Jordbruksutskottets utlåtande nr 45 år 1968

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen för intrång
enligt naturvårdslagen.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande motioner,
nämligen 1:438 av herrar Sveningsson och Enarsson samt 11:539 av herr
Hedin m. fl., har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhalla
om utredning av möjligheten att inrätta en central värderingsnämnd för värdering
av ersättning till enskilda för intrång på grund av naturvårdslagens bestämmelser
om naturvårdsobjekt.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttranden
över motionerna från statens naturvårdsverk och Riksförbundet Landsbygdens
Folk. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I föreliggande motioner riktas uppmärksamheten på de svårigheter
som ofta föreligger att inom rimlig tid uppnå frivilliga överenskommelser i förvärvs-
och ersättningsärenden mellan kronan och enskilda markägare i samband
med intrång för naturvårdsändamål och att därigenom utdragna domstolsförhandlingar
ofta blir följden. För att sa langt möjligt undvika ett sådant både kostsamt
och tidskrävande förfaringssätt borde man enligt motionärernas mening kunna
hänskjuta ärenden till en central värderingsnämnd, där såväl det allmänna som
de enskilda markägarna skulle vara representerade. Genom inrättande av en sådan
nämnd skulle förutsättningar skapas för att frivilliga överenskommelser i flertalet
fall kunde komma till stånd.

Som framgår av statens naturvårdsverks yttrande har hos verket inrättats en
delegation för markfrågor med uppgift att biträda verket och länsstyrelserna med
värdering av mark, beräkning av löseskilling och ersättning samt vid förhandlingar
i markfrågor. Delegationen har hittills varit verksam endast under omkring ett år.
Det finns enligt verkets mening anledning att för framtiden räkna med goda resultat
av dess arbete. Sedan delegationen genom sin verksamhet utbildat enhetliga normer
i bl. a. ersättningsfrågor väntas frivilliga överenskommelser kunna träffas i
större utsträckning och inom kortare tid än vad tidigare varit fallet. Ämbetsverket
finner det vidare ej uteslutet att delegationen i ett sådant senare skede även kan
få funktion som central värderingsnämnd av det slag motionärerna åsyftar.

1 •— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 sand. Nr 45

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45 år 1968

Med anledning av vad sålunda anförts finner utskottet någon särskild åtgärd från
riksdagens sida ej påkallad till följd av motionerna.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionerna I: 438 och II: 539 utan åtgärd.

Stockholm den 26 november 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s)*, Hedström (s), Carl Eskilsson
(h), Skårman (fp), Hermansson (ep), Magnusson (s)*, Augustsson (s), Lundberg
(h)*, Karl-Erik Eriksson (fp) och fru Lundblad (s);

från andra kammaren: herr Hansson i Skegrie (ep), fru Lindskog (s), herrar
Arweson (s), Eliasson i Moholm (h)*, Johanson i Västervik (s), Persson i Skänninge
(s), Nilsson i Lönsboda (fp)*, Eskilsson i Likenäs (s)*, Åberg (fp)* och
Sundkvist (ep).

Ej närvarande vid justeringen.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45 år 1968

3

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:438 och 11:539
Statens naturvårdsverk (15.3.1968)

Naturvårdsverket, som anser att det för närvarande saknas anledning att företa
den i motionerna avsedda utredningen, anför.

För att förverkliga det program för naturvården, som uppställts av statsmakterna
vid 1963 års riksdag (jfr prop. 1963: 71; JoU 11; rskr 139) är det angeläget att förhandlingar
i förvärvs- och ersättningsärenden mellan kronan och markägare bedrivs
så snabbt och smidigt som möjligt och att parterna inte onödigtvis inleder
domstolsförfarande.

Som motionärerna angivit har det dock ofta visat sig svårt att inom rimlig tid
nå frivilliga överenskommelser. Med anledning härav har på förslag av dåvarande
statens naturvårdsnämnd en delegation för markfrågor inrättats hos naturvårdsverket
med uppgift att biträda verket och länsstyrelserna med värdering av mark,
beräkning av löseskillning och ersättning samt vid förhandlingar i markfrågor’
Delegationen har hittills varit verksam endast under ett halvt år. Det finns emellertid
enligt verkets mening anledning att för framtiden räkna med goda resultat av
dess arbete. Sedan delegationen genom sin verksamhet utbildat enhetliga normer i
bl. a. ersättningsfrågor torde frivilliga överenskommelser kunna träffas i större utsträckning
och inom kortare tid än vad nu är fallet. Det synes vidare ej uteslutet
att delegationen i ett sådant senare skede även kan få funktion som central värderingsnämnd
av det slag motionärerna åsyftar.

Riksförbundet Landsbygdens Folk (11.3.1968)

Riksförbundet avstyrker motionerna, men påpekar att motionärernas konstaterande
att svårigheter ofta föreligger att astadkomma frivilliga överenskommelser är
riktigt. Detsamma gäller delvis rörande tidsutdräkten vid domstolsbehandlingar.
Riksförbundet anför bl. a.

Anledningen till vad sålunda angivits är av skiftande art. Till att börja med bör
det fastslås att ej minst myndigheterna ännu saknar fast grepp om ärendenas karaktär
och ännu ej presterat nagra fasta riktlinjer för behandlingen av ersättningsfrågorna.
Enligt förbundets erfarenhet — förbundet handlägger ett flertal naturvårdsärendpn
genom sin juridiska avdelning — är anledningen till den i stort sett
otillfredsställande ordningen att länsstyrelserna och Statens Naturvårdsverk i många
fall underlåter att undersöka reella möjligheter till avtal. Det är således vanligt att
ärenden trots påstötningar från de ersättningsberättigades sida ej göres till föremål
för snabb behandling. Detta gäller särskilt då fråga är om principiella problem eller
då relativt stora ekonomiska frågor kan komma under diskussion. Enligt förbundets
mening är de av motionärerna påpekade olägenheterna i hög grad beroende av nu
anmärkta förhållanden.

Inrättande av en central värderingsnämnd är enligt förbundets åsikt olämpligt.
En sådan nämnds arbete skulle endast innebära ytterligare komplikationer och än
längre fördröja avgörandena. Det är enligt förbundets mening av största betydelse
att möjligheterna till domstolsbehandling kvarstår. Förbundet kan för sin del ej

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45 år 1968

finna någon principiell skillnad mellan ärenden enligt naturvårdslagen och sådana
enligt t. ex. vattenlagen, expropriationslagen och lagen om allmänna vägar. Sist
angivna värderingsfrågor avgöres av domstolarna och ingen har hittills såvitt känt
ifrågasatt lämpligheten därav. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle i
realiteten innebära en återgång till förhållandena före tillskapandet av expropriationsdomstolarna,
dvs. nämnden skulle få en ställning som de tidigare expropriationsnämnderna
hade.

För att åstadkomma en bättre ordning torde det bli nödvändigt att vidta andra
åtgärder. Förbundet anser då att fördelar skulle kunna vinnas genom framför allt
utarbetande av fasta normer, inrättande av nya typer av expropriationsdomstolar
efter förebild av vattendomstolarna och snabbare och effektivare behandling hos
länsstyrelserna och naturvårdsverket. Förbundet har gjort den erfarenheten att tidsutdräkten
mellan en åtgärd från myndigheternas sida, som kan utlösa en ersättningssituation
och allvarligt menade underhandlingar ofta är orimligt lång. Många
gånger göres den erfarenheten att förordnanden utfärdas t. ex. om strandskyddsområden
med avsevärd omfattning men att framställningar därefter om dispens fördröjes
och att då avslag meddelas, som kan medföra ersättningsskyldighet, några
åtgärder ej vidtages för att lösa ersättningsproblemen. Detta har i många fall föranlett
markägarna att så snart förutsättningar föreligger för en domstolsbehandling
påkalla sådan. Åtgärden måste ses mot bakgrunden att söka påskynda behandlingen.
I andra fall, t. ex. vid expropriationer från Kronans sida, fungerar numera behandlingsordningen
tillfredsställande och detta framför allt på grund av myndigheternas
påtagliga intresse att genom kontakter med markägarna lösa uppkommande
problem avtalsvis.

Tryckeribolaget Ivar Hteggström AB • Stockholm 1968

080891