Bankoutskottets utlåtande nr 66 år 1968

1

Nr 66

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av föreslagna ändringar i och tillägg
till Internationella valutafondens stadga, in. m., jämte
motion.

I en den 25 oktober 1968 dagtecknad proposition, nr 150, har Kungl. Maj :t
under åberopande av ett propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

1) antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank,

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna de av styrelsen för Internationella
valutafonden antagna förslagen till ändringar i och tillägg till valutafondens
stadga,

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att ansluta Sverige till systemet med särskilda
dragningsrätter och att vidta de åtgärder som erfordras härför,

4) bemyndiga Sveriges riksbank att besluta i frågor rörande det särskilda
dragningskontot. I

I anledning av propositionen har väckts en motion, som redovisas nedan
(s. 3).

Propositionen

Det huvudsakliga innehållet i propositionen är följande:

Styrelsen för Internationella valutafonden har antagit förslag om ändringar
i och tillägg till stadgan för fonden. Dessa förslag avser dels inrättande
inom valutafondens ram av ett system med särskilda dragningsrätter,
dels vissa ändringar i bestämmelserna för valutafondens verksamhet i övrigt.

Systemet med särskilda dragningsrätter (SDR) syftar till att göra det
möjligt att tillgodose de anslutna ländernas samlade behov av ökande valutatillgångar
i den omfattning och takt som krävs för en kontinuerlig och
stabil tillväxt i världsekonomin. Den nya reservtillgång som SDR utgör
skall vid underskott i betalningsbalansen få växlas mot erforderlig konvertibel
valuta. Sverige får efter anslutning ca 1 % av de dragningsrätter
som kan komma att fördelas. I gengäld förbinder sig Sverige — liksom
övriga länder som går med i systemet — att inom en viss ram tillhandahålla
konvertibel valuta, i utbyte mot SDR, till länder som behöver sådan.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 8 samt. Nr 66

2

Bankoutskottets utlåtande nr 66 år 1968

Ändringarna i bestämmelserna för valutafondens hittillsvarande verksamhet
avser främst att ta hänsyn till utvecklingen sedan 1946 när valutafonden
upprättades.

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att godkänna
de nämnda ändringarna i och tilläggen till valutafondens stadga.
Samtidigt föreslås att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att ansluta Sverige
till systemet med särskilda dragningsrätter. Slutligen föreslås vissa
härav betingade ändringar i riksbankslagen.

På s. 4—13 i propositionen lämnas en redogörelse för Internationella valutafondens
verksamhet (s. 4), den internationella betalningssituationen
(s. 5) och arbetet på den nu aktuella valutareformen (s. 6). Föredragande
statsrådets yttrande återfinnes på s. 13—18.

Som bilagor till propositionen återges dels de av styrelsen för Internationella
valutafonden antagna förslagen till ändringar i och tillägg till valutafondens
stadga (s. 19—77), dels den skrivelse från bankofullmäktige som
ligger till grund för propositionen (s. 79—95). I denna skrivelse behandlas
bl. a. frågan om guldets roll i betalningssystemet (s. 87 f.) och frågan om
riksbankens rättigheter och skyldigheter vad gäller förvärv av särskilda
dragningsrätter (s. 91).

Det i propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas, dels att 35 § lagen den 30 juni 1934 för Sveriges
riksbank1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen
skall införas en ny paragraf, 15 a §, av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 a §.

Riksbanken må förvärva de särskilda
dragningsrätter, som må tillkomma
Sverige på grund av svenskt
delägarskap i Internationella valutafondens
särskilda dragningskonto,
och har att fullgöra de skyldigheter
som följer av sådant delägarskap. 1

1 Senaste lydelse av 35 § se 1962:192.

Bankoutskottets utlåtande nr 66 år 1968

3

(Gällande lydelse)

35 §.

Följande ärenden i riksbanken
skola hållas hemliga: kreditärenden
och sådana ärenden, som omförmälas
i 14, 15 och 16 §§, ävensom
andra ärenden, som röra kunders
förhållanden till riksbanken eller
annan kreditinrättning; ärenden av
penningpolitik natur beträffande
vilka fullmäktige finna, att deras
offentliggörande kunde medföra skada
för riksbanken; frågor om tillverkning
och kontroll av banksedlar
samt om vården av riksbankens behållningar.

Överläggningar och--— för

riksbanken.

(Föreslagen lydelse)

35 §.

Följande ärenden i riksbanken
skola hållas hemliga: kreditärenden
och sådana ärenden, som omförmälas
i 14—16 §§, ävensom andra ärenden,
som röra kunders förhållanden
till riksbanken eller annan kreditinrättning;
ärenden av penningpolitik
natur beträffande vilka fullmäktige
finna, att deras offentliggörande
kunde medföra skada för riksbanken
; frågor om tillverkning och kontroll
av banksedlar samt vården av
riksbankens behållningar.

Överläggningar och---för

riksbanken.

Denna lag träder i kraft den dag
Konungen förordnar.

Motion

I anledning av propositionen har väckts motionen I: 1025 av herr Åkerlund,
vari hemställes

1) att riksdagen måtte uttala, att Sveriges representation i IMF:s styrelse
bör verka för en skyndsam utredning av frågan om guldets ställning i det
internationella betalningssystemet i syfte att dels åvägabringa en funktionsduglig
fri marknad för guld och friaste möjliga guldrörelser över gränserna,
dels ock klarlägga guldprisets roll för det internationella betalningssystemets
fortsatta funktion,

2) att riksdagen måtte besluta, att skyldigheten att mottaga SDR skall
begränsas till tre gånger den tilldelade dragningsrätten. I

I motionen behandlas inledningsvis några drag i det internationella betalningssystemet
samt bakgrunden till förslaget om ett system med särskilda
dragningsrätter. Motionären diskuterar därefter frågan huruvida
SDR är att betrakta som en reservtillgång eller som blott en ny form av
internationell valutakredit och kommer till slutsatsen att SDR måste ses antingen
som en kredit eller som en gåva utan motprestation. Då SDR skall
utnyttjas måste därför långivare eller gåvogivare finnas som motparter till
låntagare eller gåvotagare. För Sveriges del får man därvid enligt motionären
kanske räkna med skyldigheten att ge lån som det tyngst vägande in -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 66 år 1968

slaget i systemet med SDR. Då mot varje tillgång i SDR står en däremot
svarande lika stor skuld kan den internationella likviditeten inte erhålla
något kvantitativt nettotillskott genom SDR. Av detta skäl löser enligt motionärens
mening systemet med SDR varken principiellt eller varaktigt problemet
med den internationella likviditeten. Med hänsyn till främst angelägenheten
av att Internationella valutafonden skall kunna fortsätta att verka
vill dock motionären inte motsätta sig att systemet införs.

Problemet med den internationella likviditeten kan enligt motionärens
mening inte lösas utan att hänsyn tas till guldets roll. Motionären riktar
kritik mot valutafonden för dess underlåtenhet att upptaga frågan om guldets
roll och uppgifter i det internationella valutasystemet till förutsättningslös
utredning. Enligt motionärens uppfattning kan »endast ett återställt
förtroende mellan en verkligt fri marknad för guld, nyproduktionen
av guld och de monetära myndigheterna» lägga grunden till en varaktig
valutastabilitet. Det är också, anser motionären, möjligt att få tillgången
på monetärt guld att åter börja tillväxa.

Utskottet

De förslag till ändringar i och tillägg till Internationella valutafondens
stadga som redovisas i propositionen innebär främst att ett system med
särskilda dragningsrätter (SDR) inrättas inom valutafondens ram. Syftet
med detta är att göra det möjligt att tillgodose de anslutna ländernas samlade
behov av ökande valutareserver i den omfattning och takt som krävs för
en kontinuerlig och stabil tillväxt i världsekonomin.

Tilldelningen av SDR baseras på storleken av de deltagande ländernas
kvoter i valutafonden. När ett deltagande land behöver använda sina SDR
skall dessa på begäran inlösas i konvertibla valutor av annat deltagande
land. Valutafonden skall bokföra alla transaktioner i SDR på ett särskilt
dragningskonto. Varje deltagande land är skyldigt att inlösa SDR i konvertibel
valuta till dess att landets innehav av SDR uppgår till ett belopp motsvarande
tre gånger landets samlade tilldelning av SDR. Vissa begränsningar
föreslås gälla i rätten att använda SDR. Tilldelade dragningsrätter kan
sålunda användas framför allt vid underskott i betalningsbalansen men får
inte utnyttjas enbart för att ändra sammansättningen av de monetära reserverna.
Ett lands nettoanvändning av tilldelade dragningsrätter får över
en femårsperiod i genomsnitt inte överstiga 70 % av tilldelningen. Medlemsland
erhåller ränta på sitt innehav av SDR men är samtidigt skyldigt att
betala provision på sin samlade tilldelning.

Skyldigheten för deltagande land att inneha SDR är, som nämnts, begränsad
till ett belopp motsvarande tre gånger landets tilldelning av SDR.

Bankoutskottets utlåtande nr 66 år 1968

5

I propositionen förordas, att Sveriges riksbank bemyndigas att äga SDR och
att någon gräns därvid inte sätts för riksbankens innehav av SDR. Detta
innebär, att riksbanken skulle få rätt att överta dragningsrätter i större utsträckning
än vad banken är förpliktad att göra enligt de föreslagna reglerna
i Internationella valutafondens stadga.

I motionen I: 1025 föreslås att skyldigheten att mottaga SDR skall begränsas
till tre gånger den tilldelade dragningsrätten. Motionären torde härmed
avse att riksbanken inte skall ha rätt att, såsom förutsättes kunna ske
enligt artikel XXV § 4 i fondens stadgar, med fonden överenskomma om eu
mera omfattande skyldighet att inneha SDR än den som ovan angivits. Utskottet
anser i likhet med föredragande statsrådet att de särskilda dragningsrätterna
är att betrakta som en reservtillgång och inte blott som en ny
form av internationell valutakredit. Riksbanken har nu obegränsad rätt att
förvärva guld och valutor. Utskottet finner det därför liksom föredragande
statsrådet följdriktigt att någon gräns inte sättes för riksbankens innehav
av särskilda dragningsrätter. Utskottet avstyrker sålunda motionärens yrkande
i denna del.

SDR kompletterar de traditionella reservtillgångarna och gör valutasystemet
mindre beroende av framtida tillskott av monetärt guld. Därmed motverkas
spekulationer i guldprishöjningar. Det har ur svensk synvinkel under
förhandlingarna om valutareformen tett sig som en fördel om denna
kunde medverka till att tona ned guldets roll i betalningssystemet. I motionen
redovisas en från föredragande statsrådets bedömning avvikande uppfattning
om den roll guldet bör spela i det internationella betalningssystemet.
Motionären önskar ett svenskt initiativ i valutafondens styrelse för att
få till stånd en utredning av frågan om guldets ställning i det internationella
betalningssystemet. Såsom framgår av den skrivelse från bankofullmäktige
som ligger till grund för propositionen har denna fråga under senare
år varit föremål för stor uppmärksamhet både vid internationella
överläggningar och i andra sammanhang. En allmän uppfattning synes vara
att en höjning av guldpriset förr eller senare erfordras om man med guldets
hjälp vill åstadkomma en tillräcklig ökning av den internationella likviditeten.
Såväl en omedelbar kraftig som en successiv höjning av guldpriset
kan dock, som bankofullmäktige och även föredragande statsrådet utvecklar,
bedömas medföra avsevärda nackdelar. Mot den här angivna bakgrunden
framstår ett initiativ av det slag som motionären påyrkar som icke
vare sig behövligt eller lämpligt.

Utskottet anser liksom föredragande statsrådet, att systemet med särskilda
dragningsrätter till en början efter det att det satts i kraft framför
allt torde komma att spela en roll som psykologisk faktor och att systemet
sålunda bör bidraga till att undanröja den oro som hysts inför betalningssystemets
framtid och skapa förutsättningar för en återgång till stabilare

6

Bankoutskottets utlåtande nr 66 år 1968

förhållanden på valutamarknaderna. Utskottet vill tillfoga att systemets effekter
i här berörda hänseenden kan komma att visa sig först på något längre
sikt.

Utskottet har intet att erinra mot de i propositionen framlagda förslagen
och hemställer därför,

att riksdagen med avslag på motionen I: 1025 bifaller
Kungl. Maj :ts proposition nr 150.

Stockholm den 3 december 1968

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Lundin (s), Enarsson (h), Mattsson (ep)* och Österdahl
(fp);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Franzén i
Motala (s)*, Börjesson i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s),
Fridolfsson i Rödeby (s) och Gustavsson i Ängelholm (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Åkerlund (h) och Enarsson (h), vilka ansett att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:

»De förslag till —--(= utskottet)---reglerna i Internationella

valutafondens stadga.

Utskottet anser det för sin del mindre lämpligt, att riksbanken erhåller ett
obegränsat tillstånd att med valutafonden överenskomma om en sådan högre
gräns för skyldigheten att »tillhandahålla de facto konvertibel valuta» i
utbyte mot särskilda dragningsrätter, som omförmäles i artikel XXV § 4.
Enligt utskottets uppfattning är de speciella dragningsrätterna i allt väsentligt
att betrakta som krediter och eventuellt härutöver till någon del som bistånd
utan motprestation, varför en försvagning av Sveriges valutasituation
skulle kunna uppkomma vid tillmötesgående av alltför starka fondkrav,
vilka riksbanken skulle kunna ha svårt att motstå. Riksdagens medgivande
bör därför inhämtas, innan den stadgeenliga skyldigheten utsträckes eller
eljest valuta tillhandahålles utöver den gräns som nu fastställes. Av utskottets
här uttalade uppfattning om SDR framgår, att utskottet inte kan
ansluta sig till den meningen, att SDR helt är att jämställa med guld och

Bankoutskottets utlåtande nr 66 år 1968

/

sådana valutor som riksbanken för sin valutavårdande verksamhet äger obegränsad
rätt att förvärva.

I propositionen anföres, att det internationella valutasystemet långsiktigt
behöver tillföras ny internationell likviditet. För att fylla sin uppgift måste
dock denna enligt utskottets mening få sådan form, att det blir fråga om ett
kvantitativt nettotillskott till världshushållet. Såsom redan framhållits är
SDR emellertid i huvudsak krediter, dvs. tillgångar som motsvaras av skulder,
varför de heller icke i huvudsak ger sådant avsett netto. Föredragande
statsrådet understryker också att de speciella dragningsrätterna fem å tio år
framöver torde komma att spela en roll framför allt som psykologisk faktor.
Utskottet instämmer för egen del däri. Med hänsyn till angelägenheten av
att valutafonden ges möjligheter att fortsätta sin gagnande verksamhet med
hj älp av — förutom de vanliga — även de nu föreslagna speciella dragningsrätterna
biträder utskottet de i propositionen i övrigt framlagda förslagen.

I motionen I: 1025 fästes uppmärksamheten på de med täta mellanrum
återkommande internationella valutakriserna, vilka ytterligare exemplifierats
av nyligen timade händelser främst berörande D-marken och den franska
francen. Det internationella betalningssystemet skakas enligt en utbredd
internationell mening av en djupgående förtroendekris, som yttrat sig i en
omfattande oro på både guld- och valutamarknaderna. Olika medel för att
övervinna krisläget har i den allmänna diskussionen anförts utöver den i
propositionen uttalade förmodan, att SDR skulle allmänt bidra till att undanröja
den påtagliga oro som man i vida kretsar hyst inför betalningssystemets
framtid. Sålunda diskuteras att ersätta nu tillämpade fasta valutakurser
med mera flexibla sådana och förekommer t. o. in. att övergång till
helt fria s. k. flytande valutakurser ifrågasätts. En höjning av guldpriset
diskuteras ävenledes. I motionen, som betonar att endast ett återställt förtroende
mellan en verkligt fri marknad för guld, nyproduktion av guld och
de monetära myndigheterna kan lägga grunden till varaktig internationell
valutastabilitet, förordas att en funktionsduglig fri marknad för guld med
fri privat äganderätt och friaste möjliga guldrörelser över gränserna åvägabringas
samt att guldprisets roll för betalningssystemets fortsatta funktion
klarläggs. På allra senaste tid har också i diskussionen framskymtat möjligheten
av att en allmän internationell valutakonferens kan komma att inkallas.

Utskottet, som finner den i motionen framförda hemställan om en skyndsam
utredning väl motiverad med tanke på behovet i nuläget av åtgärder
med snar verkan för att förbättra valutasystemets funktionssätt, förordar
att riksdagen gör ett uttalande härom. Vid utredningen bör de av motionären
framförda synpunkterna noggrant beaktas. Utskottet har övervägt olika
möjligheter att åstadkomma en sådan utredning. I likhet med motionären
har utskottet kommit till resultatet att Internationella valutafondens styrelse
torde ha de bästa förutsättningarna härvidlag. Det bör därför ankomma

8

Bankoutskottets utlåtande nr 66 år 1968

på Sveriges representation i fondstyrelsen att där verka för att en dylik utredning
kommer till stånd.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen bifaller Kungl. Maj :ts proposition nr 150,
dock med uttalande — i anledning av motionen I: 1025 — av
dels att riksbankens innehav av särskilda dragningsrätter
icke må överstiga ett belopp svarande mot tre gånger Sveriges
tilldelning därav,

dels att Sverige genom sin representation i Internationella
valutafondens styrelse bör i enlighet med vad utskottet
ovan anfört verka för en skyndsam utredning rörande en
reform av det internationella valutasystemet.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680000