Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1968
1
Nr 169
Utlåtande i anledning av motion angående samordning av den
statliga verksamheten avseende kustområdena.
(5:e avd.)
I motionen II: 593 av herr Åberg liar hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning syftande till en samordning
av de statliga verkens rationaliseringsåtgärder beträffande de verksamheter
som är förlagda till våra kuster.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionen från överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen, statskontoret
och generaltullstyrelsen.
Överbefälhavaren har med erinran om att han redan 1965 föreslagit en
allsidig utredning om övervakningen av havsområdena runt våra kuster
tillstyrkt motionen.
Statskontoret som vitsordar att rationaliseringsåtgärder inom ett område
kan medföra effekter som inte är önskade inom ett annat område finner
det motiverat att uppmärksamma de problem som anförts i motionen. I
den mån det finns brister i övervakningsverksamheten i kustområdena bör
enligt ämbetsverkets mening dessa frågor i första hand tas upp till överläggningar
mellan de berörda myndigheterna.
Sjöfartsstgrelsen och generaltullstgrelsen har i sitt gemensamma yttrande
anfört bl. a. följande.
Sjöfartsverket och tullverket representerar sammanlagt mer än 90 % av
den civila statliga sjöövervakningslcapaciteten vid kusten. Lägges härtill enheterna
hos sjöräddningssällskapet som genom särskilt avtal med sjöfartsstyrelsen
anpassar sin verksamhet till de statliga sjöräddningsresursernas
lokalisering, finner man att omkring 95 % av den nuvarande civila övervakningen
till sjöss ligger inom ramen för de sektorer sjöfartsverket och
tullverket tillsammans har att svara för eller att överblicka.
De rationaliseringsåtgärder som under senare år genomförts eller alltjämt
pågår inom dessa verk innebär visserligen en minskning av antalet
»vakande ögon» längs kusten men har i gengäld gett väsentligt större möjligheter
för de enskilda enheterna att verka bl. a. genom bättre teknisk utrustning.
Härtill kommer att vid nyanskaffning vissa enheter ges högre
fart och större sjövärdighet än tidigare motsvarande typer, vilket möjliggör
en mera rörlig övervakningsverksamhet. En optimal lokalisering av
sålunda disponibla, mera »slagkraftiga» enheter ger generellt sett snarare
ökade än minskade möjligheter till effektiv insats inom de olika sektorerna
av den civila sjöövervakningen längs våra kuster.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 169
2 Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1968
Det förtjänar vidare framhållas att den fortsatta tekniska utvecklingen
torde successivt öppna nya möjligheter för en effektivare övervakning av
vad som rör sig på sjön. Nya teletekniska hjälpmedel kan förutses bli tillgängliga
i en nära framtid liksom ytterligare förbättringar inom radiokommunikationerna.
I fråga om båtmateriel synes utvecklingen peka mot att
nya konstruktioner t. ex. av typ svävare kan bli lämpliga framtida bevakningsenheter
för snabb avspaning av längre kuststräckor.
Med denna bakgrund bedömer sjöfarts- och generaltullstyrelserna det
icke i och för sig angeläget att ha ett permanent antal »vakande ögon» längs
hela kusten. Den fortlöpande optiska övervakningen från organ i land synes
främst böra inriktas på de inseglingsleder, där mer omfattande sjöfart och
nöjesbåtstrafik förekommer. I övrigt torde den anpassning till modernare
förhållanden, som motionären efterlyser, bäst uppfyllas genom den upprustning
i fråga om tekniska hjälpmedel liksom den strävan efter större
rörlighet som kännetecknar utvecklingen inom såväl sjöfartsverket som
tullverkets kustbevakning.
I motionen har anförts att det hastigt ökande antalet nöjesbåtar resulterat
i ökat antal olyckor och olyckstillbud. Sett i relation till antalet sådana
båtar är dock olycksfrekvensen mycket låg, i varje fall i jämförelse med
t. ex. antalet drunkningsolyckor som icke bar något samband med färd i
nöjesbåt eller med antalet olyckor på landsvägarna. Med det stora och växande
antalet nöjesbåtar — f. n. omkring 500 000 — är det omöjligt, hur stora
övervakningsresurserna än görs, att med dessa vara allestädes närvarande.
Dessutom synes det icke vara rationellt att skapa en särskild sjöräddningskapacitet
för den korta tid på året — drygt två månader — som nöjesbåtstrafiken
förekommer i någon större omfattning. När det gäller nöjesbåtsolyckor
synes det riktigast att såsom nu sker främst satsa på de förebyggande
åtgärderna, exempelvis den sjövettspropaganda som bedrives av sjövettskommittén
och till denna anslutna myndigheter, organ och sammanslutningar.
Även i fråga om åtgärder mot tjuvvittjande av fiskeredskap, fiskstölder
och annan kriminalitet synes resursallokeringen böra ställas i relation till
sagda företeelsers art och omfattning sedda i sitt större samhälleliga sammanhang.
Mot bakgrund av det anförda finner styrelserna den ordning i stort sett
till fyllest, som följer av riksdagens godkännande av vad föredragande departementschefen
anfört till 1967 års statsverksproposition (bilaga 9 sid. 40)
med anledning av den av Kungl. Maj :t 1966 tillsatta och samma år avlämnade
utredningen om den civila övervakningen till sjöss. Sagda ordning
innebär, att tullverkets kustbevakning, som av Kungl. Maj :t förordnats
utföra viss polisbevakning till sjöss, inom vissa, sommartid tättbefolkade
skärgårdsområden, kompletteras med särskilda sjöpolisenheter med huvudinriktning
på allmän ordningshållning och sådan grövre brottsbekämpning,
som normalt ingår i polisens arbetsuppgifter.
När det gäller speciellt övervakningen av fisket är det betydelsefullt,
att den personal som avses för sådana övervakningsuppgifter, bl. a. kustbevakningens
personal, tilldelas sådana befogenheter att uppgiften kan fullgöras
på ett rationellt sätt. Det synes i detta sammanhang motiverat att
erinra om generaltullstyrelsens yttrande över fritidsfiskeutredningens betänkande
1968 (Dnr I 221/1968).
Med hänsyn till att sjöfartsverket och tullverket såsom nämnts tillsam -
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1968
3
mans täcker större delen av den civila övervakningen till sjöss, är det av
väsentlig betydelse, att såväl verksamheterna som ifrågasatt rationalisering
av dessa i erforderlig utsträckning koordineras.
I detta syfte remitteras regelmässigt verken emellan sådana tilltänkta
organisationsändringar som påverkar sjöräddningskapaciteten. När det
gällt t. ex. indragningar av lotsplatser har tullverket härvid sökt anpassa
sina resurser efter de förändringar som från sjöräddningssynpunkt väntas
komma att uppstå. Som exempel härpå kan nämnas att Västra kustdistriktet
under det senaste året tilldelats icke mindre än tre nya tulljakter (Strömstad,
Grebbestad samt fr. o. m. juli 1968 Gravarne), varigenom möjliggjorts
en förhållandevis god uppföljning av såväl den yrkesmässiga sjötrafiken
som nöjesbåtstrafiken även inom norra Bohuslän.
Ett annat exempel på samordnande åtgärder är de ovannämnda konferenserna
i sjöräddningsfrågor samt de sjöräddningsövningar som ägt rum
eller är planerade att genomföras i endera verkets regi.
När det gäller åtgärder mot oljeutsläpp har ett nära samarbete utvecklats
mellan de båda verken, vilket återspeglas i de överläggningar och beredskapsplaner
ävensom de framställningar och remissvar m. m. till vederbörande
departement som aktualiserats särskilt under det senaste året.
Nyligen har frågan tagits upp om ökad samordning av de båda verkens
resurser för att lösa vissa problem rörande sjösäkerhet, transporter vid sjöräddningsfall
och sambandstjänst vid lotsning, som följer av förändrade
förutsättningar och delvis nya krav på denna verksamhets bedrivande.
Med de anförda exemplen har sjöfartsstyrelsen och generaltullstyrelsen
gemensamt velat peka på att det inom huvuddelen av den statliga verksamheten
vid kusten redan förekommer en viss samordning av pågående
rationaliseringsåtgärder, att ett närmare samgående kring vissa av de båda
verkens resurser är under övervägande samt att de bägge styrelserna är
inriktade på att ytterligare fördjupa sitt samarbete för att höja effekten
hos de sammantagna övervakningsresurserna.
Med dessa åtgärder torde det i motionen angivna syftet i allt väsentligt
kunna uppnås, utan att särskild utredning härför behöver tillsättas.
Utskottet. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen
har endast en av remissmyndigheterna, nämligen överbefälhavaren, ansett
en utredning av det slag motionären begär vara påkallad.
Lotsorganisationsutredningen har i sitt nyligen avlämnade betänkande
Lots- och fyrväsendets organisation bl. a. behandlat spörsmål om sjöräddningstjänsten
och havsövervakningen.
I betänkandet understryks att uttunningen av såväl lotsplatser som bemannade
fyrplatser i viss mån har kompenserats genom att nya tekniska
hjälpmedel tagits i tjänst för sjöräddning och övervakning. Hit hör främst
helikopter, VHF-telefoni och radar. Utredningen föreslår att flygklubbarna
nu skall inordnas i sjöräddningen. Vidare betonar utredningen bl. a. behovet
av samordning i olika avseenden för att sjöräddningstjänsten skall
i fortsättningen kunna fullfölja sina uppgifter på önskvärt sätt.
Utskottet vill också erinra om att räddningstjänstutredningen har att
4
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1968
behandla bl. a. frågan om ansvar och arbetsuppgifter mellan olika organisationer
som deltar i räddningsverksamheten.
Vad beträffar havsövervakningen har lotsorganisationsutredningen inte
ansett sig böra ta hänsyn till annan havsövervakning än den som fordras
från handelssjöfartens sida och den som handelssjöfarten är beredd att
bestrida kostnaderna för. Bl. a. till följd härav har i betänkandet understrukits
angelägenheten av att en av överbefälhavaren föreslagen utredning
angående frågorna kring övervakningen av havsområdena runt Sverige
kommer till stånd.
Genom lotsorganisationsutredningens betänkande har sålunda vissa förslag
som berör det nu ifrågavarande motionsyrkandet underställts Ivungl.
Maj :t. I ett interpellationssvar hösten 1967 har statsrådet och chefen för
finansdepartementet förklarat att vid prövningen av lotsorganisationsutredningens
förslag och räddningstjänstutredningens förslag även samordningsfrågor
rörande kust- och sjöövervakningen kommer att prövas. Slutligen
har sjöfartsstyrelsen och generaltullstyrelsen i sitt gemensamma remisyttrande
understrukit att de bägge styrelserna är inriktade på att ytterligare
fördjupa sitt samarbete för att höja effekten hos de sammantagna övervakningsresurserna.
Mot bakgrunden av det anförda kan utskottet för sin del inte finna någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida erforderlig i anledning av motionen
II: 593, varför utskottet avstyrker ifrågavarande motionsyrkande.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen II: 593.
Stockholm den 19 november 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Axel Andersson (fp),
Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s), fru Wallentheim
(s), herrar Kaijser (h), Nyman (fp), Mårtensson (s), Bertil Petersson
(s), Ottosson (h), Herbert Larsson (s), Rönnberg (s), Strandberg
(h) och Johan Olsson (ep) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Blidfors (s), Ståhl (fp), Almgren (s), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson
(s), herrar Nihlfors (fp), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson
i Skellefteå (fp), Lindholm (s), Cassel (h), Fagerlund (s) ocli Sjönell
(ep).
ESSELTE AB, STHLM 68
814512