Jordbruksutskottets utlåtande nr 42 år 1968

1

Nr 42

Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående fiskerinäringens
framtid.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner,
nämligen I: 496 av herr Svenungsson m.fl. och II: 619 av herr Carlshamre
m. fl., har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om en utredning om det framtida svenska fisket.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd,
statens naturvårdsverk, fiskpris utredningen och Sveriges fiskares riksförbund.

Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I sin motivering för det föreliggande förslaget om utredning
om framtida stödåtgärder för den svenska fiskerinäringen framhåller motionärerna
att försörj ningsläget för våra västkustfiskare försämrats katastrofalt
under senare tid, bl. a. på grund av skärpt konkurrens från andra
fiskenationer. I sammanhanget påtalas också att kvicksilverförgiftningen
av fisk inom vissa vattenområden medfört köpmotstånd även för saltsjöfisk.

De i anledning av motionerna hörda remissorganen har genomgående
vitsordat behovet av att hithörande frågor blir föremål för prövning. Statens
jordbruksnämnd och Sveriges fiskares riksförbund har dock utgått från
att de i motionerna upptagna frågorna kommer att behandlas av den i
oktober 1967 tillkallade fiskprisutredningen. Denna utredning, som i mars
1968 avlämnade förslag rörande utformningen av den fortsatta prisregleringen
för fisk, vilket förslag godkänts av riksdagen (prop. 59, JoU 27, rskr.
216), har i sitt remissyttrande också vitsordat att den räknar med att i sitt
fortsatta arbete komma in på de spörsmål som behandlas i motionerna.

Utskottet är medvetet om det svåra ekonomiska läge som fiskerinäringen
befinner sig i och som delvis beror på den avveckling av tullar på bl. a. fiskprodukter
som ägt rum inom EFTA-området.

Vissa beslut har redan fattats i syfte att minska svårigheterna på förevarande
område. Genom förenämnda riksdagsbeslut ökades framför allt
de organisatoriska förutsättningarna att genomföra prisregleringen på fisk.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 saml. Nr 42

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42 år 1968

Vidare har genom Kungl. Maj :ts beslut den 28 maj 1968 öppnats möjligheter
för visst anstånd med amortering av statligt fiskerilån. Härutöver torde dock
ytterligare åtgärder behöva vidtas för att de inom fiskerinäringen sysselsatta
skall få en tillfredsställande bärgning. Fiskeristyrelsen bär i sitt remissyttrande
bl. a. nämnt att kreditförsörjningen och katastrofberedskapen
vid ekonomiska förluster behöver förbättras. Som framgår av det föregående
torde fiskprisutredningen komma att behandla frågor i nära anslutning till
de i motionerna väckta spörsmålen. Då det synes lämpligt att utredningen
därvid får del av de synpunkter som framförts i motionerna och däröver
avgivna remissutlåtanden, vill utskottet föreslå att nyssnämnda material
överlämnas till densamma för beaktande. Med hänsyn till behovet av snabba
åtgärder på hithörande område torde få förutsättas att utredningsarbetet
härvidlag kommer att bedrivas skyndsamt.

Utskottet vill i sammanhanget liksom fiskeristyrelsen understryka vikten
av att fiskerinäringens organisationer stärks så att de på bästa sätt kan
tillvarata fiskets intressen.

Utskottet får under hänvisning till det anförda hemställa

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att motionerna
1:496 och 11:619 jämte däröver avgivna remissyttranden
överlämnas till fiskprisutredningen.

Stockholm den 19 november 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Mossberger (s), Lage Svedberg (s),
Hedström (s), Skårman (fp), Hermansson (ep), Magnusson (s), Augustsson
(s), Lundberg (h)*, Karl-Erik Eriksson (fp) och Hubinette (h)*;

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Lindström (s),
fru Lindskog (s), herrar Antby (fp)*, Arweson (s), Johanson i Västervik
(s), Johansson i Simrishamn (s), Dahlgren (ep), Nilsson i Bästekille (h)*
och Åberg (fp).

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42 år 1968

3

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:496 och II: 619

Fiskeristyrelsen (19.2.1968)

Fiskeristyrelsen tillstyrker en utredning av vår fiskenärings nuvarande
problem och framtida struktur. Styrelsen gör inledningsvis vissa jämförelser
mellan fiskerinäringen och jordbruksnäringen i utredningsavseende.

Fiskerinäringens problematik undersöktes efter krigsslutet 1945 av två
olika utredningar, fiskeriutredningen och fiskeristyrelseutredningen, vilkas
resultat underställdes 1948 års riksdag. Därefter har för fiskerinäringens
del tillsatts 1954 års fiskeriutredning som dock upplöstes 1960 utan att ha
avkastat nämnvärda förslag. 1967 har vissa utredningar om särskilda fiskeri1''rågor
tillsatts, nämligen rörande den framtida fiskeliamnspolitiken samt
ang. den fortsatta utformningen av prisregleringen för fisk.

Betr. jordbruksnäringen tillsattes 1942 en stor, parlamentarisk utredning
som resulterade i 1947 års riksdags beslut om jordbrukspolitiken.
1960 års jordbruksutredning utformade nya riktlinjer för jordbrukspolitiken,
vilka ledde till beslut vid 1967 års riksdag.

Någon motsvarighet till 1960 års jordbruksutredning finns inte på fiskerinäringens
område, dvs. en utredning som skall på en gång utforma förslag
till näringspolitiska målsättningar och dra konsekvenserna av dessa målsättningar
för näringsadministrationens uppbyggnad.

Även om skiljaktigheterna betr. utredningsintensitet och utredningsomfång
mellan jordbruksnäringen och fiskerinäringen är att hänföra till de
båda näringarnas helt olika omfattning och ekonomiska betydelse, så kan
man likväl inte undgå att finna åtskilliga sektorer inom fiskerinäringen som
karakteriseras av påtaglig eftersläpning vid jämförelse med motsvarande
sektorer inom jordbruksnäringen.

Denna eftersläpning hänför sig bl. a. till fiskerinäringens kreditförsörjning
och katastrofberedskap vid ekonomiska förluster. I fråga om kreditförsörjningen
står fiskerinäringen ännu kvar vid ett lånefondsystem, vartill
grundritningarna drogs upp på 1890-talet och som numera praktiskt taget
helt avskaffats inom jordbruksnäringen och där ersatts med kreditgaranti.
En investering i ett modernt fiskefartyg kan i dagens läge åtminstone vid
västkusten till högst 10 å 30 % täckas av statligt fiskcrilån, medan resten
måste täckas med borgenslån i bank eller jordbrukskassa. Det är mot den
Dakgrunden man måste bedöma motionärernas illavarslande uttalande om
»risken för kedjereaktioner av ekonomiska sammanbrott, inte minst på
grund av att fiskarna enligt hävd har stött varandra i fråga om ekonomiska
åtaganden».

Länsstyrelserna i de skånska och sydöstsvenska länen har presenterat
eller kommer att presentera utredningar om ekonomisk hjälp till de ålbottengarnfiskare
som drabbades av väldiga redskapsförluster i slutet av 1967,
utredningar som slutar på miljonbelopp. Katastrofhjälpen inom denna sektor
utgörs reguljärt av de statliga fiskredskapslånen enligt kungörelsen 1962: 100
med maximibelopp på 10 000 kr. (fr. o. m. 1.7.1968 15 000 kr.).

De påtalade exempelfallen kan självfallet inte läggas statsmakterna till
last, men de demonstrerar behovet av nytänkande och innovationer inom
fiskerinäringens ekonomiska sektor.

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr år 1968

Samma behov gör sig gällande på ett annat område inom fiskerinäringen,
nämligen utbildningen för fiskare. Här har styrelsen nyligen hos chefen
för jordbruksdepartementet hemställt om tillkallande av sakkunniga.

När det gäller sådana frågor som köpmotstånd mot färsk fisk på grund
av »kvicksilverhysterin» torde det knappast finnas andra vägar att motverka
detta än ökad fiskpropaganda.

Det är i regel ett oeftergivligt krav från statsmakternas sida för stödåtgärder
till en näring, att organisationsväsendet måste föreligga färdigbildat
innan staten griper in med stöd: parollen har varit och torde alltjämt vara
»organisation först —■ statsstöd sedan». För jordbruksnäringen har detta
varit en självklarhet alltsedan 1933 års krisuppgörelse. För fiskerinäringens
del föreligger exempel på samma inställning hos statsmakterna bl. a. betr.
den 1934 införda handelsregleringen för strömming på ostkusten samt betr.
den 1946 principbeslutade prisregleringen på fisk vid västkusten och sydkusten.

Sannolikt kommer statsmakterna att ställa samma krav för sin medverkan
till de stödåtgärder som kan bli frukten av en sådan utredning som
skisseras i det remitterade motionsparet. Här föreligger onekligen brister,
både på den fackliga och den ekonomiska sidan. Det måste — ur rikssynpunkt
sett —- vara mycket angeläget att stärka den fackliga riksorganisationen,
Sveriges fiskares riksförbund, för att förbundet skall kunna fullgöra
sin roll som fackligt remiss- och opinionsinstrument. Vidare saknar fiskerinäringen,
i hjärt kontrast till jordbruksnäringen, en gemensam riksorganisation
på den ekonomiska sidan.

Fiskeristyrelsen vill med den lämnade redogörelsen visa att en utredning
om fiskerinäringens problem sannerligen inte kommer att sakna arbetsmaterial.
Samtidigt är styrelsen angelägen att understryka vikten av att en
av riksdagen eventuellt begärd utredning blir helt förutsättningslös och
inte bygger på ett provins- och kuststräcketänkande.

Styrelsen delar motionärernas uppfattning att flera problem inom fiskerinäringen,
framför allt inom den ekonomiska sektorn, mycket snart kan bli
akuta. Det bör därför stå en blivande utredning fritt att avge delbetänkanden
med förslag till lösningar av sådana akuta problem.

Statens jordbruksnämnd (5.3.1968)

Jordbruksnämnden framhåller, att de skäl som anförts för den föreslagna
utredningen i huvudsak är desamma som föranlett Kungl. Maj :ts
beslut den 6 oktober 1967 att bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla särskilda sakkunniga för att utarbeta förslag rörande den
fortsatta utformningen av prisregleringen för fisk och därmed sammanhängande
frågor. Enligt direktiven för de sakkunniga bör förslag om prisregleringen
föreläggas vårriksdagen och arbetet med återstående frågor
bedrivas så skyndsamt som möjligt. Jordbruksnämnden förutsätter att
dessa sakkunniga kommer att verkställa utredning och avge förslag i de
hänseenden som avses med motionerna.

Statens naturvårdsverk (15.3.1968)

Naturvårdsverket påpekar, att den av motionärerna begärda utredningen
främst avser yrkesfiskets lönsamhet och marknadsförhållanden och att

Jordbruksutskottets utlåtande nr 42 år 1968

5

det i första hand torde få ankomma på statens jordbruksnämnd och fiskeristyrelsen
att bedöma behovet av en dylik utredning.

Vidare framhålls att naturvårdsverket vidtagit ett flertal åtgärder i syfte
att motverka föreliggande förgiftningsrisker genom kvicksilver i fisk och
att det avsättningsproblem på fiskmarknaden i stort, som sammanhänger
med dessa förgiftningsrisker, närmast torde få anses som en informationsfråga.
Naturvårdsverket framhåller värdet av en tillrättaläggande allmän
information om de faktiska riskerna, tillkommen i samverkan mellan vederbörande
hälsovårdsmyndigheter och fiskarorganisationerna.

Fiskprisutredningen (7.3.1968)

Fiskprisutredningen anför.

I direktiven för utredningen, som tillsattes i oktober förra året, har bl. a.
anförts att mot bakgrunden av de förändringar som har ägt rum inom
fiskerinäringen har företrädare för såväl fisket som handeln och beredningsindustrin
i olika sammanhang fört fram önskemål om relativt omfattande
ändringar i fråga om de statliga insatserna på fiskerinäringens
område. Som exempel på frågor som aktualiserats i detta sammanhang
nämns i direktiven storleken av de medel, som får disponeras ur prisregleringskassan
för fisk, användningsområdet för sådana medel, prisregleringsföreningarnas
ansvarsområde och statens jordbruksnämnds åligganden,
regleringen av utrikeshandeln med fisk samt inverkan på prisregleringssystemet
av den ökade landningen av fångster från svenska fiskebåtar
i utrikes hamnar. De angivna förhållandena har motiverat att utredningen
har tillkallats för att utarbeta förslag rörande utformningen av den fortsatta
prisregleringen för fisk och därmed sammanhängande frågor.

Som första led i sitt arbete har utredningen den 5 mars i år avlämnat ett
betänkande om prisregleringen av fisk. Förslagen, som avser att stärka
stödet till fisket, har utformats efter överläggningar med berörda parter.
De berörda fiskarorganisationerna har godtagit de riktlinjer som föreslagits
av utredningen. Även representanter för handel och industri har förklarat
sig beredda att medverka i det nya systemet för prisregleringen som utredningen
föreslagit.

Utredningen fortsätter sitt arbete med återstående frågor och räknar
därvid med att komma in på de spörsmål som behandlas i motionerna.

Sveriges fiskares riksförbund (15.2.1968)

Styrelsen för riksförbundet föreslår att motionerna överlämnas till den
pågående fiskeriutredningen. Styrelsen instämmer i vad som framhålles
i motionerna rörande fiskerinäringens svåra ekonomiska situation och anser
det vara värdefullt att problemen observeras även utifrån. Dessa problem
är enligt styrelsen så stora, att en närmare granskning av frågorna torde
vara behövlig. F. n. pågår redan en fiskeriutredning, och styrelsen anser,
att man kan förvänta att även de i motionerna behandlade frågorna kommer
att bli behandlade av de sakkunniga.