvecklingsländerna. I anslutning härtill
hade herr Holmberg frågat regeringarna i Danmark, Finland, Norge
och Sverige om anledningen till att de förslag Nordiska rådets presidium
framfört till regeringarna rörande riktlinjerna för administrationen av
nordiska ulandsprojekt icke beaktats av ministerkommittén. Av svaret
framgick att regeringarna ej för närvarande var beredda till ett så vittgående
samarbete som rådet önskat. Vad gäller rekommendationen nr
3/1961 fann utskottet, att samarbetet mellan länderna bedrevs i enlighet
med rådets rekommendation, varför utskottet föreslog, att rådet måtte
betrakta rekommendationen såsom för dess dels slutbehandlad. Detta blev
rådets beslut.

6. Forskningsfrågor

Vid sessionen förelåg ett medlemsförslag om nordiskt integrationsforskning,
väckt av bl. a. herr Holmberg. I förslaget hemställdes, att rådet måtte
rekommendera regeringarna att undersöka förutsättningarna för en gemensam
samt organiserad forskningsverksamhet rörande det nordiska ekonomiska
samarbetet.

Ekonomiska utskottet konstaterade att vad som avses är att få till stånd
en forskningsverksamhet inriktad på att bl. a. klarlägga olika sidor av den
raskt lortgående ekonomiska integrationen i Norden samt problem sammanhängande
med en eventuell nordisk anknytning till en framtida europeisk
stormarknad. För närvarande bedrivs integrationsforskning av denna
art i Norden vid ett fåtal institutioner och i blygsam omfattning. Utskottet
förordade därför, att rådet måtte antaga den i medlemsförslaget föreslagna
rekommendationen. Rådet beslöt i enlighet härmed (rekommendation nr
15).

1 ill behandling i ekonomiska utskottet förelåg vidare regeringarnas
meddelande om rekommendationen nr 19/1966 angående samarbete om
skogstekniskt utvecklingsarbete. Av meddelandena framgick, att Nordiska
skogsstudiernas råd (NSR) i november 1966 i en skrivelse till den svenska
regeringen inkommit med förslag till samarbetsprojekt. I skrivelsen hemställes,
att ett för de nordiska länderna gemensamt årligt bidrag om eu
miljon svenska kronor anvisas för ändamålet fördelat på länderna efter
vissa andelstal, samt att rekommendationen varit föremål för överläggningar
mellan representanter för berörda myndigheter i Danmark, Finland,
Norge och Sverige. Vid dessa hade enighet i princip nåtts om samarbete på
området. I sammanhanget hade från svensk sida väckts frågan om möjligheterna
alt utvidga samarbetet till andra skogliga forskningsfrågor än de
4*—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 78

52

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 år 11)88

skogstekniska. Övriga länder har i princip varit positiva till detta. I anslutning
till meddelandena hade en fråga ställts till svenska regeringen, om
den var beredd medverka till att Nordiska skogsarbetsstudiernas råd tillförsäkras
ett för de nordiska länderna gemensamt årligt bidrag av erforderlig
storleksordning för skogstekniskt utvecklingsarbete. Ekonomiska utskottet
underströk angelägenheten av att den med rekommendationen
åsyftade utbyggnaden av det nordiska skogstekniska utvecklingsarbetet
kommer till stånd.

7. Övriga saker

Atomenergisamarbetet behandlades i en berättelse från Nordiska kontaktorganet
för atomenergifrågor samt i regeringarnas meddelanden om
rekommendation nr 31/1966 angående samarbete på atomenergins område.
Av berättelsen och meddelandena framgick bl. a. att kontaktorganet tillsatt
en särskild arbetsgrupp — Nordisk atomsamarbeidsgruppe — med
uppgift att genomgå möjligheterna för en utvidgning av det nordiska samarbetet
vad gäller forskning och utveckling på atomenergins område samt
att framlägga de förslag härtill, som genomgången kan föranleda. Arbetet
med den ifrågavarande rådsrekommendationen pågår för närvarande inom
såväl arbetsgruppen som kontaktorganet.

Av berättelsen från Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål framgick
bl. a., att detta diskuterat såväl internationella fiskeriproblem som
nordiska frågor. Ekonomiska utskottet underströk betydelsen av att det
nordiska samarbetet i dessa frågor bedrives vidare och att största möjliga
enighet uppnås i internationella organisationer som diskuterar fiskerifrågor.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 30/1966 angående
ökat stöd till Föreningarna Norden framgick bl. a. storleken av statsbidragen
i respektive länder till Föreningarna Nordens verksamhet. Enligt
ekonomiska utskottets uppfattning får Nordiska rådets avsikt med den
ifrågavarande rekommendationen anses ha varit att ge ett klart uttryck för
uppfattningen, att Föreningarna Nordens verksamhet är betydelsefull och
förtjänt av det allmännas stöd. Utskottet ansåg därför rekommendationens
syfte uppnått varför rekommendationen borde kunna anses såsom för
rådets del slutbehandlad. Rådet beslöt i enlighet härmed.

III. Generaldebatten

1 generaldebatten, som fördes på grundval av rapporten om framsteg i
nordiskt samarbete under 1967 och presidiets rapport om dess verksamhet
sedan femtonde sessionen, deltog vid årets session 38 olika talare med sammanlagt
42 inlägg. Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under
debatten, som pågick under sessionens båda första dagar, statsminister Er -

53

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

länder samt statsrådet Lange. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg
från svensk sida av herr Cassel, fru Ekendahl, herrar Holmberg, Ohlin och
Sundin.

Såsom under de senaste rådssessionerna kan sägas ha blivit tradition,
kom en stor del av årets generaldebalt att ägnas åt de ekonomiska samarbetsfrågorna
och då särskilt frågan om eventuella nordiska initiativ i
den aktuella marknadssituationen i Europa. Denna fråga berördes av samtliga
svenska deltagare i generaldebatten.

Vidare behandlades i debatten åtskilliga kulturella spörsmål, bl. a. frågan
om svenska språkets ställning vid eu skolreform i Finland samt det nordiska
forskningssamarbetets organisation. Bland övriga behandlade spörsmål
må nämnas frågan om fast Öresundsförbindelse och storflygplats i
Öresundsregionen och frågan om nordisk abortlagstiftning.

IV. Val m. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes
bl. a. herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. .Till revisor för
tidskriften omvaldes herrar Sundin och Björkman och till revisorssuppleant
fru Ekendahl.

Rådet utsåg vidare fem medlemmar och fem suppleanter i styrelsen för
Nordiska kulturfonden för tiden 1969—1970. Från svensk sida omvaldes
tru Segerstedt Wiberg med fröken Ranmark som suppleant. Härjämte
skedde kompletteringsval av en revisor för fonden för 1968.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Stockholm i mars
1969 med början å dag som senare kommer att fastställas av presidiet.

Vid en ceremoni den 17 februari 1968 utdelades Nordiska rådets litteraturpris
för år 1968 till den svenska författaren Per Olof Sundman samt
Nordiska rådets musikpris 1968 till tonsättare Joonas Kokkonen, Finland.

54

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets sextonde session i Oslo antagna

rekommendationerna

(Koordinerande land inom parentes)

Rek. nr 1

Rek. nr 2

Rek. nr 8

Rek. nr 4

Rek. nr 5

Rek. nr 6

Nordisk Råd benstiller til regeringerne, åt der etableres et
nordisk kollegium for vildtforskning, hvis 0konomiske inidler
forudsaettes tilvejebragt gennem de organer og fonds, som
allerede finansierer den nationale jagt- og vildtforskning i
hvert af landene. (Danmark )

Nordisk Råd henstiller til regeringerne, åt de gaeldende
bestemmelser om jagt og fredning af dyr og fugle, i det omfång
dette ikke allerede er sket, indrettes i overensstemmelse
med fplgende principielle grundsaetninger:

a. åt alle dyr og fugle, herunder også de, der traditionell
karakteriseres som skadelige, som et minimum b0r fredes i
yngletiden,

b. åt ingen i de nordiske lande hjemmebprende dyre- eller
fugleart må udryddes totalt, og åt der derfor b0r traeffes effektive
foranstaltninger til bevarelse af et antal forplantningsdygtige
stämmer af de dyr og fugle, som er eller kommer i fare
för åt udd0 i Norden,

c. åt der b0r indfpres förbud mot anvendelse af fangstredskaber
og metoder, hvorved der påfpres dyr eller fugle unpdig
lidelse eller efterstraebelse, og

d. åt udbetaling af skydepenge som praemie for nedskydning
eller fångst af i hvert fald sådanne dyr og fugle, som er
i fare for åt udd0, b0r vaere forbudt. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt samvirke ved fastbeggelsen
af jagt- og fredningstiderne for dyr og fugle, således
åt der ikke i et land vedtages bestemmelser, som inodvirkes
i et andet land, og således åt man s0ger åt tilsikre eu rimelig
fordeling af det jagtmaessige udbytte. (Sverige)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland, Norge og
Sverige åt underspge, om det er muligt åt oprette en eller flere
vidstrakte naturparker på finsk, norsk og svensk område, hvori
de store rovdyr i Norden skall vaere fredet. (Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige att ställa till förfogande särskilda
stipendiemedel samt vidtaga övriga erforderliga åtgärder för
att möjliggöra för isländska ungdomar att erhålla specialiserad
yrkesutbildning vid dessa länders yrkesutbildningsanstalter.
(Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att inrätta ett
permanent samarbetsorgan för att samordna den nordiska
yrkeslärar ut bildningen enligt de riktlinjer, som framlagts i

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 78 är 1968

55

Rek. nr 7

Re k. nr 8

Rek. nr 9

Rek. nr 10

Rek. nr 11

Rek. nr 12

Rek. nr 13

Nordiska kommitténs för yrkeslärarutbildning slutrapport.
(Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att undersöka möjligheterna för en översyn av den
nordiska yrkesklassificeringen, så att könsbestämda klassificeringar
avlägsnas. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att vidtaga åtgärder i syfte att bereda möjlighet för
tjänstemän även inom regional och lokal förvaltning att tjänstgöra
i annat nordiskt land än det egna. (Danmark )

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Norge och
Sverige

1. att medverka till att diskussioner inleds rörande möjligheterna
alt utvidga transittrafiken över Trondheimsleden,

-• att träffa avtal om Muruvikanläggningens utnyttjande
som reservhamn för transittrafiken av torrgods. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Norge og Sverige
åt stptte oprettelsen af en permanent flyveforbindelse mellem
Östersund og Trondheim med tilknytning til forbindelserne
til Stockholm og Finland. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att godkänna det av Nordiska cliefsstatistikermötet i
juni 1967 framlagda förslaget om utvidgat nordiskt statistiskt
samarbete; och

II. att anvisa medel för ett permanent sekretariat för Nordiska
cliefsstatistikermötet. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i de nordiske lande,

a) åt til.straebe anvendelsen af indenrigs porto i den nordiske
udveksling af breve mellem 500 og 1 000 g,

b) åt övergå til benyttelse af indenrigs porto inden for
Norden ved postbefordring af aviser og tidsskrifter, der udgives
i et af de nordiske lande (postabonnement og udgiverkorsbånd),

c) i det nordiske postale samarbejde åt tilstraebe fuldstsendig
ensartethed både for så vidt angår reglerne om hvilke
forsendelsesarter, der modtages til befordring, og for så vidt
angår bestemmelserne om tilladt st0rrelse, vaegt og indhold
in. in. för hver forsendelsesart,

d) åt fastssette ensartede regler om postvaesenets ansvar
for forsendelser,

e) åt unders0ge mulighederne for åt opnå administrative
lettelser i det nordiske postsamarbejde gennem st0rre ensartethed
i de interne bestemmelser vedrprende postvaesenets
virksomhed og

f) åt fremskynde gennemfprelsen af en faellesnordisk ordning
for postgiroudbetaling. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga
åtgärder för åstadkommande av ett effektivt samarbete mellan
forskningsråden (motsvarande) i de nordiska länderna
och att ställa särskilda medel till förfogande för nordiskt forskningssamarbete.
(Finland)

56

Kungl. AIaj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Rek. nr 1A

Rek. nr 15

Rek. nr 16

Rek. nr 17

Rek. nr 18

Rek. nr 19

Rek. nr 20

Rek. nr 21

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att i samarbete
med berörda forskare och institutioner undersöka möjligheterna
för att upprätta ett nordiskt skattevetenskapligt
forskningsråd. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
förutsättningarna för en gemensamt organiserad forskningsverksamhet
rörande det nordiska ekonomiska samarbetet.
(Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland och
Sverige att i samråd med de för sjukvården ansvariga utreda
förutsättningarna för en överenskommelse avseende den slutna
sjukvården i Tornedalen innebärande att befolkningen i området
får valfri möjlighet till sjukhusvård på båda sidor av
gränsen. (Finland)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt udrede forudssetningerne
for, åt der i hvert af landene gennemfpres pligt
til åt give mpde som vidne for domstolene i de andre nordiske
lande. (Danmark)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,
Norge og Sverige åt genoptage forhandlingerne om tilvejebringelse
af ensartet lovgivning om arbejdstageres opfindelser,
således åt udgangspunktet for de fortsatte drpftelser tages
i den gseldende svenske lovgivning herom. (Finland)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne

a) åt tilvejebringe nsermere oplysning om, hvorvidt og i
bekrajftende fald på hvilket grundlag og i hvilket omfång
offentlige myndigheder i de nordiske lande udbetaler erstatning
for skader, der er forvoldt af personer, over for hvilke
samfundet ved anbringelse på anstalt eller institution eller
på anden måde har truffet foranstaltninger af kriminalretlig
eller ipvrigt af forsorgsmaessig karakter, og

b) åt underspge mulighederne för fastssettelse af fsellesnordiske
ensartede principper, hvorefter der administrativt
kan udbetales billighedserstatning af offentlige midler for
sådanne skader. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt foretage en underspgelse
af mulighederne for ved faelles foranstaltninger
åt standse illegal indfprsel af narkotika og i faellesskab ivserkssette
alle de foranstaltninger, som kan medvirke til åt standse
denne trafik. (Sverige)

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene

1. i nser kontakt med regjeringene i pvrige EFTA-land oppmerksomt
å fplge det europeiske ma rkedssppr småls utvikiing
med sikte på å utnytte de muligheder som kan bidra til en
bred lpsning av dette spörsmål;

2. på ny å overveie mulighetene for et nordisk initiativ med
sikte på å ut bygge EFTA-sainarbeidel;

3. å inndra et bredere utsnitt av de nordiske lands innbyrdes
pkonomiske förbindelser i overveielsene, med sikte
på åt en utvidelse av samarbeidet kan tilgodese vesentlige pkonomiske
interesser i hvert av de nordiske land og åt de orga -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

Rek. nr 22

Rek. nr 23

Rek. nr 24

Rek. nr 25

Rek. nr 26

Rek. nr 27

Rek. nr 28

Rek. nr 29

Rek. nr 30

Rek. nr 31

nisatoriske forutsetninger som måtte va''re påkrevet likeledes
inngår i disse overveielser og

4. å ta sikte på eu utformning av den nordiske 0konomiske
samarbeid som letter disse lands deltagelse i en bred europeisk
markedsl0sning og som er förenlig med de nordiske
lands förpliktelser overfor de 0vrige EFTA-land. (Norge)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark og Sverige,
åt den videre behandling af de foreliggende förslag om
anlffig af en storlufthavn på Saltholm og bygning af en tilsluttende
fast förbindelse mellem Danmark og Sverige drives
parallelt og fremskyndes mest muligt med lienblik på, åt der
snarest kan trseffes principbeslutninger vedr0rende disse ankeg
i Danmarks folketing og Sveriges riksdag. (Danmark)

Nordisk Råd rekommanderer regjeringene å gi 0kt st0tte
til de nordiske standardisserings- og materiellkontrollanstalter
og frenime arbeidet for gjennomf0ring av internasjonale standarder
på bredest mulig felt i de nordiske land. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att gemensamt med uppmärksamhet följa reformarbetet
inom EEC vad gäller den personliga direkta beskattningen,

II. att undersöka i vilka avseenden en anpassning av de
inhemska systemen för denna beskattning till vad som gäller
inom EEC kan bli aktuell i de nordiska länder, som önskar
en anslutning till EEC. (Danmark)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark, Finland,
Norge og Sverige åt foretage en underspgelse af mulighederne
for åt opnå besparelser ved et nordisk samarbejde vedr0rende
produktion og/eller indk0b af jernbanevogne. (Sverige)

Nordisk Råd henstiller til de nordiske regeringer, som har
indf0rt en statslig fiskeafgift eller overvejer åt inf0re en sådan,
åt s0ge bestemmelserne udformet således, åt der ikke
opkrseves st0rre afgifter af andre nordboer end af landets
egne borgere. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Danmark,
Finland, Norge och Sverige att så snart som möjligt genomföra
en gemensam nordisk trafiklagstiftning på grundval av
Nordisk vägtrafikkommittés förslag. (Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
förutsättningarna för att inrätta ett nordiskt ibero-amerikanskt
institut. (Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för inrättande av ett nordiskt kollegium för parasitologi
för att åstadkomma ett effektivare samarbete på den parasitologiska
forskningens och undervisningens område. (Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för upprättande av ett nordiskt vulkanologiskt
institut i Island. (Island)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt s0ge den internationale
konvention til undgåelse af forurening af havet med
olie aendret således, åt det principiellt bliver -totalt forbudt
åt udt0mme olie eller olieholdige blandinger i havet, og åt

58

Kungi. Maj.ts skrivelse nr 78 år 1968

Rek. nr 32

Rek. nr 33

Rek. nr 34

Rek. nr 35

Rek. nr 36

Rek. nr 37

Rek. nr 38

der skabes for0get mulighed for en effektiv kontrol med overholdelse
af konventionen. Endvidere henstiller rådet, åt regeringerne
overvejer, om det tillige er mnligt, åt retshåndhaevelsen
ved overtra;delse af konventionen kan övergå til en international
domstol. (Danmark)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

I. att vidtaga åtgärder för åstadkommande av ett effektivt
nordiskt samarbete på området för träskyddsforskning samt

II. att undersöka frågan om finansieringen av nämnda samarbete.
(Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i Finland, Norge
och Sverige

1. att vidtaga åtgärder för inrättande av ett nordiskt saineinstitut
samt

2. att utreda frågan om institutets verksamhet och placering.
(Norge)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att verka för
att Nordiska rådets musikpris från och med år 1968 kan utdelas
vartannat år. (Sverige)

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt gennemfpre en
ensartet nordisk lovgivning om rejsebureauvirksomhed. (Finland) Nordiska

rådet rekommenderar regeringarna

I. att genomföra de av Nordiska kommittén för modernisering
av matematikundervisningen föreslagna reformerna
av matematikundervisningen i de nordiska ländernas skolor
och

II. att anvisa erforderliga anslag för fortsatt samarbete för
reformering av matematikundervisningen på skolans lägre
stadier. (Sverige)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna i de nordiska
länderna att säkerställa ett samnordiskt deltagande i världsutställningen
i Osaka år 1970. (Finland)

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att i anledning
av den danska devalveringen förhöja Nordiska kulturfondens
belopp till 3 250 000 danska kronor. (Danmark)

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

59

Innehåll

I. Organisation in. in. ...................................... 5

II. Behandlade saker ........................................ 7

A. Saker förberedda av juridiska utskottet .................... 8

1. Självstyrande områdens representation i Nordiska rådet 8

2. Organisationen av det nordiska samarbetet; ändringar i Nordiska
rådets stadga och arbetsordning.................... 9

8. Skydd av flyttfåglar 10

4. Jaktfrågor 10

5. Vittnesplikt .................................... 13

6. Skadestånd beträffande personskador vållade av interner

in. in................................................ 14

7. Immaterialrättsliga frågor 14

8. Åtgärder mot olj ef örorening i havet................... 15

9. Övriga saker.................. 16

B. Saker förberedda av kulturutskottet ........................ 17

1. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning . . 17

2. Skol- och undervisningsfrågor 21

3. Radio-, televisions- och filmfrågor .................... 25

4. Nordiska kulturfonden 26

5. Kultnrupplysning i utlandet ..................... . 26

6. Nordisk artikeltjänst 27

7. Nordiska rådets musikpris ................ 28

8. övriga saker 28

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet ............... 29

1. Arbetsmarknadsfrågor 29

2. Hälso-och sjukvårdsfrågor............................. 31

3. Föroreningsfrågorna .................................. 33

4. Näringsforskning ...................................... 33

5. Ungdomens narkotikamissbruk m. in. 34

6. Utbildning av arkitekter m. in. 34

7. Sjömansskatt ........................................ 35

D. Saker förberedda av trafikutskottet 35

1. Enhetliga posttaxor och postbestämmelser 35

2. Trondheim—östersundstrafiken 36

3. Öresundsfrågor........................................ 37

4. Gemensam trafiklagstiftning ............................ 40

5. Lagstiftning om resebyråverksamhet in. in. . . 40

6. Åtgärder mot illegal införsel av narkotika 41

7. Fritidsfiske ................ 42

8. Övriga saker 43

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet .................. 44

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete 44

2. Skattesamarbete ..................... 46

3. Standardiserings- och materielkontrollfrågor 48

4. Statistiskt samarbete . . 49

60 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 78 år 1968

5. Hjälp till utvecklingsländerna

50

6. Forskningsfrågor .........................

51

7. Övriga saker .............................

............. 52

III.

Generaldebatten ............................

52

IV.

Val in. m...................................

53

ESSELTE AS. STHIM 84
814100