Jordbruksutskottets utlåtande nr 36 år 1968

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av motioner om skydd mot erosion vid
Löderups strandbad.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:492 av herr Nilsson, Yngve, och herr Blomguist
samt II: 623 av herr Nilsson i Bästekille och fru Sundberg har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj :t
snarast framlägger förslag om åtgärder till skydd mot erosion vid Löderups
strandbad.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
länsstyrelsen i Kristianstads län och Löderups kommun.

Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Bakgrunden till förevarande motionsyrkanden är de problem
som hänger samman med den fortgående vattenerosionens inverkan på det
sydskånska kustområdet framför allt utefter sträckan Kåseberga—Löderups
strandbad—Sandhammaren—Mälarhusens strandbad. Som framhålls i
remissutlåtandena över motionerna har nämnda kuststräcka under de senaste
hundra åren undergått avsevärda förändringar och erosionen som
fortgår alltjämt synes ha ökat i omfattning under de senaste decennierna.
Löderups kommun påpekar i sammanhanget att erosionen inte endast är ett
hot mot konkreta ekonomiska värden i form av bebyggelse utmed stranden
utan även mot oersättliga naturvärden i området.

Utskottet som beretts tillfälle att närmare studera förhållandena på platsen
vill för sin del vitsorda, att den fortgående erosionen har en sådan omfattning
att högst betydande natur- och landskapsvärden löper risk att bli
tillspillogivna om ej motåtgärder vidtas förhållandevis snabbt. Som framgår
av yttrande i ärendet av länsstyrelsen i Kristianstads län har emellertid
Kungl. Maj :t i början av år 1967 beviljat länsstyrelsen ett särskilt anslag
för utredning i samråd med sjöfart sstyrelsen om skyddsåtgärder mot erosion
vid nu berörd kuststräcka. Utredningen skall också beröra frågan i vilken
utsträckning kommuner och enskilda bör bidraga till kostnaderna för
skyddsåtgärdernas genomförande. Den undersökning som med stöd härav
satts i gång med tillhjälp av bl. a. expertis från danska vattenbyggnadsmyndigheter
beräknas inom kort vara slutförd varefter länsstyrelsen kommer att
med denna som grundval till Kungl. Maj :t inge vederbörliga förslag i äm1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 10 samt. Nr 36

2 Jordbruksutskottets utlåtande nr 36 år 1968

net. Under angivna förhållanden torde syftet med nu föreliggande motioner
komma att tillgodoses utan särskild åtgärd från riksdagens sida. Med hänsyn
till frågans vikt förutsätter utskottet att den fortsatta utredningen kommer
att bedrivas skyndsamt och att Kungl. Maj :t och vederbörande myndigheter
snarast vidtar de åtgärder, som kan befinnas påkallade.

Utskottet hemställer,

att riksdagen anser motionerna 1:492 och II: 623 besvarade
med vad utskottet i det föregående anfört.

Stockholm den 5 november 1968

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit

från första kammaren: herrar Lage Svedberg (s), Hedström (s), Carl
Eskilsson (h)*, Skärman (fp), Hermansson (ep), Magnusson (s), Augustsson
(s), Lundberg (h), Karl-Erik Eriksson (fp) och Manne Olsson (s);

från andra kammaren: herrar Hansson i Skegrie (ep), Lindström (s),
Arweson (s), Johanson i Västervik (s), Persson i Skänninge (s)*, Nilsson i
Lönsboda (fp)*, Jonasson (ep), fru Sundberg (h)*, herrar Björk (s) och
Berndtsson (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 492 och II: 623
Statens naturvårdsverk (8.3.1968)

Naturvårdsverket finner det inte möjligt att på grundval av de fakta, som
redovisats i motionerna, bedöma betydelsen ur allmän naturvårdssynpunkt
av erosionsförebyggande åtgärder vid Lödernps strandbad. Innan åtgärder
vidtas på den aktuella platsen bör, enligt verkets mening, erosionens omfattning
och orsaker klarläggas utefter hela den kuststräcka där en tilltagande
erosion kunnat konstateras.

Arbetsmarknadsstyrelsen (14.3.1968)

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att det i södra delen av Kristianstads
län säsongsmässigt brukar uppträda viss arbetslöshet, varför behov av arbetsobjekt
för beredskapsarbeten torde föreligga även framdeles. Styrelsen

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36 år 1968

3

kan dock icke, i avsaknad av utarbetade förslag till åtgärder, bedöma lämpligheten
ur denna synpunkt av de arbetsobjekt som kan framkomma i och
för förhindrande av erosionsskador på kusten.

Styrelsen finner det därför ur de synpunkter, som styrelsen har att företräda,
önskvärt att de föreslagna utredningarna kommer till stånd. Frågan
om vilka åtgärder, som bör vidtagas i det i motionerna angivna syftet, torde
dock väsentligen få bedömas från andra synpunkter än dem, som arbetsmarknadsverket
har att företräda.

Länsstyrelsen i Kristianstads län (14.3.1968)

Länsstyrelsen anför att länsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den 1
april 1966 föreslagit att en utredning måtte komma till stånd för att klargöra
om kustsäkrande åtgärder inom Löderups kommun vore möjliga att åstadkomma
samt kostnaderna för dylika åtgärder. Nämnda skrivelse hade följande
innehåll.

Under de senaste hundra åren har Östersjöns kust på sträckan Kåseberga
—Löderups strandbad—Sandhammaren—Mälarhusens strandbad undergått
avsevärda förändringar.

Icke minst å en kuststräcka om cirka 2 000 meters längd utmed Löderups
strandbads område, för vilket länsstyrelsen den 23 mars 1955 fastställde
byggnadsplan, samt utmed kusten närmast väster och öster om området inom
Löderups kommun har erosionen varit högst påtaglig. Vågorna har där eroderat
sanden, som östgående strömmar sedan ha transporterat och upplagrat
å stranden närmast väster och öster om Sandhammarens fyr. Se artikel av
Jan Davidsson i Svensk geografisk årsbok 1958, s. 50 ff. Erosionen har gått
raskt. Således har strandlinjen utantör Löderup nr 27, belägen i byggnadsplaneområdets
östra del, från 1934 till 1960 förskjutits 28 meter inåt land.
Erosionen kan befaras fortsätta. Något jämviktstillstånd synes ännu icke ha
inträtt.

I västra delen av byggnadsplaneområdet når havet vid högvatten upp endast
några få meter från de utmed stranden befintliga fritidshusen. Å stranden
i västra delen av byggnadsplaneområdet har Löderups strandbads villaägareförening
låtit slå ned en rad pålar, som i viss mån förtar vågornas erosionskraft.
Om emellertid vid ett exceptionellt högvattenstånd stormvinden
ändrar riktning från exempelvis V till N-O, lärer dock pålarnas dämpande
effekt icke förslå långt, utan torde då den närmast stranden befintliga raden
av fritidshus gå till spillo.

En sådan kombination av olyckliga omständigheter har tidigare inträffat
i november 1872 och vid jultiden 1904. Se härom Davidssons ovannämnda
artikel s. 55 och berättelsen »Julstormen 1904» i Frans Löfströms bok Kring
Sandhammaren.

Vid sammanträde inför länsstyrelsen den 24 maj 1960 dryftades frågan
om erosionsskydd vid Löderups strandbad.

År 1961 utförde Kungl. Sjöfartsstyrelsen viss teknisk undersökning av
strandonu ådet vid Löderups strandbad, vilken tillkallad dansk expert ansåg
nödvändig för att han skulle kunna upprätta förslag till erosionsskydd. Kostnaden
för undersökningen har bestritts av Löderups kommun. Sedan experten
i fråga i juni 1964 frånträtt uppdraget, åtog sig distriktsingenjören
Jörgen F. Petersen i Vanlöse att, om han därtill förordnades, projektera en

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36 år 1968

»kystsikring» vid Löderups strandbad. I brev den 12 januari 1965 upplyser
Petersen, att en »sikring med mellemsvsere höfder» på en sträcka om 1 kilometer
i allmänhet torde kunna beräknas till omkring 300 000 svenska kronor.

Projekteringskostnaden beräknar Petersen över slagsvis på följande sätt

(beloppen angivna i svenska kronor):

skissprojekt ........................................ 5 500

detaljprojekt till utförande i egen regi ................ 10 500

detaljprojekt »til udbydclse i licitation og kontrakt» .... 12 500

detaljprojekt »in. licitation, kontrakt, tilsyn og administration»
.............................................. 19 000

Härtill kommer gottgörelse för direkta utlägg till resor, tryck in. m.

Sedan sjöfartsstyrelsen tillfrågat Löderups kommun, om kommunen vore
villig bestrida kostnaden för ett detaljprojekt till erosionsskydd vid Löderups
strandbad, typen detaljprojekl till utförande i egen regi 10 500 svenska
kronor, beslöt kommunalfullmäktige vid sammanträde den 26 februari 1965
följande: Fullmäktige önskade, att de statliga myndigheterna måtte definitivt
taga ställning till frågan om ett erosionsskydd vid Löderups strandbad
skulle upprättas och i så fall lämna garantier för projektets genomförande
med allmänna medel inom rimlig tid. Innan så skedde, ville kommunen
icke binda sig för något ytterligare ekonomiskt engagement i avseende å
erosionsskyddet vid Löderups strandbad.

Situationen är nu den, att statsmakterna bör bestämma sig för huruvida
staten bör ytterligare engagera sig i frågan eller ej. Tre alternativ synes
därvid böra övervägas.

1) Utredningen av ärendet fortsättes i statens regi för klargörande av om
kustsäkrande åtgärder är möjliga att åstadkomma samt kostaderna för dylika
åtgärder. Först sedan denna utredning är färdig, bör staten taga ställning
till huruvida och, om första frågan besvaras jakande, i vilken utsträckning
staten ekonomiskt bör engagera sig för åtgärdernas genomförande.
Kostnaden för utredningen bör bestridas av statsmedel.

2) Staten förklarar redan nu, att staten icke vill engagera sig för genomförande
av några kustsäkrande åtgärder och således icke heller verkställa
någon utredning i sådant syfte.

3) Därest statens inställning blir enligt punkt 2, bör staten överväga,
huruvida enskilda personer, som eventuellt komma att lida ekonomiskt men
av den fortgående erosionen, bör erhålla någon form av statligt bidrag för
sina ekonomiska förluster i likhet med dem, som på grund av naturkatastrofer
utsatts för skador.

Länsstyrelsen förordar, att en utredning enligt punkt 1) kommer till
stånd. Något hinder synes dock ej möta, att denna utredning jämväl kommer
att omfatta en utredning om de ekonomiska konsekvenserna för statens
del, om alternativ 3) väljes.

Länsstyrelsen upplyser att Kungl. Maj:t den 3 februari 1967 beviljade
länsstyrelsen ett anslag om högst 20 000 kronor för utredning om skyddsåtgärder
mot erosion vid kuststräckan utmed Löderups strandbads område.
Utredningen, som borde bedrivas skyndsamt och i samband med sjöfartsstyrelsen,
skulle i huvudsak avse vissa frågor som angivits i en inom länsstyrelsen
i ärendet upprättad promemoria samt frågan om i vilken ut -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36 år 1968 5

sträckning kommuner och enskilda borde bidraga till kostnaderna för
skyddsåtgärdernas utförande.

Länsstyrelsen anför härutöver.

Den 30 juni 1967 sammanträffade överingenjören vid det danska vandbyggningsdirektoratet
Jörgen F. Petersen med representanter för länsstyrelsen
och sjöfartsstyrelsen i Löderups strandbad. Sedan Petersen närmare
besiktigat den erosionshotade kuststräckan, åtog han sig att mot en ersättning
av 10 500 svenska kronor jämte gottgörelse för utlägg för resor, uppehälle
under resorna samt för framställning av karta och ritningar uppgöra
detaljprojekt för utförande i myndighets regi av kustskydd vid Löderups
strandbad. Petersen arbetar med uppdraget och kommer att avlämna utredningen,
så snart han fått färska uppgifter angående djupförhållandena
utanför Löderups strandbads kust. De härför erforderliga mätningarna har
på grund av sjöhävning ännu ej kunnat verkställas.

En utredning är således på gång. Den kommer att innehålla, förutom
förslag till teknisk lösning av erosionsproblemet och beräkning av kostnaderna
för utförande av lämpligt kustskydd, jämväl förslag — för att citera
Kungl. Maj:ts beslut — »i vilken utsträckning kommuner och enskilda bör
bidraga till kostnaderna för skyddsåtgärdernas utförande».

Det är länsstyrelsens avsikt att så snart utredningen föreligger färdig
med denna som grundval hos Kungl. Maj:t göra den underdåniga framställning
i ämnet, vartill förhållandena kan föranleda.

Löderups kommun (14.3.1968)

Kommunalfullmäktige i Löderups kommun har enligl översänt protokollsutdrag
vid kommunalfullmäktiges i Löderups kommun sammanträde den
7 mars 1968 anfört följande.

1. Den fortgående erosionen av Skånes sydkust är ett problem, som inte
är begränsat till enbart Löderups kommun. Den drabbar hårt längs hela kuststräckan
med dess utmärkta badstränder, men särskilt hotande är läget på
de platser, där fritidsbebyggelse finnes i omedelbar anslutning till stränderna,
såsom vid Löderups strandbad. Det förtjänar dock påpekas, att erosionen
inte endast är ett hot mot konkreta ekonomiska värden i form av bebyggelse
utan även mot oersättliga naturvärden: stranden med sin utomordentligt
fina sand, det säregna klitterlandskapet och den natursköna strandlinjen
Mälarhusen—Sandhammaren—Kåseberga.

2. Erosionen synes ha ökat i omfattning för varje år från och med 1950-talets början. Löderups kommun har sedan år 1958 sökt läns- och statsmyndigheternas
bistånd till åstadkommande av något slags skydd mot en
fortsatt erosion. Till en början fann kommunen intet stöd i sina strävanden,
ulan ärendet visades från den ena myndigheten till den andra utan att
någonstans bli föremål för någon handläggning. Först efter det att dåvarade
landshövdingen i Kristianstads län Per Westling personligen intresserat
sig för saken vidtog en mera målinriktad behandling. Ett sammanträde
avhölls i maj 1960, utmynnande i en rekommendation till Löderups kommun
att bekosta en utredning, som skulle utföras av kungl. sjöfartsstyrelsen,
att utgöra grundval för upprättande av förslag rörande kustsäkringsåtgärder
med biträde av danska experter. Kommunen inbetalade det begärda
beloppet 5 000 kronor till sjöfartsstyrelsen, som därefter skulle utföra
utredningen och överlämna därvid insamlade data till den danska ex -

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36 år 1968

pert, som vidtalats för projekteringen. I januari 1965 meddelade sjöfartsstyrelsen,
att den danske civilingenjören Jörgen F. Petersen angivit sina kostnader
för en detaljprojektering till 10 500 kronor jämte rese- och andra
omkostnader, varför styrelsen föreslog kommunen lämna ingenjör Petersen
ifrågavarande uppdrag att bekostas av kommunen. Då kommunen fann det
ytterst ovisst, huruvida en dylik delaljprojektering komme att följas av ett
beslut från statsmakternas sida om genomförande av projektet med allmänna
medel, beslöt man — såsom citerats av motionärerna — att inte binda
sig för ytterligare ekonomiskt engagemang i denna fråga, förrän man hade
erhållit garantier för att kustsäkringsåtgärderna kunde komma till utförande
i statlig regi. Detta kommunens ställningstagande har sedermera delgivits
länsstyrelsen, som i skrivelse till Konungen den 1 april 1966 hemställt
om en utredning rörande skyddsåtgärder vid Löderups strandbad. Inrikesdepartementet
har i skrivelse den 3 februari 1967 medgivit länsstyrelsen i
Kristianstads län att disponera högst 20 000 kronor för en dylik utredning.
Något utredningsresultat eller andra informationer om frågans nuvarande
läge har inte kommit till kommunens kännedom.

3. Under hänvisning till vad ovan relaterats vill kommunen understryka,
att det inte rimligen kan vara en kommunal angelägenhet att ekonomiskt
engagera sig i projekteringen och genomförandet av några kustsäkringsåtgärder.
Bortsett från det dock relativt ringa antal enskilda fritidshusägare,
vilkas byggnader ligger i farozonen vid en ohämmat fortsatt erosion, är det
obestridligen ett huvudsakligen samhälleligt intresse att erosionen inte får
fortgå utan att motåtgärder insättes till bevarande av strandområdena. Det
kan i detta sammanhang anmärkas, att en stor del av den berörda marken
tillhör det allmänna, nämligen Kungl. Maj :t och Kronan (Hagestads fritidsreservat)
och ecklesiastika boställen och kyrkohemman. Kommunen äger
inga strandområden, varför kommunens intresse av skyddsåtgärder är det
rent samhälleliga och allmängiltiga: att i görligaste mån avvärja hotet mot
det natursköna området och bereda allmänheten tillgång till en synnerligen
attraktiv badstrand.

4. Kommunen vill betona, att det nu gått tio år sedan man tog sitt första
initiativ i denna fråga. Man hyste väl de första åren den förhoppningen, att
erosionsattackerna inte skulle fortgå på samma kuststräcka under en längre
följd av år. Nu har det dock visat sig, att angreppen fortsätter och att höstoch
vårstormarna i förening med högt vattenstånd förtär meter efter meter
av stranden. Dessutom har under senare år erosionen angripit även tidigare
skonade områden bl. a. kring Sandhammaren. Det är således synnerligen
angeläget och brådskande, att någon form av kustsäkring genomföres.

5. Med vad ovan anförts vill Löderups kommun yrka bifall till de i riksdagen
väckta motionerna och hemställa, att Kungl. Maj :t med det snaraste
tar ställning i ärendet och låter utföra erforderliga åtgärder till skydd mot
erosionen vid Löderups strandbad.

MARCUS BOKTR. STHLM 1963 680033