Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1968

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av motioner om vissa stödåtgärder i glesbygdsområden.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:494 av herr Skårman och 11:916 av herr Nilsson i
Lönsboda m. fl. har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla
om skyndsam utredning och förslag till stödverksamhet av kombinationen
gårdsbruk och turism i enlighet med vad som prövats i Norge, i syfte
att bibehålla en levande landsbygd i våra skogs- och fjällbygder.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen,
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens Folk. Se Bilaga
till detta utlåtande.

Utskottet. Bakgrunden till förevarande motionsyrkande är de problem
som sammanhänger med svårigheterna att i bygder med vikande jordbruk
bibehålla den levande landskapskaraktären. Motionärerna pekar i detta
sammanhang på den verksamhet med s. k. »prövebruk» som bl. a. praktiseras
i Norge. Denna verksamhet innebär att man från samhällets sida
genom rådgivning och viss finansieringshjälp aktivt engagerar sig för att
stödja jordbruksdrift kombinerad med uthyrning av sportstugor till turister.
Enligt motionärernas mening är förhållandena på många håll i vårt
land sådana att en motsvarande verksamhet är starkt motiverad. Motionärerna
anser dock att härför liksom i Norge erfordras statligt stöd och hemställer
därför om utredning och förslag till statlig stödverksamhet av kombinationen
gårdsbruk och turism i syfte att bibehålla en levande landsbygd
i våra skogs- och fj ällbygder.

Lantbruksstyrelsen har i sitt remissutlåtande över motionerna framhållit
—■ ur de synpunkter styrelsen bär att beakta — att ytterligare behov ej synes
föreligga av speciellt stöd i fråga om jordbruksdelen av företag som är kombinerade
med turistverksamhet. Enligt styrelsens mening torde nämligen
jordbruksdelen i nyssnämnda kombination i många fall bli av relativt liten
omfattning med hänsyn till arealunderlag och övriga produktionsförutsättningar
i här aktuella bygder. Utskottet som delar lantbruksstyrelsens sålunda
redovisade uppfattning vill dock i likhet med bl. a. statens naturvårdsverk
understryka värdet av en prövning av rimliga åtgärder för att
bibehålla en levande landsbygd i berörda landsdelar. Som naturvårdsverket

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 40

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1968

framhåller bedrivs redan från såväl skilda samhällsorgans som olika organisationers
sida en ej obetydlig verksamhet på området. Naturvårdsverket
nämner bl. a. RESO:s bygdesemesterverksamhet och det anordnande av
semesterbyar som kommer till stånd genom visst statligt stöd från fonden
för friluftslivets främjande och från arbetsmarknadsmyndigheterna. Utskottet
vill i förevarande sammanhang även fästa uppmärksamheten på det
arbete som nedlagts av den s. k. trelänsutredningen beträffande kommunerna
i gränsområdet mellan Kopparbergs, Västmanlands och Örebro län, där
berörda kommuner tillsammans med representanter för länsorgan och domänverket
utarbetat planer och förslag till åtgärder för främjande av fritidslivet
inom utredningsområdet under beaktande av natur- och landskapsvårdande
synpunkter. Som ett annat exempel på beaktansvärda allmänna
initiativ i frågan kan även nämnas en av länsstyrelsen i Gävleborgs
län nyligen genomförd undersökning av turist- och fritidsförhållandena
inom länet där man också haft blicken inriktad på markanvändningspolitik
och naturvårdssynpunkter.

Den fråga som aktualiserats i de nu förevarande motionerna är enligt utskottets
mening väl förtjänt beaktande i samband med de överväganden
som nu från skilda utgångspunkter ägnas förevarande omstruktureringsproblem.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att föredragande departementschefen
i samband med föregående års riksdagsbehandling rörande
riktlinjerna för jordbrukspolitiken anmälde sin avsikt att uppdra åt
naturvårdsmyndigheten att följa utvecklingen ur landskapsvårdssynpunkt
av minskningen i jordbruksjordens omfattning. Statens naturvårdsverk som
därefter erhållit nämnda uppdrag har nyligen, efter det att motionerna
väckts och remissutlåtanden över desamma inhämtats, föranstaltat om tillsättande
av en arbetsgrupp, bestående av företrädare för naturvårdsverket,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Riksförbundet Landsbygdens Folk och
Svenska kommunförbundet för att närmare studera dessa frågor. Enligt
utskottets mening måste den i förevarande motioner upptagna frågan vara
en av de punkter, som kommer att ägnas uppmärksamhet inom nämnda
arbetsgrupp. Utskottet har vid kontakt med representanter för gruppen
även fått denna uppfattning bekräftad. Under angivna förhållanden finner
utskottet sig kunna förutsätta att den aktualiserade frågeställningen kommer
att ägnas en ingående belysning ur såväl statlig, kommunal som enskild
synpunkt utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer,

att riksdagen anser motionerna 1:494 och 11:916 besvarade
med vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 12 november 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Jordbruksutskottets utlåtande nr JO år 1968

3

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Lage Svedberg (s), Hedström (s), Carl
Eskilsson (h), Skårman (fp), Magnusson (s), Augustsson (s), Lundberg
(h), Karl-Erik Eriksson (fp), Manne Olsson (s)* och Wikberg (ep);

från andra kammaren: herr Hansson i Skegrie (ep), fru Lindskog
(s), herrar Arweson (s), Eliasson i Moholm (h), Persson i Skänninge (s),
Nilsson i Lönsboda (fp), Jonasson (ep), Trana (s)*, Eskilsson i Likenäs (s)
och Berndtsson (fp)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Persson i Skänninge (s), som anser att tredje stycket av utskottets
yttrande samt utskottets hemställan bort utbytas mot text av följande
lydelse:

»Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att föredragande
departementschefen i samband med föregående års riksdagsbehandling rörande
riktlinjerna för jordbrukspolitiken anmälde sin avsikt att uppdra åt
naturvårdsmyndigheten att följa utvecklingen ur landskapsvårdssynpunkt
av minskningen i jordbruksjordens omfattning. Statens naturvårdsverk som
därefter erhållit nämnda uppdrag har nyligen föranstaltat om tillsättande
av en arbetsgrupp, bestående av företrädare för naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, Riksförbundet Landsbygdens Folk samt Svenska
kommunförbundet för att närmare studera dessa frågor.

Vad gäller aspekterna på förevarande spörsmål ur turistsynpunkt vill
utskottet vidare erinra om att frågan om den svenska turistnäringens förutsättningar
är föremål för ett betydande intresse från både statligt och kommunalt
håll. Frågan om en organisatorisk reform, innebärande ett ökat
statligt engagemang, är för närvarande under prövning. Bl. a. är ett år 1966
framlagt utredningsförslag om en av staten finansierad central basorganisation
för turismen föremål för överväganden vid den nu pågående budgetbehandlingen
inom statsdepartementen och Kungl. Maj :ts ställningstagande
till detsamma kan således väntas bli presenterat för riksdagen i
början av år 1969.

Under angivna förhållanden finner utskottet det ej motiverat med någon
särskild riksdagens åtgärd i anledning av de nu behandlade motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen lämnar motionerna 1:494 och 11:916 utan
åtgärd.»

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1968

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:494 och 11:916
Statens naturvårdsverk (11.3.1968)

Naturvårdsverket framhåller att den i motionerna behandlade frågan närmast
avser stödåtgärder i glesbygdsregionerna och inte i första hand kan
anses vara en fråga för naturvårdsverket, men verket understryker dock
värdet av att alla rimliga åtgärder för att bibehålla en levande landsbygd i
våra skogs- och fjällbygder prövas. I detta bör just ingå att söka gynna
turismen inom dessa regioner såsom redan skett t. ex. genom RESOs bygdesemesterverksamhet
och i viss utsträckning genom statligt stöd ur fonden
för friluftslivets främjande eller från AMS för anordnande av semesterbyar
o. dyl. i glesbygdskommuner, fortsätter verket, och tillägger att stor vikt i
detta arbete bör läggas på att ta tillvara och eventuellt rusta upp redan
befintlig bebyggelse.

Lantbruksstyrelsen (14.3.1968)

Lantbruksstyrelsen framhåller — ur de synpunkter som styrelsen har
att beakta — att ytterligare behov ej synes föreligga av speciellt stöd i fråga
om jordbruksdelen av företag som är kombinerade med turistverksamhet.
Till stöd härför anför styrelsen.

Med hänsyn till arealunderlag och övriga produktionsförutsättningar i
här aktuella bygder torde jordbruksdelen i nyss nämnda kombination i
många fall bli av relativt liten omfattning och de åsyftade företagen närmast
få karaktären av stödjordbruk. Lantbruksstyrelsen vill med anledning härav
erinra om att frågan om statligt stöd till sådana enheter behandlats bl. a.
av 1967 års riksdag i samband med riktlinjerna för den nya jordbrukspolitiken.
I prop. 1967: 95 anförde departementschefen att tillkomsten och fortvaron
av stödjordbruk ej längre bör främjas genom ekonomiskt stöd. Enligt
departementschefen bör som stödjordbruk betraktas även deltidsjordbruk,
vars innehavare har sin huvudsakliga sysselsättning utanför jord- och skogsnäringen.

Jordbruksutskottet och riksdagen anslöt sig till departementschefens uttalanden
rörande deltids- och stödjordbruk.

I nyssnämnda proposition framhöll departementschefen också att vid
kombinerade jord- och skogsbruk bör jordbruksdelen ha sådan omfattning
och effektivitet att investeringarna i den delen blir lönsamma.

Jordbruksutskottet, som i detta sammanhang hade att ta ställning till
motioner vari bl. a. begärdes att rationaliseringsstöd till kombinerade företag
skulle kunna utgå om företaget som helhet var lönsamt, uttalade ati
lönsamhetskravet innebär att i jordbruksdelen insatt arbete och kapital
skall ge full timersättning resp. normal förräntning och att eventuell bristande
lönsamhet i jordbruksdelen inte bör anses kunna kompenseras genom
förekommande överskott från slcogsdelen, men att detta inte hindrar att
den som saknar full sysselsättning i jordbruksdelen kan komplettera med

Jordbruksutskottets utlåtande nr JO år 1968 5

arbete i egen skog och därigenom möjliggöra full bärkraft för företaget i dess
helhet.

Lantbruksstyrelsen har anfört i sina anvisningar till lantbruksnämnderna
rörande tillämpningen av kungörelsen om statligt stöd till jordbrukets rationalisering
m. m. (SFS 1967: 453), att med deltidsj ordbruk bör avses företag,
inom vilka jordbruk eller annan framställning av jordbruksprodukter jämte
i förekommande fall skogsbruk vid den tillämpade produktionsinriktningen
och med för företagets storlek normal teknisk utrustning inte ger full sysselsättning
åt minst en man, samt att stödjordbruk får anses vara en form av
deltidsj ordbruk och alltså inräknas i detta begrepp.

Utskottets uttalanden rörande kompletterande sysselsättning i egen skog
har i nyssnämnda anvisningar tolkats så att — för att statligt stöd skall utgå
— huvuddelen av sysselsättningen för minst en man skall erhållas från jordbruksdelen.

Den pågående tekniska och ekonomiska utvecklingen inom jordbruket
ställer allt högre krav på produktionens omfattning vid enskilda enheter.
Detta förhållande och tidigare nämnda villkor för statligt stöd gör att jordbruksdelen
i den företagsform som åsyftas i motionerna endast i undantagsfall
torde kunna stödjas enligt nu gällande bestämmelser för stöd till jordbrukets
rationalisering.

Enligt styrelsens mening torde innehavarna av här åsyftade företag i hög
grad bli beroende av turism eller skogsarbete eftersom jordbruksdelen i de
flesta fall torde bli av mindre betydelse.

Syftet med den föreslagna stödverksamheten uppges vara att bibehålla en
levande landsbygd i våra skogs- och fjällbygder. Erfarenheter av landskapsvårdande
åtgärder i bygder med vikande jordbruk är dock ännu begränsade.
Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang omnämna de undersökningar
som påbörjats vid lantbrukshögskolan och som syftar till att belysa tekniska
och ekonomiska förutsättningar för att bedriva landskapsvård med hjälp av
bl. a. betesdjur.

Styrelsen vill med anledning av den föreslagna stödverksamheten i fjällbygderna
nämna det stöd som genom lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna
utgår till vissa kronolägenheter på renbetesfjällen i Jämtlands län
samt inom Västerbottens och Norrbottens lappmarker. Dessa s. k. fjällägenheter,
sammanlagt 254 st. den 30 juni 1967, utgör stödjepunkter för den allmänna
samfärdseln och för samernas förflyttning inom fjällområdena. Eu
fjällägenhet omfattar vanligen några få hektar åker och har förutom bostadshus
en mindre ekonomibyggnad. Jordbruksdriften på dessa lägenheter lämnar
huvudsakligen produkter för det egna hushållet, men även viss försäljning
till turister kan förekomma. Lägenhetsinnehavaren får sin bärgning av
jordbruket jämte arbete inom turistnäringen och samfärdseln samt jakt och
fiske.

Vad gäller s. k. norrländska fjällägenheter (45 st.) ansvarar staten direkt
för erforderliga byggnadsinvesteringar, medan övriga fjällägenheter ges bidrag
till sådana åtgärder i den mån detta anses motiverat ur allmänna och
sociala synpunkter. Statligt stöd utgår även till anordningar för el- och vattenförsörjning,
investeringar i vägar och broar in. in.

Styrelsen vill omnämna att Kungl. Maj :t genom beslut den 31 mars 1967
och den 30 juni 1967 medgivit att mindre stugor avsedda för turisters övernattning
får uppföras på några fjällägenheter i Västerbottens och Norrbottens
län.

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 40 år 1968

Sveriges lantbruksförbund (22.2.1968)

Lantbruksförbundet tillstyrker, att den av motionärerna föreslagna skyndsamma
utredningen om vissa stödåtgärder i glesbygdsområdena kommer till
stånd och anför därvid.

Den pågående omstruktureringen av lantbruket, innefattande bl. a. en
snabb nedläggning av ett stort antal mindre jordbruk, medför allvarliga
sociala problem för den hastigt hopsmältande befolkningen i våra glesbygder.
Motionärerna anser, att en skyndsam utredning bär företas och förslag
framläggas om stödverksamhet av kombinationen gårdsbruk och turism i
enlighet med vad som prövats i Norge. Syftet skall vara att bibehålla en
levande landsbygd i våra skogs- och fjällbygder.

Lantbruksförbundet har nyligen tillstyrkt motioner (n:ris 1:495 och
II: 919) väckta vid årets riksdag om utredning om åtgärder för att stimulera
en extensiv animalieproduktion i bl. a. naturvårdsfrämjande syfte. Dylika
åtgärder har naturligtvis också stort värde för att mildra de svårigheter som
möter befolkningen i våra glesbygder. Över huvud kan glesbygdsproblemen
lösas endast om det allmänna visar ett positivt intresse och stödjer åtgärder
av olika slag som kan vara till nytta och glädje inte bara för glesbygdernas
folk utan även för stadsbefolkningen med dess ständigt ökande intresse av
att vistas i en avstressande miljö på sin fritid. Varje åtgärd för sig kanske
inte får så stor verkan. Tillsammantagna kan dock effekten av de skilda åtgärderna
på många håll bli betydande.

Riksförbundet Landsbygdens Folk (13.3.1968)

Riksförbundet instämmer i princip i motionärernas motiveringar för att
ge lokaliseringsstöd till stugbyggande i trakter med ökande behov av förläggningar
och tillstyrker att åtgärder vidtas. Riksförbundet anför därutöver.

Turismen är en av de mest expanderande näringarna. Av OECDs rapporter
kan utläsas att turismen i Sverige ökar ungefär dubbelt så snabbt som
landets industriproduktion. Dessutom går utvecklingen mot ökad semesterspridning,
där vinter- och höstsemester blir allt vanligare. Utvecklingen talar
alltså för att möjligheterna att få turistanläggningar för uthyrning ekonomiskt
lönsamma blir bättre och bättre. Det är samtidigt troligt att det är
lättare att få anläggningar av detta slag att bära sig än större etablissemang.

Riksförbundet anser inte att behov föreligger av ytterligare utredning av
ärendet då det redan finns eu kungörelse enligt vilken lokaliseringslån skulle
kunna utgå. Erforderlig ändring i tillämpningen av SFS 101: 65 bör kunna
genomföras utan tidsutdräkt.

Därest här förutsatt ändring genomföres föreligger behov av information
till den enskilde om de nya möjligheter som finns att erhålla lokaliseringslån
eller eventuellt lokaliseringsbidrag för att bygga stugor. En sådan information
är nödvändig om avsedd effekt skall uppnås. Detta skulle på en gång
bidra till att häva bristen på förläggningsplatser på turistorter eller i deras
närhet, och att åstadkomma ett billigare alternativ än andra förläggningstyper
samt att öka sysselsättningen i bygden och ge dem som satsar på denna
verksamhet en acceptabel inkomst.

ESSELTE AB, STHLM 68
814462