Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1968
1
Nr ISO
Utlåtande i anledning av motioner angående kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna in. m.
(5:e avd.)
I de likalydande motionerna I: 11 av herr Werner och 11: 11 av herr Hermansson
m. fl. har hemställts att riksdagen i syfte att minska det kommunala
skattetrycket måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag till riksdagen om att a) kommunernas skolutgifter i allt väsentligt
övertas av staten, b) kommunernas utgifter för kommunala bostadstillägg
minskas genom införande av ett statligt grundbidrag på 500 kr. per
tilläggsberättigad, c) landstingskommunerna och städer utom landsting skall
erhålla i allt väsentligt full kostnadstäckning för de sjukvårdsuppgifter som
nyligen övertagits från staten.
I de likalydande motionerna I: 116 av herr Bengtson m. fl. och II: 162 av
herr Hedlund m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om skyndsam parlamentarisk utredning av frågan om kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna, såväl från skattepolitisk
synpunkt som med hänsyn till frågans betydelse för den kommunala demokratin,
i enlighet med vad i motionerna har anförts.
I de likalydande motionerna 1: 272 av herr Eric Carlsson m. fl. och II: 349
av herr Larsson i öskeviksby m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om ett statligt
grundbelopp i det kommunala bostadstillägget i enlighet med vad i motionerna
har anförts.
I de likalydande motionerna I: 468 av herr Enarsson och II: 588 av herr
Ringaby har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer
om förslag till ändring av bestämmelserna om statligt skatteutjämningsbidrag
till kommunerna i enlighet med vad i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna I: 624 av herrar Wikberg och Axel Kristiansson
samt II: 772 av herrar Josef son i Arrie och Mattsson har hemställts att
riksdagen måtte besluta att vid beräkningen av skatteersättningen åt kyrkliga
kommuner denna skall ske på samma grunder som vid beräkningen av
skatteersättningen åt landskommuner, köpingar och städer, således på så
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 180
2
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1968
sätt att skatteersättningen grundas på såväl skattekraft som utdebitering,
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga ändringar
av gällande lagtext.
Utskottet. Den av 1965 års riksdag beslutade skatteutjämningsreformen
gäller fr. o. m. år 1966. Genom utvecklingen av det kommunala skatteunderlaget
och höjda kommunala utdebiteringar har statens utgifter för skatteutjämningsbidragen
inte obetydligt ökat. Åren 1966—1968 har bidrag beviljats
med totalt respektive 1 052 milj. kr., 1 157 milj. kr. och 1 307 milj. kr.
Skatteutjämningsbidrag utgår dels till landskommuner, köpingar, städer,
landstingskommuner och kyrkliga kommunenheter när skattekraften, dvs.
skatteunderlaget per invånare, i kommunen understiger en viss nivå (skatteutjämningsbidrag
vid brist på skattekraft), dels till landskommuner, köpingar
och städer när den sammanlagda utdebiteringen för allmän kommunalskatt
i kommunen överstiger medelutdebiteringen i riket (skatteutjämningsbidrag
vid hög utdebitering). Utöver dessa bidrag kan efter ansökan ett
extra skatteutjämningsbidrag utgå om synnerliga skäl föreligger.
I bidragssystemet ingår sålunda en utgiftsfaktor innebärande att ett skatteutjämningsbidrag
utlöses när den totala utdebiteringen i kommunen överstiger
en viss nivå, utdebiteringsgränsen. Denna utgörs av medelutdebiteringen
i riket.
I motionerna 1:468 och 11:588 yrkas att bidraget vid hög utdebitering
skall slopas samtidigt med att en häremot svarande höjning genomförs beträffande
bidraget vid brist på skattekraft.
Med anledning av detta motionsyrkande vill utskottet framhålla att frågan
om bidragsgivningens anknytning till utdebiteringen ingående prövades
vid skatteutjämningsreformen och utskottet har ej funnit några skäl föreligga
att i nu ifrågavarande avseende förorda en ändring av bidragssystemet.
Utskottet avstyrker alltså motionerna I: 468 och II: 588. Beträffande fördelarna
hos ett bidragssystem som direkt anknyter till kommunernas faktiska
utdebitering vill utskottet framhålla att det möjliggör att beakta kostnaderna
inom alla de olika kommunala verksamhetsområdena. Ingen kommun
med hög utdebiteringssats utestängs från bidragsgivning. Systemet gör det
sålunda möjligt att fånga upp inflyttnings- och tätortskommunernas speciella
kostnader. Även glesbygdskommunernas särskilda kostnader blir beaktade.
I fråga om bidragsgivningen till kyrkliga kommuner har i motionerna
1:624 och 11:772 yrkats att skatteutjämningsbidrag skall utgå på samma
grunder som bidrag till landskommuner, köpingar och städer, dvs. vid såväl
brist på skattekraft som vid hög utdebitering. 1958 års skatteutjämningskommitté
föreslog att bidrag till kyrkliga kommunenheter skulle utgå endast
vid brist på skattekraft. I propositionen 1965: 43 erinrade föredragande
departementschefen om de möjligheter till samfällighetsbildning som 1961
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1968
3
års lag om församlingsstyrelse öppnade. Om dessa möjligheter tillvaratogs
skulle ojämnheter i bidragsgivningen till kyrkliga kommuner kunna i mycket
stor utsträckning undvikas. Departementschefen underströk även angelägenheten
av att bidragssystemet blev så enkelt som möjligt. En bidragsgivning
på grund av hög utdebitering till kyrkliga kommunenheter skulle
på grund av det stora antalet enheter i hög grad komplicera bidragssystemet.
Utskottet lämnade ifrågavarande del av Kungl. Maj :ts förslag utan erinran
vilken ståndpunkt godtogs av riksdagen.
Motionsyrkande av samma lydelse som det nu ifrågavarande prövades och
avslogs av 1966 års riksdag. Utskottet anser inte att de nu förevarande motionerna
I: 624 och II: 772 motiverar ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker därför dessa motioner.
I motionerna I: 116 och II: 162 hemställs om eu parlamentarisk utredning
av frågan om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. I motionerna
I: 11 och II: 11 framförs bl. a. yrkanden syftande till att kommunerna
skall avlyftas kostnader för sjukvården och skolväsendet.
I anledning av motionsyrkandena får utskottet erinra om att 1958 års
skatteutjämningskommitté inte tog ställning till frågan om fördelningen
mellan stat och kommun i stort av kostnaderna för den samhällsverksamhet
som åvilar kommunerna. Kommittén framhöll dock att det syntes motiverat
att frågan om fördelningen av kostnaderna på skolans område mellan stat
och kommun togs upp till prövning inom en snar framtid. Vidare underströk
kommittén angelägenheten av att i samband med prövningen av kommitténs
förslag kostnadsfördelningen mellan staten och landstingskommunerna underkastades
en prövning från allmänna skattepolitiska utgångspunkter.
I samband med den på utskottets behandling ankommande delen av nämnda
proposition hade utskottet att yttra sig om vissa då framställda motionsyrkanden
rörande frågan om fördelningen av kostnaderna mellan staten och
kommunerna. Utskottet underströk därvid att kommunerna till följd av stegrade
kostnader inom sjukvården och skolväsendet samt andra verksamhetsområden
stod inför mycket svårbemästrade ekonomiska problem. Såsom
framgick av propositionen innebar emellertid de i densamma framlagda förslagen
en betydande ökning av bidragsgivningen till kommunerna. Därjämte
garanterade skatteutjämningssystemets utformning att statsbidraget blev
värdebeständigt och standardfölj samt. Utskottet ansåg att man först borde
avvakta verkningarna av detta system i dess nuvarande utformning innan
man tog upp frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Systemet
innehöll också utomordentliga möjligheter att påverka såväl bidragsgivningens
omfattning som bidragsmedlens fördelning mellan kommunerna.
Under åberopande härav avstyrkte utskottet de ifrågavarande motionsyrkandena
och riksdagen beslöt i enlighet härmed. I fjol avslog riksdagen då motionsvis
framställda yrkanden av i sak samma innebörd.
I syfte bl. a. att uppnå en längre gående utjämning av de ekonomiska
4
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1968
olikheterna mellan kommunerna än skatteutjämningssystemet i sin nuvarande
utformning ger har vidare i motionerna I: 11 och II: 11 samt i motionerna
I: 272 och II: 349 framställts yrkanden om ett statligt grundbelopp i
det kommunala bostadstillägget till folkpensionen.
Bostadstillägg inrättas och bestrids av de enskilda kommunerna som i
princip äger bestämma efter vilka grunder och till vilka maximibelopp tillläggen
skall utgå. Kommunernas bestämmanderätt är dock begränsad i vissa
avseenden. Genom en särskild lag har fastställts regler för bl. a. inkomstprövning
och bestämmande av bidragsberättigads årsinkomst.
De nuvarande grunderna för finansieringen av folkpensioneringen beslöts
vid 1965 års riksdag. Staten övertog samtliga folkpensionskostnader utom
kostnaden för de kommunala bostadstilläggen. Genom den nya ordningen
avlastades kommunerna en avsevärd del av sina tidigare kostnader för folkpensioneringen.
Omläggningen utgjorde en del av den kommunala skatteutjämningsreformen.
Motioner av samma innebörd som de förevarande avslogs
med hänvisning bl. a. till att de sämst ställda kommunerna genom det
nya skatteutjämningssystemet ansågs få förbättrade möjligheter att ge sina
pensionärer bostadstillägg.
Med anledning av det ånyo framförda förslaget om en parlamentarisk utredning
och övriga ifrågavarande motionsyrkanden får utskottet anföra följande.
Frågan om den kommunala inkomstbeskattningens höjd kan inte ses isolerad
från den statliga beskattningen. Motionärerna synes mena att en överflyttning
av kostnader från kommun till stat reservationslöst är ett uttryck
för ökad rättvisa i beskattningen eftersom utgifterna därigenom förs över
från den proportionella fördelningen till att i ökad utsträckning bestridas
efter den statligt progressiva skatteskalan. I den mån statens ökade intäktsbehov
måste tillgodoses genom höjd allmän konsumtionsbeskattning har
dock en sådan synpunkt ej längre samma tyngd. Problemställningen förskjuts.
Det blir nämligen då fråga om en avvägning i vad mån höjda kommunala
utdebiteringssatser för gemene man är en större eller mindre olägenhet
än höjda konsumtionspriser.
Det är med andra ord inte givet att en ökad grad av rättvisa i skattebördans
fördelning vinnes genom höjda statliga bidrag till kommunerna. Det
kan vidare förväntas att genom ytterligare sammanslagningar bildas storkommuner
med ur nu ifrågavarande synvinklar avgjort bättre förutsättningar.
Med hänsyn bl. a. härtill anser utskottet, som menar att frågan om
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun successivt måste följas, att
vidare erfarenheter av det nuvarande så sent som år 1965 beslutade skattebidragssystemet
bör ha vunnits innan de genom nu ifrågavarande motioner
aktualiserade kostnadsfördelningsfrågorna kan upptas till meningsfylld diskussion.
Utskottet avstyrker därför motionerna I: 116 och II: 162 samt I: 11
och II: 11, sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga.
O
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1968 5
Beträffande frågan om statligt grundbelopp i det kommunala bostadstilllägget
erinras om att yrkande härom framfördes vid 1966 och 1967 års riksdagar
och avslogs. Enligt utskottets mening har motionärerna inte anfört
några skäl som nu bör föranleda ändring av riksdagens tidigare fattade beslut
om finansiering av folkpensionsförmåner. Utskottet avstyrker därför
ifrågavarande yrkande i motionerna 1:11 och II: 11 samt motionerna I: 272
och II: 349. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att pensionsförsäkringskommittén
skall pröva om syftet med det av bostadsförbättringsutredningen
föreslagna pensionärsbostadsbidraget kan tillgodoses inom ramen för
folkpensionssystemet.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 468 och II: 588,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 624 och II: 772,
3. att riksdagen avslår motionerna 1:11 och II: 11, I: 116
och II: 162 samt I: 272 och II: 349.
Stockholm den 26 november 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),
Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s), herrar Kaijser
(h), Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h),
Wallmark (h), Thorsten Larsson (ep), fru Lilly Ohlsson (s), herrar KarlErik
Eriksson (fp) och Johan Olsson (ep) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors
(fp), Mattsson (ep), Turesson (h), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson
i Skellefteå (fp), Lindholm (s), Källstad (fp), Blomkvist (s), Jönsson
i Arlöv (s) och fru Ludvigsson (s).
Reservationer
1. av herrar Nyman (fp), Thorsten Larsson (ep), Karl-Erik Eriksson (fp),
Johan Olsson (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Mattsson (ep),
Gustafsson i Skellefteå (fp) och Källstad (fp) som anser att utskottet bort
tillstyrka motionerna I: 116 och II: 162 och att därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med »Frågan om»
och på s. 5 slutar med »för folkpensionssystemet» bort ha följande lydelse:
»Utvecklingen visar att kommunernas resurser i ökad utsträckning tas i
6
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1968
anspråk för finansiering av olika uppgifter inom skolväsendet, sjuk- och
hälsovård, socialvård m. fl. förvaltningsgrenar. Främst har den betydande
kommunala expansionen inom ifrågavarande områden sin förklaring i att
kommunerna genom statsmakternas beslut påförts eller genom stimulansbidrag
tagit på sig uppgifter från staten. Detta i sin tur har fört med sig att
medborgarna genom kommunalskatten får bära stigande kostnader för obligatoriska
kommunala samhällsuppgifter utan att denna kostnadsöverflyttning
har skattepolitiskt prövats.
Den omständigheten att en skatteutjämningsreform nyligen genomförts
utgör enligt utskottets mening inte något hinder för att en parlamentarisk
utredning tillsätts för att från såväl skattepolitiska som andra synpunkter
pröva hela den genom motionerna aktualiserade frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun, så mycket mer som denna fråga inte prövades
i samband med reformens genomförande. Utskottet tillstyrker därför
motionerna I: 116 och II: 162. Vid bifall härtill torde de i motionerna I: 11
och II: 11 framställda yrkandena om kostnaderna för skolväsendet och sjukvården
få anses ha blivit tillgodosedda.
Utskottet vill erinra om den stora betydelse för pensionärernas standard
som de kommunala bostadstilläggen har. Genom statens övertagande av kostnaderna
för övriga folkpensionsförmåner och genom skatteutjämningssystemet
torde en del kommuner ha fått vidgade möjligheter att lämna kommunala
bostadstillägg. Kommuner med svagt skatteunderlag och ett stort antal
pensionärer synes emellertid fortfarande ha vissa svårigheter att lämna bostadstillägg
i den omfattning som bör eftersträvas för att ge de ekonomiskt
sämst ställda pensionärerna en tillfredsställande standardhöjning. Detta är
enligt utskottets mening ett spörsmål som måste särskilt uppmärksammas
och som utgör ett naturligt arbetsled för den parlamentariska utredningen.»
dels ock utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen med bifall till motionerna 1: 116 och
II: 162 och i anledning av motionerna I: 11 och II: 11 samt
I: 272 och 11:349 hos Kungl. Maj :t anhåller om parlamentarisk
utredning av frågan om kostnadsfördelningen mellan
staten och kommunerna.»
2. av herr Wallmark (h).
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027