Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

1

Nr 70

Utlåtande i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition nr 12b
med förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 6b8) (dieselavgaser),
dels proposition nr 160 med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i nämnda
förordning (bensinavgaser), dels motioner angående
lagstiftning rörande miljövård m. m. i viss
del.

Genom en den 3 maj 1968 dagtecknad proposition, nr 124, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,
anhållit om riksdagens yttrande över ett vid propositionen
fogat förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28
september 1951 (nr 648).

Kungl. Maj :t har vidare, likaledes under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, genom en den 25 oktober
1968 dagtecknad proposition, nr 160, hemställt om riksdagens yttrande över
ett vid propositionen fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §
1 mom. i nämnda förordning.

Propositionerna har hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

Nr 12b

På grundval av en utredning av kommunikationsdepartementets expertgrupp
på bilavgasområdet föreslås i propositionen vissa nya bestämmelser
för att begränsa luftföroreningar genom avgaser från dieseldrivna bilar. De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1969.

Nr 160

I propositionen begärs riksdagens yttrande över ett förslag till ändring i
vägtrafikförordningen som gör det möjligt att införa bestämmelser för alt
minska luftföroreningarna genom avgaser från bensindrivna bilar. Avsikten
är att föreskriva att bilar av 1971 eller senare års modell skall vara utrustade
på sådant sätt att utsläppen av koloxid och kolväten begränsas och att bilar

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 70

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

av tidigare årsmodeller skall ha sådan förgasarinställning m. m. att avgasernas
koloxidhalt vid tomgång inte överstiger ett visst värde. I sistnämnda
del skall bestämmelserna enligt förslaget träda i kraft den dag Kungl. Maj :t
bestämmer.

Författningsförslagen

A. Det vid propositionen nr 124- fogade förslaget om ändring i vägtrafikförordningen
har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom., 24 § 3 mom. och 65 § 1 mom. vägtrafikförordningen
den 28 september 19511 skall erhålla ändrad lydelse pa

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

i mom. Bil skall-------

j) om förbränningsmotor användes,
avgasrör, effektiv anordning för
att hindra störande ljud från avloppsgaserna
(ljuddämpare) och,
om motorn är bensindriven, effektiv
anordning för att hindra att gaser
tränger ut från motorns vevhus (sluten
vevhusventilation);

k) stänkskydd, bestående

24

3 mom. Befinnes vid kontrollbesiktning,
att fordonet är i föreskrivet
skick eller behäftat med fel av allenast
ringa betydelse ur trafiksäker 1

Omtryckt 1967: 856.

(Föreslagen lydelse)

§•

med backspegel;

j) om förbränningsmotor användes,
avgasrör, effektiv anordning för
att hindra störande ljud från avgaserna
(ljuddämpare) samt, om motorn
är bensindriven, effektiv anordning
för att hindra att gaser tränger
ut från motorns vevhus (sluten vevhusventilation)
eller, om motorn är
dieseldriven, dels effektiv anordning
för att hindra att tydligt färgade eller
ogenomskinliga avgaser utvecklas
annat än tillfälligt i samband med
start eller växling, dels plombering
av bränsleinsprutningspumpen;
---- hörande utrustning.

§•

3 mom. Befinnes vid kontrollbesiktning,
att fordonet är i föreskrivet
skick eller behäftat med fel, som
är av allenast ringa betydelse ur tra -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

3

(Nuvarande lydelse)

hetssynpunkt, skall fordonet godkännas.
Avser besiktningen fordon, som
sägs i 1 mom. första och andra styckena,
skall besiktningsmannen i samband
med godkännandet förse fordonet
med märke, utvisande tiden för
nästa inställelse till kontrollbesiktning.
Motsvarande skall äga tillämpning,
då besiktningen gäller fordon,
som avses i 1 mom. tredje stycket,
och företages å tid, då skyldighet att
inställa fordonet föreligger, eller då
sådan tid gått till ända, utan att fordonet
försetts med märke.

(Föreslagen lydelse)

fiksäkerhetssynpunkt eller, om det
hänför sig till anordning för att begränsa
luftförorening från motorn,
medför allenast ringa olägenhet,
skall fordonet godkännas. Fordon
med dicseldriven motor må icke godkännas
om bränsleinsprutningspumpen
icke är plomberad på föreskrivet
sätt. Avser besiktningen fordon, som
sägs i 1 mom. första och andra styckena,
skall besiktningsmannen i
samband med godkännandet förse
fordonet med märke, utvisande tiden
för nästa inställelse till kontrollbesiktning.
Motsvarande skall äga tilllämpning,
då besiktningen gäller fordon,
som avses i 1 mom. tredje stycket,
och företages å tid, då skyldighet
att inställa fordonet föreligger,
eller då sådan tid gått till ända,
utan att fordonet försetts med mär -

ke.

Märke, som-------åsättes fordonet.

Befinnes fordonet-------andra stycket.

Företer fordonet brister av annan
art än förut i detta moment sägs,
skall besiktningsmannen förelägga
fordonets ägare att avhjälpa anmärkta
bristfälligheter på fordonet och att
inom viss tid inställa detsamma hos
besiktningsman för kontrollbesiktning.

Har i — —

Företer fordonet brister av sådan
art att det ej kan godkännas och
meddelas ej körförbud, skall besiktningsmannen
förelägga fordonets
ägare att avhjälpa anmärkta bristfälligheter
på fordonet och att inom
viss tid inställa detsamma hos besiktningsman
för kontrollbesiktning,
motsvarande tillämpning.

65

1 mom. Brukas fordon på väg,
oaktat fordonet icke överensstämmer
med de i 2—8 §§ eller med stöd av
dessa paragrafer meddelade bestämmelser
om fordonets beskaffenhet
och utrustning, skall ägaren straffas
med dagsböter, om förseelsen innebär
åsidosättande av föreskrifterna i
3 § 6 mom., och eljest med böter,
högst femhundra kronor. Dock må
ej till straff dömas, där bristfälligheten
var av ringa betydelse eller
brukandet avsåg allenast att med anledning
av skada, som under färd
uppkommit på fordonet, föra detta

§•

1 mom. Brukas fordon på väg,
oaktat fordonet icke överensstämmer
med de i 2—8 §§ eller med stöd av
dessa paragrafer meddelade bestämmelser
om fordonets beskaffenhet
och utrustning, skall ägaren straffas
med dagsböter, om förseelsen innebär
åsidosättande av föreskrifterna i
3 § 6 inom., och eljest med böter,
högst femhundra kronor. Dock må
ej till straff dömas, där bristfälligheten
var av ringa betydelse eller
brukandet avsåg allenast att med anledning
av skada, som under färd
uppkommit på fordonet, föra detta

It Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 70

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

(Nuvarande lydelse)

till närmast belägna plats för skadans
avhjälpande och uppenbar fara
ej var förenad därmed.

Den, som-----— — —---

(Föreslagen lydelse)

till närmast belägna plats för skadans
avhjälpande och uppenbar fara
ej var förenad därmed. Till straff
må ej heller dömas, om brukandet
avsåg allenast att, sedan plombering
av bränsleins prutnings pump till dieseldriven
motor brutits, föra fordonet
kortaste lämpliga väg till plats
för erhållande av ny plombering.
med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan medge undantag
från de nya bestämmelserna i 3 § 1 mom. j.

B. Det vid propositionen nr 160 fogade förslaget om ändring i 3 § 1 mom.
vägtrafikförordningen har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september
19511 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)2

3 §•

1 mom. Bil skall---- med backspegel;

j) om förbränningsmotor användes,
avgasrör, effektiv anordning för
att hindra störande ljud från avloppsgaserna
(ljuddämpare) och, om
motorn är bensindriven, effektiv anordning
för att hindra att gaser
tränger ut från motorns vevhus (sluten
vevhusventilation);

j) om förbränningsmotor användes,
avgasrör, effektiv anordning för
att hindra störande ljud från avgaserna
(ljuddämpare) samt,

om motorn är bensindriven, dels
effektiv anordning för att hindra att
gaser tränger ut från motorns vevhus
(sluten vevhusventilation), dels

1 Omtryckt 1967:856.

s Den föreslagna lydelsen upptar även ändring som föreslagits i prop. 1968:124.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

anordning för att begränsa halten av
föroreningar i avgaserna eller,
om motorn är dieseldriven, dels effektiv
anordning för att hindra att
tydligt färgade eller ogenomskinliga
avgaser utvecklas annat än tillfälligt
i samband med start eller växling,
dels plombering av bränsleinsprutnings
pumpen;

k) stänkskydd, bestående----hörande utrustning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969. Bestämmelserna i 3 § 1
mom. j om anordning för att begränsa halten av föroreningar i avgaserna
från bensindriven motor tillämpas dock först från och med den dag Konungen
bestämmer, såvitt gäller fordon som vid registrerings- eller typbesiktning
betecknats som 1970 eller tidigare års modell.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan medge undantag
från de nya bestämmelserna i 3 § 1 mom. j.

Motioner

Utskottet har i samband med propositionerna behandlat de fristående
motionerna I: 28 av herr Werner och II: 37 av herr Hermansson in. fl. såvitt
avser det däri vid 5 upptagna yrkandet, innebärande

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Ivungl. Maj :t hemställa om
förslag till lagstiftning om avgasrenare på bensin- och dieseldrivna motorfordon
fr. o. in. den 1 januari 1969.

Utskottet redovisar i det följande vissa avsnitt i propositionen nr 124
rörande avgaser från dieseldrivna bilar.

Inledning

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anför i
propositionen inledningsvis följande.

Liksom i åtskilliga andra länder bedrivs i Sverige ett intensivt arbete för
att komma tillrätta med bilavgasproblemet. Som ett led i detta arbete har
kommunikationsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete
på bilavgasområdet efter utredning i november 1967 avgett förslag till åtgärder
rörande dieselavgaser (Stencil K 1967: 8).

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av rikspolisstyrelsen,

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

statens trafiksäkerhetsverk, statens naturvårdsverk, socialstyrelsen, Aktiebolaget
Svensk bilprovning, Motorbranschens riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska omnibusägareförbundet, Svenska Petroleum
institutet, Svenska transportarbetareförbundet och Sveriges bilindustrioch
bilgrossistförening. Socialstyrelsen har bifogat yttranden från två medlemmar
av styrelsens vetenskapliga råd samt från vissa stadsläkare och en
länsläkare. Till förste stadsläkarens i Stockholm yttrande har fogats ett
yttrande från AB Storstockholms lokaltrafik. Petroleuminstitutet bär överlämnat
en skrivelse från AB Nynäs-Petroleum angående s. k. lätta dieselbränslen.
Därjämte har i ärendet inkommit en skrivelse från Philipsons
Automobil AB med synpunkter från Daimler-Benz AG i Förbundsrepubliken
Tyskland.

För sammanhangets skull redovisar jag i det följande också sådana detaljer
i ledningsgruppens förslag som bör tas upp i närmare föreskrifter och anvisningar.

Gällande bestämmelser
Utskottet hänvisar till propositionen s. 5.

Internationellt arbete
Utskottet hänvisar till propositionen s. 6.

Ledningsgruppen

Utskottet hänvisar till propositionen s. 7—14.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 14—18.

Departementschefen

I prop. 1967: 166 med förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om
fordons beskaffenhet och utrustning m. m. redogjorde föredragande departementschefen
för pågående arbete i Sverige och utomlands för att komma till
rätta med de problem som sammanhänger med den tilltagande emissionen
av avgaser. Kommunikationsdepartementets expertgrupp, ledningsgruppen

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

rörande utvecklingsarbete på bilavgasområdet, har i november 1967 avgett
det förslag rörande dieselavgaser som berördes i propositionen. I april 1968
har ledningsgruppen också lagt fram förslag till bestämmelser om obligatorisk
avgasrening på bensindrivna bilar. Remissbehandlingen av det senare
förslaget är ännu inte avslutad.

Såvitt nu är känt är dieselavgaser inte direkt hälsofarliga. Däremot påverkar
de välbefinnande och trivsel i sådan grad att åtgärder måste anses
motiverade för att begränsa föroreningarna. Behovet av åtgärder mot luftföroreningar
från dieseldrivna fordon vitsordas också allmänt i remissyttrandena.

Med hänsyn till att problemen väsentligen rör tätorter omfattar gruppens
förslag -— förutom dieseldrivna bilar — traktorer och motorredskap i den
män de används inom tättbebyggt område. Jag är f. n. inte beredd att förorda
åtgärder i fråga om andra fordon än bilar. Traktorer och motorredskap utgör
en förhållandevis liten del av de dieseldrivna fordon som brukas inom
tätorterna. Dessutom försvåras möjligheterna att kontrollera sådana fordon
av att de i stor utsträckning inte omfattas av vägtrafikförordningens bestämmelser
om registrering och besiktning. Resultatet av motorredskapsutredningens
arbete kan ge anledning att ompröva frågan.

Ledningsgruppen har funnit att den partikulära emissionen från dieselmotorer
— avgasröken — utgör det största problemet. Gruppens förslag
syftar därför i första hand till en begränsning av rökemissionen. Med utgångspunkt
i en inom ECB antagen rekommendation föreslås en bestämmelse
som innebär att dieseldriven bil skall vara utrustad så, att motorn
inte utvecklar tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser annat än momentant
i samband med start eller växling. De gränser för röktätheten som
bör godtas anges av gruppen till 3,5 s. k. Boschenheter eller 45 s. k. Hartridgeenheter
vid typ- och registreringsbesiktning samt 4,5 Boschenheter eller
60 Hartridgeenheter vid kontrollbesiktning och flygande inspektion. När
det gäller bussar för minst 30 passagerare bör gränsvärdena sänkas med en
enhet vid mätning enligt Boschmetoden och med 15 enheter vid mätning
med Hartridgemätare. Den strängare bedömningen motiveras med att bussarna
ofta används som kollektiva trafikmedel i tätorter.

För en säker bedömning av röktätheten krävs enligt gruppen mätning
inte bara vid det varvtal som f. n. anges i de anvisningar för mätning av
röktäthet som utfärdats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Proven bör
företas var som helst inom området 50—100 procent av det maximala varvtalet
vid full belastning av motorn. Vidare kan det för att värdena skall
hållas vid fastställd nivå bli nödvändigt med föreskrifter om särskilda anordningar.
Detta gäller bl. a. regulator för begränsning av den insprutade
bränslemängden och beskaffenheten av den s. k. köldstartanordningen.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

Enligt ledningsgruppen förekommer det ofta att bränsleinsprutningspumpen
till dieselmotor avsiktligt ställs om i syfte att få ut högre effekt av motorn.
Gruppen anser att detta bör stävjas därför att omställningen leder till
kraftigare rökutveckling. Det bör ske genom sådana bestämmelser om pumpens
konstruktion att omställning försvåras och genom föreskrifter om
plombering av pumpen.

Ledningsgruppen förordar, att en grundläggande bestämmelse om dieselmotors
beskaffenhet tas upp i 3 § YTF och att trafiksäkerhetsverket får
behörighet att meddela närmare föreskrifter i detaljfrågor.

De föreslagna åtgärderna är enligt min mening i allt väsentligt väl avvägda.
På en punkt är jag emellertid av annan mening än ledningsgruppen.
En föreskrift om bränsleinsprutningspumpens konstruktion, som innebär
att den inte kan ställas om utan svårighet, skulle kunna motverka en i och
för sig önskvärd utveckling mot bättre tekniska konstruktioner. Enligt min
uppfattning bör, åtminstone till dess närmare erfarenheter vunnits, effektiva
bestämmelser om plombering vara en tillräcklig åtgärd för att hindra
omställning av insprutningspump till större bränslemängd.

Jag föreslår att 3 § 1 mom. j VTF kompletteras med en generell bestämmelse
som anger att, om motorn är dieseldriven, bil skall vara försedd med
effektiv anordning för att hindra att tydligt färgade eller ogenomskinliga
avgaser utvecklas annat än tillfälligt i samband med start eller växling och
att bränsleinsprutningspumpen skall vara plomberad.

Gränserna för den röktäthet som inte får överskridas för att bil skall
kunna godkännas vid typ- och registreringsbesiktning bör i vart fall tills
vidare bestämmas av Kungl. Maj :t. De gränsvärden ledningsgruppen förordat
bör läggas till grund för bestämmelserna. De högre värden som enligt
gruppen bör kunna godtas vid flygande inspektion och kontrollbesiktning
bör, som jag återkommer till senare, anges i anvisningar av trafiksäkerhetsverket.

Det bör ankomma på trafiksäkerhetsverket att närmare ange metoderna
för mätning av röktätheten. Jag utgår från att verket så långt det är tekniskt
och praktiskt möjligt föreskriver sådan mätning som ger den säkraste bedömningen
av röktätheten. Om särskilda föreskrifter, exempelvis om insprutningsregulator
eller köldstartanordning, befinns nödvändiga för att
de fastställda gränserna inte skall överskridas, bör trafiksäkerhetsverket
meddela också sådana föreskrifter.

Vissa grundläggande bestämmelser om plombering av bränsleinsprutningspump
bör meddelas av Kungl. Maj :t, medan trafiksäkerhetsverket
bör meddela de närmare föreskrifterna. Verket bör utöva viss kontroll
över att plombering sker på föreskrivet sätt. Det kan ske genom att var
och en som vill utföra plombering och visar sig ha den utrustning som be -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

9

hövs bl. a. för en riktig inställning av pumpen skall använda en särskild
beteckning som trafiksäkerhetsverket fastställer. Sådan beteckning
bör finnas på plomben för att plomberingen skall gälla och bör kunna
återkallas om plombering inte utförs på föreskrivet sätt. Detta system tillgodoser
önskemålet att trafikföretag med egen verkstad självt skall kunna
utföra plombering.

En bestämmelse i 3 § 1 mom. j VTF i enlighet med mitt förslag leder till
att kontroll av att de nya kraven uppfylls skall ske vid registrerings- och typbesiktning
av nya fordon. Vid sådan besiktning skall nämligen enligt nu
gällande bestämmelser undersökas, om fordonet är i föreskrivet skick. Som
gruppen förutsatt bör motsvarande kontroll ske också vid kontrollbesiktning.
En bestämmelse härom har sin plats i 55 § vägtrafikkungörelsen den
7 december 1951 (nr 743). Bestämmelsen bör utformas så, att kontrollen
omfattar samtliga anordningar för begränsning av luftföroreningar från
motorn, och således avse också de tidigare meddelade föreskrifterna om sluten
vevhusventilation på bensindrivna bilar.

Enligt 24 § 3 mom. VTF skall fordon godkännas vid kontrollbesiktning,
om det är behäftat med fel som är av endast ringa betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.
På motsvarande sätt bör fel på de anordningar som
krävs för att begränsa föroreningar genom avgaser inte föranleda att fordonet
underkänns, om felet medför endast ringa olägenhet. Första stycket
i 24 § 3 mom. bör ändras i enlighet härmed. Det bör föreskrivas uttryckligen
att godkännande inte får meddelas, om bränsleinsprutningspumpen
inte är plomberad på föreskrivet sätt. Ändringarna föranleder en
redaktionell jämkning i fjärde stycket samma mom. I anvisningar till ledning
för besiktningsmännen som trafiksäkerhetsverket meddelar anges hur
olika fel bör bedömas. Det torde få ankomma på verket att, med utgångspunkt
i de gränsvärden som ledningsgruppen funnit böra gälla för godtagbar
röktäthet vid kontrollbesiktning, göra de tillägg till anvisningarna
som behövs för en enhetlig bedömning.

Bestämmelserna om flygande inspektion är avfattade så att de automatiskt
ger behörighet att undersöka om ett fordon fyller de krav som ställs
upp genom de nya bestämmelserna. De avvikelser i fråga om röktäthet som
enligt vad jag nyss sagt bör godtas vid kontrollbesiktning bör vid flygande
inspektion på motsvarande sätt naturligen föranleda endast påpekande
eller erinran från förrättningsmannen. Också detta bör lämpligen framgå
av anvisningar som trafiksäkerhetsverket meddelar.

De nya bestämmelser om dieselfordons beskaffenhet och utrustning som
jag förordat kommer att omfattas av straffbestämmelserna i 65 § VTF.
Där undantas från straffsanktion det fall att bristfälligheten är av ringa

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

betydelse. Frågan om straffrihet bör bedömas efter de riktlinjer som
gäller, när det skall avgöras vid besiktning om ett fel är att anse som ringa.
Ett tillägg till 65 § är enligt min mening motiverat med hänsyn till att
reparation eller översyn av bränsleinsprutningspump kan utföras av någon
som inte har rätt att plombera pumpen. Det bör inte vara straffbart att,
sedan plombering av bränsleinsprutningspump brutits, föra fordonet kortaste
lämpliga väg till plats där föreskriven kontroll och plombering kan
ske.

De nya bestämmelserna i VTF bör träda i kraft den 1 juli 1969. Från
samma tidpunkt bör de bestämmelser som skall meddelas av Kungl. Maj :t
gälla. De röktäthetsvärden som jag förordat ansluter sig till de anvisningar
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som redan tillämpas utom såtillvida
att en strängare bedömning skall gälla i fråga om vissa bussar. Vid remissbehandlingen
av ledningsgruppens förslag har i ett yttrande framhållits
att vissa äldre bussar inte kan ändras så att de nya kraven uppfylls
utan att motoreffekten påverkas i sådan grad att trafiksäkerheten
eftersätts. Med hänsyn härtill och till att det även i andra hänseenden
kan visa sig motiverat bör Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t
bestämmer kunna medge undantag från de nya bestämmelserna. Avsikten
är att trafiksäkerhetsverket skall pröva sådana frågor.

Om trafiksäkerhetsverket med stöd av sin behörighet enligt vad jag
förut anfört finner sig böra föreskriva en anordning som förutsätter konstruktionsändring,
bör det ankomma på verket att med rimligt hänsynstagande
till berörda enskilda intressenter fastställa den respittid som behövs.
Som ledningsgruppen förutsatt torde ombyggnad av äldre fordon inte
böra komma i fråga.

Genom bestämmelser i 27 § 6 mom. VTF har i flera fall gjorts undantag
från utrustningsbestämmelserna för utländska fordon som brukas tillfälligt
i Sverige med stöd av turistvagnslicens. Trafiksäkerhetsverket bör
lämpligen bedöma vilka undantag från de nya bestämmelserna som påkallas
för sådana fordon.

Ledningsgruppen har, med instämmande av trafiksäkerhetsverket, ansett
att en förstärkning av trafiksäkerhetsverkets och polisens resurser
behövs för kontrollen av dieselfordon. Kontrollen får ses närmast som
en uppgift för trafiksäkerhetsverket och omfattningen av polisens medverkan
i samband med flygande inspektion torde få bero av den tillgång på
personal som redan finns. Om en förstärkning visar sig påkallad för trafiksäkerhetsverkets
del, torde jag få återkomma härtill i senare sammanhang.
När det gäller de nya undersökningarna vid kontrollbesiktning har
Aktiebolaget Svensk bilprovning anfört att de kompletteringar som behövs
kan ske för en relativt måttlig kostnad.

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

I fråga om övriga åtgärder som ledningsgruppen har övervägt men inte
förordat liar jag inte funnit anledning att frångå ledningsgruppens bedömning-
_

Utskottet lämnar härefter en redogörelse för vissa avsnitt i propositionen
nr 160 rörande avgaser från bensindrivna bilar.

Inledning

Departementschefen anför i propositionen inledningsvis följande.

Kommunikationsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete
på bilavgasområdet lämnade i november 1967 förslag till åtgärder rörande
dieselavgaser (Stencil K 1967: 8). På grundval härav har i prop. 1968:
124 föreslagits vissa nya bestämmelser för att begränsa luftföroreningar genom
avgaser från dieseldrivna bilar. Propositionen har ännu inte behandlats
av riksdagen. Ledningsgruppens fortsatta arbete har lett till att gruppen
i april 1968 kunnat lägga fram förslag till åtgärder rörande avgaser från
bensindrivna bilar (Stencil Iv 1968: 2).

Efter remiss har yttranden över sistnämnda förslag avgetts av rikspolisstyrelsen,
socialstyrelsen, giftnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, statens institut
för folkhälsan, arbetsmedicinska institutet, statens vägverk, statens
trafiksäkerhetsverk, statens planverk, statens trafiksäkerhetsråd, riksrevisionsverket,
kontrollstyrelsen, statens provningsanstalt, statens naturvårdsverk,
kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och
Bohus län, vägkostnadsutredningen, bilskatteutredningen, Stockholms och
Göteborgs städer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Motorbranschens
riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Svenska Petroleum institutet,
Svenska teknologföreningen, AB Svensk bilprovning, Sveriges bilindustri-
och bilgrossistförening, Sveriges trafikbilägares riksorganisation och
Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Socialstyrelsen bär bifogat yttranden
från en ledamot av styrelsens vetenskapliga råd, länsläkaren i Kronobergs
län, förste stadsläkarna i Stockholm och Göteborg samt stadsläkarna
i Norrköping, Hälsingborg och Landskrona. Till kommerskollegiets yttrande
har fogats yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg,
Borås, Karlstad, Örebro och Luleå samt från sprängämnesinspektionen. Länsstyrelsen
i Stockholms län har överlämnat bl. a. ett yttrande från länsläkaren
i Stockholms län.

För sammanhangets skull redovisar jag i det följande också vissa delar
av ledningsgruppens förslag som bör tas upp i närmare föreskrifter och anvisningar
som meddelas av Kungl. Maj :t eller central myndighet.

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

Gällande bestämmelser

Utskottet hänvisar till propositionen s. 4—6.

Prop. 1968:124

Utskottet hänvisar till propositionen s. 6—8.

Internationellt arbete

Utskottet hänvisar till propositionen s. 8—10.

Ledningsgruppen

Utskottet hänvisar till propositionen s. 11—24.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 24—32.

Departementschefen

Under de senaste åren har vi blivit allt mer medvetna om den fortgående
förstörelsen av den yttre miljön. Luftföroreningarna är ett allvarligt problem
i det moderna samhället. Avgaserna från trafiken är mycket besvärande
särskilt i de större tätorterna. Vi har i dag större förutsättningar —
såväl tekniska som ekonomiska — än någonsin tidigare att hejda miljöförstörelsen
och i viss utsträckning återställa redan förstörd miljö. I ett mer
långsiktigt perspektiv kan nya tekniska metoder komma till användning,
som möjliggör en radikal förbättring av vår miljö. Det är framför allt genom
en fortsatt satsning på forskning och utvecklingsarbete, som detta mål
kan nås. De reformer på trafikområdet som nu kommer i fråga bygger givetvis
på nuvarande tekniska förhållanden och den utveckling som nu kan
överblickas. I en framtid kan emellertid utvecklingen av bl. a. nya drivmedel
och helt nya motortyper medföra kraftigt minskade föroreningsutsläpp.

Det land som först vidtog lagstiftningsåtgärder för att begränsa luftföroreningarna
genom bilavgaser var USA, där förhållandena främst i Kalifor -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

13

ni en sedan länge varit särskilt besvärande. Inom FN:s ekonomiska kommission
för Europa (ECE) förbereds rekommendationer till regeringarna
som avses bli mönster för lagstiftningen. I Förbundsrepubliken Tyskland
har vissa regler nyligen införts och ytterligare bestämmelser beslutats.

Lagstiftningsåtgärder på området förutsätter givetvis att tekniskt underlag
för önskvärda åtgärder har skapats genom utvecklingsarbete. Även om
resultatet av sådant arbete i stor utsträckning kan utnyttjas internationellt
och leda till samordnad lagstiftning, bär det med hänsyn till de skiftande
förhållandena i skilda delar av världen visat sig nödvändigt att i olika länder
bedriva arbetet från delvis olika utgångspunkter och med delvis olika
målsättning. I Sverige har regeringen tagit initiativet till ett särskilt utvecklingsarbete
på bilavgasområdet. Arbetet leds av en expertgrupp, kommunikationsdepartementets
ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete på bilavgasområdet,
och bedrivs dels i ett laboratorium i Studsvik, dels genom mätningar
och prov på olika håll i landet.

Detta arbete har nu såvitt gäller bensindrivna bilar förts så långt att ledningsgruppen
kunnat lägga fram konkreta förslag till åtgärder.

Som framhållits i prop. 1967: 166 bör åtgärder som leder till en förbättring
av förhållandena på området och som kan genomföras till rimlig kostnad
och utan nämnvärda olägenheter vidtas även om det inte finns tillräckligt
omfattande underlag för ett bestämt påstående att åtgärden är nödvändig
från hälsovårdssynpunkt.

Vad som framför allt motiverar åtgärder av det slag som ledningsgruppens
nu aktuella förslag avser är, som framhållits bl. a. under remissbehandlingen,
risken för menliga verkningar på hälsan särskilt på längre sikt och till
följd av kombinationer av effekter från olika ämnen i bilavgaserna och andra
luftföroreningar.

Ledningsgruppens förslag till åtgärder på nya bilar bygger på det
inom ECE utarbetade provningsförfarandet. Detta är utformat med hänsyn
till de europeiska trafikförhållandena och kan väntas komma att ligga till
grund för kommande reglering i andra europeiska länder. På vissa andra
punkter skiljer sig emellertid ledningsgruppens förslag från de bestämmelser
som håller på att ta form inom ECE och som tidigast blir antagna i en
rekommendation till regeringarna under år 1969. Detta har föranlett kritik
mot förslaget under remissbehandlingen. Ledningsgruppens förslag innebär
att bilar skall vara så konstruerade att utsläppen av koloxid och kolväten
vid ECE-prov inte överstiger vissa gränsvärden. Dessa gränsvärden — 45
g/km för koloxid och 2,2 g/km för kolväten (enligt alternativ 1) — skall
vara oberoende av motorstorleken och utgöra maximivärden som inte får
överskridas av något fordon. De bestämmelser som föreslagits inom ECE
föreskriver gränsvärden som varierar med bilens vikt — och därmed i regel
motorstorleken — på ett sätt som gynnar bilar med större motorer. De är

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

i fråga om produktionskontrollen medelvärden som får överskridas av vissa
bilar i den mån andra bilar underskrider värdena.

Enligt min mening bör bestämmelser om begränsning av föroreningshalten
i avgaserna från nya bilar utformas så att de ger en påtaglig effekt. Det
föreliggande ECE-förslaget till bestämmelser skulle genomsnittligt inte medföra
större minskning av koloxidutsläppet än som f. n. kan nås genom en
noggrann justering av förgasarens tomgångsinställning och av tändningsutrustningen,
dvs. en minskning som i stort sett uppgår till 20 %. Utsläppet
av kolväten skulle bli oförändrat eller kunna öka något i jämförelse med
nuvarande förhållanden. De av ledningsgruppen föreslagna bestämmelserna
innebär däremot enligt alternativ 1 att bilarna skall vara utrustade på sådant
sätt att en minskning av koloxid- och kolväteutsläppen med ungefär
40 % kan påräknas. Självfallet är — som också många remissinstanser
framhållit — en samordning av bestämmelserna inom Europa önskvärd från
flera synpunkter. Med hänsyn till vikten av att åtgärder mot luftföroreningar
blir effektiva finner jag emellertid för min del att bestämmelser enligt det
inom ECE utarbetade förslaget inte är tillräckliga.

En betydande fördel med ledningsgruppens förslag framför ECE-förslaget,
enligt vilket gränsvärdena skall vara differentierade med hänsyn till
bilens vikt, är att ledningsgruppens förslag, som förutsätter ett av motorstorleken
oberoende gränsvärde, är ägnat att styra utvecklingen mot motorkonstruktioner
som trots ökad cylindervolym tillgodoser luftvårdens krav.
ECE-förslaget liksom de bestämmelser som beslutats i Förbundsrepubliken
Tyskland har inte denna effekt. Helt allmänt talar för ledningsgruppens förslag
att, som gruppen framhållit, det uträttade transportarbetet i stort sett
är oberoende av motorns storlek när det gäller personbilar.

En konstruktion av gränsvärdet som ett maximivärde har från kontrollsynpunkt
stora fördelar framför en konstruktion av gränsvärdet som ett
medelvärde.

Jag finner alltså att de avvikelser som ledningsgruppens förslag företer
i förhållande till de regler som övervägs inom ECE i och för sig kan godtas.
Den fråga som enligt min mening är den från europeisk samarbetssynpunkt
viktigaste är frågan om vilken provningsmetod som skall ligga till grund för
bestämmelserna och på den punkten överensstämmer, som jag redan sagt,
ledningsgruppens förslag med ECE-förslaget.

Vad beträffar de tekniska förutsättningarna att genomföra ledningsgruppens
förslag har under remissbehandlingen inte gjorts gällande att det generellt
skulle möta hinder av teknisk art att genomföra förslaget. Den invändning
som riktats mot förslaget i denna del avser uteslutande kraven i fråga
om de större bilarna. Jag har inhämtat från ledningsgruppen att undersökningar
i Studsvik gett vid handen att de större bilarna — fordon som har en
tjänstevikt av 1 450 kg eller mera — har svårigheter att hålla sig inom den
av gruppen föreslagna gränsen för koloxidutsläppet även om de är utrusta -

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

de med särskilt system för att begränsa föroreningarna i avgaserna. Detta
beror enligt ledningsgruppen på att motorer i större bilar vid ECE-prov —
i motsats till vad som är fallet vid USA-prov — inte hinner bli helt uppvärmda
under den tid provet varar. I uppvärmt tillstånd ger sådana bilar däremot
låga koloxidutsläpp. Såvitt avser kolväteutsläppet föreligger enligt ledningsgruppen
inga svårigheter för större bilar att uppfylla kraven enligt ledningsgruppens
förslag. Av de under åren 1963—1966 nyregistrerade personbilarna
utgjorde ifrågavarande bilkategori ca 2,5 %.

De nu behandlade svårigheterna är inte av den arten att de berättigar till
slutsatsen att ledningsgruppens förslag beträffande nya bilar inte skulle
vara genomförbart. Svårigheterna berör en förhållandevis liten grupp bilar
och kan bemästras genom lämpligt utformade dispensregler. De torde dessutom
vara av övergående art, eftersom man har anledning räkna med att
bestämmelserna skall leda till att produktionen inriktas på motorer som ger
från luftvårdssynpunkt gynnsammare värden än f. n.

Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande anfört att högre krav bör kunna
ställas på nya bilar än ledningsgruppen föreslagit som alternativ 1. Bestämmelser
enligt ledningsgruppens alternativ 2 bör enligt verket införas
redan fr. o. m. 1970 års bilmodeller. Självfallet skulle det vara önskvärt att
kunna vidta åtgärder som ger både snabbare och större effekt än ledningsgruppen
förutsatt. Det är emellertid angeläget att en förhållandevis genomgripande
reform av det slag som det här är fråga om genomförs med en inte
alltför knappt tillmätt övergångstid. De nya amerikanska reglerna är av olika
skäl svåra att jämföra med de av ledningsgruppen föreslagna men kommer
all vara strängare än bestämmelserna enligt ledningsgruppens alternativ 1.
Situationen i Sverige och USA är emellertid väsentligt olika bl. a. i fråga om
klimatförhållandena. Det ter sig därför rimligt att vi inte från början inför
bestämmelser som motsvarar dem som först efter lång tid och successiva
skärpningar skall gälla i USA.

Den av ledningsgruppen uppskattade kostnaden för att kraven enligt alternativ
1 skall kunna uppfyllas är i och för sig inte högre än vad som är
rimligt för att minska de olägenheter bilavgaserna ger upphov till. Att märka
är emellertid att ledningsgruppens kalkyler bygger på den förutsättningen
att bilfabrikanterna tar ut hela kostnaden genom höjning av priset på
bilarna. Såsom naturvårdsverket påpekat är det emellertid inte givet att så
kommer alt bli fallet. Erfarenheter från USA tyder inte på detta. En svensk
bilfabrikant erbjuder f. ö. redan nu utan prisförhöjning bilar som är försedda
med system för att begränsa föroreningshalten i avgaserna. Vid bedömningen
av de ekonomiska konsekvenserna av ifrågavarande åtgärder
måste också beaktas att dessa på längre sikt såväl för den enskilde som för
samhället allmänt leder till minskade kostnader med anledning av luftföroreningar.

Jag förordar alltså att ledningsgruppens förslag genomförs. Det bör ske

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

genom att 3 § 1 mom. j VTF kompletteras med en allmän bestämmelse om
att bil med bensindriven motor skall vara försedd med anordning för att
begränsa halten av föroreningar i avgaserna. Närmare föreskrifter bör inte
meddelas i VTF. Det ankommer då enligt 2 § andra stycket VTF på Kungl.
Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att meddela sådana föreskrifter.
De grundläggande föreskrifterna om de krav som skall ställas på
anordning för att begränsa halten av föroreningar i avgaserna bör enligt
min mening i fråga om bensindrivna bilar — liksom i fråga om dieseldrivna
fordon —- meddelas av Kungl. Maj :t. Under förutsättning att den föreslagna
ändringen i VTF kommer till stånd avser jag att föreslå Kungl. Maj :t att
beträffande nya bilar föreskriva de gränsvärden för koloxid- och kolväteutsläpp
som ledningsgruppen förordat som alternativ 1.

Av vad jag redan anfört framgår att jag anser att de krav som bör ställas
på nya bilar bör sättas i kraft utan dröjsmål. Med hänsyn till att biltillverkarna
behöver viss tid för att anpassa produktionen till nya bestämmelser
kan det dock inte komma i fråga att tillämpa de nya kraven på tidigare årsmodeller
än vad ledningsgruppen bär föreslagit. Jag anser alltså att ändringen
i 3 § 1 mom. j VTF — liksom de närmare föreskrifterna i anslutning härtill
— bör tillämpas i fråga om fordon som vid registrerings- eller typbesiktning
betecknas som 1971 eller senare års modell.

Såsom ledningsgruppen föreslagit bör fordon av viss storlek generellt kunna
undantas från de nya bestämmelserna. I det föregående har nämnts att
vissa bilar på grund av sin motorkonstruktion inte kommer att kunna uppfylla
de uppställda kraven helt. Med hänsyn härtill och då det även i andra
hänseenden kan visa sig vara motiverat bör Kungl. Maj :t eller myndighet
som Kungl. Maj :t bestämmer kunna medge undantag från de nya bestämmelserna.
Jag avser att föreslå Kungl. Maj :t att i fråga om de minsta och
de största bilarna medge sådana undantag att tillämpningsområdet för de
nya reglerna i stort sett blir detsamma som ledningsgruppen föreslagit.

Ledningsgruppens förslag om en successiv skärpning av kraven på nya
bensindrivna bilar kan jag f. n. inte ta slutlig ställning till. Jag vill emellertid
i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att skärpningar snart
kommer till stånd. Den av mig föreslagna nya bestämmelsen i VTF rörande
bensinbilar är avfattad så att den ger Kungl. Maj :t möjlighet att, när tillräckligt
underlag för skärpningar föreligger, meddela föreskrifter härom.

I fråga om bilar av 1970 och tidigare års modell — äldre bilar —
innebär ledningsgruppens förslag att avgasernas koloxidhalt vid tomgång
skall begränsas så att den inte överskrider 4,5 volymprocent. Som ledningsgruppen
visat kan ett sådant krav i de allra flesta fallen tillgodoses genom
en finjustering av förgasarens tomgångsinställning och av tändningsutrustningen
på bilarna. Bestämmelser av i allt väsentligt samma innebörd har nyligen
införts i Förbundsrepubliken Tyskland i fråga om bilar som tas i bruk

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968 17

den 1 januari 1969 eller senare. Också inom ECE har sådana bestämmelser
föreslagits.

Någon annan åtgärd än en finjustering av förgasarens tomgångsinställning
och av tändningsutrustningen för att minska avgasproblemen hos äldre
bilar torde f. n. inte vara praktiskt genomförbar. Sådan justering kan, som
framgår av ledningsgruppens utredning, i allmänhet inte anses vara nämnvärt
betungande för bilägaren. Denne torde i de flesta fallen göra vissa bränsleekonomiska
vinster. Genom att vidta åtgärder av det här slaget på äldre
bilar vinner man på relativt kort tid en inte oväsentlig förbättring från luftvårdssynpunkt.
I den mån åtgärden inte kan vidtas på visst fordon av tekniska
skäl bör dispens kunna medges. Jag förordar därför att även ledningsgruppens
nu ifrågavarande förslag — som vid remissbehandlingen fått ett i
stort sett positivt mottagande — genomförs.

I sitt remissyttrande över ledningsgruppens förslag har AB Svensk bilprovning
pekat på svårigheter att vid kontroll av koloxidhalten vid tomgång
enkelt och snabbt få fram tillförlitliga mätvärden. Bolaget har gjort vissa
ytterligare undersökningar men enligt vad jag erfarit är de påtalade problemen
ännu inte fullständigt lösta. Ledningsgruppen avser att i samarbete
med bolaget fortsätta utredningsarbetet. Det saknas emellertid anledning
anta annat än att de föreliggande praktiska svårigheterna skall kunna bemästras
och att ett enkelt kontrollsystem som samtidigt ger tillräckligt noggranna
resultat skall kunna utarbetas. Jag avser att noga följa utredningsarbetet
och räknar med att detta slutförs utan dröjsmål. De föreslagna bestämmelserna
rörande äldre bilar bör genomföras så snart detta skett.

Som ledningsgruppen föreslagit bör bestämmelserna rörande koloxidutsläppet
vid tomgång i princip avse alla bensindrivna bilar av 1970 eller tidigare
års modell. Undantag bör dock kunna medges för de minsta och de
största fordonen så att tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna blir
i stort sett detsamma som ledningsgruppen föreslagit.

Den i det föregående förordade allmänna bestämmelsen i 3 § 1 mom. j
VTF om anordning för att begränsa halten av föroreningar i avgaserna från
bensindrivna bilar kan tjäna som underlag också för kravet att förgasare och
tändningsutrustning på äldre bilar skall vara fin justerade. Bestämmelsen
bör, med hänsyn till vad jag anfört, såvitt avser bilar av 1970 eller tidigare års
modell träda i kraft vid tidpunkt som Ivungl. Maj :t bestämmer. De närmare
föreskrifter som behövs för dessa fordon ankommer det på Kungl. Maj :t
eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att meddela. Kungl. Maj :t bör
dock meddela de grundläggande föreskrifterna om de krav som nu ifrågavarande
bilar skall uppfylla. Det tidigare för bilar av 1971 eller senare års
modell preciserade behovet av undantag från de nya bestämmelserna föreligger
också, såsom nyss angetts, i fråga om bilar av 1970 eller tidigare års
modell. Undantagsbestämmelsen bör därför utformas så att den omfattar
båda kategorierna.

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

Kontrollen av efterlevnaden av de föreslagna reglerna om begränsning
av föroreningarna i avgaser från bensindrivna bilar kommer i fråga om
nya fordon att ske vid registrerings- eller typbesiktning.

Även kontrollbesiktning bör omfatta en kontroll av att de föreslagna kraven
är uppfyllda. Den i prop. 1968: 124 förutsatta ändringen av 55 § VTK
tillgodoser detta önskemål också i fråga om avgaser från bensindrivna bilar.
I samma proposition har föreslagits vissa ändringar i 24 § 3 mom. VTF.
Detta förslag är så utformat att någon ytterligare ändring med anledning
av bestämmelser rörande avgaser från bensindrivna bilar inte behövs. Någon
ändring av VTF för att möjliggöra avgaskontroll vid flygande inspektion
behövs inte.

De krav som skall ställas på anordning för att begränsa halten av föroreningar
i avgaserna är, såsom jag förut nämnt, avsedda att framgå av bestämmelser
som meddelas av Kungl. Maj :t. Såvitt avser bilar av 1971 eller
senare års modell har ledningsgruppen anfört att det av praktiska skäl till
en början kan bli nödvändigt att vid kontrollbesiktning och flygande inspektion
tillämpa andra normer än vid registrerings- eller typbesiktning. Ledningsgruppen
har emellertid i anslutning härtill förklarat att frågan om metoderna
för avgaskontroll av bilar med system för att begränsa föroreningshalten
i avgaserna skall utredas ytterligare. Jag anser mig därför inte i detta
sammanhang böra ta ställning till de krav som bör ställas på bilar av 1971
eller senare års modell vid kontrollbesiktning och flygande inspektion. Så
snart tillräckligt underlag för ett ställningstagande föreligger, avser jag att
föreslå Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter som behövs. Det ankommer
på myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att meddela närmare anvisningar
rörande kontroll av avgasutsläpp vid kontrollbesiktning och flygande inspektion.

De undantag från de nya bestämmelserna i 3 § 1 mom. j VTF som är påkallade
för utländska bensindrivna bilar med turistvagnslicens bör meddelas
med stöd av den i det föregående förordade undantagsbestämmelsen.

De nya bestämmelserna om bensindrivna bilars bekaffenhet och utrustning
som jag förordat kommer att omfattas av straffbestämmelserna i 65 §
VTF. Bristfällighet som är av ringa betydelse är straffri enligt dessa bestämmelser.
Beträffande bristfällighet hos anordning för att begränsa halten
av föroreningar i avgaserna från dieseldrivna bilar har i prop. 1968:124 anförts
att frågan om straffrihet bör bedömas efter de riktlinjer som gäller, när
det skall avgöras vid besiktning om ett fel är att anse som ringa. Samma bedömningsgrund
bör tillämpas i fråga om bristfällighet hos motsvarande anordning
på bensindrivna bilar.

I prop. 1967: 166 anförde föredragande departementschefen att det låg
nära till hands att införa en generell bestämmelse om förbud mot tom -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

19

gångskörning. I sammanhanget hänvisades till den bestämmelse som
meddelats för Stockholms stad med stöd av hälsovårdsstadgan och till en
uppgift att liknande bestämmelser övervägdes också i vissa andra städer.
Det framhölls vidare att en generell bestämmelse skulle kunna ge vissa fördelar
också i andra hänseenden. Ett förbud utformat så att förare inte tilläts
lämna sin bil med motorn gående kunde antas i någon mån minska antalet
bilstölder och förebygga vissa barnolyckor. Det framhölls emellertid att frågan
måste utredas ytterligare.

I och för sig framstår det som tämligen självklart att föraren inte bör
lämna motorfordon vars motor är i gång. Som framhållits under remissbehandlingen
av ledningsgruppens förslag skulle det emellertid med en regel
av denna innebörd troligen bli betydande tolknings- och bevisproblem vid
tillämpningen. En regel av samma innebörd som det förbud mot tomgångskörning
under längre tid än tre minuter som gäller i Stockholm skulle ha
vissa fördelar bl. a. från dessa synpunkter. Från en generell sådan regel
skulle det emellertid bli nödvändigt att göra åtskilliga undantag. Härtill kommer
att behovet av en sådan regel och behovet av undantag därifrån varierar
lokalt. Såvitt hittills föreliggande material utvisar gäller allmänt att
tomgångskörning av uppställda bilar som orsak till luftföroreningarna spelar
en förhållandevis liten roll i större delen av landet. Vad jag nu har sagt
talar för att man i vart fall tills vidare bör avstå från särskild reglering av
tomgångskörning i VTF och att frågan således liksom hittills får regleras
genom föreskrifter i lokala hälsovårdsordningar.

Ledningsgruppen har också föreslagit att åtgärder vidtas för att begränsa
blyhalten i bensin och har därvid som tänkbara metoder angett beslut
i administrativ ordning om en successiv sänkning av den högsta tillåtna
blyhalten samt införande av en särskild avgift på blyet i bensinen.

Frågan om sänkning av den högsta tillåtna blyhalten i motorbränsle prövas
f. n. av giftnämnden, som med stöd av giftförordningen den 14 december
1962 (nr 702) kan föreskriva en lägre blyhalt som villkor för att motorbränsle
som är försatt med bly inte skall betecknas som hälsofarlig vara.

De föreslagna bestämmelserna beträffande bilar av 1971 eller senare års
modell medför, enligt vad ledningsgruppen uppgivit och trafiksäkerhetsverket
vitsordat, ett visst behov av kompletterande utrustning och
personalförstärkning på trafiksäkerhetsverkets typbesiktningsstation.
Jag avser att ta upp denna fråga i senare sammanhang.

I anledning av propositionen nr 160 har till utskottet inkommit en skrift
från Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening. Föreningen hemställer
sammanfattningsvis att utskottet uttalar

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 70 år 1968

att de svenska tillämpningsföreskrifterna till de föreslagna ändringarna
i vägtrafikförordningen utformas så att största möjliga hänsyn tas till det
arbete på bilavgasområdet som bedrivs inom FN:s europakommission; samt
att anvisningar för dispensgivningen utformas så att biltillverkarna medges
längre tidsfrist än som föreslagits för införande av avgasbegränsande utrustning
för modeller, för vilka sådan utrustning i dag ej finns utvecklade.

Utskottet

I propositionerna framläggs förslag till ändringar i vägtrafikförordningen
som syftar till att åstadkomma begränsning av luftföroreningar genom avgaser
från diesel- och bensindrivna bilar.

I de vid riksdagens början väckta motionerna I: 28 av herr Werner och
11:37 av herr Hermansson in. fl. hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall begära förslag till lagstiftning om avgasrenare på bensinoch
dieseldrivna motorfordon fr. o. m. den 1 januari 1969.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot författningsförslagen.
Motionerna får i allt väsentligt anses ha tillgodosetts genom propositionerna.

Utskottet får på grund av det anförda hemställa

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäler att
riksdagen icke funnit anledning till erinran mot propositionerna
nr 124 och 160; samt

B. att motionerna I: 28 och II: 37, såvitt avser det däri
vid 5 upptagna yrkandet, icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 3 december 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson
(s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson (s), Ebbe Ohlsson (h), NilsEric
Gustafsson (ep), Åkesson (fp) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Nyberg (fp), Grebäck (ep),
Tobé (fp), Svenning (s), fröken Anderson i Lerum (s), fru Ekroth (s) och
herr Krönmark (h).

KUNGL. BOKTR. STHLM 1968 680032