Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

1

Nr 161

Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av en reklamationsnämnd
vid televerket.

(4:e avd.)

I de likalydande motionerna 1: 62 av herr Strandberg m. fl. och II: 91 av
fru Sundberg m. fl. har hemställts att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt televerket
att inrätta en reklamationsnämnd enligt i motionerna anförda riktlinjer.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från televerket. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottei. I sitt yttrande över förevarande motioner har televerket lämnat
en ingående redogörelse för den teknik som berör samtalsmätningen samt
för det administrativa förfarandet i samband med debiteringsprocessen och
för olika kontrollåtgärder m. in. I anslutning härtill framhålles att antalet
klagomål och förfrågningar beträffande debiteringen — vad avser antalet
markeringar på samtalsmätare ca 60 000 per år — bör ställas i relation
till det stora antalet räkningar som årligen utsänds. F. n. distribueras över
12 miljoner räkningar per år och av dessa blir sålunda ca 0,5 % föremål för
klagomål och förfrågningar. Omkring en tredjedel av klagomålen, d. v. s.
20 000, leder till mera omfattande undersökningar. För ca 5 000 av nämnda
fall leder undersökningarna till avskrivning (nedsättning) av debiterat belopp
eller återbetalning av redan betalda avgifter.

I de allra flesta fallen av klagomål visar undersökningarna, bl. a. med trafikavläsare,
att det inte finns eller funnits tekniskt eller annat fel som kunnat
påverka debiteringen. Grundprincipen är i dessa fall att ingen reducering
skall ske. Televerket säger sig dock ha förståelse för att abonnenterna
ofta bar svårt att överblicka markeringsförbrukningen för en tid som börjat
minst 4 månader tidigare. Verket offererar därför ofta i sådana fall där det
ej går att i debiteringsfrågan övertyga abonnenten gratis inkoppling av samtalsmätare
eller tidsbegränsare.

I ett parti telefonapparater av typ Dialog har enligt verket ett begränsat
antal apparater visat sig vara behäftade med fel, som kan medföra för hög
samtalsdebitering — ett förhållande som meddelats såväl tidningspress som
alla berörda abonnenter. Hela det aktuella partiet utbyts för närvarande och
varje nedtagen telefonapparat provas omsorgsfullt. Utförda prov, omfattande
ett mycket stort antal apparater, har visat att 3 % av apparaterna i det
berörda partiet har sådana fel att samtalsmätningen under vissa omständig1
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 161

2

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

heter kan beröras. Televerket kommer — efter apparaternas provning —
att kontakta varje abonnent som haft en telefonapparat tillhörande det aktuella
partiet. I de fall apparaten visat sig vara felaktig kommer efter samråd
med abonnenten en reducering av telefonräkningarna att ske om detta visar
sig vara motiverat.

Rent allmänt framhålles vidare att Sverige enligt internationell bedömning
har ett av världens mest utvecklade och driftsäkra telefonnät och dessutom
bland de lägsta avgifterna. Frågor berörande en förbättrad service i
olika avseenden för abonnenterna och konsekvenserna härav för avgifternas
storlek utreds f. n. inom televerket.

En prövning av skäligheten i handläggningen av klagomål beträffande
samtalsmätningen skulle enligt verket kunna ske genom den allmänna reklamationsnämnd
som inrättats fr. o. m. den 1 januari 1968. En reklamationsnämnd
däremot av det slag som förordats av motionärerna anses i stort sett
inte kunna tillämpa andra grunder än vad televerket har för sin bedömning,
såvida icke nämnden skall anlägga sociala synpunkter på huruvida en debitering,
som befunnits riktig med hänsyn till resultatet av gjorda undersökningar,
skall vidhållas eller ej. En prövning ur sådana synpunkter skulle
emellertid vara mycket olämplig då televerkets verksamhet liksom hittills
bör baseras på företagsmässiga grunder.

Utskottet delar den uppfattning verket sålunda givit uttryck åt. Av det
anförda torde vidare framgå att televerket nedlägger stor omsorg på att
samtalsmätningen skall fungera riktigt och att avgiftsdebiteringen skall
vara korrekt. Ytterligare åtgärder i detta hänseende aviseras också. Med
hänsyn till angivna förhållanden och då utskottet anser sig kunna förutsätta
att televerket även i fortsättningen uppmärksamt följer utvecklingen på
området synes någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida f. n. ej påkallad.
Under hänvisning härtill ävensom till vad i televerkets yttrande i övrigt anförts
avstyrker utskottet motionerna i fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna I: 62 och II: 91.

Stockholm den 12 november 1968

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

3

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Birger
Andersson (s), Axel Andersson (fp), Ivar Johansson (ep), Fritz Persson (s),
Rikard Svensson (s), fru Wallentheim (s), herrar Kaijser (h), Nyman (fp),
Mårtensson (s), Bertil Petersson (s), Ottosson (h), Strandberg (h) och
Johan Olsson (ep) samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Blidfors (s), Ståhl (fp), Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Mellqvist
(s), fru Lewén-Eliasson (s), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå
(fp), Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s), Källstad (fp), Gustafsson
i Ivårby (ep) och Nordstrandh (h).

1* —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 161

4

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

Bilaga

Televerkets yttrande (5.4.1968) över motionerna 1:62 och 11:91

För att ge en bakgrund till televerkets ställningstagande lämnas inledningsvis
en redogörelse för den teknik som berör samtalsmätningen, för
det administrativa förfarandet i samband med debiteringsprocessen och
för olika kontrollåtgärder m. m.

Samtalsmät ning ens tekniska funktion

Det system för debitering av automatiskt kopplade samtal genom markeringar
på den uppringande abonnentens samtalsmätare, som med Kungl.
Maj :ts medgivande användes av televerket, tillämpas i de flesta andra länder
med automatisk telefontrafik av större omfattning. Systemet innebär
att samtalsmarkeringarna summeras och medger således icke att specifikation
lämnas för de enskilda samtalen.

Skälet till att detta debiteringssystem valdes var att investeringarna för
stationsutrustningar beräknades avsevärt understiga kostnaderna för ett
system med verifikation på varje samtal. Det valda systemet har således
medfört att telefonkostnaderna för den enskilda abonnenten blivit lägre än
om det mer komplicerade systemet med samtalsverifikation införts.

Systemet fungerar på så sätt att för varje automatiskt kopplat samtal registreras
en eller flera markeringar på en samtalsmätare. Varje abonnent har
en sådan individuell samtalsmätare, som är placerad på den telefonstation,
som abonnenten är ansluten till. Abonnenten debiteras kvartalsvis för markeringar
som påförts hans mätare under en 3-månadersperiod. Avgiften
för varje markering är f. n. 10 öre.

Lokalsamtal, d. v. s. samtal mellan telefoner anslutna till en och samma
telefonstation, registreras generellt med en markering per samtal oavsett
samtalets längd.

För varje avgående samtal av annat slag, som kopplas automatiskt, registreras
på samtalsmätaren markeringar med vissa intervall, vars längd
i princip är beroende av avståndet mellan (avgångsabonnenten och adressabonnenten)
avgångsapparatens s. k. riktnummerstation och motsvarande
station för adressapparaten.

Närsamtal, d. v. s. samtal mellan abonnenter vid skilda stationer inom
samma taxeområde (detta kan bestå av ett eller av flera riktnummerområden),
har markeringsintervallet 9 minuter. Samtal mellan apparater vid
skilda stationer inom vart och ett av Stockholms, Göteborgs och Malmö riktnummerområden
debiteras dock som lokalsamtal, d. v. s. en markering sker
för varje sådant samtal oberoende av dettas längd. Inom sistnämnda riktnummerområden
är av detta skäl den fasta grundavgiften per kvartal något
högre än inom andra riktnummerområden.

Rikssamtal, d. v. s. samtal mellan abonnenter i skilda taxeområden, debiteras
en markering för varje periodlängd samtalet pågår enligt följande
tabell:

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

■j

Ungefärligt avstånd mellan avgångsoch
adressområden

— 45 km
45— 90 km
90—180 km
180—270 km
270—450 km
450— km

periodlängd

markeringsintervall

45 sek.

24 sek.

15 sek.

12 sek.

10 sek.

8 sek.

Vid internationella, automatiskt kopplade samtal är periodlängden kortare
än 8 sekunder. Samtal från exempelvis Stockholm till Danmark eller
Norge har en periodlängd av 7,3 sekunder och till Västtyskland 2,2 sekunder.

Framstegningen av apparatens mätare startar när svar erhålles från den
påringda apparaten. Om adressnumret är upptaget eller om även eljest
svar ej erhålles sker ingen markering. För vissa samtalstyper utgår trots att
svar erhålles ingen som helst markering. Detta gäller bl. a. beställningar av
manuella samtal, d. v. s. påringningar till »000». Vid samtal till s. k. 90-nummer, t. ex. SOS-centralens 90 000 och nummerbyråns 90 140 blir det
aldrig mer än en markering.

Räkneimpulser, åtskilda av tidsintervall motsvarande de ovan angivna
periodlängderna, alstras i en för stationen gemensam impulsgenerator och
distribueras till avgångsapparatens samtalsmätare via reläsatser (överdrag ;,
som är inkopplade i de från stationen avgående ledningarna.

Över vissa avgående ledningar uppkopplas samtal för vilka en och samma
taxa används, över andra ledningar uppkopplas samtal, som skall debiteras
med olika taxor i princip beroende på avståndet från avgångs Station
till adresstation. Rätt markeringsintervall bestämmes av en i uppköpplingsskedet
ansluten dirigeringsenhet (register). Samtal smätningen startar
vid svar och fortsätter till dess båda parter lagt på.

För att förhindra fortsatt samtalsdebitering i de fall någon av de båda
abonnenterna glömt lägga på sin lur efter avslutat samtal, finns speciella
tekniska utrustningar. Dessa fungerar på så sätt att, om adressapparatens
lur ej pålägges efter samtalets slut, upphör dock samtalsmätningen i samma
ögonblick avgångsabonnenten lägger på. Skulle däremot avgångsapparatens
lur ej påläggas efter samtalets slut, avbrytes samtalsmätningen som regel
3 minuter efter det att adressabonnenten lagt på sin lur.

Kontroll och provning av den tekniska utrustningen

För övervakning av den tekniska samtalsmätningsutrustningens funktion
tillämpas ett flertal, varandra kompletterande övervaknings- och provningsrutiner
av såväl automatiskt som manuellt slag. Således är den för taxeringen
utnyttjade generatorn för samtalsmätningsimpulser försedd med inbyggda,
ständigt arbetande kontrollkretsar. De manuella provningarna sker efter
fastställda rutinplaner och omfattar all den utrustning som medverkar i
samtalsmätningen.

En ovillkorlig förutsättning för samtalsmätningens tillförlitlighet är driftsäkerheten
hos samtalsmätarna. Dessas driftsäkerhet är mycket hög men
trots detta företas med vissa intervall omfattande stickprovskontroller av
mätarfunktionen.

Det kan därtill nämnas att televerket utnyttjar ett sort antal mobila kontrollutrustningar,
vilka temporärt kan anslutas i telestationen för kontroll av

6

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

saintalsmätningsutrustningarna. Kontrollutrustningarna kan utnyttjas för
omfattande tekniska undersökningar och kan dessutom, som senare redogöres
för, användas för undersökningar av den enskilde abonnentens samtalsvanor.

Redogörelse för faktureringsrutinen

Avläsning av abonnenternas samtalsmätare i telestationerna sker genom
fotografering, vilken utföres en gång per kvartal. Varje filmruta, som visar
100 samtalsmätare, förstoras till A4-format. Från den fotografiska förstoringen
stansas mätarställningarna på hålkort och därtill sker (av annan
tjänsteman) en särskild kontrollstansning. Överensstämmelse mellan de
båda stansningarna måste föreligga innan bearbetningen kan fortsätta. Hålkortens
informationer överföres därefter till ADB-maskinens band. Trots
den dubbla stansningen kan i sällsynta fall på grund av dubbla felläsningar
eller felstansningar felaktig mätarställning bli införd på hålkortet. I avsikt
att förhindra att en på dessa grunder eller annan orsak felaktig räkning utsändes
till abonnenten göres med datamaskinens hjälp en automatisk rimlighetskontroll
av alla telefonräkningar. Denna rimlighetskontroll leder till
att varje telefonräkning, där antalet samtalsmarkeringar med mer än 50 %
plus 500 markeringar överstiger de fyra föregående utsända räkningarnas,
blir föremål för en särskild granskning. Om feldebitering på grund av felaktig
samtalsavläsning trots ovannämnda rimlighetskontrolf ändå skulle
ske, gäller som regel, att feldebiteringen kommer afl automatiskt korrigeras
vid nästa avläsningstillfälle beroende på att samtalsmätarna aldrig nollställes.

De på samtalsmätarna avlästa värdena samt abonnemangsavgifter och
avgifter för telefonistexpedierade telefonsamtal m. m. sammanställes av datamaskinerna
till kompletta teleräkningar, vilka sedan distribueras till abonnenterna.
Datamaskinerna utför även betalningskontroll samt utskriver betalningspåminnelser.
Vid utebliven betalning lämnar datamaskinerna även
förslag till televerkets berörda tjänsteställen för avstängning av telefonen.

Rutin för handläggning av klagomål avseende samtalsdebiteringen

Klagomål eller förfrågan inkommer per brev, personligt besök eller _

vilket är vanligast -— per telefon. Behandlingen av ärendet inleds som regel
med ett samtal, varvid alla för utredningen väsentliga uppgifter noteras.
Abonnentens samtalsmätarfotografi, som erhållits från datacentralen och
som är arkiverat på försäljningsstället, granskas för kontroll av att inga
felavläsningar eller förväxlingar har skett. Med hjälp av fortlöpande statistiska
uppgifter, vilka erhålles från datacentralen, jämföres den aktuella
räkningen med abonnentens tidigare räkningar.

Vid detta inledande samtal med abonnenten diskuteras ofta med denne
samtalsmätningens princip och funktion samt eventuella företagna förändringar
i debiteringsgrunderna, t. ex. sådana som sammanhänger med att
helautomatisk rikstrafik införts vid stationen. Huvuddelen av de erhållna
debiteringsklagomalen avslutas genom detta samtal med abonnenten och
genom att denne därvid förklarar sig nöjd med de upplysningar som erhållits.

Skulle abonnenten icke vara tillfredsställd med de upplysningar som erhållits,
sker eu omfattande teknisk och administrativ utredning. Vanligen
börjar denna undersökning med att tillgängliga feljournaler för all utrustning
som kunnat påverka abonnentens samtalsdebitering granskas. Vidare

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

7

göres en teknisk undersökning av berörd telefonstation och anslutande förbindelsevägar
i syfte att uppspåra sådana fel vilka möjligen kan påverka
samtal smätningen. Abonnentledningens och telefonapparatens elektriska
egenskaper rnätes och samtalsmätaren kontrolleras.

Ofta inkopplas på abonnemanget under minst 2—4 veckor en särskild
kontrollanordning — s. k. trafikavläsare — som på en pappersremsa registrerar
alla för samtalsmätningskontroll erforderliga uppgifter: kopplade
nummer, svarsmarkering, tidpunkt för samtalet, samtalets längd i minuter
samt antalet samtalsmarkeringar för varje samtal. Även inkommande samtal
registreras av denna utrustning. Med lijälp av utrustningen erhålles en
kontroll av att dels varje samtal debiteras med rätt antal markeringar enligt
gällande taxa, dels av att abonnentens samtalsmätare registrerar rätt antal
markeringar. Televerket förfogar f. n. över ca 1 500 sadana kontrollanordningar.
Antalet kommer att ökas väsentligt de närmaste åren, varvid kontrollerna
kommer att kunna utföras snabbare och oftare.

Om något direkt fel icke kunnat spåras men kontroller exempelvis med
trafikavläsare ändock antyder att störningar i samtalsmätningen kan ha
förekommit, vidtages ytterligare undersökningar. För varje stationstyp finns
förteckningar över de olika prov som därvid skall utföras i berörda tekniska
utrustningar. Undersökningar av detta slag blir vanligtvis ganska omfattande
och kräver i genomsnitt 40—50 arbetstimmar.

Antalet klagomål och förfrågningar beträffande debiteringen vad avser
antalet markeringar på samtalsmätare har, av skäl som senare anges, ökat
under senare tid. Tidigare uppgick antalet klagomål och förfrågningar till
ca 60 000 per år. Det må dock i detta sammanhang framhållas svårigheten
att bestämma vad som är förfrågning och vad som är klagomål. Angivna
60 000 klagomål och förfrågningar bör ställas i relation till det stora antalet
räkningar som årligen utsändes. F. n. distribueras årligen över 12 miljoner
räkningar och av dessa blir sålunda ca 0,5 % föremål för klagomål och förfrågningar.
Som tidigare anförts visar det sig ofta att abonnenterna icke
varit införstådda med debiteringssystemets funktion och verkningar vid
framförallt utväxling av rikssamtal och därför underskattat antalet markeringar
för sådana samtal. Sedan en redogörelse härför erhållits har abonnenten
ofta förklarat sig inse att debiteringen är riktig.

Omkring en tredjedel av klagomålen, d. v. s. 20 000, leder till de mera omfattande
undersökningar, som tidigare redogjorts för. För ca 5 000 av klagomålen
leder undersökningarna — antingen den enkla rutinmässiga kontrollen
mot det bokföringsmässiga underlaget eller den mera komplicerade
undersökningen — till avskrivning (nedsättning) av debiterat belopp eller
återbetalning av redan betalda avgifter.

I de fall där ett administrativt fel (felstansning, felläsning etc.) konstateras
är det som regel möjligt att exakt avgöra feldebiteringens storlek. Däremot
är det ofta svårt att exakt avgöra feldebiteringens omfattning i de fall
det under den aktuella mätningsperioden visat sig att ett tekniskt fel förelegat,
som kan ha påverkat debiteringen för abonnenten. Ännu svårare är
det att avgöra då ett tekniskt fel förelegat, som sannolikt ej påverkat debiteringen
men som skulle kunna tänkas under ogynnsamma förhållanden ha
gjort det. Som regel sker i dessa fall eu reducering till normal förbrukningsnivå
i samråd med abonnenten.

I de allra flesta klagomålsfallen visar — som nämnts — undersökningarna,
bl. a. med trafikavläsare, att det inte finns eller funnits tekniskt eller annat
fel som kunnat påverka debiteringen. Grundprincipen är i dessa fall att

8

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

ingen reducering skall ske. Televerket har dock förståelse för att abonnenterna
ofta har svårt att överblicka markeringsförbrukningen för en tid som
börjat minst 4 månader tillbaka, och televerket offererar ofta i sådana fall,
då det ej går att övertyga abonnenten, gratis inkoppling av samtalsmätare
eller tidsbegränsare. Efter ett kvartal tillfrågas abonnenten om han vill
abonnera på utrustningen eller om den skall tas ned. Detta förfarande
kommer att införas generellt.

Televerkets åtgärder vid utebliven betalning

Om betalning icke inkommit inom 1—2 veckor efter räkningens förfallodag,
vilken inträffar minst 3 veckor efter räkningens utsändningsdag, utsändes
direkt från vederbörande datacentral en första påminnelse till abonnenten.

Om betalning icke inkommit efter ytterligare 1 vecka skriver datacentralen
ut en andra påminnelse, varvid samtidigt meddelas att telefonen kommer
att stängas av, om icke betalning skett inom viss tidsrymd. Denna påminnelse
sändes till berört försäljningsställe, som efter viss kontroll och
granskning bedömer om påminnelsen skall vidarebefordras till abonnenten.

Har betalning ej inkommit senast ca 2 veckor efter andra påminnelsen,
sänder datacentralen till berört försäljningsställe förslag om avstängning.
Avstängning sker såvida icke särskilda skäl talar däremot, exempelvis i det
fall överenskommelse om avbetalning av skulden har skett, om utredning
i samband med klagomål pågår, om anstånd till viss tidpunkt medgivits etc.

Efter eventuell avstängning av abonnemanget insändes till televerkets
centralförvaltning en anmälan om att telefonen har avstängts och uppgift
om skuldens storlek. Förvaltningen inleder vanligen förhandlingarna med
kunden med att föreslå en amortering av skulden. Lyckas det ej att med
kunden träffa en sådan överenskommelse, går ärendet till domstol för lagsökningsförfarande.
I de fall abonnenten bestrider televerkets krav, verkställes
undersökning och utredning ur bl. a. juridisk synpunkt, exempelvis
fastställes om abonnenten är rätt avtalspartner. Därefter prövas om ärendet
skall hänskjutas till rättegång. Ca 5—10 sådana fall per år kan sammankopplas
med klagomål på samtalsmätningen. Domstolen meddelar slutbevis
i mål om betalningsföreläggande. Slutbeviset överlämnas till kronofogdemyndighet
för vidare åtgärd. I den mån ersättning ej kan erhållas utmätningsvägen,
avskriver televerket resterande belopp.

Felaktighet i telefonapparat av typ Dialog.

I motionen anförs att

»frågan om kontrollen aktualiserats alltmer i samband med att allmänheten
uppmärksammats på att bl. a. vissa apparater varit behäftade med
sådana fel att felaktiga samtalsdebiteringar kunnat uppkomma».

Vad som därvid avses är att, i ett parti telefonapparater av typ Dialog,
ett begränsat (parti) antal apparater visat sig vara behäftade med fel, som
kan medföra för hög samtalsdebitering — ett förhållande som televerket
meddelat såväl tidningspress som alla berörda abonnenter. Hela det aktuella
partiet utbytes för närvarande och varje nedtagen telefonapparat provas
omsorgsfullt etter nedtagningen. Utförda prov, omfattande ett mycket stort
antal apparater, har visat att 3 % av apparaterna i det berörda partiet har
sådana fel att samtalsmätningen under vissa omständigheter kan beröras.
Televerket kommer — efter apparaternas provning — att kontakta varje
abonnent som haft en telefonapparat tillhörande det aktuella partiet. I de

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

9

fall abonnenten haft en apparat, som visat sig vara felaktig, kommer efter
samråd med abonnenten en reducering av telefonräkningarna att ske i de
fall en sådan visar sig vara motiverad.

Televerket vill i detta sammanhang framhålla, att verket för press och
kunder hela tiden öppet redovisat situationen berörande de aktuella Dialogapparaterna
och att verket kommer att generöst bedöma alla telefonräkningar
som eventuellt kunnat vara felaktiga.

Förslaget om inrättande av en reklamationsnåmnd vid televerket
I de föreliggande motionerna anför motionärerna bl. a. följande.

»... frågan om abonnenternas rättssäkerhet aktualiserats i påfallande
grad. 1 många fall har abonnenter tillställts telefonräkningar från televerket
som enligt abonnenternas utsago icke stått i någon rimlig proportion
till utgångna telefonsamtal.»

»... i fall då televerket icke kunnat godkänna klagomålen har verket under
hänvisning till att abonnenten icke ordnat sitt mellanhavande med
televerket tillsänt abonnenten utmätningshot. Telefonen har givetvis
stängts av.»

»Vid denna avskrivning är abonnenten medveten om att, i de fall televerket
inte anser skäl föreligga för undersökning, följden blir avstängning
av telefonen respektive indrivning av beloppet, i sista hand genom
hot om utmätning. I många fall är beloppen relativt små och abonnenten
föredrar att betala. Känslan av rättslöshet kvarstår emellertid och medverkar
till att försämra förhållandet mellan televerket och dess kunder.»
Som framgått av den tidigare redogörelsen för handläggning av klagomål
beträffande samtalsmätningen råder icke rättslöshet och godtycke vid
ärendenas bedömning. Omsorg nedlägges på att övervaka utrustning som
medverkar i samtalsmätningsfunktionen och olika slags skälighetskontroller
utföres i avsikt att förebygga utsändandet av felaktiga telefonräkningar.
Som nämnts kan dock trots alla säkerhetsåtgärder vissa fel uppkomma,
vilka utlöser omfattande undersökningar för att klarlägga felets art och
för att korrigera den berörda telefonräkningen.

Rent allmänt kan framhållas att Sverige enligt internationell bedömning
har ett av världens mest utvecklade och driftsäkra telefonnät och dessutom
bland de lägsta avgifterna. Frågor berörande en förbättrad service i olika
avseenden för abonnenterna och konsekvenserna härav för avgifternas storlek
utredes f. n. inom televerket.

Att frågan om abonnenternas rättssäkerhet nu tagits upp av motionärerna
sammanhänger troligen med den publicitet televerkets samtalsdebitering
givits under senare tid. I pressen har televerket inte deltagit i debatten i
någon större utsträckning, av det skälet att man av sekretesshänsyn till
abonnenterna icke ansett sig berättigad att framlägga sådana fakta som
varit avgörande för verkets handlande i enskilda fall. Som redogjorts kommer
televerket att utan reklamation från berörda abonnenter gottgöra de
abonnenter som innehaft sådana Dialogapparater där viss felrisk förelegat.

Det system för debitering av automatiskt kopplade samtal genom samtalsmarkeringar
på den uppringande abonnentens samtalsmätare, som med
Kungl. Maj :ts medgivande användes av televerket och som även tillämpas i
de flesta andra länder med automatisk telefontrafik av större omfattning,
medger icke att specifikation lämnas för de enskilda samtalen vid automatisk
uppkoppling.

De abonnenter som själva vill kontrollera markeringsförbrukningen har

10

Statsutskottets utlåtande nr 161 år 1968

emellertid möjlighet att exempelvis abonnera på samtalsmätare, vilka placeras
vid telefonapparaten. Möjlighet finns också att teckna abonnemang
på s. k. tidsbegränsare, som bryter ett samtal efter första markering, eller
en låsbar frånkopplare som medger avstängning av telefonen. Apparaten
kan också jackanslutas vilket medger att apparaten kan av abonnenten
bortkoppas under bortovaro. Om abonnent önskar specifikation på varje
samtal kan därtill rikssamtalen beställas genom telefonist, vilket dock medför
en något högre samtalskostnad för abonnenten.

Inom televerket sker i samtliga klagomålsfall en noggrann bedömning
på basis av utförda grundliga undersökningar. I de fall fel av administrativ
eller teknisk karaktär, som påverkat samtalsmarkeringen, konstateras sker
reducering av räkningarna. I de fall fel ej kan konstateras, men det bedöms
att fel kan ha förekommit, intar televerket en generös hållning och gör i samråd
med abonnenten en skälig reducering. I de få fall abonnenten ej är införstådd
med teleräkningarnas riktighet trots att noggranna undersökningar
visat att fel ej föreligger, erbjuder televerket kostnadsfri installation
av kontrollutrustning hos abonnenten.

Vid behandling av samtalsmätningsklagomål strävar televerket efter att
genom undersökningar få underlag för ett objektivt bedömande av tekniska
eller administrativa fel, som kan ha påverkat debiteringen. Vid tveksamhet
rörande debiteringen tillämpar televerket regeln att hellre fria än
fälla.

Som av det anförda torde framgå nedlägger televerket stor omsorg på att
samtalsmätningen skall fungera riktigt och att avgiftsdebiteringen skall
vara korrekt. Att abonnentens rätt icke får eftersättas finner televerket helt
sj älvklart.

En televerkets reklamationsnämnd, som föreslagits av motionärerna, för
behandling av klagomålsärenden torde i stort sett inte kunna tillämpa andra
grunder än vad televerket tillämpar för sin bedömning, såvida icke nämnden
skall anlägga sociala synpunkter på huruvida en debitering, som befunnits
riktig med hänsyn till resultatet av gjorda undersökningar, skall vidhållas
eller ej. Detta skulle emellertid vara mycket olyckligt. Televerkets verksamhet
bör liksom hittills baseras på företagsmässiga grunder. Televerket vill
inte utesluta att verket från klagande abonnenters sida kan uppfattas som
part i en tvistefråga. Det är därför möjligt, att en bedömning av en instans
som i förhållande till televerket måste betraktas som opartisk, kan i en del
fall bidraga till en större känsla av säkerhet för att bedömningen blir helt
rättvis. Visserligen har kunderna givetvis möjligheter att i den mån skäligheten
i televerkets behandling av samtalsmätningsklagomål ifrågasättes få frågan
rättsligt prövad. En sådan utväg kan emellertid ur en klagandes synvinkel
te sig svar att beträda. Televerket vill framhålla att en prövning av skäligheten
i verkets handläggning av samtalsmätningsklagomål skulle kunna ske
genom den allmänna reklamationsnämnd som inrättades den 1.1.1968. Denna
nämnd har fördelen att vara helt obunden av televerket och måste således
av en missnöjd kund betraktas som mer objektiv än en eventuell televerkets
reklamationsnämnd. Telestyrelsen avstyrker — med hänvisning till vad
som här anförts — att en särskild sådan nämnd inrättas.

I sammanhanget må påpekas, att den Allmänna Reklamationsnämnden
kande a*a sig klagomål avseende hela televerkets verksamhet. Möjligen kan
härför erfordras någon komplettering av 1 § i Allmänna Reklamationsnämndens
stadgar.

ESSELTE AB. STHLN 68
814397