Konstitutionsutskottets utlåtande nr 29 år 1968
1
Nr 29
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion
om samarbete mellan kommuner i olika
nordiska länder.
Ärendet
I detta utlåtande behandlas motionen 1: 305 av herr Arne Pettersson, fru
Ranmark och herr Dahlberg (alla s). Den avser samarbete mellan kommuner
i olika nordiska länder.
Hemställan avser: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om en utredning med syfte att inventera samarbetsbehoven, systematiskt
genomgå de formella hinder som kan uppstå och lämna förslag
till undanröjande av dessa».
Bakgrund
Vid ett seminarium anordnat av föreningarna Nordens förbund i Karlstad
den 19—20 augusti 1967 med deltagande av representanter för centrala
och regionala myndigheter samt nordiska politiker behandlades ämnet
»Nordisk gränsregion: näringspolitik och samhällsservice» (Nordisk utredningsserie
1968:8). I en slutkommuniké uttalade seminariet följande:
Seminariet konstaterar att samarbetet i Nordens gränsregioner verkar
starkt stimulerande på de nordiska samarbetssträvandena i allmänhet. Efterkrigstidens
nordiska reformer har till följd av gränsregionernas historiska,
kulturella och ekonomiska intressegemenskap fått en särskilt gynnsam
effekt i dessa. Erfarenheterna från det påbörjade interkommunala
gränssamarbetet visar att det är nödvändigt att snarast möjligt göra en
översyn av de samarbetsformer som hittills utvecklats. Riktpunkten för
en utredning av dessa frågor bör vara att i varje enskilt nordiskt lands lagstiftning
undanröja hindren för samarbetet i gränsregionerna. Framför allt
måste det bli möjligt att dessa områden etablerar gemensamma statliga
och kommunala institutioner, exempelvis inom naturvård, vattenvård och
allmänservice.
Under åberopande bl. a. av seminariets uttalande väcktes i oktober 1967
i Nordiska rådet ett förslag av fyra rådsmedlemmar (Erik Adamsson, Olavi
Lahtela, Harald Lpbak och Dagmar Ranmark) att rådet »måtte rekommendera
regeringarna att låta genomföra sådana ändringar i kommunallagstiftningen
och annan lagstiftning, att fasta legala former skapas för samarBihang
till riksdagens protokoll 1968. 5 samt. 2 avd. Nr 29
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 29 år 1968
betet mellan kommuner över riksgränserna i form av t. ex. kommunalförbund,
kommunala bolag eller liknande organ».
Förslaget har hänskjutits till Nordiska rådets socialpolitiska utskott, som
väntas avge betänkande i saken i samband med sitt kommande sammanträde
i Norge i december i år. Slutligt ställningstagande torde komma att ske
vid Nordiska rådets session i Stockholm i mars nästa år.
Över medlemsförslaget har inhämtats ett stort antal remissyttranden från
centrala och regionala myndigheter, kommuner och olika intresseorganisationer
in. in. i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Flertalet remissorgan
— däribland i Sverige bl. a. kommunalrättskommittén, Svenska landstingsförbundet
samt de förutvarande primärkommunala organisationerna Svenska
stadsförbundet och Svenska kommunförbundet — ställer sig positiva
till åtgärder i medlemsförslagets syfte. De tre sistnämnda organisationernas
remissvar beröres nedan i samband med redogörelsen för de över motionen
inhämtade yttrandena. Kommunalrättskommittén lämnar i sitt yttrande
över medlemsförslaget inledningsvis en redogörelse för olika former
av samarbete mellan svenska kommuner. Kommittén framhåller därvid,
att interkommunalt samarbete är ett mycket vanligt inslag i den svenska
kommunalförvaltningen och att samverkan kan etableras på frivillig väg
eller — på grund av föreskrifter i speciallagstiftning — genomföras tvångsvis.
I förstnämnda hänseende erinras bl. a. om möjligheterna att ingå samarbetsavtal
mellan kommuner för lösande av viss uppgift och att därvid
skapa ett särskilt rättssubjekt för ändamålet, t. ex. bolag, förening eller
stiftelse. Vidare redogörs för den mera utvecklade form för frivillig kommunal
samverkan som kommunalförbundet utgör. Beträffande frågan om
kommunalt samarbete över riksgränserna uttalar kommittén följande:
Liknande samarbetsbehov som skapas av de inrikes administrativa gränserna
uppkommer i princip även vid riksgränserna. Den svenska lagstiftning
som reglerar kommunernas verksamhet har emellertid inte annat än
undantagsvis influerats av synpunkter på gränskommunalt samarbete och
frågor av hithörande art synes inte heller ha uppkommit i rättstillämpningen.
Det är därför vanskligt att ange i vilken utsträckning svensk
kommun kan anses ha befogenhet att lösa sina uppgifter i samarbete med
kommun på andra sidan riksgränsen. Uppenbarligen kan intet invändas
mot ett samarbete som tar formen av information, överläggning och en
viss samordning av planläggningen. Hur man från rättslig sypunkt skall
betrakta ett mer ingående och systematiskt samarbete, som är ägnat att i
något mera betydelsefullt hänseende skapa permanenta beroendeförhållanden,
framstår däremot mera tveksamt. Tydligt är i vart fall att det inrikes
samarbetsmönstret inte är omedelbart tillämpligt. Riksgränserna representerar
en serie speciella problem som sammanhänger inte bara med de
organisatoriska och rättsliga olikheterna i respektive länders förvaltning
utan också med olikheter beträffande den inrikes- och utrikespolitiska målsättningen.
Det bör även erinras om att ett fastare utformat gränssamarbete
ofta tilldrar sig ett betydande riksintresse. Exempel utgör här frågorna om
storflygplats och broförbindelser i Öresundsområdet.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 29 år 1968
3
Kommunalrättskommittén tillstyrker att en utredning kommer till stånd
om här berörda frågor. Utredningen torde i första hand böra inriktas på
en kartläggning av de behov av samarbete som nu föreligger och som kan
väntas uppkomma inom närmare tid. Att därefter, med ledning av den
kännedom man får om dessa behov, skapa lämpliga former för samarbetet
och uppdra gränser för samarbetet torde inte vara förenat med oöverstigliga
svårigheter. Sannolikt måste man räkna med att kommunerna inte
kan lämnas samma handlingsfrihet i det gränskommunala samarbetet som
i samarbetet dem emellan inom riket. En möjlig lösning kan vara att Kungl.
Maj :t bemyndigas pröva och fastställa ingångna samarbetsavtal. I fall då
samarbete på visst område är mera vanligt kanske en reglering i speciallagstiftning
kan vara att föredra.
Motionen
Motionärerna erinrar om de stora likheterna mellan de nordiska länderna
i kulturellt, socialt och författningsmässigt hänseende. De framhåller som
ett gemensamt drag den kommunala självstyrelsen och kommunernas stora
del av ansvaret för samhällsfunktionernas upprätthållande. Fortsättningsvis
anför motionärerna i huvudsak följande. En effektiv kommunal förvaltning
kräver stora bärkraftiga enheter men också samarbete utöver kommungränserna.
I alla de nordiska länderna har man sökt lösa detta genom
sammanläggningar och kommunala indelningsreformer. Statsmakterna har
även uppmuntrat till interkommunalt samarbete genom fördelaktiga statsbidrag
och genom att lagstiftningsvägen underlätta och stabilisera samarbetet.
Åtgärderna har emellertid haft utpräglad tonvikt på nationella förhållanden.
På många håll i Nordens gränsregioner har det oaktat olika praktiska
hänsyn framtvingat början till ett gränskommunalt samarbete. I öresundsregionen
arbetar således Öresundsrådet som ett organ för interkommunalt
samarbete mellan kommuner i Skåne och Själland. Gemensamt
för Värmland samt Akershus, Hedemark och Östfold fylken har organiserats
en samarbetsgrupp på läns/landstingsnivå. Det finns också det välkända
samarbetet på Nordkalotten. Vidare har många kommuner längs
den svensk-norska gränsen organiserat ett bilateralt samarbete över gränsen.
Arbetsuppgifterna är skiftande. I öresundsregionen är kommunikationsfrågor,
vattenförorening och fritidsplanering några av huvudpunkterna,
i Värmlands samarbete med de norska fylkena snarare lokaliserings- och
näringspolitik. På Nordkalotten är samarbetet med turistfrämjande åtgärder
en väsentlig fråga. Det är emellertid uppenbart att formella hinder i
många fall verkar försvårande och begränsande på samarbetet. Genom att
lagstiftningen — kommunallagarna och olika specialförfattningar — inte
utvecklats i takt med den kommunala verksamhetens expansion på detta
område har lagstiftningen i många fall helt förbisett möjligheterna att internationalisera
kommunsamarbetet. Ett undanröjande av dessa formella
svårigheter framstår som ett angeläget krav. Till Nordiska rådets 16 :e
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 29 år 1968
session har inlämnats medlemsförslag om en sådan revision av lagstiftningen
i de nordiska länderna. Inte minst med hänsyn till förhållandena i Värmland
och längs Öresund är emellertid största skyndsamhet av nöden.
Remissyttranden
Efter remiss har Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
avgett yttranden över motionen.
Landstingsförbundet anför i sitt yttrande följande:
Utvecklingen inom samhället — ökad specialisering m. m. — innebär bl. a.
att ett allt större antal människor blir beroende av varandra. Mot den bakgrunden
ter sig de nuvarande samhällsbildningarnas funktioner och gränser
inte helt rationella. De traditionella samhällsorganen kan inte alltid på
egen hand uppfylla medborgarnas krav på högt specialiserad service. Genom
bl. a. indelningsändringar och olika former av samarbete söker man
komma till rätta med dessa problem. Inom den nordiska gemenskapen ter
det sig — som motionärerna påpekat — naturligt att en samverkan sker
över de nationella gränserna.
Styrelsen vill här erinra om att förbundet i yttrande över ett medlemsförslag
i Nordiska rådet angående gränskommunalt samarbete (A 171/S)
avgivet i januari i år uttalat sig positivt för en närmare utredning av de
legala formerna för ett interkommunalt samarbete över nationsgränserna.
Inom landstingsförbundet finns för närvarande ingen samlad information
om i vilken utsträckning nuvarande lagstiftning dämt upp samarbetssträvanden
mellan kommunala bildningar i skilda nordiska länder.
Inom hälso- och sjukvårdssektorn förekommer ett visst samarbete i
gränsregionerna. Även inom andra landstingskominunala verksamhetsfält
pekar utvecklingen mot att rationella lösningar av problemen bör sökas i
samråd med samhällsorgan i grannlandet. Det kan här gälla exempelvis
fritidsområden, vattenvård och vattenförsörjning, skydd mot luftföroreningar
m. m.
Enbart mot bakgrunden av dessa allmänna utvecklingstendenser finner
förbundet det väl motiverat att en utredning i enlighet med motionärernas
förslag kommer till stånd.
Kommunförbundet erinrar i sitt remissyttrande om de av dåvarande
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet avgivna yttrandena
över det i Nordiska rådet väckta medlemsförslaget om gränskommunalt
samarbete och anför fortsättningsvis följande:
I förbundens yttranden vitsordades att på flera håll i gränsregionerna
inom Norden förekommer ett interkommunalt samarbete över riksgränserna.
Det framhölls också att samarbetsbehoven kunde förväntas öka.
Förbundens styrelser fann därför en översyn av de legala samarbetsformerna
önskvärd. Styrelserna ställde sig tveksamma till tanken att söka
möjliggöra samarbete i kommunalförbundsform och förordade därför en
koncentration av fortsatt utredningsarbete till dels frågan om i vilken omfattning
samarbetsavtal kunde användas för att reglera interkommunalt
samarbete över gränserna och dels frågan om möjligheter att skapa sär
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 29 år 1968 5
skilda rättssubjekt i form av bolag, förening eller stiftelse för dylikt samarbete.
Under hänvisning till vad sålunda tidigare anförts får det nu sammanslagna
kommunförbundets styrelse tillstyrka att åtgärder vidtages för undanröjande
av hinder mot i lämpliga former organiserat interkommunalt
samarbete över riksgränserna.
Utskottet
I förevarande motion hemställs om viss utredning som en förberedande
åtgärd i syfte att underlätta samarbete mellan svensk kommun och kommun
i annat nordiskt land. Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning,
att samarbete i skilda hänseenden mellan gränskommuner i olika
nordiska länder kan vara av stor betydelse och att lagstiftningen inte bör
försvåra sådant samarbete. Frågan om nordiskt gränskommunalt samarbete
är emellertid upptagen inom Nordiska rådet genom ett i oktober 1967
väckt medlemsförslag. Det har upplysts, att rådet kommer att behandla frågan
redan vid dess nästa session i Stockholm i mars nästa år. I detta läge
och då utskottet anser sig kunna utgå från att en rekommendation i saken
av rådet kommer att leda till att erforderliga åtgärder företas från svensk
sida utan onödigt dröjsmål, bör enligt utskottets mening rådets ställningstagande
inte föregripas genom något initiativ av riksdagen. Utskottet hemställer
därför,
att riksdagen avslår motionen I: 305.
Stockholm den 29 oktober 1968
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson (s), Sveningsson (h),
fru Segerstedt Wiberg* (fp), herrar Sörlin (s), Sörenson (fp), Nyquist (s),
Ivar Andersson (s), Svenungsson (h) och Ernst Olsson (ep); samt
från andra kammaren: herrar Adamsson (s), Nilsson i Östersund (s),
Henningsson* (s), Magnusson i Tumhult* (h), fru Thunvall (s), herrar
Johansson i Trollhättan (s), Larsson i Luttra* (ep), Norrby (fp), Jonsson
(fp) och Lindberg (ep).
* Ej närvarande vid justeringen.