Bankoutskottets utlåtande nr 67 år 1968

1

Nr 67

Utlåtande i anledning av framställning från styrelsen för riksdagens
förvaltningskontor om bemyndigande för styrelsen
alt bevilja pensioner och gratifikationer i vissa
fall.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor har i skrivelse till riksdagen
den 23 oktober 1968 hemställt att riksdagen, med upphävande av 1959 och
1967 års i skrivelsen angivna och andra eventuella bemyndiganden för delegerade
för riksdagens verk respektive styrelsen såvitt gäller bemyndigandepensionering
och beviljande av gratifikationer, skall besluta att styrelsen
beträffande f. d. anställningshavare hos riksdagen och dess verk skall äga
besluta om pensioner och gratifikationer i fall motsvarande sådana som
täcks av bemyndiganden för Kungl. Maj :t.

Av skrivelsen, vilken är fogad till utlåtande, framgår omfattningen av
nuvarande bemyndiganden på detta område dels för Kungl. Maj :t, dels inom
riksdagsförvaltningen.

Utskottet

Såsom styrelsen för riksdagens förvaltningskontor framhåller, har utskottet
tidigare i år fäst uppmärksamheten på rådande oklarhet om hur
långt styrelsens befogenheter sträcker sig vad gäller beslut om pensioner
etc. av här ifrågavarande slag. Utskottet finner det befogat att för riksdagens
och dess verks del styrelsen i detta hänseende får ett bemyndigande av samma
räckvidd som de bemyndiganden vilka givits åt Kungl. Maj :t. Vad detta
innebär framgår av den redogörelse som styrelsen nu lämnar. Ståndspunktstaganden
av större principiell betydelse skall, såsom synes av redogörelsen,
alltjämt ske under riksdagens medverkan.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen bifaller styrelsens för riksdagens förvaltningskontor
förevarande framställning.

Stockholm den 3 december 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 saml. Nr 67

2

Bankoutskottets utlåtande nr 67 år 1968

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s), Åkerlund
(h), Lundin (s), Enarsson (h), Mattsson (ep)*, Stadling (s)*, och Österdahl
(fp);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i
Motala (s)*, Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Börjesson i Falköping (ep),
Gustavsson i Ängelholm (s), och Ullsten (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 68
814551

RIKSDAGENS

FÖRVALTNINGSKONTOR

23.10.1968

Dnr 111:347/1968

Till Riksdagen

Bemyndigande för styrelsen för riksdagens förvaltningskontor att bevilja
pensioner och gratifikationer i vissa fall

Nuvarande bemyndiganden för Kungl. Maj:t

Med stöd av riksdagens bemyndiganden äger Kungl. Maj :t i vissa fall bevilja
pensioner eller gratifikationer till f. d. anställningshavare i statens
tjänst (jfr t. ex. prop. 1948: 244; SäUl; Rskr. 448 och prop. 1960: 151; SU
143; Rskr. 323). I vissa av dessa fall har Kungl. Maj :t i sin tur bemyndigat
statens personalpensionverk att besluta i pensionsärendena (Kungl. Maj :ts
brev 30.12.1965 angående bemyndigande att besluta i fråga om pension eller
gratifikation i vissa fall, statsliggaren 1967/68, del II, s. 142).

I betänkande med förslag angående riksdagens arbetsformer och därmed
sammanhängande frågor (SOU 1947:79) anförde särskilt tillkallade sakkunniga
beträffande delegation till Kungl. Maj :t av beslutanderätten i vissa
pensionsfrågor bl. a. följande.

En ytterligare delegation borde enligt de sakkunnigas uppfattning i första
hand ifrågakomma beträffande frågor om pensioner i ömmande fall som
ej förutsetts i gällande reglementen och som ej beröras av den fullmakt
Kungl. Maj :t redan erhållit. Inom riksdagen existerade, har det anförts, en
så klart utvecklad praxis för dessa ärendens behandling att det utan alt
väcka några principiella betänkligheter borde kunna uppdragas åt Kungl.
Maj :t att under följande av nämnda praxis ensam avgöra dem. Skulle däremot
en pensionsfråga uppkomma, för vilken något precedensfall ej funnes,
borde frågan första gången den förekomme underställas riksdagen. Riksdagen
komme därigenom också i fortsättningen att få avgöra enligt vilka
principer pensioner av ifrågavarande slag skulle beviljas men lämnade åt
Kungl. Maj :t att under tillämpning av dessa principer vara beslutande
organ.

I prop. 1948: 244 med förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen,
m. m. (sid. 30 och 31) anförde departementschefen bl. a.
följande.

I anslutning till de sakkunnigas förslag i dessa delar torde Kungl. Maj :t
böra erhålla bemyndigande att besluta rörande beviljande av pension i fall,
där frågan härom hittills plägat genom proposition underställas riksdagens
prövning. I vissa fall bör dock alltjämt pensionsfrågan avgöras under riksdagens
medverkan. Så synes böra ske, därest beviljandet av pension innefattar
ståndpunktstagande av större principiell betydelse. Sålunda bör ex -

2

empelvis fråga om beredande av pension åt befattningshavare, tillhörande
personalkategori, som hittills icke ansetts böra komma i åtnjutande av pension,
regelmässigt underställas riksdagen. Detsamma bör även gälla i fråga
om andra avgöranden, vilka kunna innebära avvikelse från de huvudprinciper,
vilka hittills tillämpats av Kungl. Maj :t och riksdagen vid bedömande
av huruvida pension bör ifrågakomma. Frågor om beviljande av s. k. hederspensioner
torde alltjämt böra prövas av riksdagen. I det stora flertalet av
de pensionsärenden, som efter nu angiven avgränsning skulle ankomma på
Kungl. Maj :ts slutliga prövning, torde ledning vid avgörandet kunna erhållas
av den praxis, som genom Kungl. Maj :ts och riksdagens tidigare beslut
finnes utbildad beträffande principerna vid bedömningen av pensionsfrågorna.
I betraktande av den mångfald av faktorer — såväl i avseende å organisatoriska
förhållanden som beträffande personliga omständigheter i det
individuella fallet — vartill hänsyn är att taga vid ett pensionsärendes avgörande,
torde emellertid även dessa ärenden, som sålunda framdeles icke
skulle underställas riksdagen, understundom komma att inrymma spörsmål,
till vilka ståndpunkt måste tagas efter bedömande av föreliggande omständigheter
utan direkt ledning av dylik praxis. Även såvitt angår avvägningen
av storleken av pensionsförmånerna torde det vara erforderligt att
— därest det praktiska syftet med här avsedda anordning skall kunna uppnås
— Kungl. Maj :ts bemyndigande får innefatta befogenhet till avgöranden,
vilka kunna vara av i viss mån principiell innebörd. Härvid förutsättes dock,
att pensionsavvägningen sker i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
normer, som innefattas i Kungl. Maj :ts och riksdagens tidigare beslut
i hithörande frågor.

I prop. 1960: 151 angående vissa pensionsfrågor för statsanställda in. fl.
(sid. 39) anfördes bl. a. följande.

I samband med framläggandet av slutligt förslag till SPR erinrades i
prop. 1959: 151 (sid. 19) om att Kungl. Maj :ts jämlikt särskilda riksdagsbemyndiganden
(jfr. t. ex. rskr. 1948:448 och prop. 1957: 1, bil. 14, sid. 9)
äger besluta i fråga om pension eller årlig ersättning åt statliga anställningshavare,
som vid avgång ur tjänst inte har rätt till pension. Även om
det nya reglementet öppnade möjlighet till reguljär pensionering av fler
personalgrupper än de tidigare ansågs behov av sådan »bemyndigandepensionering»
i viss utsträckning föreligga även i fortsättningen. Det förutsattes
att i samband härmed det inte skulle ske annan ändring än att Kungl.
Maj :t skulle äga att, i den mån skäl härför ansågs föreligga, anpassa de vid
pensionsbestämningen tillämpade grunderna efter det nya pensionssystemet.

Hos Kungl. Maj :t föreligger till prövning ett antal ansökningar om pension
i fall, där extra tjänstemän efter den 30 juni 1959 avgått eller inom
kort väntades avgå från statsanställning men icke får rätt till pension enligt
SPR, i regel beroende på överårighet vid reglementets ikraftträdande, och
där det för s. k. rilcsdagspension regelmässigt upprätthållna kravet på minst
15 anställningsår före 66 års ålder icke är uppfyllt.

Enligt prop. 1960: 151 (sid. 39 och 40) syntes det med hänsyn till ikraftträdandet
av SPR med övergångsbestämmelser vara motiverat att i vissa i
propositionen avsedda övergångsfall ändra grunderna för beviljande av be -

3

myndigandepensioner och gratifikationer. Skulle anställningshavare, om
något villkor för viss högsta levnadsålder härför ej föreskrivits, ha blivit
underkastad SPR vid reglementets ikraftträdande och egen- eller familjepension
enligt reglementet kunnat utgå, borde sålunda sådan pension kunna
medges, när det sammanlagda antalet anställningsår varit lägst 10. Vidare
borde enligt vad departementschefen uttalade Kungl. Maj :t få medge pension
eller gratifikation enligt föreslagna grunder även i förut inte avsedda,
i huvudsak likartade fall av avgång från anställning efter den 30 juni 1959,
om det ansågs påkallat.

Nuvarande bcmgndiganden inom riksdagsförvaltningen

I skrivelse 6.5.1959 till riksdagen angående pensionsreglering för anställningshavare
vid riksdagens verk anmälde delegerade för riksdagens verk
att särskilt tillkallade utredningsmän föreslagit, att delegerade skulle få
samma befogenhet som tillkom Kungl. Maj :t att bevilja pension i särskilda
fall, där pensionsrätt inte förelåg enligt gällande pensionsbestämmelser
(BaU 1959:42, sid. 4). Utredningsmännen konstaterade att delegerade
inte tidigare åt sig utverkat något bemyndigande att besluta om pension i
individuella fall, motsvarande det som tillkom Kungl. Maj :t, med påföljd
att sådana pensionsfrågor måst särskilt underställas riksdagens prövning
(sid. 9).

Delegerade för riksdagens verk tillerkändes av riksdagen 27.5.1959 befogenhet,
motsvarande den som enligt riksdagens bemyndigande tillkom
Kungl. Maj :t, att i anslutning till statens allmänna tjänstepensionsreglemente
eller eljest meddela särskilda bestämmelser eller beslut i frågor rörande
statlig personalpensionering och därmed sammanhängande frågor beträffande
anställningshavare vid riksdagens verk (BaU 1959:42). Denna befogenhet
tillkommer numera styrelsen för riksdagens förvaltningskontor.

Genom beslut 14.12.1966 har styrelsen för riksdagens förvaltningskontor,
med stöd av riksdagens bemyndigande (KBaU 1966: 3), föreskrivit att statens
pensionslöneförordning och statens allmänna tj änstepensionsreglemente
samt förordnandepensionskungörelsen jämte därtill hörande författningar
fr. o. in. den 1 januari 1967 skall tillämpas i fråga om anställningshavare
inom den inre riksdagsförvaltningen (riksdagens kamrar, utskott och förvaltningskontor)
samt att av delegerade för riksdagens verk den 11 juni
1959 eller senare meddelade alltjämt gällande särskilda bestämmelser i anslutning
till statens allmänna tjänstepensionsreglemente och förordnandepensionskungörelsen
m. m. i tillämpliga delar skall äga motsvarande tilllämpning
inom den inre riksdagsförvaltningen (RFS 1967: 9).

Riksdagen har bemyndigat styrelsen för riksdagens förvaltningskontor
att enligt samma grunder som Kungl. Maj :t besluta om gratifikation till
vissa f. d. anställningshavare inom riksdagsförvaltningen, som vid avgång
ur tjänst inte har rätt till pension (BaU 1967: 64).

4

Styrelsens förslag

Bankoutskottet uttalade i anslutning till ett enskilt pensionsärende i utlåtandet
1968:51, att en viss oklarhet syntes råda om i vilken utsträckning
riksdagens förvaltningskontor — på grundval av bemyndiganden som ursprungligen
givits åt delegerade för riksdagens verk — kunde anses behörigt
att besluta i vissa pensionsärenden.

Styrelsen delar utskottets uppfattning och vill för egen del som exempel
nämna att riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t i anledning av ovannämnda
proposition 1960: 151 inte synes ha föranlett något formellt motsvarande
riksdagsbemyndigande för delegerade för riksdagens verk. För
att undanröja eventuell oklarhet synes det styrelsen lämpligast att de av
riksdagen sedan år 1959 lämnade, här avsedda bemyndigandena för delegerade
respektive styrelsen för riksdagens förvaltningskontor och erforderliga
kompletteringsbemyndiganden nu sammanfattas i ett enda bemyndigande,
varigenom styrelsen får motsvarande befogenhet som tillkommer
Kungl. Maj :t.

Styrelsen för riksdagens förvaltningskontor hemställer

att riksdagen, med upphävande av 1959 och 1967 års i
det föregående angivna och andra eventuella bemyndiganden
för förutvarande delegerade för riksdagens verk resp.
styrelsen såvitt gäller bemyndigandepensionering och beviljande
av gratifikationer, måtte besluta att styrelsen för
riksdagens förvaltningskontor beträffande f. d. anställningshavare
hos riksdagen och dess verk skall äga besluta om
pensioner och gratifikationer i motsvarande fall som täcks
av bemyndiganden för Kungl. Maj :t.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad ordförande,
herrar Wärnberg, Augustsson, Sterne, Martinsson och Thorsten
Larsson samt fru Kristensson.

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR
På styrelsens vägnar:

SIGURD LINDHOLM

/ Olof Cederstrand

ESSELTE AB, STHLM 68
814494