Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

1

Nr 170

Utlåtande i anledning av motioner om utredningar beträffande vissa
åtgärder i syfte att främja exporten.

(5:e avd.)

I de likalydande motionerna I: 358 av herr Dahlén m. fl. och II: 462 av herr
Sjönell m. fl. har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om en snabbutredning med syfte att lägga fram förslag till 1) samordning av de
statliga och i betydande utsträckning statligt finansierade organen för exportfrämjande
åtgärder och 2) statligt stöd till kommersiell sverigeinformation i utlandet
och andra därmed sammanhängande exportfrämjande åtgärder.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 622 av herr Sveningsson och fröken
Stenberg samt II: 773 av herr Lothigius m. fl. hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa att en utredning snarast tillsättes med uppdrag att
med beaktande av vad i motionerna anförts undersöka på vilket sätt staten bör
medverka till att förbättra exportmöjligheterna för det svenska näringslivet.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttranden
över motionerna från statskontoret, kommerskollegium och kollegiet för Sverigeinformation
i utlandet. Kommerskollegium har bifogat yttranden från Stockholms
handelskammare, Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.
Därjämte har på utskottets begäran Landsorganisationen i Sverige, Sveriges
allmänna exportförening, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svenska företagares riksförbund, Företagareföreningarnas förbund,
Småindustrins exportråd och Svenska utlandshandelskamrarnas förening yttrat sig
över motionerna. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. De nu ifrågavarande motionerna I: 358 och II: 462 samt I: 622 och
II: 773 slutar samtliga i hemställan om utredningar rörande vissa exportfrämjande
åtgärder. I motionerna framhålles exportens betydelse för vårt lands ekonomi, den
allt starkare konkurrensen på utlandsmarknaderna och nödvändigheten av en intensiv
bevakning och bearbetning av dessa marknader. En samordning av de exportfrämjande
organen med statsfinansiering i olika former förordas i motionerna
I: 358 och II: 462 i vilka man också önskar få förutsättningarna för att sammanföra
dessa olika organ under ett departement utredda. Vidare tas upp frågan om
ökat stöd åt exportfrämjande verksamheter. I motionerna I: 622 och II: 773 under 1

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 170

■2

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

stryks särskilt betydelsen av en mera effektiv marknadsföring bl. a. genom att i utlandet
utnyttja radio och TV. Vidare påpekas vikten av samverkan mellan företag
i fråga om exportförsäljning.

Sverige är i högre grad än många andra länder beroende av exporten. Den svarar
för drygt en femtedel av det samlade svenska produktionsresultatet. Stora ansträngningar
görs också för att söka öka vår export. Väl utbyggda och samlade
insatser på marknadsföringens område för att utvidga och konsolidera gamla marknader
och för att vinna nya marknader har remissmyndigheterna genomgående
framhållit som väsentliga led i dessa strävanden. Särskilt för de mindre och medelstora
företagen synes marknadsföringsfrågorna behöva ytterligare uppmärksammas.

För att på olika sätt främja utrikeshandeln har en rad statliga åtgärder vidtagits
och medel anvisats till olika aktiviteter.

Kommerskollegium har i sitt remissyttrande — liksom för övrigt flertalet andra
remissinstanser — vitsordat att den exportfrämjande verksamheten företer en
splittrad bild. I rådande läge på exportmarknaden ter det sig enligt kollegiet angelägnare
än tidigare att söka klargöra om de statliga åtgärderna är tillräckliga. Det
kan för övrigt ifrågasättas om inte de exportfrämjande åtgärderna borde i ökad
utsträckning anpassas efter de skiftande betingelserna för exportmarknaden framhåller
vidare kommerskollegium.

Enligt utskottets mening kan man fråga sig om nuvarande ordning med ett relativt
stort antal organ som svarar för statligt finansierad exportfrämjande verksamhet
är den bästa grundvalen för att de disponibla resurserna blir tillvaratagna på
bästa sätt och ger största möjliga utbyte. Även om ett visst samarbete förekommer
mellan olika organ utesluter sålunda detta inte att en mera omfattande koordination
kan vara befogad i syfte att effektivisera verksamheten.

Om betingelserna för att organisatoriskt sammanföra olika funktioner på ifrågavarande
område har utskottet inte någon klar uppfattning men anser dock i likhet
med kommerskollegium att det skulle vara av värde att få denna fråga belyst genom
en särskild utredning, som också bör ha att överväga omfattningen av det statliga
stödet. Då utredningens ändamål sålunda skall vara att studera frågan om en
adekvat organisation inom ramen för ett nära samarbete mellan stat och näringsliv
bör den avse även den verksamhet som bedrivs av näringslivets organisationer.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionerna I: 358 och II: 462 samt
I: 622 och II: 773 hos Kungl. Maj:t anhåller om av utskottet
förordad utredning rörande exportstödjande verksamheter.

Stockholm den 19 november 1968

På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

3

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Axel Andersson (fp), Ivar Johansson
(ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s), herrar
Kaijser (h), Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h), Herbert
Larsson (s), Rönnberg (s), Strandberg (h) och Johan Olsson (ep) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s), Blidfors
(s), Ståhl (fp), Almgren (s), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors
(fp), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm
(s), Cassel (h), Fagerlund (s) och Sjönell (ep).

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 170

4

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 358 och II: 462 samt I: 622 och II: 773

Statskontorets yttrande (28/3 1968)

Motionerna behandlar i huvudsak tre slags information, nämligen marknadsinformation,
kommersiell information samt allmän Sverigeinformation i utlandet.

Marknadsinformation som ger kunskap om bl. a. institutionella och dynamiska
förhållanden beträffande utländska marknader är av betydelse för exportföretagens
bedömningar och beslut om produktionsinriktningen och sättet för marknadsföringen
av produkterna. Genom att utnyttja marknadskonsulter som är specialiserade
på olika avnämarmarknader och genom att samverka — ofta branschvis — får
svenska exportföretag större utbyte av sina begränsade resurser för denna verksamhet.

Bl. a. genom stöd till utlandshandelskamrarna och genom att hålla handelsavdelningar
och handelsattachéer vid svenska utlandsbeskickningar medverkar staten i
begränsad utsträckning i marknadsinformationen. Beträffande vissa makroekonomiska
och allmänpolitiska faktorer som är av intresse för exportföretagens beslutsfattande
torde statliga och mellanstatliga organ ha bättre förutsättningar att samla
och sammanställa information än näringslivet. Den nu tillgängliga informationen
beträffande sådana faktorer torde kunna anpassas bättre till näringslivets behov
och spridas effektivare till företag och företagssammanslutningar. Vissa statistikserier
torde t. ex. kunna utvärderas på ett för exportföretagen mer ändamålsenligt
sätt och publiceras med mindre fördröjning än nu.

Kommersiell information, som i detta sammanhang huvudsakligen utgörs av exportreklam,
är en konkurrensparameter vid sidan om pris, produkt, service och
distribution. Med hänsyn därtill måste den anses vara en angelägenhet för främst
exportföretagen själva. I den mån dessa finner det lämpligt att samarbeta i fråga
om reklam bör initiativ till sådant samarbete tas av de enskilda företagen och näringslivets
sammanslutningar. Det torde därför knappast finnas anledning att specialdestinera
statligt exportstöd till den kommersiella informationen utomlands.

Den allmänna Sverige-informationen i utlandet, som utan att vara ensidigt inriktad
på exportnäringarnas behov likväl kan komma bl. a. kommersiella intressen till
godo, är en huvudsakligen statlig angelägenhet. Den förutsätter emellertid ett omfattande
samarbete med icke-statliga organisationer och institutioner — också inom
näringslivet. Organisation och former för denna informationsverksamhet har varit
föremål för ett flertal utredningar under efterkrigstiden. Upplysningsberedningens
betänkande 22.9.1965 och Svenska institutet som organ för utlandsinformation
och internationellt utbyte (SOU 1967: 56) är de mest aktuella utredningsrapporterna.
Efter att nyligen ha remissbehandlats är den sistnämnda f. n. föremål för
departemental behandling.

I statskontorets remissyttrande över betänkandet angående Svenska institutet berördes
frågan om en förutsättningslös och omfattande prövning av utlandsinformationens
organisation. Ämbetsverket uttalade därvid att det inte kunde uteslutas att
en sådan prövning så småningom påkallades.

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

5

Mot bakgrunden härav och av de synpunkter som anförts i motionerna har statskontoret
ingen erinran mot att den förevarande frågan vid lämplig tidpunkt närmare
utreds. Därvid torde också frågan om behovet av ökade statliga insatser i
syfte att främja exportmöjligheterna kunna tas upp till behandling.

Kommerskollegiets yttrande (20/3 1968)

Kollegium har inhämtat yttranden i ärendet från handelskamrama i Stockholm,
Malmö och Göteborg, vilka överlämnas.1

De åtgärder som från statsmakternas sida vidtages för att på olika sätt främja
utrikeshandeln har vid flera tillfällen under de senaste decennierna varit föremål
för omprövning och en bedömning av bidragsbehovet sker också årligen i samband
med fastställande av anslagen för detta ändamål. I rådande läge på exportmarknaden
ter det sig emellertid angelägnare än tidigare att söka klargöra om dessa åtgärder
är tillräckliga och det kan för övrigt ifrågasättas om inte de exportfrämjande
åtgärderna borde i ökad grad anpassas efter de skiftande betingelserna på exportmarknaden.
I detta sammanhang förtjänar påpekas, att marknadsföringsfrågorna,
särskilt för de mindre och medelstora företagens del, kräver ökad uppmärksamhet
och större insatser.

Det är givetvis särskilt betydelsefullt att de resurser som står till buds används
på ett rationellt sätt. Det kan inte bestridas att den exportfrämjande verksamheten
företer en splittrad bild. De utredningar som tidigare prövat behovet av utrikeshandelsfrämjande
åtgärder torde inte ha närmare övervägt möjligheterna att samordna
organisationen på detta område. Även om ett visst samarbete förekommer
mellan olika organ utesluter detta inte att en mera omfattande koordination kan
vara befogad i syfte att effektivisera denna verksamhet. Kollegium har för egen
del inte någon klar uppfattning om betingelserna för att organisatoriskt sammanföra
de olika funktionerna på detta område men anser att det skulle vara av värde att
få denna fråga belyst genom en särskild utredning, varvid också omfattningen av
det statliga stödet bör övervägas. Denna utredning bör såsom Skånes handelskammare
anfört även avse den verksamhet som bedrives av näringslivets organisationer.

1 Se nedan.

Stockholms handelskammares yttrande (4/3 1968)

Med de ökande svårigheter som möter svensk export, icke minst på grund av det
höga inhemska kostnadsläget, är det angeläget att de enskilda företagens exportansträngningar
får det generella stöd från statsmakternas sida, som kan lämnas.

Den statliga verksamheten hemma och utomlands till stöd för utrikeshandeln
har vuxit fram som resultat av olika punktöverväganden, statliga organs konkurrerande
ambitioner och enskilda insatser. Den erbjuder därför, som motionärerna
också framhåller, onekligen en splittrad bild. Genom koncentration av ledningen,
genom samordning av fältarbetet och genom anpassning av detta till handelsfrågornas
växande betydelse skulle sannolikt ökad planmässighet och större effektivitet
i handlandet kunna vinnas.

Handelskammarens i Göteborg yttrande {7/3 1968)

Det förefaller befogat, att staten i nuvarande läge så långt det är möjligt lämnar
ökat stöd åt exportfrämjande verksamhet i olika former.

6

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Försök till samordning, omorganisation och förbättringar beträffande den exportfrämjande
verksamheten har varit ett permanent inslag i den näringspolitiska bilden
under det senaste decenniet, och en sådan verksamhet kan väl sägas vara
ständigt pågående. Huruvida det just nu är befogat att igångsätta sådana särskilda
snabba utredningar, som föreslagits i de båda motionerna, kan möjligen vara föremål
för tvekan. Handelskammaren vill dock för sin del icke motsätta sig en utredning
i enlighet med motionärernas önskemål.

Skånes handelskammares yttrande (13/3 1968)

Enligt handelskammarens mening är det önskvärt, att det närmare Idarlägges
vilken inriktning det statliga stödet bör ges för att man skall uppnå största möjliga
effekt och att det i samband därmed också utredes i vad mån fördelar står
att vinna genom en ökad samordning av de statliga och i betydande utsträckning
statligt finansierade organens verksamhet. Handelskammaren vill emellertid i sistnämnda
hänseende erinra om att de svenska utlandshandelskamrarna såsom huvudmän
även har utländska företag, vilket måste beaktas vid bedömningen av förutsättningarna
för en mera långtgående samordning. Av betydelse är vidare den
omfattande verksamhet på förevarande område som bedrives av näringslivets egna
organisationer i Sverige och då främst handelskamrarna, Sveriges allmänna exportförening
och Sveriges industriförbund. Enligt handelskammarens mening är det
ur effektivitetssynpunkt väsentligt att de förslag som kan komma att framläggas
även tager hänsyn till denna verksamhet, så att dubbelarbete undvikes.

Kollegiets för Sverige-information i utlandet yttranden (14/3 1968)

Kollegiet kan instämma i allt väsentligt i beskrivningen i motionerna I: 358 och
II: 462 av den svenska exportindustrins aktuella situation med avseende på marknadsföring.
Behovet av ökad exportverksamhet och statligt stöd till marknadsinformation
åt företagen och Sverige-information i utlandet kan vitsordas.

Den organisationssplittring motionärerna påtalar medför otvivelaktigt komplikationer
både vid den kommersiella informationens planläggning och vid dess
utförande. I verkligheten är splittringen t. o. m. större än den som skildras i motionerna.

Kollegiet för Sverige-information i utlandet inrättades 1966 av regering och
riksdag för att såsom ett samordningsorgan motverka följderna av al! denna organisatoriska
splittring. Möjligheterna till samordning begränsas emellertid av att
regering och riksdag 1966 inte följde det då föreliggande utredningsförslaget på en
mycket väsentlig punkt. Det hade föreslagits att en informationsavdelning skulle
inrättas inom utrikesdepartementet och chefen för denna avdelning förordnas till
ordförande i kollegiet. Därmed skulle ha vunnits: 1) informationsfrågorna skulle
inom departementet ha tillagts den större vikt som de synes förtjäna med hänsyn
till arbetsuppgifternas omfång och informationens betydelse för utlandets uppfattning
om Sverige; 2) i tillägg till kollegiets samordning av informationsorganen
skulle inplaceringen i UD starkt underlätta samordningen av verksamheten hemma
och ute, dvs. i stort sett mellan produktionen av information och informationsmaterial
i Sverige och distributionen i utlandet.

Ytterligare begränsning av samordningen betingas av informationsorganens önskan
att agera självständigt.

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Motionärerna framhåller med rätta, att de av dem nämnda organen har i viss
mån olika uppgifter. Några av dem har i uppdrag att ägna sig uteslutande åt information
om Sverige i utlandet, låt vara i olika syften såsom att öka utlandets förståelse
för Sverige, att stödja svensk export och att stimulera till ökade utländska
besök i vårt land. Frågan om dessa organs samordning utreddes 1965 av upplysningsberedningen.
Dess förslag ledde 1966 till det här ovan nämnda riksdagsbeslutet,
vars brister påtalats av såväl utredningen om Svenska Institutet som nära nog
samtliga remissinstanser. Regeringen har ännu inte tagit ställning till utredningens
olika förslag. Att i detta läge göra ännu en utredning om samordningsfrågorna synes
därför inte motiverat.

Några av de i motionerna nämnda institutionerna sysslar i övervägande grad med
andra frågor av betydelse för marknadsföringen än information. Det gäller beskickningarnas
handelsavdelningar och tjänsteman med handelsuppgifter, handeissekreterarna,
utlandshandelskamrarna och Småindustrins exportråd. Samtliga dessa
utom den sistnämnda bildar den exportfrämjande verksamhetens fältorganisation.
Det bör tilläggas att exportärenden handläggs även av beskickningar, som formellt
inte har handelsavdelningar.

Den varierande förekomsten av olika organ hade en gång en rationell motivering,
nämligen att handelskamrar ansågs särskilt lämpade för etablerade svenska
exportmarknader, medan handelssekreterarna var avsedda att hjälpa till vid inbrytningen
på nya marknader. Gränserna har emellertid för länge sedan suddats
ut. År t. ex. Österrike en etablerad marknad men inte Schweiz? Finns det f. ö. numera
något som kan kallas en etablerad marknad? Nya produkter tillkommer dagligen
och för var och en av dem är alla marknader nya. Marketing-frågor blir
därmed ständigt aktuella på alla exportmarknader, och den statsfinansierade handelsrepresentationen
bör givetvis anpassas härtill.

Huruvida svensk export i ett land är företrätt av det ena organet eller det andra
synes numera snarast vara ett resultat dels av politiska system i vederbörande land,
dels (och huvudsakligen) av tradition och tillfälligheter. Det kan med andra ord
vara skäl att underkasta den svenska exporten i organisatoriskt hänseende en närmare
granskning.

Behovet av information om Sverige som stöd åt försäljningsansträngningar kan
vitsordas liksom nödvändigheten att stimulera i synnerhet små och medelstora
företag att samverka i sina försök att bearbeta marknader, som skulle vara mindre
eller inte alls tillgängliga för det ensamt arbetande företaget.

I enlighet med av regeringen utfärdade instruktioner har kollegiet, liksom de informationsorgan
som ingår i detsamma, baserat sina petitaskrivelser på »oförändrad
ambitionsnivå», medan ambitionerna i nuvarande läge snarast borde syfta till
kraftigt ökat informationsstöd framför allt åt exporten.

I själva verket finns f. n. till intressenternas — såväl statens som näringslivets •—
förfogande en fond av kunskaper och erfarenheter, vilkas fulla utnyttjande förutsätter
avsevärt större medelsanvisningar än de begärda. Dei förefaller inte nödvändigt
att tillgripa en utredning för att konstatera detta. Vad som behövs är pengar.
Kollegiet vill dock inte motsätta sig en utredning, om en sådan bedöms vara en
förutsättning för väsentligt större anslag i framtiden. Utredningar brukar emellertid
— så länge de pågår ■— ofta vara en spärr för utökad verksamhet. Om så skulle
ske i detta fall skulle en utredning med tänkbart gynnsamma konsekvenser på lång
sikt kunna vålla stor skada på de närmaste årens verksamhet.

8

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Landsorganisationens i Sverige yttrande (18/3 1968)

Vad gäller motionerna I: 358 och II: 462 delar LO motionärernas uppfattning
om exportens betydelse för det svenska näringslivets tillväxt. Exportbehovet står i
första hand att finna hos de stora företagen med produktion i långa serier, men
även för specialiserade mindre företag står mycket att vinna genom ökade exportansträngningar.
Detta ökar givetvis motiven för samlade insatser på marknadsföringens
område för att vinna nya marknader. Det måste därvid ske överenskommelser
om arbetsmetoder och resursanvändning dels mellan olika företag och dels
mellan näringslivet och statsmakterna. LO finner det naturligt att man därvid arbetar
med olika kontaktorgan. Dessa är dock inte så organisatoriskt splittrade som
motionärerna (I: 622 och II: 773) gör gällande, t. ex. har handelsattachéerna utgått
ur organisationen. Enligt LO:s bedömning finns således en organisation väl samlad
inom ett departement. Denna organisation tillgodoser olika kontaktbehov och ger
möjligheter till en samlad bedömning inom handelsdepartementet av hur resurserna
skall fördelas samt behovet av ytterligare insatser. De utredningar som anses
erforderliga av näringslivet eller av statsmakterna som underlag för ytterligare insatser
kan således initieras genom de nu etablerade samarbetsformerna.

Även om LO inte finner anledning till speciella utredningar av den typ motionärerna
föreslår, vill dock organisationen framhålla vikten av att statsmakterna inom
ramen för existerande arbetsformer ytterligare bygger ut sin verksamhet. Detta är
nödvändigt om de exporterande företagens behov av service skall kunna tillgodoses,
när nya marknader skall vinnas för ökad exportförsäljning. Denna form av exportstödjande
verksamhet synes speciellt angelägen för den mindre väl utvecklade handeln
med statshandelsländerna och de industriellt underutvecklade länderna.

LO anser således att de här behandlade motionerna icke bör föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

Sveriges allmänna exportförenings yttrande (15/3 1968)

Sveriges allmänna exportförening välkomnar motionerna som tar upp till behandling
frågor av utomordentlig vikt. Vår export spelar i dag en central roll i vår
ekonomi. Över 40 % av vår industriproduktion avsätts utanför landet. 20 % av
den årliga bruttonationalprodukten härrör från exporten. Minst 430 000 svenskar
är direkt sysselsatta med och beroende av vår produktions avsättningsmöjligheter
utanför Sverige. Den allt snabbare internationaliseringen av vår ekonomi ställer
ökade krav på svenska företags förmåga till effektiv marknadsföring och marknadsbevakning
utanför Sverige.

De stora traditionella svenska exportföretagen kan i de flesta fall tillgodose dessa
krav även om behovet att lansera nya produkter och bearbeta nya marknader också
för dessa företag fordrar nya kostnadskrävande initiativ och insatser.

Det finns ett snabbt växande antal företag, som hittills huvudsakligen arbetat på
hemmamarknaden, men nu tvingas ut på export. Även företag som på ett framgångsrikt
sätt bedriver sin marknadsföring inom Sverige kan ofta möta betydande
svårigheter att effektivt marknadsföra sina produkter utanför Sverige. Dessa företag
behöver många gånger rådgivning och hjälp vid förberedelser och genomförande
av olika former av marknadsföringsoperationer utomlands. De har behov av
ingående marknadsdata av de mest skiftande slag, hjälp att nå fram till bästa möjliga
distributionskanaler, bistånd vid deltagande i olika former av »sales promo -

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

9

tion »-aktiviteter, t. ex. deltagande i utställningar och mässor, försäljningsresor och
försäljningsdriver av olika slag.

Vår samhällsekonomis starkt ökade beroende av exporten och dennas radikalt
ändrade sammansättning, med förskjutning av tyngdpunkten mot högmanufakturerade
produkter, har skapat ett starkt ökat behov av exportfrämjande insatser.
Mot detta har hittills icke svarat tillräckliga insatser från statens sida.

Anslagen behöver kraftigt ökas för att motsvara de anspråk som i växande utsträckning
ställs på konkret kommersiell exportfrämjande verksamhet. Samtidigt
bör anslagen ges en sådan utformning att de kan smidigt utnyttjas för de i varje läge
mest angelägna behoven. Med ökade resurser skulle man kunna bl. a. finansiera en
rad angelägna undersökningar av olika produktgruppers eller branschers möjligheter
på nya marknader. De skulle även kunna utnyttjas för att i ökad utsträckning
få fram information om viktiga exportmarknader genom marknadshandböcker,
konferenser osv. Denna marknadsinformation till företagen i Sverige är inte minst
av betydelse för att förbättra deras möjligheter att utnyttja de exportfrämjande
projekt, som genomförs inom ramen för den verksamhet som samordnas av Kollegiet
för Sverige-information i utlandet.

Den svenska exportfrämjande organisationen såväl utomlands som hemma har
växt fram under andra förhållanden och anspråk än de som nu är aktuella.

Den kommersiella utlandsrepresentation gör trots otillräckliga resurser utomordentligt
värdefulla insatser. Genom att utlandsorganisationen har skilda huvudmän
försvåras emellertid det nära samspel mellan hemma och ute, som är av väsentlig
betydelse för att ge den exportfrämjande och stödjande verksamheten slagkraft
och effektivitet.

Det finns dessutom anledning att fästa uppmärksamhet vid det förhållandet att
basorganisationerna i Sverige, dvs. resp. utrikesdepartementet, handelsdepartementet
och utlandshandelskamrarnas förening, icke har resurser till eller är organiserade
för att verkligen fullgöra uppgiften som fältorganens replipunkter och samarbetspartner
då det gäller det dagliga exportfrämjande arbetet. I stället har Exportföreningen
och Småindustrins Exportbyrå, förlagd till föreningen, i stor utsträckning
tagit på sig att försöka fullgöra densamma.

Uppgiften att tjänstgöra som exportfrämjandets basorganisation ställer för varje
år växande krav på insatser från föreningen. Den fullgör i detta sammanhang en
uppgift, som är av intresse och betydelse för hela samhället. Det är i detta sammanhang
viktigt att erinra om att Exportföreningen är en privat serviceorganisation,
som finansieras genom avgifter från 1 200 medlemmar.

Det har här växt fram en arbetsfördelning mellan stat och näringsliv i den exportfrämjande
verksamheten, som givit smidighet, flexibilitet och en praktisk inriktning
åt arbetet. Detta samarbete mellan stat och näringsliv innebär stora fördelar.
Utvecklingen har emellertid medfört nya och vidgade arbetsuppgifter med
behov av ökade resurser. Därvid framträder en viss oklarhet när det gäller fördelningen
av ansvaret mellan olika organ, statliga och privata, för att dessa uppgifter
fylls på ett tillfredsställande sätt och för att erforderliga resurser mobiliseras.

Det finns behov av ökade och mera slagkraftiga insatser på det exportfrämjande
området. Det är föreningens uppfattning att svenska företag icke kan anses få det
stöd i sina exportansträngningar, som många av deras konkurrenter kan räkna
med. Föreningen anser det därför angeläget att dessa frågor utreds och kartläggs
på ett sådant sätt att underlag skapas för en successiv förstärkning av resurserna
och för säkerställandet av en adekvat organisation inom ramen för ett nära samarbete
mellan stat och näringsliv.

10

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

Sveriges industriförbunds yttrande (20/3 1968)

Mot bakgrunden av det ökade exportinslaget för svensk industri i dess helhet
och med hänsyn till den aktivitet som utvecklas för främjande av exporten i andra
länder vill vi instämma i förslaget om en utredning för att klarlägga på vilket sätt
staten bör medverka till att förbättra exportmöjligheterna för det svenska näringslivet.
Genom en sådan utredning kan man få ett bättre underlag för en bedömning
av i vilka former statligt stöd och stimulans för vår export lämpligen bör förekomma.

Vi vill i detta sammanhang understryka önskvärdheten av en större klarhet i
ansvarsfördelningen mellan statliga och enskilda insatser för exportens främjande
ävensom mellan de olika statliga organ som här medverkar.

Sveriges hantverks- och industriorganisations yttrande (13/3 1968)

Sveriges hantverks- och industriorganisation, SHIO, finner det i likhet med motionärerna
angeläget att näringslivets export på olika sätt underlättas och befrämjas.
Statens stöd härvidlag bör utformas på effektivast möjliga sätt och dimensioneras
enligt de krav som rimligen kan ställas på medverkan från det allmänna

Sverige, jämfört med andra länder och icke minst våra grannländer, satsar för
närvarande förhållandevis blygsamma belopp och resurser på exportbefrämjande
åtgärder. Huruvida en ytterligare samordning av den statligt finansierade exportfrämjande
verksamheten via olika organ kan ske har vi svårt att bedöma. Det är
emellertid organisationen bekant att fördelningen av uppdrag mellan exempelvis
de statsfinansierade handelssekreterarna och de av enskilda avgifter beroende handelskamrarna
i utlandet kan förorsaka viss friktion, exempelvis då det gäller debitering
eller icke på uppdragsgivare för utförda tjänster.

SHIO ser gärna att en undersökning kommer till stånd beträffande den önskvärda
och behövliga omfattningen av statligt stöd till exportfrämjande åtgärder.
Härvid bör också beaktas möjligheterna till förenkling av arbetet genom ökad samverkan
mellan för närvarande på området verksamma organ. De remitterade motionerna
tillstyrkes därför.

Svenska företagares riksförbunds yttrande (15/3 1968)

Förbundet delar motionärernas uppfattning om värdet av samordning. Enbart
denna rationalisering tillfredsställer emellertid icke önskemålen om en effektiv utrikeshandelsrepresentation.

I samband med en översyn enligt motionärernas önskemål borde möjligheterna
undersökas att radikalt utvidga vår utrikeshandelsrepresentation genom att inrätta
betydligt fler handelssekreteraretjänster.

Beträffande informationsverksamheten i utlandet om svenska produkter vill förbundet
understryka vikten av att inte glömma bort den europeiska kontinenten som
tvivelsutan under överskådlig tid kommer att utgöra den väsentligaste exportmarknaden
för i vart fall egenföretagens produkter.

Vår tanke är att på olika vägar intressera företagare, få eller flera, att tillsammans
bilda exportföretag för att därigenom med egna säljare bearbeta olika marknader.
Problemet att uppsöka och sammanföra lämpliga företagare kan lösas av
befintliga företagsorganisationer.

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

11

Då det gäller mindre företag som kanske tidigare icke arbetat på export kan
vissa ekonomiska problem uppstå vid etablerandet av dyl. exportföretag. Det är
då möjligt att vissa samhälleliga insatser kan behövas i form av lån eller kreditgarantier.

Förbundet vill sålunda avslutningsvis helt instämma med motionärernas syfte.

Företagareföreningarnas förbunds yttrande (21/3 1968)

En vidgad och liberaliserad nationell marknad medför bland annat ökat importtryck
på den svenska marknaden och svenska företag måste kompensera detta med
ökat utbud av varor utomlands.

Enligt förbundets mening är det av väsentlig betydelse för utvecklingen av landets
näringsliv att speciell uppmärksamhet ägnas åt den mindre och medelstora
industrins möjligheter att följa med utvecklingen mot vidgade marknader. Flertalet
svenska industriföretag saknar resurser för tillräcklig bevakning av den internationella
marknaden och för att i egen regi bedriva erforderliga exportaktiviteter.
För att den mindre och medelstora industrin skall ha möjligheter att hävda sig synes
det vara nödvändigt med ett samarbete i ökande omfattning. Ett flertal initiativ
till sådant samarbete och sådan samverkan har redan tagits, varvid i flera fall
företagareföreningar medverkat. Med hänsyn till den hårda internationella konkurrensen
och Sveriges i förhållande till andra länder begränsade resurser måste
insatser för att främja svenskt näringsliv på internationell marknad samordnas och
planeras väl. Detta synes bäst ske genom ökade statliga insatser.

Stöd bör också lämnas till företagareföreningarna för regionala åtgärder av organisatorisk
art i syfte att bilda regionala grupper av (bransch)-företag, som kan samverka
med exportåtgärder.

De av motionärerna föreslagna åtgärderna har tyngdpunkten på åtgärder inom
exportländerna. Enligt förbundets uppfattning måste sådana åtgärder kompletteras
med kraftfulla åtgärder inom landet och inom företagen.

Med anledning av vad som ovan anförts får Företagareföreningarnas förbund
tillstyrka att en utredning tillsättes med syfte att utreda och framlägga förslag till
åtgärder för att främja exportmöjligheterna för det svenska näringslivet.

Småindustrins exportråds yttrande (15/3 1968)

Motionärerna efterlyser i sin framställning en större samordning av verksamheten
hos de av statsmedel helt eller till väsentlig del finansierade organen med
uppgift att verka för befrämjande av svensk export. Rådet önskar betona de åtgärder,
som i olika sammanhang redan är vidtagna, för att åstadkomma en praktisk
samordning av olika aktiviteter.

Rådet instämmer i motionärernas uppfattning om behovet av ökat stöd till
exportfrämjande åtgärder och förordar att en kartläggning verkställes med sikte
härpå. Undersökningen bör också omfatta vad som från statlig sida vidtages på
detta område i våra konkurrentländer.

Svenska utlandshandelskamrarnas förenings yttrande (15/3 1968)

För närvarande är elva svenska handelskamrar verksamma i utlandet. Oavsett
stadgarnas detaljerade utformning är deras syfte dels att tillvarata medlemmarnas

12

Statsutskottets utlåtande nr 170, år 1968

gemensamma intressen, dels att befrämja utvecklingen av handelsförbindelserna och
andra kommersiella relationer mellan Sverige och verksamhetslandet. Kamrarna
fullgör i väsentliga avseenden uppgifter som eljest skulle tillkomma den offentliga
utlandsrepresentationen.

Mycket talar för att kamrarna måste förstärkas med personer med god teoretisk,
kommersiell utbildning och praktisk erfarenhet från svenska företag av internationell
marknadsföring.

Vissa handelskamrar har redan idag ekonomiska svårigheter och anser att de
resurser de för närvarande disponerar över är otillräckliga för att de på ett tillfredsställande
sätt skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Samtidigt står kamrarna
inför kraven att lämna ett mer kvalificerat stöd i marknadsföringsfrågor. Vidare
framförs önskemål om att kamrarnas personal skall kunna medverka i ökad utsträckning
i allmän svensk kommersiell information.

Frågan om handelskamrarnas framtid bör emellertid inte betraktas som isolerad
från frågan om Sveriges övriga kommersiella representation utomlands. Kamrarnas
verksamhet måste på olika sätt koordineras med den övriga representationen
och, vilket inte är minst viktigt, med statens och näringslivets organ i Sverige.

Av vad som framförts framgår önskvärdheten av att tillföra de svenska handelskamrama
i utlandet adekvata resurser för att dessa på rätt sätt skall kunna spela
sin roll som kommersiella stödjepunkter. Föreningen har nyligen haft tillfälle att
framföra dessa synpunkter till handelsdepartementet. Därvid har frågan om önskvärdheten
av en utredning av handelskamrarnas problem väckts samtidigt som det
understrukits att kamrarnas problem inte kan lösas isolerat utan i sitt sammanhang
med utformningen av den exportfrämjande organisationen såväl ute som
hemma.

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

681004