Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

1

Nr 60

Utlåtande i anledning av motioner om ökat lokalt inflytande över allmänningsskog.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 430 i första kammaren av herrar Sörlin och Hedström och
nr 526 i andra kammaren av herr Skoglund m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av lagen den 18
april 1952 om allmänningsskogar».

Över motionerna har utskottet pa sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen inhämtat
utlåtanden från domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna i
Västerbottens och Norrbottens län. På begäran av utskottet har yttrande därjämte
avgivits av Skogsindustriernas samarbetsutskott. Vid lantmäteristyrelsens och länsstyrelsernas
yttranden har fogats yttranden från överlantmätarna i berörda län
respektive åtskilliga kommuner, styrelser för allmänningsskogar m. fl.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
förstås med allmänningsskog område som avsatts till besparingsskog vid storskifte
i Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning vid avvittring i Västerbottens
och Norrbottens län. Allmänningsskogarna, som alla har tillkommit under
senare hälften av 1800-talet och början av 1900-talet, tillhör ägarna av de fastigheter,
för vilka skogen vid storskifte eller avvittring blivit avsatt eller med vilka,
enligt vad vid jorddelning bestämts, är förenad rätt till delaktighet i skogen. Ägarna
åtnjuter delaktighet i skogen, där ej för särskilt fall annorlunda bestämts, efter
reducerat jordtal eller hemmanstal eller efter vid jorddelning stadgad grund. Delägarna
får ej överlåta sin rätt till delaktighet i allmänningsskog annorledes än
gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad. Allmänningsskog skall i
princip bibehållas oförminskad och den får icke belastas med inteckning eller
tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt enligt 17
kap. 6 § handelsbalken. Delägarnas rätt till allmänningsskog skall enligt 6 §, om
för varje särskilt fall annat inte föreskrivs i lag, tillgodoräknas för delägarnas eller
ortsbefolkningens gemensamma räkning enligt lagens närmare bestämmelser. Allmänningsskog
jämte vad från skogen härflyter skall förvaltas av en av delägarna
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 60

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

vald allmänningsstyrelse enligt reglemente som för varje allmänningsskog fastställes
av Kungl. Maj:t. I reglementet kan dock föreskrivas att inkomst som härflyter från
skogen eller fond som bildats av sådan inkomst skall förvaltas av särskild av delägarna
vald ekonominämnd eller av myndighet. I fall då beslutanderätten tillkommer
delägarna utövas den å allmänningsstämma som skall hållas minst en gång om
året. Delägarnas beslutanderätt kan därvid utövas omedelbart av delägarna eller
genom distriktsombud utsedda på delägarstämmor för särskilda distrikt, såvida
sistnämnda förfaringssätt bestämts i reglementet. Delaktigheten i allmänningsskogen
utgör grund för rösträtt vid delägarstämma eller allmänningsstämma. Rösträtten är
dock jämlikt 31 och 32 §§ begränsad så till vida att ingen på delägarstämman
eller allmänningsstämman får för egen eller annans räkning utöva rösträtt för
mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt på stämman eller
den mindre del därav som må vara bestämd i reglementet. I anslutning härtill kan
nämnas att riksdagen år 1962 på förslag av tredje lagutskottet (uti. 1962: 29) avslog
motioner, vari hemställdes om skärpning av nämnda begränsningsregel för den
högsta tillåtna rösträtten.

Efter lagändring år 1955 har i 7 a § införts ett avlösningsförfarande, varigenom
rätt till delaktighet i allmänningsskog, som är förenad med fastighet som ej är taxerad
såsom jordbruksfastighet, under vissa förutsättningar kan avlösas mot ersättning
i penningar. Av förarbetena till lagrummet (prop. 1955: 88 s. 28) framgår
att möjligheten att använda avlösningsförfarandet torde vara begränsad till ett jämförelsevis
ringa antal fastigheter och så gott som alltid till sådana med andelar,
vilkas värde är relativt obetydligt.

Enligt uppgift i propositionen nr 15 till 1952 års riksdag fanns för det dåvarande
32 allmänningsskogar, som omfattade en areal av sammanlagt över 711 000
hektar.

Motionerna

I motionerna framhålles att man vid tillkomsten av allmänningsskogarna torde
ha utgått från att skogarna skulle användas till delägarnas och ortsbefolkningens
nytta och att man då hade anledning räkna med att delägarna var bosatta på den
ort där skogen var belägen. Genom att många stamfastigheter övergått på skogsbolag
och andra juridiska personer, som saknar anknytning till orten, synes enligt
motionärerna det reella inflytandet över allmänningsskogarna och deras avkastning
numera i åtskilliga fall ligga hos intressenter, som ej representerar ortens befolkning.
De delägare som bor på orten har genom avstyckningar från stamfastigheterna
i praktiken fått allt mindre möjlighet att göra sina intressen gällande beträffande
allmänningsskogarna. Sålunda lär exempel finnas på att fisket på allmänningar
utarrenderats för gemensam räkning utan att delägarna förbehållits rätten
att fiska. En sådan utarrendering synes enligt motionärerna kunna genomdrivas i
strid mot de intressen de på orten boende delägarna kan ha av fisket. Likaledes lär
förekomma att jakten utarrenderas till jaktlag i strid mot på orten boende delägares
intressen. På grund av det ringa delaktighetstalet torde också huvuddelen av

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

3

avkastningen icke sällan gå ortsbefolkningen förbi till förmån för bolag och andra
juridiska personer som inte är belägna på orten. Inkomster i form av ersättning
i samband med vattenreglering och vid försäljning av strömfallsrättigheter kan
ibland uppgå till betydande belopp. Flertalet allmänningsskogar är, framhåller
motionärerna, belägna i de delar av Norrlands inland, där befolkningssituationen
blir alltmer prekär på grund av avfolkningen.

Motionärerna anser att om de på orten boende delägarna fick svara för allmänningsskogarnas
förvaltning det kan förmodas att skogarna kommer att disponeras
på ett sätt som skulle vara till större nytta för den kvarvarande befolkningen än
vad som nu är fallet. Härigenom skulle kanske möjligheterna för ortsbefolkningen
att bo kvar i hembygden ökas. Ett ökat lokalt förankrat inflytande över dispositionen
av allmänningsskogarna skulle på det sättet kunna bli ett led i strävan att lösa
problemen för glesbygdsbefolkningen i Norrlands inland. En utveckling i denna
riktning skulle också stå i överensstämmelse med de ursprungliga motiven för bildande
av allmänningsskogar.

Motionärerna framhåller vidare att det vid tillkomsten av nu gällande lag bl. a.
uttalades att eftersom allmänningsskogarna äger betydelse ej blott för delägarna
utan även för ortsbefolkningen i övrigt bör reglementena för dessa skogar utformas
på ett sätt som tillgodoser jämväl de allmänna ortsintressena. I praktiken torde det
emellertid enligt motionärerna vara svårt att med nu gällande lag och med stöd av
denna utfärdade reglementen verka för ett tillgodoseende av ortsintressena. I sammanhanget
noteras att äldre reglementen stundom på ett bättre sätt kunde tillgodose
ortsintressena än de nuvarande. Sålunda förekom enligt motionärerna stundom
att röstning vid val av vissa ledamöter i allmänningsstyrelse skulle ske efter
huvudtalet och ej efter delaktighet i skogen.

För att möjliggöra ökat inflytande över allmänningsskogarna för på orten boende
delägare anser motionärerna att det torde krävas lagändring. En översyn av
gällande lag och reglementen synes därför enligt deras mening nödvändig, om icke
ortsanknutna intressenters inflytande över allmänningsskogar skall minskas till
förmån för de på orten boende intressenterna.

Remissyttrandena

Domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen och skogindustriernas samarbetsutskott avstyrker
bifall till motionerna. Länsstyrelserna i Västerbottens län tillstyrker den
föreslagna översynen och länsstyrelsen i Norrbottens län anser att en översyn
bör komma till stånd nu eller senare.

Lantmätcristyrelsen, som bilagt yttranden från överlantmätarna i Västerbottens
och Norrbottens län, anför att det av dessa yttranden synes kunna utläsas att ortsbefolkningens
delaktighet i allmänningsskogarna fortfarande vanligen är relativt
betydande, ehuru fysiska eller juridiska personer som är hemmahörande utom
resp. socken i något eller några fall formellt synes ha majoritetsställning med av 1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 60

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

seende på andelstal. Det framgår vidare att i kategorien juridiska personer huvudsakligen
ingår bolag, domänverket och dödsbon, av vilka bolagen synes inneha
huvuddelen av den delaktighet som totalt faller på denna kategori.

Beträffande frågan om delägarnas möjligheter att genom fastighetsbildningsåtgärder
minska fastighets andel i allmänningsskog framhålles att de fastighetsbildningsåtgärder
som här kan komma ifråga torde vara dels s. k. klyvningsskifte, dels
avstyckning. Klyvningsskiften, varigenom hemman och dess skattetal uppdelas på
två eller flera nya fastigheter, förekommer numera sällan. Beträffande möjligheterna
att vid avstyckning lägga del av stamfastighetens andel i allmänning till det
avstyckade området hänvisar styrelsen till bestämmelserna i 19 kap. 12 § jorddelningslagen
och framhåller att vid prövningen av avstycknings tillåtlighet jordbrukets
och därmed indirekt ortens intressen skall beaktas.

Lantmäteristyrelsen framhåller vidare att jakt- och fiskerätten inom allmänningarna
i princip tillkommer delägarna samt att enligt överlantmätaren i Norrbottens
län inom vissa allmänningar även icke delägande ortsbor erhållit möjlighet att idka
jakt och fiske. Utarrendering av jakt och fiske uppges däremot förekomma mindre
ofta. Möjlighet att nyttja allmänningarna i här nämnt syfte föreligger av naturliga
skäl framför allt för de närboende delägarna. Ortsintressena synes enligt styrelsens
mening även härigenom vara tämligen väl tillgodosedda.

På grund av den pågående befolkningsomflyttningen i berörda delar av landet
kan enligt styrelsen de kvarvarande delägarnas delaktighet i allmänningsskogarna
komma att minska i förhållande till de på annan ort boende delägarnas delaktighet.
Den generella begränsningsregeln — den s. k. tiondelsregeln — som gäller i
fråga om utövande av rösträtt på delägarstämma eller allmänningsstämma synes
dock, jämte det förhållandet att många utsocknes delägare kan antas utebliva från
stämmorna, ge de delägare som tillhör ortsbefolkningen tämligen goda möjligheter
att bevaka sina och ortens intressen. Begränsningsregeln kan dessutom för viss
allmänningsskog skärpas genom intagande av särskilda bestämmelser om rösträtt
i reglementet för allmännningsskogen.

Såvitt lantmäteristyrelsen har sig bekant fungerar allmänningsskogarnas nuvarande
förvaltningsform tillfredsställande ur ekonomisk synpunkt. Genom bestämmelserna
om avkastning och annan inkomst av allmänningsskog som finns intagna i
1952 års lag om allmänningsskogar må enligt närmare föreskrifter i reglementet
behållen avkastning — dit kapitalinkomst i förevarande lags mening icke räknas
■—• användas eller fonderas för betalning av utskylder för de fastigheter med vilka
rätt till delaktighet i skogen är förenad, för främjande av jordbruket inom den eller
de socknar för vilkas jordägare skogen blivit avsatt eller för annat ändamål som
är till gagn för delägarna eller för befolkningen i sagda socknar eller sockendelar.
För vissa i lagen angivna skogar gäller dock att avkastningen får användas eller
fonderas för sistnämnda ändamål endast där det är till gagn för delägarna i skogen.
Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.
Länsstyrelsens godkännande fordras dock för att fonderad avkastning
efter delägarnas beslut därom skall få användas till annat ändamål än det för vil -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968 5

ket fonderingen ägt rum. Beträffande användningen av kapitalinkomst i förevarande
lags mening tillkommer det länsstyrelsen att meddela närmare föreskrifter.
Gällande lagregler och reglementen samt länsstyrelsens inflytande synes säkerställa
att de lokala intressena tillvaratas i skälig utsträckning.

Slutligen framhåller lantmäteristyrelsen att skogspolitiska utredningen torde beträffande
allmänningsskogar och liknande samfälligheter komma att upptaga vissa
problem som ligger nära de i motionerna berörda frågorna. Spörsmålet om en översyn
av lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna synes
enligt styrelsens mening lämpligen kunna anstå i avvaktan på resultatet av utredningens
arbete.

Domänstyrelsen säger sig inte dela motionärernas uppfattning att allmänningsskogarna
skulle komma att disponeras på ett bättre sätt som vore till större nytta
för den kvarvarande befolkningen om de på orten boende delägarna finge svara
för skogarnas förvaltning och anser inte att ett ökat lokalt inflytande över dispositionen
av dessa skogar skulle kunna bidraga till att lösa problemen för glesbygdsbefolkningen
i Norrlands inland. Om försäljning av fastigheter med delaktighet i
allmänningsskogar sker torde som köpare till sådana fastigheter i första hand uppträda
markägare, som redan har ett etablerat markinnehav i orten och som därför
även kan beräknas ha visst intresse för den bygd där fastigheterna är belägna.
Även om fastigheter förvärvas av andra än i orten boende personer, synes enligt
domänstyrelsens mening goda utsikter finnas för att ortens intressen inte skali
åsidosättas, nämligen dels genom att det i såväl lagen om allmänningsskogar som i
de av Kungl. Maj:t fastställda reglementena finns föreskrivet hur behållen avkastning
från allmänningsskogarna skall disponeras, dels genom att det i lagen är angivet
regler för den maximala rösträtt som får utövas vid delägar- och allmänningsstämmor.
Först om det i väsentlig omfattning skulle bli aktuellt med försäljning
av fastigheter med delaktighet i allmänningsskog till icke ortsanknutna personer eller
företag, torde motionärernas farhågor angående de kvarboende delägarnas möjligheter
att hävda ortens intressen kunna bli reella. I sådant fall torde det enligt
domänstyrelsens mening emellertid vara fråga om utpräglade avfolkningsbygder,
där det starkt kan ifrågasättas om medel från allmänningsskog bör disponeras för
att på konstlad väg hålla bygden vid liv. I detta sammanhang erinrar domänstyrelsen
om att länsstyrelsen genom lagändring år 1956 på framställning av allmänningsstyrelsen
äger förordna att rätt till delaktighet i allmänningsskog skall avlösas
om i allmänningen delaktig fastighet inte längre är taxerad såsom jordbruksfastighet.

Då motionärerna enligt domänstyrelsens mening inte anfört sådana skäl att en
översyn av gällande lag om allmänningsskogar synes vara motiverad, föreslår styrelsen
att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Skogsindustriernas samarbetsutskott erinrar inledningsvis om att allmänningsskogarna
är en form för förvaltning av privat egendom. Åtgärder som syftar till
en åtskillnad av beslutanderätt och ekonomiskt ansvar i allmänningarnas ledning

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

skulle följaktligen få långtgående konsekvenser av juridisk och allmän politisk
art. Skulle i något fall föreligga särskilda motiv för ytterligare stöd åt minoritetsintressen
kan ett sådant önskemål enligt utskottets mening tillmötesgås med ändring
av vederbörande reglemente i ordning som föreskrivits i 1952 års lag om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna.

I de sakförhållanden som motionärerna åberopar som skäl för en omprövning
av 1952 års lag har utskottet genomgående en motsatt uppfattning.

Utskottet säger sig sålunda ej kunna inse att nuvarande lag och därpå grundade
reglementen icke tillgodoser allmänna ortsintressen. Det primära kravet från
samhällets sida måste vara att allmänningarna förvaltas på ett sådant sätt att de
kan bibehållas som rationella och ekonomiskt bärkraftiga brukningsenheter. Det
torde vara en utbredd mening att allmänningarna som regel uppfyller dessa krav.
Utskottet erinrar i sammanhanget om att motioner under senare tid väckts i riksdagen
med innebörden att viss kronoskog skulle överföras till allmänningarna,
därvid åberopats att denna senare förvaltningsform skulle vara ekonomiskt mera
fördelaktig. Att allmänningarna på flera håll uppnått anmärkningsvärt goda resultat
med hänsyn till de senare årens oförmånliga marknadsförutsättningar vill utskottet
bl. a. hänföra till förhållandet att ifrågavarande förvaltningar haft tillgång
till en god verkställande ledning som stått under inflytande av de ekonomiska intressen
som följer med äganderätten.

Samarbetsutskottet uppger sig ej heller kunna godkänna de av motionärerna antydda
påståendet att det föreligger ett motsatsförhållande mellan å ena sidan delägarna
bosatta inom området samt å andra sidan juridiska personer och sådana ägare
som icke har direkt anknytning till orten. Det är enligt utskottet naturligt att
meningsmotsättningar kan förekomma, t. ex. angående försäljning av leveransvirket,
men dess erfarenhet är att arbetet i allmänningarnas styrelser genomgående
präglas av gott samarbete med uppslutning kring den gemensamma målsättningen
att nå bästa ekonomiska resultat. I de fall bolagen är representerade i allmänningarnas
styrelser är det genom tjänstemän med stor sakkunnighet samt kännedom
om lokala förhållanden. Det bör enligt utskottet även påpekas att avkastningen
— vilken disponeras enligt gällande reglementen — till stor del stannar i
rörelsen i form av investeringar och reinvesteringar i skogsproduktionen och fasta
anläggningar.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som överlämnat yttranden av skogsvårdsstyrelsen
i länet, kommunalnämnderna i Dorotea, Scrsele, Stensele och Tärna landskommuner
och Vilhelmina köping samt styrelsen för Sorsele övre allmänningsskog,
Vilhelmina övre sockenallmänning och Tärna-Stensele Allmänningsskog, erinrar
om att det av 6 och 18 §§ lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
framgår att delägarnas rätt till allmänningsskog skall tillgodogöras för såväl delägarnas
som ortsbefolkningens gemensamma räkning. Även om lagen och med stöd
av denna utfärdat reglemente ger vissa möjligheter att tillgodose de inom området
boende delägarnas och övrig ortsbefolknings intressen, torde dock enligt länssty -

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

relsens mening en övergång i mera betydande omfattning av äganderätten till fastigheter
inom allmänningen till skogsbolag eller andra juridiska personer, som saknar
anknytning till orten, innebära risk för att ortsbefolkningens intressen inte
beaktas i den utsträckning som förutsätts i lagen. Länsstyrelsen anser sig därför
böra tillstyrka motionärernas förslag om en översyn av lagen. Länsstyrelsen instämmer
även i de av skogssvårdsstyrelsen i länet åberopade skälen för en sådan
översyn.

Av skogsvårdsstyrelsens i länet yttrande framgår rörande fördelningen av olika
ägarintressen m. m. i Västerbottens läns allmänningsskogar bl. a. följande.

Inom Västerbottens läns lappmark finns fyra allmänningsskogar nämligen
Dorotea övre allmänningsskog, Vilhelmina övre allmänningsskog, Tärna — Stensele
allmänningsskog och Sorsele övre allmänningsskog. Dorotea övre allmänningsskog,
som omfattar 3 299 ha produktiv skogsmark, ägs enligt tillgängliga uppgifter
till 23,4 % av privata fastighetsägare, till 66,3 % av Pensionsstiftelsen för befattningshavare
hos Kramfors AB och till 10,3 % av Svenska Cellulosa Aktiebolget.
Vilhelmina övre allmänningsskog, som omfattar 36 324 ha produktiv skogsmark,
ägs praktiskt taget enbart av privata skogsägare. I reglementet finns intaget den
bestämmelsen att allmänningsstyrelsen jämte suppleanter till denna, fem personer
vardera, skall vara boende inom allmänningsområdet. Tärna—Stensele allmänningsskog,
som omfattar 39 675 ha produktiv skogsmark, ägs nära nog helt av
privata skogsägare. I allmänningens reglemente är bl. a. bestämt att beslutanderätten
på allmänningsstämma utövas genom distriktsombud från särskilt indelade
ombudsdistrikt, i enlighet med respektive distrikts delaktighetstal, om inte enskild
delägare själv eller genom ombud vill utöva sin rösträtt. Sorsele övre allmänningsskog,
som omfattar 22 900 ha produktiv skogsmark, ägs praktiskt taget uteslutande
av privata skogsägare. I reglementet är angivet att av styrelsens ledamöter och
suppleanter minst tre skall vara bosatta inom allmänningsområdet.

Sammanfattningsvis uttalar skogsvårdsstyrelsen att, såvitt gäller Västerbottens
län, bestämmanderätten vid allmänningsstämma ligger hos de delägare som bor
inom respektive allmänningsområde. En utveckling, som medför utflyttningar,
anses dock med tiden kunna föranleda att majoriteten av delägarna ej längre blir
bosatta inom berört område. Bl. a. detta synes styrelsen motivera att en översyn
av gällande lag och reglementen kan övervägas för tryggande av respektive bygds
inflytande över allmänningsskogarnas förvaltning.

Länsstyrelsen i Norrbottens lön, som bilagt ett omfattande yttrande från Norrbottens
Allmänningars Förbund vari motionerna enhälligt avstyrkts, framhåller att
skogsbolagens delägarskap i allmännningarna i länet visserligen är betydande men
att det i huvudsak förelåg i sin nuvarande omfattning redan när lagen om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna och ailmänningsreglementena senast reviderades
och att korrektiv redan skapats mot ett alltför stort inflytande på förvaltningen
från bolagens sida.

Beträffande de förmåner skogsbolagen haft av sitt delägarskap framhåller läns -

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

styrelsen att, om man bortser från nybyggesalimänningarna, som i detta sammanhang
icke torde vara av större betydelse, kontantutdelning hittills icke förekommit
till delägarna. Avkastningsöverskottet har enligt stämmobeslut använts exempelvis
för skogsvårdande åtgärder på delägarnas egen skog, för bidrag till ladugårdsbyggnader
med viss del av kostnaden, för brunnsgrävning på gårdarna, bidrag
till veterinärkostnader, för inköp av konstgödsel, till viss del av styrkta utgifter,
för vägbidrag ävensom till andra för delägarnas jordbruk nyttiga åtgärder
men dessutom — särskilt under för allmänningarna goda tider — även för att tillgodose
gemensamma intressen i byarna och bygden såsom bidrag till tvättstugor
och badhus, ytterbelysning, föreningsverksamhet m. m. dylikt. Då skogsbolagen i
länet som regel endast bedrivit skogsbruk på sina fastigheter, har en stor del av
anslagen icke kunnat utnyttjas av bolagen. Dessa ha därför sällan utfått en mot
deras del i allmänningarna svarande andel i av allmänningarnas avkastning och
större belopp har kunnat anslås till andra ändamål.

Enligt länsstyrelsens mening är det väl sannolikt att på grund av nedläggandet
av jordbruken i inlandet och därav orsakad folkavflyttning antalet fysiska personer,
som äro delägare i allmänning men bosatta utanför allmännningssocknarna,
kommer att kraftigt öka. Länsstyrelsen har dock ännu icke haft någon känning
av att några missförhållanden härigenom uppkommit. Av det bifogade yttrandet
att döma har enligt länsstyrelsen ej heller allmänningarna själva hittills haft någon
olägenhet härav.

Motionärerna har enligt länsstyrelsens mening inte anfört några mera konkreta
exempel på mindre önskvärda beslut av allmänningarna, som kunde ha sin grund
i de förhållanden, som redovisats i motionerna i vidare mån än att ett par beslut
om disponerandet av jakt och fiske på allmänning berörs. Eftersom besvärsrätt
föreligger beträffande allmänningsdelägarnas beslut, anser länsstyrelsen att något
mera påtagligt missnöje borde ha manifesterat sig i hos länsstyrelsen anförda besvär
över besluten. Under de senaste 5 åren har sex besvär över allmänningsbeslut
anförts hos länsstyrelsen. Besvären har i ett flertal fall gällt ordnandet av jakt och
fiske på allmänningarna. Länsstyrelsen har dock intet intryck av att de olika
meningarna haft sin grund i intressemotsättningar mellan i och utom socknar boende
delägare utan mera varit ett uttryck för de skiljaktigheter, som ofta uppstår när
man skall försöka i alla delägares intresse — och med hänsyn även till de delägare
som icke äro jägare eller fiskare — finna bästa formen för att utnyttja den
tillgång jakten och fisket på allmänningen utgör och när samtidigt antalet jägare
och fiskare ur jakt- och fiskevårdande synpunkter på något sätt måste begränsas.

Länsstyrelsen framhåller vidare att det torde vara en utbredd uppfattning att den
nuvarande organisationsformen för allmänningarna i länet fungerat väl, att allmänningsskogarna
äro välskötta och att de till båtnad för delägarna och bygden
lämnat en god avkastning.

Det är dock enligt länsstyrelsen sannolikt att de bestämmelser som reglerar allmänningarnas
förvaltning så småningom måste överses och revideras på grund
av de förändrade förutsättningarna för jordbruket och skogsbruket i dessa bygder

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

9

och de ändringar i äganderättsförhållandena, som kommer att bli en följd härav.
Länsstyrelsen framhåller att allmänningsskogarna är delägarnas egendom och att
man vid de förändringar i lagstiftning och reglementen, som skett under 1950-talet
givit allmänningsdelägarna rätt att i väsentliga frågor själva besluta om allmänningsskogarnas
förvaltning och om hur avkastningen skall användas, medan länsstyrelsens
medverkan inskränkts huvudsakligen till vissa frågor om fondernas förvaltning
och viss juridisk hjälp åt allmänningarna. Enligt länsstyrelsens mening
vore det måhända lyckligast om frågorna rörande ändrade förvaltningsbestämmelser
för allmänningarna finge upptagas efter framställningar från delägarna själva
eller i vart fall sedan betydande minoriteter bland delägarna givit till känna önskemål
härom.

Länsstyrelsen uttalar sammanfattningsvis att översyn av de bestämmelser som
reglera allmänningsskogarnas förvaltning torde framstå som önskvärd inom eu
framtid på grund av de förändringar som den pågående omvandlingen inom jordbruket
och skogsbruket kommer att medföra. Då följderna härav för Norrbottens
län ännu ej äro påtagliga skulle en utredning av frågan kunna anstå. Om erfarenheterna
från övriga län där lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna
gäller, anses böra föranleda att frågan redan nu tas upp, har länsstyrelsen icke
något att erinra emot att så sker.

I yttrandet från Norrbottens Allmänningars Förbund har intagits följande sammanställning
som anges utvisa de olika allmänningsskogarnas totala arealer i
Norrbottens län, hur äganderätten till de olika skogarna enligt tillgängliga uppgifter
f. n. fördelar sig mellan fysiska och juridiska personer som är bosatta inom och
utom respektive socknar, samt andelstalen i procent för de olika delägaregrupperna: -

Delägare

Allmännings-

skog

Areal

Fysiska

personer

Juridiska

personer

Summa

Del-

ägare

st

(total)

ha

inom s:n

utom s:n

inom s:n

utom s:n

Antal

st

Andels-tal %

Antal

st

Andels-tal %

Antal

st

Andels-tal %

Antal

st

Andels-tal %

Arjeplogs

28 550

689

64

122

9

42

6

57

21

910

Arvidsjaurs

23 387

786

72

61

6

66

9

6

13

919

Gällivare

63 712

1 604

61

83

2

60

5

7

32

1 754

Jokkmokks

69 835

482

42

203

12

42

4

153

42

880

Jukkasjärvi

42 876

1 137

90

12

1

22

6

17

3

1 188

Pajala-

-Junosuando-

-Tärnedö

68 570

1 449

75

172

9

145

14

14

2

1 780

Nybyggesallm.

-skogar:

Arjeplogs

7 129

154

84

23

12

8

4

185

Gällivare

786

18

76

—

—

5

21

1

3

24

Jokkmokks

850

31

66

8

15

4

7

5

12

48

Summa

o. medeltal:

305 695

6 350

71

684

7

386

8

268

14

7 688

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Härtill uppges komina en av Karesuando kommun ägd skogsallmänning med en
areal av 7 019 ha. Vidare anmärkes att till juridiska personer har räknats i huvudsak
bolag, oskiftade dödsbon och domänverket samt att i Gällivare och Jokkmokks
allmänningsskogar ett delägande skogsbolag med andelstalet ca 30%,
resp. 40 % har redovisats såsom juridisk person utom socknen, ehuru det har egna
skogsförvaltningar såväl i Gällivare som Jokkmokk och därigenom har sådan anknytning
till orten, att det rätteligen borde redovisats inom socknen.

Utskottet

Nu ifrågavarande allmänningar har avsatts vid storskifte i Kopparbergs och
Gävleborgs län samt vid avvittring i Norrbottens och Västerbottens län för vederbörande
jordägares räkning. Detta förhållande har också kommit till klart uttryck
i gällande lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Däri anges nämligen
att sådan skog tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka den vid storskifte eller
avvittring avsatts eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är förenad
rätt till delaktighet i skogen. Såsom huvudregel för delaktigheten i allmänningarna
gäller att andel tillkommer ägarna av berörda fastigheter efter reducerat jordial
eller hemmantal eller, i fråga om fastigheter för vilka rätten till delaktighet bestämts
vid jorddelning, efter den därvid stadgade grunden.

Den beslutanderätt, som direkt tillkommer delägarna, utövas på delägar- eller
allmänningsstämmor. Rösträtt tillkommer därvid i princip fastighetsägarna efter
grunden för deras delaktighet i allmänningen. Ingen får dock för egen eller annans
räkning utöva rösträtt för mera än en tiondedel av hela det på stämman företrädda
delaktighetstalet eller den mindre del därav, som må vara bestämd i det för allmänningen
gällande reglementet.

Enligt bestämmelserna om avkastning och annan inkomst av allmänningsskog
som finns intagna i lagen om allmänningsskogar må enligt närmare föreskrifter
i reglemente för allmänningsskog behållen avkastning användas eller fonderas för
betalning av utskylder för de fastigheter med vilka rätt till delaktighet i skogen
är förenad, för främjande av jordbruket inom den eller de socknar för vilkas jordägare
skogen blivit avsatt eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna
eller för befolkningen i sagda socknar eller sockendelar.

Motionärerna hemställer att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla
om översyn av lagen om allmänningsskogar i syfte att möjliggöra ett ökat inflytande
för de på orten boende delägarna. Till stöd för sin hemställan anför motionärerna
bl. a. att man vid lagens tillkomst torde ha utgått från att delägarna var
bosatta på den ort, där skogen var belägen. Numera har emellertid, enligt motionärerna,
många fastigheter övergått på skogsbolag och andra juridiska personer
som saknar anknytning till bygden, varigenom inflytandet för ortsbefolkningen
minskat. Motionärerna anser att om de på orten boende delägarna får svara för
allmänningsskogarnas förvaltning det kan förmodas att skogarna kommer att dis -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968 11

poneras på ett sätt som är till större nytta för den kvarvarande befolkningen än vad
som nu är fallet.

I remissyttrandena har yppats delade meningar om behovet av den i motionerna
begärda översynen av lagen om allmänningsskogar. Såvitt framgår av remissyttrandena
har nämnvärda missförhållanden ännu inte uppkommit genom att fastigheter
med delaktighet i allmänningsskogarna förvärvats av juridiska och fysiska
personer utan anknytning till orten. Bestämmelserna om disponeringen av behållen
avkastning och reglerna om begränsning av rösträtten vid delägar- och allmänningsstämmor
synes således hittills ha utgjort tillräckliga garantier för att de inom
området kvarboende delägarnas och övrig ortsbefolknings intressen tillgodoses.
Emellertid sker en betydande utflyttning från en del av de bygder där allmänningsskogarna
är belägna. Det finns därför anledning räkna med att det framdeles
kan behöva införas ytterligare regler för att säkerställa att ortsbefolkningens intressen
alltfort kan beaktas i den utsträckning som förutsattes då lagen tillkom.
Självfallet är det angeläget att frågan uppmärksammas på ett tidigt stadium så att
erforderliga ändringar kan vidtagas innan uttalade missförhållanden uppkommer.
Lantmäteristyrelsen har framhållit att skogspolitiska utredningen torde beträffande
allmänningsskogar och liknande samfälligheter komma att upptaga vissa problem
som ligger nära de i motionerna berörda frågorna. Enligt utskottets mening synes
det med hänsyn till det anförda lämpligt att skogspolitiska utredningen redan nu får
överväga om utredningen i frågan bör företas.

Utskottet får därför hemställa

att motionerna I: 430 och II: 526 ej föranleder annan åtgärd
än att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att motionerna
jämte utlåtandet överlämnas till skogspolitiska utredningen
för övervägande av behovet av en ändring av gällande bestämmelser
om förvaltningen av allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Stockholm den 29 oktober 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Knut Johansson (s)*, Ebbe
Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s), Åkesson (fp), Hansson (s)
och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s)*, fru Torbrink
(s)*, herrar Hedin (h)*, Persson i Tandö (s), Tobé (fp), Larsson i Borrby (ep) och
Åberg (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 60 år 1968

Reservation

av herrar Nils-Eric Gustafsson (ep), Levin (s) och Larsson i Borrby (ep), vilka
ansett

a) att det avsnitt under rubriken »Utskottet», som börjar med orden »I remissyttrandena»
och slutar med orden »bör företas», bort ha följande lydelse:

I remissyttrandena har yppats delade meningar om det aktuella behovet av den
i motionerna begärda översynen av lagen om allmänningsskogar. Betydande farhågor
för hur utvecklingen i en nära framtid kan te sig har dock genomgående
redovisats. En betydande utflyttning från vissa av de bygder där allmänningsskogarna
är belägna pågår. Det finns därför anledning räkna med att det ganska snart
kan behöva införas ytterligare regler för att säkerställa bygdebefolkningens intressen
i den utsträckning som förutsattes när den nuvarande lagen antogs. Självfallet är
det angeläget att frågan uppmärksammas på ett tidigt stadium så att erforderliga
ändringar kan vidtagas innan omfattande missförhållanden uppkommer.

Då någon nu pågående utredning icke sysslar med den lagstiftning det här är
fråga om synes det utskottet angeläget att förorda den särskilda översyn som motionärerna
begärt.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna I: 430 och II: 526 i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om översyn av lagen den
18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968

6801108