Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
1
Nr 57
Utlåtande i anledning av motioner angående dels skyldighet
för kommun att upplåta mark för viss bostadsbebyggelse,
dels upplåtelse av kommunal mark för statliga
ändamål.
Tredj e lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 422 i första kammaren av herrar Lundberg
och Enarsson och nr 517 i andra kammaren av herr Adolfsson m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag till införande
av sådan lagstiftning att kommun som förvärvat mark för planering
av bostadsbebyggelse skall vara skyldig att i viss utsträckning genom försäljning
till enskilda överlåta mark med äganderätt för uppförande av enoch
tvåfamilj sfastigheter».
Utskottet har vidare behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
nr 488 i första kammaren av herr Wallmark och nr 616 i andra kammaren
av herrar Nordstrandh och Bengtson i Solna.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning
angående de villkor och upplåtelseformer som generellt skall tillämpas när
kommunal mark erfordras för statliga ändamål».
Gällande bestämmelser
Den statliga bostadspolitiken förutsätter olika åtgärder från kommunernas
sida. De grundläggande bestämmelserna härom finns i lagen den 10
juli 194-7 (nr 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande
(bostadsförsörjningslagen). Enligt lagen (1 §) äger kommun, om
den finner det påkallat för att främja bostadsförsörjningen inom kommunen
eller område, i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet
i bostadsförsörjningshänseende, ställa medel till förfogande att enligt de
grunder och i den ordning som kommunen bestämt användas till åtgärder
i syfte att nedbringa den enskildes kostnader för anskaffande eller innehav
av en fullvärdig bostad. Kommunen är vidare (2 §) skyldig att genom
lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag, som utgår av statsmedel
i syfte att främja bostadsförsörjningen inom riket, ävensom i övrigt,
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 57
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
i den omfattning Kungl. Maj :t bestämmer, biträda vid handhavandet av den
statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningsändamål.
Lagen innehåller i övrigt bestämmelser bl. a. om bostadsbyggnadsprogram
(3 §) och om bostadsförmedling (4 §).
Tomträtt, som avses i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom, är en för visst ändamål mot årlig avgäld upplåten nyttjanderätt
till fastighet under obestämd tid. Tomträtt kan upplåtas i fastighet, som
tillhör kronan eller kommun eller som eljest är i allmän ägo, samt med
Kungl. Maj :ts medgivande i fastighet, som tillhör stiftelse. Avtal om upplåtelse
kan inte sägas upp av tomträttshavaren men däremot av fastighetsägaren,
om det är av vikt för denne, att fastigheten används för bebyggelse
av annan art eller eljest på annat sätt än tidigare. Sådan uppsägning kan
dock ske endast till utgången av vissa tidsperioder. Upplåts tomträtt för
bostadsbebyggelse, är den första perioden 60 år och varje följande period
40 år, om inte längre tid överenskommes. Upplåtes tomträtt väsentligen
för annat ändamål än bostadsbebyggelse kan kortare tid avtalas, dock minst
20 år. Den årliga avgälden kan omprövas med hänsyn till ändringar i markens
värde, med vissa undantag dock endast vid utgången av bestämda
perioder. Varje period, under vilken avgälden i princip inte kan ändras är
10 år. När tomträtt upphör på grund av uppsägning är fastighetsägaren
skyldig att lösa byggnad och annan egendom som utgör tillbehör till tomträtten.
Motionerna
I motionerna 1:422 av herrar Lundberg och Enarsson och 11:517 av
herr Adolfsson m. fl. anföres att frågan om den kommunala markpolitiken
har stor aktualitet, överallt ställs det krav på att kommunerna skall föra
en aktiv markpolitik. Kommunerna skall hålla hög beredskap när det gäller
att stå till tjänst för dem som vill verka och bo i kommunen och tillse att
detaljplaner finns byggklara. Kommunerna äger numera i regel stora markområden
och det är därför angeläget att kommunerna ser till att de skaffar
sig en god räntabilitet på det kapital man bundit genom markförvärv.
Om kommunerna i framtiden skall kunna upprätthålla en god markberedskap
utan att binda onormalt stora kapital i mark, måste enligt motionärernas
mening en stor kontinuerlig försäljning av tomtmark ske. Huvudsyftet
med kommunernas markförvärv måste vara att möjliggöra en riktig
planering och säkerställa att mark finns tillgänglig för industri och bostadsändamål.
När det gäller mark för industri, hantverk och annan förvärvsverksamhet
torde enligt vad motionärerna anför någon svårighet sällan föreligga
att förvärva mark med äganderätt. Beträffande bostadsbebyggelse tillämpas
Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968 3
däremot i allt fler kommuner endast tomträtten då det gäller mark för egna
hem.
Tomträtten har, sägs det i motionerna, utan tvekan stora förtjänster,
men det är orimligt att man av detta skäl skall omöjliggöra tomtförvärv
med äganderätt. Den trygghetskänsla det ger att bygga på egen mark har
ofta varit drivfjädern till skapande av ett eget hem och motionärernas uppfattning
är därför att den enskildes rätt måste hävdas.
Motionärerna påpekar att kommunerna enligt 1947 års lag om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande har ansvaret för bostadsförsörjningen
och alla som önskar förvärva mark för bostadsändamål
skall kunna påräkna medverkan från kommunen. Varje kommun bör enligt
motionärerna ha skyldighet att i mån av resurser sälja kommunalägd mark
till enskilda för att dessa skall kunna uppföra sina hem på fri och egen
grund.
I motionerna I: 488 av herr Wallmark och II: 616 av herrar Nordstrandh
och Bengtson i Solna anföres att det i samband med nyetablering eller utvidgning
av olika statliga institutioner i många fall krävs att vederbörande
kommuner ställer erforderlig mark till förfogande. Det är enligt motionärernas
mening viktigt att lokaliseringen av statliga institutioner, företag
och anläggningar sker efter objektiva lokaliseringspolitiska grunder och
utan påverkan av de mer eller mindre fördelaktiga erbjudanden som görs
från kommunalt håll. Det har emellertid, säger motionärerna, visat sig att
företrädarna för staten mången gång sökt utnyttja ett kommunalt intresse
av en statlig etablering inom kommunen på ett sätt som ur dessa synpunkter
måste väcka betänkligheter. I markfrågorna har detta bl. a. lett till att
de statliga myndigheter som av kommunen erbjudits upplåtelse av mark
med tomträtt visat sig sakna intresse för en sådan upplåtelseform och i
stället krävt att marken skall överlåtas till staten med äganderätt. Några
närmare motiv för de statliga ståndpunkterna härvidlag har vanligen icke
lämnats. Ofta förutsätts att marköverlåtelsen skall ske vederlagsfritt eller
till ett pris som väsentligt understiger det marknadsmässiga. När det gäller
de omfattande markupplåtelser som erfordras för utbyggnad av universitet
och högskolor samt numera även universitetsfilialer har staten genomgående
fordrat vederlagsfri upplåtelse med i det närmaste obegränsad äganderätt.
Kommunerna har enligt vad motionärerna anför ofta funnit sig
nödsakade att godtaga de statliga kraven.
Motionärerna anför vidare att även om det råder delade meningar om
tomträttsinstitutets användning i vissa fall för exempelvis bostadsändamål
så torde markupplåtelse från kommun till staten vara speciellt ägnad för
användande av tomträtt. Därmed skulle man enligt deras mening kunna
undvika de många gånger komplicerade föreskrifterna om återgångsklausul,
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
därest marken icke kan användas för sitt ursprungliga ändamål. Dylika
villkor kan i stället införas i tomträttsavtalet.
Motionärerna anför avslutningsvis att det med hänsyn till den tryggade
ställning som en tomträttshavare beretts genom utformningen av tomträttslagstiftningen
inte kan finnas några bärande skäl från statens sida mot
att för egen del godta tomträtt vid behov av mark för statliga institutioner.
1967 års riksdag
Frågan om den kommunala markpolitiken har diskuterats av 1967 års
riksdag; varvid betonats bl. a. att kommunerna bör förvärva mark i sådan
omfattning att de får ett dominerande inflytande över de marktillgångar
som inom överskådlig tid kan beräknas bli tagna i anspråk för samhällsbyggandet.
Även frågan huruvida kommunerna bör upplåta marken med
tomträtt eller sälja den, har berörts i sammanhanget. Härom må nämnas
följ ande.
I ett den 21 september 1964 avgivet betänkande, benämnt Kommunal
markpolitik (SOU 1964:42) anförde Markpolitiska utredningen bl. a. (betänkandet
s. 45) att kommunen borde upplåta marken med tomträtt i stället
för att sälja den. Detta innebar enligt utredningens mening avgörande
fördelar ur samhällsbyggnadssynpunkt. Utredningen anförde bl. a. att tomträtten
förenklade genomförandet av framtida omregleringar, förändringar
av markanvändningen och andra stadsombyggnadsåtgärder. Tomträtten
gjorde det vidare möjligt att på ett mera aktivt sätt styra markanvändningen
än vad byggnadslagstiftningen gav möjligheter till. Regleringen av förhållanden,
som innefattade samverkan mellan olika fastighetsägare, förenklades.
En konsekvent tillämpning av tomträtt gav kommunen betydande
möjligheter att hålla markprisutvecklingen under kontroll. Genom att tomträtten
förbehöll samhället huvudparten av ökningen i markens kapitalvärde
kunde tomträttsinstitutet också lämna ett viktigt bidrag till lösningen
av problemet om »indragning av oförtjänt markvärdestegring». Tomträtten
kunde också på sikt bli av betydelse för kommunernas ekonomi.
I betänkandet Statens och kyrkans marköverlåtelser (SOU 1966: 64) berörde
utredningen frågan huruvida staten vid överlåtelse av mark till kommun
för samhällsbyggnadsändamål borde ställa villkor att kommunen skulle
upplåta marken med tomträtt. Utredningen anförde (betänkandet s. 68)
att när statlig mark överläts till kommun för samhällsbyggnadsändamål
borde vederbörande myndighet söka överenskomma med kommunen om
att marken inte kom att överlåtas vidare med äganderätt. Marken borde,
efter att kommunen iordningställt den för bebyggande, upplåtas med tomträtt.
Kungl. Maj :t tog ställning till utredningens förslag i prop. 1967: 100 angående
riktlinjer för bostadspolitiken, m. in.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968 5
Departementschefen anförde bl. a. (prop. s. 179) att han fann fördelarna
med att upplåta marken med tomträtt framför att sälja den uppenbara.
Han underströk särskilt att tomträtten hade stor betydelse som hjälpmedel
i samhällsbyggandet förutom att den var ett medel att förbehålla samhället
en rimlig del av markvärdestegringen. Han anslöt sig därför till markpolitiska
utredningens uttalande att marken företrädesvis borde upplåtas med
tomträtt sedan den iordningställts för bebyggelse. Däremot ansåg departementschefen
(prop. s. 206) att staten vid överlåtelse av mark till kommun
för samhällsbyggnadsändamål inte borde uppställa villkor att kommunen
skulle upplåta marken med tomträtt. Departementschefen ansåg det vara
kommunernas angelägenhet att själva besluta i frågan.
I anledning av propositionen väcktes vissa motioner, vari de nämnda
frågorna berördes. Enligt i motionerna 1:805 och 11:1000 anförda synpunkter
borde den kommunala markpolitiken utformas med utgångspunkt
från att marken i princip skulle kunna ägas och bebyggas av andra än kommunen.
I motionerna 1:804 och 11:1004 anfördes att tomträttsinstitutet,
rätt använt, hade fördelar, men att valmöjligheter borde föreligga, i första
hand vid egnahemsbebyggelse.
Statsutskottet anförde (SU 1967:100 s. 22) att enligt utskottets mening
marken företrädesvis borde upplåtas med tomträtt. Utskottet påpekade att
propositionen inte innehöll något förslag om att upplåtelseformen skulle
regleras ens i samband med statliga stödåtgärder och ansåg att de kommunala
instanserna vid sina avgöranden därigenom hade den valfrihet som
de skiftande lokala förhållandena kunde motivera.
Riksdagen godkände med avslag på de nämnda motionerna vad statsutskottet
anfört (rskr. 265).
Beslut som syftar till att genom statliga lån stimulera ökad användning
av tomträttsinstitutet och att underlätta de kommunala markförvärven har
fattats av 1965 och 1967 års riksdagar (prop. 1965: 144, SU 174, prop.
1967: 100, SU 100).
Utskottet
I motionerna I: 422 av herrar Lundberg och Enarsson och II: 517 av herr
Adolfsson m. fl. hemställes att riksdagen skall hos Kungl. Maj :t begära förslag
till sådan lagstiftning att kommun som förvärvat mark för bostadsbebyggelse
skall vara skyldig att i viss utsträckning överlåta marken med
äganderätt till enskilda som önskar uppföra en- och tvåfamilj shus.
I motionerna I: 488 av herr Wallmark och II: 616 av herrar Nordstrandh
och Bengtson i Solna hemställes att riksdagen anhåller om utredning angående
de villkor och upplåtelseformer som bör tillämpas när kommunal mark
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
erfordras för statliga ändamål. Enligt motionärernas mening är tomträtten
väl lämpad att användas i dylika fall.
Utskottet uppehåller sig först vid motionerna I: 422 och II: 517.
Frågan under vilka former kommunerna bör upplåta mark för bebyggelse
har vid flera tillfällen varit föremål för övervägande. Härvid har hänvisats
till att tomträtten har stor betydelse som hjälpmedel i samhällsbyggandet
och att den är ett medel att förbehålla samhället en rimlig del av markvärdestegringen.
Å andra sidan har betonats att de skiftande lokala förhållandena
motiverar valfrihet för kommunerna och att det är en kommunernas
angelägenhet att själva besluta i frågan.
De nämnda synpunkterna är enligt utskottets mening alltjämt bärande.
Utskottet vill i detta sammanhang endast betona vikten av att kommunernas
möjligheter att välja upplåtelseform bibehålls. Motionsförslaget innebär
i själva verket en inte ringa begränsning av den kommunala självbestämmanderätten
på ett viktigt område. En sådan begränsning anser sig utskottet
inte kunna förorda.
Också när det gäller upplåtelser av mark för statliga ändamål finns det
anledning att slå vakt om den kommunala självbestämmanderätten. Det
får sålunda bli en förhandlingsfråga mellan staten och vederbörande kommun
huruvida marken skall upplåtas med tomträtt eller överlåtas med
äganderätt. Enligt vad utskottet har sig bekant sker också för närvarande
sådana förhandlingar, vilkas resultat blir beroende bl. a. på de skiftande
lokala förhållandena. Anledning att ingripa i dylika förhandlingar genom
bestämmelser angående val av upplåtelseform föreligger enligt utskottets
mening inte.
På nu anförda skäl avstyrker utskottet bifall till ifrågavarande motioner.
Utskottet hemställer således
A. att motionerna I: 422 och II: 517 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd; samt
B. att motionerna 1:488 och 11:616 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 oktober 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson
(s)*, Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Åkesson (fp), Hansson
(s), fru Landberg (s) och herr Skårman (fp);
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Nyberg
(fp), fru Torbrink (s), herrar Grebäck (ep)*, Hedin (h), Svenning (s)*
och Hamrin i Kalmar (fp)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
Vid A i utskottets hemställan
av herrar Ebbe Ohlsson (h) och Hedin (h), vilka ansett
a) att det avsnitt under rubriken Utskottet som börjar med orden »Frågan
under» och som slutar med orden »ifrågavarande motioner» bort ha följande
lydelse:
Många medborgare önskar helst bo i egethem. Flertalet torde därvid också
själva vilja äga inte endast huset utan även tomtmarken. Skälen härför
kan vara ideella eller av trygghetskaraktär. Enligt utskottets mening finns
det starka skäl för att det allmänna tillmötesgår önskemål från enskilda
att få förvärva tomt för egnahemsändamål med äganderätt. Såsom i motionerna
framhålles, har man dock numera i många kommuner beslutat
att upplåtelse av mark inom nya exploateringsområden endast skall ske
med tomträtt. I praktiken blir det i dessa kommuner nära nog omöjligt för
den enskilde att förvärva tomt för bostadsändamål med äganderätt.
Tomträtten har utan tvekan stora förtjänster och tilltalar också många.
Av praktiska skäl kan det inte vara lämpligt att inom ett begränsat bebyggelseområde
blanda de olika upplåtelseformerna. Men enligt utskottets
mening bör den enskilde ha valfrihet så att han kan välja mellan att bygga
inom ett område med tomträtt eller inom ett område, där vederbörande får
köpa tomtmarken. Med hänsyn till medborgarnas berättigade önskemål
om valfrihet i detta hänseende bör kommunerna därför vara skyldiga att i
viss utsträckning tillhandahålla tomtmark för en- och tvåfamilj shus med
äganderätt. Enligt utskottets mening kan en bestämmelse härom inte vara
till nackdel för kommunerna, som genom försäljning undviker att binda
kapital i mark. Förslag till lagstiftning som stadgar sådan skyldighet bör
med hänsyn till vad nu sagts föreläggas riksdagen.
Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna I: 422 och II: 517.
När det gäller upplåtelse av kommunal mark för statliga ändamål finns
det enligt utskottets mening inte lika stor anledning att ingripa i reglerande
syfte. Det rör sig i dessa fall om två i huvudsak jämstarka parter och det
får bli en förhandlingsfråga mellan staten och vederbörande kommun huruvida
marken skall upplåtas med tomträtt eller överlåtas med äganderätt.
Utskottet avstyrker med hänsyn härtill bifall till motionerna 1: 488 och
II: 616.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 57 år 1968
b) att utskottet bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna I: 422 och II : 517
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att riksdagen förelägges
förslag till sådan lagstiftning att kommun som förvärvat
mark för bostadsbebyggelse skall vara skyldig att i viss utsträckning
överlåta marken med äganderätt till enskilda
som önskar uppföra en- och tvåfamilj slius.
ESSELTE AB. STHLM 68
814433