Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

1

Nr 58

Utlåtande i anledning av motion om ersättning från den allmänna
försäkringen för läkemedelskostnader vid vissa akuta
s jukdomsfall.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion,
II: 185, av fru Svensson och fru Renström-Ingenäs, i vilken hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag om en sådan ändring i
lagen om allmän försäkring att i utgifter för läkarvård även inräknas kostnader
för medicin vid akuta sjukdomsfall».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från socialstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om allmän försäkring äger försäkrad rätt till ersättning för
utgifter för läkarvård, tandläkarvård och sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor samt — enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t utfärdar
— viss annan vård och behandling i anledning av sjukdom. Läkar -vårdskostnad ersätts med tre fjärdedelar av utgifterna eller, då utgifterna
överstigit det belopp vartill de enligt av Kungl. Maj :t fastställd taxa skall
beräknas uppgå, med tre fjärdedelar av sistnämnda belopp. Såsom utgifter
för läkarvård räknas kostnad för läkararvode, förbandsmaterial m. m.,
läkarens resa och läkarintyg för utfående av sjukpenning. Däremot inräknas
ej kostnad för läkemedel som tillhandahålles av läkare. Ersättning för utgifter
för läkemedel ingår över huvud inte bland sjukvårdsförmånerna enligt
förenämnda lag. Läkemedelsförmånen regleras i en särskild förordning
vid sidan av — men med viss anknytning till — den allmänna försäkringen,
nämligen kungl. förordningen den 4 juni 1954 angående kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel. Enligt denna förordning tillhandahålls läkemedel,
varå recept utfärdats av läkare eller tandläkare, kostnadsfritt eller till nedsatt
pris på apotek.

Kostnadsfria läkemedel skall utlämnas till den som är sjukförsäkrad
enligt lagen om allmän försäkring och som lider av långvarig och
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 58

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

allvarlig sjukdom, som Kungl. Maj :t förklarat vara av sådan art. Kungl.
Maj :t bestämmer vilka läkemedel som vid varje sådan sjukdom får utlämnas
kostnadsfritt. Förteckning över sjukdomar, vid vilka läkemedel tillhandahålls
kostnadsfritt, samt de kostnadsfria läkemedlen finns i kungörelsen
den 4 juni 1954 med förteckning över kostnadsfria läkemedel.

Rätt till prisnedsatta läkemedel tillkommer den som omfattas
av sjukförsäkring enligt lagen om allmän försäkring eller här i riket är i
allmän eller enskild tjänst. Vid inköp av läkemedel, som förskrivits av läkare
eller tandläkare, sätts det fastställda priset för läkemedlet ned med
hälften av det belopp, varmed priset överstiger det s. k. karensbeloppet fem
kr. och hela det belopp, varmed priset överstiger tjugofem kronor. Karensbeloppet
är anknutet till varje expeditionstillfälle.

Läkemedelsförmåner utgår inte till personer, som åtnjuter sjukhusvård
enligt lagen om allmän försäkring.

Historik

Genom proposition nr 312 år 1946 framlades förslag till lag om allmän
sjukförsäkring. I propositionen behandlades även frågan om lämpligaste
systemet för läkemedelsrabatteringen. Härvidlag anförde föredragande departementschefen
bl. a.

Förslaget att utbryta läkemedlen ur försäkringen innebär att apoteken
skulle expediera recept, avseende läkemedel för vissa kvalificerade sjukdomar,
gratis och recept å andra läkemedel mot halva kostnaden. Apoteken
skulle därefter äga att av statsmedel återfå sina ifrågavarande utlägg. Jämväl
detta förslag erbjuder betydande administrativa fördelar. De enskilda
skulle icke behöva förskottera kostnaden respektive rabatten och sluppe
alltså besväret att återkräva dessa utlägg av sjukkassan. Och sjukkassorna
befriades från bestyret att taga befattning med sammanlagt omkring 10
miljoner recept om året. I stället skulle utbetalningen till apoteken handhavas
centralt, därvid granskningen av apotekens räkningar kunde verkställas
med anlitande av erforderlig sakkunskap på ett i allo rationellt och arbetsbesparande
sätt. Detta förslag har hälsats med tillfredsställelse i så
gott som samtliga däröver avgivna remissyttranden. Endast ett par remissinstanser
ha rest invändningar av principiell natur emot förslaget, i det de
anmärkt att man, om det genomfördes, skulle förlora den överblick över
den enskildes läkemedelskonsumtion som erhölles hos sjukkassan och varigenom
denna sattes i stånd att ingripa i sådana fall då uppenbart läkemedelsmissbruk
förelåge. Gentemot det sålunda anförda vill jag allenast anmärka
att läkemedelsmissbruk, som skulle kunna föranleda ingripande
från sjukkassornas sida, torde vara relativt sällsynta.

Riksdagen godkände de sålunda angivna riktlinjerna i läkemedelsfrågan.

Systemet för tillhandahållande av läkemedelsförmånen bibehölls oförändrat
då den allmänna sjukförsäkringen, delvis reviderad, genomfördes.
Vissa jämkningar, innebärande en anknytning till sjukförsäkringen i finansiellt
hänseende, beslöts dock i detta sammanhang.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

Sedan en särskilt tillkallad utredningsman överlämnat förslag rörande
den närmare utformningen av läkemedelsreformen, framlade Kungl. Maj :t
proposition (nr 163) härom till 1954 års riksdag. Enligt detta förslag skulle
förmånen endast avse fria eller rabatterade läkemedel, som mot läkarrecept
utlämnades på apotek. Föredragande departementschefen godtog i huvudsak
det av utredningsmannen framlagda förslaget, dock ansåg departementschefen
— i motsats till utredningsmannen — att förmånerna av kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel inte borde ges karaktär av en försäkringsförmån.
Riksdagen godtog det i propositionen framlagda förslaget och den 4
juni 1954 utfärdades förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel.

Vid 1956 års riksdag väcktes motioner som syftade till att möjliggöra
läkarvårdsersättning inom sjukförsäkringen i vissa fall av förebyggande
vård. I motionerna framställdes därjämte yrkande om sådan ändring i den
dåvarande sjukförsäkringslagen, att kostnad för ympämne eller annat läkemedel
som användes vid visst slag av förebyggande vård fick inkluderas i
läkarvårdsersättningen. I remissyttrande över motionen framhöll riksförsäkringsanstalten
att ersättning för läkemedelskostnad överhuvud ej utgavs
enligt sjukförsäkringslagen. Enligt anstaltens mening borde motionsförslaget
såsom främmande för lagens allmänna konstruktion ej genomföras. I sitt av
riksdagen godkända utlåtande 1956: 42 anförde andra lagutskottet att det
syntes vara förenat med betydande administrativa och andra praktiska olägenheter
att under sjukförsäkringen införa endast det begränsade område
av den förebyggande vården som aktualiserats i motionerna.

Motionen

Motionärerna vänder sig mot att ersättning för läkemedelskostnad ej
kan utgå till patienter som vid akut sjukdomstillstånd får läkemedelsbehandling
på läkares mottagning eller i samband med läkares hembesök.
Motionärerna, som inte anser det lämpligt att ändra på det nuvarande
generella systemet för läkemedelsförmånens tillhandahållande, föreslår
att 2 kap. 2 § lagen om allmän försäkring ändras så att kostnad för läkemedel
som vid akuta sjukdomsfall tillhandahålles av läkare inräknas i utgifterna
för läkarvården.

Remissyttranden

Socialstyrelsen finner det inte f. n. påkallat med en sådan lagändring som
avses i motionen. Styrelsen anför bl. a. följande:

Socialstyrelsen ställer sig tveksam till huruvida frågan om ersättning
för läkemedelskostnader vid akuta sjukdomsfall är ett problem av sådan
storleksordning, att det motiverar en ändring i gällande lagstiftning. Motionärerna
har som exempel på fall av akutbehandling nämnt bl. a. när
patient behandlas med serum mot ormbett eller med morfin, när detta är

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

nödvändigt. I övervägande antalet fall av akut sjukdom, då läkare själv
ger patient läkemedel, torde det röra sig om läkemedel, som betingar ett så
lågt pris, att rabatt ej skulle utgå. Såsom exempel kan nämnas en dagsdos
penicillin eller en engångsdos smärtstillande eller stimulerande medel. Serum
mot ormbett är något dyrare. Det är emellertid endast i undantagsfall som
bett av vår svenska huggorm kräver medikamentell terapi. Skulle så vara
fallet, ifrågasättes numera starkt ändamålsenligheten av serumterapi. I
stället rekommenderas andra behandlingsprinciper.

En lagändring enligt motionärernas förslag förutsätter vidare, att begreppet
»akut sjukdomsfall» kan definieras, vilket torde möta svårigheter.

Riksförsäkringsverket avstyrker bifall till motionen. Verket framhåller
att motionärernas förslag innebär att ersättning för läkemedel skulle lämnas
enligt olika normer beroende på om läkemedlet inköptes på apotek
eller utlämnades av läkare. En ordning som medför att ersättningarna för
läkemedel som används i öppen vård blir olika beroende på sättet för läkemedlens
anskaffande framstår enligt verket som olämplig. Fortsättningsvis
anför verket följande:

En annan möjlighet är att i AFL införa en särskild bestämmelse om att
försäkringskassa skall lämna ersättning motsvarande läkemedelsrabatten
för läkemedel som utlämnas av läkare i öppen vård. Även en sådan åtgärd
skulle innebära ett komplicerande av sjukförsäkringen vilket — som framgår
av det följande — inte är motiverat av problemets storlek.

I fråga om dyrare läkemedel som skall injiceras av läkare i öppen vård
torde det vara vanligt att läkemedlet av patienten inköpes på apotek enligt
recept och medföres till läkarens mottagning. De i motionen berörda läkemedlen
är relativt prisbilliga. En undersökning, som verkställts inom en
allmän försäkringskassa och som omfattade 8 275 läkarvårdskvitton, visar
att bland dessa fanns endast 55 kvitton på vilka redovisats kostnad — sammanlagt
248 kronor eller i genomsnitt mindre än fem kronor per kvitto —
under rubriken »Övriga kostnader», vari bl. a. ingår läkemedel. Även om
detta material är för litet för att därav dra generella slutsatser pekar det
på att läkemedel endast i mindre omfattning tillhandahålles av läkare och
att i de fall så sker kostnaden är tämligen ringa. Erfarenheterna från andra
försäkringskassor som tillfrågats synes även tala härför.

Enligt riksförsäkringsverkets mening är problemet inte av den storleken
att det motiverar införande av komplicerande bestämmelser inom sjukförsäkringen.
Det kan heller inte anses önskvärt att läkarna i större utsträckning
än hittills övertar apotekens uppgift att tillhandahålla läkemedel.

Utskottet

Inom den allmänna sjukförsäkringen utges ersättning för utgifter för
läkarvård. Såsom sådana utgifter räknas kostnad för läkararvode, förbandsmaterial,
läkarens resa och läkarintyg för utfående av sjukpenning. Däremot
inräknas inte kostnad för läkemedel som tillhandahålles av läkare. Av den
ersättningsberättigades kostnader ersätts tre fjärdedelar, dock högst tre
fjärdedelar av belopp som anges i en av Kungl. Maj :t fastställd återbäringstaxa.
Läkemedelsförmånen åter är på visst sätt anknuten till den allmänna

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968 5

försäkringen men regleras särskilt i förordningen angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel. Kostnadsfria läkemedel kan fås vid vissa långvariga
och allvarliga sjukdomar. I övrigt rabatteras priset på läkemedel
så att den, som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring, inte behöver
betala mer än högst 15 kronor vid varje inköp av samtidigt förskrivna
läkemedel. Kostnadsfriheten och prisnedsättningen gäller läkemedel, som
efter ordination av läkare eller tandläkare tillhandahålles på apotek.

Motionärerna vänder sig mot att ersättning inte kan utgå för läkemedel,
som tillhandahålles av läkare i öppen vård vid akuta sjukdomstillstånd.
I motionen föreslås att sådan ändring vidtas i lagen om allmän försäkring
att läkemedelskostnad i nyss angivna fall inbegripes i utgifterna för läkarvården.

Över motionerna har socialstyrelsen och riksförsäkringsverket avgivit
remissyttranden.

Riksförsäkringsverket har påpekat att ett genomförande av motionsförslaget
skulle innebära att sjukförsäkringen komplicerades. Enligt utskottets
mening ter sig detta mot bakgrund av pågående strävanden mot
förenkling på förevarande område som betänkligt. En annan mindre lämplig
konsekvens av motionsförslaget är att ersättningen för läkemedel som
används i öppen vård skulle bli olika beroende på sättet för läkemedlens
anskaffande. Av remissvaren synes dessutom framgå att det endast sällan
förekommer att läkemedel, som drar någon betydande kostnad, tillhandahålles
av läkare i öppen vård.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte biträda motionsyrkandet.
Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 185, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist (s), herr Lars Larsson (s), fru
Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg (s), Högström (s)*, Blomquist (h),
fru Elvy Olsson (ep)* och herr Blom (fp)*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors
(fp), fru Ekendahl (s), fröken Wetterström (h), fröken Sandell (s),
herrar Fredriksson (s), Gomér (ep) och fru Svensson (s).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1968

Reservation

av fru Svensson (s), som ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden
»över motionerna» och slutar med orden »inte biträda motionsyrkandet»
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhålles i motionen framstår det som en inkonsekvens, att
den som drabbas av en akut sjukdom, som kräver omedelbar läkemedelsbehandling
hos läkare, inte kan få någon del av läkemedelskostnaden ersatt
genom sjukförsäkringen, medan däremot den som har möjlighet att anskaffa
läkemedel mot recept på apotek får ersättning för en väsentlig del
av kostnaden. De komplikationer av administrativ art som kan uppstå om
man genomför motionsförslaget är enligt utskottets mening inte så betydande,
att de bör hindra att ifrågavarande problem löses. På grund av det
anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motion, II: 185,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till sådan
ändring i lagen om allmän försäkring, att i utgifter för läkarvård
även inräknas kostnader för medicin vid akuta
sjukdomsfall.»

ESSELTE AB, STHLM 68

814436