Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

1

Nr 183

Utlåtande i anledning av motioner angående lokalisering av flygplatser
inom stockholmsregionen och utredning om
lokalflygplats för Stockholm.

(4:e avd.)

I de likalydande motionerna I: 169 av herr Strandberg m. fl. samt II: 222
av herrar Bengtson i Solna och Nilsson i Agnas har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att direktiv utfärdas till luftfartsverket
att snarast utreda och framlägga förslag till den framtida lokaliseringen
av flygplatser inom stockholmsregionen.

Vidare har i motionen II: 59 av herrar Wiklund i Stockholm och Rimmerfors
yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att frågan
om annan lokalflygplats än Bromma flygplats för huvudstaden måtte göras
till föremål för förutsättningslös utredning.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från luftfartsverket och chefen för flygvapnet.
Härjämte har på utskottets begäran Scandinavian Airlines System (SAS),
Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL)
samt AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) yttrat sig i ärendet. Se Bilaga till
detta utlåtande.

Utskottet. I de över motionerna avgivna yttrandena har motionärernas förslag
om utredning av flygplatsfrågan genomgående tillstyrkts. Luftfartsstyrelsen
framhåller därvid att därest det skulle visa sig att jetflygverksamhet
av bullerskäl inte kan tillåtas på Bromma utan sådana restriktioner att inrikestrafiken
inte kan bedrivas på ett rationellt och ekonomiskt sätt denna
trafik helt eller delvis måste flyttas. Vidare understryker styrelsen att stockholmsregionen
med hänsyn till kapacitetsbehovet inom några decennier
med stor sannolikhet kommer att ha behov av minst två trafikflygplatser.
Om inrikestrafiken skulle flyttas från Bromma till Arlanda måste därför
under alla förhållanden en lämplig lokalisering av en ny flygplats undersökas.

I anslutning härtill må nämnas att luftfartsstyrelsen genom beslut den 2
juli 1968 medgav Scandinavian Airlines System och Linjeflyg AB att under
vissa förutsättningar och villkor intill utgången av år 1974 bedriva trafik
med flygplan av typ DC 9-20 på Bromma flygplats. Sedan hos Kungl. Maj :t

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 183

2

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

besvär häröver anförts av Stockholms stads hälsovårdsnämnd m. fl. upphävde
emellertid Kungl. Maj :t den 5 september 1968 det överklagade beslutet
under hänvisning till att av verkställd utredning i ärendet framginge
att trafik på nämnda flygplats med flygplan av typ DC 9-20 innebär risk för
allvarliga sanitära olägenheter för omgivningen.

Utskottet finner det för sin del vara mycket angeläget att de av motionärerna
upptagna frågorna får en tillfredsställande lösning. Därest inrikestrafiken
eller en del av den skulle överföras till Arlanda måste såsom iuftfartsstyrelsen
framhållit flygplatsens kapacitet med avseende å bl. a. plattformar
och passagerarutrymmen byggas ut samt frågan om snabba, täta
och billigare kollektiva kommunikationer mellan Arlanda och centrala
Stockholm lösas. De nuvarande förhållandena i dessa avseenden är nämligen
— med tanke jämväl på den växande utrikestrafiken — enligt utskottets
bedömande otillfredsställande.

I förevarande sammanhang vill utskottet erinra om att enligt beslut av
1967 års riksdag rörande luftfartsverkets verksamhet och organisation m. m.
(prop. 57, SU 107, rskr. 267) vissa riktlinjer för kommunala bidrag till investeringar
i statliga flygplatser för linjefart fastlagts. Enligt dessa riktlinjer
skall den kostnadsfördelning som tidigare i stort tillämpats för flygplatser
med blandad inrikes och utrikes trafik, nämligen att kommunerna svarar
för markkostnader och 37,5 % av kostnader för byggnader och anläggningar,
även framdeles tillämpas. Samma normer skall gälla för alla primärflygplatser
och någon särbehandling av Arlanda flygplats har inte ansetts motiverad.

Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor
(KSL) har i sitt yttrande erinrat om att inom regionplanekontoret pågår en
utredning som avser att kartlägga det framtida behovet av flygplatser i
Stockholm och leda fram till förslag om markreservationer för ytterligare
flygplatser. Utredningen avser såväl trafikflyg som allmänflyg. Frågan om
flygtrafikens ordnande inom storstockholmsregionen ingår således i de
regionala organens översiktliga planeringsarbete. Enligt förbundet bör frågan
härom behandlas i sammanhang med övriga stadsbyggnadsfrågor bl. a.
med tanke på bullerstörningar samt andra miljö- och markanvändningssynpunkter.
Därvid är det inte minst väsentligt att kommunikationerna till och
från flygfälten beaktas så att dessa får den ur trafikant- och kostnadssynpunkt
bästa lösningen.

Enligt vad utskottet inhämtat har vidare kommunikationsdepartementet
i olika överläggningar med representanter för närmast berörda myndigheter
och trafikföretag aktualiserat frågan om en centralt belägen flygterminal
med anknytning till lokaltrafiksystemet och även andra åtgärder för att förbättra
de kollektiva kommunikationerna till och från Arlanda flygplats. På
uppdrag av departementet har SJ utfört vissa preliminära undersökningar
som tillsammans med det utredningsarbete som beslutats av KSL är uttryck

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

3

för strävandena att lösa dessa frågor. I överensstämmelse med de tidigare
nämnda, av riksdagen godkända riktlinjerna för luftfartsverkets verksamhet
m. m. har vidare överläggningar inletts med KSL om de investeringar i Arlanda
och Bromma flygplatser som ingår i verkets arbetsprogram för innevarande
budgetår. Dessa överläggningar avser numera även de ytterligare
investeringar på Arlanda som aktualiseras av den överflyttning av viss inrikestrafik
från Bromma till Arlanda som torde bli en följd av Kungl. Maj sts
förenämnda beslut att inte tillåta trafik med jetflygplan av typ DC 9 på
Bromma flygplats.

I fråga om den fortsatta utbyggnaden av Arlanda flygplats vill utskottet
erinra om att Kungl. Maj :t den 8 december 1967 anbefallt luftfartsverket
att inkomma med redogörelse för vidtagna åtgärder och redovisa en närmare
plan för det fortsatta utredningsarbetet i vad avser ett nytt stationsområde.
I skrivelse den 26 april 1968 har verket lämnat en sådan redogörelse
varav framgår att ett som systemskiss utformat principförslag till utbyggnad
av stationsområdet samt övriga för projekteringsarbetet erforderliga programuppgifter
beräknas kunna framläggas i slutet av år 1969.

Med den redan planerade utbyggnaden av Arlanda och den ytterligare utbyggnad
av bansystem m. m. som där är möjlig torde den av trafikutvecklingen
motiverade kapacitetsökningen på primärflygplatserna i storstockhohnsregionen
i och för sig kunna tillgodoses för lång tid framåt, i varje
fall för den reguljära trafiken. Utskottet finner det emellertid i hög grad
angeläget att lämpliga markområden för ytterligare flygplatser i regionen
reserveras så snart detta är möjligt. Enligt utskottets mening bör detta bl. a.
ske inom ramen för den översiktliga markanvändningsplaneringen inom regionen.
Denna bedrivs av Stockholmstraktens regionplaneförbund, som för
detta arbete har ett särskilt regionplanekontor. Förslag har framlagts om att
regionplanearbetet skall övertas av KSL och sedermera det nya storlandstinget.
Utöver nuvarande landstingsuppgifter torde den översiktliga markanvändningsplaneringen
och trafikfrågorna vara huvuduppgifter för det
kommunala samarbetet i regionen. Vid det fortsatta arbetet med dessa frågor
bör de såsom KSL framhållit behandlas i sammanhang med övriga stadsbyggnadsfrågor.
Inte minst viktigt torde därvid vara att ställning tas till de
med bullerstörningarna och deras tolerabla nivå m. m. jämte andra miljöfrågor
förenade problemen. Det synes också angeläget att utredningsarbetet
bedrivs skyndsamt samt redan från början sker i nära samarbete och
kontakt med vederbörande departement och myndigheter ävensom med representanter
för trafikutövarna. Först sedan en prövning i sådan ordning skett
och därav föranledda förslag framlagts kan enligt utskottets uppfattning ett
ställningstagande till anläggnings- och byggnadsbehoven ske.

Utskottet finner de sålunda angivna formerna för handläggning av flygplatsfrågorna
i storstockholmsregionen vara lämpliga och riktiga inte endast
med hänsyn till fördelningen av uppgifter mellan stat och kommun
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr lss

4

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

utan också med hänsyn till önskvärdheten att så snart som möjligt nå positiva
resultat.

Vad utskottet i nu behandlade spörsmål anfört bör av riksdagen ges till
känna för Kungl. Maj :t.

Utskottet hemställer

att riksdagen ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna I: 169 och II: 222 samt
II: 59.

Stockholm den 3 december 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),
Axel Andersson (fp), Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson
(s), fru Wallentheim (s), herrar Kaijser (h), Mårtensson (s), Bengtson
(ep), Bertil Petersson (s), Ottosson (h), Bengt Gustavsson (s), Per Jacobsson
(fp) och Strandberg (h) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Blidfors (s), Ståhl (fp), Almgren (s), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s),
herrar Nihlfors (fp), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i
Skellefteå (fp), Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s), Cassel (h) och
Sjönell (ep).

av fru Wallentheim (s).

Reservation

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

5

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:169 och II: 222 samt II: 59

Luftfartsverket (8.4.1968)

(ang. motionerna 1:169 och II: 222)

I sitt denna dag till statsutskottet avgivna yttrande över motionen II: 59
har luftfartsverket närmare utvecklat sina synpunkter på stockholmsregionens
flygplatsfrågor. Dessa synpunkter torde i huvudsak täcka de i här
förevarande motioner anförda aspekterna, varför luftfartsverket i dessa
hänseenden tillåter sig hänvisa till detta yttrande.

Luftfartsverket instämmer i motionärernas uppfattning, att det vore
önskvärt om inrikestrafiken kunde ligga kvar på Bromma flygplats. Till
denna fråga är det dock icke möjligt att taga ställning, innan resultatet av
pågående bullermätningar föreligger och närmare studerats.

Skulle det visa sig att jetflygverksamhet av buller skäl icke kan tillåtas
på Bromma utan sådana restriktioner, att inrikestrafiken icke kan bedrivas
på ett rationellt och ekonomiskt sätt, måste denna trafik helt eller delvis
flyttas. I ett sådant läge blir en utredning av det slag motionärerna föreslår
oundgängligen nödvändig. Luftfartsverket kommer då att taga initiativ
till en dylik utredning. I detta sammanhang må erinras om innehållet i luftfartsverkets
yttrande till riksdagens allmänna beredningsutskott den 1 mars
1968 över ett antal motioner berörande bullerproblcm, vari luftfartsverket
föreslagit att en snabbt arbetande utredning bör få i uppdrag att föreslå
normer för acceptabelt buller härrörande från våra flygplatser.

(ang. motionen II: 59)

Vidkommande den av motionärerna berörda frågan om det faromoment,
som säges föreligga vid start och landning vid Bromma flygplats, vill luftfartsverket
bestyrka motionärernas uttalande, att ett sådant omdöme främst
får anses psykologiskt motiverat. Enligt gällande säkerhetsbestämmelser för
all flygning med flermotoriga trafikflygplan skall ett sådant flygplan efter
förlust av effekten på en motor under vilken som helst del av flygningen
kunna fullfölja denna. Andra flygplan skall över bostadsbebyggelse ha sådan
höjd, att de efter ett motorstopp kan landa på område utanför bebyggelse.
Det må framhållas, att motorstopp under flygning ytterst sällan förekommer
och att begynnande fel i motors funktion normalt upptäckes vid
de kontroller, som motorerna undergår dels före varje start, dels vid olika
gångtidsintervaller.

De flygföretag, som bedriver inrikes reguljär luftfart, räknar med att få
trafikera bl. a. Bromma flygplats med jetflygplan av typ DC 9. I anledning
härav undersöker luftfartsverket f. n. de bullerförhållanden, som kan väntas
uppkomma av sådan trafik på flygplatsen. Visar det sig därvid, att jetflygbullret
är sådant, att väsentliga restriktioner i utnyttjningen av flygplatsen
blir nödvändiga, uppkommer automatiskt bl. a. frågan om en flyttning av
inrikestrafiken helt eller delvis från Bromma flygplats. En faktor som i detta
sammanhang måste beaktas är emellertid, att utvecklingen beträffande
jetflygmotorer nu är på väg mot mindre bullrande sådana. Motorkonstruktioner
finns redan framtagna för den s. k. tredje generationen jetflygplan,

6

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

som sannolikt blir icke oväsentligt gynnsammare ur bullersynpunkt än de
som nu finns i trafik.

Eftersom kort restid, täta förbindelser och måttliga reskostnader vid terminaltransporten
mellan flygplatsen och Stockholms centrala delar har mycket
stor betydelse särskilt för inrikesflyget, måste det föreligga synnerliga
skäl för att flytta från den ur dessa synpunkter välbelägna Bromma flygplats.

Luftfartsverket anser, att pågående utredning rörande flygbullret från
framtida jettrafik vid Bromma flygplats måste färdigställas och bearbetas,
innan ställning kan tas till frågan, huruvida utredning erfordras rörande
annan lokalflygplats än Bromma. Skulle det visa sig nödvändigt att flytta
inrikestrafiken från Bromma flygplats, måste flygplatsen dock under en
relativt lång övergångstid trafikeras med inrikesflygets planerade jetflygplan
till dess möjligheter beretts att ta emot denna trafik vid annan flygplats
inom stockholmsområdet. Frågan om Bromma flygplats’ framtid bör därför
inte avgöras förrän de förhållanden, som här nämnts, kan säkert bedömas
och acceptabla alternativ till långsiktiga lösningar framförts och övervägts.

Att föra över all inrikestrafik till Arlanda torde på begränsad sikt i och
för sig vara möjligt, under förutsättning att flygplatsens kapacitet med avseende
på plattformar och passagerarutrymmen byggs ut samt att man löser
frågan om snabba, täta och billigare kollektiva kommunikationer mellan
Arlanda och centrala Stockholm. Det kan icke undvikas att härutinnan delvis
andra värderingar måste ske för inrikestrafikens än för utrikestrafikens
del. Det måste emellertid framhållas — icke minst med ledning av utländska
erfarenheter — att stockholmsregionen med hänsyn till kapacitetsbehovet
inom några decennier med stor sannolikhet kommer att ha behov av
minst två trafikflygplatser. Om inrikestrafiken skulle flyttas från Bromma
till Arlanda, måste därför under alla förhållanden undersökas en lämplig
lokalisering av en ny flygplats. Det är mycket angeläget, att regionplaneringen
inom stockholmsområdet beaktar en sådan utveckling.

Det militära flygfältet vid Tullinge kan inte utan mycket stora investeringar
byggas om till en flygplats för civil linjetrafik. Att använda Tullinge för
sådan trafik hindras f. n. även av den utsträckning, som det för civil luftfart
förbjudna södra skärgårdsområdet har. Det kan därför vara fördelaktigare
att lokalisera en ny flygplats på annat håll än vid Tullinge.

Chefen för flygvapnet (24.6.1968)

En förutsättningslös utredning om lokaliseringen av flygplatser i stockholmsregionen
tillstyrkes.

Som underlag för en sådan utredning erfordras en prognos över utvecklingen
vad avser den reguljära luftfarten, privat- och af färsflygverksamheten
samt den militära flygverksamheten i området.

Följande faktorer påverkar flygplatsplaneringen från kapacitetssynpunkt.

1. Procedurer och väntat trafikflöde inom terminalområdet och i anslutning
till luftlederna.

2. Hinderfria områden för in- och utflygning samt ev. restriktioner m. h. t.
bullerstörning.

3. Framtida utnyttjande av flygplatserna Bromma, Barkarby, Tullinge
och Arlanda. Ev. måste en skärpning ske i användningen av vissa flygplatser
enbart för vissa kategorier av flygplan in. h. t. fartförhållanden under inflygning.
Härigenom kan avsevärd kapacitetsökning ernås.

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

Scandinavian Airlines System (9.4.1968)

Sedan statsutskottet genom skrivelse den 13 februari 1968 hemställi att
SAS måtte avgiva utlåtande över likalydande motionerna I: 169, II: 222
samt motionen II: 59, får SAS härmed i samråd med Linjeflyg Aktiebolag
anföra följande:

Regionplanekontoret har i »Skiss 1966 till regionplan för stockholmstrakten»
bl. a. behandlat frågan om det framtida behovet av civila och militära
flygfält inom stockholmsområdet. SAS och LIN har till luftfartsverket gemensamt
avgivit yttrande över förslaget. Detta yttrande bifogas.

Med hänsyn till det kommersiella flygets snabba utveckling — både i utrikes
och inrikes trafik — vill vi understödja förslaget att en utredning
verkställes om den framtida lokaliseringen av flygplatser för stockholmsregionen.
Detta gäller framför allt behovet av ytterligare flygplatser för
reguljär inrikestrafik samt för allmänflyget.

För utrikestrafikens del bör Arlanda flygplats för en lång tid framöver
kunna tillgodose den växande trafikens krav förutsatt att man snarast vidtar
åtgärder för att färdigställa det permanenta terminalområdet (stationsbyggnad,
uppställningsplatser för flygplan in. in.).

Vad speciellt gäller Bromma flygplats uttalade departementschefen i
Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen angående utbyggnad av en storflygplats
den 25 oktober 1957 att huvudstaden på längre sikt behövde två
flygplatser och att Bromma flygplats som närflygplats icke skulle nedläggas
annat än om ersättning härför i framtiden kunde erhållas på annan plats.

Departementschefen framhöll dessutom, att omfattningen av lufttrafiken
på Bromma flygplats inte borde tillåtas öka i någcn väsentlig mån utöver
den frekvens, som då gällde.

I detta sammanhang kan erinras om att Bromma flygplats år 1961 hade
25 506 landningar av flygplan i kommersiell luftfart (reguljär, charter och
affärsflyg). På grund av överflyttningen av utrikestrafiken till Arlanda —
som ägde rum 1962 — var antalet landningar för samma kategorier år 1967
endast 19 940. Genom den planerade insättningen av större flygplan i inrikeslrafiken
kan man räkna med att Bromma inte förrän i mitten av 1970-talet kommer upp i samma antal landningar som år 1961.

I tillägg till denna verksamhet kommer allmänflyget, som utgör en stor
belastning på flygplatsens kapacitet och som på längre sikt bör beredas utrymme
på annan flygplats.

En överflyttning av den reguljära inrikestrafiken, med dess nuvarande
omfattning och framtida planerade utbyggnad, från Bromma till Arlanda
är av många skäl icke möjlig. Den vore också praktiskt omöjlig att genomföra
med nuvarande provisoriska terminalanordningar på Arlanda flygplats.
Dessa provisoriska terminalanordningar är underdimensionerade redan för
den nuvarande utrikestrafiken och kommer intill dess ett permanent terminalområde
blivit klart att skapa enorma problem för utrikestrafikens del.
Avståndet från Stockholm gör också Arlanda flygplats mindre lämplig för
inrikestrafik jämväl på längre sikt.

Vad gäller de farhågor beträffande utnyttjningen av Bromma flygplats,
som uttalats i motionen nr 59 med hänsyn till introduktion av jetflygplan
på Bromma flygplats vill SAS i nuvarande skede hänvisa till den bullerutredning,
som med anlitande av akustisk expertis utföres av luftfartsverket
under medverkan av experter från Stockholms stads hälsovårdsförvaltning
samt från SAS och LIN. Luftfartsverkets beslut i vad avser SAS’ och LIN:s

8

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

förslag att under 1969 uppta jettrafik på Bromma flygplats kan förväntas
inom den närmaste tiden. Vid detta beslut torde komma att beaktas såväl
den totala bullereffekten vid planerad jettrafik jämfört med den hittillsvarande
trafiken med propellerflygplan som det i debatten så starkt framhållna
samhällsekonomiska kravet på tidsenliga inrikeskommunikationer
med flyg. De långa resavstånden i Sverige nödvändiggör en turtäthet och
snabbhet i kommunikationerna, som propellerflygplanen inte kan tillgodose.

Några säkerhetsrisker på grund av flygtrafik över bebyggda områden anses
i modern tid inte föreligga med de noggranna bestämmelser, som finns
utfärdade av luftfartsmyndigheterna och den trafikledning, som reglerar
och övervakar varje in- och utflygning från en flygplats.

I vad avser lokaliseringen av en flygterminal inom centrala Stockholm
vill vi slutligen erinra om att den nuvarande lokaliseringen till Haga tillkom
som en följd av att Stockholms stad icke kunde medge trafik med bussar till
och från Arlanda flygplats innanför Stockholms tullar. På längre sikt synes
det vara önskvärt, att en terminal kan anordnas i Stockholms centrala delar
med direkt anslutning till övriga kommunikationsmedel och lokal trafik.

Sammanfattningsvis vill SAS och LIN ansluta sig till förslaget om eu utredning
beträffande lokalisering av ytterligare flygplatser inom stockholmsregionen
för såväl det reguljära inrikesflyget som för allmänflyget.

Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (5.4.1968)

I yttrande från Stockholmstraktens regionplanekontor, vilket infordrats av
KSL, anföres att det inom regionplanekontoret pågår en utredning, som avser
att kartlägga det framtida behovet av flygplatser i Storstockholm och
leda fram till förslag om markreservationer för ytterligare flygplatser. Utredningen
avser såväl trafikflyg som allmänflyg. I detta arbete upprätthålles
kontakt med luftfartsverket. Kontoret har inget att erinra mot ett direktiv
till luftfartsverket att snarast utreda flygplatsfrågan. Det synes emellertid
därvid önskvärt att luftfartsstyrelsens utredning sker i samarbete med
KSL och regionplanenämnden. Därigenom kan övriga regionala aspekter
bevakas och en effektiv samordning ske med den av regionplanekontoret
bedrivna utredningen.

För KSL:s och dess bolag AB Storstockholms Lokaltrafiks (SL) bedömning
av kommunikationernas ordnande till och från flygplatserna har KSL
uppdragit åt SL att utarbeta förslag till undersökning av bl. a. flygpassagerarnas
resvanor till och från Bromma och Arlanda samt motiven för val
av kommunikationssätt. Genom en dylik undersökning samt genom prognoser
rörande flygets utveckling bör det vara möjligt att få ett underlag
för en bedömning av kommunikationsfrågan på längre sikt, varvid frågan
om buss- eller spårförbindelser eller andra lösningar får prövas.

Vad angår förslaget att utsträcka tunnelbanan till Bromma flygfält synes
det dock osannolikt att det av flygverksamheten alstrade resbehovet kan motivera
en så kapitalkrävande anläggning ens på längre sikt.

Av ovanstående framgår att frågan om flygtrafikens ordnande inom storstockholmsregionen
ingår i de regionala organens översiktliga planeringsarbete.
I överensstämmelse med vad regionplanekontoret anför har KSL
inget att erinra mot att luftfartsverket ges i uppdrag att utreda och framlägga
förslag till framtida lokalisering av regionens flygplatser. KSL förutsätter
dock att utredningen utförs i samarbete med regionplanenämnden
och KSL så att denna fråga kan behandlas i sammanhang med övriga stads -

Statsutskottets utlåtande nr 183 år 1968

9

byggnadsfrågor bl. a. med tanke på bullerstörningar samt andra miljö- och
markanvändningssynpunkter. Därvid är det inte minst väsentligt att kommunikationerna
till och från flygfälten beaktas så att dessa får den ur
trafikant- och kostnadssynpunkt bästa lösningen. KSL vill dock framhålla
att det uppdämda behov av trafikbyggande som föreligger i regionen — och
som KSL påtalat bl. a. vid upprättande av underlag för fördelnings- och
flerårsplaner — framtvingar en synnerligen hård granskning och prioritering
av alla investeringar oavsett hur finansieringen sker.

AB Storstockholms Lokaltrafik (8.4.1968)

För närvarande ombesörjes den kollektiva trafiken till Bromma flygplats
med busslinje 110, som vid Alvik ansluter till tunnelbanan. För färd såväl till
som från flygplatsen utnyttjas linjen av 400 å 500 trafikanter per vardag.
Trafikanterna utgöres av dels flygpassagerare, dels anställda vid flygplatsen
och dels personer med andra ärenden, men fördelningen på dessa kategorier
är f. n. okänd. Mot bakgrunden av den redovisade låga passagerarfrekvensen,
osäkerheten om flygplatsens möjlighet att i framtiden kunna
tjäna som lokalflygplats för Stockholm samt den stora kapitalinsats som
krävs för en tunnelbana, synes det knappast realistiskt att, såsom föreslagits
i motionerna I: 169 och II: 222, bygga ut en tunnelbanegren till Bromma
flygplats.

För flygpassagerare till och från Arlanda flygplats upprätthålles expressbusstrafik
(SJ-linje 560) mellan SAS utrikesterminal vid Haga södra och
flygplatsen. Enligt tillgänglig SJ-statistik utgjorde antalet resande med
bussarna sammanlagt i båda riktningarna under år 1967 ca 603 000 eller i
medeltal ca 1 650 per dag. Icke heller denna passagerarfrekvens motiverar
spårbundna kommunikationer enbart för flygplatsens behov.

En viss förbättring av de nuvarande kommunikationerna skulle kunna
erhållas om SAS-terminalen, som med sitt nuvarande läge vid Haga södra
saknar kontakt med såväl järnväg som tunnelbana, finge ett centralare läge
i anslutning till någon tunnelbanestation.

Hur kommunikationerna till flygplatserna skall anordnas på längre sikt
är svårt att uttala sig om utan ingående utredningar. För att ge underlag för
en närmare bedömning av dessa trafikfrågor har emellertid KSL uppdragit
åt trafikbolaget att utarbeta förslag till en undersökning om flygpassagerarnas
resvanor.

Trafikbolaget förutsätter att luftfartsverkets blivande utredningar rörande
stockholmsregionens flygplatser kommer att ske så att bolaget ges möjlighet
att framföra sina synpunkter på trafikfrågornas lösning.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 630027