Nr U3—1U
Statsutskottets utlåtande nr lk3 år 1968
1
Nr 143
Utlåtande i anledning av motioner om upptagande av aller gologin
som självständig specialitet.
(2:a avd.)
I de likalydande motionerna I: 530 av fru Hultell och II: 67i av fru Kristensson
och herr Björkman har hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt universitetskanslersämbetet
att undersöka förutsättningarna för att tillerkänna allergologin
ställning som självständig specialitet.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från universitetskanslersämbetet och socialstyrelsen.
Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Som framgår av de över motionerna avgivna yttrandena har
frågan om införande av allergologin som en självständig specialitet under
senare år övervägts i olika sammanhang. Universitetskanslersämbetet och
socialstyrelsen bär i sitt gemensamma förslag om grundutbildning och vidareutbildning
av läkare, vilket avgavs så sent som i februari innevarande
år, berört frågan men ansett sig inte böra föreslå någon specialitet inom
området. Som de båda myndigheterna framhållit i sina yttranden över motionerna
synes det lämpligast att avvakta de överväganden om allergivårdens
organisation som för närvarande pågår inom socialstyrelsen. Utskottet
anser sig därför inte böra tillstyrka motionerna utan hemställer
att riksdagen avslår motionerna I: 530 och II: 674.
Stockholm den 22 oktober 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 144. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 143—144
2
Statsutskottets utlåtande nr li3 år 1968
Bilaga
Yttranden över motionerna 1: 530 och II: 674
Universitetskanslersämbetet (3.4.1968)
Ärendet har behandlats av fakultetsberedningen för medicin, odontologi
och farmaci, som föreslår att motionerna avstyrks.
Allergologisjukdomarna utgör genom sina ofta mycket besvärande symtom
ett allvarligt problem för ett stort antal människor i olika åldrar. För
vissa av dessa personer försvåras den dagliga livsföringen högst avsevärt
genom sjukdomen. Behandlingsformerna har emellertid ännu så länge —-vilket också framhålls i motionerna— varit jämförelsevis osäkra.
Motionärerna anser att ett upptagande av allergologin som en självständig
specialitet skulle komma att innebära ökade möjligheter att komma till
rätta med hithörande sjukdomar.
Spörsmålet om införande av allergologin som självständig specialitet har
varit föremål för bedömning i samband med specialist- och läkarutbildningssakkunnigas
utredningsarbete (SOU 1967: 51). De sakkunniga föreslog
inte någon specialitet inom området. I sitt gemensamma förslag med anledning
av de sakkunnigas utredning (»Läkares grundutbildning och vidareutbildning»,
stencil februari 1968) erinrade UKÄ och socialstyrelsen om att
i sakkunnigutredningen och remissbehandlingen förslag framförts om införande
av en rad specialiteter — bl. a. internmedicinska allergisjukdömar
—■ utöver dem som ämbetsverken förordade. Ämbetsverken ansåg det emellertid
böra ankomma på den föreslagna nämnden för läkares vidareutbildning
att med uppmärksamhet följa utvecklingen och föreslå de ändringar i
specialitetsförteckningen, som kunde komma att visa sig befogade. Vid
ärendets behandling i UKÄ:s styrelse lät två ledamöter göra en protokollsanteckning
angående utbildningen inom allergologin av lydelse som framgår
av bifogade utdrag.1
Allergologins ställning är för närvarande oklar och det är inte otänkbart
att verksamheten inom området i framtiden kommer att drivas efter andra
linjer än tidigare — t. ex. med ett större inslag av laboratoriemässiga undersökningar.
Den fortsatta allergologiska verksamheten kan därför komma
att få sin inriktning förskjuten åt andra håll jämfört med nuvarande förhållanden.
UKÄ vill nämna att — enligt vad ämbetsverket inhämtat — frågan
om allergologins framtida ställning inom sjukvårdsorganisationen för
närvarande prövas av socialstyrelsen. I avbidan på denna prövning synes det
motionsvis framförda yrkandet icke böra nu föranleda åtgärd.
UKÄ vill samtidigt understryka vikten av att ökad forskning inom området
kommer till stånd eftersom fördjupade kunskaper om bl. a. allergiernas
orsaker kan ge underlag för säkrare diagnostisering och effektivare
vård. Ämbetsverket vill härvidlag bl. a. peka på de möjligheter som statens
medicinska forskningsråd kan erbjuda vad gäller åtgärder, avsedda att stimulera
forskningen inom området. Enligt vad UKÄ inhämtat överväger
forskningsrådet frågan om inrättande av en forskartjänst inom det aktuella
fältet.
1 Här uteslutet.
Statsutskottets utlåtande nr 143 år 1968
3
Socialstyrelsen (5.4.1968)
För närvarande finns inte någon särskild läkarspecialitet upptagen för
allergisjukdomar. Frågan om en sådan specialitet diskuterades dock av den
utredning om läkarutbildningen — benämnd SLUS — som år 1966 tillsattes
av dåvarande medicinalstyrelsen och universitetskanslersämbetet med anledning
av Kungl. Maj :ts uppdrag åt ämbetsverken att bl. a. utreda förutsättningarna
för Sveriges anslutning till ett avtal om enhetliga regler rörande
specialistkompetens för läkare med i huvudsak det innehåll, som
föreslagits av en nordisk arbetsgrupp (NU 1964: 6). SLUS redovisade år
1967 sina förslag i betänkandet »Läkares grundutbildning och vidareutbildning»
(SOU 1967: 51) och framhöll därvid följande i den nu aktuella specialitetsfrågan
(s. 176).
»1967 års sjukhusförteckning upptar två allergologiska kliniker. Den ena
kliniken är inrättad vid karolinska sjukhuset. Dess överläkare är samtidigt
professor i klinisk dermatologisk allergologi. Vid kliniken behandlas huvudsakligen
patienter med allergiska hudsjukdomar. Den andra kliniken är
inrättad vid Sahlgrenska sjukhuset. Dess överläkare är docent i medicin,
företrädesvis allergologi. Vid kliniken behandlas i första hand patienter med
invärtes allergiska sjukdomar, framför allt astma. Patienter med dylika
sjukdomar behandlas i övrigt vid både medicinska kliniker och lungkliniker.
Vid dessa kliniker förekommer detta i stor omfattning. Så är exempelvis
förhållandet vid medicinska kliniken II vid S:t Görans sjukhus, där
överläkaren är docent i invärtesmedicinsk allergologi, och vid medicinska
kliniken A i Lund. Lungkliniker har först under senare år i större utsträckning
inrättats vid sjukhusen. Vid dessa kliniker behandlas numera även ett
icke ringa antal astmapatienter. Som exempel härpå kan nämnas medicinska
thoraxkliniken vid karolinska sjukhuset samt lungklinikerna vid akademiska
sjukhuset och vid regionsjukhuset i Örebro.
I övrigt förekommer allergisjukdomar inom olika specialområden av medicinen,
framför allt inom dermatologi, otorhinolaryngologi och pediatrik.
Vid vissa kliniker inom dessa specialiteter bedrivs allergologisk sjukvård i
betydande omfattning.
Internmedicinsk allergologi utgör sålunda enligt vår mening inte ett område
av medicinen, som kan sägas vara väl avgränsat mot andra specialiteter.
Dessutom är dess plats i sjukvårdsorganisationen för närvarande
oklar. Vi anser oss därför inte kunna föreslå att internmedicinska allergisjukdomar
införs i specialitetsförteckningen som en självständig specialitet.»
Efter remissbehandling av ovannämnda utredning överlämnade socialstyrelsen
och universitetskanslersämbetet i skrivelse till Konungen den 22
februari 1968 förslag beträffande läkarutbildningen (stencilerat betänkande).
I denna skrivelse anmälde ämbetsverken att diskussion förekommit
att införa bl. a. internmedicinska allergisjukdomar i specialitetsförteckningen.
Ämbetsverken förde emellertid inte fram något förslag härom men
anmälde, att det borde få ankomma på en av ämbetsverken förordad nämnd
för läkares vidareutbildning att med uppmärksamhet följa utvecklingen
och föreslå de ändringar i specialitetsförteckningen, som kunde visa sig
befogade.
Att socialstyrelsen inte ansåg sig kunna ta slutlig ställning i det nu aktuella
ärendet berodde bl. a. på att frågan om allergisjukvårdens organisa
1|-
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 143—144
4
Statsutskottets utlåtande nr 143 år 1968
tion då var och fortfarande är föremål för prövning inom styrelsen. På uppdrag
av dåvarande generaldirektören Engel i medicinalstyrelsen redovisade
överläkarna H. Arnoldsson och H. Colldahl den 1 juli 1966 ett betänkande
med utredning och förslag rörande allergivårdens framtida organisation.
Betänkandet har remissbehandlats och socialstyrelsen avser att inom en
snar framtid framlägga förslag i ärendet.
Det kan i detta sammanhang också framhållas att någon specialitet i aller -gologi inte finns upptagen i de specialitetsförteckningar, som på grundval
av det föreslagna avtalet om specialistkompetens för nordiska läkare nyligen
fastställts i Danmark, Finland och Norge.
Enligt socialstyrelsens mening måste allergivården starkt uppmärksammas
vid den fortsatta utbyggnaden av sjukvårdsorganisationen. Som också
anförs i motionerna är allergisjukdomar mycket vanliga och har mångskiftande
karaktärer. Våra kunskaper om uppkomsten av dessa sjukdomar är
emellertid ännu delvis bristfälliga och våra undersöknings- och behandlingsformer
är ofta osäkra. Vissa nya vetenskapliga rön inom den immunologiska
forskningen — bl. a. vunna av svenska forskare — ger emellertid
förhoppning om att diagnostiserings- och därmed behandlingsmöjligheterna
på allergologins område skall kunna successivt förbättras. Inriktning av
allergivården liksom frågan om dess framtida organisation kan enligt socialstyrelsens
uppfattning komma att påverkas av de nya vetenskapliga
landvinningarna.
Det finns bl. a. skäl, som talar för att en utvecklad laboratoriediagnostik i
framtiden skall utgöra den väsentliga sammanhållande faktorn i de skilda
allergologiska verksamheterna såsom inom invärtesmedicin, dermatologi,
otorhinolaryngologi och pediatrik. I sådant fall borde allergologispecialiteten
snarare ges en laboratoriemässig inriktning än den rent kliniska förankring,
som specialiteten hittills diskuterats få.
Socialstyrelsen anser på grundval av de skäl, som ovan anförts, det inte
nu finnas motiv att införa allergologi i läkarspecialitetsförteckningen. Styrelsen
anser det lämpligt att avvakta pågående utredning om allergivårdens
organisation, innan ställning tas i detta ärende. Det torde för övrigt enligt
socialstyrelsens uppfattning vara svårt att föreskriva en adekvat utbildning
för en specialitet utan att frågan om det sjukvårdsmässiga underlaget för
den aktuella specialiteten är löst.
Med hänvisning härtill föreslår socialstyrelsen att riksdagen måtte avslå
de vid innevarande års riksdag väckta likalydande motionerna 1: 530 och
II: 674 om upptagande av allergologi som självständig specialitet.