Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

1

Nr 196

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
riktlinjer för utlännings politiken in. in. jämte motioner.

(3 :e avd.)

Propositionen m. m.

I propositionen nr 142 har Kungl. Maj :t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 4 oktober 1968 föreslagit
riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för utlänningspolitiken sona departementschefen
föreslagit,

2. godkänna de grunder för utlänningsfrågornas handläggning som
departementschefen förordat,

3. besluta att en central utlänningsmyndighet med de uppgifter och med
den ledning som departementschefen angett inrättas den 1 juli 1969.

Propositionen innehåller förslag till riktlinjer för utlänningspolitiken
och till den framtida organisationen för den centrala handläggningen av
utlänningsfrågor.

En huvudlinje i utlänningspolitiken skall som hittills vara att i internationellt
samarbete skapa förutsättningar för ett fritt folkutbyte. Sådana
förutsättningar föreligger inte f. n. Förslagen i propositionen grundas därför
på att invandringen till Sverige tills vidare måste kontrolleras för att
det skall vara möjligt att samordna den med våra resurser och vår politik
inom andra områden och upprätthålla principen att invandrare skall ha
möjlighet att leva på samma standardnivå som den inhemska befolkningen.
Frågor om invandrares anpassning i Sverige skall beredas ökat utrymme.

Enligt propositionen skall statsmakterna ta ökat ansvar för utlänningspolitiken
genom att ge närmare riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas
tillståndsprövning. Förslag till sådana riktlinjer läggs fram i propositionen.
De innebär bl. a. att den nuvarande organiserade invandringen av arbetskraft,
med krav på arbetstillstånd redan före inresan, skall bestå. Förutsättningarna
att flytta eller omskola inhemsk arbetskraft och arbetskraftsutbudet
från de icke yrkesverksamma kvinnorna, de handikappade
och de äldre måste beaktas. Invandrande arbetskraft får inte koncentreras
till låglönebranscher med osäkra anställningsförhållanden och hög arbetslöshetsrisk.
Löne- och andra anställningsvillkor skall överensstämma
med vad som är normalt för inhemsk arbetskraft med motsvarande kvaliBihang
till riksdagens protokoll 1968. 6 sand. Nr 196

2

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

fikationer. Arbetsmarknadspartens nuvarande inflytande på den arbetsmarknadsbetingade
invandringen skall bestå. Bostadsfrågan måste ordnas
före inflyttningen hit.

Enligt de föreslagna riktlinjerna skall invandring av humanitära skäl
medges generöst. Invandring av flyktingar, som inte är asylsökande eller
på annat sätt befinner sig i ett akut nödläge, skall huvudsakligen ha formen
av kollektiv överföring hit. Nu gällande lättnader för utländska studerande
vid tillståndsprövningen behålls.

Uppehålls- och arbetstillstånd skall enligt riktlinjerna ges för längre tider
än nu. Bosättningstillstånd, som f. n. ges efter minst fem års bosättning
här, skall kunna meddelas redan efter två års bosättning. Dessa förslag
innebär betydande lättnader i förhållande till nuvarande tillståndskrav.
Dessutom föreslås lättnader i gällande krav på att arbetstillstånd skall avse
visst slag av arbete. Sådan yrkesbegränsning bör i regel kunna undvaras i
fråga om utlänning som har arbetat här minst ett år.

Utlänningsfrågor skall enligt förslaget handläggas av de vanliga fackmyndigheterna
inom områden där utlänningar är i huvudsak jämställda
med svenska medborgare, t. ex. inom undervisningen, hälso- och sjukvården
och socialvården, övriga utlänningsfrågor skall handläggas av en central
utlänningsmyndighet. Denna föreslås få avsevärt annat verksamhetsområde
än nu. Vid sidan av tillstånds- och kontrollfrågor skall en huvuduppgift
för myndigheten sålunda vara att handlägga anpassningsfrågor som
avser bl. a. samordning av anpassningsinsatserna, uppföljning av anpassningsproblemen
och bevakning av utvecklingen på anpassningsområdet. Vidare
skall myndigheten handlägga medborgarskapsfrågor, som skall föras
över från Kungl. Maj :t till den centrala utlänningsmyndigheten.

Den nuvarande provisoriska centrala utlänningsmyndigheten, statens
utlänningskommission, föreslås den 1 juli 1969 bli ersatt med ett fristående
permanent ämbetsverk. Verkets styrelse skall bestå av verkschefen
som ordförande samt sex lekmannaledamöter. Till verket skall knytas sakkunniga
inom de skilda intresseområden som har betydelse för avgörandet
av frågor inom verkets verksamhetsområde. Förslag till närmare organisation
av verket avses skola föreläggas 1969 års riksdag.

I den till lagutskott hänvisade propositionen nr 158 föreslås ändringar
i utlänningslagen och medborgarskapslagen i anslutning till vad som
föreslagits i propositionen nr 142 angående riktlinjer för utlänningspolitiken
m. m.

Förslaget till ändring i utlänningslagen innebär att utlännings vandel får
prövas i ärende om uppehållstillstånd endast i samma utsträckning som
i ärende om avvisning eller utvisning. För att ytterligare stärka rättssäkerheten
i ärenden om uppehållstillstånd föreslås att utlänning, som vägras
uppehållstillstånd på grund av sin vandel, skall kunna besvära sig över

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968 3

beslutet hos Kungl. Maj :t i vissa fall. Utlänningsnämnden skall höras,
innan den centrala utlänningsmyndigheten av sådant skäl avslår ansökan
om uppehållstillstånd. Besvärsrätt skall liksom i ärende om avvisning eller
utvisning föreligga, om nämnden eller ledamot i nämnden har haft avvikande
mening.

Den nuvarande föreskriften i utlänningslagen att arbetstillstånd alltid
skall avse visst slag av arbete (yrkesbegränsas) föreslås bli ändrad så att
arbetstillstånd skall kunna meddelas utan sådan begränsning. Vidare föreslås
att narkotikamissbruk liksom f. n. alkoholmissbruk skall kunna föranleda
utvisning.

Ändringarna i medborgarskapslagen innebär att beslutanderätten i bl. a.
naturalisationsärenden förs över från Kungl. Maj :t till den centrala utlänningsmyndigheten.
Mot denna myndighets beslut i medborgarskapsärende
skall besvär kunna föras hos Kungl. Maj :t. Dessutom skall myndigheten
kunna hänskjuta medborgarskapsärende till Kungl. Maj :t för avgörande,
om det föreligger särskilda skäl, t. ex. att ärendet har påtagliga utrikespolitiska
aspekter eller på annat sätt är av särskilt grannlaga natur eller
är av principiell betydelse.

Ändringarna i utlänningslagen och medborgarskapslagen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1969.

Härutöver föreslås i propositionen ett par formella ändringar i lagen om
polisregister m. m.

Förslaget om ändringar i utlänningslagen har behandlats av andra lagutskottet
(2LU 73) medan propositionen nr 158 i övrigt behandlats av
första lagutskottet (1LU 54).

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen II: 1292 av fru Kristensson vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala att Kungl. Maj :t måtte besluta att
mom. 1 f, 37 § UtlK utgår,

dels de likalydande motionerna 1:1023 av herr Åkerlund m. fl. och II: 1293
av herr Söderström m. fl. vari hemställts

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala

1. att en särskilt omsorgsfull prövning måtte ske vid sådana fall av tillståndsprövning
där möjligheter till politisk asyl kan föreligga;

2. att såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationerna framdeles skall
ges reellt medinflytande vid tillståndsgivning vid såväl generella ståndpunktstaganden
som i enskilda fall;

3. att kravet på bosättningstid för bostadstillstånd bör vara två år men
att tillstånd till fritt yrkesval bör kunna ges tidigare;

4

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

4. att behovet av regional, kurativ verksamhet för utlänningar i Sverige
bör tillgodoses i samband med organiserandet av den nya centrala utlänningsmyndigheten; B.

att riksdagen måtte besluta

1. att administrativa mål bör berättiga till fri rättshjälp åt medellösa
utlänningar;

2. att fastställandet av den föreslagna centrala utlänningsmyndighetens
uPPgifter och ledning skall anstå i avbidan på det aviserade organisationsförslaget
för denna myndighet,

dels de likalydande motionerna I: 1022 av herr Dahlén m. fl. och II: 129b
av herr Wedén m. fl. vari hemställts

1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

a. om förslag till nästa års riksdag om en samordning av arbetsgruppen
för invandrarfrågor och den nya centrala utlänningsmyndigheten,

b. att bestämmelserna om kontroll av invandringen ges en mera preciserad
utformning så att osäkerhet vid tillämpningen undvikes,

c. om samordning, förenkling och snabbare behandling av tillståndsärenden,
samt

2. att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionerna anförts.

Utskottet

Allmänna principer

Kungl. Maj :ts förslag såvitt angår riktlinjer för utlänningspolitiken innebär
att statsmakterna får ta det direkta ansvaret för denna politik även i
delar som inte direkt omfattas av utlänningslagstiftningen.

Huvudlinjen att i internationellt samarbete skapa förutsättningar för ett
fritt folkutbyte bör även enligt utskottets mening fullföljas. Det praktiskt
här mest märkbara resultatet får anses ligga i 1954 års överenskommelse
om en gemensam nordisk arbetsmarknad och dess fullföljd i 1957 års passkontrollöverenskommelse.
Det torde vara uppenbart att arbetet i sådant
syfte inte kan föras vidare genom ensidiga svenska åtgärder.

Utlänningslagen medger en helt fri invandring. Lagen förutsätter emellertid
att generell invandringskontroll kan behövas. Medel för sådan kontroll
regleras i lagen medan det överlämnas åt Kungl. Maj :t att vid lagens
tillämpning avgöra om eller i vilken utsträckning dessa medel behöver utnyttjas.
Utlänningsutredningen och praktiskt taget alla remissinstanser
har ansett att det även fortsättningsvis och för den tid som nu kan överblickas
är nödvändigt att upprätthålla en generell kontroll av invandringens
omfattning och inriktning. Departementschefen drar i propositionen
samma slutsats efter en utförlig motivering. Även utskottet ansluter sig
helt till denna slutsats som inte i och för sig innebär någon ändring i redan
gällande förhållanden. Utskottet delar även uppfattningen att syftet med
denna generella kontroll skall vara att samordna invandringen med vå -

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

5

ra resurser och med övriga politiska målsättningar samt att upprätthålla
principen om lika standard för invandrare som för den inhemska befolkningen.
Genom en generell kontroll med sådant syfte bereds ett skydd för
väsentliga svenska intressen inom ramen för landets internationella åtaganden,
samtidigt som skydd och trygghet kan beredas den invandrare som
fått tillstånd så att han därpå kan grunda anspråk på det svenska samhället
efter generella normer.

Invandringens omfattning bör enligt förslaget i propositionen och i enlighet
med den generella kontrollens angivna syften bestämmas såvitt angår
invandrande arbetskraft efter bedömningen av arbetsmarknadsläget men
även med hänsyn till möjligheterna att bereda invandrarna bostäder, utbildning,
sjuk- och hälsovård, social omvårdnad i övrigt och annat bistånd.
Utskottet delar denna bedömning av vilka faktorer som bör ligga till grund
för tillståndsgivningens omfattning.

I likhet med departementschefen anser utskottet att beslut om invandringskvoter
inte skulle fylla avsedda syften. Detta förhållande bör självfallet
inte hindra strävanden till en långsiktig bedömning.

I fråga om den humanitärt motiverade invandringen finner utskottet det
liksom departementschefen uppenbart att det inte kan komma i fråga att
beskära möjligheterna för flyktingar i nöd att få skydd. Flyktingar som redan
fått asyl i annat land och s. k. ekonomiska flyktingar bör överföras i
den omfattning som bestäms på hittills gällande sätt.

Departementschefen har i propositionen anfört att frågor om invandrares
anpassning skall ges ökat utrymme. Utskottet vill för sin del betona
vikten härav. Vad rör anpassningsåtgärdernas inriktning har departementschefen
erinrat om att han tillkallat sakkunniga för att kartlägga anpassningsproblemen
och lägga fram förslag och redogjort för utredningsdirektiven.
Utskottet har i detta sammanhang inte funnit anledning till erinran
mot de uppfattningar som direktiven återspeglar. Den närmare bedömningen
får som departementschefen anför anstå till dess utredningens resultat
och förslag i anledning därav föreligger.

Tillståndsgivningen
Allmänna frågor

Den ansvarsfördelning mellan statsmakterna och förvaltningsmyndigheterna
som dras upp genom utformningen av riktlinjerna får som departementschefen
framhåller bedömas med hänsyn till att utrymmet för myndigheternas
prövning också i framtiden bör vara ganska vidsträckt. Mot
bland annat denna bakgrund har de föreslagna riktlinjerna utformats i
syfte att ge ledning för en tillämpning i ett längre perspektiv och huvudsakligen
klarlägga vilken inverkan olika faktorer bör ha på tillståndsärendenas
avgörande. Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning
i fråga om utformningen av de riktlinjer till vilka riksdagen nu har
att ta ställning.

6

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

I motionerna I: 1022 och II: 1294 förordas att bestämmelserna om kontroll
av invandringen ges en mera preciserad utformning så att osäkerhet vid
tillämpningen undvikes. Motionärerna har också förutsatt att regler uppställs
som inte ger intryck av att möjliggöra godtycke vid tillämpningen.

Kungl. Maj :t har att ge sina beslut författningsmässiga och andra uttryck.
Motionärernas syfte att tillgodose rättssäkerhetskraven får enligt utskottets
mening anses vara tillgodosett. Ett föreslaget riksdagens uttalande är därför
inte erforderligt.

Såvitt angår den i motionen II: 1292 gjorda hemställan har utskottet funnit
anledning förutsätta att utlänningskungörelsen kommer att överses. Med
hänsyn därtill och med erinran om att berörda bestämmelser även i fortsättningen
utfärdas av Kungl. Maj :t torde motionärens allmänna syfte att
otidsenliga bestämmelser utmönstras kunna antas bli löpande tillgodosett
utan någon riksdagens åtgärd.

Enligt gällande utlänningslag äger Kungl. Maj :t förordna att utlänning
inte får resa in, uppehålla sig eller med visst undantag arbeta i landet.
Kungl. Maj :ts förordnande om krav på tillstånd meddelas i utlänningskungörelsen.
Bestämmelserna i utlänningskungörelsen har utformats från principen
om tillståndskrav som en huvudregel från vilken medges synnerligen
omfattande undantag. Denna utformning, som har författningstekniska fördelar,
rimmar väl med bedömningen av behovet tills vidare av generell invandringskontroll,
som kan avvecklas först när förutsättningar därför skapas
—- främst genom internationella överenskommelser. Utformningen kan
emellertid givetvis inte rubba det väsentliga sakliga innehåll som de redan
genomförda undantagen innebär. Bland dessa undantag märks i första hand
de nordiska överenskommelserna som i nuvarande utformning innebär att
krav på tillstånd till vare sig inresa, vistelse eller arbete inte ställs på medborgare
i de övriga nordiska länderna.

Kungl. Maj :ts förslag innebär inte ändring i Kungl. Maj :ts befogenhet
att besluta om lättnader i tillståndskraven då förutsättningar föreligger
eller om de skärpningar som ändrade förhållanden kan påkalla. Som departementschefen
anfört bör dock ändringar av väsentlig betydelse anmälas
för riksdagen om dess bedömning inte kunnat inhämtas i annan ordning.

Arbetsmarknadsbedömningen in. m.

En ordning som medger spontan invandring av arbetssökande bar visat
sig kunna leda till att ett stort antal invandrare befinner sig i landet utan
att arbetstillstånd enligt därför gällande principer bör beviljas för dem.
Mot bakgrund därav har Kungl. Maj :t lämnat föreskrifter om arbetstillstånd
i syfte att invandringen av utlänningar som behöver arbetstillstånd
skall ledas in i organiserade former, vilket är en förutsättning för att alla
faktorer skall kunna beaktas vid tillståndsgivningen utan det tryck som närvaron
av ett stort antal arbetssökande invandrare kan lägga på beslutsmyn -

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968 7

digheten. Enligt även utskottets mening bör det inte föreligga någon tvekan
om att såväl den enskilda som kollektiva invandringen i så stor utsträckning
som möjligt bör äga rum i sådana former.

Utskottet har inte heller något att erinra mot uttalandet att kollektiv
överföring bör komma i fråga i första band där förutsättningar föreligger.

Möjligheten att främja en organiserad invandring ligger främst i upprätthållandet
av principen att invandrare som kommer hit för att arbeta och
för vilka tillstånd krävs i regel skall ha arbetstillstånd redan före inresan.
Kungl. Maj :ts i detta syfte år 1966 utfärdade bestämmelser återför sig på
att Kungl. Maj :t enligt utlänningslagen kan föreskriva att utlänning under
vissa förutsättningar inte får resa in hit innan arbetstillstånd har meddelats.
Även den regel som lämnats för det fall att utlänning redan inrest, nämligen
att arbetstillstånd endast i särskilda fall får beviljas, kan återföras till stadganden
i utlänningslagen. Förslaget i propositionen innebär att Kungl. Maj :t
som hittills kan upprätthålla kraven på arbetstillstånd före inresan och —
med hänsyn till utvecklingen och under av departementschefen angivet förbehåll
— avgöra i vilken mån lättnader däri kan medges.

Utskottet har här förut anslutit sig till uppfattningen att invandringen
även framdeles bör äga rum i organiserade former. Formerna för invandringen
torde inte kunna ledas i sådan riktning utan att nämnda principer
om arbetstillstånd före inresan upprätthålls. Utskottet tillstyrker därför
Kungl. Maj :ts förslag såvitt nu är i fråga.

Den centrala faktorn vid en prövning av frågor om arbetstillstånd
är bedömningen av tillgången på arbetskraft inom landet. Därvid beaktas
givetvis arbetsutbudet från de som vistas i landet och kan komma in som
arbetssökande utan tillstånd. Förslaget i propositionen innebär i syfte att
ge ett önskat och godtagbart skydd för väsentliga svenska intressen därutöver
att även marginalgruppernas situation skall beaktas. I sådant sammanhang
kommer arbetsmarknadspolitiska medel och lokaliseringspolitiska
överväganden in i bilden liksom den i arbetsmarknadssammanhang tidigare
uppställda målsättningen att i samverkan mellan arbetsmarknadsverket
och arbetsgivare anpassa arbetstid och arbetsplats till arbetsutbudet från
dessa grupper. Denna bedömning får huvudsakligen inga som ett led i AMS
och arbetsmarknadsparternas mer långsiktiga överväganden. Utskottet ansluter
sig till vad sålunda har förordats.

Mot vad departementschefen anfört i fråga om arbetstillstånd för korttidsanställning,
koncentration av utländsk arbetskraft till låglönebr ans eller
och om arbetskraft med särskilt värdefulla kvalifikationer har utskottet
inte någon erinran.

Utskottet finner mot bakgrund av principen om lika standard det inte
böra råda tvekan om att löne- och andra anställningsvillkor måste prövas i
ärenden om arbetstillstånd. Det är dessutom ett svenskt intresse att inte
oro skapas på arbetsmarknaden.

Arbetstillstånd efter en prövning av anställningsvillkoren krävs nu även

8

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

för montagearbetare om arbetet i Sverige varar mer än viss tid. Häremot
har kritik riktats i skilda sammanhang, en kritik mot vars grunder departementschefen
anfört invändningar till statsrådsprotokollet. Kungl. Maj :ts
förslag innebär att arbetstillstånd fortfarande skall krävas. Utskottet har
inte funnit anledning till annat än tillstyrkan av Kungl. Maj :ts förslag.

De alternativa lösningar som förordats i anslutning till riksdagsbehandlingen
går ut på en förlängning av den arbetstillståndsfria tiden, något som
det liksom hittills bör tillkomma Kungl. Maj :t att avgöra. Någon hemställan
i ämnet har icke gjorts.

Vad angår grunderna för jämförelser mellan montagearbetarna och motsvarande
svenska anställningsvillkor har departementschefen hänvisat till
förhandlingar mellan den utländska arbetsgivaren och vederbörande svenska
arbetstagarorganisation samt till att jämförelsen vid tvist görs av AMS efter
samråd med de svenska arbetsmarknadsparterna. Detta anförs som ett uttryck
för den förordade allmänna grundsatsen att arbetsmarknadsparternas
inflytande inte bör försvagas. I sammanhanget anförs även att möjligheter
till generella ställningstaganden från AMS och arbetsmarknadsparternas
sida bör utnyttjas i högre grad än hittills.

I motionerna I: 1023 och II: 1293 hemställs att riksdagen måtte uttala
att såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationerna framdeles skall ges
reellt medinflytande vid såväl generella ståndpunktstaganden som i enskilda
fall.

Utskottet erinrar om att i propositionen nr 158 förordas att arbetstillstånd
som hittills skall meddelas och återkallas av den centrala utlänningsmyndigheten.
Med utgångspunkt i att AMS och arbetsmarknadsparterna alltjämt
skall ha det avgörande inflytandet över arbetsmarknadsbedömningen i sådant
ärende uttalas att myndigheten i denna del bör följa den mening som
AMS gett uttryck åt. Departementschefen erinrar om att AMS beslut i ärenden
om kollektiv rekrytering, vilka inte grundas på utlänningslagen, kan
överklagas hos Kungl. Maj :t.

Det har i motionerna inte gjorts gällande att AMS — vari såväl arbetsgivar-
som arbetstagarintressen finns representerade —- vid yttrande i arbetstillståndsärende
och vid beslut om kollektiv överföring av ax-betskraft skulle
grunda sina avgöranden på annat än av arbetsmarknadens parter anförda
eller eljest utredda omständigheter som ligger inom syftet med gällande
utlänningslag och av statsmakterna antagna riktlinjer för utlänningspolitiken.
Ett uttalande från riksdagens sida enligt motionerna kan mot bakgrund
därav inte anses erforderligt. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag
och avstyrker motionerna i denna del.

Bostadsförhållandena

Som ett väsentligt mål för invandringspolitiken har uppställts att invandrarna
skall leva på samma standardnivå som befolkningen i övrigt.
Enligt vad här förut angivits har en fortsatt generell kontroll av invand -

i Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968 9

ringen ansetts ofrånkomlig även av denna orsak. Bland de faktorer som
därför skall bedömas i tillståndsfrågor har tagits upp även ett krav på en
ur standard- och kostnadssynpunkt godtagbar bostad. Inom den organiserade
invandringens ram och särskilt vid kollektiv rekrytering läggs ansvaret
för att bostadsfrågan lösts på arbetsgivaren respektive den myndighet
som överför flyktingar. Häremot har utskottet ingen invändning. Utskottet
ansluter sig även till vad departementschefen anfört i fråga om standardkravens
omfattning och bedömningen av bostadskostnaden m. m. Därvid har
utskottet gått ut ifrån att bedömningen av bostadens godtagbarhet sker i
jämförelse med faktisk standard för den inhemska befolkningen och inte
med de bostadspolitiska målsättningarna i denna del.

Invandring av icke yrkesarbetande utlänningar in. fl.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts av departementschefen
i fråga om avgränsning av den krets familjemedlemmar som bör tillåtas
invandra tillsammans med huvudmannen. Detta kan inte anses stå i motsättning
till de synpunkter i ämnet som anförts i motionerna I: 1022 och
II: 1294.

Som även tidigare berörts ansluter sig utskottet vidare till vad som föreslagits
i propositionen om humanitärt motiverad invandring av inte asylsökande
personer.

Asylsökande politiska flyktingar har enligt utlänningslagen en särställning
som bör bestå. Den praxis som utbildat sig i anslutning därtill innebär
att ekonomiska flyktingar m. fl. — även medborgare i krigförande land som
där riskerar straff för brott för vilket utlämning inte får ske — får stanna
i Sverige om de inte kan antas få en fristad i annat land. Utskottet anser
som departementschefen att denna praxis som innebär en generös tillämpning
bör upprätthållas. Vid behandlingen av invandringens omfattning har
utskottet här ovan anslutit sig till departementschefens förslag. Detta innebär
att urvalet sker efter bedömningar av hjälpbehovet och var hjälpen blir
mest verksam. Utskottet kan därför inte ansluta sig till den i motionerna
I: 1022 och II: 1294 anförda meningen som synes innebära att flyktingens
egen bedömning skulle vara avgörande.

I motionerna I: 1023 och II: 1293 har hemställts om uttalande att en särskilt
omsorgsfull prövning måtte ske i tillståndsärenden där möjligheter till
politisk asyl kan föreligga. Detta yrkande torde helt tillgodoses om riksdagen,
vilket utskottet tillstyrker, godtar Kungl. Maj :ts förslag att bedömningar
med politisk innebörd i allmänhet inte bör göras lokalt utan av central
myndighet eller av Kungl. Maj :t enligt de möjligheter därtill som utlänningslagen
anvisar.

Yrkesbegränsning av arbetstillstånd

I propositionen nr 158 föreslås sådan ändring i utlänningslagen att det blir
möjligt att meddela arbetstillstånd utan yrkesbegränsning.

10

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

De föreslagna riktlinjer som här behandlas innebär bl. a. att yrkesbegränsning
av arbetstillstånd bör göras första gången sådant tillstånd meddelas,
dock inte längre än som motiveras av det syfte man vill nå. Vidare innebär
förslaget att förlängning av arbetstillstånd bör i regel kunna meddelas utan
yrkesbegränsning för den som arbetat här minst ett år. Därmed skulle även
syftet med hemställan i motionerna I: 1023 och II: 1293 om uttalande för
fritt yrkesval tidigare än efter två år vara helt tillgodosett. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj :ts förslag såvitt nu är i fråga.

Arbetsförmedling m. m.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört till statsrådsprotokollet.

Utländska studerande

Utskottet har inte någon erinran mot vad som i detta sammanhang förordats
i propositionen. I fråga om sambandet mellan studiesocialt stöd och
vistelsetillstånd erinras om att sakkunniga tillkallats av chefen för utbildningsdepartementet.

Bosättning stillstånd m. m.

I de förut nämnda motionerna I: 1023 och II: 1293 har föreslagits ett
riksdagens uttalande att kravet på bosättningstid för bosättningstillstånd
bör vara två år. I propositionen har förordats att bosättningstillstånd i allmänhet
bör kunna ges redan efter två års bosättning i Sverige. Motionsyrkandets
syfte i denna del torde få anses tillgodosett vid bifall till Kungl.
Maj :ts förslag. Utskottet har inte någon erinran mot vad därom eller i övrigt
i sammanhanget anförts av departementschefen. Inte heller har anledning
funnits till erinran mot vad som anförts i fråga om giltighetstiden för
uppehålls- och arbetstillstånd.

Verkställande organ

Central myndighet

Det förslag till lag om ändring i utlänningslagen som lagts fram i propositionen
nr 158 innebär bl. a. att det alltjämt skall finnas en central myndighet
för handläggning av utlänningsfrågor.

Myndighetens uppgifter

Enligt utlänningslagen är den centrala utlänningsmyndigheten beslutande
organ i fråga om den generella utlänningskontrollen och har även uppgifter
som besluts- och besvärsinstans i ärenden om utlänningars avlägsnande
från Sverige. I dessa hänseenden har ändring inte föreslagits.

Departementschefen har förordat att myndigheten skall bibehållas vid
sina uppgifter enligt utlänningskungörelsen i fråga om utlänningars legilimationshandlingar.
Utskottet har ingen erinran däremot.

11

; Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

I propositionen nr 158 intaget förslag till lag om ändring i lagen om
svenskt medborgarskap innebär att den centrala utlänningsmyndigheten
såsom första instans övertar prövningen av naturalisationsfrågorna.

Vidare innebär Kungl. Maj :ts förslag att nuvarande ordning skall bestå
i fråga om den yttre utlänningskontrollen. Såvitt rör den inre utlänningskontrollen
ger utlänningslagen redan Kungl. Maj :t befogenhet att meddela
bestämmelser om anmälan av utlännings vistelse och arbetsanställning i
Sverige. Departementschefen har anmält att ytterligare överväganden i fråga
om bl. a. bostadsanmälningar och kontrolltekniken i övrigt anstår i avvaktan
på pågående särskilda undersökningar.

Utskottet har förut här ovan betonat vikten av att frågor om invandrares
anpassning ges ökat utrymme. Den närmare bedömningen av anpassningsåtgärdernas
inriktning bör som även angivits anstå tills vidare i avvaktan
på inledd utredning. Utskottet förutsätter att även i avvaktan på en sadan
bedömning frågorna ägnas aktiv uppmärksamhet och att åtgärder vidtas
så långt som möjligt utan att den framtida utvecklingen onödigtvis

binds. . ...

Utskottet delar uppfattningen, att de centrala anpassningsuppgifterna

läggs på en central myndighet. Denna myndighet får därmed utredande,
samordnande, initiativtagande och informativa uppgifter beträffande dessa

Kungl. Maj :ts förslag innebär att de nämnda anpassningsuppgifterna
åläggs den centrala utlänningsmyndigheten. Utskottet tillstyrker forslaget
och utgår från att kommande organisationsförslag innebär även en samordning
med de uppgifter som nu åvilar arbetsgruppen för invandrarfrågor.
Med denna utgångspunkt blir en särskild riksdagens åtgärd i denna fråga
enligt förslaget i motionerna I: 1022 och II: 1294 obehövlig.

Den centrala myndighetens organisation in. m.

Mot bedömningen i propositionen att en fristående central utlänningsmyndighet
skall finnas även i framtiden har utskottet ingen erinran.

Kungl. Maj :ts förslag innebär att en sådan central myndighet skulle ha
de huvuduppgifter som departementschefen angett. I motionerna I: 1023
och II: 1293 hemställs att fastställandet av myndighetens uppgifter måtte
anstå i avbidan på det aviserade organisationsförslaget.

Enligt utskottets mening är det lämpligt att huvuduppgifterna nu anges
genom" statsmakternas beslut. Organisationsförslaget kan då upprattas
med denna utgångspunkt så att verket kan åta sig de uppgifter som åläggs
det. Utskottet har tidigare berört frågan om de centrala anpassnmgsuppgiftcrna
och utgått från en sådan samordnad lösning att dessa uppgifter
kan utövas även i väntan på den pågående utredningen om dessa åtgärders
inriktning. Inte heller kan den väckta frågan om regional, kurativ verksamhet
hindra ett föreslaget beslut. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag
och avstyrker motionerna I: 1023 och II: 1293 i denna del.

12 Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

Utskottet tillstyrker vidare att den angivna myndigheten skall utgöras
av ett permanent centralt ämbetsverk för utlänningsfrågor som skall ersätta
utlänningskommissionen.

I fråga om verksledning m. m. tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag
att verkets styrelse skall bestå av verkschefen som ordförande och sex lekmannaledamöter.
Utskottet, som inte heller har erinran mot vad departementschefen
i övrigt anfört i denna fråga, har inte funnit sådana skäl anförda
som skulle kunna föranleda bifall till hemställan i motionerna I: 1023
och II: 1293 att beslut om verksledningen uppskjuts.

Ämbetsverket bör i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag inrättas den 1 juli
1969 sedan förslag i organisations- och anslagsfrågorna framlagts för riksdagen.

Övriga frågor

I motionerna 1:1023 och 11:1293 har hemställts att riksdagen måtte
uttala att behovet av regional kurativ verksamhet bör tillgodoses i samband
med organiserandet av den nya centrala utlänningsmyndigheten. Frågan
om särskilda kurativa insatser närmast för vissa asylfall berörs även i motionerna
I: 1022 och II: 1294. Vidare har i motionerna I: 1023 och II: 1293
hemställts om beslut att medellösa utlänningar bör få fri rättshjälp i administrativa
mål.

Båda dessa angivna yrkanden återförs till rättssäkerhetssynpunkter och
anpassningsfrågor. Den tillsatta utredningen om invandrarnas anpassning
torde få anledning att beröra frågeställningarna. Enligt utskottets mening
finns det därför inte skäl att nu vidta de föreslagna åtgärderna. Utskottet
erinrar i fråga om fri rättshjälp även om riksdagsbehandlingen år 1967 (1LU
1967: 9) av närliggande fråga om rättegångshjälp.

Motionerna I: 1022 och II: 1294 innefattar även förslag att riksdagen
hos Kungl. Maj :t hemställer om samordning, förenkling och snabbare behandling
av tillståndsärenden. Utskottet vill betona att handläggningsreglerna
måste utformas bl. a. genom en avvägning av rättssäkerhetskrav mot
krav på förenklingar. Utskottet har inte funnit anledning till principiell
erinran mot den ordning som följer av gällande regler och föreslagna riktlinjer.
De organisatoriska frågor som 1969 års riksdag kommer att få ta
ställning till kan också i viss mån bli aktuella i sammanhanget. Utskottet
har därför inte funnit anledning tillstyrka motionsyrkandet.

Utskottet, som inte haft erinran mot Kungl. Maj :ts förslag i de delar
som här förut inte berörts, hemställer

1. beträffande utformningen av bestämmelser om kontroll
av invandringen att riksdagen avslår motionerna I: 1022
och II: 1294 såvitt nu är i fråga,

2. beträffande innehållet i viss bestämmelse i utlänningskungörelsen
att riksdagen avslår motionen II: 1292,

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

13

3. beträffande arbetsmarknadsparternas reella inflytande
på tillståndsgivningen in. m. att riksdagen med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 1023
och II: 1293, såvitt nu är i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet
föreslagits,

4. beträffande yrkesbegränsning av arbetstillstånd att
riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 1023 och II: 1293, såvitt nu är i fråga,
godkänner vad i statsrådsprotokollet föreslagits,

5. beträffande bosättningstillstånd att riksdagen med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionerna
1:1023 och II: 1293, såvitt nu är i fråga, godkänner vad i
statsrådsprotokollet föreslagits,

6. beträffande riktlinjer för utlänningspolitiken i de delar
som ej behandlats under 3.—5. ovan att riksdagen godkänner
vad i statsrådsprotokollet föreslagits,

7. beträffande viss samordning av anpassningsfrågor att
riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 1022 och II: 1294, såvitt nu är i fråga,
godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

8. beträffande prövning av tillståndsfrågor i vissa asylfall
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 1023 och II: 1293, såvitt nu är
i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

9. beträffande grunder för utlänningsfrågornas handläggning
i de delar som ej behandlats under 7. och 8. att riksdagen
godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats,

10. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 1023 och II: 1293, såvitt nu
är i fråga, beslutar att en central utlänningsmyndighet med
de uppgifter och med den ledning som i statsrådsprotokollet
angetts inrättas den 1 juli 1969,

11. beträffande regional kurativ verksamhet att riksdagen
avslår motionerna I: 1023 och II: 1293 såvitt nu är i fråga,

12. beträffande fri rättshjälp att riksdagen avslår motionerna
I: 1023 och II: 1293 såvitt nu är i fråga,

13. beträffande en snabbare behandling av tillståndsärenden
m. m. att riksdagen avslår motionerna 1:1022 och
II: 1294 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 5 december 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

14

Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),
Axel Andersson (fp), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fri! Wallentheim
(s), herrar Kaijser (h), Mårtensson (s), Ottosson (h), Herbert Larsson
(s), Per Jacobsson (fp), Högström (s), Nils-Eric Gustafsson (ep), Schött
(h) och Johan Olsson (ep) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Blidfors (s), Ståhl (fp), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors
(fp), Mattsson (ep), Turesson (h), fröken Olsson (s), herrar Lindholm
(s), Antonsson (ep), Fagerlund (s), Mundebo (fp) och fru Holmberg (s).

Reservationer

1. beträffande den arbetstillståndsfria tiden för montagearbetare av herrar
Kaijser (h), Ottosson (h), Schött (h), Bohman (h) och Turesson (h)
som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med »De
alternativa» och slutar med »icke gjorts» bort ha följande lydelse:

»De alternativa lösningar som förordats i anslutning till riksdagsbehandlingen
går ut på en förlängning av den arbetstillståndsfria tiden, vilken vid
internationell jämförelse är mycket kort. Strikt tillämpning av den nu gälllande
14-dagarsregeln kan därför ej sällan leda till besvärande konsekvenser.
Med hänsyn till det vidgade internationella samarbetet och den liberaliseringstendens
som karakteriserar den europeiska arbetsmarknaden
bör Kungl. Maj :t i positiv anda pröva frågan om en förlängning av 14-dagarsperioden.
»

2. beträffande arbetsmarknads parternas inflytande av herrar Kaijser (h),
Ottosson (h), Schött (h), Bohman (h) och Turesson (h) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med »Det har»
och slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:

»Vid individuell invandring kan såsom framhålles i motionerna I: 1023 och
II: 1293 generella ståndspunktstaganden i vissa fall leda till icke önskvärda
konsekvenser. I sådana fall är det angeläget att såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationerna
ges reellt medinflytande vid ställningstagandet
och att prövningen sker med hänsyn till de i det särskilda fallet föreliggande
omständigheterna.»

dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

»3. beträffande arbetsmarknadsparternas reella inflytande
på tillståndsgivningen m. m. att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till motionerna I: 1023
och II: 1293, såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,»

3. beträffande regional kurativ verksamhet av herrar Axel Andersson
(fp), Kaijser (h), Ottosson (h), Per Jacobsson (fp), Schött (h), Bohman
(h), Ståhl (fp),Nihlfors (fp), Turesson (h) och Mundebo (fp) som anser

, Statsutskottets utlåtande nr 196 år 1968 15

dels att efter det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med
»Båda dessa» och slutar med »om rättegångshjälp» bort införas ett stycke
av följande lydelse:

»I vissa fall synes personer som söker en fristad här i landet inte ha
kunnat utveckla de verkliga skälen för sin önskan. Även om det är riktigt
att bedömningar med politisk innebörd i allmänhet bör göras av central
myndighet vore det, såsom framhålles i motionerna 1:1023 och 11:1293,
av stort värde om en regional kurativ verksamhet inrättades som kunde ge
erforderliga informationer och råd.»

dels att utskottets hemställan under 11. bort ha följande lydelse:

»11. beträffande regional kurativ verksamhet att riksdagen
i anledning av motionerna I: 1023 och II: 1293 ger
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört,»

Särskilt yttrande

av herrar Axel Andersson (fp), Per Jacobsson (fp), Ståhl (fp), Nihlfors
(fp) och Mundebo (fp) som anfört:

»Generositet i enskilda invandringsfall låter sig väl förena med en generell
invandringskontroll. Det bör vara möjligt med en liberal tolkning av
familjemedlemsbegreppet i särskilda fall. Det bör också vara möjligt att
visa en generös inställning till asylsökande flyktingar, ekonomiska flyktingar
och andra. Det gäller även flyktingar, som inte kunnat fly direkt till
vårt land utan först måst söka asyl i annat land men som kan göra troligt
för svenska myndigheter att man i första hand önskat ta sin tillflykt till
Sverige. Detta innebär självfallet inte att flyktingens egen bedömning skall
vara avgörande.

Man bör också stryka under behovet av bl. a. flexibla kurativa insatser
för grupper av invandrare med speciella anpassningsproblem. Det gäller
t. ex. de grekisk-ortodoxa trosbekännarnas behov av själasörjare eller de
anpassningsproblem av både politisk och social natur som vissa desertörer
från krigförande länders krigsmakter visat sig bli ställda inför i vårt
land. Vi vill här fästa uppmärksamheten på de insatser frivilliga och ideella
organisationer med ekonomiskt stöd av samhället kan göra för speciella
invandrargrupper.

För att få avsedd effekt måste de åtgärder som är ämnade att underlätta
invandrarnas anpassning få en regional förankring. Det gäller i all
synnerhet de kurativa insatserna. Vi förutsätter att åtgärder av detta slag
som visar sig nödvändiga inte uppskjutes i avvaktan på resultatet av den
sittande utredningen om invandrarnas anpassning.

Vi önskar slutligen kraftigt understryka vad som sägs i motionerna I:
1022 och II: 1294 om nödvändigheten att bestämmelserna om kontroll av
invandringen, med bibehållen generositet i detaljer, ges en så preciserad
utformning att rättsosäkerhet i tillämpningen undvikes.»

ESSELTE AB. STHLM 68

814532