Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1968
1
Nr 63
Utlåtande i anledning av motion angående handläggning av ärenden
rörande kommunalt bostadstillägg m. m.
Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, I: 404-,
av herr Blomquist, i vilken hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla att Kungl. Maj:t måtte utreda frågan om en förenkling
av handläggningen av ärenden som nu ankommer på försäkringsnämnd, i
enlighet med vad i motionen anförts».
Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från riksförsäkringsverket. Vidare har på utskottets
begäran Försäkringskasseförbundet samt styrelsen för Svenska kommunförbundet
och styrelsen för Svenska stadsförbundet avgivit yttranden.
Gällande bestämmelser
I allmän försäkringskassa skall finnas styrelse, en eller flera pensionsdelegationer
samt försäkringsnämnder. Styrelsen består i regel av sju ledamöter.
I varje försäkringskassa skall finnas direktör, pensionsföredragande,
förtroendeläkare samt de tjänstemän som i övrigt erfordras.
Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
avgöres av en pensionsdelegation, bestående av fem ledamöter.
Frågor om inkomstprövade folkpensionsförmåner, d. v. s. i första hand
kommunalt bostadstillägg, skall prövas av försäkringsnämnd. Övriga inkomstprövade
förmåner är änkepension i anledning av dödsfall före den
1 juli 1960 samt hustrutillägg. Försäkringsnämnd skall även tillhandagå
kassans styrelse, pensionsdelegation och lokalkontor med råd och upplysningar
i lokala angelägenheter. Försäkringsnämnd skall finnas för varje
kommun. Med riksförsäkringsverkets medgivande kan dock försäkringsnämnds
verksamhetsområde omfatta flera kommuner eller del av kommun.
Försäkringsnämndens ledamöter utses av kommunen. Nämnden är dock ej
något kommunalt organ utan ett organ inom försäkringskassan. Såsom föredragande
i nämnden tjänstgör i regel respektive lokalkontorsföreståndare.
Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter. Består
nämndens verksamhetsområde av flera kommuner bestämmer dock
riksförsäkringsverket antalet ledamöter och huru många ledamöter, som
skall utses av varje kommun. För varje ledamot skall finnas en suppleant.
1 Bihang till riksdagens protokoll 196S. 9 saml. 2 avd. Nr 63
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1968
Arvode och annan ersättning till ledamot i försäkringsnämnd fastställes av
riksförsäkringsverket och utges av försäkringskassan.
Försäkringsnämnd skall sammanträda så ofta detta erfordras med hänsyn
till ärendenas antal och angelägenhetsgrad. Ärende bör dock alltid handläggas
av försäkringsnämnden så snart ske kan och senast inom tre veckor
från det ärendet inkommit till vederbörande lokalkontor. Brådskande ärenden
får avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst halva
antalet övriga ledamöter om samtliga biträder det föreliggande förslaget
till beslut.
Lagbestämmelser om försäkringsnämnderna finns i 18 kap. lagen om
allmän försäkring. Beträffande nämndernas verksamhet må även hänvisas
till riksförsäkringsverkets pensionshandbok (B. 1. 1).
Motionen
Motionären anför — efter en redogörelse för försäkringsnämnderna och
deras verksamhet — följande.
Det nuvarande administrativa förfarandet beträffande ifrågavarande ärenden
synes i olika avseenden otillfredsställande. Dels medför det bl. a. en
onödig tidsutdräkt för ärendenas avgörande, dels medför det en onormalt
hög kostnad per ärende, då i flertalet försäkringsnämnder förekommer ett
mycket ringa antal ärenden per sammanträde. Vidare är här fråga om förmån,
som numera helt utgår av kommunala medel — i motsats till vad som
tidigare var fallet — och det kan hävdas, att det är en kommunens egen
angelägenhet att tillämpa de grunder för tillägget, som den själv beslutat
om. För en sådan handläggning erforderliga uppgifter skulle vederbörande
kommunala organ kunna erhålla exempelvis genom kopia av det huvudkortsmeddelande
som framställes för utbetalning av allmän pension. Å
andra sidan kan hävdas, att — sedan kommunen fastställt grunderna för
kommunalt bostadstillägg — det utan att ge avkall på den kommunala självbestämmanderätten
kan överlämnas till försäkringskassornas tjänstemän
att i första instans tillämpa reglerna. En handläggning på tjänstemannaplanet
bör under alla förhållanden kunna ske av de övriga ärenden (hustrutillägg
och inkomstprövade änkepensioner) som nu handläggs av försäkringsnämnden
och där ersättning inte utgår av kommunala medel.
Om en administrativ förenkling enligt något av ovan angivna alternativ
företages skulle försäkringsnämnderna kunna avskaffas. Ärendena om kommunalt
bostadstillägg kunde om förstnämnda, ovan skisserade lösning valdes,
handläggas av någon hos kommunen redan förefintlig nämnd, t. ex.
socialnämnden.
En förutsättningslös utredning synes med hänsyn till vad ovan anförts
böra komma till stånd beträffande möjligheterna att förenkla handläggningen
hos försäkringskassorna av sådana ärenden, som nu handläggs inom
försäkringsnämnd.
Försäkringsnämndernas tillkomst
I sitt betänkande Socialförsäkringens organisation (SOU 1960: 35) föreslog
socialförsäkringens administrationsnämnd, att de dåvarande lokalsjuk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1968
3
kassorna skulle ombildas till lokalkontor för centralsjukkassorna och att
till varje lokalkontor skulle knytas en rådgivande nämnd.
I prop. 1961: 45 framlades förslag för riksdagen i anledning av utredningen.
Därvid anförde föredragande departementschefen följande om försäkringsnämnderna
(s. 191).
Arbetsuppgifterna för en rådgivande nämnd skall enligt administrationsnämndens
förslag vara att bistå centralsjukkassan och lokalkontoret med
råd och upplysningar om lokala förhållanden samt att framlägga förslag
för centralsjukkassans styrelse. Vid remissbehandlingen har uttalats en viss
oro för att dessa uppgifter inte skall vara tillräckligt konkreta för att leda
till något egentligt inflytande för nämnderna. I stället har framkastats tanken
att de rådgivande funktionerna inom sjukkassan skulle anförtros åt de
organ, som får till uppgift att handha prövningen av återstående inkomstprövade
folkpensionsförmåner. Enligt administrationsnämndens mening
bör denna prövning ankomma på något kommunalt organ.
Det synes både angeläget och möjligt att beakta dessa olika synpunkter
och ändå knyta behandlingen av alla pensionsärenden till sjukkasseverksamheten.
Detta kan ske genom alt till de föreslagna nämndernas rådgivande
uppgifter lägges funktionen som organ för prövning av ansökningar
om inkomstprövade folkpensionsförmåner. Eftersom dessa förmåner även
i fortsättningen torde få förutsättas till väsentlig del komma att bekostas
av kommunerna, bör nämndernas verksamhetsområden närmare anknytas
till den kommunala indelningen. En nämnds verksamhetsområde bör i regel
omfatta en kommun. Med tillsynsmyndighetens medgivande bör det
dock vara möjligt för två eller flera kommuner att förena sig om eu nämnd
och för en kommun alt inrätta mer än en nämnd.
De föreslagna nämnderna, vilka lämpligen kan kallas försäkringsnämnder,
bör finnas i såväl stadscentralsjukkassa som länscentralsjukkassa, och
det bör vara vederbörande kommun eller kommuner som utser samtliga
ledamöter i nämnderna. Antalet ledamöter bör vara minst 5 och högst 7.
När sjukkassorna övertar uppgiften att vara lokalorgan för den allmänna
pensioneringen bör de rådgivande funktionerna avse både sjukförsäkring
och pensionering. Nämnden bör stå i förbindelse med centralsjukkassans
styrelse och med det lokalkontor, som närmast är avsett att betjäna de
försäkrade inom nämndens verksamhetsområde. Det synes böra ankomma
på centralsjukkassorna att i lämpliga former anordna sammankomster
med företrädare för nämnderna för att lämna dem information om aktuella
socialförsäkringsproblem och bereda tillfälle till åsiktsutbyte i dylika
frågor.
1 fråga om försäkringsnämnderna anfördes i propositionen 1962:90 med
förslag till lag om allmän försäkring in. in. ytterligare följande (s. 378).
Med det föreliggande förslaget fullföljes planerna på försäkringsnämnderna
såsom lokala socialförsäkringsorgan med inte blott rådgivande utan
även beslutande funktioner. Nämndernas rådgivande funktioner utsträckes
att omfatta lokala angelägenheter i anknytning till den allmänna försäkringen
i dess helhet, och beslutanderätt kan tilläggas nämnderna i ärenden
rörande lolkpensionsförmåner. Det är förutsatt att lagstiftningen skall utfyllas
med administrativa föreskrifter. Kompletterande stadganden angående
försäkringsnämnds behörighet i pensionsfrågor finns i 32 § promul
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1968
gationslagen och i 10 § förslaget till lag om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension.
Eu försäkringsnämnd är i likhet med en pensionsdelegation ett organ
inom vederbörande allmänna försäkringskassa. Förslaget utgår från att
olika frågor, som aktualiseras av eu och samma pensionsansökan, kan komma
att handläggas i olika former: somliga avgöranden träffas av en tjänsteman
på kassans pensionsavdelning, andra i pensionsdelegation och andra
åter i försäkringsnämnd. Samtliga avgöranden i anledning av samma pensionsansökan
torde emellertid i regel utåt böra framstå som en enhet och
redovisas som ett beslut av försäkringskassan, utfärdat genom pensionsavdelningens
försorg.
Samordningen av försäkringsnämndens arbete med arbetet hos kassans
pensionsavdelning och pensionsdelegation avses skola regleras i särskilda
föreskrifter. Av närliggande skäl måste man tänka sig att pensionsavdelningen
hos en kassa vid upprättande av expedition i ett ärende gör en formell
granskning även av försäkringsnämndens avgörande. Pensionsavdelningens
tjänstemän skall dock inte ha behörighet att överpröva nämndens
avgörande, och upptäckt av en eventuell felaktighet kan föranleda rättelse
endast efter beslut av nämnden själv. Rättelsemöjligheten torde stå öppen
intill dess pensionsavdelningen expedierat beslutet.
Att kassans tjänstemän inte i sin handläggning får inkräkta på det område
som förbehålls försäkringsnämnd rubbar naturligtvis inte det faktum
att eu fråga som handlagts av eu försäkringsnämnd kan vara oupplösligt
förbunden med en fråga som skall avgöras på tjänstemannaplanet
såtillvida att nämndens beslut förfaller, om vederbörande tjänstemans prövning
av den fråga han har att handlägga utmynnar i ett avslag. Om t. ex.
en folkpension ej beviljas på grund av att sökanden inte uppfyller lagens
medborgarskapsvillkor, finns det ju inte utrymme för ett kommunalt bostadstillägg.
Över huvud taget gäller att varje avgörande av försäkringsnämnd
rörande en tilläggsförmån måste anses fattat under den av nämnden
ej prövade förutsättningen att rätt till huvudförmånen föreligger.
Riksdagens revisorer
1 riksdagens församlade revisorers berättelse över den år 1963 verkställda
granskningen av statsverket behandlas i 13 § bl. a. frågan om försäkringsnämndernas
verksamhet. Genom frågeformulär, som tillställdes samtliga
försäkringskassor, anhöll revisorerna 1)1. a. om uppgifter avseende utbetald
ersättning till nämnderna samt om allmänna synpunkter på försäkringsnämndernas
verksamhet. Innehållet i åtskilliga av yttrandena redovisas i
revisorernas berättelse (del. I s. 114—119), till vilken hänvisas. Revisorernas
uttalande är av följande lydelse.
Av de uppgifter revisorerna inhämtat framgår att den nu tillämpade
ordningen, som innebär att ärenden rörande samtliga inkomstprövade pensionsförmåner
skall behandlas i försäkringsnämnd, praktiskt taget genomgående
anses omständlig, administrativt betungande och tidskrävande. Kostnaderna
för nämndernas verksamhet har vidare blivit högst betydande och
kan enligt tillgängliga uppgifter för länskassorna beräknas belöpa sig till
närmare 1 milj. kronor under enbart de tre första kvartalen detta år. Som
ovan visats uppgår i regel kostnaden för handläggningen av varje »ordinarie»
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 dr 1968
5
ärende i försäkringsnämnd till omkring 20 kronor, men än högre utgifter
redovisas i vissa fall. Såsom exempel kan nämnas att en av försäkringsnämnderna
i Hallands län haft att handlägga endast sex ärenden, av vilka
fyra behandlats vid två s. k. telefonsammanträden. Ersättning till ordförande
och ledamöter i denna nämnd har utgått med 380 kronor, vilket motsvarar
en förvaltningskostnad av över 63 kronor per ärende. Påpekas bör
att i nämnda belopp ej ingår utgifter för avlöning till föredragande, lokalhyror
m. in. Samtidigt kan konstateras att motsvarande kostnader i stadskassorna
är avsevärt lägre eller omkring 1 krona per ärende, vilket bl. a.
sammanhänger med att antalet nämnder i ifrågavarande städer är mycket
litet. Då man bedömer utgifterna för den här avsedda verksamheten bör
också beaktas att nämndernas reella inflytande blivit mycket ringa, då besluten
praktiskt taget alltid fattas i enlighet med lokalkontorsföreståndarens-föredragandens
förslag.
Försäkringsnämnderna har även till uppgift att tillhandagå försäkringskassan
med råd och upplysningar i lokala frågor. Verksamheten i detta
avseende har, enligt vad revisorerna inhämtat, haft en mycket begränsad
omfattning. Nämndernas personkännedom anses endast undantagsvis ha
någon betydelse; i flertalet fall torde f. ö. föredraganden ofta ha lika goda
kunskaper i detta avseende.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser revisorerna att försäkringsnämnderna
knappast fyller en uppgift som står i rimligt förhållande till
de kostnader och nackdelar i övrigt som är förbundna med verksamheten.
De torde därför utan olägenhet kunna avskaffas. Det medinflytande vid
pensionsärendenas handläggning som kommunerna genom dessa nämnder
ansetts böra tillförsäkras på grund av att pensionsförmånerna till viss del
bestrides av kommunala medel har, som ovan antytts, i praktiken blivit
illusoriskt; ej heller denna synpunkt kan därför enligt revisorernas mening
motivera ett bibehållande av nämnderna. Handläggningen av och beslutanderätten
i här avsedda ärenden bör därför enligt revisorernas mening
snarast överflyttas till försäkringskassorna. Av skäl som nyss anförts är
det emellertid naturligt att vederbörande kommuner önskar erhålla möjlighet
till viss insyn i beslutsprocessen. Detta torde organisatoriskt kunna
tillgodoses på olika sätt, exempelvis genom att varje kommun får rätt att
genom lämpligt organ taga del av ärendenas handläggning. Det torde böra
ankomma på riksförsäkringsverket att närmare överväga frågan härom och
framlägga de förslag som kan visa sig motiverade.
I ärendet avgavs yttranden dels — efter hörande av ett antal försäkringskassor
— av riksförsäkringsverket och dels av statskontoret (se revisorernas
berättelse, del II främst s. 120 och 152).
Statsutskottet uttalade i sitt utlåtande i anledning av ärendet (SU 1964:
181 s. 6). att om än frågan om försäkringsnämndernas verksamhet kunde
synas tidigt väckt, borde särskild uppmärksamhet ägnas denna för att finna
vägar att göra nämnderna effektiva och för att förenkla proceduren där.
Pågående utredning
Inom statskontoret och riksförsäkringsverket pågår i samråd med de allmänna
försäkringskassorna ett utredningsarbete i syfte att rationalisera
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1968
administrationen inom den allmänna försäkringen (RAFA-utredningen).
Därvid är försäkringsnämndernas verksamhet föremål för granskning. Utredningens
pensionsgrupp har i februari i år presenterat en redovisning av
första etappen i utredningsarbetet angående handläggningen i de allmänna
försäkringskassorna av ärenden rörande kommunalt bostadstillägg. Arbetet
i detta avsnitt skall, enligt vad som framgår av riksförsäkringsverkets remissyttrande,
fortsätta med inhämtande av ytterligare material från samtliga
försäkringskassor, varvid tidsåtgången vid handläggning av ärenden i
försäkringsnämnd skall ägnas speciellt intresse. När detta ytterligare underlagsmaterial
föreligger kommer utredningen att gå in på frågan rörande
en eventuell avveckling av nämndsorganisationen och diskutera möjliga
ersättningsalternativ. Sedan utredningsarbetet inom RAFA-utredningen slutförts
torde riksförsäkringsverket —- anföres det vidare i verkets yttrande —
komma att, eventuellt i samråd med statskontoret, till Kungl. Maj:t inkomma
med de förslag som verket finner påkallade.
Remissyttranden
Riksförsäkringsverket hänvisar i sitt yttrande till det utlåtande, som verket
avgav i ovannämnda ärende hos riksdagens revisorer, där verket framhöll
bl. a., att nämndsorganisationen under en övergångstid torde vara av
betydelse ur lolkpsykologisk synpunkt samt att nämndernas verksamhet
vid ifrågavarande tidpunkt bedrivits under alltför kort tid för att slutsatser
skulle kunna dragas rörande deras betydelse och rörande förutsättningen
för en omprövning av sättet för de ifrågavarande arbetsuppgifternas handhavande.
Frågan om avveckling av försäkringsnämndsorganisationen var
därför ännu inte mogen för sin lösning.
Slutligen anför riksförsäkringsverket — efter att ha redogjort för RAFAutredningen
— att eftersom utredning beträffande möjligheterna att förenkla
handläggningen hos försäkringskassorna av sådana ärenden, som nu
handlägges inom försäkringsnämnd, redan pågår anser verket någon särskild
åtgärd i anledning av motionen för närvarande ej erforderlig.
Försäkringskasseförbundet redogör för bakgrunden till inrättandet av
försäkringsnämnderna samt anför därefter följande.
Försäkringskasseförbundet, som tidigare i olika sammanhang framhållit
värdet av medborgarinflytande på den allmänna försäkringens administration,
anser att de skäl som ledde till inrättandet av försäkringsnämnder, kan
anföras även för ett behållande av dessa, i varje fall tills vidare, såsom
rådgivande organ.
Förutom uppgiften att vara rådgivande organ, som alltså i första hand
var avsedd att åvila försäkringsnämnderna, har dessa att pröva ärenden
angående förmåner enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension.
Frågan om det administrativa förfarandet beträffande ärenden rörande
kommunalt bostadstillägg har diskuterats tidigare, varvid prövats huruvida
indra lagutskottets utlåtande nr 63 dr 1968
7
ansökan skall inges till allmän försäkringskassa, socialnämnd eller annat
kommunalt organ. I dessa sammanhang har förbundet ansett det vara av
betydelse ur psykologisk synpunkt att nuvarande system för ingivande av
ansökan bibehålies. Detta bl. a. av den orsaken att det är viktigt att de som
har ingen eller ofullständig ATP inte skall behöva gå till eu särskild myndighet
för att få detta konstaterat. Kommunalt bostadstillägg bör i nuvarande
läge i princip ses som en del av hela pensionssystemet och hl. a. av
den orsaken bör ansökan inges till allmän försäkringskassa. Den insyn som
kan behövas från de kommunala myndigheterna med hänsyn till att ifrågavarande
tillägg helt bekostas av kommunerna torde även väl tillgodoses av
försäkringsnämnderna, eftersom ledamöterna utses av ett kommunalt organ,
kommunal- eller stadsfullmäktige.
Härefter hänvisar Förbundet till RAFA-utredningen samt anför slutligen.
Med anledning av vad som framhållits beträffande värdet av medborgarinflytande
på administrationen av den allmänna försäkringen och då utredning
pågår beträffande handläggningen av ärenden rörande kommunalt
bostadstillägg, anser förbundet att någon åtgärd i anledning av motionen
inte är erforderlig.
Styrelsen för Svenska kommunförbundet yttrar följande.
De kommunalvalda försäkringsnämndernas uppgifter innefattar, förutom
rådgivning till försäkringskassan beträffande lokala angelägenheter, beslut
i ärenden rörande inkomstprövade pensionsförmåner. Av dessa intar de
kommunala bostadstilläggen en dominerande plats. Kostnaderna för de
kommunala bostadstilläggen faller numera helt på kommunen. Under dessa
förhållanden anser styrelsen det motiverat att kommunen genom försäkringsnämnderna
tillförsäkras ett medinflytande i beslutsprocessen för beviljandet
av detta tillägg.
Det kommunala bostadstilläggets betydelse som komplement till folkpensionen
kan beräknas avta i och med att tilläggspensioneringen uppnår
ökad effekt. 1 ett läge med fullt uthyggd tilläggspensionering kan därför
omfattningen av försäkringsnämndernas uppgifter bli betydligt mindre. Det
kan därför framdeles finnas skäl att ompröva den nu gällande ordningen
för handläggningen av ärenden rörande de inkomstprövade förmånerna
inom folkpensioneringen.
Styrelsen för Svenska stadsförbundet anför.
Styrelsen är medveten om att den nuvarande ordningen för handläggning
av ärenden avseende inkomstprövade pensionsförmåner anses otillfredsställande.
Kommunerna har emellertid alt svara för kostnaderna för
de kommunala bostadstilläggen. Enligt styrelsens mening bör kommunerna
därför även vara tillförsäkrade ett medinflytande vid beviljandet av dessa
tillägg. De möjligheter, som kan finnas att utan uppgivande av nämnda
princip åstadkomma en förenklad handläggning av ifrågavarande ärenden,
torde prövas av den inom statsförvaltningen tillsatta utredningen för rationalisering
av den allmänna försäkringens administration.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1968
Utskottet
Till de allmänna försäkringskassorna är anknutna försäkringsnämnder.
Dessa är inrättade kommunvis och består av 5—7 kommunalt valda ledamöter.
En av nämndens uppgifter är att pröva frågor om de inkomstprövade
folkpensionsförmånerna, nämligen kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg
samt änkepension i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 juli 1960.
En annan huvuduppgift för försäkringsnämnd består i att tillhandagå kassans
styrelse, pensionsdelegation och lokalkontor med råd och upplysningar
i lokala angelägenheter.
Försäkringsnämnd skall sammanträda så ofta det erfordras med hänsyn
till ärendenas antal och angelägenhetsgrad. Ärende bör dock alltid handläggas
av försäkringsnämnd så snart ske kan och senast inom tre veckor
från det ärendet inkommit till vederbörande lokalkontor.
I motionen föreslås, att försäkringsnämndernas ställning skall omprövas.
Motionären, som uppehåller sig vid nämndernas uppgifter i fråga om inkomstprövade
förmåner, menar att genom handläggningen av ifrågavarande
ärenden i försäkringsnämnd uppstår onödig tidsutdräkt, varjämte kostnaden
per ärende i många fall blir onormalt hög till följd av att antalet ärenden
per sammanträde är få. I fråga om bostadstilläggen, som bekostas av kommunala
medel, skulle eu möjlighet vara att anförtro handläggningen åt
någon kommunal nämnd, exempelvis socialnämnden. Å andra sidan kan
hävdas, anför motionären, att, sedan kommunen fastställt grunderna för
nämnda tillägg, kan det överlämnas till försäkringskassornas tjänstemän
att i första instans tillämpa reglerna. Detta innebär inte, att man gör avkall
på den kommunala självbestämmanderätten. Under alla förhållanden bör
en handläggning på tjänstemannaplanet kunna ske av ärenden rörande
hustrutillägg och inkomstprövade änkepensioner. Motionen mynnar ut i ett
yrkande om förutsättningslös utredning om möjligheterna att förenkla handläggningen
av sådana ärenden, som det nu ankommer på försäkringsnämnd
att pröva.
Riksdagens revisorer tog år 1963 upp frågan om försäkringsnämndernas
verksamhet till prövning. I sitt uttalande, som grundade sig på eu omfattande
undersökning, anförde revisorerna bl. a., att nämnderna knappast fyllde
en uppgift som stod i rimligt förhållande till de kostnader och nackdelar i
övrigt som är förbundna med verksamheten. Enligt revisorerna torde nämnderna
därför utan olägenhet kunna avskaffas. Efter remissbehandling av
ärendet uttalade riksdagen, att särskild uppmärksamhet borde ägnas nämndernas
verksamhet för att förenkla proceduren hos nämnderna.
Inom statskontoret och riksförsäkringsverket pågår i samråd med de allmänna
försäkringskassorna en utredning som har till syfte att rationalisera
administrationen inom den allmänna försäkringen (RAFA-utredningen). Enligt
vad riksförsäkringsverket upplyst, kommer utredningen sedan tillräckligt
underlagsmaterial föreligger att gå in på frågan rörande en eventuell
Andra lagutskottets utlåtande nr 63 år 1968
9
avveckling av nämndorganisationen och diskutera möjliga ersättningsalternativ.
Då således motionärens önskemål redan synes vara tillgodosett, bör
enligt utskottets mening motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion, 1: 404, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 november 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från!''ör sta kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars
Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg
(s), Edström (fp) * och Blomquist (h);
från andra kammaren: herr Rimmerfors (fp), fru Ekendahl (s)*, herr
Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Ringaby
(h), fru Svensson (s) och herr Jonsson (fp).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Reproduktions AB 1968