Statsutskottets utlåtande nr 19b år 1968
1
Nr 194
Utlåtande i anledning av motioner om viss ersättning till arrendatorer
i anledning av utvidgning av Prästtomta skjutfält.
(l:a avd.)
I de likalydande motionerna 1:306 av herr Eskilsson m. fl. och 11:386
av herr Gomér m. fl. har hemställts att riksdagen måtte besluta att ersättning
av statsmedel skall utgå till de arrendatorer som vid utvidgningen av
Prästtomta skjutfält tvingats att frånträda sina arrenden för av dem erlagd
statlig och kommunal inkomstskatt i vad densamma belöper på avtalad
anpassnings- och omställningsersättning.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från länsstyrelsen i Östergötlands län efter hörande
av prövningsnämnden i länet, fortifikationsförvaltningen och riksskattenämnden.
Motionerna
Motionärerna anser att markägare och arrendatorer behandlats olika genom
att arrendatorerna beskattats för hälften av omställningsersättningen
medan markägarna undgått beskattning eftersom ersättningen ingått i köpeskillingen
för fastigheterna. Genom en klausul i avtalet med hänvisning
till kommunalskattelagen anses arrendatorerna ha haft anledning att utgå
från att omställningsersättningarna skulle vara skattefria. Arrendatorerna
har enligt motionerna förlitat sig på att delegationen skulle se till att de och
markägarna blev lika behandlade i skattehänseende.
Remissyttrandena
Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län synes ej ha varit avsett att omställningsersättningen
skulle beskattas enär i avtalen med arrendatorerna
intagits en klausul att »avtalet träffats under sådana förhållanden som
avses i kommunalskattelagen § 35 mom. 4». Klausulen har givetvis icke
varit bindande för beskattningsdomstolarna och avser för övrigt beskattning
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 19b
2
Statsutskottets utlåtande nr 19i år 1968
under vissa förhållanden av realisationsvinst. Viss tveksamhet synes också
ha rått beträffande beskattningen eftersom omställningsersättningen avtalats
att utbetalas under som regel 2—4 år medan övriga ersättningar
skolat utbetalas vid viss tidpunkt i nära anslutning till arrendets frånträdande.
I avtalen med arrendatorerna har dessutom intagits en klausul vari vederbörande
arrendator förklarat sig icke ha några ytterligare ersättningsanspråk
gentemot kronan.
Oavsett sistnämnda förhållande finner sig länsstyrelsen — med hänsyn till
föreliggande särskilda omständigheter — böra tillstyrka att arrendatorerna
beredes skälig ytterligare ersättning.
Prövningsnämnden i Östergötlands län har haft att ta ställning till den
taxeringsmässiga bedömningen av de till arrendatorerna utbetalade omställningsersättningarna,
vilka i flertalet fall blivit till fullo beskattade av vederbörande
taxeringsnämnder. Prövningsnämnden hade icke ansett att omställningsersättningar
kunde anses utgöra skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet
för de skattskyldiga arrendatorerna. Sedan regeringsrätten hade
lämnat utan ändring kammarrättens utslag att till beskattning upptaga
hälften av ifrågavarande omställningsersättningar har prövningsnämnden
ansett sig böra följa prejudikatet.
Enligt fortifikationsförvaltningen tillerkändes samtliga arrendatorer omställningsersättning
enligt grunderna i en principöverenskommelse. Flertalet
arrendatorer företräddes vid förhandlingarna av RLF. Samma ersättningsgrunder
tillämpades även för de arrendatorer som inte företräddes
av RLF. Avsikten med hänvisningen i avtalen till kommunalskattelagen § 35
mom. 4 torde ha varit att arrendatorerna inför skattemyndigheterna på ett
enkelt sätt skulle kunna styrka att avlösen skett under tvång. Varken delegationen
eller RLF har emellertid enligt fortifikationsförvaltningen kunnat
förutsäga hur de överenskomna ersättningarna skulle komma att beskattas.
Något uttalande om att anteckningen om tvångsförfarande skulle medföra
skattefrihet hade delegationen självfallet inte behörighet att göra.
Även vid förhandlingarna med markägarna företräddes flertalet sakägare
av RLF. Härvid träffades icke någon principöverenskommelse om omställningsersätlning
vilket torde ha berott på att de sociala skälen icke ansågs
vara lika starka som beträffande arrendatorerna. Det torde dock ha förekommit
att delegationen i vissa fall då ömmande omständigheter förelåg funnit
det rimligt att godta en något högre köpeskilling än vad som eljest skulle
kommit i fråga. Storleken av dessa höjningar kunde icke anges men de hade
varit avsevärt lägre än till arrendatorerna utbetalade omställningsersättningar.
Fortifikationsförvaltningen har löst aktualiserade fall av omställningsersättningar
till markägare och arrendatorer på liknande sätt som delegationen.
Statsutskottets utlåtande nr 19b år 1968 3
Beträffande motionens förslag om ersättning av statsmedel till arrendatorerna
anser sig förvaltningen med hänsyn till att utvidgningen av Prästtomtafältet
handlagts av en särskild delegation ej böra göra annat uttalande
än fästa uppmärksamheten på de prejudicerande verkningar ett bifall till
motionärernas förslag skulle tå med hänsyn till såväl redan skedda som
kommande utbetalningar av ersättningar till arrendatorer i liknande situationer.
Riksskattenämnden anmärker inledningsvis att anledningen till att arrendatorerna
beskattats för viss del av den i samband med utvidgningen av
Prästtomta skjutfält erhållna ersättningen är att söka i den skatterättsliga
praxis som gäller beträffande dylika ersättningar. Ersättning i samband
med frånträdande av arrende var ej sällan förekommande och det torde
finnas ett inte ringa antal arrendatorer på olika håll i landet som blivit
beskattade enligt nämnda praxis. Anledningen till att ägarna av fastigheter
inom skjutfältsområdet icke blivit beskattade för någon del av erhållen
ersättning torde bero på att den oriktigt i sin helhet rubricerats som köpeskilling
för fastighet. Att markägarna icke blivit beskattade för någon
del av ersättningen utgör enligt riksskattenämndens mening ej något skäl
för att utbetala ersättning av statsmedel till de i motionerna berörda arrendatorerna.
»Orättvisan» skulle därmed endast flyttas till en annan nivå. I
stället för en olikartad behandling av markägare och arrendatorer i Prästtomta
skulle man få en olikartad behandling av nämnda arrendatorer och
ett okänt antal arrendatorer i andra delar av landet vilka uppburit ersätU
ningar av enahanda slag.
Riksskattenämnden avstyrker bifall till motionerna.
Utskottet
Genom statsmakternas beslut att utvidga Prästtomta skjutfält har markägare
och arrendatorer inom det av utvidgningen berörda området försatts
i en tvångssituation.
Utskottet som har full förståelse för de problem och svårigheter som kan
uppstå i en sådan situation anser sig dock inte kunna tillstyrka motionsyrkandet.
Vad som framkommit vid remissbehandlingen av ärendet talar enligt
utskottets mening mot att den i motionerna gjorda jämförelsen mellan behandlingen
i skattehänseende av omställningsersättningen till markägare
och arrendatorer skulle föranleda att de sistnämnda i här föreslagen ordning
tillföres ytterligare ersättningar av statsmedel.
Vad motionärerna anfört beträffande arrendatorernas bristande insikter
i skattelagarna förändrar inte utskottets bedömning.
Härtill kommer alt ett bifall till motionsyrkandet skulle medföra prejudicerande
verkningar som inte kan överblickas.
Statsutskottets utlåtande nr 19i år 1968
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna I: 306 och II: 386.
Stockholm den 5 december 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
a frw först» kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),
Axel Andersson (tp) Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson
(s), fru M allentheim (s), herrar Kaijser (h), Mårtensson (s), Ottosson
(h), Bengt Gustavsson (s), Herbert Larsson (s), Wallmark (h), Nils-Eric
Gustafsson (ep) och Wirtén (fp) samt
^a™Tren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Bhdfors (s), Stahl (fp), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors
(fp), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar Lindholm (s), Antonsson
(ep), Fagerlund (s), Mundebo (fp), fru Holmberg (s) och herr Peters
SOU
(ilJ,
Reservation
av herrar Ivar Johansson (ep), Nils-Eric Gustafsson (ep), Mattsson (ep)
och Antonsson (ep) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort
ha följande lydelse:
»Genom statsmakternas beslut att utvidga Prästtomta skjutfält har markägare
och arrendatorer inom det av utvidgningen berörda området försatts
i en tvångssituation. I förhållande till markägarna har arrendatorerna drabbats
hardare på grund av att de måst erlägga statlig och kommunal inkomstskatt
for hälften av de avtalade anpassnings- och omställningsersättningarna.
Det ar förklarligt att arrendatorerna känner besvikelse över den reducering
av ersättningarna som därigenom skett, särskilt som de då avtalen
ingicks hade anledning anta att ersättningarna skulle vara skattefria.
Enligt utskottets mening talar vissa billighetsskäl för att arrendatorerna
tillerkänn s ersättning av statsmedel för den minskning av de avtalade ersättningarna
som blivit en följd av beskattningen. Frågan är emellertid av
den art att den i första hand bör prövas av Kungl. Maj :t. Utskottet anser
därför att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter undersökning av
föreliggande omständigheter vidta de åtgärder som må finnas påkallade.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen i anledning av motionerna 1:306 och
11:386 ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.»
ESSELTE AB. STHLM 68
814366