Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968
1
Nr 32
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
om vidgad rätt för församling inom svenska
kyrkan att anslå medel till svensk sjömansvård
utomlands.
Ärendet
I detta utlåtande behandlas de likatydande motionerna I: 302 och II: 384. Texten
är tryckt i andra kammaren.
Motionärer är i första kammaren herr Blomquist (h) samt herrar Torsten Andersson
(ep), Nyman (fp) och Svenungsson (h) och i andra kammaren herr Werner
(h) samt herrar Antonsson (ep), Fridolfsson i Stockholm (h), Hedin (h), Johansson
i Simrishamn (s), Johansson i Skärstad (ep), Johansson i Trollhättan (s), Kälistad
(fp), Lindberg (ep), Löfgren (fp), Nilsson i Agnäs (h), Nordstrandh (h), Oskarson
(h), Svensson i Va (ep) och Westberg (fp).
Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att
1 kap. 2 § i lagen den 2 juni 1961 (SFS nr 436) om församlingsstyrelse får sådan
ändrad lydelse att alla kyrkoförsamlingar äger rätt att anslå medel till verksamhet
i utlandet bland svenska medborgare som har sin verksamhet, till sjöss».
Gällande regler
Enligt 2 § lagen om församlingsstyrelse äger församling »att själv vårda sina
angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt denna lag eller särskild författning
tillkommer annan». Med församlingens angelägenheter avses enligt samma
paragraf frågor om »a) anskaffande av och vård om kyrka, begravningsplats,
församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom;
b) åtgärder till främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt av
kristen verksamhet bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som äro
i behov av omvårdnad; samt c) avlöningsförmåner åt präst, kyrkomusiker och annan
personal».
Förarbetena
Av förarbetena till församlingsstyrelselagen (SOU 1957: 15, prop. 1961: 70,
KU 1961: 16) framgår att syftet med den i lag givna kompetensregleringen är att
ange ramen för den verksamhet, som församling äger driva eller stödja med utdebiterade
medel. Genom att anlita frivilliga bidrag har församling möjlighet att verka
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 32
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968
utanför de gränser som dragés upp i församlingsstyrelselagen. Verksamheten får
dock inte till sin natur vara främmande för församlingslivet.
I förarbetena framhålles som en allmän grundsats att verksamheten måste vara
knuten till den egna församlingen och således vara av lokal natur. Departementschefen
uttalade i propositionen, att av denna regel följde att anslagsgivning till
rikskyrklig verksamhet eller till verksamhet inom stiftets ram eller inom annan
församling än den egna i princip ansågs otillåten. Regeln var dock inte undantagslös.
Om verksamheten bedrevs utom den egna församlingen men fullföljde syften,
som låg inom ramen för den allmänna kompetensregeln och direkt eller indirekt
var till gagn för församlingens arbete, förelåg i allmänhet inte något hinder att
främja verksamheten med utdebiterade medel.
Förarbetena behandlar tämligen utförligt frågan om regeln om den lokala begränsningen
av kompetensen utgör hinder mot ekonomiskt stöd från församlings
sida till vissa rikskyrkliga ändamål, däribland sjömansvården och den av svenska
kyrkans sjömansvårdsstyrelse bedrivna verksamheten. I sistnämnda hänseende
förekom i huvudsak följande.
Församlingsstyrelsekommittén uttalade, att något lagligt hinder mot att församling
stödde sedvanlig sjömansvård inom församlingen inte torde föreligga, eftersom
verksamheten i och för sig var av den art att den föll under församlings kompetens.
Någon rätt för församling att utdebitera medel till sjömansvård utom församlingen
borde emellertid i regel inte finnas. Härvid anförde kommittén att det låg
i sakens natur att församling borde äga främja endast sådan verksamhet som utövades
inom riket. Vidare ansåg kommittén att den sjömansvård som bedrevs i en församling
endast mera sällan hade speciell anknytning till viss annan församling.
Vid remissbehandlingen av betänkandet framhöll olika remissorgan den utomlands
bedrivna sjömansvårdens stora betydelse för det svenska sjöfolket och för
deras hemmavarande anhöriga. De hävdade att församling borde medges rätt att
bevilja anslag till verksamhet bland svenska sjömän i utlandet. I princip samma
åsikt hade i anledning av motioner uttalats av 1957 års kyrkomöte.
Departementschefen uttalade med hänvisning till vad som framkommit vid remissbehandlingen
följande:
Jag anser därför att om församlingen har medlemmar, som till yrket är sjömän,
bör den vara oförhindrad lämna bidrag till verksamheten såväl i andra svenska
hamnar som i utländska sådana, där sjömän från hemorten tillfälligt vistas. Likaså
bör bidrag kunna lämnas till sjömansvårdsstyrelsens verksamhet under motsvarande
förutsättning.
Konstitutionsutskottet gjorde i sitt utlåtande inte något särskilt uttalande i frågan
om församlings kompetens att stödja rikskyrklig verksamhet. Utskottet yttrade allmänt,
att det i fråga om den lokala begränsningen av församlings kompetens biträdde
departementschefens uttalanden.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968
O
Rättspraxis
Fråga om församlings kompetens att stödja utomlands bedriven sjömansvårdande
verksamhet har inte varit föremål för regeringsrättens prövning efter församlingsstyrelselagens
ikraftträdande. Det kan emellertid noteras, att regeringsrätten i ett
år 1956 avdömt mål (ref. 17) godkände ett beslut av Örnsköldsviks församling att
anslå 100 kr till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. I målet, som även gällde ett
flertal andra anslags ändamål, uttalade domstolen, att församlingen inte kunde anses
ha överskridit sin befogenhet genom att bevilja anslag av den storleksordning
varom var fråga. Därutöver föreligger veterligen inget regeringsrättsavgörande i den
nu aktuella kompetensfrågan.
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse in. m.
Med anledning av vad som anförs i motionerna och i redogörelsen ovan må antecknas
följande uppgifter.
Enligt sina den 12 maj 1933 av Kungl. Maj:t utfärdade stadgar med senare ändringar
skall svenska kyrkans verksamhet bland svenska sjömän och andra landsmän
i utlandet — dock ej vården av de utländska församlingar, som erhållit av Kungl.
Maj:t fastställd kyrkoordning — utövas av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.
Denna äger också genom råd och samverkan främja den kyrkliga sjömansvård
som utövas av lokala organisationer i svenska hamnar. Slutligen äger den i mån av
tillgångar understödja kyrklig verksamhet bland svensktalande trosförvanter i utlandet.
— Sjömansvårdsstyrelsens verksamhet finansieras främst genom frivilliga
gåvor. En rikskollekt per år är anslagen till styrelsen. För avlönande av sjömanspräster
erhåller styrelsen också anslag ur kyrkofonden, vilket till sin storlek bestämmes
av Konungen efter av riksdagen fastställda grunder. För närvarande utgår
bidrag med 75 procent av verkliga lönekostnaden till 18 av totalt 27 av styrelsen
avlönade sjömanspräster.
Verksamhet bedrevs år 1967 på 39 platser utomlands, därav 20 i Europa. Verksamheten
vid de olika arbetscentra består av gudstjänster, samkväm, läsrums- och
biblioteksverksamhet, rådgivning, båtbesök, sjukbesök, arrangerande av sport och
sightseeing m. m. Det kan noteras att på vissa större turistorter utomlands särskild
verksamhet de senaste åren upptagits med inriktning på svenska turister.
Av de totala inkomsterna för 1967 — 3 163 603 kr —- utgjorde löneanslag
från kyrkofonden 478 150 kr och församlingsanslagen 195 400 kr. I verksamhetsberättelsen
för nämnda år uttalas bl. a., att styrelsen finner det realistiskt att räkna
med en ytterligare ökning av församlingsanslagen. Det framhålles, att en del stora
stadsförsamlingar ännu inte lämnar något som helst anslag, trots att de kyrkoskrivna
sjömännens skattemedel kan beräknas tillföra dessa församlingar åtskilliga tusental
kronor.
Om sjömännens skatteförhållanden må antecknas, att de erlägger en särskild
sjömansskatt, som ersätter bl. a. statlig och kommunal inkomstskatt för löneinkomster
ombord på svenskt fartyg. Sjömansskatten är en definitiv källskatt, som
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968
i sin helhet tillfaller staten. Ersättning för minskade skatteintäkter utgår emellertid
av statsmedel till kommun och landstingskommun. Den primärkommunala ersättningen
tillfaller i sin helhet den borgerliga kommunen. Församling får alltså ingen
ersättning för minskade skatteintäkter till följd av sjömansskattesystemet.
1968 års kyrkomöte
Vid årets kyrkomöte behandlades flera frågor av intresse i förevarande sammanhang.
En kortfattad redogörelse härför lämnas nedan.
Frågan om församlings kompetens var aktuell i anledning av motioner om rätt
för församling att bevilja anslag på det internationella planet. Motionerna avstyrktes
av kyrkolagsutskottet och avslogs av kyrkomötet. I sitt betänkande (nr 19) framhöll
utskottet bl. a. att allvarliga principiella hinder mötte mot att ändra 2 § 1 mom.
lagen om församlingsstyrelse för att möjliggöra för församling att med utdebiterade
medel stödja internationell kyrklig hjälpverksamhet. Utskottet uttalade i denna
del följande:
Reglerna om församlings kompetensområde i 2 § lagen om församlingsstyrelse
korresponderar med motsvarande bestämmelser i kommunallagen och landstingslagen
som även för de borgerliga kommunernas del stadgar en begränsning till
kommunens angelägenheter. Upprätthållandet av denna begränsning står i nära
samband med den väsentliga principen om kommunal självstyrelse inom de av
lagen uppdragna gränserna.
I skilda sammanhang berördes under kyrkomötet även frågor rörande svenska
kyrkans sjömansvårdsstyrélse. Därom må antecknas följande.
Andra tillfälliga utskottet behandlade i ett betänkande (nr 2) sjömansvårdsstyrelsens
årsberättelser 1963—1967. Utskottet framhöll därvid bl. a. betydelsen av
den av styrelsen upptagna turistverksamheten. Vidare uttalade utskottet att sjömanskyrkan
utomlands gav de uteseglande den vård som hemförsamlingen var
skyldig alla sina medlemmar och att det sålunda borde vara angeläget också för
församlingarna att mer än som skedde genom anslag stödja sjömanskyrkorna. Samma
utskott behandlade i ett annat betänkande (nr 3) motioner om utredning beträffande
den kyrkliga verksamheten i svenska turistcentra utomlands. Utskottet
uttalade därvid bl. a. att antalet svenskar som vistades längre eller kortare tid utomlands
var så stort, att uppbyggandet av en kyrklig verksamhet bland dem tedde sig
helt ofrånkomligt. I betänkandet erinrades om sjömansvårdsstyrelsens arbete bland
turisterna. Vad gällde ekonomin uttalades att, eftersom turistema och även den
mera bofasta gruppen svenskar kom från alla delar av vårt land, starka skäl torde
kunna anföras för att verksamheten bekostades av kyrkofondsmedel. Utskottet
underströk vikten av att sjömansvårdsstyrelsen även vid en eventuell ändrad
organisation för turistarbetet blev representerad däri, eftersom styrelsen börjat
denna verksamhet och ett mycket nära samarbete även i framtiden föreföll rimligt,
Utskottet föreslog, att kyrkomötet skulle anhålla hos Kungl. Maj:t om skynd
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968
5
sam utredning av hela frågan om kyrkans verksamhet bland de svenskar som längre
eller kortare tid vistades utomlands. Kyrkomötet biföll utskottets hemställan.
Slutligen skall här även antecknas, att kyrkomötet i anledning av en motion begärde
hos Kungl. Maj:t att sjömansvårdsstyrelsen skulle få ersättning ur kyrkofonden
för avlönande av alla permanenta sjömanspräster, stationerade utomlands.
Kyrkomötet gick därvid mot kyrkolagsutskottet, som i sitt betänkande i frågan (nr
23) visserligen framhållit sjömansvårdens stora betydelse och viktiga sociala roll
men på andra grunder avstyrkt motionen.
Motionerna
Motionärerna framhåller att svenska sjömän — varav flertalet är under 20 år •—
tvingas tillbringa större delen av sin egentliga fritid i utländska hamnstäder och att
de allmänna förhållandena där ofta är ur sjömännens synpunkt otillfredsställande.
Motionärerna uttalar, att den av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse organiserade
svenska sjömanskyrkan utomlands med dess mångsidiga verksamhetsfält i detta
läge fyller en viktig funktion. Sjömanskyrkan tillhandahåller sålunda mycket av
det som samhället ger den enskilde i Sverige i form av social, kulturell och andlig
omvårdnad. Sjömännen tillhör som regel svenska kyrkan och betalar till Sverige
genom sjömansskatten betydande skattebelopp som även tillgodoförs kommunerna.
Sjömanskyrkan finansieras till helt övervägande del av frivilliga medel. Församlingarna
i gemen kan — säger motionärerna —• enligt gällande bestämmelser inte anslå
medel genom sina kyrkoråd, då sjömanskyrkorna är belägna utomlands. Endast
vissa församlingar med medlemmar som till yrket är sjömän har kunnat lämna
smärre anslag till detta ändamål. Starka skäl talar emellertid enligt motionärerna
för att alla svenska församlingar bör få anslå medel till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
för dess verksamhet i utländska hamnar.
Utskottet
I förevarande motioner hemställs om sådan ändring av de för kyrklig kommun
gällande kompetensreglerna, att alla församlingar inom svenska kyrkan får rätt
att anslå medel till verksamhet i utlandet bland svenska sjömän. Av motiveringen
framgår, att därvid i första hand avses att öppna ytterligare möjligheter för församling
att av utdebiterade medel lämna bidrag till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.
Gällande reglering av den kommunala kompetensen förutsätter i princip att
kommunal verksamhet skall vara knuten till kommunen och sålunda av lokal natur.
Detta gäller även med avseende på kyrklig kommun. Av motivuttalanden till
församlingsstyrelselagen framgår emellertid, att hinder för församling att med
utdebiterade medel främja verksamhet som bedrivs utom den egna församlingen
i allmänhet inte föreligger, om verksamheten fullföljer syften som eljest ligger
inom ramen för kompetensen och direkt eller indirekt är till gagn för församlingens
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 32 år 1968
arbete. Rörande tillämpningen av detta allmänna uttalande rådde vid lagens tillkomst
enighet bl. a. om att församling, som har medlemmar som till yrket är sjömän,
är oförhindrad att lämna bidrag till sjömansverksamhet i utländsk hamn,
där sjöman från hemorten tillfälligt vistas, ävensom till sjömansvårdsstyrelsens
verksamhet.
Frågan om församlings kompetens att bevilja bidrag av utdebiterade medel till
sjömansvårdsstyrelsens verksamhet är emellertid enligt utskottets mening inte uttömmande
besvarad genom det här åsyftade motivuttalandet. Man måste även beakta
den utveckling som ägt rum under de senaste åren. Stadgeenligt åligger det
sjömansvårdsstyrelsen — med visst i detta hänseende betydelselöst undantag —
att utöva svenska kyrkans verksamhet inte bara bland svenska sjömän utan även
bland andra svenskar i utlandet. Denna senare uppgift har fått allt större betydelse.
Den svenska turismen utomlands har under denna tid kraftigt ökat. Sjömansvårdsstyrelsen
har upptagit särskild verksamhet i utlandet med inriktning på de svenska
turisterna. Dess arbete torde därför vara till gagn för praktiskt taget varje svensk
församling. I detta läge torde det knappast kunna antas, att gällande kompetensreglering
innebär hinder för församling att bevilja bidrag till sjömansvårdsstyrelsens
verksamhet. Syftet med det i motionerna framställda yrkandet torde sålunda i allt
väsentligt redan vara tillgodosett. Med hänsyn härtill anser utskottet anledning
saknas till något riksdagens initiativ med anledning av förevarande motioner.
Utskottet hemställer,
att riksdagen förklarar motionerna I: 302 och II: 384 besvarade
med vad utskottet anfört.
Stockholm den 5 november 1968
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Erik Olsson (s), Sveningsson
(h), Sörlin (s), Sörenson (fp), Tistad (fp), Harald Pettersson (ep), Nyquist
(s), Ivar Andersson (s) och Svenungsson (h); samt
från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund (s), Johansson
i Trollhättan (s), Nelander(fp), Larsson i Luttra* (ep), Andersson i Billingsfors*
(s), Mossberg (s), Norrby (fp), Werner (h) och Lindberg (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.