Tredje lagutskottets utlåtande nr 6i år 1968
1
Nr 64
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående
begränsning av svavelhalten i eldningsolja jämte
motioner i ämnet, dels motioner angående lagstiftning
rörande miljövård m. m. i viss del.
Genom en den 19 april 1968 dagtecknad proposition, nr 122, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av utdrag av stadsrådsprotokollet över j ordbruksärenden,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om begränsning av svavelhalten i eldningsolja.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås förbud mot förbränning av olja med högre svavelhalt
än 2,5 viktprocent efter den 30 juni 1969. Vidare föreslås att Kungl.
Maj :t får bemyndigande att ytterligare sänka den högsta tillåtna svavelhalten.
Sänkningen avses ske i den takt ekonomiska och tekniska förutsättningar
finns härför.
Författningsförslaget
Det vid propositionen fogade förslaget till förordning om begränsning av
svavelhalten i eldningsolja har följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
om begränsning av svavelhalten i eldningsolja
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent eller det lägre värde
Konungen bestämmer får ej förbrännas inom landet.
Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet i första stycket beträffande
anläggning med tillfredsställande rökgasrening eller i annat fall när
särskilda skäl föreligger.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 64
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6k år 1968
2 §•
Länsstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av 1 § första stycket och
villkor som meddelats vid medgivande enligt 1 § andra stycket. Företrädare
för länsstyrelsen får hos den som förbränner eldningsolja taga prov på
oljan och rökgasen från eldningsanläggningen samt äger för sådant ändamål
tillträde till förråd där oljan förvaras och till anläggningen.
3 §•
Den som deltagit i tillsyn enligt denna förordning eller som på annat sätt
tagit befattning med ärende som avses i förordningen får icke röja eller
obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom,
och får ej heller obehörigen yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande
varom han sålunda fått kännedom.
4 §.
Den som säljer eldningsolja skall lämna köparen uppgift om oljans svavelhalt.
5 §•
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 1 § första stycket eller villkor som meddelats vid
medgivande enligt 1 § andra stycket eller mot 3 §.
Till böter dömes den som
a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §,
b) vid lämnande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen eller av oaktsamhet
anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med straff
i brottsbalken.
Brott mot 3 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.
6 §•
Utan hinder av 65 § andra stycket första punkten hälsovårdsstadgan den
19 december 1958 (nr 663) får i lokal hälsovårdsordning meddelas föreskrift
om en högsta tillåten svavelhalt för eldningsolja som understiger 2,5
viktprocent eller det lägre värde Konungen bestämmer med stöd av 1 §
första stycket. Sådan föreskrift får dock ej avse den som medgivits undantag
enligt 1 § andra stycket.
7 §•
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, statens naturvårdsverk.
Denna förordning träder i kraft, såvitt gäller 4 § och 5 § andra stycket
den 1 januari 1969 och i övrigt den 1 juli 1969.
Motionsyrkanden
Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen
A. de likalydande motionerna 1:967 av herrar Brundin och Hiibinette
samt II: 1226 av fru Sundberg m. fl. Motionerna har såvitt de avser vissa
skattepolitiska åtgärder hänvisats till bevillningsutskottet och i övrigt till
lagutskott. I motionerna hemställes, såvitt nu är i fråga,
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968
3
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte:
I. anhålla om en skyndsam utredning av
a) de samhällsekonomiska konsekvenserna av en önskvärd sänkning av
svavelhalten i eldningsolja,
b) möjligheten att genom rökgasrening uppnå en tillfredsställande sänkning
av S02-halten i avgaserna,
II. uttala att utredningens resultat bör ligga till grund för en planmässig
nedtrappning av svavelhalten i eldningsolja men att planer före fastställandet
skall föreläggas riksdagen för godkännande».
B. de likalydande motionerna I: 972 av herrar Österdahl och Wirtén samt
11: 1234 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., i vilka motioner hemställes
»att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att en tidsplan
för begränsning av svaveldioxidutsläpp i luften fastställes i enlighet
med statens naturvårdsverks förslag samt i övrigt beaktar vad i motionen
anförts».
C. motionen II: 1225 av herr Henningsson m. fl., vari hemställes
»att riksdagen må besluta följande tillägg till ''Förslag till förordning om
begränsning av svavelhalten i eldningsolja’ 1 § efter andra stycket.
Sådant skäl anses föreligga för olja som lagrats av förbrukare före den
1 maj 1968».
D. motionen II: 1227 av herr Jansson m. fl., vari hemställes
»att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse til! Kungl. Maj :t hemställa
om utfärdande av förordning om begränsning av svavelhalten i eldningsoljor
i överensstämmelse med den tidsplan som föreslagits av Statens Naturvårdsverk».
Utskottet har slutligen i detta sammanhang behandlat de fristående motionerna
I: 28 av herr Werner och II: 37 av herr Hermansson in. fl., såvitt
avser det däri vid 2) upptagna yrkandet, innebärande
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att
förslag framläggs till lagstiftning, som förbjuder användandet av tjocka
svavelhaltiga oljor vid bostadsuppvärmning.
Inledning
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför i propositionen
inledningsvis följande.
Statens naturvårdsverk bär i skrivelse den 6 mars 1968 föreslagit begränsning
av svavelhalten i eldningsolja.
Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av vattenöverdomstolen,
socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, kommerskollegium, läns
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968
styrelserna i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands och Västernorrlands
län, korrosionsinstitutet, 1964 års naturresursutredning, Svenska kommunförbundet,
Svenska stadsförbundet, Föreningen för allmän hälsovård, Sveriges
Industriförbund, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges redareförening,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
(SABO), Hyresgästernas riksförbund och Svenska naturskyddsföreningen.
Svenska kraftverksföreningen har inkommit med skrift i ärendet.
Nuvarande ordning
Utskottet hänvisar till propositionen s. 4—5.
Naturvårdsverkets förslag
I sitt förslag anger naturvårdsverket som ett första mål afl svaveldioxidutsläpp
år 1975 trots stigande oljeförbrukning inte bör överstiga 1960 års
nivå. En nedtrappning av svavelhalten i tjockolja enligt följande tabell
skulle tillgodose detta krav.
Datum Tillåtet svavel- Motsvarande
dioxidutsläpp svavelhalt
g/kg olja i olja (%)
1.7.1969 .............. 50 2,5
1.7.1970 .............. 40 2,0
1.7.1972 .............. 30 1,5
1.7.1974 .............. 20 1,0
Naturvårdsverket bedömer det vara möjligt att åstadkomma en nedtrappning
av svavelhalten enligt denna tidsplan. För att komma ned till en svavelhalt
på 1 % blir det nödvändigt att bygga avsvavlingsanläggningar. Om
tillgångar på svavelfattig tjockolja ökar ges möjlighet till en snabbare reduktion
än vad som angetts i tidsplanen. En ytterligare sänkning av svavelhalten
i första hand till 0,5 % bör enligt verket övervägas, då närmare data
föreligger rörande spridningen av svaveldioxid från utländska föroreningskällor.
Beträffande innehållet i övrigt i naturvårdsverkets förslag hänvisar utskottet
till propositionen s. 5—8.
Remissyttrandena
Utskottet hänvisar till propositionen s. 9—11.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6‘4 år 1968
5
Departementschefen
Luflföroreningsproblemet har i Sverige aktualiserats framför allt av den
pågående urbaniseringen och den snabbt stigande energiförbrukningen. Under
de senaste 30 åren har befolkningen i våra tätorter ökat med en miljon.
F. n. bor ca 75 % av Sveriges invånare i tätorter och andelen tätortsinvånare
fortsätter att öka. Energiförbrukningen har stigit med ca 75 % under den
senaste tioårsperioden. Den energiproduktion som bygger på oljeförbränning
vållar de största föroreningsproblemen. Sådan förbränning sker främst
inom industri, värmekraftverk och uppvärmningsanläggningar.
Luftföroreningar av olika slag åstadkommer både medicinska och ekonomiska
skador. I fråga om luftföroreningarnas medicinska effekter bär man
alltmer kommit till insikt om att det är föroreningarnas långtidsverkningar
som är det allvarligaste hotet mot folkhälsan. Luftföroreningar åstadkommer
också stora skadeverkningar i ekonomiskt avseende. De korrosionsskador
som uppkommit i Sverige enbart av luftföroreningar uppskattas till
minst 200 milj. kr. årligen. Försurningen av våra sjöar och vattendrag har
uppmärksammats under senare tid och anses ha sitt upphov i nederbörd
som innehåller svavelföreningar.
Svaveldioxid förorsakar allvarlig luftförorening. Utsläpp av detta ämne
sker framför allt vid eldning med olja och särskilt med tjockolja, som i allmänhet
har hög svavelhalt. Förbrukningen av olja i vårt land förutses komma
att stiga avsevärt under de närmaste årtiondena och därmed kommer
också svaveldioxidutsläppen att öka oroväckande, om inte åtgärder sätts in
för att begränsa dem.
Det finns f. n. inga bestämmelser som kan läggas till grund för att generellt
begränsa utsläpp av förorenande ämnen i luften. I immissionssakkunnigas
betänkande »Luftförorening, buller och andra immissioner» (SOU
1966: 65) föreslås bestämmelser, som tar sikte på att motverka immissioner
vid användning av fast egendom. Förslaget innehåller dock inte ett generellt
förbud mot utsläpp av vissa ämnen eller viss mängd av ämnen. Den möjlighet
som nu finns för kommuner att med stöd av hälsovårdsstadgan meddela
bestämmelser i lokal hälsovårdsordning om t. ex. begränsning av svavelhalten
i olja som används vid eldning har hittills inte utnyttjats av någon kommun.
Stockholms stad förbereder dock sådana bestämmelser.
Enligt min mening är det — mot bakgrunden av rådande och väntade
förhållanden i fråga om luftförorening genom svaveldioxidutsläpp — angeläget
att åtgärder vidtas för att begränsa utsläpppen av svaveldioxid. De
möjligheter som nu finns att meddela bestämmelser i lokal hälsovårdsordning
om svavelhalten i eldningsolja anser jag inte vara tillräckliga, bl. a.
med hänsyn till att svaveldioxid sprids över mycket stora områden. Enligt
min mening är det nödvändigt att meddela bestämmelser som gäller för
hela landet.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968
Som framgått av redogörelsen för naturvårdsverkets förslag och som redovisats
av 1964 års naturresursutredning transporteras luftföroreningarna
från land till land. Man kan alltså inte inom ett land helt komma till rätta
med luftföroreningarna genom att vidta åtgärder inom det egna landet.
Detta förhållande bör dock enligt min mening inte hindra oss från att göra
ansträngningar för att begränsa luftföroreningen från anläggningar inom
landet. Sveriges möjligheter att verka för internationella överenskommelser
blir större, om det vidtas åtgärder inom landet redan nu. Flertalet remissinstanser
ansluter sig i princip till förslaget att utsläppen av svaveldioxid
i Sverige begränsas.
Åtgärder för att begränsa svaveldioxidutsläppen medför direkt eller indirekt
vissa kostnadsökningar för olika kategorier i samhället. Detta får
emellertid inte hindra oss från att vidta åtgärder för att minska föroreningarna.
överhuvudtaget måste vi räkna med att bevarandet och återställandet
av en god miljö inte kan ske utan ekonomiska uppoffringar. De åtgärder
som jag i det följande föreslår medför dock relativt små kostnadsökningar.
Naturvårdsverket har föreslagit en tidsplan för nedtrappningen av svavelhalten
i tjockolja så att vi år 1975 skulle ha ungefär samma totala svaveldioxidutsläpp
som år 1960. Detta förutsätter att svavelhalten i tjockolja minskas
successivt till 1 % den 1 juli 1974. Verket anser att en ytterligare sänkning
av svavelhalten till i första hand 0,5 % bör övervägas då det finns
säkrare data beträffande spridningen från utländska källor. F. n. används
inom landet tjockolja som i vissa fall innehåller mer än 4 % svavel. Enligt
naturvårdsverket kan svavelhalten sänkas till 2 % genom att olja med hög
svavelhalt blandas med olja med låg svavelhalt. Någon avsvavling behövs
inte för att nå denna gräns. Verket föreslår att högsta tillåtna svavelhalt
i eldningsolja bestäms till 2,5 % för tiden efter den 1 juli 1969. Detta värde
motsvarar ett svaveldioxidutsläpp av 50 g/kg olja. De anläggningar som
försetts med rökgasrening och som inte har högre svaveldioxidutsläpp än
som motsvarar det angivna värdet hör enligt verket medges undantag från
förbudet att använda olja med högre svavelhalt än 2,5 %.
Flertalet remissinstanser tillstyrker att Kungl. Maj :t får befogenhet att
meddela bestämmelser i ämnet och att gränsen sätts vid 2,5 % den 1 juli
1969. Flera remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, Sveriges Industriförbund
och Svenska Petroleum Institutet, anser att frågan om den fortsatta
nedtrappningen av svavelhalten bör utredas ytterligare.
Enligt min mening bör naturvårdsverkets förslag att såsom ett första
steg förbjuda förbränning av olja med högre svavelhalt än 2,5 % godtas.
För att nå den angivna gränsen krävs inte avsvavlingsanläggningar utan endast
inblandning av olja som har låg svavelhalt. Emellertid behövs med
hänsyn till inköps-, transport- och lagringsförhållanden en viss omställningsperiod
för övergången till olja med lägre svavelhalt. Vidare synes det
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6i år 1968 7
lämpligt att de nya bestämmelserna börjar verka i perioden mellan två
eldningssäsonger då konsumenternas lagerhållning kan antas vara lägst.
Med hänsyn till dessa förhållanden ter det sig mindre välbetänkt att — såsom
någon remissinstans förordat — dröja med en författningsreglering
av svaveldioxidutsläppen för att samordna den med immisionslagstiftningen
i övrigt. De fördelar av i huvudsak lagteknisk natur som skulle vinnas med
en sådan samordning är uppenbarligen inte av den betydelse att de bör föranleda
ett uppskov. Åtgärder bör därför vidtas så snart förhållandena medger
det. Det kan nämnas att kostnaden för en sänkning av svavelhalten till
2,5 % uppskattas till mindre än 6 kr./m3 olja. Jag förordar med hänsyn till
det sagda att förslag nu föreläggs riksdagen om förhud mot förbränning
efter den 30 juni 1969 av olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent.
Flertalet remissinstanser har i princip godtagit förslaget om en successiv
nedtrappning av den tillåtna svavelhalten från 2,5 till 1 %. När det gäller
takten i nedtrappningen har vissa instanser ifrågasatt, om det finns praktiska
möjligheter alt genomföra naturvårdsverkets förslag. För min del finner
jag en snabb nedtrappning angelägen men är inte nu beredd att ta ställning
till verkets tidsplan. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att ge
naturvårdsverket i uppdrag att efter överläggningar med berörda intressenter
utreda de tekniska möjligheterna och de ekonomiska verkningarna
beträffande en fortsatt minskning av den tillåtna svavelhalten och att
komma in med förslag i ämnet. Härvid bör utgångspunkten vara att de
fortsatta åtgärderna genomförs i den takt praktiska och ekonomiska förutsättningar
medger. Emellertid bör Kungl. Maj :t redan nu ges ett bemyndigande
att sänka den högsta tillåtna svavelhalten under värdet 2,5 %. En
sådan sänkning måste sannolikt ske etappvis.
För anläggningar med tillfredsställande rökgasrening bör undantag kunna
medges från förbudet. I sådana fall måste dock krävas att det slam som
bildas vid rökgasreningen tas om hand på ett godtagbart sätt.
Även i andra fall där särskilda skäl föreligger bör undantag kunna medges.
Närmast torde detta komma i fråga för att lösa problem vid övergången
från en högre till en lägre svavelhalt. Undantag bör dock inte medges i de
fall inköp av högsvavlig olja skett efter det att en kommande sänkning av
gränsvärdet bekantgjorts. Frågor om undantag torde lämpligen böra handläggas
av länsstyrelsen och i händelse av besvär av Kungl. Maj :t i statsrådet.
Kontroll över efterlevnaden av förbudet och av villkor som meddelats vid
undantag från förbudet bör anförtros länsstyrelsen.
För att förebygga överträdelser av förbudet mot förbränning av olja med
svavelhalt som överstiger den tillåtna gränsen torde det i allmänhet vara tillräckligt
med möjlighet att döma till dagsböter. Möjlighet att utmäta kortare
fängelsestraff i fall av upprepad tredska av mera allvarlig beskaffenhet
synes dock inte kunna undvaras.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968
Eftersom förbudet av praktiska skäl måste rikta sig mot konsumenten,
bör säljaren åläggas en plikt att vid försäljning av olja ange dess svavelhalt.
Sådan skyldighet bör föreligga även vid försäljning av olja till återförsäljare.
Underlåtenhet att lämna uppgift om svavelhalt eller lämnande av uppgift
om lägre svavelhalt än den verkliga bör straffas med dagsböter.
Med stöd av hälsovårdsstadgan kan kommun f. n. i lokal hälsovårdsordning
förbjuda eldning med olja vars svavelhalt överstiger viss procent. Sådant
förbud övervägs f. n. för vissa delar av Stockholms stad. Man bör kunna
räkna med att praktiska förutsättningar kan föreligga att inom viss
kommun eller del av kommun föreskriva en lägre maximigräns för svavelhalten
än den som kommer att gälla för landet i dess helhet. Enligt min
mening är det angeläget att kommunerna tillvaratar denna möjlighet. På
grund härav är det av vikt att de bestämmelser som föreslagits i det föregående
inte leder till att kommunerna förlorar nyssnämnda möjlighet. Eftersom
i lokal hälsovårdsordning enigt 65 § andra stycket första punkten hälsovårdsstadgan
inte får meddelas föreskrift som avser förhållande som regleras
genom annan allmän författning, måste kommunens möjlighet att
meddela längre gående förbud än som gäller för hela landet komma till uttryck
i en särskild bestämmelse. Denna bör dock innefatta den begränsningen
att ett kommunalt förbud inte får drabba den som beviljats undantag
från det riksomfattande förbudet.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av de nya bestämmelserna bör
få meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, av
naturvårdsverket. Sådana bestämmelser torde främst behövas för tillämpning
av undantagsbestämmelserna och i fråga om den uppgiftsskyldighet
som skall åligga säljare av olja.
Motionerna
I motionerna I: 972 av herrar Österdahl och Wirtén samt II: 1234 av herr
Jönsson i Ingemarsgården m. fl. framhåller motionärerna att de finner det
synnerligen angeläget, att kraftfulla åtgärder vidtas för att begränsa luftföroreningar
genom svaveldioxidutsläpp. Det förtjänar enligt motionärerna att
understrykas, att det resultat man vill uppnå inte i första hand är en begränsning
av svavelhalten i eldningsolja utan en begränsning av svaveldioxidutsläppen
i luften. Motionärerna finner det därför naturligt, att man inte i
första hand uppställer normvärden i termer av högsta tillåtna svavelhalt i
olja utan som huvudregel fastställer maximivärden för högsta tillåtna svaveldioxidutsläpp
per kg olja. En metod att underskrida en sådan maximigräns
är då att använda lättare olja, en annan metod att förse sin eldningsanläggning
med tillfredsställande rökgasrenare. Det är möjligt, att kombinationen
tjockolja-rökgasrenare i framtiden kommer att vara ett acceptabelt
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968
9
alternativ. Det är därför enligt motionärernas mening angeläget, att användning
av tjockolja, vars rök passerar genom en tillfredsställande reningsanläggning
inte uteslutes.
Motionärerna erinrar om att det med naturvårdsverkets plan skulle bli
möjligt att år 1975 nedbringa svaveldioxidutsläppen till 1960 års nivå. Detta
kan enligt motionärerna inte påstås vara en alltför ambitiös målsättning.
Enligt motionärerna får det anses föreligga tekniska möjligheter att nedbringa
svaveldioxidutsläppen i den takt som naturvårdsverket föreslår. Motionärerna
framhåller att en successiv nedtrappning har betydande fördelar
för de av bestämmelserna berörda, nämligen bostadsföretag, industrier och
andra. Dessa får samhällets långsiktiga målsättningar klara för sig och kan
vidta dispositioner i enlighet därmed. Samtidigt får de genom den successiva
nedtrappningen ett tekniskt och ekonomiskt rådrum. Ändå kan man enligt
motionärerna våga räkna med att luftföroreningsproblemet i varje fall inte
förvärras under övergångstiden.
Motionärerna anser, att eu begränsning av svaveldioxidutsläppen i luften
är så angelägen, att det finns synnerligen starka skäl att anta naturvårdsverkets
plan för begränsning av utsläppen. Eftersom de tekniska möjligheterna
för en begränsning torde vara för handen så är de skäl som kan anföras
mot nedtrappningsplanen huvudsakligen av ekonomisk art.
Motionärerna framhåller att en begränsning av svaveldioxidutsläppen i enlighet
med naturvårdsverkets förslag onekligen innebär stora kostnader. Men
en sådan begränsning skulle också medföra betydande kostnadssänkningar
i form av en minskning av de mycket betydande skador genom korrosion
och förstöring av byggnader och kulturhistoriskt värdefulla föremål, som
luftföroreningar medför. De samhällsekonomiska kostnaderna för att genomföra
naturvårdsverkets förslag kan enligt motionärerna inte bedömas
bli alltför höga. Däremot kan förslagets genomförande i vissa centrala fall
medföra betydande problem för vissa av de av förslaget berörda. Motionärerna
anser att denna fråga ytterligare bör utredas.
Avslutningsvis framhåller motionärerna att en utredning av de ekonomiska
verkningarna av den föreslagna successiva begränsningen av svaveldioxidutsläppen
bör företas. Denna bör syfta till att klarlägga förslagets
konsekvenser i form av kostnadsökningar för berörda industrier och hyreshöjningar
för de boende etc. Utredningen bör också söka belysa i vilken utsträckning
sådana fördyringar kan motverkas i de enskilda fallen.
Även i motionen nr II: 1227 av herr Jansson m. fl. förordas en begränsning
av svavelhalten i eldningsoljor i överensstämmelse med naturvårdsverkets
tidsplan. För ställningstagandet till naturvårdsverkets tidsplan är det
enligt motionärerna betydelsefullt att veta, huruvida andra uppvärmningsanordningar
under denna tid kan komma till stånd, varigenom användningen
av olja, kol och koks får en relativt minskad betydelse. Emellertid torde det
vara svårt att förutsäga i vilken grad som andra uppvärmningsanordningar,
10
Tredje, lagutskottets utlåtande nr år 1968
exempelvis fjärrvärmeverk och elektrisk uppvärmning, kan komma till
stånd under denna tid. Motionärerna anser att, om en sådan övergång till
annan form av uppvärmning kommer att ske i väsentlig omfattning, skälen
ökar för den tidsplan som naturvårdsverket lagt fram.
Motionärerna framhåller fortsättningsvis att naturvårdsverket erinrat om
den omfattande forskning som pågår för att finna bättre och billigare avsvavlingsmetoder.
Motionärerna finner det ytterst angeläget att denna forskning
snabbt kommer fram till resultat som gör avsvavling mindre kostnadskrävande.
Å andra sidan får kostnadsfrågan inte resas som ett hinder för
åtgärder, då minskade skadeverkningar av svaveldioxidens miljöförstörande
och korrosiva natur direkt och indirekt kommer att medföra stora besparingar.
Motionärerna anser att departementschefens förslag att endast fastställa
det första steget i tidsplanen medför en rad nackdelar. Att endast anbefalla
det första steget i naturvårdsverkets tidsplan nedbringar enligt motionärerna
ambitionsgraden till ett minimum hos industrier, fastighetsägare och kraftverk
i fråga om övergång till mer svavelfattiga eldningsoljor. Departementschefens
förslag innebär att nödvändiga åtgärder för avsvavling fortsättningsvis
blir försummade och skjutes på framtiden. Ett antagande av naturvårdsverkets
plan däremot ger enligt motionärerna oljeprodueenterna ett klart
besked om att åtgärder för framställning av svavelfattiga eldningsoljor bör
inledas utan onödiga dröjsmål. Avslutningsvis framhåller motionärerna att
riksdagens fastställande av naturvårdsverkets tidsplan skulle även ha positiva
verkningar av pådrivande natur när det gäller övergång till andra metoder
för uppvärmning.
I motionerna 1:967 av herrar Brundin och Hiibinette samt II: 1226 av
fru Sundberg in. fl. anföres bl. a. att den föreslagna maximeringen av svavelhalten
i eldningsoljor till 2,5 viktprocent bör kunna leda till en minskning
av S02-halten i luften även om naturligtvis fördelarna av en minskad
svavelhalt i oljor i någon mån elimineras av en alltmer ökad användning
av fossilt bränsle.
Motionärerna erinrar emellertid om att Kungl. Maj :t framhållit att den
föreslagna åtgärden endast är ett första steg och att målet är en nedtrappning
av svavelhalten till 1 viktprocent.
Det framstår enligt motionärerna som önskvärt att man före fastställande
av tidpunkten för ytterligare sänkning av svavelhalten låter utreda
de samhällsekonomiska konsekvenserna av en nedtrappning av svavelhalten
från 2,5 till 1 procent och i anslutning därtill noga väger det alternativ
som rening av rökgaser från S02 innebär. Det är önskvärt att en ytterligare
sänkning av svavelhalten i oljan eller S02-halten i rökgas kan ske
så snart som möjligt, men åtgärder får givetvis inte företagas på ett sådant
sätt att de ekonomiska förutsättningarna för svenskt näringsliv menligt
påverkas.
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6i år 1968
Enligt motionärerna arbetar det svenska näringslivet i dag med utomordentligt
små vinstmarginaler. Varje åtgärd som vidtages från samhällets
sida och som innebär en fördyrande faktor i framställningsprocessen får
negativa effekter på de svenska företagens internationella konkurrenskraft.
Motionärerna anser dock att det i detta sammanhang finns skäl påpeka
alt åtgärder kan och bör vidtagas för att från det allmännas sida stimulera
näringslivet och enskilda förbrukare av eldningsoljor till att använda eldningsoljor
med lägre svavelhalt och att tillvarata de tekniska möjligheter
till rökgasrening som föreligger. Enligt utredningar som finnes redovisade
i naturresursutredningens betänkande »Miljövårdsforslcning» SOU 1967: 43
uppgick industrins oljeförbrukning år 1963 till 4,4 miljoner m3 varav 3,8
miljoner in3 tjockolja. Förbrukningen bär sedan denna tidpunkt ökat kraftigt,
och det finns anledning förmoda att relationerna mellan tunn och
tjock olja i stort sett är oförändrade, om inte försämrade, trots rekommendation
om övergång till svavelfattigare eldningsolja.
Slutligen framhåller motionärerna att frågan om svavelförekomsten i
avgaser i mycket hög grad är ett internationellt problem. Huvudparten av
det svavel som sprids över vårt land torde således hänföra sig till föroreningskällor
utanför vårt lands gränser. Enskilda och nationella åtgärder
torde få små effekter om de inte kompletteras med internationella överenskommelser
om betydande inskränkningar i användande av oljor med
hög svavelhalt.
I motionen nr II: 1225 av herr Henningsson m. fl. framhålles till en början
att en övergång till svavelfattigare olja naturligtvis inte kan vara helt
utan konsekvenser, vilket också förutses i propositionen där det i förordningens
1 § heter:---»Länsstyrelsen får medge undantag från för
budet
i första stycket beträffande anläggning med tillfredsställande rökgasrening
eller i annat fall när särskilda skäl föreligger.»
Motionärerna anser att denna formulering kan ge skäl till eu vid tolkning
men att den också kan anses innebära eu oklarhet beträffande de
olika skälens värde i bedömningen. Ett problemkomplex som inte är omnämnt
i propositionen är enligt motionärerna den olja som enligt gällande
lagringstvång i dag finnes i lager. Denna lagerhållning är av skiftande
slag beroende på för vilket ändamål olja lagrats. I vissa tall kan
denna olja vara förbrukad vid förordningens ikraftträdande, men i andra
fall är detta inte möjligt. En kategori av förbrukare som i hög grad kan
förmodas ha betydande lager av olja med högre svavelhalt än 2,5 % är
värmekraftverken som genom lagens bestämmelser lagrat sådan olja innan
någon bestämmelse om oljans svavelhalt förelåg. När denna olja kan
bli förbrukad är helt beroende av fyllnadsgraden av våra vattenkraftsverks
magasin, då man helt naturligt inte förbrukar olja om vattenmagasinens
fyllnadsgrad är tillräcklig för energibehovet i landet. 1 dessa fall,
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968
som förmodligen är lika för samtliga landets elproducerande ångkraftverk,
måste enligt motionärerna en klarare definition av förordningens 1 §
anses mycket angelägen. Enligt ordalydelsen får man inte förbränna olja
med högre svavelhalt än 2,5 %, men undantag kan göras om det föreligger
tillfredsställande rökgasrening. Motionärerna framhåller att det av propositionen
framgår att man är medveten om att rökgasrening som sådan gör
svavelförekomsten mindre besvärande även om denna rökgasrening endast
avskiljer sotpartiklarna från röken. Motionärerna frågar sig om det är
den sortens avskiljare som avses eller om man avser att grunden för undantag
från förordningen är att rökgasrenaren är så beskaffad att den
nedbringar svavelförekomsten i röken. Om avsikten är den senare kommer
enligt motionärerna ångkraftverken i den situationen att betydande mängder
olja ej skulle kunna komma till användning, då rökgasrenare av svavelreducerande
typ inte finnes konstruerade för anläggningar i den storleksordning
som det här gäller vare sig i eller utanför landet.
I motionerna framhålles vidare att påståendet av naturvårdsverket, att
svavelhalten i tjockolja kan minskas till 2 % genom att svavelrik och svavelfattig
tjockolja blandas, låter naturligt. I vissa fall synes det dock motionärerna
omöjligt att förfara så. Sålunda är det enligt motionärerna icke
realistiskt att blanda olja som befinner sig i ett bergrum eller i en större
tank i rymder från 30 000 till 100 000 in3. Motionärerna anser att denna
blandningsprocedur inte kan gälla redan lagrad olja ty även om en tank
innehåller olja av olika svavelhalt så blandas de olika oljorna sällan med
varandra. Vanligtvis ligger oljan i olika skikt beroende på de olika sorternas
viskositet och spec. vikt.
Motionärerna anför fortsättningsvis att en tänkbar lösning torde vara
att man tillåter att provet för bestämmande av svavelhalten får tagas i
rökgaserna i anläggningar av sådan storleksordning att sådant prov är
möjligt. Om så sker kan man elda med olja av högre svavelhalt samtidigt
med olja av lägre svavelhalt i de olika brännarna. Detta är tekniskt fullt
genomförbart. I andra fall kan man elda samma panna samtidigt med kol
och olja och därigenom nedbringa rökgasernas svavelhalt till den bestämda
nivån. Motionärerna menar att det finns skäl förmoda att förordningens
1 § får anses ha den innebörden att undantag av nämnt slag ges, då konsekvenserna
av ett förbud att använda redan lagrade oljor skulle bli katastrofala,
då både oljan och dess förvaringsrum (tank eller bergrum) skulle
bli värdelösa, om tolkningen skulle baseras på det senare alternativet.
Beträffande avsvavling på kemisk väg torde också det enligt motionärerna
få betraktas som ett orimligt alternativ för redan lagrad olja. Omfattningen
av den lagring som f. n. är för handen är i stort en väl bevarad
hemlighet, så ock dess svavelhalt, men uppgifter därom torde vara möjliga
att åvägabringa för riksdagen genom statlig myndighet (oljelagringsrådet).
Motionärerna framhåller att även om det här inte kan angivas till vilken
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968
13
mängd olja med högre svavelhalt än de angivna 2,5 %, som finnes i lager,
torde dock med säkerhet kunna sägas att mängden är betydande, så betydande
att det inte får ifrågasättas att den inte skulle få användas. Därför
bör enligt motionärerna i förordningen särskilt utsägas att skäl til! undantag
från förbudet att förbränna eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5
viktprocent bör föreligga för förbrukare som lagrat olja före den 1 maj
1968.
Utskottet
I propositionen föreslås förbud efter den 30 juni 1969 mot användning av
eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent eller det lägre värde
Kungl. Maj :t bestämmer. Avsikten är att sänkningen skall ske i den takt
ekonomiska och tekniska förutsättningar medger. Länsstyrelsen skall kunna
medge undantag från förbudet beträffande anläggning med tillfredsställande
rökgasrening eller i annat fall när särskilda skäl föreligger.
Till grund för propositionen ligger ett av naturvårdsverket framlagt förslag.
I detta har föreslagits att nedtrappningen av svavelhalten skall ske till
vissa angivna värden enligt en på förhand fastställd tidsplan, som sträcker
sig fram till den 1 juli 1974.
1 motionerna I: 972 av herrar Österdahl och Wirtén och Ii: 1234 av herr
Jönsson i Ingemarsgården m. fl. anföres bl. a. att en begränsning av svaveldioxidutsläppen
i luften är så angelägen att det finns synnerligen starka skäl
att anta naturvårdsverkets tidsplan. Enligt motionärerna föreligger de tekniska
möjligheterna härför. Motionärerna hemställer därför att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att begränsning av svaveldioxidutsläpp
i luften skall ske enligt naturvårdsverkets tidsplan. Motionärerna
framhåller dock att begränsning enligt naturvårdsverkets förslag innebär
stora kostnader. De föreslår därför en utredning i syfte att klarlägga förslagets
konsekvenser i form av kostnadsökningar för berörda industrier och
hyreshöjningar m. m. samt i vilken utsträckning sådana fördyringar kan
motverkas i de enskilda fallen. Även i motionen II: 1227 av herr Jansson
m. fl. hemställes om begränsning av svavelhalten i eldningsolja i överensstämmelse
med naturvårdsverkets tidsplan. Antagande av naturvårdsverkets
plan skulle enligt motionärerna bl. a. ge oljeproducenterna klart besked
om att åtgärder för framställning av svavelfattiga eldningsoljor bör
inledas utan onödigt dröjsmål.
I motionerna I: 967 av herrar Brundin och Htibinette och II: 1226 av fru
Sundberg m. fl. anhålles om skyndsam utredning av de samhällsekonomiska
konsekvenserna av en önskvärd sänkning av svavelhalten i eldningsolja och
möjligheten att genom rökgasrening uppnå tillfredsställande sänkning av
svaveldioxidhalten i avgaserna. Vidare hemställes att riksdagen skall uttala
att resultatet av en i nämnda hänseenden företagen utredning bör ligga till
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1968
grund för eu planmässig nedtrappning av svavelhalten i eldningsolja och
att planen före fastställandet skall föreläggas riksdagen för godkännande.
I motionen II: 1225 av herr Henningsson m. fl. hemställs att riksdagen
beslutar sådant tillägg till förordningen att skäl för undantag från förbudet
skall anses föreligga beträffande olja som lagrats av förbrukare före den 1
maj 1968. Motionärerna anför till stöd för sitt yrkande att vissa förbrukare,
bl. a. värmekraftverken, på grund av gällande bestämmelser om lagringstvång
kan antas ha betydande lager av olja med högre svavelhalt än 2,5 %.
Utskottet har slutligen i detta sammanhang behandlat de vid riksdagens
början väckta motionerna I: 28 av herr Werner och II: 37 av herr Hermansson
m. fl. såvitt däri yrkats att riksdagen skall hos Kungl. Maj :t begära förslag
till lagstiftning som förbjuder användandet av tjocka svaveihaltiga oljor
vid bostadsuppvärmning. Motionerna har tillgodosetts genom propositionsförslaget.
Utskottet finner det för sin del angeläget att utsläppen av svaveldioxid
begränsas. Den nu föreslagna begränsningen får ses som ett första steg på
vägen mot bättre förhållanden på området. Det synes emellertid inte vara
möjligt att redan nu ta ställning till i vilken takt nedtrappningen bör ske då
en mängd omständigheter av praktisk och ekonomisk natur, som är ofullständigt
kända, måste beaktas. Kungl. Maj :t har också förklarat sig avse
att ge naturvårdsverket i uppdrag att efter överläggningar med berörda intressenter
utreda de tekniska möjligheterna och de ekonomiska verkningarna
beträffande en fortsatt minskning av den tillåtna svavelhalten samt att
komma in med förslag i ämnet. Först när denna utredning föreligger torde
tillräckligt underlag för fortsatta åtgärder föreligga. Utskottet vill emellertid
understryka vikten av att nedtrappningen av svavelhalten sker i snabbast
möjliga takt. Det närmare bestämmandet härom bör ankomma på Kungl.
Maj :t.
Utskottet avstyrker med hänsyn till vad nu sagts yrkandena om fastställande
av särskild tidsplan. Även motionerna I: 967 och II: 1226 liksom motionerna
I: 972 och II: 1234 i övriga delar får anses besvarade genom vad
utskottet anfört.
Den föreslagna dispensregeln får anses ge tillräckliga möjligheter att beakta
även en sådan omständighet som att olja kan finnas lagrad i sådana
mängder att den inte hinner förbrukas före den 1 juli 1969. Anledning att i
förordningen ta in särskild bestämmelse för detta speciella fall föreligger
inte. Motionen II: 1225 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Förslaget föranleder i övrigt inte något uttalande från utskottets sida.
Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa
A. att riksdagen med avslag på motionen II: 1225 bifaller
propositionen nr 122; samt
B. att följande motioner, nämligen ''
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1668
a) I: 28 och II: 37 såvitt avser det däri vid 2) upptagna
yrkandet;
b) I: 967 och II: 1226 såvitt de hänvisats till lagutskott;
c) I: 972 och II: 1234;
d) II: 1225; samt
e) II: 1227
i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt icke föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 november 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson (s),
Hansson (s) och Österdahl (fp);
från andra kammaren: herrar Levin (s), Tobé (fp), Svenning (s),
Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar Krönmark (h), Åberg
(fp)* och Josefson i Arrie (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Nils-Eric Gustafsson (ep), Österdahl (fp) och Tobé (fp).
Syftet med propositionen är inte i första hand att begränsa svavelhalten
i eldningsolja utan att begränsa svaveldioxidutsläppen i luften. Ett sätt att
nå detta syfte är att använda eldningsolja med låg svavelhalt. En annan
metod, som möjliggör fortsatt användning av tjockolja med dess vanligen
höga svavelhalt, är att förse anläggning för förbränning av olja med anordning
för rökgasrening.
Vi finner det, bl. a. av ekonomiska skäl, angeläget att användningen av
tjockolja inte uteslutes. Därför bör ägare av sådana anläggningar, där rökgasrening
lämpligen kan komma i fråga, bl. a. oljeeldade kraftverk, stimuleras
till att satsa på konstruktion och utbyggnad av anordningar för rökgasrening.
En förutsättning för en utveckling i denna riktning är att företagare,
som avser att lägga ned kostnader på anordning som möjliggör tillfredsställande
rökgasrening och på omhändertagande av produkter från sådan
rening, kan göra detta i förlitan på att dispens kommer att meddelas
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 64 år 1968
från förbudet att förbränna olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent
eller det lägre värde Kungl. Maj :t bestämmer. Den i författningsförslaget
upptagna dispensregeln innebär emellertid endast att länsstyrelsen får medge
undantag beträffande anläggning med tillfredsställande rökgasrening.
Enligt vår mening bör i nu förevarande fall undantag regelmässigt beviljas.
Detta hade bort framgå av författningstexten.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032